tisdag 23 maj 2017 - 23:11

Men soppan blev bra!

Jag hade tänkt mig en kaffekopp i allsköns ro efter att jag lämnat barnen på dagis idag. Jag hade också tänkt hinna krafsa i köksträgården en stund innan veterinärbesöket med Winston. Efter veterinärbesöket hade jag tänkt planera en matlista och fylla i några dagispapper...

Men så fick tisdagen lite måndagsfeelis.

Barnen var så trötta att vi inte kom oss till dagis som tänkt, mitt morgonkaffe blev till en fördrink till lunchen och lunchen mikrouppvärmda kebabstrimlor ur frysdisken. Jag glömde laddarsladden när jag satte mig i bilen och visste inte riktigt var i Purmo veterinären fanns. Jag trodde inte att det skulle ta 2 timmar vid djurkliniken, så med katten i bilen hämtade jag barnen från dagis. Ja så fick jag ett stenskott och med det en fin spricka i vindrutan på vägen hem också.

 

JPEG image 5340673A5716 1

Men potatis-purjolökssoppan blev god och barnen gillade den! Till efterrätt blev det frusna lingon. Det påminner så om när vi var små och fammo brukade laga saftisar av lingonsaft åt oss.
Något krafsande i trädgårdslandet blev det inte, men jag klämde ihjäl några liljebaggar vid mammas istället... om man nu ska hitta något trädgårdsgöra i denhär dagen.

tisdag 14 mars 2017 - 22:43

Ett kalas till sjöss

Jag såg riktigt mycket fram emot att få en hel weekend utan varken man eller barn, och bara egna upptåg. Det sammanföll sig så att sevendays 2-årskalas skulle firas med en umeåkryssning samma helg som Sofie Björkgren-Näse kom till Vasa och höll workshop och Amalia deltog i bröllops- och festmässan i rewellcenter. Och det är sällan alla programpunkter passar så väl ihop att det liksom bara flyter på. En väldigt rolig weekend blev det, och varför skulle det inte ha blivit det med så många härliga programpunkter.

Det tråkigaste med hela helgen var ändå att köra Nykarleby-Vasa klockan 07 på lördagsmorgonen. 80km/h, bar asfalt och ingen trafik alls på vägen. Jag suckade flera gånger så djupt att det immade på vindrutan. När jag äntligen kom till 100-vägen lättade det äntligen och den sista biten ut till Vasklot var som en dröm.

 

IMG 5738

IMG 5739

JPEG image 3739E92AB507 3

IMG 5740

IMG 5741

IMG 5742

IMG 5743

IMG 5744

IMG 5745

IMG 5746

Allt på båtresan till Umeå var perfekt. Kaptenens frukost var fenomenal, och jag skulle bra ha kunnat proppa i mig många fler skinkskivor och ostbitar än vad det blev mellan diskussionerna. Som efterrätt fick vi ta oss en titt uppe på bryggan och råkade få se när vi körde över från iskross till öppet hav. Jag fascinerades över isflaken och skulle ha kunnat stå och titta hur länge som helst. Men hade jag gjort det så hade jag missat workshopen om sevendays framtid. Det blev många intressanta diskussioner och reflektioner över vår fina sajt. Avslutningsvis steg vi ut på vårt konferensrums däck för att njuta av solskenet och värmen i lä.

4 timmar i hamn är egentligen alltför lite om man vill hinna se sig omkring. Jag har aldrig förr varit i Umeå så jag hade ingen som helst koll på shoppingutbudet eller var de bästa lunchställena fanns. Jag lunchade tillsammans med Nina och Ingela och rundade sedan snabbt pysselbutiken, pappershandeln, lagerhaus, Mias lustgård, Buketten och åhlens. Vi hade planerat att hinna in till många fler blomaffärer (istället för varuhusen), men det är svårt att hinna på den korta tiden i en stad man inte känner till. Barnen drog de längsta stråen och fick både solbrillor, jeans, pennor och Pippi-mjukisar (Pippi är en storfavorit så att komplettera med Lilla Gubben och Herr Nilsson visade sig vara ett bra drag).

 

Här följer ett par bildbevis på att man fortsättningsvis har barnen i åtanke fastän man får vara på morsvila. En räka eftersom vi hade ätit räkor nyligen och då funderat över hur de egentligen ser ut. Förstås en lyftkran åt Leon och öppningen där bilar kör in och ut på båten. Plus många filmer med långtradare som backar in och personbilar som kör in på båten. Och förstås en film där det syns hur alla knappar vid ratten blinkar när man kör en båt. Ni vet, sånt som små pojkar är intresserad av.

IMG 5737

JPEG image 3739E92AB507 7

JPEG image 3739E92AB507 8

Imorgon ska jag igen ut på äventyr, så du får vänta ännu ett par dagar på söndags-updaten. Den är kanske till och med ännu mer intressant än #sevendaysgoesumeå2017.

Avsutningsvis en bild från Mellomyset som sänkte sig över konferensrummet på hemvägen från Umeå. Vinnaren korades lagom tills vi närmade oss Vasa igen efter en tung, men rolig dag.

JPEG image 3739E92AB507 2

 

#Letsdoitagainwillwe

onsdag 1 mars 2017 - 09:20

Jaget

Sevendays pangbrud Caroline, drog igång en fotoutmaning och jag är inte sen att haka på. Just nu behöver jag lite kreativitet i mitt liv. Något som kanske skulle tända gnistan till allt vad kreativt skapande heter.

Den första i raden av utmaningar är självporträtt. För mig ska ett självporträtt helst berätta lite vem jag är eller på något vis symbolisera den jag är. Det jag hade till hands för att kunna ta ett självporträtt på kaffepausen i jobbet var telefonen och ett par pärlhyacinter som rekvisita. Men det räcker. Man kommer långt med dagens smarttelefoner och kan ta hur fantastiska foton som helst. Det här är inte ett av dem, men jag tycker att den visar mitt jag på ett bra sätt.

JPEG image B8B5F87C9E92 1Vem vill inte ha en pärlhyacint i näsborren liksom? Och så råkade jag matcha i mammas tröja den dagen också.

Den som känner mig sedan förr vet vilken fotonörd jag har varit. Det började 2003 när jag efter mitt första sommarjobb äntligen hade råd att köpa en digitalkamera. En nikon coolpix 3100 med typ 3.2 Mpx. Inte särskilt häftig nu, men då gav den mig möjligheten att testa, vara kreativ och dokumentera. I 2 år höll den, sedan fick jag börja tejpa fast alla luckorna.
Efter den där lilla pocketkameran har jag samlat på mig ett ofantligt antal foton, startat en fotoklubb, haft utställningar...
...och sedan kom barnen... och iphonen. Jag sålde systemkameran som ändå bara låg oanvänd. En av mina större hobbyn gick i graven -av tidsbrist förstås. Det är världens sämsta ursäkt att skylla på att tiden inte räcker till. Tiden räcker visst till att fota och dokumentera, men det är efterarbetet och de där mer genomtänkta fotonen som tiden inte finns för.

Vi provar och ser hur det går!


 

Carolines fotoutmaning

Dag 1: Självporträtt

Dag 2: Från en låg (syn)vinkel

Dag 3: Från en hög (syn)vinkel

Dag 4: Moln

Dag 5: Något grönt

Dag 6: Mörkret

Dag 7: Besatthet

Dag 8: Närbild

Dag 9: Från håll

Dag 10: Barndomsminne

Dag 11: Svart & Vitt

Dag 12: Solnedgång

Dag 13: Välbefinnande

Dag 14: Linjer

Dag 15: Silhouette

Dag 16: Teknologi

Dag 17: En god vana

Dag 18: Känslor

Dag 19: Självporträtt utan ansikte.

Dag 20: Macro

Dag 21: I min väska

Dag 22: Ord av leva efter

Dag 23: Djur

Dag 24: Vackert ljus

Dag 25: Främlingar

Dag 26: Leka med skuggor

Dag 27: Blommor

Dag 28: Fest

Dag 29: Smaskens

Dag 30: Självporträtt

tisdag 28 februari 2017 - 18:23

Hejdå Februari! Hello spring time!

Sista dagen av tråk-månaden februari, efter idag är det nästan vår. Iallafall en del dagar. Igår fick jag frostskador på kindbenen av att promenera de 800 metrarna till jobbet i -20. Idag har jag kunnat packa blommor i bara cellofan istället för flera lager tidningar innanför pappret. Det är hårda kontraster nowadays.

mars14

Det här är mars 2014, och det kan ha varit samma år som vi drack kaffe i varmt solsken på mammas födelsedag i mitten av månaden. Jag har med andra ord stora förväntningar på den kommande månaden. Men det är helt okej om det visar sig att vi får ett tjockt snötäcke och -15 hela mars också.

Mars 2017 är inte riktigt av det tristaste laget för min del. Det blir sevendays-kalas, bröllopsmässa, Strömsö-besök och Trädgårdsyran i Korsholm. Ja och mammas födelsedag förstås (min brors också, men han bor på Åland så han slipper bjuda på kaffe i år).

lördag 18 februari 2017 - 22:01

102-årskalas

Den här dagen för två år sedan firade vi att min mammas mommo blev 100 år. HUNDRA! Det är väl människans allmänna levnadsmål att få leva till hundra år? Ni vet, ja må du leva uti hundrade år! Då 2015 firade vi riktigt stort med tårta på juhtbacka, spelemän och uppklädda gäster. Lever man till hundra är man fantastisk... och lever man till 102 är man dessutom cool!

 

JPEG image A9630F631F0D 2

Man kan höra lite dåligt när man är 102 år och behöva ha en mikrofon och hörlurar, men det är helt okej. Har man levt i hundra år så har man upplevt ganska mycket, sett ganska mycket och hört ganska mycket. Då kanske man till och med kan uppskatta att det är lite tyst omkring en.

 

Och vad är hemligheten för att nå en sån ålder? Min ena bror påstod att en magiker ju aldrig avslöjar sina trick, och det är sant... Men när läkarna klagar på att jag har för högt kolesterol så brukar jag alltid säga att det har min gambämommo också, som är över 100 år och inga problem med hjärtat för det. Kanske det är grädde, salt och högt kolesterol som gör en så seg? Och humorn förstås. Den här gamla damen har världens sjukaste humor; som inte ens vi avkommor alltid ens förstår oss på.

 

JPEG image 0F50B906D66A 1

JPEG image 0F50B906D66A 2Mina barn drog en kattvals på pianot i salen.

Egentligen skulle jag bara skriva om hur svårt det är att hitta en gåva åt en människa i en så värdig ålder. Jag skulle gärna ha gett pärlor, guld och gröna skogar, men efter att ha grubblat av och an och försökt tänka ut om någon växt ens klarar av ett rum med fönster mot norr och torr 27-gradig luft, så blev det något litet och enkelt. Orkideér tål ganska varmt och blommar förhoppningsvis länge och fint, och den här minivarianten är alldeles lagom att ha på sitt köksbord för att sitta och titta på med förstoringsglas.

Så nu vet ni det. Behöver ni en 102-årspresent så är en miniorkidé det perfekta valet.

 

JPEG image A9630F631F0D 6

Ja må du leva Mommi!

onsdag 18 januari 2017 - 12:03

4:e mammaåret

JPEG image 82BBE7C3892E 4

Idag är det en stor dag här i huset på källbacken. Vår genomsnälla, omtänksamma Leon har sin fjärde födelsedag idag. 18 januari 2013 är en dag att minnas... Fast jag minns inte så mycket egentligen. Det blev akut kejsarsnitt (havandeskapsförgiftning och bredaxlad gosse) i vecka 36, bedövningen tog inte så jag blev nersövd några sekunder senare och var helt borta resten av dagen.

Vi har firat med helikoptersmörgås, parkeringshus, pysselbok och wii-spelet sport resort... och många kaffekoppar för den trötta mamman. Nu ska vi fortsätta firandet med chokladpannacotta med mommo och psykologbesök för min del. I helgen tar vi det riktiga kalaset med våra familjer.

Hipp hipp hurra!

söndag 25 september 2016 - 13:45

En pizzakväll i uthuset

JPEG image 2F94BBFC95C3 2

JPEG image 2F94BBFC95C3 4

Så här ser det ut här idag. Inga barn. Inga leksaker på golvet. Ingen make. Musik på hög volym... och rester från gårdagens pizzakväll i ett uthus. Jag visste faktiskt inte att jag hade sånt här behov av att få vara ensam, jag till och med meddelade Daniel att de inte behöver ha bråttom hem från Oravais för att det är så skönt att vara ensam hemma.

Igår gick alltså den årliga pizzakvällen av stapeln. Min moster har en bakugn i sitt uthus så den är ena kvällen på sensommaren/hösten brukar vi samlas och grädda pizzor. Det är varmt och det är jättetrångt. Men här råder definitivt ordspråket om stjärterum.

JPEG image 2F94BBFC95C3 5

JPEG image 2F94BBFC95C3 6

JPEG image 2F94BBFC95C3 7

Det är ett uterum som heter duga och jag kommer att tänka på min lilla dröm om att göra ett rum att trivas i i vårt uthus också. Vi har ingen bakugn att elda och grädda pizzor i, men det skulle gott kunna räcka med en vägg och en del av taket täckt med fönster. Ett stort matbord på nedre våningen och en mysig chillhörna på loftet. Lite som ett växthus tänker jag mig, men då skulle det krävas att väggarna isoleras från det drag ett gammalt och oisolerat stockhus för med sig.

Nu måste jag fortsätta att njuta av ensamheten och musiken (just nu spelas "wake me up before you go go"), dricka en kaffekopp, spela spindelharpano och kanske också pinteresta mer kransar och julsinpiration. Farligt det där pinterest.

fredag 9 september 2016 - 23:26

Kalasångest, vet ni vad det är ?

Det stundar kalas här i helgen. Ett 2-årskalas för vår vilda och mysiga Milli. Här har det också blivit lite så som det ofta blir när det kommer barn till familjen. De vuxnas födelsedagar firas inte lika storslaget som tidigare, medan barnens födelsedagar satsas det lite mer på. Men oavsett hur mycket eller lite vi firar här, så har vi alltid den där samma kalasångesten.

Baka så man har något att bjuda på är kanske inte alltid nödvändigt, jag menar man kan alltid ha glassbuffé eller ostbricka och alla är nöjda och glada för det. Men att städa så gästerna helst slipper in i huset är mer pakko. Vi avskyr inte att städa, men vi prioriterar familjelivet och att må bra tillsammans. Jag vet till exempel inte hur mångte kalaset det här är sedan spegeldörrarna ovanför handfatet i badrummet föll ner, och den uppmärksamma gästen noterar att vi ännu inte har fått till en vägg mellan hallen och tamburen.

 

JPEG image BF9463561B7A 1Alltså stolar överallt gör mig nervös.

 

Vi vet att vi inte måste, men det känns ändå som ett ångestmoln med alla de här ofärdiga projekten svävar ovanför när det vankas kalas. Någon kanske tycker att vi har svårt att avsluta det vi börjar på med, eller att vi är långsamma. Men vi kan inte använda mer energi än vad vi har. Som jag tidigare har nämnt påverkade det där året som utbränd min energinivå märkbart. Varje dag måste jag hushålla med energin för att orka ända i mål. Kör jag på i jämn takt från 8-9 på morgonen så vet jag att energin är slut vid 16, oavsett om jag är hemma med barnen eller på jobb.

Det är Daniel som drar det tunga strået i det här hushållet och lappar över där jag inte orkar längre. Men han har också kalasångest. Jag förstår inte riktigt hur den här pressen kan komma över oss fastän det "bara" är den närmsta familjen som kommer, de där som känner oss och som inte kontrollerar vilka fönster som är tvättade. Det borde inte vara så, men så blir det ändå.

 

JPEG image 5191DF2ED401 3Ungtuppen Kaj och Milea. Ingen av dem kände för att ta en tupplur.

JPEG image 5191DF2ED401 4Det var ovanligt sura barn jag hade idag, så vi spenderade ganska lång stund utomhus.

 

Den här kalasångesten gör en nästan lite handlingsförlamad. Det är så mycket som borde göras, men det är svårt att få gjort. Den här fredagen var exakt en sådan dag när alla "borden" hängde tungt i luften, barnen var båda på dåligt humör och motivationen negativ. En sån där dag när jag släppte på allt för att komma ur ekorrhjulet. Barnen har fått titta på film, spela spel och till lunch åt vi bara pasta med smör och ost (visserligen var det kikärtspasta och mer mättande än vetepasta). Jag satt i lugn och ro och drack mitt kaffe, tog mig tid att gå ut med barnen och istället för att baka så hängde jag upp rönnbärsklasar på tork i kökstaket.

Att spara allt till sista minuten känns de flesta gånger som ett bättre alternativ än att hålla på i flera dagar. Ni vet, man städar aldrig så effektivt som när någon ringer och säger att de kommer på kaffe om 30 minuter. Inte den grundligaste städningen, men plockar i diskmaskinen och slänger all smutstvätt i korgen iallafall.

 

JPEG image 5191DF2ED401 1Här hänger rönnbärsklasar på tork så att hönsen kan få en och annan vitaminboost i vinter.

JPEG image 5191DF2ED401 2Och oavsett hur städat det sist och slutligen blir, så har vi iallafall jättefina hortensia. De här är 2 veckor gamla och fortfarande lika fina.

Ikväll efter maten (vi äter jättesent numera... och med jättesent menar jag 19-19.30) kom jag ändå igång och bakade en kolhydratfri och en vegansk äppelpaj och ännutill två plåtar fröknäcke till ostrbrickan. Men sedan tog orken slut och Daniel fick städa efter mig som vanligt. På to-do-listan finns ännu en mousse-tårta och lingonrutor att baka, och så är det den där städningen. Den där jävla städningen. Att den kan skapa sån negativ känsla inför något så festligt som ett barnkalas. Nä... Det blir en basic-städning med tömda roskispåsar och polering av vattenkranen i badrummet (för det har jag hört att ger ett mycket mer städat intryck!) och undanstuvade grejer i diverse skåp. Ja så ska jag binda fast vindsdörren så att ingen av misstag ens får för sig att gå upp dit.

 

JPEG image 5191DF2ED401 5Så ser det ut när jag har bakat färdigt och Daniel får ta över.

Jamen visst är det här helt rätt inställning till att ordna kalas? Egentligen hade jag tänkt skriva om diverse dieter och om att baka till kalas, men det spårade ur. 

lördag 20 augusti 2016 - 17:49

Festligt på Faros

I natt när jag hade släppt av Linda, Sonja och Jens fortsatte min färd hemåt på riksåttan. Jag kände mig bara glad i kroppen efter en finfin kväll tillsammans med 24 andra sevendays:are. Ganska trött, ganska hög av stämningen, och ganska många nya ansikten bakom alla bloggar.

JPEG image B94DB10355D2 5

JPEG image B94DB10355D2 6Ett par av mina närmsta bordsgrannar; Linda, Nathalie, Marie, Sarah och Lisa. På andra sidan sitter Karolina, Anna, Elin, Sonja och Simone. På min andra sida satt Anna-Lena, Linn och Jens.

 

När vi satt runt de två långborden på Faros önskade jag så innerligt att jag hade läst fler sevendaysbloggar. Jag kände inte igen någon och visste än mindre vad de bloggar om. Men så kom det fram att det är lite så det är. Flera av oss erkände att det blir att man klickar in sig på de som senast skrivit något, och de som sevendays har lyft fram. Men den punkten tänkte jag ändra på för min egen del. Nu när jag "känner" flera av de här fina typerna så vill jag också fortsätta lära känna dem ännu bättre via bloggarna.

 

JPEG image B94DB10355D2 1

JPEG image B94DB10355D2 4

JPEG image B94DB10355D2 7

Fascinerad av väder som jag är, så kunde jag inte låta bli att snegla ut lite när det plötsligt drog in ett åskoväder med blixtar, dunder, regn och blåst (och tydligen hagel på brändö). De här bilderna är tagna med 10 minuters mellanrum. Men det lugnade snabbt ner sig och vi kunde äta vår mat utan märkbart gung i kajutan.

Och maten ja! Det var nog något utöver det vanliga. Vi fick en så oerhört god Toast skagen till förrätt. Jag hade kunnat hoppa över varm- och efterrätten om jag bara hade fått fler toast skagen istället. SÅ god var den. Varmrätten var också en tiopoängare medan vitchokladmoussen till efterrätt var ganska mycket för söt för mina smaklökar. Men sällskapet vägde upp alla minustecken så det slutliga betyget blev många stjärnor av många möjliga!

 

JPEG image 5CC3703250C4 1

Här har vi kvällens alla stjärnor! TACK ska ni ha för en fantastiskt rolig kväll hela gänget!! Den ena trevligare än den andra. Och förstås ett TACK riktat till sevendays för maten, och ett TACK till Faros för att de lagade så god mat.

fredag 19 augusti 2016 - 15:06

Summerparty-laddning

Bild 19 08 2016 kl. 15.01

  • Glass -check!
  • Nytvättat hår -check!
  • Finne under näsan -check!
  • Dammsugad bil -check!
  • Jordgubbsplantor med -check!
  • Kameran laddad -check!
  • Feelismusik -check!

 

Nåja, nu är jag snart redo att försöka ta mig med bil genom Juthbackamarknadstaden och hit the riksåtta för att rikta nosen mot Vasa. Ikväll är det fest! #sevendayssummerparty2016 är vad som händer! Woop woop!

Det är en riktig festivalhelg vi har att göra med. Och faktiskt offrade jag marknadspartajet på juthbacka (där min allra bästaste Emmi med den fantastiska rösten underhåller med hela No Big Deal) för sommarfesten. Jag tänker att vi ju ändå inte har någon som sköter ungarna för att för en kväll bara vara vuxna så därför blev det på det viset. Men till nästa år hoppas jag att No Big Deal är tillbaka och sommarfesten en annan helg.

I går var det också fest i staden. Det var kulturnatten med en mängd olika uppträdande och program i centrum av Nykarleby. Vi kunde i efterhand konstatera att vi bor i en stad där kulturen spelar en stor roll och att den här dagen verkligen drar ut folk ur sina gömmor.

JPEG image 16AFB75BD8D5 5NGF uppträdde med flera olika dansprogram

JPEG image 16AFB75BD8D5 4Vi åkte en sväng med häst och vagn längs ån

 

Avslutningsvis trängde vi in oss i brostugan för att lyssna på Emmi och Mikael. Det var varmt och fuktigt, och vi rymdes inte ens in till en början. Barnen orkade bra hela kvällen men var förstås övertrötta när vi kom oss hem.

JPEG image 16AFB75BD8D5 3

JPEG image 16AFB75BD8D5 2

JPEG image 16AFB75BD8D5 1

Well, yes om en timme bär det av.