Avslutet

fredag 21 juli 2017 - 00:21 | 1 Kommentarer

Plötsligt kommer den där dagen som bara har funnits i ens vildaste fantasi. Den där dagen som man tror att man är förberedd för. Den där dagen när slutet närmar sig för en människa i ens familj. Känslan är hemsk och det enda man kan göra är att försöka lugna sig själv med ord som "det här har du länge vetat att ska komma". Inget hjälper. Inga ord eller handlingar.

 

IMG 0130

Men, en människa som är 102 och ett halvt år har upplevt ganska mycket i sitt liv. En människa i den aktningsvärda åldern är äldre än självaste Finland. En människa med den tiden bakom sig är förberedd inför livets slut medan vi som står runt aldrig någonsin blir tillräckligt redo.

I mitt arbete möter jag människor i sorg väldigt ofta. En del är tårögda och väldigt medtagna medan andra nästan verkar oberörda. Jag ställer alltid samma frågor. "Har ni tänkt på vilka färger ni vill ha i buketten? När är begravningen? Har ni någon text färdigt?". På det viset handskas jag en del med döden... men när det är ens egna som går bort så känns det som att man tappar allt.

Förra veckan somnade vår Mommi in och idag har vi tagit farväl med en fin begravning i Oravais. Hon var den sista i sin generation så nu är vi bara fyra istället för fem. Jag kommer att sakna henne och att hon alltid har funnits med oss.

Tack för allt Mommi <3

Kategorier:

°Småprat

1

Kommentarer

  • Mommo

    21.07.2017 11:04 (27 dagar sen)

    <3


Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.