måndag 13 februari 2017 - 11:27

Våga drömma, våga ta steget

Vill du ha inspiration till att förverkliga dina drömmar? Då ska du komma till Wasahuset på onsdag kväll. Folkhälsan har inom ramarna för drömmarnas motionsår bjudit in mig för att berätta om min tur längs Kungsleden och jag kommer att visa bilder men också prata om att våga drömma, planera och ta steget. 

Här kan du läsa mer om tillfället. Deltagaravgiften är 5 euro och då ingår servering i pausen. Sista anmälningsdag är IDAG så klicka iväg ett mejl till malin.strom@folkhälsan.fi nu genast! 

Ni vet ju att jag själv har fått lägga nästa stora dröm Vita Bandet på hyllan, så det känns extra roligt att istället få vara med och inspirera andra till att förverkliga sina. Hoppas vi ses på onsdag!

20160423 112109

söndag 22 maj 2016 - 10:15

Frågor och svar om Kungsleden

Här kommer svar på några frågor som jag fick om turen...för lääänge sen. Kan inte tro att det är en månad sedan vi kom hem, tiden har gått så fort! Hoppas att ni har gillat att läsa om mina upplevelser längs leden. Det har iallafall varit roligt att sammanfatta allt här i både text och bilder och jag får väl konstatera att detta blir sista inlägget på Kungsleden-temat... Nu väntar ju sommar och andra äventyr!

 

 

Vad var finaste sträckan?
Abisko - Hemavan! Nejmen, jag kan inte riktigt säga - det fanns så otroligt många vackra sträckor...men Tjäktja till Singi var riktigt fin, liksom hela vägen mellan Saltoluokta och Kvikkjokk. Och så gillade jag sträckan Adolfström - Ammarnäs, den var så fridfull på nåt sätt, och sista etappen mot Hemavan är också väldigt vacker...

Värsta?
Kanske inte värsta men tråkigaste var nog Vuonatjviken - Jäkkvik. Bara is och så en kort sträcka i skog. Inte så spännande.

Jag undrar hur de saker du var mest nervös för innan sist och slutligen gick, eller var du nervös alls?

Ja, när jag skulle skida vidare från Kvikkjokk var jag ju nervös. Mina känslor åkte berg-och-dalbana den dagen och jag visste att det var helt irrationellt. Jag har gjort vintefjällturer tidigare, jag har gjort mängder av andra slags turer, jag hade all den utrustning jag kunde behöva osv. men ändå var jag nervös. Dels var det pms som spökade och dels var det ju såklart något nytt jag stod inför. Men allt gick bra och när nervositeten lade sig så njöt jag verkligen fullt ut! 

DSCN1564

 

Kunde du njuta av nuet eller började du fundera på nästa utmaning, speciellt när du närmade dig mål och kunde konstatera att du skulle klara kungsleden?

Jag njöt nog bara mer och mer ju längre turen gick! I början svävade tankarna ofta iväg på annat håll men med tiden kände jag att jag landade och kunde vara här och nu på ett helt nytt sätt. Sista dagarna kändes det så naturligt att vara på tur, så vardagligt, och det njöt jag jättemycket av.

Nästa utmaning har jag ännu inte ens börjat fundera på i några konkreta termer - det enda jag vet är att det kommer att bli fler!

Vad lärde du dig för nytt om dig själv?

Att det faktiskt är möjligt för mig att skapa ett ännu större lugn inom mig själv. Att jag kan vara harmonisk och trygg på ett sätt som jag inte hade upplevt tidigare.

DSCN1771

Har du nån gång blivit förvånad över vad du har tänkt på/hur du har tänkt?

Ja! Jag blev förvånad när jag i början av turen allvarligt tänkte att jag ville avbryta! Det var jag inte beredd på, jag hade nog trott att jag skulle gilla och njuta från dag ett oavsett skavsår och invänjningstid...

Hur har du försökt styra dina tankar när det varit tungt?

För mig blev det tydligt hur viktigt det är med delmål och att inte tänka att man ska flytta hela berget på en gång. Att Hanna skulle skida med från Keb var ett mål, sen att nå proviantlådan i Kvikkjokk var nästa... 
Och så försökte jag ofta att se på jobbiga situationer med humor, pratade med mig själv och med Tjirro när det brände i uppförsbackarna och ibland lyckades jag locka fram skratt istället för tårar - och det var ju bra mycket skönare! Det här blev också lättare med tiden när jag blev lugnare i sinnet och såna där småsaker som att Tjirros koppel trasslade under skidorna inte längre irriterade mig. 

Höll utrustningen?

Det gjorde den, tack och lov. Önskar bara att jag hade tagit hand om skidorna lite bättre innan för det klibbade onödigt mycket under de varmare dagarna.

DSCN2006

Onödigaste packningsgrejen?

5 liter bensin! Så onödig vikt. Om det blir Kungsleden fler gånger så kommer jag att köra på en liter och köpa mer vartefter eftersom det med facit på hand finns väldigt goda möjligheter till det. 

När har du känt dig stark och när har du känt dig svag?

Stark kände jag mig nog nån gång varje dag, det kunde vara när jag nått högsta punkten på en backe eller när jag kände glädje över att vara ute ensam. Men den första starka heldagen var väl Saltoluokta - Aktse. Att orka köra bra över 30 km kändes jättestort! Dessutom kom vi fram först på kvällen och det kändes så fint och mysigt att ta på pannlampan och skida i skymningen...
Svag kände jag mig nog också varje dag för min kropp är liksom inte gjord för att ta i på morgonen. Då känner jag mig som en säck bly och har hjärtklappningar, men efter en tid går det över. Som allra svagast var jag väl som nämnt dagen efter Kvikkjokk.  

DSCN2171
Bästa aha-upplevelsen?

När jag bytte sulor och slapp känna av skavsåren! Vilken grej! Att jag inte hade tänkt på det tidigare!!

Största motgången?

Alltså egentligen hade vi ju inga motgångar alls när jag tänker efter... Inget större iallafall, något som krånglade eller så. Men om jag måste nämna något så skulle det väl vara skoskav, mitt psyke dag 3 och dag 15 samt mördarbacken på väg ner mot Teusajaure. Ja och så att jag ramlade och sträckte handen (känner fortfarande av det litegrann) och att kamerabatteriladdaren gick sönder!
  

Kommer du göra något liknande igen?

Garanterat :) 

 

 

 Avslutar kapitlet Kungsleden med ett visdomsord från utedasset vid Servestugan:  

"Liv är ej att ängsligt fråga - liv det är att trotsigt våga"

 

 

lördag 14 maj 2016 - 09:35

Den sista kungliga etappen

Ammarnäs - Hemavan

Dag 23 till 26

 

Så var det dags för oss att påbörja turens sista etapp, 78 kilometer kvar av snö och fjäll och frihet.  Och den började med att världens bästa Dagny körde oss de snöfria kilometrarna till Tjulträsket. Vi pratade om varför fjällfolk är så otroligt vänliga och hjälpsamma och Dagny knöt ihop det väldigt fint: Man har det man ger.

Vi skidade över sjön och märkte hur våren hade börjat äta av isen. Vid båthuset där vinterleden gick upp på landbacken tog vi lunchpaus och njöt en god stund. Sedan lite traskande uppför i skogen och solen och så kom vi fram till Servestugan tidig eftermiddag. Pratade en stund med stugvärden och en tjej som var ute på tur och tog sedan plats i hundstugan för att elda lite, mysa och göra mat. Mot kvällen blåste det upp och eftersom jag ändå värmt upp stugan så sov vi inne. 

Skarmavbild 2016 05 12 kl. 20.56.33

20160419 200020 HDR

Morgonen därpå bjöd ännu en underbar dag: blå himmel och nästan ingen vind, bra före och gott humör. Ingen stress alls, vi hade ju inte bråttom att komma fram till Hemavan, så de ca 14 kilometrarna till Tärnasjö blev en alldeles lagom sträcka. Tid att ta det lugnt och tid att njuta. Tid att dra ut på det fina så mycket som möjligt. 

Skarmavbild 2016 05 12 kl. 21.27.22

Mötte en kille som var ute med sitt stora hundspann på fjorton hundar, han hade bilat upp från Frankrike för att fara runt på fjället en månad. Mötte en drös med skoteråkare. Mötte en otrolig utsikt över fjällmassivet nordost om Hemavan. Lämnade pulkan och skidade upp på en höjd för att ta in omgivningen. Fick gråten i halsen när jag tänkte på vad vi fått vara med om, och att det snart skulle vara över... Så tredje sista dagen lovade jag mig själv att alltid alltid våga. Att alltid alltid försöka göra verklighet av den längtan och de drömmar jag har. Livet är för kort för att bara undra och önska och tveka.

DSCN2

Vi kom fram till Tärnasjöstugorna några minuter före Sofi som vi träffade i Servestugan kvällen innan. Det blev en trevlig eftermiddag och kväll med bastu och häng med Sofi, stugvärden Gustav (som ställde till fest och bjöd på stekt röding och franska ostar!) och ett äldre par, Mona och Bertil, som var ute på skidtur med pulka och tält. Ett otroligt inspirerande par: de hade gjort årliga vandringar i 45 år och förra sommaren gick de hela Kungsleden. Trots att de närmar sig åttio. Ni kan ju tänka er vilka historier de hade att berätta! Återigen...alla människomöten på tur, de är verkligen guld värda.

DSCN2207

DSCN2221

Dagen därpå tog vi det lugnt. Jag packade ner tältet, åt frukost i lugn och ro och så drog vi iväg i lätt snöfall och plusgrader. Det blev riktigt trögt före hela dagen och ett tag ordentlig nederbörd. Kom ändå ganska tidigt fram till Syterstugan och funderade på om vi skulle fortsätta upp mot Syterskalet eller stanna natten. Sikten uppe på kalfjället och in i Syterskalet växlade ständigt från noll till klarväder och även om det inte är hela världen med dålig sikt så är det ju trevligare att få se den fina dalgången. Så vi tog eftermiddagen till att umgås och ha trevligt sällskap med stugvärden Gunilla samt ännu ett tufft äldre par; Gunnel och hennes man Göran som firade sin 80-årsdag med en tur i fjällen!

När det ännu inte hade klarnat upp mot kvällen slog jag upp tältet en bit ifrån stugan och där blev alltså turens sista natt. 

Skarmavbild 2016 05 13 kl. 17.30.16

Nästa dag, den sista, startade vi från Syterstugan i flatljus och tog den sista långa branta backen. Uppe på högsta punkten genade vi på skrå rakt in mot Syterskalet och dagstugan vid dalgångens öppning. Stannade till där för en liten paus och fick sällskap av Mona och Bertil som tältat en bit bort. Under den korta pausen sprack himlen upp och jag kunde knappt fatta hur lyckligt lottade vi var som fick sånt underbart väder in i Syterskalet! Det hade ju sett så dåligt ut på morgonen. Vilken tur att vädret kan ändra så snabbt i fjällen, även till det bättre!

Skarmavbild 2016 05 13 kl. 17.34.35

20160422 123430

Efter underbar åkning genom Syterskalet kom vi fram till Viterskalsstugan där folk satt ute i solen och fikade. Viterskalet är berömt för sin våffelservering och jag beställde genast en dubbelvåffla som lunchefterrätt - hade ju sett fram emot våfflor i flera dagar! Tjirro fick en burk tonfisk av tant Våffla, och så slank det nog ner en liten bit från min tallrik också... Satte oss i solen och pratade med personalen och några andra besökare och bara njöt.

Skarmavbild 2016 05 13 kl. 17.36.43

När vi sedan skidade vidare drog det genast in snötunga moln och de sista elva kilometrarna till Hemavan snöade det så tätt och mina goggels immade igen så jag såg knappt något alls. I en nerförsbacke tappade jag balansen eftersom jag inte såg hur terrängen gick och vurpade med pulka och allt. Men allt kändes bara så bra! Tänk att vi hade gjort det, att vi närmade oss målet för resan!

Vi kom fram till Kungsleden-porten intill Naturum i Hemavan sent på eftermiddagen. Det kändes nästan overkligt, och lite sådär "jaha, det var det, vad gör vi nu då?" Jag kände mig lite tom på nåt sätt, men samtidigt så otroligt glad och tillfreds! Jag frågade några killar om de kunde ta ett foto på mig och Tjirro och när jag berättade att vi gjort hela Kungsleden hurrade de och grattade och var så glada för min skull! De rotade till och med fram ett par snygga strumpor ur sin bil som jag fick som pris, haha!

Jag vet att jag tjatar, men alltså alla de här fina människorna vi mött...! De är så underbara så det är nästan löjligt.

Skarmavbild 2016 05 13 kl. 17.39.45

Mojo på Hemavans fjällstation fixade boende åt oss, en liten stuga alldeles intill centrumliften. Vi gick till ICA och köpte middag och en massa gott till Tjirro och efter dusch och mat tog vi kväll. Nästa eftermiddag mötte vi upp Sofi som också var tillbaka i civilisationen och så tog vi en promenad bort till Naturum för att titta på fjällutställningen. Tog en ny "målgångsbild" vid porten också, med lite mera power än de som blev knäppta dagen innan när vi kom fram sådär smått förvirrade och tafatta. Så här ska det banne mig se ut när man skidat 450 kilometer:

Skarmavbild 2016 05 13 kl. 17.46.36

 

...och så blev det så småningom dags för den långa resan hem. Fem timmar buss till Umeå, en natt hos mina gamla klasskompisar och sedan färjan över till Vasa där mina föräldrar skulle hämta oss. Tjirro är ju föresten världens bästa reskamrat ifall ni inte förstod det redan. Fjäll som båt, han bara chillar.

Och jag bara chillar. Njuter. Och fäller en tår av glädje. Och fantiserar vidare om nästa äventyr. Vem vet vart det bär av?

Skarmavbild 2016 05 13 kl. 17.49.58

 

 

 

 

lördag 7 maj 2016 - 21:34

Kungsleden del fyra

Kvikkjokk - Ammarnäs

Dag 15 till 22

 

Dagen efter Kvikkjokk började vackert. Lyckligt ovetande om att jag hade en av turens två jobbigaste dagar framför mig hämtade jag ut proviantlådan som jag fått skickat hit och packade om lite i pulkan. Jag bytte några ord med far och son Eliasson, som skidade fjällfararnas vita band på drygt 1300km, och sa hejdå till Axel som siktade på att ta hela 70 km den dagen (han nådde Hemavan några dagar senare, bara 9 dagar efter att han startat från Abisko!). Det kändes bra att fortsätta och även om uppförsbacken genom skogen i början var lång och mödosam och skavsåren gjorde sig påminda för varje steg jag tog så flöt det på. Några timmar iallafall. 

Om förmiddagen var fysiskt tung så slet jag desto mer med mina känslor och tankar under eftermiddagen. Mycket berodde nog på att jag hade mens, och jag kände mig både orkeslös, omotiverad och ensammast i hela världen! Framför mig hade jag ju några mer ödsliga dagar; eftersom det är skralt med boende på sträckan mellan Kvikkjokk och Ammarnäs (tält är närmast ett måste) är det också den minst populära delen av leden. Nu råkade det sig ändå så att jag mötte en hel drös med vita bandet åkare under dagen. En av dem, Ulrika, en tjej i min ålder, stannade och pratade en stund och gav mig en ordentlig kram och en massa uppmuntrande ord på vägen.

Trots det var det mer än en gång under dagens lopp jag fick stanna till bara för att få ur mig gråten som vällde upp. Så här i efterhand var det riktigt intressant att märka hur alla känslor förstärktes i och med att kroppen och hormonerna var i det läge de var! Vädret vad underbart, vyerna fantastiska och föret perfekt - men jag njöt inte en sekund... Nu handlade det bara om att ta sig igenom dagen, men så kan det också vara ibland. Mot kvällen kom vi iallafall fram till Tsielekjokk ödestuga som vi delade med Rianna och hennes hund, som även de skidade vita bandet. 

Skarmavbild 2016 05 07 kl. 21.38.43DSCN1711

Nästa dag, och de därpå följande dagarna, var alla jobbiga tankar och känslor som bortblåsta och jag kände mig on top of the world! Visst, lite trött var jag men humöret var det inget fel på. Jag skrålade på för full hals alla favoritlåtar jag kunde komma på och njöt av skidåkningen. Tvära kast minsann! Jag hade dessutom bytt ut sulorna i mina pjäxor och kände knappt av skavsåren längre - total lycka! 

Vädret fortsatte helt underbart och vi lunchpausade vid samebyn i Parka, passerade Västerfjällkyrkan och tog natt i skogen efter att vi passerat sjön Tjeggelvas. Dagen efter var lika fin och vi hörde orrar, mötte en räv, träffade några pimplare och en Kungsleden-skidåkare som tipsade om att världens godaste älghambugrare fanns i Vuonatjviken dit vi var påväg! Härligt! Väl framme i den lilla stugbyn slog jag upp tältet i en glänta en bit ifrån och gick sedan upp till restaurangen. Bredde ut Tjirros fårskinn på terrassen och njöt sedan av en god suovas-hamburgare med franskisar och en riktigt fräsch sallad (oj du milde - sallad!!). Sov gott på det kan ni tro! 

Nästa dag var det mulet och lite mera vind och lite tråkig åkning över sjö, genom skog och över mera sjö. Det var minusgrader och isiga spår så Tjirro fick ta på sig sina hemsydda tossor för att skydda tassarna. Ovanligt hög benföring de första metrarna men han vande sig snabbt. Vi kom fram till Jäckvik, fick rum i "stallet" vid Kyrkans fjällgård och tog vilodag. Handlade lite godsaker i butiken; frukt och tomat, fjällfil, polarbröd och så en påse grisöron till Tjirro. Tvättade kläder och torkade tältet och hade det allmänt slappt och skönt! Min kamerabatteriladdare fick kortslutning och jag frågade alla jag mötte om de råkade ha någon jag kunde låna, men utan resultat.

Skarmavbild 2016 05 07 kl. 22.20.19

Efter Jäckvik körde vi en av turens starkaste dagar. Det hade snöat och fortsatte dumpa snö under förmiddagen och sikten var typ noll. Plusgrader dessutom så det klibbade under skidorna och genom Pieljekaise nationalpark, där det råder skoterförbud och alltså inte bjöd på några körda spår, fick jag ge upp och spänna fast skidorna på pulkan istället. Men vi måste ha pinnat på rätt bra (fick byta underställ vid lunch eftersom de dröp av svett) för när vi kom fram till Bäverholmen mot kvällen hade vi tillryggalagt ca 32 km på nio timmar inklusive lunch-, kläd-, snacks- och drickapauser! Helt galet! Vilka stjärnor vi var! Vilket team! 

För mig som i princip alltid varit (eller iallafall känt mig som) den svaga och långsamma när jag turat med andra var detta en otroligt skön känsla! Tänk att jag också kan vara stark!

Tjirro åt dubbelranson, jag öste in mänder av pasta med tonfisksås. Paret Friedland på värdshuset fixade ett provisoriskt torkrum i en av toaletterna för alla mina svettiga kläder och vi sov gott i en av gäststugorna. 

Skarmavbild 2016 05 07 kl. 22.33.29Vädret växlade igen och nästa dag bjöd på ännu en klarblå himmel, superföre och värmande sol. Ren njutning! Vi såg en massa järvspår och tog en lång solig lunchpaus. Tjirro tog en tupplur och jag hängde mina igen svettiga underställ på tork.

Skidade vidare och tog kväll innan sista kalfjället före Ammarnäs. Tjirro utnyttjade all ledig tid till att vila - så fort vi stannade snurrade han ihop sig och slocknade, tills det var dags för kissrunda eller mat. Han är för övrigt en riktig sjusovare, inte minst på tur, och morgonen efter kände jag mig riktigt taskig som sjasade upp honom vid halv tio. Men jag var klar för avfärd och allt var nerpackat i pulkan - utom tältet eftersom Tjirro fortfarande låg och drog sig! Men det är klart, vi hade flera långa dagar bakom oss och det tog såklart på för honom också.

 

20160418 081240 HDR

20160418 0814103

 

Nåväl, efter 22 km nästa dag kom vi fram till ett snöfattigt Ammarnäs och där träffade vi världens bästa Dagny! Jag stod där villrådig på barmark och gick för att fråga henne om tips på boende i byn. Jamen vars har du säcken din? frågade hon och körde ut sin bil, lassade in pulka och allt och så körde hon oss till Samegården där vi fick bo billigt i ett övernattningsrum.

Dagny hämtade till och med lakan och handduk OCH en påse hembakt tunnbröd till mig, vilken lyx! Jag vet inte hur många gånger jag tackade och överröste henne med lovord, och hon sa att det minsann inte är första gången hon hjälper en skidåkare på genomresa! Tror jag det, Dagny var ju vänligheten själv. 

Jag tog en dusch, Tjirro tog en tupplur och sen handlade vi lite gott i affären igen. Hörde efter en batteriladdare och Dagnys systerdotter som jag träffade la ut en efterlysning på facebook men tyvärr fick jag inget napp i Ammarnäs heller. Så från sista delen av turen såg det ut att bli sparsamt med foton. Nåja, det var ju inte hela världen!

Skarmavbild 2016 05 07 kl. 22.31.24

 

torsdag 5 maj 2016 - 13:00

Kungsleden del tre

Saltoluokta - Kvikkjokk

Dag 12 till 14

 

Ur dagboken 8.4, dag tolv:

Gick upp vid kl 6 när klockan ringde. Packade, åt frukost, städade stugan, fyllde på vattendunken i köket, tömde slasken, betalade, sa hejdå. Lugn och ro. Skidade iväg vid 9:45. Skogsåkning, guppigt. Tung uppför upp på kalfjället. Fin utsikt! Mycket folk. Mötte säkert 20 pers första två timmarna. Vindstilla och sol/halvmolnigt. Klibbföre litegrann. Skönt att vara påväg igen! <3

DSCN1567

Pausade vid dagstugan halvvägs till Sitojaure. Såg renar. Pratade med två karar som var på tur, trevligt. Skön åkning fram till Sitojaure, framme ca 15:30. Stugvärdarna och deras vänner kom tillbaka från skidtur. Pausade, fyllde på vatten, drack saft. Bestämde att fortsätta till Aktse då så fint väder. For vidare 16:30.  

Skarmavbild 2016 04 28 kl. 20.10.05

Hade bra fart, kände mig stark. Över isen, genom skogen, lååååång uppför på kalfjället. Tungt! Hade underskattat stigningen. Trött... Väl uppe gick det sen smidigt och lätt. Skönt igen! 

Nerförsbacke, gick bakom pulkan. Lätt att gå nerför, inte så brant. Tjirro gick duktigt fot hela vägen ner, säkert 30 min. Kom fram 20:30. Stugvärden trodde knappt att vi skidat från Salto. Sa att det är nästan 40 km. Men jag tror det är 34 typ.

DSCN1585

Skarmavbild 2016 04 28 kl. 20.18.32

Slog upp tältet & bäddade, gick in och eldade i stugan, Tjirro med. Legat framför kaminen på filtar och ätit mat: mos med smör, parmesan & ölkorv. Nyponsoppa till efterrätt. 

Tjirro trött!! Har masserat honom. Han orkade knappt äta, åt bara lite. 

Kollat kartan, imorgon blir en flack sträcka, men ca. 20 km. Fötterna gör ont, har smort med IcePower. Nya blåsor på sidorna av hälarna. Gonatt. Starkt jobbat!!

 

Dagen efter blev det turens dittills godaste och ordentligaste frukost; fruktmysli med extra nötter och mörk choklad, knäckesmörgåsar med makrill i tomatsås, nyponsoppa och dessutom några glas fjällfil som stugvärden bjöd på. SÅ GOTT! 

Det blev en riktigt skön dag (förutom skavsårsblåsorna då) som bestod av skoterspår, sjöar, sol, långa pauser och fina hundspann. Mycket spår av älg, ren, hare, räv, vessla, ripor. Såg snösparvar också, de är så fina! 

Skarmavbild 2016 05 04 kl. 23.42.01DSCN1637

Framme vid Pårte slog jag upp tältet med största försiktighet och lätta steg; skaren bar just och just och de gånger den brast sjönk jag ner till låren. Gick sen in och lagade mat och umgicks med ett gäng från Friluftsfrämjandet och några hundspannsförare. På kvällen meddelade stugvärden att en ensam skidåkare troligtvis skulle dyka upp under natten, en kille vid namn Axel som startat från Salto på morgonen! Tre dagsturer på en dag alltså, shit pomfritt! Han var framme redan runt niotiden och vi satt och pratade en stund innan jag och Tjirro sökte oss mot tältet.

Sov väldigt dåligt och vaknade flera gånger. Varmt och olustigt var det, men det fick sin förklaring dagen efter då jag fick mens. Kände mig riktigt hängig och trött, gick in för att äta frukost och koka vatten. Riktigt less på mina skavsår, tömde blåsorna, la på sårnät och tejpade. Tyckte lite synd om mig själv! Men när vi väl kom iväg gick det bra ändå. En kort dag fram till Kvikkjokk, omkring 17 kilometer, och jag njöt till fullo trots mens och skoskav.

Ända till de sista nerförskilometrarna i skogen som var totalt sönderkörda av skotrar. Bilden nedan gör det inte rättvisa - det var värre än det ser ut!! Puckelpist deluxe alltså! Pulkan knuffade och drog om vartannat, vi var alltid i otakt! Riktigt riktigt RIKTIGT irriterande efter en kvart eller så. Fick stanna ett par gånger bara för att lyssna på fågelkvittret eller titta upp på trädtopparna, för att få lite annat fokus. För det var svårt att tänka på nåt annat än de förbannade skoterförarna som gjort såna förbannade spår. Möter vi någon så nitar jag dem!!! tänkte jag (hahaha, hej pms!). Vi mötte inte nån.

Skarmavbild 2016 05 04 kl. 23.58.14

Framme i Kvikkjokk möttes jag av en glad Axel som anlänt några timmar före oss och vi high fiveade att vi överlevt puckelpisten. Fick hjälp med att bära pulkan över den snöfria gårdsplanen och sedan tillbringade vi eftermiddagen på en guidad tur runt forsen nedanför fjällstationen, Tjirro, jag, Axel och Joar och ortsbon Björn som berättade allt om områdets historia. Det blev till och med ett spontant dopp i älven! Björn ba: ja och här går det bra att bada om nån är sugen? Vi ba: klart det!

Jag och Tjirro tog in på hundrummet, åt middag och sen blev det bastu på kvällen och häng i receptionen med Axel och tre finska karar som var påväg ut på toppturstur dagen efter. Jag var uppfylld av nervighet kring de kommande dagarna. Väderprognosen pekade mot högtryck och svag vind hela veckan - perfekt väder! Jag hade ju allt jag behöver med mig och hade varit på tur i två veckor vid det här laget och hade mängder med turer i ryggsäcken. Men pms:en och tanken på ensamhet och utsatthet gjorde det spännande jobbigt och jag är så glad att jag fick vädra mina tankar med Axel. Han coachade som ett proffs och hjälpte mig att släppa lite på den onödiga oron. Säger det ännu en gång, människor på tur alltså! Kan inte annat än vara djupt tacksam över alla fina möten!

måndag 2 maj 2016 - 12:41

Etapp nummer två kommer här

Kebnekaise - Saltoluokta 

Dag 7 till 11

 

Efter lite utrustningsfix på morgonen (stort tack Robin för hjälpen med skidorna!) fortsatte vi turen i sällskap av barndomsbästisen Hanna. Vi blev omkörda av fera fina hundspann i dalen mot Singistugorna, det var halvsoligt och nästan ingen vind alls. Riktigt härligt! Hanna kämpade tappert med rinkan som hon lånat av mig och jag njöt lite i smyg av att ha de där första jobbiga dagarna bakom mig...

Tältade vid Singi men gick in i hundstugan för att laga mat på kvällen och för typ första gången på turen var det lite roligt att laga mat och att äta - det är inte bara hemma det är tråkigt att laga mat åt bara sig själv, hade jag märkt... Dagen efter bytte vi packning och Hanna tog pulkan och min dagsryggsäck. Det var mulet och lite varmt och det fastnade lite under mina skidor vilket blev ett riktigt irritationsmoment. Men lite stearin hjälpte upp det, skönt! 

Skarmavbild 2016 04 28 kl. 20.00.44

Vi tältade, lagade mat och badade bastu vid Kaitumjaurestugorna, en av de vackrare stugplatserna längs leden! Stugorna ligger uppe på en liten höjd med utsikt över dalgången med Kaitumsjön. Vi satt länge på stugtrappan morgonen efter och njöt av en lugn frukost i solen!

Sedan skidade vi vidare, snart i bara underställ och solglasögon, och fick kämpa hårt med en lång uppförsbacke och sedan en riktigt jobbig brant nerförsbacke ner mot Teusajaurestugorna. Det gick inte att skida och jag fick gå bakom pulkan och bromsa med skakelrepen virade runt händerna (som efteråt var svullna till typ dubbel storlek och helt vinda och sneda). Väl nere möttes vi av stugvärden Markus som bjöd på saft och kex och det togs väl emot kan jag säga!

Vi tog en solig, lång lunch på trappan och mot kvällen kom nio tjecker skidande över isen och skulle övernatta i stugan. De bjöd på både sång och musik och insisterade på tjeckisk äppelsaft (55%-ig enligt deras egen utsago). Inte jättegott måste jag erkänna. Vi lät dem kalasa ifred och skidade vidare för att korta av följande dags etapp något, då vi ville vara säkra på att hinna med bussen från Vakkotavare till Saltoluokta klockan tre. Så vi tog oss över sjön och upp mot kalfjället en bit och tältade i björkskogen strax under trädgränsen. Sista biten var lite brant och jag tog av mig skidorna men snön bara brast så jag provade en ny teknik och kröp stundvis på alla fyra med pulkan på släp. Alla sätt är bra utom de dåliga!

DSCN1485

På morgonen träffade vi en hurtig kille, Mats som var ute på en tvådagarstur på snöskor. Han berättade att han förra sommaren vandrade genom hela Sverige (Tänk det!! Här kan du läsa hans blogg som han skrev under vandringen!) och det var riktigt roligt att träffa på någon som gillar det här med långturer! 

Skidåkningen blev tuff i hård motvind och halvdålig sikt, men vi segade på i maklig takt. Strax innan Vakkotavare kom ännu en brant och jobbig nerförsbacke och mina händer var igen ordentligt tilltygade av allt rep-bromsande när vi väl var framme, i god tid innan bussen skulle gå. 

DSCN1509

När vi hoppade av bussen på andra sidan sjön till Saltoluokta stod skoterskjutsen redo för gäster, men vi avböjde vänligt. "Vi är från Finland, vi har sisu. Vi kan nog skida de sista kilometrarna" sa vi och skrattade och vinkade av skoterförarna och de två gäster som åkte med. Framme vid Salto satte vi upp tältet, bastade, lagade tacogryta och kikade runt i butiken och den otroligt vackra huvudbyggnaden. Vilken fin miljö! Här skulle jag definitivt kunna tänka mig att jobba nån gång i framtiden!

Skarmavbild 2016 04 28 kl. 20.02.41

Under natten damp det ner tjugo centimeter tung snö och flera gånger vaknade jag och slog i tältduken för att snön skulle rasa av och inte lägga för mycket press på tältet. På morgonen hade vi rätt roligt åt synen som mötte oss; inte bara för den fantastiska snömängden utan även våra fantastiska  sovsäcksfrisyrer och svullna ansikten! Är man på tur så är man.

Hanna lämnade oss på eftermiddagen för sin två dagar långa hemresa och jag och Tjirro flyttade in i hundstugan. Hängde tältet för att torka, packade om litegrann och slappade mest resten av dagen. Jag träffade Mats igen som passade på att besöka sina tidigare arbetskollegor på fjällstationen och jag fick så glad uppbackning och fina tips från honom inför de kommande dagarna! Jag tror jag har sagt det förr, men människorna jag mött under denna tur har verkligen betytt mycket! 

På kvällen fick jag dessutom hälsa på Matti Holmgren som driver hundspannsföretaget Jokkmokkguiderna tillsammans med sin sambo Stina Svensson. Den här säsongen var Matti ute i fjällen i 66 dagar och gjorde 1800 km med sina hundar och jag vet inte hur många gäster! Här bloggar han och bjuder på otroligt vackra bilder och texter! Jag blev allt lite star-strucked av att träffa honom. Han och Stina verkar ha en så fin inställning till friluftslivet, till sina hundar, till gästerna och deras upplevelse och till naturen. Riktiga föredömen för naturturismföretagare, och det inspirerar mig på många sätt att få följa dem via Mattis blogg!

Det blev en fin och avslappnad vilodag vid Saltoluokta och nästa dag var jag och Tjirro redo för mera äventyr...

 

 

torsdag 28 april 2016 - 08:30

Kungsleden - 26 dagar jag aldrig glömmer

Nåja, nu har vi landat i Österbotten igen och vårt äventyr på Kungsleden känns redan ljusår bort. Men hjärtat bankar för nya utmaningar! På bussen till Umeå i lördags satt jag och njöt av ändlösa skogar och spegelblanka sjöar och varm kvällssol, och längtade ut igen... Då vet man att det har varit en bra tur - när man känner sig stark och fräsch och redo för mer! 

Jag vet ärligt talat inte hur jag ska kunna berätta om vår Kungsleden-upplevelse på ett smidigt och kortfattat sätt, det finns så mycket att säga och så många bilder att visa, men jag ger det ett försök! 

Jag gör så här att jag klumpar ihop turen till fem delmoment och berättar lite kronologiskt om dessa, och sen ska jag besvara alla de fina frågor jag fått. Jag tänkte köra allt på en gång i ett enda långt inlägg för att hålla det samlat, men nu när jag märkt att det tar sin lilla tid att sammanfatta allt så lägger jag upp den första delen nu och så uppdaterar jag med fler inlägg varftefter.

 

 

Abisko - Kebnekaise

Dag 1 till 6  

 

De första dagarna på tur är alltid värst. Packningen är tung, kroppen ovan och för mig var det även mycket blandade känslor av nervositet och spänning över första ensamturen och den utmaning jag ändå hade framför mig. Hård motvind gjorde inte de två första dagarna lättare, och tredje dagen lovade jag mig själv dyrt och heligt att aldrig aldrig aldrig i hela mitt liv nånsin göra nåt sånt här igen (hahaha, och jag var verkligen allvarlig)!! Jag hade redan skoskav, kämpade i en uppförsbacke, Tjirros koppel bara trasslade runt skidorna, allt gick som i slow motion och inget kändes roligt. På min trettioårsdag dessutom! Jag stannade och svor och grät om vartannat. Vi tog in på Tjäktjastugan tidigt på eftermiddagen, trots att jag egentligen hade tänkt att vi skulle fortsätta vidare, och delade rum med tre trevliga turåkare från uleåborgstrakten. Muista että olet kuningatar! sa en av kvinnorna när vi skiljdes åt följande morgon. Så fint sagt! 

Skarmavbild 2016 04 28 kl. 08.36.23

 

Fjärde dagen vände det, som det typ alltid gör. Vi började dan med att ta oss upp till Tjäktjapasset på tio minuter kortare tid än ett gäng karar som startat nån timme innan oss. Vilken kick! Sedan gjorde vädret sitt till och vi åkte i en solig och vindstilla dal ner mot Sälkastugorna. Där överlämnade vi en färsk öring som stugvärden i Tjäktja skickat med, lunchpausade och gled vidare mot Singi. Vilken dag! Vilka vyer! Och vad starka vi var, hela 26 kilometer på en dag! Slog upp tältet bakom Singistugorna och njöt av kvällsmaten och nattsömnen. 

DSCN2Skarmavbild 2016 04 28 kl. 08.43.07

 

Dagen efter vek vi av från Kungsleden för att ta en sväng till Kebnekaise fjällstation där vi skulle ta vilodag och möta upp min kompis Hanna. Det var lite snöfattigt nere i dalen mot stationen och jag började undra hur det skulle bli med snömängden längre fram på turen... Vilodagen kom passligt och välbehövligt, både jag och Tjirro var lite slitna och efter att jag städat tältet och vädrat sovsäck och kläder låg vi mest och dåsade resten av dagen. Skönt! Hanna kom med skotertransport på kvällen och vi blev inbjudna till middag i personalmatsalen av mina gamla klasskompisar från Outdoor Academy som jobbade på fjällstationen och sedan satt vi i storstugan och skrävlade fjällhistorier tills det var dags att gå och lägga sig.

Skarmavbild 2016 04 26 kl. 14.05.50

 

fortsättning följer...

fredag 22 april 2016 - 19:22

Vi klarade det!

Vi gjorde det!! Vi skidade Kungsleden! 450 kilometer svenska fjäll och 26 dagar jag kommer att minnas resten av mitt liv. Jag är så stolt och nöjd och lycklig över att ha fått uppleva detta och det kommer nog att ta ett tag att smälta vad vi faktiskt gjort! 

20160422 2

20160422 1112462

20160422 123520 HDR

Vi kom precis fram till Hemavan för nån timme sen, har fått en stuga vid STF:s fjällstation och nu ska vi gå till butiken och handla festmiddag! 

Jag kommer att skriva ett/några längre inlägg om hela turen, så ställ gärna frågor om det är något speciellt ni vill ha svar på! Igår vid Syterstugan satt jag på en bänk i solen med ett äldre par som hade en massa frågor om turen, bland annat "Är det något du saknat?" och "Har du nånsin varit rädd?" och det var både roligt och givande för mig att fundera på svaren och få reflektera över allt som hänt. 

Så är det något ni undrar över, fråga gärna! 

Nu: mot affären! Jag har lovat Tjirro hundgodis i mängd och massor för det är han minsann värd. 

 

fredag 15 april 2016 - 20:58

Vilodag i Jäckvik

Idag har jag och Tjirro haft en lugn och skön vilodag i Jäckvik. Det behövdes verkligen, efter 167 km på sju dagar. Vi var båda trötta igår kväll när vi kom fram och var riktigt glada att vi fick rum inne i "stallet" vid Jäckvik Fjällgård som i övrigt var fullbokad. 

Dagarna efter Kvikkjokk gick i ett huj och var både utmanande och underbara! Jag hade pms och var riktigt svag i måndags men efter det löpte det på bra. Jag bytte sulor i pjäxorna och slapp skoskaven, vilken himmelsk känsla efter dagar av vätskefyllda blåsor och geggiga compeed! De två gamla sulorna jag hastigt rafsade åt mig hemma hos mamma och pappa är nu mina käraste ägodelar!

Imorgon fortsätter vi mot Ammarnäs och borde vara där på måndag. Sen är det bara fyra dagar kvar till Hemavan. Känns nästan lite konstigt att börja se slutet på hela turen - snart plockar jag fram den sjätte och sista kartan. Jag hoppas bara att snön ligger kvar såpass att vi kommer ända fram, för jag ser verkligen fram emot att njuta av sista veckan! Det har varit en otrolig tur hittills och jag är så glad att det ännu inte är över! 

20160415 174748 HDR2

måndag 11 april 2016 - 10:59

Fina människor på tur

Inatt har vi sovit inne på Kvikkjokk fjällstation. Efter långa etapper de senaste dagarna och en jobbig sönderkörd skotersträcka igår eftermiddag var det skönt att komma fram!

Solen skiner, det är några minusgrader. Jag har hämtat ut min proviantlåda, tältet är torkat igen och så har jag köpt mer bensin till köket. Nu väntar några dagar på leden där det inte finns några fjällstugor. För mig blir det den mest spännande delen av turen i och med att vi kommer att vara helt ensamma, så när som på några vita-bandet-skidåkare som jag har hört är på väg norrut och som vi alltså kommer att möta på vägen.

Men vi har ju värmt upp nu i två veckor och det är högtryck på gång och vädret ser riktigt lovande ut för veckan så det ska nog gå bra. Dessutom har jag stött på så otroligt fina människor som har peppat och tipsat och stöttat mig på olika sätt. En kram, en high five, lite förstående klagan över de där samma backarna man kämpat med på vägen och berättelser från de som gått sträckan vi nu ska ta oss an. Människorna jag mött är absolut något av det bästa hittills, så mycket värme och glädje trodde jag inte att jag skulle få dela med andra på min "solotur"!

Några bilder får jag tyvärr inte upp på bloggen den här gången men kanske nästa gång!