måndag 24 april 2017 - 20:42

Den härliga skräniga skoterpåsken

Jag har haft en lång påskledighet hos min pojkvän i Västerbotten, på en plats som numera känns som ett andra hem. Långt från vardag och måsten, långt ute i ingenstans med bara skog, sjö och älv som grannar. Förutom alla hans släktingar då, som fyller gårdsgruppen under helger och högtider. Det är som balsam för håret! som en härlig ny vän utbrast under ett lunchhäng igår. 

Påsken i år för mig var som en enda lång lunch ute. På sjuttio centimeter tjock is, med pilkspö i ena handen och den andra inborrad i Tjirros mjuka päls. Solsken, lite snöstorm och ännu mera solsken. Skidåkning och tolkning efter skoter över myrar och sjöar. Faktiskt precis så härligt som det låter. 

18110214 10154286838736854 1798430954 o

Jag har alltid tyckt att snöskotrar är ett hemskt otyg som för oljud och förstör. Det tycker jag fortfarande, men samtidigt vet jag nu också att de kan vara väldigt väldigt trevliga att använda. Irriterande trevliga. Till exempel när man drar ut en halv släkt för att göra mat på muurikka, när barnen har roligt och lär sig ta ansvar och när glädjen lyser i åttaåringens ögon då hon klarat att starta själv för första gången. När man åker i konvoj med femton skotrar för att hitta bästa stället och fyraåringen äntligen vågar dra upp en gädda själv. 

Det har sin tjusning det också, det här motoriserade friluftslivet. Som såklart hade kunnat göras även utan maskiner, men det är en del av den här familjens tradition och jag är så tacksam över att få ta del av den. Även om det för mig förstås alltid är tystnaden och orördheten som smäller högst. 

18119727 10154286844166854 85203857 o

Som när vi på turskidor längs älven mötte ett tusental renar påväg mot sommarviste. Samer som följde (visserligen på skotrar) i sakta mak och hundar som jobbade. Klingande klockor runt halsarna och ett väsande ljud av fyratusen klövar i snön.

När vi gled vidare längs öppna vattenfåror på smala iskanter där man inte hade kunnat ta sig fram med skoter. Eller alla de kvällar då jag tog en sväng med Tjirro runt hemberget. Jag kunde höra hur sjöisen knäppte, svanarna lyfte och kniporna visslade förbi. Det är ändå grejen det. 

 

 

 

tisdag 11 april 2017 - 19:09

En kort och kall tur till Njunjes

För några veckor sedan var jag i Norrbotten och passade på att göra en liten tvådagarstur i fjällen. Jag och Tjirro hoppade på bussen till Kvikkjokk en kväll, med skidor och pulka i bagageutrymmet. Fem minuter in på den slingriga landsvägen såg jag tre älgar som låg på en snöfri fläck i myren intill och lapade kvällssol. 

Vi klev av vid kyrkan i Kvikkjokk vid halv sju på kvällen och skidade iväg en bit längs älven för att slå upp tältet. Det var en 15-20 grader kallt och över oss flammade norrskenet i helt vilda färger när jag senare på kvällen stod och borstade tänderna.  

17349120 10154184326671854 1479888143 o2

Natten blev kall och på morgonen när jag slog på telefonen visade väderrapporten på -28 grader. Under natten hade jag ofta vaknat av att jag frös och var lite besviken på min vintersovsäck som ska ha en komfortgräns på -42 grader. När jag beställde den förra året tog jag i rejält eftersom jag är rätt frusen av mig, och med tanke på att jag vet att jag gör det mesta rätt när jag sover i kyla (anpassar mina kläder, äter och dricker varmt, har bra liggunderlag och till och med varmvattenflaska med i sovsäcken) så blev jag lite fundersam efter denna natt. 

Nåväl, jag packade ihop och så gav vi oss iväg genom Tarradalen mot Njunjes, en STF fjällstuga som ligger längs Padjelantaleden som löper mellan Kvikkjokk och Ritsem. Genast under förmiddagen steg temperaturen och solen värmde riktigt gott - såpass att vid lunchpausen satt jag i sporttopp och långkalsonger en stund för att svalka av mig! Vilken kontrast från morgonens knarrande fotsteg och påbyltade michelinutstyrsel. 
Skarmavbild 2017 04 11 kl. 19.26.03

Vid Njunjes blev stugvärden överraskad när jag knackade på, och berättade att vi var de första gästerna för säsongen sedan han och hans familj öppnade stugan tre dagar tidigare. Vi hade en pratstund och eftersom de var precis i färd med middagen så blev jag bjuden på mat i samma veva. Så trevligt! Värden berättade att Njunjes är en lite enslig stuga med väldigt få övernattningsgäster och jag bestämde mig för att sova inne när vi nu ändå var där och redan myst in oss i värmen. 

Morgonen därpå pynjade jag på med att städa, tömma slasken, hämta vatten och fixa ved. Jag är lite less att jag inte tog nån bild på vedklyven för det var banne mig den bästa uppfinning jag någonsin sett! Den gjorde arbetet med veden så enkelt, säkert och roligt och hamnade genast högt upp på min önskelista. 

DSCN4

DSCN5708

Så begav vi oss tillbaka mot Kvikkjokk under ett grått och tungt molntäcke. Vi stannade och drack oss otörstiga vid en strömmande krök i ån Tarraätno och åt en liten snabbare lunch i det slaskiga snöfallet som nu var över oss. Mot de sista kilometrarna blev kroppen riktigt tung och jag svettades kopiöst. Benen kändes som bly och jag fick stanna och vila så ofta att det kände som att vi aldrig skulle komma fram. Väl framme i Kvikkjokk mådde jag illa och kände mig lite yr så vi styrde direkt kosan mot fjällstationen och tog ett rum i vandrarhemsdelen. 

Efter att ha sovit några timmar och fått i mig mat blev jag sen varse orsaken till de konstiga svängningarna i kroppen, från frysarnatten till orkeslösheten och illamåendet: mensen kom. Jag borde ju ha förstått det, men fortfarande kan jag bli överraskad över hur mycket den ibland påverkar kroppen. 
Klockan fem morgonen därpå spände jag fast skidorna på pulkan och så traskade vi iväg till busshållplatsen i pannlampsskenet. Lite vemodigt kändes det, vi kom ju precis, men även om det den här gången blev en superkort tur med tungt avslut så var det SÅ värt det! Inget slår en tur i fjällen. 

måndag 10 april 2017 - 18:52

Vandra med Vasa Arbis

DSCN2454

Jag vill puffa för en dagsvandring med fokus på välmående och mental hälsa som jag leder i Vasa den 27 maj. Ett samarbete mellan Vasa Arbis och Sevendays resulterade i flera kurser ledda av oss bloggare, och nu i maj är det min tur att bidra med det jag gör bäst: nämligen lyckovandra! 

Under vandringen som är ca 10 km lång tar vi pauser för att dels dra nytta av naturens goda effekter på vår hälsa, genom sinnesnärvaro och avslappning, och dels provar vi på ett par övningar från positiv psykologi. Övningar som är vetenskapligt beprövade och utvecklade för att höja lyckonivån. 

Den här kursen är ingen quick fix för att snabbt bli lycklig, för jag tror inte på sånt. Den här kursen  är en skön dag ute med frisk luft, goda samtal, fysisk aktivitet och inspiration för det där som är så viktigt i livet: att ta hand om sig både till kropp och själ.

  

Varmt välkommen med!

Mer info och anmälan hittar du här på Vasa Arbis kurssida.  

fredag 24 mars 2017 - 16:25

Plötsligt rullar det på

P1060149

 

Åh vad glad jag är över reaktionen på inlägget i tisdags! Det kom en del kommentarer både här och på facebook och flera privata meddelanden, och dessutom: när jag presenterade idén för min partner in crime Lisa blev det självklart att vi ska driva detta tillsammans. Vi är redan ett bra team då vi jobbar med Äventyrsklubben för pensionärer och skapar de bästa idéerna och upplevelserna tillsammans så det kändes helt givet. 

Vad som är ännu bättre är att jag, som ett nästa steg, redan i veckan kontaktat en eventuell samarbetspartner och finansiär och fick väldigt positiv respons! Men vem är förvånad? Det här är ju något som verkligen behövs (kontaktpersonens ord, inte bara mina egna). Så nu är bollen i rullning och det med besked! Tack för uppbackningen! 

Efter att som sagt ha gått och tänkt på äventyr för tjejer i ungefär ett år är jag så glad att jag äntligen kände mig redo att börja prata om det och göra något konkret. Och som vanligt så är det ju så mycket enklare än man tror när man väl tagit det första steget!

Med dessutom fyra andra glada nyheter för mitt företag, ett offertutskick, en anmälning till min MI-kurs och ungefär hundra bra idéer känns den här veckan som världens bästa! Jag är SÅ tacksam för att jag har möjlighet att göra det jag gör.

Trevlig helg på er!

 

 

tisdag 21 mars 2017 - 13:35

Tjejer, tjejer, tjejer!

En dröm jag har är att stötta, inspirera och peppa flickor i alla åldrar. Att se tjejer stärka självförtroendet och lära känna sig själva genom friluftsliv, äventyr och gemenskap. Det här är något jag funderat mycket på det senaste året men ännu är det bara en massa spretiga tankar i bakhuvudet. Ett spret som lyder ungefär så här: 

 

Vad jag har att ge: mina erfarenheter inom friluftsliv och äventyr, och mina kunskaper inom positiv psykologi. Samt min erfarenhet av att vara flicka, ung tjej och kvinna. Dessutom har jag flera fantastiska, roliga, smarta, modiga tjejkompisar som jag vill involvera och skapa tillsammans med. The more the merrier.

Vad jag vill se: att vi flickor, tjejer och kvinnor skulle fokusera mera på vad vi vill göra, och mindre på vad vi förväntas göra. Att vi skulle få fundera mera på vad vi kan göra med vår kropp, än hur den ser ut. Att vi får föra oljud och släppa fram lite jävlaranamma. Att vi får vara starka. Modiga. Eftertänksamma. Utmanande. Djupa. Smarta. Knasiga. Glada. Irriterade. Svaga. Uthålliga. Och allt där emellan.

Att få omdefiniera vad det är att "kasta som en tjej", "gråta som en tjej" och "springa som en tjej". Ni vet. Att det skulle få vara en BRA sak att vara som en tjej, istället för något dåligt.

Vad jag vill göra: ge möjlighet till att växa genom äventyr och trygga utmaningar. Lära nya färdigheter, känna styrka och mod, tänja och möta sina gränser. Sova ute i skogen. Göra mat över eld. Upptäcka sina egna och andras styrkor. Forspaddla. Bli äventyrare. Fjällvandra. Hitta sina värderingar. Få perspektiv och nya tankar. Skratta tills man gråter. Värma sig runt en brasa. Växa. 

 
Vad jag vill ha hjälp med:

Eftersom jag inte riktigt vet i vilken ände jag ska börja så har jag två spörsmål till dig som läser den här bloggen. Om det är nån gång du ska kommentera så är det nu!  

1. Om du har tips på grupper, organisationer eller föreningar jag kan kontakta, eller idéer om på vilket sätt jag skulle kunna göra verkstad av allt det här snacket - sitt inte och panta på dem! Jag blir jätteglad om du vill hjälpa till genom att dela dina tankar.

2. Vad inom området "äventyr och självkännedom" tror du tjejer i Österbotten (eller annanstans) skulle behöva? Vara intresserade av? En helgkurs, eftermiddagsverksamhet, en klubb, ett läger i vildmarken? Vad? Och vilken ålder? Du som har egna flickor har ju stenkoll på det här, så berätta gärna vilka tankar du får. Eller fråga dina barn!


Så hur, vem, vad? Shoot! Jag väntar med spänning vid kommentarsfältet.  

Skarmavbild 2017 03 21 kl. 14.12.01Middag under en tjejtur i Inari och Kevo för några år sedan. Det skänker på nåt sätt en speciell känsla då man avsiktligt gör saker tillsammans med bara tjejer. En samhörighet, en gemensam styrka och förståelse på nåt sätt... Nog är killar bra förstås, men tjejturer är ändå de bästa.

söndag 19 mars 2017 - 12:57

Höjden och djupet med Annelie Pompe

Nästa tisdag kväll, 21.3 kl 18:30 kommer Annelie Pompe till Academill i Vasa för att föreläsa och hålla workshop. Jag och min kompis Lisa har köpt biljetter och jag ser så mycket fram emot det här!

Annelie, ifall du inte känner till henne, är en svensk 35-årig äventyrare, föreläsare och guide som bland annat bestigit Mount Everest och har slagit världsrekord i fridykning (126 meter på ett andetag - jag fattar inte!). Det ska bli så spännande att få höra henne berätta om sina äventyr! Efter föreläsningen håller hon dessutom en workshop i hur man förbättrar sin andning och får bättre hållning och avslappning. Och det är ju aldrig fel att träna på!

Innan föreläsningen har vi tänkt gå ut och äta nånstans och eftersom jag och Lisa är mitt uppe i planering inför höstens uppstart av flera Äventyrsklubbar så har vi avsatt hela dagen för häng och pepp. Så roligt att ha sånt att se fram emot! 

 

Biljetter till föreläsningen finns på Netticket. Ses där! 

 

Skarmavbild 2017 03 19 kl. 13.20.47Bilden är hämtad härifrån

lördag 4 mars 2017 - 14:15

Tre riktiga smultronställen

Som fortsättning på förra inlägget tänkte jag lista topp tre av mina egna favoritplatser i Österbotten. Kommentera gärna och berätta om dina egna smultronställen, jag vill ha tips och inspiration till att besöka fler fina ställen! 

 

#3
Öja

Skärgårdsleden i Öja är helt klart en höjdare. Solvarma klippor, havsdoft, utsiktstorn, fina skogar, vasskantade sjöar... Jag hoppas att man snart rustar upp denna vandringsled med flera eldplatser och vindskydd och nya spångar, för det är verkligen en fin upplevelse att vandra här och det finns stigar så det räcker till för flera dagars vandring om man så vill. 

Förresten finns det ett ypperligt tillfälle att bekanta sig med Öja i maj, då ordnas en historisk nattvandring som låter både spännande, rolig och lärorik. Här på evenemangets facebooksida kan du läsa mer och hitta anmälningsinfo!

DSCN2624Utsiktstorn som bjuder på fina vyer är ju ett stort plus när man vandrar i Österbotten

 

#2
Iskmo

Vandringsleden i Iskmo-Jungsund är också en pärla. Där har vi varit två gånger med vår pensionärsgrupp från Folkhälsan, Äventyrsklubben, dels för att vandra och dels har vi paddlat kanot i de fina små sjöar som finns och som lätt nås från Iskmo. Mycket mysig plats som ger vildmarkskänsla trots att det tar typ tjugo minuter från Vasa centrum. Väldigt fina eldplatser och vindskydd dessutom, eftersom leden är relativt nylagd. 

En liten del av leden går över kalhygge och längs väg, vilket ju är ganska tråkigt, men om man bortser från det så är det en verkligt fin miljö och fina skogar man färdas i! Här hittar du mer info och en karta över vandringsleden. 

DSCN5245Matlagning ute vid Björnhällsfladan i november

 

#1
Mickelsörarna

Mickelsörarna är för mig den vackraste och mest spännande platsen häromkring. Nära men ändå lite svåråtkomligt. Annorlunda. Jag älskar att de omkring trehundra(!!!) holmarna, grynnorna och skären har hamnat på UNESCOs världsrarvslista. Att de geermoränerna gör området exotiskt och i princip unikt. Och jag älskar de minnen jag har från min kajaktur där för några år sedan.

Vi hade paddlat ut till naturstationen längst ut på Kummelskär och havet var alldeles stilla. Knappt en krusning, bara gamla lugna våghöjningar som kändes som andetag när vi lade oss ner på våra kajaker och bara njöt. Några sjöfåglar sträckte över horisonten. Vi paddlade vidare och letade tältplats. Längst ut i havsbandet, långt borta från verkligheten, och ändå så nära hemifrån. 

Här kan du läsa mer om världsarvet Kvarkens skärgård och hitta mer info om Mickelsörarna, som t.ex. båttransport och övernattning. Men att hitta helt up-to-date info är inte helt lätt (hittade öppethållningstider för 2015 på hemsidan för caféet på Kummelskär). Jag är rädd att intresset för Mickelsörarna har minskat och då minskar förstås servicen också, och det här är såklart otroligt synd på ett sånt fantastiskt och speciellt naturområde! 

P1040563.1Kanske inte en målande bild av just Mickelsörarna, men en väldigt målande bild av mina drömmiga minnen därifrån

 

 

onsdag 1 mars 2017 - 10:50

Mer av Österbotten

Häromdan presenterade Österbottens Tidning resultatet av en enkät som Österbottens förbund gjort, där ungefär 900 personer röstat fram sina favoritplatser. De flesta verkar, som typ alla andra studier om folks favvoplatser också visar, gilla vatten och ställen med bra utsikt. I naturen förstås - inte ett enda torg eller köpcentrum finns representerat bland resultaten. Vad ska man säga, vi är ett folk med naturen våra hjärtan!

Flera platser har jag aldrig ens hört talas om och blev jättesugen på att besöka, som t.ex. ön Sälgrund utanför Kaskö. Svedjehamn i Björköby och Vargberget i Närpes har jag länge velat åka till och nu blev jag påmind igen. Och Mickelsörarna (som konstigt nog inte ens nämns i artikeln) dit jag gjorde en kajaktur för några år sedan, det vill jag uppleva igen. Ååå det finns så många fina platser här i trakten... I vår vill jag upptäcka mer av Österbotten!

DSCN3007Bockabron i Kiisk, Pedersöre är en av mina favoritplatser. Så lugnt och tyst och tryggt...

onsdag 22 februari 2017 - 20:28

Fem orsaker till att hålla på med friluftsliv

För det gör dig glad!

Och inspirerad och rädd och stolt och trött och omotiverad och arg och tacksam och fascinerad och euforisk och... För att känslorna blir starkare och mer begripliga. Det finns alltid en tydlig orsak och ofta en enkel lösning när vardagens brus inte längre stör. För att du känner dig levande, helt enkelt!

 

För att anything can happen

Att vara på tur är att lära sig studera, reflektera och acceptera. Vädret, omgivningen, terrängen, orken, sällskapet. Att omständigheterna är precis som de är och det är jag som måste rätta mig, ändra mig, göra nya planer. Det tror jag är sunt och viktigt att brottas med ibland, i en vardagsvärld där alla är sina egna centrum i universum och det är lätt att fly och tråkigt att gilla läget.

 

För att man blir så sjukt trött och så sjukt stark 

De första tre dagarna på tur är alltid värst, sen vänjer sig kroppen och även om den alltid är otroligt trött på kvällen och stel på morgonen så kan man lita på att nånstans under dagen få känna sig som världens starkaste. Och oavsett vad man lyckats med för att få den utnämningen så finns den ingen (eller väldigt få) att jämföra med och inga sociala medier som kan ta titeln ifrån en. Man är det man känner sig som, inte en blek bild av det man önskar att man var.

 

För naturen förstås 

Den är inbjudande och levande och omfamnande och trygg. Och den är utmanande, dramatisk, skrämmande och karg. Den är allt ju, egentligen, och den ger oss allt. Och ju mer man tillbringar tid ute desto bättre förstår man. Hur små och kortlivade vi är. Och hur stort och evigt livet runt omkring oss. För en förnimmelse av obetydelse, och samtidigt en mening i allt. För de naturliga motsägelserna.

 

För friheten och äventyret

För att då och då downshifta riktigt rejält och samtidigt upptäcka världen. För att bära med sig de få saker man behöver för att leva och ändå känna sig som världens rikaste. För att Karin Boye. För rörelse och vila där sömnen är trygg och drömmen full av sång. För att bryta upp, varje dag, för ett nytt stort oändligt äventyr.

 

DSCN1744

Det är några av mina orsaker - vilka är dina? 

torsdag 16 februari 2017 - 21:05

Mindset is the shit

Igår kväll var jag i Vasa för att föreläsa vid Folkhälsanhuset om min skidtur längs Kungsleden. Jag var först ut i Folkhälsans föreläsningsserie inom ramen för drömmarnas motionsår och det blev en riktigt bra kväll! Omkring trettio personer kom för att lyssna och de kommentarer jag fick efteråt värmde något oerhört. Det är såna här tillfällen som ger en extra kick och en bekräftelse om att jag har valt rätt väg, och det är jag så tacksam för! 

Jag visade bilder och berättade om de tankar och känslor som man både får njuta av och tampas med när man ger sig ut för att utmana sig själv. Att skida Kungsleden gav mig så mycket och det är verkligen roligt att få dela de upplevelserna med andra och kanske till och med inspirera någon till att förverkliga sin dröm. 

För som jag återigen vill poängtera- jag är ju som ni vet varken elitidrottare eller supermänniska. Jag är ganska lat och svag och väldigt frusen av mig. Har tendens till att överanalysera och oroa mig i onödan. Jag har levt största delen av mitt liv med ett rätt statiskt mindset och varit rädd för att misslyckas. Om jag ändå kan förändras och våga förverkliga mina drömmar, så kan vem som helst. 

Skarmavbild 2017 02 16 kl. 19.17.20Foto: Malin Ström

Just det här med mindset, ett begrepp som forskaren Carol Dweck använder, var också något jag tog upp igår kväll. För mig har det varit ett viktigt verktyg för att förändra hur jag tänker om min förmåga att utvecklas och lära mig nya saker, och jag tror att det till viss del är det som gör att jag vågar idag. Inte bara vågar skida Kungsleden, men att jag vågar föreläsa, driva företag, vidareutbilda mig, hålla vandringar och kurser. Att jag vågar riskera att misslyckas. Eller rättare sagt, att jag vågar lära mig, för det är ju det misslyckanden egentligen är. Ett enda lärande.

Alltså den insikten!

Mindset is the shit.