tisdag 19 september 2017 - 11:52

Hälsovandring i Salamajärvi

I helgen var vi från Pedersöre MI på Hälsovandring i Salamajärvi nationalpark. Ett par deltagare hade annullerat sina platser så det blev till sist sju glada vandrare, jag och Tjirro som åkte från Bennäs på lördagsmorgonen för att ta oss an Vaatimen kierros, en 18 kilometer lång rundvandringsled genom tallskogar och över myrar. 

Framme vid Koirasalmi och södra entrén till nationalparken tog vi en kaffe inne i naturstugan och startade sedan vandringen i lätt duggregn och frisk luft. Temat för lördagen var återhämtning och närvaro. Så skönt att inleda helgen och vandringen med att sänka kraven och takten. 

DSCN7182


Lunchen intog vi vid Heikinjärvi
vindskydd, i uppehåll men lite kylig vind från sjön. Lite senare när vi kommit in skogen och fått lä från vinden, tog vi igen paus vid en lugn bäck för en närvaroövning som jag verkligen gillar. Att pausa är ju trots allt något av det bästa med vandring - att ta sig tid att uppleva, njuta och se sig omkring. Betrakta de gulnade björklöven som sakta flyter förbi, och höra tranorna som lyfter nånstans långt borta. Det är ju därför man går ut, eller hur? För att landa och vara närvarande.

DSCN7190

DSCN7196

DSCN7200


Runt femtiden var vi framme
vid Pyydyskoski, en vacker rastplats uppe på en liten höjd. Nedanför rinner en bäck och här finns vedskjul, utedass och en fin kåta. Vi tog en powernap och sedan var det dags för middag och mys runt elden inne i kåtan. 

Natten blev relativt varm tack vare lågtrycket och de flesta hade sovit gott. Några i hängmatta och de flesta av oss i tält. Efter frukost indroducerades dagens teman som var positiva känslor och personliga styrkor. Vi vandrade vidare efter att ha huggit ved och hämtat släckvatten till nästkommande besökare. Det var fortfarande mulet men iallafall uppehåll och luften var otroligt frisk.

DSCN7209

Vid Ahvenlampi slog vi oss ner för lunch och precis när vi ätit klart kom dagens enda regnskur, kort och intensivt, i följe av några solglimtar. Vi tog en rask promenad runt tjärnen för att sedan slå oss ner igen för att prata om positiv psykologi och öva på att identifiera våra egna personliga styrkor. 

Efter en avrundande paus vid kanten av Koirajärvi, med fina samtal och en övning att ta med hem, avslutade vi vandringen sent på söndag eftermiddag och styrde kosan tillbaka mot Bennäs igen. 

Det var en kort helg som kändes mycket längre - på det allra bästa sättet. I det enklaste kan man hitta så mycket, och under bara aderton kilometrar en regnmulen helg kan man uppleva att tiden står stilla.  Åtminstone för mig var det så. Tiden fick stå stilla och alla tankar och vardagsfunderingar var som bortblåsta. Det fanns bara där och då; några naturglada kvinnor och en hund nånstans i höstskogen. Våra tankar och en hög himmel där ovanför molnen. Tack för en skön vandring alla!

DSCN7246

 

Tips för dig som vill vandra i Salamajärvi: 

  • karta kan beställas från Koirasalmi naturstuga, eller köpas på plats (observera att öppettiderna varierar)
  • det rekommenderas inte att dricka vatten från bäckar och sjöar i området, så räkna med att bära med 1,5 - 2 liter per person och dag och kolla upp de platser där man kan fylla på, ex. vid Ahvenlampi
  • tälta är endast tillåtet på särskilda tältplatser och i närheten av befintliga vindskydd
  • det finns även ödestugor, hyresstugor och övernattningsmöjligheter vid Koirasalmi naturstuga ifall man inte vill tälta

torsdag 10 augusti 2017 - 11:01

Pepplistan!

Tre saker som får mig på extra bra humör:

När Tjirro skuttar och hoppar av glädje, att bli kramad när jag är upptagen med något annat och när glassförsäljare även fyller struten när man köper lösglass. 

En person som är extra peppig:

Clara Lidström!


En perfekt morgon betyder:

Att vakna och se fram emot dagen! Efter en period av utmattningsdepression behöver jag inte mer än så. Sen att gå upp tidigt, ta en promenad med Tjirro, äta en bra frukost och göra bort några tråkiga sysslor så det känns som att man gjort en hel dag när klockan bara är tio. Det är perfekt! 


Det här gör jag när jag är på dåligt humör:

Gråter eller blir tyst och flyr in i en film eller serie på Netflix. För att bli på bra humör igen brukar jag ta en promenad/springa, prata ut med någon som betyder mycket för mig och påminna mig själv om att humör är flyktigt och att jag inte är en sämre människa för att jag är ledsen/sur/arg. Jag är människa, punkt.


Tre saker jag är extra tacksam över idag:

Att man alltid kommer att förändras och utvecklas, även som vuxen. Det är något jag tänkt på mycket de senaste dagarna. Om fem år kommer jag inte att vara samma människa som idag. Det känns lite skrämmande men mest spännande, därför är jag tacksam.

Att gårkvällen var varm, myggfri och solig här i Västerbotten. Vi satt ute och grillade pinnbröd, spelade mölkky och lyssnade på musik. Sen tog vi oss upp på Antakberget och tittade på solnedgången och utsikten över skogen, sjön, myrarna och gården. Det var en fin kväll! 

Att jag om en timme kommer att vara påväg upp till Kiruna för att guida en grupp vandrare under Fjällräven Classic! Fick ett samtal för några veckor sen från en guidekompis som pga förhinder undrade om jag kunde ta hans plats och nu ser jag med pirr i magen fram emot att uppleva ett av de största fjälleventen, med runtikring 2000 deltagare som ska springa/vandra mellan Nikkaluokta och Abisko. Så det blev en till fjällguidning för mig i år, och det är jag MYCKET tacksam för! <3


En pepplåt:

 

 

 

Det här tycker jag om med mig själv:

Att jag aldrig är för stolt för att erkänna fel och be om förlåtelse. Det tycker jag är en fin egenskap!


En person jag vill skicka extra pepp åt:

Alla som behöver det. Som det går trögt för och som känner sig nere. Var inte för envisa och stolta för att be om hjälp och stöd. Det är lättare när man peppar tillsammans <3 

 

 

onsdag 28 juni 2017 - 17:37

Äventyr och barn och fjällplanering

Jag vet inte vart dagarna tar vägen? Och varför jag har blivit så sporadisk här på bloggen. De senaste veckorna har det hänt massor känns det som, och många gånger har jag tänkt "det här ska jag skriva om" men så blir det aldrig av.

I början av juni till exempel hade jag och Lisa avslutningsträff med Äventyrsklubben i Vasa. Vårt härliga pensionärsgäng som vi paddlat, vandrat och skidat med under det senaste året, och som vi båda gärna skulle hänga med varje vecka om vi kunde. Sista lördagsmorgonen möttes de av ett brev vid vår vanliga mötesplats, ett brev som ledde dem på uppdrag i stan och ut till Sandö där vi dukat upp till sommarfest och femkamp. Det blev tårta och varma kramar och lite vemodigt att avsluta pilotåret. Vi hoppas så att vi ses snart igen och är otroligt glada att lokalföreningen i Vasa visat intresse att låta oss fortsätta med verksamheten i nån form! 

Skarmavbild 2017 06 28 kl. 18.18.25

 

Två planeringsträffar med MI-kursen Fjällvandra med fokus på välbefinnande har jag också haft. I övermorgon åker vi mot Ammarnäs för att vandra sex dagar längs Kungsleden. Vi ska utvecklas, samtala och njuta. Det är ett bra gäng som följer med, men till min förvåning var kursen inte ens nära på att bli fullsatt. Fjällvandring och mental hälsa - hur kan någon vilja missa den kombinationen?

För två veckor sen ledde jag och Camilla från NatVenture äventyrsdagar för barn i samarbete med Folkhälsan i Esse. Tre fullspäckade dagar med sammanlagt 45 härliga barn ute i skogen. Barnen fick bland annat lära sig göra upp eld med tändstål, vi lagade mat tillsammasn över öppen eld och på friluftskök och avslutade varje dag med kompiskamp där lag som Vargarna och Rödrävarna tävlade mot varandra i varierande uppgifter. Att samtliga barn utan att tveka räckte upp handen då vi frågade vilka som skulle vilja delta igen, det tar vi som bra betyg!

Skarmavbild 2017 06 28 kl. 18.17.47

 

Midsommaren firades på en ö i Västerbottens skärgård, med fem hundar och en massa härliga människor jag aldrig träffat förr. Paddling, tältnatt, inlagd strömming och rabarberkaka. Vilda diskussioner och fina nya bekantskaper. Bland annat i fjällvärlden då två av dem råkade jobba med hundspann i Kiruna. Bästa midsommaren eventuellt nånsin!

Idag har jag och Tjirro stått som funktionärer några timmar vid Utterledens vandringsmaraton. Tjirro har meddelat då deltagare varit i antågande och jag har kruxat av dem från listan vartefter de vikt in till rastplatsen vid Huvudsjön. Vi var på plats tidigt på dagen och det var ganska glest mellan deltagarna jämfört med förra året då vi satt andra passet och det var rusning på eftermiddagen. Nu hade jag till och med tid att skriva pack- och handelslista inför fjällresan på fredag. Får man inte vandra själv kan man åtminstone drömma om det!

Skarmavbild 2017 06 28 kl. 18.19.29

 

Nu ska jag packa och printa lite material för fjällen och imorgon blir det kajaktur med Camilla, då vi ska reka och förbereda njutarturen för kvinnor som vi har nästa helg.  

Vi hörs!

onsdag 21 juni 2017 - 12:45

Fylla på energireserven

Jag och Tjirro är på workation hos min pojkvän i Västerbottens inland. Borta men ändå som hemma, ledig men ändå på jobbet. Just nu är vi ensamma på gården då han är på jobb i Jokkmokk halva veckan och det passar oss utmärkt. Jag har tid att planera vandringar, mejla och plugga på dagarna och till kvällen far vi ut och springer i skogen. Däremellan slöar jag framför nån serie på Netflix och lagar mat. Känner mig avskärmad från resten av världen. Här hämtar jag energi.

Igår avslutade jag kvällslänken med ett dopp i älven, i sällskap av tusen mygg och ett stilla sommarregn. Jag älskar att upptäcka nya vägar och stigar, det gör promenaderna, löprundorna och cykelturerna så mycket roligare. Speciellt när jag far ut och springer vill jag ibland inte bestämma något på förhand eller veta hur lång en viss runda är. Jag orkar längre och håller motivationen uppe bättre om jag bara är ute för att upptäcka utan bestämda mål. Det hjälper också att ha draghjälp i form av fyrbenta vänner, det måste medges.

I lördags sov vi en natt i en flottarkoja intill Byskeälven, grillade pinnbröd och fiskade. Innan den här veckan är slut hoppas jag det blir en tältnatt någonstans och till helgen blir det midsommarfirande på en ö ute vid kusten.  Men innan dess ska jag bocka av fem saker till på min jobb-och-plugg-lista, bara att kavla upp ärmarna igen och fortsätta!

 

Skarmavbild 2017 06 21 kl. 13.12.14 

söndag 4 juni 2017 - 21:04

Träningslistan

DSCN3341

 

Träning för mig är: 

Vissa perioder roligt och lätt, andra perioder jobbigt och sen ännu en del perioder som bortblåst. När det är lätt känns träning som en naturlig del av den jag är och jag tycker det är roligt. Det håller i sig ett par månader ungefär. Sedan händer något (sjukdom, resa, ni vet) och träningen tasmas. Då är jag redan så bekväm i mitt tränings-jag att jag inte tycker det är nån big deal fast jag inte tränar på nån vecka - det kommer ju att gå lätt att börja igen... Men si det är det inte.

Veckorna går och mittiallt är jag inne i jobbiga fasen som, om den får fortgå utan att jag kommer tillbaka till lättheten, övergår i bortblåstheten. Där är jag just nu. Förutom att jag faktiskt sprungit två gånger den här veckan och i ett lotteri vunnit en månads gymkort som jag ju såklart måste utnyttja, så månne inte det är en lätt period bakom hörnet nu!

Träning är även ett sätt att ta hand om mitt psyke och stärka min motståndskraft mot stress. Och därför är jag glad att jag, de perioder när jag inte direkt tränar, ändå är ute och går eller cyklar varje dag. Det är alltid något! 

 

Min favoritträning:

Turskidåkning är vad min kropp trivs bäst med men det ser jag inte som träning. Inte heller paddling och vandring som också är favoriter. Liksom ridning och de flesta slags bollsporter, vilket jag saknar från alla år med gympa i skolan. Handboll i hela Sportis på tillvalsgympan är fortfarande ett av mina bästa Sursikminnen. Men det här ser jag mera som sätt jag gillar att röra på mig

När det kommer till träning, då får jag nog säga löpning. Helst trail som det så ju heter nuförtiden, för då får man skutta och tänka på var man sätter fötterna och glömmer att det eventuellt är tungt. 

 

En sport jag skulle vilja pröva:

Rally. Eller motocross. Inget jag vill börja med sådär på riktigt, men jag tror jag skulle gilla det och hade inte tackat nej till att testa en gång. Tror som de flesta andra att jag är en bättre förare än de flesta andra och jag älskar att sladda på grusvägar!

Sen hade det varit roligt att testa på någon slags långdistansgren. Nåt som kräver uthållighet och envishet. Tävla i distansridning, hundspann, eller typ Nordenskiöldloppet - världens längsta skidlopp på 220 kilometer. Inte så att det känns viktigt eller troligt att jag skulle genomföra något som skulle kräva så mycket engagemang i både tid och pengar, men ibland får jag för mig att jag skulle vilja göra nåt sånt. Bara för upplevelsen och kicken man får av att klara något stort.

 

Det bästa med att träna:

Att man blir så rödbrusig och fräsch efteråt. Och känslan av styrka och uthållighet. Jag har aldrig varit spänstig, snabb eller explosiv men stark, seg och uthållig - det är min kropp i ett nötskal.

 

Det sämsta med att träna:

Att inte träna. Det är bara det som är sämst. Eller att träna för mycket. Det kan ju gå åt det hållet också.

Jag kan väl inte säga att det direkt handlade om träning, men när jag körde sopbil för nio-tio år sedan sportade jag en sommar med att ibland cykla till jobbet, jobba som ett djur (att köra sopbil är ca. 10% körning och 90% fysiskt slit) och sen cykla hem igen. Med tjugo kilometer till jobbet. Dessutom åt jag medvetet alldeles för lite. Jag fick anemi, järnbrist, och blev sjukskriven två veckor. Allt på grund av nåt slags starkt, slankt ideal jag hade då. Och ändå såg jag mig själv som rätt fri från utseendehets!

Sedan dess har min kroppsbild överlag bara blivit sundare och sundare, liksom mitt förhållande till träning. Jag tränar för att jag mår bra av det, och sådär periodvis som jag tror de flesta gör, och för mig idag är träningen bara sämst när den uteblir.

 

torsdag 27 april 2017 - 16:15

Hängmattehäng i vinterskog

Sitter i soffan och ser snön fortsätta dala ner utanför fönstret. Det knastrar i kaminen och Tjirro sover på sin filt på golvet. Jag har precis slökollat film mitt på blanka eftermiddan, efter att ha skickat iväg några mejl och utvärderat gårdagens jobb. Tar igen mig lite efter tre långa intensiva arbetsdagar. Skön torsdag. Skön vinterfeelis. 

Igår var det premiär för ett nytt utedagskoncept för arbetsgrupper som jag höll för personalen från Concordia ute vid Huvudsjön här i Lappfors. Jag har ju turen att kunna samarbeta med Mattias Kanckos/Essnature och får vid behov hyra hans vackra stuga för mindre gruppevents. 

Trots ett lite överraskande vinterväder med noll grader, ihållande snöfall och en del vind hade vi en väldigt fin dag med bland annat utematlagning, styrkefokus och hängmatteretrat. Jag var beredd att skjuta upp dagen ifall gruppen hade velat vänta till varmare vårdagar, eller också planera om mitt program helt men jag är så glad att de valde att komma ändå och att jag vågade följa min plan! 

För hade vi inte gjort det så hade jag inte fått veta att det funkar hur bra som helst att göra dylika uteprogram med denna målgrupp även i såna här förhållanden! Eftersom det var första gången med just dethär paketet så väntar jag nu med spänning på feedback från deltagarna. Även om det är krävande och nervöst att göra nya saker så är det samtidigt otroligt roligt att utveckla, planera och förverkliga idéer! Idag skickade jag ut ett utvärderingsformulär och det ska bli så roligt att höra lite mer ingående vad de tyckte om och vad som kanske borde förbättras.

Hängmatterretreaten, som dock nog blev något kortare igår än planerat pga. vädret, var iallafall väldigt uppskattad och det har märkts också på min instagram där en bild jag knäppte just innan jag avslutade passet snabbt blev min mest gillade. Mer hängmattehäng åt folk, säger jag bara!

Nu ska jag ta itu med lite bokföring och sen ska jag och Tjirro ut i snön. Hej!

DSCN5

tisdag 21 mars 2017 - 13:35

Tjejer, tjejer, tjejer!

En dröm jag har är att stötta, inspirera och peppa flickor i alla åldrar. Att se tjejer stärka självförtroendet och lära känna sig själva genom friluftsliv, äventyr och gemenskap. Det här är något jag funderat mycket på det senaste året men ännu är det bara en massa spretiga tankar i bakhuvudet. Ett spret som lyder ungefär så här: 

 

Vad jag har att ge: mina erfarenheter inom friluftsliv och äventyr, och mina kunskaper inom positiv psykologi. Samt min erfarenhet av att vara flicka, ung tjej och kvinna. Dessutom har jag flera fantastiska, roliga, smarta, modiga tjejkompisar som jag vill involvera och skapa tillsammans med. The more the merrier.

Vad jag vill se: att vi flickor, tjejer och kvinnor skulle fokusera mera på vad vi vill göra, och mindre på vad vi förväntas göra. Att vi skulle få fundera mera på vad vi kan göra med vår kropp, än hur den ser ut. Att vi får föra oljud och släppa fram lite jävlaranamma. Att vi får vara starka. Modiga. Eftertänksamma. Utmanande. Djupa. Smarta. Knasiga. Glada. Irriterade. Svaga. Uthålliga. Och allt där emellan.

Att få omdefiniera vad det är att "kasta som en tjej", "gråta som en tjej" och "springa som en tjej". Ni vet. Att det skulle få vara en BRA sak att vara som en tjej, istället för något dåligt.

Vad jag vill göra: ge möjlighet till att växa genom äventyr och trygga utmaningar. Lära nya färdigheter, känna styrka och mod, tänja och möta sina gränser. Sova ute i skogen. Göra mat över eld. Upptäcka sina egna och andras styrkor. Forspaddla. Bli äventyrare. Fjällvandra. Hitta sina värderingar. Få perspektiv och nya tankar. Skratta tills man gråter. Värma sig runt en brasa. Växa. 

 
Vad jag vill ha hjälp med:

Eftersom jag inte riktigt vet i vilken ände jag ska börja så har jag två spörsmål till dig som läser den här bloggen. Om det är nån gång du ska kommentera så är det nu!  

1. Om du har tips på grupper, organisationer eller föreningar jag kan kontakta, eller idéer om på vilket sätt jag skulle kunna göra verkstad av allt det här snacket - sitt inte och panta på dem! Jag blir jätteglad om du vill hjälpa till genom att dela dina tankar.

2. Vad inom området "äventyr och självkännedom" tror du tjejer i Österbotten (eller annanstans) skulle behöva? Vara intresserade av? En helgkurs, eftermiddagsverksamhet, en klubb, ett läger i vildmarken? Vad? Och vilken ålder? Du som har egna flickor har ju stenkoll på det här, så berätta gärna vilka tankar du får. Eller fråga dina barn!


Så hur, vem, vad? Shoot! Jag väntar med spänning vid kommentarsfältet.  

Skarmavbild 2017 03 21 kl. 14.12.01Middag under en tjejtur i Inari och Kevo för några år sedan. Det skänker på nåt sätt en speciell känsla då man avsiktligt gör saker tillsammans med bara tjejer. En samhörighet, en gemensam styrka och förståelse på nåt sätt... Nog är killar bra förstås, men tjejturer är ändå de bästa.

måndag 20 mars 2017 - 14:22

Vårdagjämningen inom mig

P1040208

 

Idag infaller vårdagjämningen och internationella lyckodagen och att vi går mot ljusare tider, det känns i hela mig. Efter en trög och nedstämd vinter är det som att det äntligen vänt. Nu är det inte längre nedstämdheten (eller dystern som Linn så bra beskriver den) som är mitt utgångsläge, utan glädjen. Visst, i höstas kunde jag sporadiskt skratta och vara tacksam, men alltid ändå med en känsla av grötig tomhet. Sakta men säkert har det blivit ljusare och den senaste veckan har jag äntligen genomgående känt en trygg och grundläggande glädje, även i de stunder då jag varit irriterad eller ledsen. Och det känns fantastiskt! Alla ni som varit där nere och kommit er upp, ni vet vad jag pratar om. 

Och faktiskt, lika tacksam som jag är över att få börja leva på riktigt igen så lika tacksam är jag över att jag mått som jag gjort det senaste halvåret/året. Det i sig är en stor seger för mig som länge tampats med skämmas över min egen mänskliget. 

Jag vet att jag inte behöver förklara eller ursäkta mig för att jag varit nere i utmattningsträsket, inte ens fast jag föreläser och säger mig veta en del om mental hälsa och förebyggande och återhämtning och positiv psykologi. Läkare får också bli flunsiga, kostrådgivare får också gräva i godishyllan ochsåvidare. Vi är ju alla människor för allt i världen! 

Jag är tacksam för alla erfarenheter jag bär med mig från det här, för de pusselbitar som lagts. Och inte minst tacksam är jag för den hjälp som funnits där för mig, för läkare och psykologer och familj och vänner. Hjälpen som jag hoppas att alla har möjlighet att sträcka sig efter. Om bara viljan finns förstås, för det är inte alla som sänker gardet och vågar säga "jag orkar inte, hjälp mig". Fast det är precis vad de borde. 

 

Dagen till ära har jag tagit mig tid att reflektera över allt det som gör mig lycklig. Men jag tänker inte tråka ut dig med en lista, för den är cirka tusen punkter lång. Däremot vill jag uppmana dig att skriva din egen. Om du bara orkar, förstås. Och om du inte orkar och inte mår bra, våga då be om hjälp. 

söndag 29 januari 2017 - 18:58

Mot Syöte nationalpark

Imorgon åker jag norrut med Outdoor Academy för en veckas skidtur i Syöte nationalpark, så det blir tyst här på bloggen ett tag igen. Jag och min fina vän Ami, som jobbar som lärare på OA detta läsår, ska vara med ettorna på deras första vintertur och det ska bli riktigt roligt!

Vi har planerat in eldskola, pilkfiske och gett eleverna i uppgift att ordna en skogsfest med trerätters en av kvällarna. Ami med sin biologbakgrund kommer att hålla oss nyfikna på djur- och växtlivet och jag kommer att hålla i några diskussioner kring positiv psykologi och miljöpsykologi. Förhoppningsvis blir det en lärorik vecka, och jag hoppas att vi alla får ha en riktig njutar-tur med bra snö, sköna nätter i vindskydd och fina samtal kring elden. 

Foto1123Från förra årets vintertur i Syöte

Jag får önska er en fin vecka så länge, och lämnar er med ett tips på en kurs nästa helg som jag själv gärna hade gått om jag var hemma: 

 

"Helgen 4-5 februari 2017 arrangerar Älvbyarna och Slow food Ostrobothnia tillsammans med Korsholms Vuxeninstitut en grundkurs i omställningens principer enligt samma modell som används på andra håll i världen. En perfekt start för dig som vill vara med och skapa eller bidra till lokala omställningsinitiativ - och också få tillgång till samma begreppsapparat och arbetsmetoder som andra omställare i mer än 40 länder.

Är du nyfiken på omställning och vill veta mer, eller har varit aktiv länge och vill få ny inspiration? Kursen passar dig oavsett tidigare erfarenheter! Gillar du: att odla, att cykla, hållbar ekonomi, miljö eller inre omställning? Vi vill samla alla Österbottens omställare!"

 

Klicka in dig HÄR om du tyckte det lät intressant! Texten är hämtad från kursbeskrivningen på Korsholms Vuxeninstitut. 

 

onsdag 16 november 2016 - 19:41

Kursplaner för vårterminen

Jag ÄR ju för seg här på bloggen nu. Men den här hösten har inte varit min bästa. Inte den sämsta heller, men jag har varit trött. Både i fysiken och i huvet. Så det har varit skönt att inte ta någon stress eller klämma fram något här bara för att. Det kommer när det kommer!

 

Iallafall. Idag har jag suttit i telefon med Pedersöre MI:s rektor. Vi har planerat vårens kurser som jag ska hålla och de är både många och roliga! En uppföljning av höstens lyckovandringar, en äventyrsdag för både barn och föräldrar och en lite längre fjällvandring bland annat, wohoo! Jag är så glad och tacksam över att MI vill anlita mig för att göra det jag gillar mest. 

Även med Vasa Arbis blev det klart idag att jag ska dra en lyckovandring i vasatrakten i maj, riktigt roligt det med!

Känns bara som att det är en evighet fram till nästa vår/sommar. Innan dess ska jag ju ha skidat Vita bandet till exempel. Bara det är ju hel värld känns det som.

Det här med att vara timlärare för MI/Arbis har varit en trevlig upplevelse i höst och därför något jag är glad att få fortsätta med. På måndag är det dags för sista kvällen med kursen Vägar till välbefinnande och så har jag tre föreläsningar de följande dagarna. I Vasa ska jag berätta om min tur längs Kungsleden och i Bennäs ska jag föreläsa om att våga vara operfekt och sänka kraven lite. 

Sen tar jag en liten paus i mitt företagande och ägnar mig helt åt studierna några månader. Mer om det och kanske nån slags utvärdering av mitt första företagar-halvår i ett annat inlägg! 

DSCN5179

Möjlig pausplats för lyckovandrare nästa termin, vi får se vilka leder det blir! Det här är från Storträsket och Bosund vandringsled.