lördag 3 december 2016 - 21:27

Kransar i alla de slag

Både Hanna och Mimma hade dörrkransar i sina kalenderluckor idag, och själv har jag bundit 3 stora kransar av granris inför självständighetsdagen. Med stora menar jag verkligen stora, kanske en halvmeter i diameter på stommen. Gissa om mina händer är härdade nu efter den proceduren -speciellt med tanke på att jag inte hittade några arbetshandskar.

 

JPEG image 084E4AAEA167 1

JPEG image 084E4AAEA167 2

Jag kan inte riktigt påstå att jag tycker om att binda granriskransar, inte den här storleken iallafall. Det är lite för enformigt arbete, och också väl tidskrävande. Min räddning idag blev julmusik att sjunga med i. Ett hett tips är lugna favoriter som spelar blandad julmusik ända till annandagen.

De här jättestora granriskransarna som vi binder nu, är som sagt till självständighetsdagen när de läggs ner vid hjältegravarna för att hedra de som stupade för vårt land.

Nu undrar ni kanske vad jag själv har på ytterdörren...

 

JPEG image D9D0FCFB66A9 1

En köpt krans i ädelgran och thuija med en ljusslinga i. Det pinsamma i den här situaitonen är att jag har finfint vörå-lingonris i en påse på gården. Lingonris är ändå det juligaste som finns när det kommer till dörrkransar. Här är ett inlägg som jag skrev i december förra året, där jag konstaterade att det var 20 år sedan jag band min första dörrkrans. Det var ett intressant jubileum.

 

fredag 2 december 2016 - 11:47

The paketkalender

Som ett underverk så lyckades jag faktiskt åstadkomma en paketkalender åt barnen i år. Förra året fanns tanken, men då hann jag inte springa runt och leta småsaker att sätta i luckorna så den lämnade ogjord. Nu julhandlade jag redan i början av november när jag fick en ensam stund på stan, så därför lyckades det också till slut med kalendern.

I paketen finns det lite allt möjligt. Små böcker, pepparkaksformar, stora bjällror, muminfigurer, magnetbokstäver och choklad. Både magnetbokstäverna och muminfigurerna är förpackningar med flera i, som jag delat upp på två barn och flera kalenderluckor.


JPEG image A6A88BB89B7A 1

JPEG image A6A88BB89B7A 2

 

Det värsta med hela det här kalenderprojektet var att fota den. De röda stjärnorna är omöjliga att få röda på bild! 

På de flesta dagarnas luckor har jag använt påsar (för att slippa paketera 48 paket!), men när de tog slut fick jag snällt paketera in det som fanns kvar. Därför ser paketen stora ut fastän det kanske bara är en pepparkaksform eller en liten muminfigur i.

 

JPEG image A6A88BB89B7A 3

Till 24:e luckan har jag en specialare på gång. Men det måste pysslas ihop, så det får bli ett helt eget inlägg småningom!

Jag har försökt hitta foton på den paketkalender min mamma hade åt oss när vi var små, men det är många foton att söka igenom så det blir en cliffhanger om den!

onsdag 30 november 2016 - 14:39

Äggstra mycket

Vi får så otroligt mycket ägg just nu. Jag menar SÅ. OTROLIGT. MYCKET. Minst 7 ägg per dag, så när vi plockar in äggen ungefär varannan dag så fyller vi en halv äggbricka. Vill vi så skulle vi kunna äta ägg så att det står ut genom öronen, men på något vis så har vi lyckats hålla det hela på en saklig nivå hittills.

JPEG image 0A5E058371BA 5

agg

Så har äntligen min maran Silvia börjat värpa. Det var ett riktigt halleluja-moment att hitta det första chokladbruna ägget i hönshuset. Det syns bra på bilderna vilka som är maranäggen, men det syns inte särskilt bra på den nedersta bilden till vänster att alla ägg är olika färger (chokladbrun, mintgrön, olivgrön och olika nyanser av brun-beige).

Över lag vill jag påstå att vi har en väldigt snygg äggbricka för tillfället -och då värper inte heller hälften av hönorna.

söndag 27 november 2016 - 23:27

Att behöva backa undan

Vi har alla en osynlig gräns som berättar för oss när vi borde sluta. Var den där gränsen går är väldigt individuellt och är omöjlig för en utomstående att bestämma på basis av människotyp. Det finns de som tycks ha sin gräns långt fram i oändligheten och aldrig någonsin når fram till den. En del kan överskrida den där gränsen, tänja lite på den och efter en god natts sömn är de tillbaka på rätt sida igen.

...Så finns det de som är så nära att de hela tiden ser gränsen, men då också vet när det är dags att sätta ner foten. En sån som jag.

 

Den senaste tiden har jag hela tiden tänjt min gräns för vad jag orkar. De få stunder jag lyckats vila ut eller på annat sätt återhämta mig har fått mig att backa lite, men inte ända till gränsen. Min gräns har ett gummiband där jag är i andra änden -förr eller senare kommer jag att sträcka mig för långt och med kraft dras tillbaka. Kanske också falla omkull.

Förra måndagen hade jag tid till psyk.skötare. Jag har gått dit varje månad i över ett år på grund av andra orsaker som går way back i mitt liv, men den här gången frågade hon om jag är trött. Jag såg säkert trött ut, och jag svarade att jag var jättetrött den där dagen. Då hade jag jobbat hela helgen och inte haft en chans att vila ut. Jag insåg inte då att jag hade tagit på mig för mycket och att det inte skulle funka med det liv vi har hemma för tillfället.

 

rubber band 1574653 2

Hemma ja. Det är troligtvis där den mesta energin försvinner för tillfället. Jag hade budgeterat energi för att klara den mängd arbete som november och december kräver på jobbet. Där jag däremot har fått sätta extra mycket energi den senaste tiden är på barnen. Jag hade inte budgeterat för att kunna hantera en blivande 4-åring och den trots som följer. Och som om det inte räckte med att den äldre trotsar, skriker, vägrar och slåss... Han drar med sig lillasystern i den sinnesstämningen också.

En 4-åring som trotsar brutalt mycket, och en 2-åring som sympatitrotsar är alltså det som krävt så erhört mycket energi. Jag är glad över att vi har ansökt om dagvårdsplats från årsskiftet. Det innebär att jag kan jobba en dag mer per vecka eller också ha en dag för mig själv. Och bara den tanken är guld värd.

 

Nu kom jag ändå till den där punkten när pulsen har svårt att sakta ner, ångesten kommer krypande, kroppen är spänd och de redan konstiga drömmarna har övergått till stressdrömmar. Gummibandet är så spänt att det inte går mera. Jag insåg att jag behöver lätta på pressen och fokusera på det väsentliga. Nu kan jag inte göra något för att minska på sonens trotsiga period, men jag kan ta bort programpunkter som stressar mig. På lördag skulle jag hålla en kurs i att binda kransar, men den får jag avboka för min egen hälsas skull.

När jag var svårt utbränd för några år sedan, så gav jag mig själv ett tyst löfte om att aldrig släppa mig så djupt igen. Jag mådde så dåligt under ett helt år, att det året kändes som att allt stod stilla. Då var det bara Daniel och jag så då kunde jag ligga på soffan hela dagarna och bara hela mitt inre. Nu är vi två fler, och de behöver ha sin mamma någon annanstans än på soffan.

 

Kom ihåg att det aldrig finns något som är så viktigt som den egna hälsan och barnen. Kom också ihåg att reagera i tid och att det kan räcka med att ta bort en stressfaktor för att underlätta.

onsdag 23 november 2016 - 14:47

Adventsljusstaken 2016

Adventsljusstaken, ett alltid lika viktigt pyssel inför julen. Jag har försökt med alla möjliga olika varianter, men jag återkommer alltid till naturmaterial. När jag började spekulera i hur årets ljusstake skulle se ut, och grävde i mina gömmor, så insåg jag att jag inte har någon vettig grund att bygga runt. I fjol hade jag överhuvudtaget ingen inspiration så då lånade jag en ljusstake av min mamma.

Här kommer ett urval adventsljusstakar genom åren.

 adventsljusstake10lill

adventsljusstake11lill

20121130 bloggbildeer 5lill

1. 2010 var det där året när jag var utbränd, så jag gissar att jag inte orkade göra det mer avancerat än så här.

2. Året därpå, 2011, hade jag tydligen desto mera inspiration och hade en björkriskrans med ljus runtom och hyacinter och annat grejs i mitten.

3. 2012 är nog en av mina favoriter (förutom årets, men de påminner ju om varandra också). Echeveria och små taklökar på en bädd av mossa. Lite rönnbär, kvistar och silverdetaljer så nailar vi min jul.

 

Så kommer vi till årets. När jag skyltade om på jobbet stannade jag till med en vit ljusskål med plats för fyra kronljus i handen. Bruka design och dyr... men med så många möjligheter! Där och då insåg jag att idékranen redan var öppen och att jag måste investera i skålen. När vi dessutom fick pyttesmå succulenter var det klappat och klart hur adventsljusstaken 2016 skulle se ut.

Det blev till och med en skakig film om tillvägagångssättet.

 

JPEG image 5A27755EB4B3 5

JPEG image 5A27755EB4B3 7

Jag är så himla nöjd! Allt material fanns på jobbet så jag behövde inte springa runt för att hitta kanelstänger och renhorn. Nu kan ni tro att vi med spänning inväntar advent.

tisdag 22 november 2016 - 22:26

Ett par fenomenala loppisfynd

Nu är det redan ett par veckor sedan jag gick på loppis sist, men den gången visade sig vara en ofattbart bra loppisgång. Redan på första bordet föll min blick på en liten gul emaljkastrull. Det är inte så att vi skulle behöva fler emaljkastruller (jag har ett förflutet som samlare av emaljkastruller) men det var mycket svårt att låta en sådan söt liten sak i perfekt skick stå kvar. Sedan visade det sig att den var perfekt att koka ägg i... och en riktig färgklick för köket.

 

JPEG image 73BB9ED96629 7

Jamen ni ser ju själva hurudana fynd jag gjorde den där timmen! Julmuggar från indiska! Ekorr-skål från sagaform. En redig ljusstake och en glasflaska att ha lampor i. Tallrikarna var ett lite roligt fynd, de var nämligen fyra stycken för ynka 1 euro men då såldes allt på det bordet bort för -80%. Slutpriset blev alltså 20 cent för 4 tallrikar. De här tallrikarna och ett halvt dussin liknande (från missionsloppis för 0,50€/st) tänkte jag ha som "de trevliga tallrikarna bland de vita tråkiga".

I dag har jag faktiskt också shoppat på loppis. Men till skillnad från gången jag pratar om här ovanför, så handlade det om kläder. 20 flickiga plagg tog jag hem från Peltmo efter morgonkaffet* och ikväll hämtade jag en vinterdräkt åt Milli. Loppis är suveränt när det kommer till barnkläder... ja så länge det inte handlar om pojkkläder från storlek 104. Då finns det sällan något att ha.

 

*Vi hamnade vid världens mysigaste frukostbord med skön julmusik och många tända ljus. Kaffet var utsökt och sällskapet ännu mer utsökt!

tisdag 22 november 2016 - 09:29

DIY torkade citrusskivor

Gamla apelsiner och mandariner är sånt som lätt händer när man har haft fruktkorgen full med frukt men glömt att äta. Är man driftig så pressar man dem till juice och dricker en extra vitaminshott, men det tycker jag att är lite väl klottigt så här blir de halvskarpa mandarinerna till julpynt.

 

JPEG image 73BB9ED96629 2

JPEG image 73BB9ED96629 3

JPEG image 73BB9ED96629 4

Skivorna bredde jag ut på en plåt med papper på och satte i ugnen på 50 grader med luckan på glänt så att fukten slipper ut. Där får de ligga och torka tills de är färdiga. Jag kan inte säga hur länge det tog för jag släckte ugnen till natten och tog ut dem när vi använde ugnen i matlagningen. Det går också att torka i rumstemperatur. Någon gång har jag skurit upp grapefrukt och trätt skivorna på en tråd som fått hänga som prydnad samtidigt som skivorna torkat. Huvudsaken är att de inte sätts i någon tät burk eller packas ihop, då möglar de.

Nu vet jag inte ännu vad jag ska göra med det här lasset torkade citrusfrukter (dessutom hittade jag en påse från förra året i jullådorna). Eventuellt hänger jag dem på en girland i kökstaket eller så hamnar de i julgranen. Alternativt får de fortsätta pryda en glasburk på byrån.

 

JPEG image 5A27755EB4B3 8

Ett enkelt DIY som sparar på svinnet.

lördag 19 november 2016 - 22:32

Galan från soffan

Det är galakväll, glammigt och uppklätt -i stadshuset i vasa. 

På Källbackan är det mindre glammigt, inte så uppklätt och väldigt skitiga glasögon. Chipspåsen är tom liksom påsen med kokosflarn. Men livestreamen är igång och funkar finfint. Det känns verkligt lyxigt att kunna sitta i sin soffa och se alla prisutdelningar, minglet och spana in kändisar från bloggvärlden. Man borde ha haft en bingobricka och kryssa av vartefter.

 

JPEG image 3E332989BAFA 1

Förr idag förberedde jag inför morgondagens julmarknad i herrgården vid juthbacka. I dag gick den första julmarknaden av stapeln i Sursik i Bennäs, men den fick mina kollegor ta hand om så tar jag söndagspasset. Vad sägs om små söta krukor med hyacinter i? Personligen vore det ingen jul om det inte finns MINST en hyacint någonstans i huset, men gärna många fler. Det lätta beroendet skyller jag helt på min mamma. Tack.

Nåjanå. Nu har flera sevendaysbloggare tagit hem priser i sina respektive kategorier. Hurraaaa! Livestreamen börjar lida mot sitt slut och jag ska ska börja tanka energi inför morgondagen. Vet ni hur lång yttertrappan till herrgården är? Superlång! Och där ska jag bära upp låda efter låda med prylar.

 

Tack och godnatt.

torsdag 17 november 2016 - 20:43

Hänt i helgen: Röhlander, Bäckmo, Jungersten och Svenskberg

Senaste veckoslut var ett väldigt intensivt sådant, och då menar jag verkligen intensivt. Redan i torsdags började det med en torsdagsföreläsning med supertalaren Olof Röhlander. När jag satt där i publiken tänkte jag mest på att varenda en av alla jag känner borde ha fått vara där. Och kanske var det också bra att det var just hans föreläsning som kom först i raden med tanke på att titeln på den löd: 

Konsten att njuta av livet -och ändå få saker gjorda.

 

Att få höra Olof tala satte prägeln på de kommande dagarna. Jag var mer positiv och energifylld än vad jag annars kanske hade varit. Väl spenderade slantar alltså. För att kunna förstå varför det var en så viktig föreläsning och hur intensiv helgen verkligen varit kan ni behöva veta följande:
Torsdag: Föreläsning med Olof Röhlander. Fredag: Jobb + föreläsning med Sara Bäckmo. Lördag: Hämta produkter och buketter på Amalia + föra begravningsbuketter till munsala när vi ändå var på väg till Vasa + Sevendays inspirationskurs med Sara Jungersten och Lotta Svenskberg + Föra produkter till Amalia Vasa + klassträff från floristutbildningen. Söndag: SOVA + Hämta produkter på jobbet och föra dem till Amalia Oravais + lunch i Oravais + farsdagskaffe.

 

IMG 2773Sara Bäckmo

 

Det första ordet jag tog till mig var NJUTARBETA, och det återknöts lite igår när jag träffade mina gamla floristklass över en middag. Vi pratade om hur man som florist verkligen inte har särskilt bra lön när det handlar om pengar i handen, hur man inte alltid kan äta sin lunch i fred eller ens sätta sig ner på en kaffepaus. Jag ligger precis på minimilönen, och hur gärna jag än skulle ha så mycket mer att sätta på huslån och mat, så är det en sann njutning att få arbeta med det jag gör. Jag skulle för inget i världen vilja byta bort min fina arbetsgivare, kundkontakten, de kreativa uppgifterna eller ens att ha mat- och kaffepaus bredvid kassan.

Olof liknade oss människor med dyngbaggen som hela sitt liv rullar sin bajsboll framför sig och längtar till helgen, till årets slut, till semestern eller till och med pensionen. Man måste göra sitt liv NU till en njutning, annars är man den där dyngbaggen. Jag har till exempel gjort det bästa av den obefintliga lunchpausen, och tar sällan med mat som ska ätas varm. Man kommer långt på en ordentligt fylld smörgås, en matig sallad eller som när jag vill lyxa till det: en sallad med kebab från Cindys på torget.

Kvällen efter när Sara Bäckmo föreläste om att odla året runt tangerades också njutarbetet. En människa skulle aldrig, aldrig orka med det arbete en trädgård för med sig om man inte njuter av att få göra det. Det är ett tungt och skitigt arbete att få de där finfina morötterna och att kunna knapra sallatsblad ännu i november. Att längta är hälsosamt, men man måste kunna tycka att det man gör så länge man längtar också ger något.

 JPEG image 5A27755EB4B3 1Kaffepaus på jobbet behöver inte alls vara stressigt och tråkigt.

 

JPEG image 5A27755EB4B3 2Olof Röhlander i Stjärnhallen.

 

Filosofen Epikuros lär till och med ha sagt att njutning är meningen med livet... och jag förstår precis! Allt kretsar kring att kunna njuta av sig själv, sin familj, sin omgivning och samvaro. Allt från den där utsökta kaffekoppen en måndagsmorgon, träffa en trevlig människa eller att få krypa ner under sitt täcke på kvällen... till de där stora sakerna som att planera sitt bröllop, få fast anställning, se sitt barns första leende, eller hitta sitt drömhem. Allt handlar verkligen om att kunna njuta av både guldkanterna i vardagen men också de riktigt stora händelserna.

Samma filosof har också poängterat hur bra det är att reflektera. Att reflektera över sin dag eller sitt år är så viktigt och utvecklande. Jag sysslar med reflektion varje dag i och med min kroniska sjukdom diabetes. Där behöver jag jämt tänka tillbaka och hitta var jag till exempel missat en insulindos när blodsockret är för högt. I trädgården reflekterar jag också. Vad var det som hände när palsternackan som hamnat i fel låda blev så enorm medan palsternackorna i rätt låda var pyttesmå? I det fallet tror jag att det berodde på kissvattnet jag tillfört i lådan där palsternackan blev stor. Hur gick den här odlingssäsongen och vad kan jag förbättra till nästa är också en vanlig tankegång för odlaren och ett måste för att vi ska kunna förbättra skörden om det är vad vi vill.

 

Dyngbaggen har lasagne. Livsnjutaren har lasagne med en dillkvist på toppen.

-Olof Röhlander

 

Både Olof Röhlander och författaren Sara Jungersten nämnde ordet detaljer. Hur viktiga detaljerna kan vara för att helheten ska bli bra, eller mycket bättre än bara bra. Röhlander tog den "vanliga" människan som exempel och hur onsdagslasagnen bara är en onsdagslasagne. Livsnjutaren gör onsdagslasagnen mer detaljerad med en dillkvist på toppen. Jungersten i sin tur beskrev hur detaljerna kan fånga läsarens uppmärksamhet eller göra skribenten mer äkta i det hen skriver.

 

JPEG image 5A27755EB4B3 3Sara Jungersten berättar om kreativt skrivande för sevendays bloggare.

 

Under torsdagsföreläsningen med Olof Röhlander kom jag att tänka på rymdvarelsen "Oh" från dreamworks animation Home (en film som jag för övrigt varmt rekommenderar att du tittar på. På orginalspråk naturligtvis. Den är SÅ kul!). Det var när Olof pratade om att ta chansen när den kommer. Oh, som jag nämnde, tillhör en sorts rymdvarelser som är experter på att springa bort från farorna. Han berättar vid ett tillfälle att om chansen att lyckas är mindre än 50% så provar de inte ens. Men ändå, och det tack vare sin människo-kompis 'Tip' inser han att det ibland är värt att ta chansen, och lyckas till och med på grund av det att bli "boov leader", alltså ledare för sin sort.

Att odla grönsaker är att chansa hela tiden. Det är en chansning att så en ny sort, att sätta ut små grönsaksplantor riktigt tidigt på våren när frosten ännu kan förstöra, så för tidigt, så för gamla frön och så vidare. Men om man inte tar den där chansen, så kommer man aldrig att få veta om det skulle ha lyckats. Vi är visserligen vana vid att det står "groprocent minst 70% " på fröpåsarna, så även fast vi vore en "boov" hade vi sått dem... Men kanske borde vi ge frön med minsta grobarhet på 50% också en chans att få växa?

 

Förändring innebär inte alltid en förbättring.

Förbättring innebär alltid en förändring.

-Paul Batalden

 

Avslutningsvis pratade Olof Röhlander om mål och hur viktiga de kan vara. Det är viktigt att kunna njuta av vägen till målet, men ändå jobba för att nå dit. Man skulle tänka sig att man sätter ena änden av ett gummiband på nyårsafton och det andra runt sig själv -man kommer alltid att dras mot målet på det sättet. När du står där med skumpan i handen och ska skåla för det gångna året, då vill du inte känna att du inte har njutit eller fått gjort något. Du vill vara stolt över det du har lyckats presetera de senaste 12 månaderna och inte bara känna att det blev ännu ett meningslöst år.

På lördag tillsammans med mina bloggkollegor pratade vi också lite om mål. Inte vad vi har för mål med bloggen eller hur många läsare vi vill uppnå, utan mer hur vi vill att bloggen ska skylta för oss. Lotta Svenskberg föreläste för oss om språk och vad det har för betydelse att vi använder oss av rätt ord och undviker språkmissar. Vi återkom ständigt till hur bloggen är vårt skyltfönster, och jag såg för mitt inre exakt hur jag skyltar om i fönstret vid Amalia för att locka in kunder. Jag vet hur ett attraktivt skyltfönster kan locka in kunder som kanske inte annars hade varit på väg in. Lika viktigt som det är att skylta om i en affär tillräckligt ofta för att hålla kundens intresse vid liv, är det att hålla bloggens header och presentation tillräckligt up to date.

Som en övning i att marknadsföra oss själva gjorde vi en hisspresentation, en kort presentation där man tänker att man stiger in i en hiss och träffar en helt okänd människa och ska presentera sin blogg mellan våning 1 och 5. I efterhand är jag inte alls nöjd med hur jag presenterade min blogg, så därför kommer det en ny version här.

 

 

Det roliga är att jag började min första hisspresentation med att förklara varför min blogg heter lagombackan. Då hade vi precis pratat om att det är bra att de som är utbrända skriver om det i sina bloggar när vi ändå har så stor makt. Lagombackan kommer från det att jag varit svårt utbränd och har slutat stressa. Det får inte bli så mycket att det blir övermäktigt, utan bara lagom mycket. Inomhus har vi också lagom mycket damm i hörnen. Allt handlar helt enkelt bara om att jag har slutat stressa och hur betydelsefull trädgården är för stressiga dagar.

Hela helgen hänger ihop för mig. Det är omöjligt att förklara utan att fortsätta i ännu en evighet, men det känns skönt, och det känns som att jag är väldigt nöjd med de fyra föreläsarna jag fått lyssna till de tre dagarna och att de tangerade så samma ämnen utan att veta om det. Jag förespråkar verkligen njutarbete både på min arbetsplats, i köksträdgården och också med bloggandet.

 

måndag 14 november 2016 - 17:29

Den lyxiga amaryllisen

När vi besökte min bror i helgen fick vi stiga in till en färdig julpyntad lägenhet. För mig som länge redan har haft julkänslorna på ytan så kändes det inte särskilt konstigt med tomtar och julgardiner. Bara mysigt. Så fort jag hinner ska jag plocka ner våra jullådor och inventera. Senast nästa vecka går vi all in inför lillajul.

Det vi däremot har, som inte många andra har i sina julhem ännu, är blommande amaryllisar. Lökarna beställde jag i sommar och när de levererades i november hade garden-modellen, med flera små lökar, redan jord runt rötterna och knoppar på gång. Den är i full blom och den andra har slagit ut sina första knoppar nu i helgen.

 

JPEG image 73BB9ED96629 5

JPEG image 73BB9ED96629 6

Jag tycker om amaryllisar, och de som är vita och gröna funkar ju faktiskt också jättebra att ha både före och efter den röda perioden vid jul. Vid något tillfälle ska jag nog ha en röd amaryllis också, men de brukar bli i snitt-format när jag ändå bara vill ha dem över själva julhelgen.

Brukar ni ha julblommor i hemmet under december?