söndag 29 januari 2017 - 18:58

Mot Syöte nationalpark

Imorgon åker jag norrut med Outdoor Academy för en veckas skidtur i Syöte nationalpark, så det blir tyst här på bloggen ett tag igen. Jag och min fina vän Ami, som jobbar som lärare på OA detta läsår, ska vara med ettorna på deras första vintertur och det ska bli riktigt roligt!

Vi har planerat in eldskola, pilkfiske och gett eleverna i uppgift att ordna en skogsfest med trerätters en av kvällarna. Ami med sin biologbakgrund kommer att hålla oss nyfikna på djur- och växtlivet och jag kommer att hålla i några diskussioner kring positiv psykologi och miljöpsykologi. Förhoppningsvis blir det en lärorik vecka, och jag hoppas att vi alla får ha en riktig njutar-tur med bra snö, sköna nätter i vindskydd och fina samtal kring elden. 

Foto1123Från förra årets vintertur i Syöte

Jag får önska er en fin vecka så länge, och lämnar er med ett tips på en kurs nästa helg som jag själv gärna hade gått om jag var hemma: 

 

"Helgen 4-5 februari 2017 arrangerar Älvbyarna och Slow food Ostrobothnia tillsammans med Korsholms Vuxeninstitut en grundkurs i omställningens principer enligt samma modell som används på andra håll i världen. En perfekt start för dig som vill vara med och skapa eller bidra till lokala omställningsinitiativ - och också få tillgång till samma begreppsapparat och arbetsmetoder som andra omställare i mer än 40 länder.

Är du nyfiken på omställning och vill veta mer, eller har varit aktiv länge och vill få ny inspiration? Kursen passar dig oavsett tidigare erfarenheter! Gillar du: att odla, att cykla, hållbar ekonomi, miljö eller inre omställning? Vi vill samla alla Österbottens omställare!"

 

Klicka in dig HÄR om du tyckte det lät intressant! Texten är hämtad från kursbeskrivningen på Korsholms Vuxeninstitut. 

 

onsdag 5 oktober 2016 - 13:42

Tips från barnen

Den här veckan startade med två utedagar i Kiisk tillsammans med femmor och sexor i Ytteresse, Överesse samt Bäckby skolor. Min kompis Ami, Mattias Kanckos och Kristoffer Nylund var också där för att hålla varsin station med program på skolornas samarbetsdag. 

IMG 20161004 084551

Jag och Tjirro tog emot eleverna till vårt läger som jag hade satt upp nere vid Kiisksjön. Där pratade jag äventyr och bjöd på en glimt av vår Kungsleden-tur och vårt kommande projekt. Vi lekte fram andra saker man kan göra utomhus, repeterade kunskaperna kring allemansrätten och spånade kring vad vi alla kan göra för att ta hand om vår värld och naturen omkring oss på ett hållbart sätt. 

Och barnen hade förstås en massa bra tips! Se fast, här är bara en bråkdel av dem: 

- använd inte så mycket tvål/schampo när du duschar

- duscha inte så länge

- ät upp all mat

- släck lamporna

- ät inte en massa godis

- cykla eller gå när du ska nånstans kort

- ge bort dina kläder när du växt ur dem

- skräpa inte ner

- ät mer vegetariskt

Tänk om vi alla skulle ta till oss dessa otroligt enkla miljöspartips i vardagen. Självklarheter för en del kanske, orka bry sig tycker andra. Jag vet iallafall att jag regelbundet tummar på några av punkterna, till exempel lyckas jag alltid låta grejer mögla längst in i kylskåpet... Så jo, alla kan vi göra ändring för att hjälpa till!

DSCN5097Som avslutning på utedagarna satte jag och Ami oss vid Bockabron på after work á la vildmarksguider: utvärdering, snacks och te

torsdag 11 februari 2016 - 09:35

Skolan - en outnyttjad resurs?

Österbottens Tidning skriver idag om den nya läroplanen som tas i bruk i augusti (artikeln är tyvärr bara öppen att läsa för prenumeranter). Jag blir så glad när jag läser om de sju kompetenserna som skolorna kommer att jobba med utöver kunskapsmålen att barn ska lära sig skriva, läsa, räkna osv. Jag personligen fastnar speciellt för följande ord i översikten:

 respekt / relationer / trygghet / entreprenörskap / bidra / hållbar

Foto2ÖT 11.2.2016

Och när jag läser artikeln och vad de olika kompetensmålen handlar om ser jag framför mig: 

Barn som förstår att det egentligen inte handlar om att kunna rabbla årtal utantill utan att det viktiga är att skapa förmågan att lära sig och ta reda på. Som vågar undersöka, vågar utforska, vågar misslyckas och vågar försöka igen. Som tänker "Äääh, jag fattar inte dethär....ÄNNU...så jag provar igen, nån gång kommer jag nämligen att lära mig!"

Barn som respekterar andra kulturer och religioner och tankesätt. Som på riktigt förstår allvaret i rasistiska/sexuella skämt och låter bli att dra dem. Som låter bli att döma jämnåriga barn till helvetet för att de inte hör till rätt församling. 

Barn som värderar sig själva och andra. Flickor som förstår att det viktigaste inte är att vara söt, snäll och duktig utan att det är viktigare att lära känna sig själv och sina egna styrkor och viljor. Pojkar som kan prata om när något känns jobbigt och som visar omsorg, inte bara skinn på näsan, och som  respekterar en flickas nej.

Barn som kan tänka kritiskt och vill veta varför. Som är nyfikna och inte köper att samhället "nu bara ser ut så" att rika kommer undan och fattiga saknar värde. Som istället vill se förändring, tror på förändring och agerar för förändring. 

Och framför allt: barn som växer upp till trygga, välmående, fördomsfria, handlingskraftiga, omsorgsfulla vuxna som kan bära allt det goda framåt.

 

Jag har tänkt mycket på vilken enorm resurs som finns i skolan som institution, och vilken förändring som skulle kunna ske om man satsade på kompetens, förståelse, respekt istället för kunskapsinlärning och hårda fakta. En del kanske reagerar och undrar hur mycket ansvar vi egentligen ska lägga på våra lärare. De ska undervisa, inte uppfostra. Eller?

Jag läser även in väldigt mycket positiv psykologi i läroplanen. Det finns mängder av möjligheter att i skolan tillämpa det vi idag vet om bl.a. karaktärsstyrkor, värderingar, medkänsla och målsättning. I Australien har man redan några år arbetat med att implementera positiv psykologi i grundskolan. I Sverige jobbar några av mina studiekamrater/kollegor med "Bättre Skolor", ett projekt där de lär ut verktyg för positiv undervisning till lärare. Hoppas att det väcks intresse för positiv psykologi i skolan här i Finland också i och med den nya läroplanen, om det inte redan används.

Inte bara landet men hela mänskligheten står inför stora utmaningar idag och skolan är en för stor resurs att inte utnyttja till max för att skapa positiv förändring. Tänk ändå på hur otroligt mycket tid som tillbringas i skolbänken. Avsätt tio minuter per dag av den tiden till meditation/fokusträning/avslappning (kalla det vad du vill) och vips har vi förstärkt barnens möjligheter till att ha en sund kontroll över sina tankar och känslor, gjort dem mer harmoniska och dessutom skapat starkare nervbanor till områden i hjärnan som har att göra med positiva sinnestillstånd! Bara som ett exempel. 

"Ny läroplan för en ny värld" rubricerar ÖT. Det låter lovande tycker jag! 

onsdag 10 februari 2016 - 11:55

Frank och Maria

Maria Österåkers blogg Lev mer på mindre är en av de jag läser regelbundet. Läser och inspireras av ett enklare men samtidigt arbetssammare liv. Självhushållning är något jag verkligen skulle vilja ägna mer tid och kaft åt, och i perioder har jag varit på väg mot mera sånt (t.ex. genom att odla lite, plocka bär och svamp, ha höns) och ibland har jag tagit några steg tillbaka.

Drömmen är för mig att ha en liten gård, vara självförsörjande på rotfrukter, grönsaker, bär och svamp. Ha hönsgård och egen skog, ta tillvara på vilda växter om försommaren (ogräs skulle kanske många säga) och fiska regelbundet. 

Hursomhelst! Frank Erichsen, känd från tv-serien Hundra procent bonde och en av mina idoler, hälsade på hos Maria i Österbotten i somras. De spelade in några korta somriga och härliga intervjuer där Frank och Maria pratar just självhushållning. Kolla in!

 

Skarmavbild 2016 02 10 kl. 12.19.21

tisdag 9 februari 2016 - 11:32

Tåg till Sicilien - i siffror

Eftersom mitt miljötänk kring semesterresan till Sicilien i höstas väckte nyfikenhet kommer här några siffror som kanske kan vara intressanta. Jag har jämfört tågresan Falköping-Sicilien med en flygresa Stockholm-Sicilien, vilket jag antagligen hade åkt om jag valt flyget istället. 


Tid


(enkel resa)

Tåg: 48 h

Flyg: 8 h (+2,5h med tåg till Arlanda)


Pengar
(tur-retur)

Tåg: 5560kr/550 euro
(inkl. bokningsavgifter, interrailkort, platsbokningar, sovplatser på nattåg, färjor osv., köptes via Centralens Resebyrå i Kalmar)

Flyg: omkring 2000kr/200 euro 


Utsläpp

(tur-retur)

Tåg: 48kg CO2 (enligt Naturvårdsverkets tabeller)

Flyg: 510kg CO2 (samma som ovan)

 

Såhär i efterhand är jag fortfarande glad att jag tog tåget. Jag trivs bättre med det helt enkelt, trots att det är varken tidseffektivt eller ekonomiskt fördelaktigt (visst svider det i plånboken, men som jag nämnt tidigare tror jag att jag bara uppskattar resandet ännu mera då).

Sen är jag lite förundrad över att skillnaden ändå inte är större i utsläppskategorin. Ja, det är säkert typ 10 gånger mer klimatsmart att ta tåget, men jag önskar såklart att det vore ännu bättre. Det är även lite knepigt det här med att beräkna utsläpp - vilka räknemallar och tjänster ska man lita på? Enligt SJ:s miljökalkyl låg siffrorna på 0,013 kg CO2 för tåg och 932 kg CO2 för flyg - en rejäl skillnad! Men där gör ju vinstintresset det hela väldigt tveksamt. Klart att SJ vill få tågresor att låta bra. Är det nån som har några bra tips på var man kan få pålitliga beräkningar?

Och vad tycker du är viktigast när du reser? Pengar, tid eller utsläpp?

 

Skarmavbild 2016 02 09 kl. 12.19.36Rutten jag åkte. Sen har jag föresten inte räknat med mitt stopp i Innsbruck i varken tid- eller prisberäkningen - men det är ju helt klart en bonus att kunna stanna till och få mer ut av resan!

onsdag 3 februari 2016 - 20:28

Vikten av nu

Häromdagen skrev Clara Lidström/Underbaraclara om att vi måste sluta leva i nuet om vi vill rädda vår planet och jag håller med! På sätt och vis. 

Precis som Clara tror jag att vi fokuserar alldeles för mycket på vad vi vill ha nu, genast och helst igår. Vi är så upptagna med vad vi vill ha ut av livet och hur vi ska få våra begär och behov tillfredsställda. Jag tycker också att vi istället borde fundera mera på vad vi vill ha imorgon, om tio år, om hundra år.  

Samtidigt tror jag att vi måste börja leva mer i nuet när det gäller klimatfrågor. Vi måste ju uppenbarligen göra förändringar idag! Vi måste sluta inbilla oss att vi kommer att ta tag i våra problembeteenden sen. Vadå sen? Sen när den stora massan också börjat agera och det blir social norm att kämpa för klimatet? Sen när lagstiftning gör det omöjligt för oss att göra annat än att leva miljövänligt? Sen när det blir billigt att handla ekologiskt och köra elbil?

Nej, när det gäller att skapa förändring så tror jag inte på att tänka långt fram. Istället tror jag på att tänka på nuet - hur kan jag göra miljösmarta val idag? Vad är det minsta, enklaste jag just nu kan bidra med för att värna om miljön?

Inte imorgon, inte sen när det känns bra, inte sen när jag ångrar att jag inte gjorde något tidigare, utan nu. För nu är trots allt det enda vi med säkerhet har och det är nu vi kan välja, förändra och påverka. 

tisdag 5 januari 2016 - 21:18

Livet utan flyg

Liisa tyckte det var intressant att jag väljer bort flyg när jag reser och ville höra mer om det så här kommer ett långt och spretigt och personligt inlägg om just detta!

Ja, alltså fram till 20-årsåldern reste jag rätt mycket. På bara några år besökte jag över tjugo länder, älskade verkligen att se nya kulturer och miljöer och njöt som mest av de lite annorlunda resorna.

Som i gymnasiet när jag och en kompis åkte till St. Petersburg för att bo på ett barnhem i två veckor. Eller när klassresan bar av till Vitryssland då jag läste journalistik på folkhögskola. Några månader hos släktingar i USA, ledarskapskurs på Färöarna, ungdomsvecka i Nordirland. Några dagar i London här och en trip till Rom där. Ryanair stod högt i kurs om vi säger så. Det var ju så billigt och enkelt att resa, och gav så mycket frihet och spänning!

010På kolchos i Vitryssland


Men med tiden växte tankarna
kring miljön och mitt fotavtryck. Jag började vela inför att resa och hade dåligt samvete. Andra påpekade att nog lyfter flygen ändå, oavsett om jag sitter på dem eller inte. Men. Vad om inte bara jag skulle flyga mindre? 

Så jag bestämde mig för att flyga lite mindre, för att åtminstone inte bidra med en siffra i statistiken. För att inte bli en av dedär bokningarna som får SAS eller Finnair eller Ryanair att utöka sina flygningar. När jag ville uppleva Israel som 21-åring åkte jag tåg ner (genom Syrien och Jordanien vilket ju känns surrealistiskt i dagsläget) men fick flyga hem eftersom jag inte kunde ta mig in i Syrien igen med israelisk stämpel i passet. Under de tre år jag bott och studerat i Skövde i Sverige har jag åkt tåg och färja varje gång jag åkt hem till Österbotten. Kortdistansflygningar är helt klart de mest onödiga, tycker jag. Kan man ta tåg, då gör jag det! Som när det blev familjesemester på Sicilien i höstas och jag tillbringade sammanlagt fyra dygn på tåg för att vara med. 

Följaktligen blir resorna dyrare och därmed färre. De blir även längre och - faktiskt - mer minnesvärda. Mer värdefulla. 

TurkietPå räls genom Turkiet

 

För jag tycker nämligen såhär:

1. Om jag är så sjukt lyckligt lottad och så rik att jag överhuvudtaget har råd att resa för skojs skull så har jag också råd att resa smart och hållbart.

2. Att resa/semestra/flyga är inte ett behov. Ibland tänker jag att södernresor är lite som burana mot spänningshuvudvärk - de angriper symptomet men inte problemet. Om du har behov av att fly till andra sidan jorden med jämna mellanrum kanske du ska se över vardagen istället för nästa resmål. 

3. Att resa är heller inte en mänsklig rättighet. Bara för att du och jag har råd är det inte vår plikt att bli ressugna varje halvår. Det är en lyx och borde behandlas så.

4. Inte bara miljön är ett oskyldigt offer för allt vårt resande. Usla arbetsförhållanden på hotell och restauranger, skövling av värdefull natur och bostadsområden till förmån för turistkomplex och att våra pengar går rakt i fickan på stora hotellkedjor är taskiga baksidor som också drabbar lokalbefolkningen (kolla www.schystresande.se för mer kalla fakta).

 

Så tänker alltså jag! Jag vet att många tänker annorlunda och nån kanske tycker att jag är knäpp eller inte tillåter mig att njuta av livet. Men för mig är det helt självklart - varför skulle jag inte tänka såhär? Förut hade jag samvetskval när jag reste, det har jag inte längre. Och så njuter jag desto mer när jag väl reser. För det är så otroligt lyxigt!

Skarmavbild 2016 01 06 kl. 00.09.47Vad jag hade missat om jag flugit till Sicilien 

 

Visst kan det vara lite mindre bekvämt att åka tåg i 46 timmar istället för att flyga i fem. Men det är bra mycket bekvämare för själen.

fredag 11 december 2015 - 18:17

Klart syrran ska ha en get!

Står du denna fredagkväll och funderar på vad du ska ge mormor, kollegan eller storebror i jul? Jag skrev ju om hållbart julklapps-tänk i min krönika för en vecka sen och här kommer ett till tips. En superenkel och framför allt hållbar julklapp är: getter. Eller hönor, tält, skolmaterial, takplåt eller en utbildning. Köp via t.ex. Hoppets Stjärna eller Rädda Barnen, få ett kort på posten eller till mejlen som du kan ge till din mottagare och hjälp på så vis människor som verkligen verkligen verkligen behöver en julklapp. 

Ett annat säkert kort 
i avdelningen hållbara julklappar är ju fina upplevelser av alla de slag. En dag i pulkabacken med varm oboy och knäckesmörgåsar, ett biobesök, en mysig picknick i vardagsrummet eller en ridtur på islandshäst i snötäckt landskap. Ja, ni vet - låt fantasin flöda! Små äventyr kan vara nog så roliga.

Det här är åtminstone vad jag kommer att ge i julklapp i år har jag bestämt mig för, getter och äventyr! Så nu vet familjen det! 

 

Skarmavbild 2015 12 11 kl. 18.34.36

Systeryster får en get via www.hoppfull.se

tisdag 8 december 2015 - 14:50

"De glada fattar inte!"

Du som verkar ha funderat på det här med miljöförstöring flera år, hur orkar du med livet egentligen? Allt verkar ju så svart, vi bara förstör och förstör och majoriteten bryr sig inte. Och allt krig och elände hela tiden. Du måste ju också tappa hoppet?

Den frågan fick jag häromdagen när jag och en nära bekant till mig satt och pratade om livet, världen och vad vi lämnar efter oss till kommande generationer. Jag vet exakt hur jag orkar och det ska jag berätta strax. Men först vill jag gå tillbaka några år, till när jag började inse vart vi faktiskt är påväg med vår kära planet och alla som bor på den. Det var strax efter gymnasiet ungefär som mitt intresse för miljöfrågor väcktes och det råkade samtidigt vara en period i mitt liv som jag inte mådde helt på topp (ungdomsångesten, ni vet...). Det här gjorde att jag reagerade väldigt negativt. Det är ju lätt att göra det när man läser katastrofprognoser och ser rapporter om oljespill över halva världshaven, och eftersom jag redan var rätt dyster till mods tänkte jag genast att loppet är kört. Vi idioter till människor, vi går en säker undergång till mötes och vi drar hela planeten med oss i fördärvet.

"De som är glada hela tiden, det är dem det är nåt fel på! De har inte förstått läget och livets allvar!" minns jag att jag tänkte. Jag trodde att man kan ju inte annat än må såhär mörkt om man verkligen såg verkligheten. Om man bara öppnade ögonen. Elände. Hopplöshet. Enormt ansvar, nästan olidligt att bära.

Idag känner jag väldigt annorlunda inför allt som är fel i världen och som går fel för miljön. Jag skulle väl säga att jag är rätt realistisk, men trots det känner jag hopp. Jag vet inte om vi kommer att lyckas vända skutan eller om det redan är för sent, men att åtminstone försöka bidra till en framtid är värt allt! Jag känner mig, och är, mer handlingskraftig och lever närmare mina värderingar idag. Jag bidrar mycket mycket mera idag än för tio år sedan, när jag bara oroade mig. Och här kommer anledningarna:

 

1. Jag omger mig med människor som också bidrar. Detta formar min världsbild, som är att människor i allmänhet bryr sig om varandra och vill värna om miljön. Därför känner jag mig inte ensam. Viljan att bidra är norm, vilket gör det lättare för mig att fortsätta på det spåret. Vad jag pratar om med vänner och vad jag möts av på sociala medier påverkar mig. Och därför vill jag gärna välja vad det är, vilket för mig till nästa punkt:

2. Jag väljer vad jag läser. Jag är kanske inte uppdaterad om varje naturkatastrof, varje hot och terrordåd eller alla skrämmande miljöprognoser, för jag läser dagstidningarna ganska slarvigt. Jag är faktiskt istället hellre mer uppdaterad om att mangroveskogarna i delstaten Maharashtra i Indien har ökat med 20% sedan 2013, att Gambia har förbjudit kvinnlig könsstympning och att över 800 000 svenskar var med och hjälpte till att plocka skräp runtom i Sverige i somras. För det ger mig en bild av att vi är på rätt väg. Och jag inkluderar mig i detta "vi", vilket igen gör att jag också vill vara med och bidra. Alla andra gör ju det, varför skulle inte jag?

3. Jag håller mina värderingar nära men ser till att må bra. Att veta vad som är viktigt för en själv och leva efter sina hjärtefrågor är viktigt för välmåendet. I början kan det vara svårt, speciellt om man medvetet ändrat sina värderingar (ja, jag tror det är möjligt att bestämma sig för att anamma nya värderingar) men med tiden blir det enklare. Och helt ärligt, vem av oss tycker inte att det är viktigt att visa medkänsla, värna om miljön eller skapa en bättre framtid för våra barn? Först och främst måste jag dock veta vad jag själv behöver för att må bra.

För när jag mår bra, då har jag också mer ork och energi och hopp till att göra bra

söndag 8 november 2015 - 18:28

Dina vanor kan rädda planeten

Igår hade jag och en kollega en diskussion om klimatvanor och köttkonsumtion. Jag öste ur mig mina farhågor över att vi inte agerar och ändrar våra vanor tillräckligt snabbt. Att vi inte vet hur mycket resurser vi egentligen har kvar. Att risken finns att vi en dag kommer att stå där och tänka "shit alltså, att ingen satte stopp för det här?!". Jag berättade om dokumentären Cowspiracy och hur boskapsindustrin tros bidra mest till att planeten utarmas. En köttdag i veckan, tyckte jag att man borde införa. Min kollega tyckte att vi ju inte kan börja styra över folks levnadsvanor, som med barnbegränsingen i Kina. Som med ransoneringskort under krigstiden. 

JA!! utbrast jag. Ransoneringskort! Vilken bra idé!

Ransonera har vi varit tvungna att göra när nöden krävt. När det inte funnits resurser. Som nu? Eller blir det kanske om 70 år? 30 eller fem år? Vet vi hur mycket resurser vi har? När ransonering blir ett måste? Eller kan vi undvika nöden genom att självmant börja ransonera redan nu?


Idag skriver DN om köttkonsumtionen och hur mycket våra matvanor bidrar till klimatförändringarna. Jag blir så glad att det skrivs om detta för jag tror att det behövs nötas in. Att vi håller på att utarma planeten och att vi rätt enkelt kan göra något åt det! Det behöver bli vardagsmat, något normalt att prata om och bry sig om. Det behöver komma in i folks medvetande att problematiken är ett faktum och att just jag är en del av den. Och en del av lösningen. 

 Skarmavbild 2015 11 08 kl. 18.29.02


Skärmdump från Dagens Nyheter