tisdag 27 september 2016 - 15:29

Grönkålen

Jag älskar grönkål och brukar alltid odla massor att frysa in och använda till soppor och i grytor under vintern. Tyvärr är inte årets skörd särskilt bra för min del, så istället har jag köpt en stor påse grönkål från vår lokala grönsaksodlare och fryst ner. Den här påsen räcker ingenstans egentligen, men istället har vi mycket spenat i frysen i år.

 

JPEG image A6929F956B19 1Påsen låg i kylskåpt några veckor innan jag kom mig för att frysa ner innehållet.

 

Första och andra året förvällde jag skörden innan den frystes ner, men sedan började jag tycka att det mest bara var ett tidskrävande moment och har sedan dess bara slängt kålen i en stor påse och lika nonchalant slängt den i frysen. Och lika bra har soppan smakat ändå! Det finns säkert något bra argument varför man ska förvälla grönsakerna, men för att jag ska orka ta hand om maten så måste jag fuska lite med det som inte behöver förvällas.

kalsoppaGrönkålssoppa är en storfavorit här i huset.

 

Min egen skörd är inte mycket att hurra över. Lite svartkål och lite röd grönkål, men den står fortfarande i köksträdgården och växer till sig de här sista varma höstdagarna. Jag läste någonstans att svartkålchips är det nya svarta, eller trenden som tar över efter grönkålschipsen. Men jag vet inte. Det känns som att jag hellre gör en soppa av kålen jag odlar och köper chips den dag jag är sugen på det. Missförstå mig inte. Grönkålschips är säkert jättegott, men antagligen inte så mättande som en gräddig grönkålssoppa med ägghalvor i.

 

Här är hur min låda med grönkål såg ut i juli 2014. Då skördade jag alla blad men lät stammen och toppen vara. Efter en tid kunde jag skörda ännu mera blad nerifrån. På det här sättet klarade jag mig bra på de här några plantorna och skörden de gav under säsongen. Jag kan säga att vi hade frysen full av grönkål till sist, och då sålde jag ändå bort lite också.
kalGrönkålen juli 2014kael2014 var en del blad var så stora att det nästan räckte med ett till en soppkastrull.

 

Jag tror faktiskt att det blir en grönkålssoppa ikväll när vi kommer hem från familjegymnastiken. De flesta familjer äter säkert före, men vi är så sena av oss och brukar äta kvällsmat först halv 7-tiden andra kvällar också.

 

Edit: nu hittade jag att jag hade bloggat receptet på min grönkålssoppa redan! KLICKA HÄR!

söndag 25 september 2016 - 13:45

En pizzakväll i uthuset

JPEG image 2F94BBFC95C3 2

JPEG image 2F94BBFC95C3 4

Så här ser det ut här idag. Inga barn. Inga leksaker på golvet. Ingen make. Musik på hög volym... och rester från gårdagens pizzakväll i ett uthus. Jag visste faktiskt inte att jag hade sånt här behov av att få vara ensam, jag till och med meddelade Daniel att de inte behöver ha bråttom hem från Oravais för att det är så skönt att vara ensam hemma.

Igår gick alltså den årliga pizzakvällen av stapeln. Min moster har en bakugn i sitt uthus så den är ena kvällen på sensommaren/hösten brukar vi samlas och grädda pizzor. Det är varmt och det är jättetrångt. Men här råder definitivt ordspråket om stjärterum.

JPEG image 2F94BBFC95C3 5

JPEG image 2F94BBFC95C3 6

JPEG image 2F94BBFC95C3 7

Det är ett uterum som heter duga och jag kommer att tänka på min lilla dröm om att göra ett rum att trivas i i vårt uthus också. Vi har ingen bakugn att elda och grädda pizzor i, men det skulle gott kunna räcka med en vägg och en del av taket täckt med fönster. Ett stort matbord på nedre våningen och en mysig chillhörna på loftet. Lite som ett växthus tänker jag mig, men då skulle det krävas att väggarna isoleras från det drag ett gammalt och oisolerat stockhus för med sig.

Nu måste jag fortsätta att njuta av ensamheten och musiken (just nu spelas "wake me up before you go go"), dricka en kaffekopp, spela spindelharpano och kanske också pinteresta mer kransar och julsinpiration. Farligt det där pinterest.

fredag 23 september 2016 - 22:32

Hurra!!

ringar

Nå nu blev det äntligen av, det som vi har haft på to do-listan i evigheter. Vi har pratat och pratat men aldrig kommit till skott. Men se så bra det blir bara man får tummen ur!

 

Inte heller den här gången gick Daniel ner på knä, men däremot frågade han om jag vill fortsätta vara gift. Och det är klart jag vill! Extra mycket nu när ringarna är förstorade och faktiskt passar på ringfingret igen. Efter Leon tog det ett år innan de gick på, men sedan fick jag ta av dem ganska fort igen när Milli tillverkades och jag svullnade upp. 2,5 år skulle jag tro att jag har varit utan mina riktiga ringar och istället haft en skruttig silverring som ersättare.

Ett litet problem fick ni ändå nu när ringarna är tillbaka. Fel datum har blivit ingraverat i vigselringen. Det saknas en etta framför, så det blev 9.6 istället för 19.6. Oj. Vilken tur att vi inte är SÅ beroende av datumet i ringen, och skulle vi bli osäkra får vi väl leta upp vigselbibeln.

fredag 16 september 2016 - 17:03

De tusen dieternas kalas

Så här en vecka efter kalashelgen ska ni få ta del av tårta och kakor med recept.

Vi börjar ha en ganska fin samling matvanor bland kalasgästerna, så det blir allt knepigare att få till ett enkelt kalas. Vi har en vegan, en glutenintolerant, en laktosintolerant, en diabetiker och ett flertal som varken vill ha sött eller mycket kolhydrater. Ofta kör vi med ostbricka för att det passar många, men det där mer söta har skapat en del huvudbry.

Nåväl, nu är det ju ändå äppeltider och smulig äppelpaj är lätt att baka, så då gjorde jag helt enkelt tre olika äppelpajer (Vegan, socker-, kolhydrat- och glutenfri samt en "vanlig"). Nu har Nathalie ett recept som är lite av en kombination mellan de två förstnämnda varianterna, så klicka in er där för en god äppelpaj.

 

JPEG image 3C4167AC684E 1Den här boken är THE shit för den som är nybörjare på veganskt.

 

JPEG image 3C4167AC684E 3Gluten- sockerfria kokosbollar (sötade med dadelsirap) och veganska bondkakor.

 

I regel brukar man kanske baka de "vanliga" tårtorna och kakorna och sedan köpa till åt dem med specialdieter. Nu gjorde jag helt tvärtom. Åt dem som behöver sockret för att få kalasfeelis bakade jag den där äppelpajen och sedan köpte jag en påse fazupala till.


Det kändes som att det veganska var det jag satsade mest på, kanske för att det var det mest nya och intressanta, men också för att det passar vår livsstil. Dessutom hade jag hittat en riktigt bra bok på biblioteket. Så bra att jag planerar att införskaffa den åt mig själv för att kunna klottra bäst jag vill. I den boken fanns också ett recept på bondkakor som jag varmt rekommenderar.

 

JPEG image D7B6A16B4D51 1

JPEG image D7B6A16B4D51 2

JPEG image D7B6A16B4D51 3Björnbär som dekoration förstås.

 

Tårtan tycker jag ändå att ska vara sån att födelsedagsbarnet kan äta av den, eller hur? Vi undviker gärna vitt socker här i huset, så den här moussetårtan är nästan helt osötad förutom choklad och pyttelite sukrin. Det är en kombination mellan tre olika bakverk och resultatet blev enastående! Halva tårtan lämnade ouppäten, men den lilla detaljen ordnade vi upp på bara några dagar.

 


 

 

Millis hallon- och chokladmoussetårta med lingonkant (döpte jag den till precis nu).

Bottencrunch:
2,5 dl mandelmjöl
1,5 dl mandelflarn
50g smör

Blanda alla ingredienser för hand och platta ut på ett bakplåtspapper på ugnsplåt.
Grädda i ugnen på 200°C i ca 10 minuter.
Låt svalna och smula sedan ner "kakan" i en form med löstagbar kant (jag brukar spänna ett bakplåtspapper i botten för att få kakor att lossna).

 

Chokladmousse:
250g choklad 70%
4 dl vispgrädde
2 dl creme fraiche (eller någon yoghurt)

Hacka chokladen.
Värm hälften av grädden i en kastrull.
Ta bort kastrullen från värmen och rör ner chokladen i grädden tills den smält och smeten är blank och slät.
Vispa resten av grädden och creme fraichen med elvisp till en tjock konsistens.
Vänd ner grädden i chokladsmeten och vispa så att de blandas.
Häll chokladsmeten över bottencrunchet och ställ svalt tills det stelnat en aning.

 

Hallonmousse:
4 gelatinblad
250g hallon (utländska hallon ska kokas några minuter!!)
2,5 dl grädde
1 msk sukrin

Sätt gelatinbladen i blöt i kallt vatten.
Mixa hallonen och värm upp purén, eller om du har utländska hallon kokar du dem en stund till en sås och låter dem sedan svalna en aning innan du rör ner gelatinbladen (men purén ska vara varm så att gelatinet smälter).
Rör slutligen ner grädde och sukrin.
Häll hallonmousse-smeten över chokladmoussen och ställ i kylskåp över natten.

 

Som dekoration klippte jag remmar och bokstäver av fruktläder enligt receptet från Strömsö.

 

Lingonremmar:

Mixa lingon till en slät puré.
Bred ut purén jämt över ett bakplåtspapper och torka i ugnen i ca 8 timmar på 50°C. Ha luckan på glänt så fukten slipper ut.

 


 

 

...Ostbrickan då. Tuc-kex förstås, färskostar, salta pinnar och jordnötter. Fröknäcke är ett kolhydratfritt alternativ, och vegansk färskost (oatlys "på mackan!") blev succé att krydda med exempelvis örter eller vitlök.

 

SÅ fixar man ett kalas. Trevlig helg!

torsdag 15 september 2016 - 09:57

News

Nyaste nytt härifrån är att jag numera har ett enskilt instagramkonto där jag bara lägger upp blommor, växter, grönsaker och annat som inspirerar mig i vardagen. Dessutom följer jag bara konton i samma stil; Florister, grönsaksodlare, pysslare, inredningstokiga and so on. Sånt som jag identifierar mig själv med helt enkelt. Till skillnad från min privata instagram så är det här ett öppet konto. Feel free att inspireras tillsammans med mig!

 

JPEG image D7B6A16B4D51 4

JPEG image 9B08BB379617 2

JPEG image 9B08BB379617 3

onsdag 14 september 2016 - 22:49

Ett pyssel för hela familjen

Nu börjar det klia i pysselnerven igen efter en lång tid av uppehåll. Jag som alltid har pysslat allt möjligt har inte producerat något på flera år nu. Kanske var det julgranspyntet -10 som är det senaste. Min pinterest svämmar över av ideér och varje gång jag fastnar i pinterestträsket skulle jag gärna plocka fram mina pysslegrejer. Men med två småbarn är det inte läge att leka med kniven, limmet och småpysslet -iallafall inte för mig som tycker om att försvinna in i ett slags pysselzen.

Så vågar jag inte riktigt släppa träkulor eller hama-pärlor på bordet åt barnen ännu. Så vad gör man då när man ändå vill ha en mysig pysselstund med vassa saxar och ett golv fullt av skräp? Sugrör. Och vad tillverkar man? Kattleksaker.

binstisVår gamla gubbe Winston lekte ett par sekunder iallafall.

 

Nåja, nu är kattleksakstillverkningen inte riktigt så omotiverad som det kanske låter. Allt bottnar i att vi var på väg till min mommo och moffa på eftermiddagskaffe och att de har en kattunge som vi inte hade träffat förut. Så nu har de både en Måns och en Frans.


Man ska låta barn klippa med sax (har jag hört, och då är det inte att göra annat än hålla tummarna för att alla fingrar hålls kvar) så att låta dem klippa sönder sugrör känns som en alldeles lagom uppgift. Också att trä sugrörsbitarna på ett band är en lagom enkel uppgift (Det blir enklare om man gör en "nål" av tunn järntråd). Jag trädde knappar på bägge ändarna bara för att göra det mer intressant för katten och lättare att hålla i bandet för barnet. Fjädrarna blev en bonus eftersom jag hittade dem i min låda (de härstammar från någon av våra tuppar, men man kan använda vilka fjädrar som helst), de trädde jag bara genom hålen på den ena knappen, och låste dem med sugröret på övre sidan. Jag tror ändå att det vore bäst att limma lite för att få längre hållbarhet.

 

Bedömningen av den här kattleksaken är fjädrar som yrde runt i vardagsrummet, klösmärken på Millis kind och här hemma, trötta gamla katter med dålig kondition, liggande på golvet.

 

Imorgon får vi pyssla något minst lika kreativt.

söndag 11 september 2016 - 22:55

9/11 för alltid.

Nine eleven (9/11) ja. För 15 år sedan gick jag i högstadiet, i åttan tror jag. Vi skulle äta lax i ugn och klyftpotatis, och efteråt hade jag inbokat en internet-tid vid biblioteket. En fling jag hade på den tiden sms:ade om en skyskrapa som brann i New York och den där laxen blev uppäten (knappast avnjuten) i vardagsrummet den tisdagskvällen. 11 september är också min namnsdag, så grattis alla Sandror!


 

För två år sedan fick 9/11 en helt ny innebörd för oss, om än fortsättningsvis lite väl dramatisk, så en mycket bättre innebörd. Två dagar tidigare när vi i vecka 35 gjorde ett rutinmässigt ultraljud för diabetiker (Det heter typ varje vecka efter 35:e graviditetsveckan) tyckte läkaren att babyn växt väldigt snabbt och verkade stressad. Det gjordes ett fostervattenprov* och redan nästa dag blev jag inringd till BB. Babyns stressnivå var hög, men lungorna tillräckligt mogna för ett kejsarsnitt.

Entré gjorde ett friskt flickebarn. Men bara en minut in på livet förändrades hennes hjärtrytm. Dubbelt så många slag som det är tänkt att en nyfödd ska ha. 260 per minut, om jag minns rätt. Hon togs från operationssalen upp till intensivvårdsavdelningen för nyfödda, fick medicin och efter en halvtimme hade det lilla, nyfödda hjärtat sinusrytm igen. Inte konstigt att det känns som att man är barnläkaren evigt tacksam.

millisbirth

Vi fick bo på avdelningen ett par veckor, med ständig hjärtövervakning, blodprov och hjärtultraljud. Samtidigt hade vi Leon 1 år och 8 månader här hemma, som vi också behövde ge vår tid. Det var tillräckligt tungt fastän det bara handlade om två veckor. På det medicinering 3 gånger per dag i minst 6 månader (beroende på om pulsen skulle hållas normal och uppföljningen visade att hjärtat inte belastats. Vi fick anvisningar om hur vi kollar att pulsen är normal och NÄR det är skäl att kolla. Skulle pulsen fördubblats hade vi behövt tillkalla ambulans 

Vi hade tur på alla vis. Inte en gång behövde vi åka ambulans. Inte en gång behövde vi ens misstänka ett nytt Supraventrikulärt takykardi-anfall (SVT). Om det var en engångsföreteelse eller om medicineringen (betablockerare vars uppgift var att se till att pulsen inte steg alltför mycket och på det viset förhindra ett nytt anfall) gjorde det kommer vi aldrig att få veta. Idag är hon friskförklarad sedan ett år tillbaka, och rytmstörningen tros ha växt bort.

 

millitwo

Idag blir Milea Aina Fredrika 2 år. En riktig busunge som vi förvånas över och fascineras av varje dag. En dockmamma med crazy cat lady-tendenser. En klätterapa utan gränser. men framförallt Myson i vårt liv. Pussar och kramar delas dagligen ut till alla familjemedlemmar. Ömma smekningar på kinden och ett -"mammaa" så mjukt att man smälter genom golvet. Så liten men ändå så stor.

 

*Aningen obehagligt att en nål sticks in i magen, men värst var det ändå trycket på magen så att den skulle hållas stilla.

 

 

fredag 9 september 2016 - 23:26

Kalasångest, vet ni vad det är ?

Det stundar kalas här i helgen. Ett 2-årskalas för vår vilda och mysiga Milli. Här har det också blivit lite så som det ofta blir när det kommer barn till familjen. De vuxnas födelsedagar firas inte lika storslaget som tidigare, medan barnens födelsedagar satsas det lite mer på. Men oavsett hur mycket eller lite vi firar här, så har vi alltid den där samma kalasångesten.

Baka så man har något att bjuda på är kanske inte alltid nödvändigt, jag menar man kan alltid ha glassbuffé eller ostbricka och alla är nöjda och glada för det. Men att städa så gästerna helst slipper in i huset är mer pakko. Vi avskyr inte att städa, men vi prioriterar familjelivet och att må bra tillsammans. Jag vet till exempel inte hur mångte kalaset det här är sedan spegeldörrarna ovanför handfatet i badrummet föll ner, och den uppmärksamma gästen noterar att vi ännu inte har fått till en vägg mellan hallen och tamburen.

 

JPEG image BF9463561B7A 1Alltså stolar överallt gör mig nervös.

 

Vi vet att vi inte måste, men det känns ändå som ett ångestmoln med alla de här ofärdiga projekten svävar ovanför när det vankas kalas. Någon kanske tycker att vi har svårt att avsluta det vi börjar på med, eller att vi är långsamma. Men vi kan inte använda mer energi än vad vi har. Som jag tidigare har nämnt påverkade det där året som utbränd min energinivå märkbart. Varje dag måste jag hushålla med energin för att orka ända i mål. Kör jag på i jämn takt från 8-9 på morgonen så vet jag att energin är slut vid 16, oavsett om jag är hemma med barnen eller på jobb.

Det är Daniel som drar det tunga strået i det här hushållet och lappar över där jag inte orkar längre. Men han har också kalasångest. Jag förstår inte riktigt hur den här pressen kan komma över oss fastän det "bara" är den närmsta familjen som kommer, de där som känner oss och som inte kontrollerar vilka fönster som är tvättade. Det borde inte vara så, men så blir det ändå.

 

JPEG image 5191DF2ED401 3Ungtuppen Kaj och Milea. Ingen av dem kände för att ta en tupplur.

JPEG image 5191DF2ED401 4Det var ovanligt sura barn jag hade idag, så vi spenderade ganska lång stund utomhus.

 

Den här kalasångesten gör en nästan lite handlingsförlamad. Det är så mycket som borde göras, men det är svårt att få gjort. Den här fredagen var exakt en sådan dag när alla "borden" hängde tungt i luften, barnen var båda på dåligt humör och motivationen negativ. En sån där dag när jag släppte på allt för att komma ur ekorrhjulet. Barnen har fått titta på film, spela spel och till lunch åt vi bara pasta med smör och ost (visserligen var det kikärtspasta och mer mättande än vetepasta). Jag satt i lugn och ro och drack mitt kaffe, tog mig tid att gå ut med barnen och istället för att baka så hängde jag upp rönnbärsklasar på tork i kökstaket.

Att spara allt till sista minuten känns de flesta gånger som ett bättre alternativ än att hålla på i flera dagar. Ni vet, man städar aldrig så effektivt som när någon ringer och säger att de kommer på kaffe om 30 minuter. Inte den grundligaste städningen, men plockar i diskmaskinen och slänger all smutstvätt i korgen iallafall.

 

JPEG image 5191DF2ED401 1Här hänger rönnbärsklasar på tork så att hönsen kan få en och annan vitaminboost i vinter.

JPEG image 5191DF2ED401 2Och oavsett hur städat det sist och slutligen blir, så har vi iallafall jättefina hortensia. De här är 2 veckor gamla och fortfarande lika fina.

Ikväll efter maten (vi äter jättesent numera... och med jättesent menar jag 19-19.30) kom jag ändå igång och bakade en kolhydratfri och en vegansk äppelpaj och ännutill två plåtar fröknäcke till ostrbrickan. Men sedan tog orken slut och Daniel fick städa efter mig som vanligt. På to-do-listan finns ännu en mousse-tårta och lingonrutor att baka, och så är det den där städningen. Den där jävla städningen. Att den kan skapa sån negativ känsla inför något så festligt som ett barnkalas. Nä... Det blir en basic-städning med tömda roskispåsar och polering av vattenkranen i badrummet (för det har jag hört att ger ett mycket mer städat intryck!) och undanstuvade grejer i diverse skåp. Ja så ska jag binda fast vindsdörren så att ingen av misstag ens får för sig att gå upp dit.

 

JPEG image 5191DF2ED401 5Så ser det ut när jag har bakat färdigt och Daniel får ta över.

Jamen visst är det här helt rätt inställning till att ordna kalas? Egentligen hade jag tänkt skriva om diverse dieter och om att baka till kalas, men det spårade ur. 

torsdag 8 september 2016 - 12:39

Dagens flower power #3

14285108 10157370218300291 1006862424 o

Dagens flower power-hälsning, Callunan! Jag tycker SÅ mycket om de här finfina höstblommorna, och speciellt de här med flera färger i samma kruka. Vid vår dörr blommar sommarrudbeckian ännu, så där är det inte alls aktuellt med de här evighetsblommorna. Det här är förresten sista blomman före snö. Den här håller precis så länge som det bara är möjligt den här årstiden. Det är i stort sett snön som kommer och gömmer bort dem till sist -bara man kommer ihåg att vattna.

tisdag 6 september 2016 - 22:36

När vi ändå pratar om familjefoton

Vi kom oss aldrig för att ta Milea till en fotograf för 1-årsfotografering, så nu fick det istället bli en familjefotografering med inslag av enskilda foton av barnen.

Så när vi äntligen fick tummen ur så kontaktade jag Marica Öst i Vörå och frågade om hon kunde komma hit till oss och fota. På det här sättet blev det så mycket enklare för oss när vi inte behövde förflytta oss och när jag dessutom gärna ville ha med hönsen på någon bild kändes det som enklaste valet.

familjefotograferingOch vilken fotograf Marica är! Barnen hade haft en dålig dag och framför allt Milli var sur över allting -just den dagen när vi skulle fotas. Hur typiskt är inte det. Men efter en stund i skogen var alla vän med Marica och både sprang, plockade blåbär och lät sig fotograferas. Ska man kunna fota barn så gäller det att vara lite trixig och leka sig till ett förtroende. Det kan definitivt Marica göra.

 

Dessutom tyckte jag att det var lite roligt att vi fick bilderna levererade på en minnessticka i form av en liten kamera.

JPEG image 40B518A54400 1

Ps. Det här är inte ett sponsrat eller på något annat vis ett samarbete. Vi betalade lika mycket som alla andra för fotograferingen, men blev så himla nöjda att jag helt enkelt vill rekommendera vidare.