Vårdagjämningen inom mig

måndag 20 mars 2017 - 14:22 | 0 Kommentarer

P1040208

 

Idag infaller vårdagjämningen och internationella lyckodagen och att vi går mot ljusare tider, det känns i hela mig. Efter en trög och nedstämd vinter är det som att det äntligen vänt. Nu är det inte längre nedstämdheten (eller dystern som Linn så bra beskriver den) som är mitt utgångsläge, utan glädjen. Visst, i höstas kunde jag sporadiskt skratta och vara tacksam, men alltid ändå med en känsla av grötig tomhet. Sakta men säkert har det blivit ljusare och den senaste veckan har jag äntligen genomgående känt en trygg och grundläggande glädje, även i de stunder då jag varit irriterad eller ledsen. Och det känns fantastiskt! Alla ni som varit där nere och kommit er upp, ni vet vad jag pratar om. 

Och faktiskt, lika tacksam som jag är över att få börja leva på riktigt igen så lika tacksam är jag över att jag mått som jag gjort det senaste halvåret/året. Det i sig är en stor seger för mig som länge tampats med skämmas över min egen mänskliget. 

Jag vet att jag inte behöver förklara eller ursäkta mig för att jag varit nere i utmattningsträsket, inte ens fast jag föreläser och säger mig veta en del om mental hälsa och förebyggande och återhämtning och positiv psykologi. Läkare får också bli flunsiga, kostrådgivare får också gräva i godishyllan ochsåvidare. Vi är ju alla människor för allt i världen! 

Jag är tacksam för alla erfarenheter jag bär med mig från det här, för de pusselbitar som lagts. Och inte minst tacksam är jag för den hjälp som funnits där för mig, för läkare och psykologer och familj och vänner. Hjälpen som jag hoppas att alla har möjlighet att sträcka sig efter. Om bara viljan finns förstås, för det är inte alla som sänker gardet och vågar säga "jag orkar inte, hjälp mig". Fast det är precis vad de borde. 

 

Dagen till ära har jag tagit mig tid att reflektera över allt det som gör mig lycklig. Men jag tänker inte tråka ut dig med en lista, för den är cirka tusen punkter lång. Däremot vill jag uppmana dig att skriva din egen. Om du bara orkar, förstås. Och om du inte orkar och inte mår bra, våga då be om hjälp. 

Kategorier:

Välbefinnande

0

Kommentarer

Ingen har kommenterat denna sida ännu.

Skriv kommentar