måndag 10 april 2017 - 18:52

Vandra med Vasa Arbis

DSCN2454

Jag vill puffa för en dagsvandring med fokus på välmående och mental hälsa som jag leder i Vasa den 27 maj. Ett samarbete mellan Vasa Arbis och Sevendays resulterade i flera kurser ledda av oss bloggare, och nu i maj är det min tur att bidra med det jag gör bäst: nämligen lyckovandra! 

Under vandringen som är ca 10 km lång tar vi pauser för att dels dra nytta av naturens goda effekter på vår hälsa, genom sinnesnärvaro och avslappning, och dels provar vi på ett par övningar från positiv psykologi. Övningar som är vetenskapligt beprövade och utvecklade för att höja lyckonivån. 

Den här kursen är ingen quick fix för att snabbt bli lycklig, för jag tror inte på sånt. Den här kursen  är en skön dag ute med frisk luft, goda samtal, fysisk aktivitet och inspiration för det där som är så viktigt i livet: att ta hand om sig både till kropp och själ.

  

Varmt välkommen med!

Mer info och anmälan hittar du här på Vasa Arbis kurssida.  

tisdag 21 mars 2017 - 13:35

Tjejer, tjejer, tjejer!

En dröm jag har är att stötta, inspirera och peppa flickor i alla åldrar. Att se tjejer stärka självförtroendet och lära känna sig själva genom friluftsliv, äventyr och gemenskap. Det här är något jag funderat mycket på det senaste året men ännu är det bara en massa spretiga tankar i bakhuvudet. Ett spret som lyder ungefär så här: 

 

Vad jag har att ge: mina erfarenheter inom friluftsliv och äventyr, och mina kunskaper inom positiv psykologi. Samt min erfarenhet av att vara flicka, ung tjej och kvinna. Dessutom har jag flera fantastiska, roliga, smarta, modiga tjejkompisar som jag vill involvera och skapa tillsammans med. The more the merrier.

Vad jag vill se: att vi flickor, tjejer och kvinnor skulle fokusera mera på vad vi vill göra, och mindre på vad vi förväntas göra. Att vi skulle få fundera mera på vad vi kan göra med vår kropp, än hur den ser ut. Att vi får föra oljud och släppa fram lite jävlaranamma. Att vi får vara starka. Modiga. Eftertänksamma. Utmanande. Djupa. Smarta. Knasiga. Glada. Irriterade. Svaga. Uthålliga. Och allt där emellan.

Att få omdefiniera vad det är att "kasta som en tjej", "gråta som en tjej" och "springa som en tjej". Ni vet. Att det skulle få vara en BRA sak att vara som en tjej, istället för något dåligt.

Vad jag vill göra: ge möjlighet till att växa genom äventyr och trygga utmaningar. Lära nya färdigheter, känna styrka och mod, tänja och möta sina gränser. Sova ute i skogen. Göra mat över eld. Upptäcka sina egna och andras styrkor. Forspaddla. Bli äventyrare. Fjällvandra. Hitta sina värderingar. Få perspektiv och nya tankar. Skratta tills man gråter. Värma sig runt en brasa. Växa. 

 
Vad jag vill ha hjälp med:

Eftersom jag inte riktigt vet i vilken ände jag ska börja så har jag två spörsmål till dig som läser den här bloggen. Om det är nån gång du ska kommentera så är det nu!  

1. Om du har tips på grupper, organisationer eller föreningar jag kan kontakta, eller idéer om på vilket sätt jag skulle kunna göra verkstad av allt det här snacket - sitt inte och panta på dem! Jag blir jätteglad om du vill hjälpa till genom att dela dina tankar.

2. Vad inom området "äventyr och självkännedom" tror du tjejer i Österbotten (eller annanstans) skulle behöva? Vara intresserade av? En helgkurs, eftermiddagsverksamhet, en klubb, ett läger i vildmarken? Vad? Och vilken ålder? Du som har egna flickor har ju stenkoll på det här, så berätta gärna vilka tankar du får. Eller fråga dina barn!


Så hur, vem, vad? Shoot! Jag väntar med spänning vid kommentarsfältet.  

Skarmavbild 2017 03 21 kl. 14.12.01Middag under en tjejtur i Inari och Kevo för några år sedan. Det skänker på nåt sätt en speciell känsla då man avsiktligt gör saker tillsammans med bara tjejer. En samhörighet, en gemensam styrka och förståelse på nåt sätt... Nog är killar bra förstås, men tjejturer är ändå de bästa.

lördag 18 mars 2017 - 13:03

Utbildningskick i Vasa

Igår var jag i Vasa på studieträff för Green Care-utbildningen jag läser. Jag tror minsann jag har glömt att berätta om den. Utbildningen är iallafall den första inom grön omsorg som ordnas på svenska i Österbotten och har utvecklats av Centria yrkeshögskola, Naturresursinstitutet och Vasa Universitet/Lévon institutet.

Syftet är att öka kompetensen bland oss som jobbar med natur- och djurbaserade metoder inom social- och hälsovård och pedagogisk verksamhet. Utbildningen kommer också troligtvis att höra till de kriterier som måste uppfyllas för att kunna ansöka om föreningen Green Care Finlands kvalitetsmärkningar, LuontoHoiva och LuontoVoima (NaturVård och NaturKraft). Vilket i sig är en fantastisk grej som lanserats nu i år!

Utbildningsmodulen är på 15 studiepoäng och sträcker sig över två terminer med en studieträff i månaden. Den startade i februari och hittills har vi haft två träffar: en introduktionsdag med fokus på vad som händer inom branschen i Sverige och Finland, och så gårdagens träff som bland annat tog upp företagsamhet och myndigheternas krav på social- och hälsovårdsverksamhet. 

I och med att jag redan läser ett mastersprogram i miljöpsykologi och dessutom redan driver företag så är det extra roligt att ta del av den här kursen! Det ger liksom en praktisk förankring till all teoretisk kunskap jag får från mastersstudierna och dessutom är det väldigt givande att få träffa andra österbottningar som drivs av samma intresse för natur och hälsa/utbildning. 

Igår när jag körde hem från Vasa i vårsolen var jag full av idéer och inspiration för att utveckla min verksamhet. Och efter en ganska trög vinter är varje sådan kick SÅ välkommen! Hashtag tacksam.

17408152 10154184385076854 791147479 o

torsdag 1 december 2016 - 10:49

Kursträff och gröna lösningar

Denna vecka har jag varit på kursträff för mina distansstudier vid SLU. Även om jag har varit kritisk till mängden obligatoriska träffar på mitt program - det marknadsförs internationellt och för oss som bor utanför Sverige blir det ganska kostsamt i längden - så är träffarna oftast otroligt värdefulla! 

Det är så givande att träffa medstudenter och lyssna på föreläsningar och, som var på schemat denna gång, göra studiebesök hos aktörer som sysslar med just det vi studerar. Kursen jag läser just nu heter Nature based interventions och tar upp olika infallsvinklar till hur man kan använda natur och djur i arbetet med människors hälsa och utveckling. Den här veckan besökte vi följande platser (klicka på namnen så kommer du vidare till deras hemsidor): 

 

Jäla Häst och Skog

Denna gård är ett på många sätt självförsörjande och genuint ekolantbruk som är en del av det svenska Hushållssällskapets koncept Grön Arena. Gården erbjuder dagverksamhet och tar emot placeringar från socialpsykiatrin och äldreomsorgen i Falköpings kommun och drivs av familjen Larsson som ägt gården i generationer. 

Grevegården

Drivs av sjuksköterskan och trädgårdsmästaren Elisabeth G Wahlgren. Hit tar hon och hennes team, bestående av sjukgymnast, arbetsterapeut och läkare, emot personer för rehabilitering av  stressrelaterad ohälsa. Deras rehabkoncept bygger på Alnarpsmetoden som utvecklats inom SLU och sträcker sig över 14 veckor á 3 halvdagar/vecka. Dagsprogrammet består av avslappning, promenad, fika, teoretiska föredrag och samtal om stress samt praktiska, kreativa aktiviteter så som trädgårdssysslor och hantverk. 

Stadsnära Lantgård Lidköping

Denna gård drivs av en ekonomisk förening med kommunalt understöd för att upprätthålla en "öppen gård" dit alla är välkomna att bekanta sig med djuren och arbetet på en gård. Man tar även emot långtidsarbetslösa och nyanlända som är i behov av arbetspraktik och ordnar kurser och läger för barn, ungefär som på en 4H-gård. Här ligger fokuset på utbildning och sysselsättning. 

Åkleholm

På sin privata gård driver Kristina Byström, psykolog och specialist i klinisk psykologi, verksamhet för barn och unga med autism. Hon använder den närliggande naturen och djuren på gården för att öppna upp för samtal och förståelse kring känslor, tankar och upplevelsen av att vara "annorlunda". Vid sidan av detta och sitt arbete vid Barn- och ungdomshabiliteringen i Skövde håller Kristina på med sin doktorsavhandling som berör just djurens och naturens betydelse för barn med AST. 

Skarmavbild 2016 12 01 kl. 11.53.27

Några foton från våra studiebesök i veckan

 

Det var otroligt intressant och inspirerande att få lära känna så många olika tillvägagångssätt, nivåer och aktiviteter som alla grundar sig i samma tanke - att dra nytta av naturen för att hjälpa människor utvecklas och må bättre.

För varje kursträff får jag tio nya idéer och förnyad motivation att fortsätta på det här spåret, och jag kan bara hoppas att det allmänna intresset och förståelsen för miljöpsykologin ökar. För behovet av fungerande behandling/prevention av stressproblematik och andra konsekvenser av vårt moderna samhälle, det kommer knappast att minska.

onsdag 16 november 2016 - 19:41

Kursplaner för vårterminen

Jag ÄR ju för seg här på bloggen nu. Men den här hösten har inte varit min bästa. Inte den sämsta heller, men jag har varit trött. Både i fysiken och i huvet. Så det har varit skönt att inte ta någon stress eller klämma fram något här bara för att. Det kommer när det kommer!

 

Iallafall. Idag har jag suttit i telefon med Pedersöre MI:s rektor. Vi har planerat vårens kurser som jag ska hålla och de är både många och roliga! En uppföljning av höstens lyckovandringar, en äventyrsdag för både barn och föräldrar och en lite längre fjällvandring bland annat, wohoo! Jag är så glad och tacksam över att MI vill anlita mig för att göra det jag gillar mest. 

Även med Vasa Arbis blev det klart idag att jag ska dra en lyckovandring i vasatrakten i maj, riktigt roligt det med!

Känns bara som att det är en evighet fram till nästa vår/sommar. Innan dess ska jag ju ha skidat Vita bandet till exempel. Bara det är ju hel värld känns det som.

Det här med att vara timlärare för MI/Arbis har varit en trevlig upplevelse i höst och därför något jag är glad att få fortsätta med. På måndag är det dags för sista kvällen med kursen Vägar till välbefinnande och så har jag tre föreläsningar de följande dagarna. I Vasa ska jag berätta om min tur längs Kungsleden och i Bennäs ska jag föreläsa om att våga vara operfekt och sänka kraven lite. 

Sen tar jag en liten paus i mitt företagande och ägnar mig helt åt studierna några månader. Mer om det och kanske nån slags utvärdering av mitt första företagar-halvår i ett annat inlägg! 

DSCN5179

Möjlig pausplats för lyckovandrare nästa termin, vi får se vilka leder det blir! Det här är från Storträsket och Bosund vandringsled.

onsdag 19 oktober 2016 - 17:10

Green Care Finland

I förra veckan var jag i Vasa för att delta i ett tvåspråkigt seminarium som samordnades av organisationen Green Care Finland. Det var SÅ roligt att få höra lite om läget inom det här området i Finland, alltså hur man kan använda - och redan använder - natur på olika sätt inom hälsa, vård och utbildning. Och det bästa är att det är så växande! Superbra att intresset, kunskapen och användningen ökar för i naturen har vi så mycket att vinna. Att använda den är ju ett kostnadseffektivt sätt att ta hand om vår folkhälsa. Inte bara genom förebyggande åtgärder men också inom behandling: naturen är tillgänglig och "gratis", och kan användas för så många olika målgrupper och ändamål. 

GC Finland jobbar föresten som bäst med att ta fram en slags kvalitetsmärkning för green care-tjänster och företagare (som jag själv exempelvis). En märkning man kan ansöka om att få om man jobbar med hälsa i naturen och uppfyller vissa kriterier som handlar om bland annat säkerhet. Mycket bra grej tycker jag! Den kommer jag absolut att ansöka om när jag kommit igång lite mer med min egen verksamhet. 

 DSCN2

 

måndag 17 oktober 2016 - 09:58

Vuxen gör som en vill

Även om det är en utmaning att studera, på distans och dessutom på halvfart med en massa annat som också tar upp ens tid och fokus, så är det något jag verkligen tycker om. Efter mina tre intensiva år i Skövde är jag dock lite hjärntrött och vissa dåliga dagar kan jag bara fokusera korta stunder, ibland inte alls. Jag fortsätter söka efter nån slags lagomväg för att det ska funka: lagomt fokus på forskningsartiklar, lagomt med utmanande jobb och lagomt med avkopplande äventyr. Tur är ju också att det är tillåtet att studera i egen takt. När man är vuxen får man göra som man vill!

Men hur som helst, just nu sitter jag på STF i Umeå och ska snart ta bussen ut till universitetsområdet. I tre dagar har vi kursträff och jag ser fram emot att få hänga med kurskamraterna och diskutera vårt aktuella tema rehabskogar. Imorgon ska vi ut på exkursion och sitta ensamma i skogen en timme men utöver det ska det bli så roligt att få lite utbyte, istället för att sitta hemma ensam framför datorn!

onsdag 31 augusti 2016 - 08:32

Green Care-konferens i Skara

Oj tusan vad jag önskar att jag kunde trolla just nu! Så sent som igår publicerade SLU en inbjudan till den allra första Green Care-konferensen i Sverige och det vore verkligen otroligt roligt att kunna åka på den.

Tyvärr är det en hemskt lång resväg till Skara och konferensen i sig kostar skjortan för mig som nyföretagare och student och dessutom är sista anmälningsdag redan imorgon! Snabba puckar, tid och cash är alltså vad jag skulle trolla fram om jag kunde. 

För alltså vad roligt det hade varit att få åka och träffa en massa andra företagare, vårdare, forskare etc. inom just det område jag brinner för!  

Konferensen hålls 27-28 september och programmet är förstås smockat med intressanta föredrag och diskussionsämnen. Dessutom kommer det att vara en liten mässa där företag som verkar inom området kan presentera sig och nog vore det häftigt att få berätta om mina Lyckovandringar för folk i "branschen"! För även om jag ju fortfarande är i starten så ser jag ju fram emot att fortsätta utveckla konceptet och dra fler längre vandringar nästa år. Och då vore det rätt värdefullt att få bolla mina tankar med deltagare på just en sån här konferens!

 


 

Skarmavbild 2016 08 31 kl. 10.09.14

 

 


Skärmdump från inbjudan på SLU:s hemsida

tisdag 30 augusti 2016 - 20:21

Krönika: Hemma är där man sist satte sig

Förra veckan publicerades en krönika jag skrivit i Vasabladets och Österbottens Tidnings Bygga & Bo-bilaga. Här är den för er som inte läser just dessa tidningar:

 


 

 Hemma är där man sist satte sig

För mig har det alltid varit enkelt att känna mig hemma, även när jag varit borta. På resor och när jag vandrat har hem-känslan och tryggheten ofta infunnit sig i samma stund som jag satt mig ner och tänkt ”här ska jag luncha” eller ”det här blir en bra tältplats”.

Men vad är det egentligen som väcker den där känslan av att vara hemma där man bor? Vad är det som krävs, ett namn på ytterdörren? En soffgrupp i favoritfärgen? Ett hus i hembyn? Sådana detaljer tror jag är väldigt personliga och individuella. Hur och var just jag vill ha min bostad har säkert sin grund i vad jag är van vid och hur jag växte upp. Men så finns det ju de där sakerna som tycks vara universella, som nästan alla verkar trivas med och kanske längtande drömmer om.

Sjöutsikt. Högt belägen tomt. Öppen spis. Det här är attribut som man gärna slänger in i bostadsannonser och som finns högt på mångas önskelistor. Men varför är det så? Varför gillar vi vatten i alla dess former och varför vill vi elda trots att jordvärmen, elen eller oljan redan håller huset varmt?

Enligt miljöpsykologen Roger Ulrich får vi skylla på vårt genetiska arv. Sedan urminnes tider har människan levt och vant sig vid att trygga, goda boendemiljöer innehåller element så som friska vattendrag och överblick över omgivningen. Elden var vår sociala samlingspunkt. Runt den fanns våra nära och kära, och tillsammans var vi skyddade mot de faror som lurade i mörkret. Så det är kanske inte så konstigt att många betalar dyrt för de mest tilltalande hemmen, de som med andra ord är tryggast för vår fortsatta överlevnad. Som känns bäst i generna.

Men hur är det då med hemmen man bryter upp från? Och det faktum att en del faktiskt tycker det är roligt att flytta med jämna mellanrum, medan andra aldrig känner sig hemma när de är borta? Eller, som för mig, när man ibland slår ner sina bopålar (tältpinnarna) på en ny plats varje kväll? Hur funkar det egentligen, det här med att hitta hem-känsla? Det finns så många frågor, och ännu så få svar.

”På ställen, där man sover blott en gång, blir sömnen trygg och drömmen full av sång”. För mig har Karin Boyes ord en särskild betydelse, för så känner jag när jag är ute på tur. Känslan av att vara hemma är liksom utgångsläget, brukar jag tänka. Men även ute i naturen, där jag är bekant och trygg, kan hemkänslan ändå ibland utebli när jag slår upp tältet. Dålig utsikt, knöligt underlag, snåriga skogar eller ingenstans att göra eld på när man som mest längtar efter en brasa, det sänker hemkänslan har jag märkt. Det blir liksom inte lika trevligt.

Säkert är det så, att även när man är ute på tur är det tomt med sjöutsikt och öppen spis som smäller högst. Som slår an på strängarna i mitt DNA. Och med ett tält är det oftast inga problem att hitta en bra boplats och ett trivsamt hem. Om vi går över krönet där så kommer vi närmare bäcken… Eller: där nere i dalen, där verkar det ju finnas en grillplats…

I naturen är vi alla välkomna och där finns ju alla de där elementen som våra gener suktar efter. Trösta dig med det, du som drömmer om ett hus med strandtomt och kamin i vardagsrummet! Sök dig ut till närmsta eldstad vid vattnet och känn dig som hemma. Nej föresten, känn dig hem-hemma.

 


 

måndag 29 augusti 2016 - 10:41

Skogliga studier i höst

Hösten är här och idag är det terminsstart! Andra året på distans vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Malmö, där jag läser mastersprogrammet Outdoor Environments for Health and Wellbeing. Ännu ett år av forskningsartiklar man ska försöka förstå sig på, uppsatser som ska lämnas in, exkursioner och roliga kursträffar! Timmar i tåg och övernattningar på vandrarhem. Fina kurskamrater. Bra läsning. Insikter och kunskap om naturens hälsopåverkan. 

Den här hösten har jag valt att läsa en kurs som handlar om naturbaserade interventioner. Jag hoppas på att få lära mig mer om de metoder och program för naturbaserad terapi/behandling som redan finns, hur dessa fungerar i praktiken och till vilken grad de faktiskt påverkar människors mående. Kanske göra en pilotstudie på en övning jag själv får utveckla.

Nytt för den här kursen är att alla träffar inte hålls nere i Malmö utan en träff kommer till och med att ske i Umeå vilket ju är perfekt för mig! Äntligen en lite kortare resväg till skolan..! 

Vid SLU i Umeå finns dessutom ett spännande fokus på hur man specifikt kan använda skogen i terapeutiskt syfte, till skillnad från de flesta andra vårdinsatser och forskningskretsar inom miljöpsykologi där man oftast jobbar med och studerar trädgården som behandlingsrum.

Skogen, sjöarna, fjällen, den vilda naturen är det jag brinner för så därför känns höstens kurs extra motiverande och intressant! 

Skarmavbild 2016 08 29 kl. 11.41.51För mig personligen är ju den vida, vilda naturen den plats där jag får mest återhämtning. Så är det inte för alla naturligtvis, men jag tror att "skogens lugn" är något som infinner sig i de flesta nordbor.  I skogen kan vi slappna av. I skogen är vi trygga. Det ligger liksom i vårt DNA.