måndag 12 juni 2017 - 00:06

Hej Miljön!

Så här i sista minuten tänkte jag ta mig en titt på veckans lista, när det nu touchar ett ämne som jag håller så kärt. Miljötänket. Det är de senaste åren det har blivit mer och mer viktigt för mig att göra det jag kan.

 

Min inställning till hållbar utveckling:
Det är ett nödvändigt ont som vi måste ta tag i om vi alls ska ha någon jord kvar att bo på i framtiden. Människan gör så många idiotiska val varje sekund och vi lever på lånad jord redan från de första månaderna på året.

JPEG image 139ACC1E28FC 2mat

 

Tre tips hur man minskar avfall:
1. Skippa plastpåsen! Sätt äpplen, bananer, blomkål, kål och melon direkt i din handelskorg istället för att envisas med enskilda plastpåsar för allt.
2. Handla inte de billigaste kläderna du hittar, tänk "man får vad man betalar för" och köp ett dyrare plagg istället för tre billiga. Det kanske inte syns direkt på miljön hur det påverkar, men i det stora hela är det en liten bäck av många.
3. Handla lokala och närproducerade råvaror. Transporter kräver emballage i stora mängder och på det ännutill en lång transportsträcka som ger vår miljö en dos härligt avfall... 


Mina val som gör gott för miljön:
Tygväskor, cykel, loppiskläder och närproducerade, ekologiska råvaror. Det kommer man långt på. Att producera egen mat i form av hönsägg och grönsaker är också sånt som påverkar. 
Vi har inte heller mer än en bil i hushållet, helt enkelt för att vi inte behöver. Det är ett medvetet val för att spara på miljön trots att det de ruskigaste regndagarna hade varit skönt att få sätta sig i en torr bil istället för att klä på sig regnkläder och torka glasögonen när jag kommer till jobbet.


Mina val som gör skada för miljön:
Av ekonomiska skäl kan vi inte alltid välja de bästa alternativen fastän vi gärna skulle göra det. Som när vi ska måla huset... jag är säker på att det finns bättre målarfärger att välja än de vi har råd med. Likadant med kött. Jag önskar att de bättre alternativen fanns mer tillgängliga i butikerna, och att hitta kyckling med ett bra ursprung är jättesvårt och därför äter vi inte heller det så ofta.


Jag tycker zero waste-livsstilen är:
Kanonbra! Heja dem som har energin att göra det här! Det hjälper oss alla.


En miljöhjälte:
Anna Jungarå!

söndag 21 maj 2017 - 09:10

Flower power åt alla vårtrötta själar

Det verkar behövas lite flower power så att ni vet att våren nog är runt hörnet...

JPEG image BCBE203C407A 1JPEG image BCBE203C407A 2JPEG image BCBE203C407A 3

JPEG image BCBE203C407A 5

 

Vit backsippa, porslinshyacint och en tulpan som jag inte minns att jag skulle ha satt ner i höstas. Det finns jättemycket som blommar nu bara man vet vad man ska välja. Också scilla, narcisser, krokusar, balkansippa, vitsippa, vårlök, blåsippa och vivor skymtas på gårdar nu. Jag har dem alla, och de blir bara fler med åren.

 

JPEG image BCBE203C407A 4

Vill man ha tidig grönska, tidig blomning och det allra viktigaste -tidiga bär- så ska man ha minst en (fast förstås helst en hel åker fylld) blåbärtry. Det är några år sedan vi skaffade den första busken och sedan dess har den levererat avlånga, söta, blåbärssmakande bär redan i juni. En fenomenalt bra buske att ha!

Men du ser, det är vår fastän det går lite trögt med framstegen. Det är ungefär som när man kör Nykarleby-Närpes innan sommarhastigheterna införts på väganra. Det känns ändlöst men man kommer sig fram någon gång iallafall. Så he!

torsdag 27 april 2017 - 19:02

Vår jord är död!

Mitt tunnelväxthus blev bara ett år gammalt och är nu förlorat, men det är inte hela världen. Vad som dessvärre är hela världen är hur våra jordar mår (jordar som i mylla och inte som i jordklot). Malin skrev redan om dokumentären, men jag kan inte låta bli att toucha ämnet lite jag också.

Härom kvällen sändes dokumentären "den sista skörden" på SVT. I mitt facebookflöde är det många som har reagerat på hur det verkligen är runtom i världen och jag själv blev nästan illamående när jag tittade på den. Fastän vi mer eller mindre alltid köper ekologiskt när det finns och dessutom odlar egna grönsaker så fick jag sådana skamkänslor och tårar i ögonvrån.

odla

Först och främst. Vi äter ganska mycket mer grönsaker idag än vad vi tidigare har gjort. Yey oss, tänker du... Men så var det den där lilla detaljen att det som produceras innehåller så mycket mindre näringsämnen än vad grönsaker och frukt gjorde förut när man gödslade med riktig kodynga och inte besprutade för minsta lilla ohyra. Jorden är död. På många ställen finns det inga mullämnen alls och då blir underlaget lite ökenaktigt som en hård skorpa. I det här växer det vi äter, och den enda orsaken till att det kan växa är för att producenterna tillför konstgödsel. Den så kallade "näringen" som till största del inte ens tas upp av växterna utan rinner ut i grundvattnet.

Det är inte bara ute i världen var den här misshandeln pågår. Vi är inte bättre här heller med våra ettåriga sädesslag som år efter år ska sås, underlaget ska plöjas, harvas och what not... och glöm då inte att näringen ska tillföras och skadedjur bekämpas. Våra jordar är lika levande som en sandhög och visserligen går det att odla i dem också om man kontinuerligt tillför näringsämnen. 

Vad vi behöver är mer organiskt material till jorden (mat åt maskarna!), växelbruk och grönträda. Det låter så gammaldags men jag skulle säga att det är ett modernt tänkande i och med att vi blivit mer medvetna om vad som pågår och att det är fullständigt idiotiskt att bruka sönder jorden på det sätt som vi gör. I synnerhet växelbruk skulle det vara så mycket bättre om dagens bönder sysslade med. EU sätter antagligen käppar i hjulen och tycker att ens skörd borde vara så stor som det bara är möjligt (häv på mera gödsel bara!).

odla 2

Växelbruk ja, det är det sättet att odla som gör att jorden inte utarmas och dör. Det finns grödor som tillför näring i jorden och grödor som behöver mer eller midre näring. Odlar man de här i rätt ordning så sköter naturen sig själv och man behöver inte tillföra sådana mängder näring som annars skulle krävas. Förutom näringen så är växelbruket ett måste om man vill undvika sjukdomar. 

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något, och jag föreslår att det enklaste sättet att påverka är att handla lite bättre råvaror. Ekologiskt, närproducerat och grönsaker enligt säsong. Sedan är det ett steg i rätt riktning att odla ens en liten pallkrage med sallat åt sig själv om man har möjlighet. Så rekommenderar jag verkligen att du tittar på dokumentären, den är mycket sevärd.

lördag 22 april 2017 - 09:10

När är du som mest självsäker?

Är du liksom jag "ensam" i ditt arbete? När jag står och snittar blommor, binder buketter eller gör arrangemang så lyssnar jag mer eller mindre alltid på radio. Jag tycker det är intressant att lyssna på någon som pratar och nu efter den senaste förändringen på yle extrem så är programutbudet helt i min smak.

I något av programmen häromdagen ställdes frågan "när är du mest självsäker?", och fastän jag låter bli att berätta det för programledaren i radion så spinner frågan vidare i mitt huvud. När är jag som mest självsäker? Folk skickade in lite olika svar; "När jag klarat av besvärliga klienter", "när mensen slutar", "när chefen berömmer mitt arbete" osv. Mitt svar är också arbetsrelaterat.

Det jag anser mig själv kunna rakt ut i fingerspetsarna är kundbetjäning och floristik. Jag säger inte att jag är världsbäst, för det är jag inte, men jag känner mig mycket sällan osäker på hur jag ska ta en kundsituation. Ända från det att jag började i branchen har jag tyckt om kundbetjäningen, och därför har jag säkert kunnat utvecklas och bli bättre hela tiden.

Nej nu kom jag på en kundsituation som jag är lite obekväm och osäker i... När någon kommer in och behöver ha hjälp med att hitta en gåva åt någon som är yngre än 20 år men äldre än babblarna-åldern. Till och med finskspråkiga situationer tar jag bättre än att hitta på gåvor åt 12-åriga flickor.

binderi

Det är snart 4 år sedan jag fick min florist-examen (före det har jag bara varit trädgårdsmästare inom blomster och handel, som i princip är samma sak. Florist-examen är påbyggnadsutbildning), men ändå kan jag känna lyckorus över när jag lyckas extra bra. Som när jag plötsligt får till rosor i en superspiral och kan hålla i mittblommans stjälk utan att buketten faller någonstans (bild).

Självsäker är inte det ord jag skulle beskriva mig själv med i första hand så där annars, men den här frågan när man känner sig som mest självsäker... den kände jag mig ganska säker på!

tisdag 11 april 2017 - 08:03

Påsken kommer!

Jag är barnsligt förtjust i alla högtider som innebär att vi har en familjär get together och äter mat. Så även på påsken! Här följer sevendays påsklista a'la Neumans Sandra.

pask 5

När någon säger "påsk", tänker jag: VÅR!! Stifado (Grekisk lammgryta, det krävs en kort förklaring eftersom vår påsk ganska långt kretsar kring traditionen med stifado). Kycklingar. Påsklijor och pasha. Men du har väl redan upptäckt att de traditioner vi har i vår familj alltid handlar om mat. En gång i tiden brukade vi ha en påskbrasa vid villan också, men sedan jag inledde min floristkarriär har jag jobbat ungefär varje påskafton och missat villavistelsen.


Jag firar påsken för att: Vi är inte riktigt så att vi firar påsk. Vi njuter av maten och att påsken är en viktig tradition för grekerna så att vi har en orsak att äta stifado.

pask 1

Det bästa påskgodiset är: Jag är en sucker för all slags godis, men det erkänner jag sällan eftersom jag har diabetes och med den titeln borde låta bli... Mignon-äggen är delikata.


Mitt påskpynt ska vara: Färgglatt! Jag tycker så om påskriset med färgade fejkfjädrar på trapporna vid påsk. Jag älskar gult, men så länge det är färg så funkar det på påsken.


Det sämsta med påsken är: Alla frestande godisskålar. Jag är på riktigt väldigt dålig på att låta bli...


Det bästa med påsken är: Får jag nämna stifadon en gång till? Men utöver det så är påsken en sann indikator på att våren är på gång.

pask 2


Min åsikt om påskhäxor: Jag är lite rädda för dem. Jag tycker inte överlag om folk som knackar på och ber om att få saker. Det är nästan så att jag vill gömma mig bakom gardinet när jag ser att ett gäng kommer in på gården. MEN! Som tur är så har vi väldigt lite påskhäxor här på gatan. Antingen känner de av vibbarna och inte vågar sig hit, eller så beror det på att vår gata är lite omotiverad.


Det här är min påsktradition: Du vet det vid det här laget, men listan ber om det. Stifado. Vi har i urminnes tider (eller något ditåt) haft som tradition att ha en påskmiddag med min mamma, hennes sambo, mina bröder, min moster och hennes familj. Konceptet är lite liknande varje år; förrätt, Stifado, efterrätt, chokladägg och fjädrar i frisyren. Det är precis så roligt som det låter.

pask 3Andra som har bloggat den här listan hittas här. Fyll gärna i listan själv också så länkar sevendays i artikeln.

tisdag 4 april 2017 - 21:57

TV-debuten

Vänner, det är dags nu! Jag minns inte att jag skulle ha varit med på tv i något faktiskt program tidigare, så nu är det här min stora tv-debut! I almighty strömsö dessutom! Kungen av kreativa program.

Skarmavbild 2017 04 04 kl. 21.53.2Skärmdump från svenska.yle.fi

Min dotter ville se på klippet flera gånger och ropade "Mamma!" varje gång jag kom i bild. Ja eller mina grönlackade naglar syntes. När jag postade porträttbilden av mig på instagram för att promota att klippet finns på nätet frågade min son "mamma tycker do om de sjölv?". Jag vet inte riktigt varifrån den frågan kom och jag vet vad jag borde ha svarat, men jag blev så paff att jag inte kom mig för att säga något alls. Klart jag tycker om mig själv.

Den här strömsö-upplevelsen är fortfarande bland vårens topp-3! Och redan i sommar tänkte jag återvända när det ordnas en trädgårdskväll. Mer om det i ett senare skede. Nu ska ni titta på mina 5 minutes of fame!

HÄR kommer ni till klippet och HÄR till artikeln om mitt pyssel

Skarmavbild 2017 04 04 kl. 22.05.49Bild: Yle/Carina Ahlskog

torsdag 30 mars 2017 - 12:47

Det händer på riktigt!

knopparTitta, titta! Det händer ju faktiskt något där under täcket av torra löv! Den där jätteknoppen vet jag inte alls vad det kommer att bli, men jag tror att jag satte ner lökar av någon jättestor allium i höstas så jag skulle gissa på det. Och en liten modig scilla som till och med har knoppar redan! Ah, det är på gång!

söndag 26 mars 2017 - 15:19

Trädgårdsyran i Korsholm

Igår gjorde jag något som jag aldrig förr har gjort... och jag vet inte riktigt heller om jag vill göra om det, inte så på talang iallafall. Det var både hemskt och jätteroligt på samma gång.

 

JPEG image E9B049A130EB 1Bilden är Ninas instagrambild, och ljuset i auditoriet var verkligen inget att hänga i julgranen.

 

tradgardsyran2

Där stod jag igår. I Korsholms kulturhus auditorium, med en handsfree mikrofon som bara föll ner hela tiden, ett ofungerande bildspel och med ingen som helst plan på vad jag skulle säga. Tänk att man inte förstår att förbereda sig i tid fastän man har 4 månader på sig. 4 månader och så väntar man ändå till sista kvällen när man dessutom kommit hem ovanligt sent från jobbet. Jag skyller på att det är väldigt länge sedan jag gick i skolan och att vanan att förbereda sig för presentationer har försvunnit genom åren.

Det kändes som att jag stod och dro en massa skämt om att jag är lat och att det är min man som står för grävandet eftersom jag inte orkar själv. Jag tror att publiken skrattade ganska mycket, och jag hoppas att det berodde på att jag bjöd på mig själv och bland annat historien om varför vi byggde tak på terrassen. Och jag nådde mitt goal -ingen gick ut ur salen så länge jag pratade och många ställde frågor.

 

JPEG image C233D1F5CB14 5

JPEG image C233D1F5CB14 3JPEG image C233D1F5CB14 4

Huvudföreläsaren för dagen var självaste Lena Israelsson från Sverige. En mycket kunnig, generös och trevlig kvinna att lära sig mycket av. En annan föreläsare var ännu en av oss, Nina Gustafsson som visade den mest intressanta och välgjorda presentationen jag någonsin sett!
Vårt trädgårdskaffegäng var som vanligt de sista att lämna, efter att ha slängt de sista funderingarna och fotat med Lena. Odlingsgurun själv har twittrat om oss vanliga trädgårdsbloggare, det om något är huge!

 

bloggsystrar Lena Israelsson

Sandra Konttinen, Nina Överholm, jag, Nina Gustavsson, Lena Israelsson och Kristine Vesterlund.

fredag 17 mars 2017 - 20:46

En letteringworkshop

Som att det inte skulle ha räckt med en umeå-kryssning med sevendaysgänget förra helgen, på söndag hade jag anmält mig till en fortsättningskurs i lettering med Sofie Björkgren-Näse. Jag kan inte riktigt minnas när exakt jag gick nybörjarkursen, men det kan ha varit på våren när Milea var ungefär ett halvår. Redan då ville jag bara ha mer kunskap om lettering, och äntligen passade det in.

Sofie känner jag från den tiden när vi bodde i vasa. När jag flyttade till vasa hösten 2006 ledde Sofie kören Blessed mess där Daniel sjöng med... till sist tyckte jag att det blev tråkigt att sitta ensam hemma varje måndag så jag bestämde att jag också skulle börja sjunga i kör. Nu ska jag försöka att inte göra någon spin off bort från letteringtemat.

Soffas sangare MediumHär är vi då på körresa till Örebro för 9 år sedan. En himla kul resa.

 

Lettering är en av de hantverksformer jag har fastnat för, men tycker att det nästan är lite tråkigt att bara sitta och rita bokstäver för sig själv. En workshop däremot, är ett socialt sätt att utöva ett intresse. Min mamma brukar vara på stickcafé och till och med stickläger, och jag har många gånger tänkt tanken att börja sticka bara för att få vara med och uppleva.

 

JPEG image 08154D3E55EA 1

JPEG image 08154D3E55EA 2

De här är de enda bilderna jag knäppte på workshopen men Sofie har lagt ett par fler på sin blogg (där det också finns många värdefulla lettering tips och trix!!).

Sofie är en härlig människa, en fantastisk inspiratör och en letteringguru. Har du chansen att gå på en letteringworkshop så gör det! Vi pratade också om någon slags lettering retreat, och där står jag absolut först i kön för att få komma med!

SoffaFoto: Malin Åbrandt

TACK Sofie för att du tar dig tid att hålla alla inspirerade happenings :)

torsdag 16 mars 2017 - 12:48

Precis som på Strömsö!

Jag har aldrig riktigt haft den där längtan efter att få uppleva strömsö-villan i verkligheten, men nu när jag har gjort det så skulle jag bara vilja tillbaka och strosa runt några timmar till för att hinna se alla detaljerna en gång till.

Det var först när jag gick ett lugnt varv på en loppis i Vasa igår som det gick upp för mig att jag på riktigt skulle vara med i Strömsö. TV! Senast jag var med i TV var kanske när jag ställde upp som luciakandidat och lokal-tv intervjuade oss. Och Strömsö till mera, alla kreativa själars inspirationsprogram nummer ett. Redan i bilen på väg mot Vasa fastnade jag i någon slags kreativ tankeprocess om hur mina höns skulle bo i en husvagn och jag skulle få mer odlingsyta där hönshagen finns. Det är en idé som jag definitivt ska ägna mer tid åt.

Back to Strömsö.

stromso 2

Här ser ni två glada sevendays-bloggare (jag till vänster och Nina till höger) ute på en kreativ påskpysselkväll tillsammans med två andra bloggare; Sandra och Victoria och förstås Strömsös egna Lee. Programmet där vi är med sänds söndagen den 9 april klockan 17:25.

Tanken var en kreativ samvaro där vi samtidigt som vi pratar pysslar på med våra respektive hantverk. Vi har själva fått välja vad vi ville göra under kvällen och för min del föll det sig naturligt att ta naturmaterial och blommor i händerna. En närmare beskrivning av utförandet kommer i samband med att programmet sänds.

stromso 3stromso 1Allt var så fint överallt och speciellt installationen med lampskärmar fastnade jag för. Hela kvällen var en sann upplevelse och fastän jag var riktigt trött när jag körde hem, så var jag, och är fortfarande bara jättejätteglad över att ha fått vara med om det här. Stort TACK till Strömsögänget!