fredag 14 juli 2017 - 08:14

Med Pedersöre MI på Kungsleden

Sitter i skrivande stund på båten påväg mot Sverige igen och tänkte berätta lite om fjällvandringen jag gjorde med Pedersöre MI förra veckan.

Vi hade en superfin vandring med mycket skratt och otroligt härlig stämning! Det är verkligen något speciellt med att vandra tillsammans med människor man inte känner. Efter bara några dagar av gemensamma måltider, diskussioner om allt från krämpor till drömmar och svåra relationer, och nätter på begränsat utrymme i högsängar så är man plötsligt mer bekväm än med vänner man kanske känt i flera år! 

Vädret var omväxlande, från sol och tjugo gradig värme till ihållande regn första dagen, till fem plusgrader och hård motvind. De kyliga vindarna höll sedan i sig resten av veckan, med några regnskurar mellan solstunderna. Landskapet var såklart vackert och väldigt varierande. Från lummig sommarskog och forsande vattenfall till karga kalfjäll och mäktiga fjälltoppar i Sytermassivet. 

Varje dag fick ett eget tema kopplat till välbefinnande, som mindset och styrkor, och vi hade många intressanta diskussioner under veckans lopp. Jag presenterade även ett par övningar från postitiv psykologi varje dag, som syftade till att öka det mentala välbefinnandet men också väcka nya tankar. När man är ute på tur så finns det ju så mycket utrymme för reflektion. Man hinner liksom tänka klart för en gångs skull. Som jag skrev i ett inlägg på instagram: det är när man går på dass utan mobil, sätter en fot framför den andra och tvättar sig i en iskall jokk...det är då själen hinner ikapp. 

Självklart borde man se till att ha den tiden och känslan i vardagen också, men det är inte alltid så lätt när allt snurrar på. Det händer då och då att jag bara vill pausa livet för att komma ikapp mig själv, och det är just det som händer när jag vandrar. Man kommer ikapp. Tror de flesta som någonsin vandrat en längre tur upplevt det så. Och en längre tur behöver det vara, det tar några dagar att komma ner i varv och lämna vardagen bakom sig.

 

Vi vandrade alltså sex dagar längs den södra sista/första etappen av Kungsleden. Dagsetapperna var mellan 8 och 19 kilometer långa och sammanlagt gick vi 78 km. Varje natt sov vi i Svenska Turistföreningens bemannade fjällstugor, som är otroligt mysiga och ger en extra guldkant på fjällvandringen. De flesta stugvärdar är riktiga entusiaster, både för fjällen och för värdskapet, och ger gärna både tips och tar tid för fina samtal på kvällskvisten. 

Vi klarade oss utan några större blessyrer. Lite onda knän, några skavsår och magar som krånglade litegrann, men det var allt och sådant man tyvärr ofta får räkna med i någon mån, speciellt om det är första gången man gör en längre fjällvandring. 

I dagsläget ser det inte ut att bli några fler guidade fjällvandringar för min del i sommar, men jag hoppas att jag med mera samarbeten och bättre marknadsföring får göra fler nästa år. Det är verkligen en ynnest att få jobba med naturupplevelser på det här sättet! Oförglömliga stunder, gemenskap och nya insikter. Vila och utmaning på en och samma gång, hållbart och lokalt. Det vill jag ge till fler! 

20107690 10154516689366854 2032887936 oEn fjällfie är allt jag har att bjuda på i bildväg just nu med minneskortet från vandringen kvar hemma i bokhyllan... Får återkomma med ett bildinlägg lite senare! 

 

onsdag 28 juni 2017 - 17:37

Äventyr och barn och fjällplanering

Jag vet inte vart dagarna tar vägen? Och varför jag har blivit så sporadisk här på bloggen. De senaste veckorna har det hänt massor känns det som, och många gånger har jag tänkt "det här ska jag skriva om" men så blir det aldrig av.

I början av juni till exempel hade jag och Lisa avslutningsträff med Äventyrsklubben i Vasa. Vårt härliga pensionärsgäng som vi paddlat, vandrat och skidat med under det senaste året, och som vi båda gärna skulle hänga med varje vecka om vi kunde. Sista lördagsmorgonen möttes de av ett brev vid vår vanliga mötesplats, ett brev som ledde dem på uppdrag i stan och ut till Sandö där vi dukat upp till sommarfest och femkamp. Det blev tårta och varma kramar och lite vemodigt att avsluta pilotåret. Vi hoppas så att vi ses snart igen och är otroligt glada att lokalföreningen i Vasa visat intresse att låta oss fortsätta med verksamheten i nån form! 

Skarmavbild 2017 06 28 kl. 18.18.25

 

Två planeringsträffar med MI-kursen Fjällvandra med fokus på välbefinnande har jag också haft. I övermorgon åker vi mot Ammarnäs för att vandra sex dagar längs Kungsleden. Vi ska utvecklas, samtala och njuta. Det är ett bra gäng som följer med, men till min förvåning var kursen inte ens nära på att bli fullsatt. Fjällvandring och mental hälsa - hur kan någon vilja missa den kombinationen?

För två veckor sen ledde jag och Camilla från NatVenture äventyrsdagar för barn i samarbete med Folkhälsan i Esse. Tre fullspäckade dagar med sammanlagt 45 härliga barn ute i skogen. Barnen fick bland annat lära sig göra upp eld med tändstål, vi lagade mat tillsammasn över öppen eld och på friluftskök och avslutade varje dag med kompiskamp där lag som Vargarna och Rödrävarna tävlade mot varandra i varierande uppgifter. Att samtliga barn utan att tveka räckte upp handen då vi frågade vilka som skulle vilja delta igen, det tar vi som bra betyg!

Skarmavbild 2017 06 28 kl. 18.17.47

 

Midsommaren firades på en ö i Västerbottens skärgård, med fem hundar och en massa härliga människor jag aldrig träffat förr. Paddling, tältnatt, inlagd strömming och rabarberkaka. Vilda diskussioner och fina nya bekantskaper. Bland annat i fjällvärlden då två av dem råkade jobba med hundspann i Kiruna. Bästa midsommaren eventuellt nånsin!

Idag har jag och Tjirro stått som funktionärer några timmar vid Utterledens vandringsmaraton. Tjirro har meddelat då deltagare varit i antågande och jag har kruxat av dem från listan vartefter de vikt in till rastplatsen vid Huvudsjön. Vi var på plats tidigt på dagen och det var ganska glest mellan deltagarna jämfört med förra året då vi satt andra passet och det var rusning på eftermiddagen. Nu hade jag till och med tid att skriva pack- och handelslista inför fjällresan på fredag. Får man inte vandra själv kan man åtminstone drömma om det!

Skarmavbild 2017 06 28 kl. 18.19.29

 

Nu ska jag packa och printa lite material för fjällen och imorgon blir det kajaktur med Camilla, då vi ska reka och förbereda njutarturen för kvinnor som vi har nästa helg.  

Vi hörs!

söndag 28 maj 2017 - 21:59

Doubt kills more dreams than failure ever will

Min helg har varit vigd åt Lyckovandringar, både med Vasa Arbis och Pedersöre MI. Vandringen längs Iskmo-Jungsundleden igår blev en blöt historia med ihållande regn. Jag var lite tveksam på morgonen och både funderade på att inhibera och erbjöd deltagarna möjligheten att boka in en ny dag, men så bestämde vi att köra ändå - och det blev riktigt bra trots vädret. Med tanke på det tema och den tanke jag har med mina dagsvandringar var det bra att få testa även i tråkigare väderförhållanden och märka att det går fint ändå. Även den mest tveksamme kan njuta och ha det bra en halv dag i regn! Med vettiga kläder och under presenning runt elden har man det mysigt ändå. 

Idag hade vi som vandrade Lostensrundan i Purmo lite mer tur med vädret. Fuktig och frisk luft i lungorna, lite lek och positiv psykologi och goda samtal. Regnet väntade tills när vi närmade oss bilarna igen och först när vi rullade hemåt öste det ner. 

En mycket trevlig helg med andra ord. Bättre kan man ju inte ha det, än att få vara ute och vandra med härliga människor. Åtminstone inte om man älskar skogen och friluftsliv och att prata om livet och välmåendet.

Men trots det har jag känt mig låg och trött. Hela veckan faktiskt. Och det känns jobbigt, för jag ju är en sån som så gärna vill prestera på topp hela tiden. Jobbar ständigt på det här med att inte ständigt kräva 150% av mig själv. Ibland får jag så lov att skärpa till mig och tänka "jag gör så gott jag kan och mer kan jag inte kräva!". 

Visst, det kan vara jobbigt när det känns som att man går bakåt, som när jag tycker att jag inte gjort så bra ifrån mig som guide som jag kunde ha gjort. Ni vet, saker jag glömmer att säga eller att jag känner att energin inte sitter helt rätt. Såna gånger ifrågasätter jag mig själv och tänker "nää alltså, jag borde inte hålla på med det här" och "jag är nog inte så bra guide/coach/föreläsare/kursledare/student trots allt". 

Men utveckling är inte en spikrak linje med perfekt uppåtgående resultat! Ibland är det ett riktigt trassel av misslyckanden och framsteg, av motstånd och lätthet. Ibland känns det naturligt och enkelt, ibland gör man bort sig och lär sig på så sätt något nytt. 

Det gäller ju att inte vara för hård mot sig själv på vägen, för då ökar risken att man tappar glöden och viljan att fortsätta. Att tvivla på sig själv i det man brinner för är som att svälja skrattet. Det var roligt, men så kom nån slags insikt emot: en insikt som just då känns sann men som dödar vilken dröm som helst. Den så kallade insikten att man inte kan. Att man inte kan bli bättre. Att man inte passar, att man inte har talang eller att man inte kan lära sig. När inget kunde vara mer fel!

Som långdistanslöparen Christine Hägglund sa i ett avsnitt av svenska Husky podcast som jag lyssnade på idag: 

Doubt kills more dreams than failure ever will. 

 

True that!

Skarmavbild 2017 05 28 kl. 21.47.47En bättre insikt att bära med sig. Bild härifrån

torsdag 18 maj 2017 - 13:30

Den bästa resan jag gjort

Sevendays blogglista handlar den här veckan om resor. Det kändes direkt som ett roligt och passande tema, för jag tycker ju väldigt mycket om att resa. Däremot tycker jag inte så mycket om om den miljöpåverkan vårt resande har, tror jag skrev lite om det i början av mitt bloggande. Jag menar att resande är ett viktigt ämne att prata om. Prata om som nåt otroligt härligt, men också prata kritisk. Men hur som helst, här kommer den: reslistan.

 

Min senaste resa gick till:
Västerbottens inland där min pojkvän bor. Sedan vi blev tillsammans har jag faktiskt tummat ganska mycket på mitt rese-samvete, för nu under vintern det har blivit åtskilliga kilometrar längs riksåttan och E4:an... Helt enkelt för att bilpriserna på Wasaline gör att det blir billigare att köra runt - och vintertid är det lite bökigt att baxa både hund, packning och skidor på buss, buss, båt, buss och buss igen. Men nu blir det lättare tider och då går jag nog över till kollektivt resande igen så långt det är möjligt. 

Så ofta reser jag:
Det beror väl på vad som räknas som en resa. Men det blir nog en hel del korta och långa vandringar/skidturer/övernattningar/studieresor/västerbottensbesök varje år.

Sedan 18 maj förra året har jag varit på resande fot av något slag hela 79 dagar räknade jag precis. Jag hade ingen aning om att det var så mycket! Och de kommande fyra månaderna kommer jag att ha 51 resdagar...plus 12 till om jag får fyllt platserna på två vandringar jag just nu håller på och marknadsför. Ajajaj så tur att jag gillar att resa.

 
18575538 10154346497181854 1819990474 oFörmiddagsvila i Jämtlandsfjällen förra sommaren


Min drömresa går till:
Alaska! Det vore nåt det! För ett par månader eller så... Men just för att det innebär flyg så försöker jag hejda mig och istället tänka på vildmarken i Enare och Nordnorge och alla fantastiska områden i Sverige och östra Finland som jag ännu inte besökt. 

En plats alla borde se:
Norden. Som på riktigt. Och om jag ska säga nåt mer specifikt så Mickelsörarna. Eller Tankar utanför Kokkola. Eller hela skärgården i Österbotten. Helst då från kajak för den är bara na kråtas att köra båt i - åtminstone om man vill komma i land på alla fina smultronställen. Och det är väl just därför man reser, för smultronen. 

P2Sensommarmorgon i Larsmo skärgård


Tre saker jag packar med:
Något jag typ alltid har med på resor längre bort än stan skulle väl vara vattenflaska, en varm tröja och nåt gott att äta. Rejsare är livets nödtorft


Mitt ultimata resesällskap:
Tjirro förstås! Han är en klass för sig. Annars nån av mina närmaste vänner eller min pojkvän. Eller bara jag själv. Jag är rätt bra att resa med. 

Den sämsta resan jag gjort:
Alla de där vandringarna och turerna med vänner som bara planerats men aldrig blivit av, eller som jag varit tvungen att dra mig ur. Det är nog som det sägs, det där med att aldrig ångra det man gjort, bara det man inte gjort. 

Den bästa resan jag gjort:
En av dem är absolut denna:

Maj 2011, avslutningstur på andra året vid Outdoor Academy. Jag hade via en kompis bekant grejat en segling i Nordnorge åt oss. Fyra dagar ute på norska fjordar med ett slitet träskepp vid namn Maria af von Hoff. Det var trångt under däck, det spelades ett brädspel jag aldrig förstod mig på. Ett dygn seglade vi i sträck och körde däckspass och sovturer. Nätterna var ljusa, havet gungade en till sömns.

Plankorna knarrade, repen skulle rullas ihop på ett visst sätt. En kväll blåste det så sablars. Vi stod med kikare och glodde på fina gårdar utspridda på avlägsna öar och hukade oss för fågelkolonin i en trång passage. Och bemästrade tekniken och rodret och seglen! Kände lagandan. Vänskapen. Den salta vinden i ansiktet. Njöt av skratten, musiken, hänget, fisket, maten. 

Oj tack gode för att jag fick vara med om en sån resa. En av många. 

248048 10150189966376854 7494738 n

Majnatt utanför Nordnorges kust

En inplanerad resa är:
Sverige nu på söndag för kursträff på SLU i Alnarp. Insåg häromdagen att kursen börjar redan på måndag morgon och inte tisdag som jag planerat med, så på söndag tar jag färjan över till Umeå och sen nattåget ner till Lund. Mycket smidigt och inte alls så dyrt som man kunde tro: ganska prick hundra euro för hela resan ner. På tillbakavägen gör jag några stopp för att hälsa på vänner i Göteborg, Jönköping och Stockholm. Och så en färja över till Åbo och buss upp tillbaka till Vasa för en femtilapp. 

En resa med massa tid på tåg (kombinerad njutning och plugg/jobb) och hos vänner är alltid en bra resa så det ser jag fram emot!

tisdag 16 maj 2017 - 17:33

Det rullar på bra nu

Nu är det bråda tider för en friluftsföretagare kan jag lova! Säsongen för vandringar och uteliv är här och det märks tydligt. Förra sommaren hade jag en vääldigt lugn start på mitt företagande, hösten blev istället lite mer bokad och jag fick säga nej till ett par uppdrag eftersom jag mötte gränsen för vad jag orkade med just då. Vintern har också varit väldigt sparsam med jobb - för sparsam egentligen men jag å andra sidan bara mått bra av att ha lite paus med tanke på utmattningen som hängde över mig.

Jag har verkligen fått återhämta mig och det känns som att allt har fallit på plats. Min hälsa, mitt företagande, mina studier. Det är väl isåfall fritiden som hela våren varit som en sticka i fingret, för de flesta kvällar och många lediga soliga eftermiddagar har jag tillbringat i soffan framför Vänner (så nostalgi!) eller nån annan kravlös underhållning. Inte för att jag inte hellre skulle vilja vara ute och prova recept på trangian eller nya sätt att bygga vindskydd - utan för att jag bara inte orkat och haft lust! Jag haft lite angst över att soffpotatis-Ulrika inte passar särskilt bra in i min självbild av mig som friluftsentusiast och naturälskare, men so what? har jag kommit fram till. Jag har behövt det och kommer alltid att göra det i någon mån. 

Man behöver föralltivärlden inte hållas i bara ett fack utan det är faktiskt okej att vara lite av allt möjligt. 

Hursomhelst. Nu är jag superglad att jobben rullar på igen. Och det blir bara bättre och bättre känns det som! I nuläget har jag ett tjugotal uppdrag inbokade fram till september och tre av dem är veckolånga vandringar i svenska fjällen. Det kanske inte låter mycket för en utomstående, men för mig innebär det massor av jobb med planering och förberedelser. För att inte tala om den tid jag lagt och lägger ner på marknadsföring och kontakt med mina kunder. Nu om inte förr så förstår jag hur viktigt det är att brinna för och trivas med det man gör som nystartad företagare! För lön - det får man i bästa fall för halva tiden.

Som tur är så är jag otroligt nöjd med att hålla på med det jag gör och börjar komma in i min roll. Företaget känns bekvämare och bekvämare att röra sig i för varje vecka som går, vilket jag är så glad för. Vissa dagar känns förstås motiga som på vilket annat jobb som helst, men i det stora hela så känns det bra. Så arma bra!

DSCN5837Tänk att man kan få jobba med det man trivs allra bäst med - som till exempel att vandra med ett gäng underbara människor i vårväder som här på Äventyrsklubbens nästsista träff för läsåret.
Det här vill jag göra varje dag!

måndag 1 maj 2017 - 23:47

Drömma stort

Är uppe alldeles för sent med tanke på att det väntar en jobbdag vid Outdoor Academy imorgon, men det är ju så ljust på kvällarna nu. Så ljuvligt väder vi har haft idag, en riktig första maj-dag trots de vintriga dagarna nu innan. 

Klöv lite ved i pannlampsskenet när jag kom hem från kalas och häng hos syrran. Tog in en famn och tände i kaminen. La datorn på laddning inför imorgon och loggade in på facebook. Fjällfararnas Vita & Gröna band meddelade på sin sida att vinterns sista vitabandare kommit fram till treriksröset, idag på första maj! Allt som allt sex fjällfarare startade i vintras - alla av dem karar btw - men bara tre kom sig ända fram till målet. Resten blev tvungna att avbryta av olika orsaker. 

DSCN1271

Jag är glad att jag inte försökte mig på att skida 1300km i vår, men visst harmar det lite också. Jag hade gärna varit en av de som efter veckor av mödosam och fantastisk tid i fjällen äntligen(?) når målet, tusen erfarenheter och minnen rikare. 

När jag tänker tillbaka på känslan efter att ha skidat Kungsleden då längtar jag ut extra mycket... Det lugnet, den tillfredsställelsen, den märkliga kärleken och tacksamheten till allt och alla. Och till mig själv. Jag var så glad och bekväm i mig själv som aldrig förr. För att jag hade vågat, vuxit och vunnit en massa. Den känslan önskar jag att alla skulle få ha, alltid. 

DSCN2195

Nä nog med vinterlångtursnostalgi! Nu kommer ju vandringssäsongen emot, som kommer att innehålla både korta och lite längre turer och som jag ser otroligt mycket fram emot. Hoppas ni känner likadant och har egna äventyr framför er. Glad vår på er allihopa och dröm stort!

torsdag 27 april 2017 - 16:15

Hängmattehäng i vinterskog

Sitter i soffan och ser snön fortsätta dala ner utanför fönstret. Det knastrar i kaminen och Tjirro sover på sin filt på golvet. Jag har precis slökollat film mitt på blanka eftermiddan, efter att ha skickat iväg några mejl och utvärderat gårdagens jobb. Tar igen mig lite efter tre långa intensiva arbetsdagar. Skön torsdag. Skön vinterfeelis. 

Igår var det premiär för ett nytt utedagskoncept för arbetsgrupper som jag höll för personalen från Concordia ute vid Huvudsjön här i Lappfors. Jag har ju turen att kunna samarbeta med Mattias Kanckos/Essnature och får vid behov hyra hans vackra stuga för mindre gruppevents. 

Trots ett lite överraskande vinterväder med noll grader, ihållande snöfall och en del vind hade vi en väldigt fin dag med bland annat utematlagning, styrkefokus och hängmatteretrat. Jag var beredd att skjuta upp dagen ifall gruppen hade velat vänta till varmare vårdagar, eller också planera om mitt program helt men jag är så glad att de valde att komma ändå och att jag vågade följa min plan! 

För hade vi inte gjort det så hade jag inte fått veta att det funkar hur bra som helst att göra dylika uteprogram med denna målgrupp även i såna här förhållanden! Eftersom det var första gången med just dethär paketet så väntar jag nu med spänning på feedback från deltagarna. Även om det är krävande och nervöst att göra nya saker så är det samtidigt otroligt roligt att utveckla, planera och förverkliga idéer! Idag skickade jag ut ett utvärderingsformulär och det ska bli så roligt att höra lite mer ingående vad de tyckte om och vad som kanske borde förbättras.

Hängmatterretreaten, som dock nog blev något kortare igår än planerat pga. vädret, var iallafall väldigt uppskattad och det har märkts också på min instagram där en bild jag knäppte just innan jag avslutade passet snabbt blev min mest gillade. Mer hängmattehäng åt folk, säger jag bara!

Nu ska jag ta itu med lite bokföring och sen ska jag och Tjirro ut i snön. Hej!

DSCN5

måndag 24 april 2017 - 20:42

Den härliga skräniga skoterpåsken

Jag har haft en lång påskledighet hos min pojkvän i Västerbotten, på en plats som numera känns som ett andra hem. Långt från vardag och måsten, långt ute i ingenstans med bara skog, sjö och älv som grannar. Förutom alla hans släktingar då, som fyller gårdsgruppen under helger och högtider. Det är som balsam för håret! som en härlig ny vän utbrast under ett lunchhäng igår. 

Påsken i år för mig var som en enda lång lunch ute. På sjuttio centimeter tjock is, med pilkspö i ena handen och den andra inborrad i Tjirros mjuka päls. Solsken, lite snöstorm och ännu mera solsken. Skidåkning och tolkning efter skoter över myrar och sjöar. Faktiskt precis så härligt som det låter. 

18110214 10154286838736854 1798430954 o

Jag har alltid tyckt att snöskotrar är ett hemskt otyg som för oljud och förstör. Det tycker jag fortfarande, men samtidigt vet jag nu också att de kan vara väldigt väldigt trevliga att använda. Irriterande trevliga. Till exempel när man drar ut en halv släkt för att göra mat på muurikka, när barnen har roligt och lär sig ta ansvar och när glädjen lyser i åttaåringens ögon då hon klarat att starta själv för första gången. När man åker i konvoj med femton skotrar för att hitta bästa stället och fyraåringen äntligen vågar dra upp en gädda själv. 

Det har sin tjusning det också, det här motoriserade friluftslivet. Som såklart hade kunnat göras även utan maskiner, men det är en del av den här familjens tradition och jag är så tacksam över att få ta del av den. Även om det för mig förstås alltid är tystnaden och orördheten som smäller högst. 

18119727 10154286844166854 85203857 o

Som när vi på turskidor längs älven mötte ett tusental renar påväg mot sommarviste. Samer som följde (visserligen på skotrar) i sakta mak och hundar som jobbade. Klingande klockor runt halsarna och ett väsande ljud av fyratusen klövar i snön.

När vi gled vidare längs öppna vattenfåror på smala iskanter där man inte hade kunnat ta sig fram med skoter. Eller alla de kvällar då jag tog en sväng med Tjirro runt hemberget. Jag kunde höra hur sjöisen knäppte, svanarna lyfte och kniporna visslade förbi. Det är ändå grejen det. 

 

 

 

tisdag 11 april 2017 - 19:09

En kort och kall tur till Njunjes

För några veckor sedan var jag i Norrbotten och passade på att göra en liten tvådagarstur i fjällen. Jag och Tjirro hoppade på bussen till Kvikkjokk en kväll, med skidor och pulka i bagageutrymmet. Fem minuter in på den slingriga landsvägen såg jag tre älgar som låg på en snöfri fläck i myren intill och lapade kvällssol. 

Vi klev av vid kyrkan i Kvikkjokk vid halv sju på kvällen och skidade iväg en bit längs älven för att slå upp tältet. Det var en 15-20 grader kallt och över oss flammade norrskenet i helt vilda färger när jag senare på kvällen stod och borstade tänderna.  

17349120 10154184326671854 1479888143 o2

Natten blev kall och på morgonen när jag slog på telefonen visade väderrapporten på -28 grader. Under natten hade jag ofta vaknat av att jag frös och var lite besviken på min vintersovsäck som ska ha en komfortgräns på -42 grader. När jag beställde den förra året tog jag i rejält eftersom jag är rätt frusen av mig, och med tanke på att jag vet att jag gör det mesta rätt när jag sover i kyla (anpassar mina kläder, äter och dricker varmt, har bra liggunderlag och till och med varmvattenflaska med i sovsäcken) så blev jag lite fundersam efter denna natt. 

Nåväl, jag packade ihop och så gav vi oss iväg genom Tarradalen mot Njunjes, en STF fjällstuga som ligger längs Padjelantaleden som löper mellan Kvikkjokk och Ritsem. Genast under förmiddagen steg temperaturen och solen värmde riktigt gott - såpass att vid lunchpausen satt jag i sporttopp och långkalsonger en stund för att svalka av mig! Vilken kontrast från morgonens knarrande fotsteg och påbyltade michelinutstyrsel. 
Skarmavbild 2017 04 11 kl. 19.26.03

Vid Njunjes blev stugvärden överraskad när jag knackade på, och berättade att vi var de första gästerna för säsongen sedan han och hans familj öppnade stugan tre dagar tidigare. Vi hade en pratstund och eftersom de var precis i färd med middagen så blev jag bjuden på mat i samma veva. Så trevligt! Värden berättade att Njunjes är en lite enslig stuga med väldigt få övernattningsgäster och jag bestämde mig för att sova inne när vi nu ändå var där och redan myst in oss i värmen. 

Morgonen därpå pynjade jag på med att städa, tömma slasken, hämta vatten och fixa ved. Jag är lite less att jag inte tog nån bild på vedklyven för det var banne mig den bästa uppfinning jag någonsin sett! Den gjorde arbetet med veden så enkelt, säkert och roligt och hamnade genast högt upp på min önskelista. 

DSCN4

DSCN5708

Så begav vi oss tillbaka mot Kvikkjokk under ett grått och tungt molntäcke. Vi stannade och drack oss otörstiga vid en strömmande krök i ån Tarraätno och åt en liten snabbare lunch i det slaskiga snöfallet som nu var över oss. Mot de sista kilometrarna blev kroppen riktigt tung och jag svettades kopiöst. Benen kändes som bly och jag fick stanna och vila så ofta att det kände som att vi aldrig skulle komma fram. Väl framme i Kvikkjokk mådde jag illa och kände mig lite yr så vi styrde direkt kosan mot fjällstationen och tog ett rum i vandrarhemsdelen. 

Efter att ha sovit några timmar och fått i mig mat blev jag sen varse orsaken till de konstiga svängningarna i kroppen, från frysarnatten till orkeslösheten och illamåendet: mensen kom. Jag borde ju ha förstått det, men fortfarande kan jag bli överraskad över hur mycket den ibland påverkar kroppen. 
Klockan fem morgonen därpå spände jag fast skidorna på pulkan och så traskade vi iväg till busshållplatsen i pannlampsskenet. Lite vemodigt kändes det, vi kom ju precis, men även om det den här gången blev en superkort tur med tungt avslut så var det SÅ värt det! Inget slår en tur i fjällen. 

måndag 10 april 2017 - 18:52

Vandra med Vasa Arbis

DSCN2454

Jag vill puffa för en dagsvandring med fokus på välmående och mental hälsa som jag leder i Vasa den 27 maj. Ett samarbete mellan Vasa Arbis och Sevendays resulterade i flera kurser ledda av oss bloggare, och nu i maj är det min tur att bidra med det jag gör bäst: nämligen lyckovandra! 

Under vandringen som är ca 10 km lång tar vi pauser för att dels dra nytta av naturens goda effekter på vår hälsa, genom sinnesnärvaro och avslappning, och dels provar vi på ett par övningar från positiv psykologi. Övningar som är vetenskapligt beprövade och utvecklade för att höja lyckonivån. 

Den här kursen är ingen quick fix för att snabbt bli lycklig, för jag tror inte på sånt. Den här kursen  är en skön dag ute med frisk luft, goda samtal, fysisk aktivitet och inspiration för det där som är så viktigt i livet: att ta hand om sig både till kropp och själ.

  

Varmt välkommen med!

Mer info och anmälan hittar du här på Vasa Arbis kurssida.