tisdag 18 april 2017 - 13:30

Påsk med en touch av tapetklister

Visst blev det stifado, påskhäxor och fjädrar också för oss. Pashan blev försenad så den ska vi äta först ikväll. För min egen del blev det ganska många jobbtimmar och bara två lediga dagar, och de två dagarna fylldes med födelsedagskalas, påskmiddag, ommöblering och tapetknaperi.

 

45004AE6 2AB5 4E5B 9C76 0B3DA1E18BF9Stifado på lokalproducerat får, rotsaksstripes, sallad, tzatziki och sesambröd.

 

3D4E6A5C 262F 41DF 8C70 C2DCC5A07ED8Hallonfromage i mörkchokladskål. Garnerad med lakritsgranulat och mammas egenodlade kalamondin.

 

3F6C8BF8 0AFC 45EC 8ED3 C15D7F46A494Maine coon:en Jalmar, en väldigt stor bordskavaljer.

 

Egentligen började det med att jag flyttade mitt kalamondinträd genom hela köket för att ställa det framför ett fönster istället för under en lampa. För att få trädet att rymmas måste jag flytta bort vårt sidobord, sedan stolen och byrån... så var det igång. Det slutade med att jag hade lånat våra vänners tapetångare och knaprade bort den bleka beigea tapeten med en bordskniv (och ångat ihjäl en spindel bakom ett skåp).

Vi har bott i vårt hus i 7 år, familjen före oss i 10 år och de före dem har knappast tapetserat strax före de sålde sitt hem. Med andra ord härstammar kökstapeterna från det färglösa 90-talet. På den vägg som finns rakt fram när man kommer in i vårt kök har det funnits en köksinredning som har haft ännu fler år på nacken, den tog vi bort redan samma år som vi flyttade in. Så... från det att vi tog bort den, tills nu när vi flyttade lite skåp och hyllor har vi inte störts alls av att det saknas tapet där skåpen varit fastskruvade. Men nu. Oh hu så det skar i mina ögon att se på den där fula väggen!

 

BA4FD5C9 474B 4370 928C C44D2FD51ED8

03196A59 379D 49D1 98D6 99A95251CE6B

4D07ED7F 0B10 4301 9935 35CC63D00EBB

Av erfarenhet vet jag att de fantastiska ideér man kommer på ska man ta itu med direkt om de ska bli förverkligade. Att bara gå och drömma, planera och fundera ger absolut inget resultat -inte för oss iallafall. Vad vi ska göra sedan är en bra fråga. Jag vill ha en varm, ombonad känsla, och absolut inte vitt. Det får bli en uppföljning på det här projektet så får ni se vad det blir till.

to be continued...

torsdag 2 mars 2017 - 17:00

Att förbättra sitt hem

Vet ni vad jag gör idag (förutom att gräla med barnen), jag drömmer om att möblera om. Inte bara möblerna utan också rum. Vårt hus nu är väldigt opraktiskt på alla sätt och vis, speciellt badrummet som inte är särskilt stort men ska rymma både dusch, klädskåp, tvättkorgar och tvättmaskin (ja och kattens sandlåda, men den står i duschskåpet när ingen annan står där). Köket är ofunktionellt med de få arbetsytor som finns och bara det där att ugnsluckan och diskmaskinsluckan öppnas mot varandra så att ingen slipper förbi; precis vid ingången till köket! Hur tänkte de där?

JPEG image CBE9FAE92A8F 1

 

Jag har många gånger i ren frustration skrikit ut att jag hatar vårt hus och vill flytta. Det kan ha varit PMS inblandat i situationen, men ändå. Det är för inget i världen funktionellt. INGET är funktionellt i vårt hus. Skulle jag inte vara så fäst vid området vi bor på och trädgården som vi har lagt ner så mycket tid och energi på, så skulle jag ge upp huset och flytta. Vi förstår så väl den familj som vi köpte av för nästan 10 år sedan. Då hade de också bott i här i 10 år och säkert nått samma punkt som oss, typ växt ur.

Idag när jag satt och grillade lördagskorv till lunch i vår lilla jötul i köket (innanför dörren, före diskmaskins- och ugnsluckan) fick jag världens största glödlampa ovanför huvudet. Ni vet så där bildligt talat när man kommer på en så fantastisk idé att man bara lämnar och stirra för att bearbeta tankarna. Idag kom den. THE idé!

 

JPEG image C96DC668A2E9 3

JPEG image C96DC668A2E9 4Här är den nakna sanningen om problemrummen. Och då ska vi inte ens prata om vindsvåningen och kaoset som råder där.

 

Så här är det. Vi har två stora rum i varsin ände av vårt hus, köket i mot väster och vardagsrummet mot öster. De här två kunde gott byta plats med varandra, så skulle vi få ett kök med bättre förutsättningar (och morgonsol!) och ett vardagsrum (med kvällssol) och den där spisen vi önskat oss hela tiden. Det här skulle kunna vara helt möjligt bara vi placerar diskho och diskmaskin mot väggen där badrummet är och på så vis få tillgång till avlopp och vatten.

En annan sak som är möjlig och som jag önskar mig är en öppnare planlösning. Ni vet så där så att man kan springa runt och jaga varandra som Emil och Ida gör i avsnittet där plättsmeten flyger pappa Anton rakt i ansiktet... eller så där som barnen gör så att de storknar av skratt när vi är vid min mosters. Vi har fått höra att det har varit ungefär så här förr någon gång, men att badrummet förstorades istället för att behålla genomgången (det var visserligen med dörrar och inte så som jag fantiserar om). Det finns alltså dörröppningar färdigt bakom tapeterna på båda sidorna bara att slå sig igenom.

Nu blir antagligen våra familjer nervösa att vi ska börja med det här nu ikväll. Risken finns ju, men det kommer inte ske. Men idén är kläckt och vi har en lösning som troligtvis skulle vara mer förmånlig än att bygga ut och dessutom kunna genomföras inom en rimlig framtid.

 

Att förändra, nej vänta, FÖRBÄTTRA vårt hem känns som ett måste småningom. Det. här. funkar. inte. Vi kunde rycka på axlarna och vara nöjda med det vi har, men det är vi inte. Jag är rädd att vi skulle ångra oss sedan att vi inte gjorde förbättringarna så länge vi behövde dem. För intressets skull har jag några frågor som ni hemskt gärna får svara på.

 

  1. Hur länge har du bott i ditt hus?
  2. Vilket skick var det när du flyttade in?
  3. Har du renoverat? Eller vill du renovera?
  4. Vad skulle du vilja ändra på?
  5. På vilket sätt blir det bättre om du renoverar?
  6. Har du andra tankar om att förbättra ditt boende på något vis?

onsdag 1 mars 2017 - 13:45

En 153-åring

När jag grävde runt i mitt arkiv hittade jag ett par foton på vårt hus från förr i tiden. Det är byggt på 1864 så det har hunnit vara med om ganska många familjer och händelser.

IMG 9270

IMG 9283

Båda de här fotonen har blivit postade på Nykarleby-gruppen på facebook. Sådana lokala grupper är guld värda om man tycker om att se på bilder från det förflutna. På översta bilden tycker jag att ni ska notera potatislandet som syns bredvid infarten. På nedre bilden är det vårt hus som syns i bakgrunden, men jag tycker bilden är så fin att den fick vara med ändå.

Jag fascineras över gamla foton och kan sitta och titta på detaljerna hur länge som helst. På de här två fotonen har jag mest tittat på träden och hur vårt hus såg ut då jämfört med hur det ser ut nu. Det är bara farstu-delen av huset som har blivit förstorat, för övrigt är allt ganska orginal... Till och med fönstren är de samma.

Taggar:

Kategorier:

°Heimani

Skriv en kommentar 0

tisdag 27 december 2016 - 17:17

Yes we did!

Jag lämnade er med en riktig cliffhanger! Lät vi soffan stå kvar eller flyttade vi den efter 2 år på samma ställe? Vi flyttade den, och det blev så himla bra vill jag påstå. Det enda dåliga är att vi inte har lika lång "gung-sträcka" för trapetsen/gungan/ringarna längre. Men själva soff-hörnet blev mysigt!

Till förra inlägget fick jag en förfrågan om att visa planritningen över vårt hus. Vi har en "ordentlig" sådan någonstans, men nu orkar jag inte börja gräva efter den, så det blir en hastig skiss på snöflinge-stansat ritpapper.

 

JPEG image 7BF798D7F4D8 5Det här är planritningen för ett 1864-hus med tillbyggnad 1990.

 

Till vänster är alltså bottenvåningen och till höger övre våningen. Vindsvåningen ser till pappers ganska okej ut, men riktigt praktiskt är den inte med höjdskillnader på golvet, snedtak och dörrar så små att man måste böja sig för att inte slå i huvudet. Varför kunde man inte planera sina hus förr i tiden?

Den som kommenterat hade trott att vårt kök och vardagsrum satt ihop, och skulle jag få välja så skulle jag vilja ha det mer på det sättet. Då skulle vi få mycket större yta att röra oss på, och det bästa skulle vara att vi kunde ha en spis i vardagsrummet! Nu har vi bara en liten jötul innanför köksdörren. Den värmer bra när vi eldar i den förstås, men det är inte så mysigt att sitta i köksdörren med fötterna framför brasan.

Men back to the vardagsrum.

JPEG image 7BF798D7F4D8 4

JPEG image 7BF798D7F4D8 3

JPEG image 7BF798D7F4D8 1

 

Det kan hända att det blev mysigare eftersom vi inte har ryggen (när vi sitter i soffan) mot gatan längre utan in mot gården. Som du ser är vi inte de som vill ha vitt-vitt-vitt utan mer kontraster och jordnära färger. Vi har flera gånger försökt att ha mindre prylar framme, men det känns bara stelt och inte alls som vi med tomma ytor och tavellösa väggar.

 

JPEG image 7BF798D7F4D8 2

Från soffhörnet har man uppsikt över vardagsrummet, tv:n, båda fönstren mot gatan och så ser man dessutom rakt in i köket och kan konversera med den som står där. När vi kastar ut granen blir det lite mera utrymme för barnens leksaker, men så ska en stor kaffebuske få flytta hem igen också. Min bror har varit fodervärd åt den, men nu flyttar han till Åland så då får busken komma hem.

Hoppas ni har haft en trevlig julhelg förresten. Jag har jobbat alldeles för mycket och därför också sovit mycket mer än vanligt. Nu börjar jag ändå vara ikapp och har (trots den rådande stormen) börjat planera inför en ny odlingssäsong.

söndag 11 december 2016 - 17:33

Söndagsfeelis

Här har vi en väldigt avslappnande söndag... för tillfället iallafall. Vi har en trotsig fyraåring som skriker omotiverat och slår sin lillasyster. Lillasystern i sin tur slår tillbaka och har en av kindtänderna på kommande, vilket leder till matvägran, feber och magproblem. Men just precis nu sjunger en man "gläns över sjö och strand", Leon leker med lego på golvet, Milea vaggar en kanin och en ikea-råtta i sin famn, och fadern i huset ligger raklång på soffan. Visst låter det idylliskt?

Vi kom oss faktiskt ut på gården idag också. Milea älskar fart och att sitta på sparken, så vi måste naturligtvis prova hur hårt det gick nerför vattentornsbacken. Svar: JÄTTEHÅRT! Halvvägs ner måste jag börja bromsa för att hinna stanna i korsningen. Jag hoppas att ingen någonsin sandar gatorna helt så att det i fortsättningen också går bra att ta sig fram med spark och susa nedför vattentornsbacken.

 

JPEG image 59309FA1C70C 1

JPEG image 0AED7BD7E26F 4

JPEG image 0AED7BD7E26F 2

JPEG image 0AED7BD7E26F 3Mössorna står deras mommo för.

 

Och vet ni vad, vi har fått dagisplats åt båda barnen efter nyår! Hurra hurra! Det blir lite mer knåpas när vi inte fick plats här i centrum utan måste köra ett par kilometer till en av byarna varje morgon, men jag tror det är värt det. I morgon ska vi på ännu ett inskolningstillfälle och förhoppningsvis få pojkvaskern lite mer engagerad i att leka med de andra barnen. Att vi äntligen fått dagisplats innebär lite mer frihet för många inblandade parter. Speciellt jag är riktigt glad över det här, så kan jag börja arbeta lite mer och inte behöva kämpa mig igenom alltför många hemmadagar med trots och skrik.

Det är ljuvligt med att det finns andra som kan (och vill!) ta hand om ens barn på dagarna så att man själv kan njuta av det kreativa och avslappnande arbetet.

 

tisdag 22 november 2016 - 22:26

Ett par fenomenala loppisfynd

Nu är det redan ett par veckor sedan jag gick på loppis sist, men den gången visade sig vara en ofattbart bra loppisgång. Redan på första bordet föll min blick på en liten gul emaljkastrull. Det är inte så att vi skulle behöva fler emaljkastruller (jag har ett förflutet som samlare av emaljkastruller) men det var mycket svårt att låta en sådan söt liten sak i perfekt skick stå kvar. Sedan visade det sig att den var perfekt att koka ägg i... och en riktig färgklick för köket.

 

JPEG image 73BB9ED96629 7

Jamen ni ser ju själva hurudana fynd jag gjorde den där timmen! Julmuggar från indiska! Ekorr-skål från sagaform. En redig ljusstake och en glasflaska att ha lampor i. Tallrikarna var ett lite roligt fynd, de var nämligen fyra stycken för ynka 1 euro men då såldes allt på det bordet bort för -80%. Slutpriset blev alltså 20 cent för 4 tallrikar. De här tallrikarna och ett halvt dussin liknande (från missionsloppis för 0,50€/st) tänkte jag ha som "de trevliga tallrikarna bland de vita tråkiga".

I dag har jag faktiskt också shoppat på loppis. Men till skillnad från gången jag pratar om här ovanför, så handlade det om kläder. 20 flickiga plagg tog jag hem från Peltmo efter morgonkaffet* och ikväll hämtade jag en vinterdräkt åt Milli. Loppis är suveränt när det kommer till barnkläder... ja så länge det inte handlar om pojkkläder från storlek 104. Då finns det sällan något att ha.

 

*Vi hamnade vid världens mysigaste frukostbord med skön julmusik och många tända ljus. Kaffet var utsökt och sällskapet ännu mer utsökt!

lördag 22 oktober 2016 - 20:18

Mys för fönstertittare

Vi sköter en av grannens chihuahua just nu, så det blir en och annan kort promenad på kvällarna. Egentligen har jag inte så jättemycket emot det, för jag älskar att se hur mysigt det ser ut när folk har lamporna tända i fönstren. Det låter som att jag är värsta creepiga stalkern som tittar in i folks fönster, men jag lovar att jag hålls på vägen och inte kommer med näsan på fönstret.

Men så slog det mig när jag kom gåendes längs vår grusgata och tittade in genom våra egna fönster, att vi också hade det riktigt mysigt. Smutsiga fönster, javisst, men om man bortser från det så kunde jag ha stått och tittat in hur länge som helst.

 

JPEG image 56AD6D6CF227 3

JPEG image 56AD6D6CF227 2

 

Våra fönster är ganska lågt ner, så det syns jättejättebra in. Vi har vant oss med att folk tittar in, det får man räkna med när man inte har persienner eller stänger in sig med tjocka gardiner. Nackdelen med det är i sin tur att förbipasserande kan se precis hur råddigt vi alltid har det i köket, och att vi sällan städar av bordet direkt efter en måltid. Missförstå mig inte. Vi lider inte av att det syns hur avslappnad livsstil vi har. Vi bara konstaterar att det syns bra in.

Härom kvällen sa jag åt min man också att det är märkligt hur man vänjer sig. När vi för inte alltför länge sedan bytte alla våra lampor till LED så kändes de grönaktiga och kalla i skenet (trots att de var av varmare sort) jämfört med glödlamporna. Nu känns det som att glödlamporna har ett alltför varmt och nästan rött sken om sig. Man vänjer sig fort, och så blir också LED-lamporna bättre med tiden.

Men på tal om LED-lampor. Vilken tillverkare föredrar ni? Vi har tyckt att IKEA har riktigt bra sken på sina lampor, men också rainbow och biltema har sådana som vi tyckt har varit bra. Däremot rekommenderar vi inte alls att man beställer LED-lampor från china, de går fort sönder och har ett fult sken.

 

JPEG image 56AD6D6CF227 1

 

Som den skarpsynte ser så behöver vi få renoverat fönstren till våren. Vi behöver till och med kitta om. Men nu handlade ju inte det här om att vi är i behov av att rusta upp fasaden, utan snarare att vi har det så otroligt mysigt i vårt hem! Välkommen att titta in när ni passerar bara! Nu ska jag tända ljus så det ser ännu mysigare ut.

söndag 16 oktober 2016 - 19:36

Min bokhylla

Nu har jag inte någon jättestor bokhylla som täcker en hel vägg, likt den som Anna-Lena hade som exempel i sitt blogginlägg om att styla bokhyllor... Men jag har en brun gammal hylla som mäter exakt 1 meter på bredden och 1,20 på höjden.

Bokhyllan är inte särskilt stylad utan består mest av böcker kors och tvärs. Mest tvärs med tanke på att de flesta är sagoböcker som barnen har fri tillgång till.
De två nedersta hyllplanen finns pussel och en liten del av barnens böcker (vi har jättemånga barnböcker och de flesta är i deras rum) medan de två översta hyllorna är dedikerade till mina trädgårdsböcker och -tidningar. Bara den allra översta delen av bokhyllan är stylad.


JPEG image 3A4BA183BD35 2 2

JPEG image 3A4BA183BD35 3 2Herbariet har jag ärvt av min fammo. Det får för det mesta bara stå och se vackert ut, men ibland tar jag ner det och tittar lite på de fint pressade växterna.

 

Med en så här liten del av bokhyllan stylad så är det enkelt att ändra om när man känner att det behövs. Nu senast behövde jag få flyttat hortensiakvistarna (de är snart 2 månader gamla nu) och passade på att ändra om lite. Det blev lite lugnare, och jag funderar på att sätta belysning i plåthusen från Bruka för att få ännu lite mysigare.

Här ser ni också en bild på en liten del av mina faktaböcker. Om jag och Daniel räknar samman den skönlitteratur som finns i huset når vi just och just upp till 2 löpmeter pocketböcker... Men istället har min mamma säkert flera tiotal löpmeter där vi fritt kan låna hem skönlitteratur när vi känner att vi får tid för sånt igen. Och till skillnad från Anna-Lena tycker jag att bokhyllor fyllda med böcker är hemtrevligt och mysigt, speciellt om bokhyllorna är i vinkel och faktiskt bildar ett slags bibliotek.

Ett blogginlägg om mina bästa tips på trädgårdsböcker finns på min ämneslista, så det kommer du att få läsa om så småningom.

fredag 23 september 2016 - 22:32

Hurra!!

ringar

Nå nu blev det äntligen av, det som vi har haft på to do-listan i evigheter. Vi har pratat och pratat men aldrig kommit till skott. Men se så bra det blir bara man får tummen ur!

 

Inte heller den här gången gick Daniel ner på knä, men däremot frågade han om jag vill fortsätta vara gift. Och det är klart jag vill! Extra mycket nu när ringarna är förstorade och faktiskt passar på ringfingret igen. Efter Leon tog det ett år innan de gick på, men sedan fick jag ta av dem ganska fort igen när Milli tillverkades och jag svullnade upp. 2,5 år skulle jag tro att jag har varit utan mina riktiga ringar och istället haft en skruttig silverring som ersättare.

Ett litet problem fick ni ändå nu när ringarna är tillbaka. Fel datum har blivit ingraverat i vigselringen. Det saknas en etta framför, så det blev 9.6 istället för 19.6. Oj. Vilken tur att vi inte är SÅ beroende av datumet i ringen, och skulle vi bli osäkra får vi väl leta upp vigselbibeln.

tisdag 6 september 2016 - 22:36

När vi ändå pratar om familjefoton

Vi kom oss aldrig för att ta Milea till en fotograf för 1-årsfotografering, så nu fick det istället bli en familjefotografering med inslag av enskilda foton av barnen.

Så när vi äntligen fick tummen ur så kontaktade jag Marica Öst i Vörå och frågade om hon kunde komma hit till oss och fota. På det här sättet blev det så mycket enklare för oss när vi inte behövde förflytta oss och när jag dessutom gärna ville ha med hönsen på någon bild kändes det som enklaste valet.

familjefotograferingOch vilken fotograf Marica är! Barnen hade haft en dålig dag och framför allt Milli var sur över allting -just den dagen när vi skulle fotas. Hur typiskt är inte det. Men efter en stund i skogen var alla vän med Marica och både sprang, plockade blåbär och lät sig fotograferas. Ska man kunna fota barn så gäller det att vara lite trixig och leka sig till ett förtroende. Det kan definitivt Marica göra.

 

Dessutom tyckte jag att det var lite roligt att vi fick bilderna levererade på en minnessticka i form av en liten kamera.

JPEG image 40B518A54400 1

Ps. Det här är inte ett sponsrat eller på något annat vis ett samarbete. Vi betalade lika mycket som alla andra för fotograferingen, men blev så himla nöjda att jag helt enkelt vill rekommendera vidare.