Visa inlägg taggade med 'granriskrans'

fredag 29 september 2017 - 12:30

Jag tog en fluga för dig

Idag firar Finlands veteranförbund sitt 60-årsjubileum -det är därför mina händer värker och kliar. Eller mer sanningsenligt så beror värken på reaktioner från granbarrsstick efter att jag bundit granriskransar till firandet. Det här blev omständigt men ni förstår kanske ändå vad jag menar (du som arbetar i blomsteraffär förstår alldeles säkert). Man kunde ha handskar på sig, men jag har ännu inte hittat några handskar som inte är för klumpiga när man ska arbeta med så små bitar av granris.

F06A37F3 1D4F 4F90 976D 32B0E75059FF

 

Vi gjorde hämtningen av granris till en hel familjeutflykt. Vi tog med oss lite picnic och körde ut till Daniels pappas hemgård i vexala.

DC7EF098 DE85 4843 8001 09A8EFE3201E

8C817F6C D6FF 47E8 92B9 654D7EA9515E

E19D6C0F 4D7B 463B 8B68 828C4D13FB92

7B9EFEC2 F428 4894 9A9E 0ACF171A4B1B

907A3621 505D 4FF9 9DFD 2A67AB16A109

 

”Jag tog en kula för Dej” sjunger Daniel Adams Ray i sin låt Gubben i lådan, men när jag fumlade runt bland grankvistarna och fick en älgfluga PÅ ÖGONLOCKET så var det enda jag kunde tänka på sedan; ”Jag tog en fluga för dej”, för veteranernas kransar.

torsdag 12 januari 2017 - 21:58

Återbruk av julgranen

Ibland verkar universum ha en plan för allt. Vår julgran, den hade inget viktigare att göra än att ligga på marken. Den förstod inte ens att barra. Nu har vår julgran fått ett sista, men ack så viktigt, uppdrag i livet.

Herr Topelius har födelsedag på lördag och brukar hyllas med en granriskrans av skolorna. I år blev den kransen bunden av vår fina Oravais-julgran. 

A22B8BE3 3C04 4547 9CA5 C75367BE9B40

 

Jag är inte särskilt förtjust i att binda granriskransar, men efter några år i branschen tar det inte längre "så-där-jobbigt-dit-far-hela-dagen-länge". Numera tar det högst en timme, inklusive att förbereda materialet.

lördag 3 december 2016 - 21:27

Kransar i alla de slag

Både Hanna och Mimma hade dörrkransar i sina kalenderluckor idag, och själv har jag bundit 3 stora kransar av granris inför självständighetsdagen. Med stora menar jag verkligen stora, kanske en halvmeter i diameter på stommen. Gissa om mina händer är härdade nu efter den proceduren -speciellt med tanke på att jag inte hittade några arbetshandskar.

 

JPEG image 084E4AAEA167 1

JPEG image 084E4AAEA167 2

Jag kan inte riktigt påstå att jag tycker om att binda granriskransar, inte den här storleken iallafall. Det är lite för enformigt arbete, och också väl tidskrävande. Min räddning idag blev julmusik att sjunga med i. Ett hett tips är lugna favoriter som spelar blandad julmusik ända till annandagen.

De här jättestora granriskransarna som vi binder nu, är som sagt till självständighetsdagen när de läggs ner vid hjältegravarna för att hedra de som stupade för vårt land.

Nu undrar ni kanske vad jag själv har på ytterdörren...

 

JPEG image D9D0FCFB66A9 1

En köpt krans i ädelgran och thuija med en ljusslinga i. Det pinsamma i den här situaitonen är att jag har finfint vörå-lingonris i en påse på gården. Lingonris är ändå det juligaste som finns när det kommer till dörrkransar. Här är ett inlägg som jag skrev i december förra året, där jag konstaterade att det var 20 år sedan jag band min första dörrkrans. Det var ett intressant jubileum.