Visa inlägg taggade med 'milea'

måndag 11 september 2017 - 12:52

9/11 <3

Den 11 september för ett år sedan skrev jag ett sentimentalt inlägg om hur den dagen för alltid har förändrat våra liv. 9/11 för alltid heter inlägget och hittas här. I år tar jag en aning mildare version fastän den här dagen fortfarande är lite känslig.

Idag klockan 8:50 var det exakt 3 år sedan vår Milea föddes. Tänk att tre år har gått så fort och att vi har en så galen och vild liten dam i huset. Till helgen stundar det kalas, men redan idag ska vi fira med kaffe och tårta när de kommer hem från dagis. Jag tog en ledig dag så att vi skulle hinna sjunga upp födelsedagsbarnet (som blev vettskrämd av att bli väckt av vår sköna stämma) och överräcka ett par väl utvalda presenter.

millilitenmillisfodelsedag

Det finns inte mycket som slår fjolårspresenten -ringarna från polkuped- men jag tror att en kattunge kan komma på en ganska god andraplats. Kissen heter Siri, men hittills har hon mest gått under namnet Skrållan bara för att hon är så pytteliten och försvinner hela tiden. 

 

JPEG image 5FA47E18645E 3

Den traditionella födelsedagshelikoptern landade förstås på födelsedagsbarnets frukost. Nu ska jag tömma kamerans minneskort så resten av födelsedagen kan dokumenteras i lite bättre kvalitet.

 

Ps. GRATTIS ALLA ANDRA SANDROR PÅ NAMNSDAGEN!!

söndag 11 september 2016 - 22:55

9/11 för alltid.

Nine eleven (9/11) ja. För 15 år sedan gick jag i högstadiet, i åttan tror jag. Vi skulle äta lax i ugn och klyftpotatis, och efteråt hade jag inbokat en internet-tid vid biblioteket. En fling jag hade på den tiden sms:ade om en skyskrapa som brann i New York och den där laxen blev uppäten (knappast avnjuten) i vardagsrummet den tisdagskvällen. 11 september är också min namnsdag, så grattis alla Sandror!


 

För två år sedan fick 9/11 en helt ny innebörd för oss, om än fortsättningsvis lite väl dramatisk, så en mycket bättre innebörd. Två dagar tidigare när vi i vecka 35 gjorde ett rutinmässigt ultraljud för diabetiker (Det heter typ varje vecka efter 35:e graviditetsveckan) tyckte läkaren att babyn växt väldigt snabbt och verkade stressad. Det gjordes ett fostervattenprov* och redan nästa dag blev jag inringd till BB. Babyns stressnivå var hög, men lungorna tillräckligt mogna för ett kejsarsnitt.

Entré gjorde ett friskt flickebarn. Men bara en minut in på livet förändrades hennes hjärtrytm. Dubbelt så många slag som det är tänkt att en nyfödd ska ha. 260 per minut, om jag minns rätt. Hon togs från operationssalen upp till intensivvårdsavdelningen för nyfödda, fick medicin och efter en halvtimme hade det lilla, nyfödda hjärtat sinusrytm igen. Inte konstigt att det känns som att man är barnläkaren evigt tacksam.

millisbirth

Vi fick bo på avdelningen ett par veckor, med ständig hjärtövervakning, blodprov och hjärtultraljud. Samtidigt hade vi Leon 1 år och 8 månader här hemma, som vi också behövde ge vår tid. Det var tillräckligt tungt fastän det bara handlade om två veckor. På det medicinering 3 gånger per dag i minst 6 månader (beroende på om pulsen skulle hållas normal och uppföljningen visade att hjärtat inte belastats. Vi fick anvisningar om hur vi kollar att pulsen är normal och NÄR det är skäl att kolla. Skulle pulsen fördubblats hade vi behövt tillkalla ambulans 

Vi hade tur på alla vis. Inte en gång behövde vi åka ambulans. Inte en gång behövde vi ens misstänka ett nytt Supraventrikulärt takykardi-anfall (SVT). Om det var en engångsföreteelse eller om medicineringen (betablockerare vars uppgift var att se till att pulsen inte steg alltför mycket och på det viset förhindra ett nytt anfall) gjorde det kommer vi aldrig att få veta. Idag är hon friskförklarad sedan ett år tillbaka, och rytmstörningen tros ha växt bort.

 

millitwo

Idag blir Milea Aina Fredrika 2 år. En riktig busunge som vi förvånas över och fascineras av varje dag. En dockmamma med crazy cat lady-tendenser. En klätterapa utan gränser. men framförallt Myson i vårt liv. Pussar och kramar delas dagligen ut till alla familjemedlemmar. Ömma smekningar på kinden och ett -"mammaa" så mjukt att man smälter genom golvet. Så liten men ändå så stor.

 

*Aningen obehagligt att en nål sticks in i magen, men värst var det ändå trycket på magen så att den skulle hållas stilla.