Att stiga ur sin bekvämlighetszon

tisdag 30 maj 2017 - 22:30 | 0 Kommentarer

Jag har nästan hela mitt liv varit en sådan som funderar och analyserar sönder varje steg eller handling jag gör. Grubblat över vad andra tänker och tycker. Tänkt hundra gånger att TÄNK OM jag gör ett snedsteg, misstag - ja helt enkelt koncentrerat mig på det mera negativa. För det skulle ju vara så hemskt om JAG skulle göra bort mig. Jag har alltid ändå varit en sådan som går min egen väg, trots alla funderingar och tvekande. Kanske jag har vågat för att jag vet att min man, min familj och mina bonusfamiljer samt att jag vänner som finns där och stöttar/peppar mig i mina val. Kanske jag trots allt är ändå relativt trygg i mig själv?

Tänk om jag aldrig hade vågat börja studera socialt arbete, göra slut med min fd. pojkvän, bytt jobb MÅNGA gånger, börjat blogga för Sevendays eller börjat på mitt nya jobb. Jag skulle aldrig ha träffat de fina människor jag känner idag. Jag skulle aldrig ha lärt mig så mycket om mig själv, om jag skulle ha stannat i det "trygga". Att stiga ur sin bekvämlighetszon kan vara så fruktansvärt hälsosamt ibland - nu menar jag dock inte att ni skall skilja er, säga upp er från jobbet, flytta till Sibirien. Eller varför inte om det gör er lyckliga. 

De senaste två månaderna har jag lärt mig massor om mig själv och hur jag fungerar. Det har inte varit lätt alla gånger att stiga ur det där trygga (och ibland tråkiga) jaget - men kan ju inte säga att jag har ångrat mig en endaste gång när det gäller alla de beslut jag gjort tidigare. För måste faktiskt erkänna att det känns bra att nu kunna själv inse att jag är ju faktiskt modig, för det finns många som påpekar det nu som då " Du är så modig, du var så modig". Men jag har inte förstått det tidigare själv, men nu klappar jag mig snällt på axeln och konstaterar "Där satt den". 

Jag känner mig mera levande och energisk trots vardagsrumban med alla kryddor. Jag känner mig lycklig och tacksam över det jag har. Och försöker faktiskt leva mera i nuet och lite mera utanför min bekvämlighetszon. Jag har massor med drömmar, och utan de kommer vi ingen vart. Utan vi stampar på stället och om vi är nöjda är det väl helt okej. Ofta är det ju ändå vi själva som måste ta det där första steget för att få en ändring på en viss situation. Det jag har främst lärt mig efter Thomas arbetsolycka ifjol, är att livet är för kort för sönderanalysera allt och nöja sig med mindre. 

Så dagens råd till dig, ifall du velar fram och tillbaka över något litet eller större beslut. Ta chansen, för jag lovar du kommer åtminstone att lära dig en massa nytt om dig själv. Så varför inte och vad skulle vara det värsta som skulle kunna hända? Och vad skulle kunna vara det bästa? 

38abae8d4e531bace0bf1a699454ba02(Bild härifrån)

Kategorier:

Funderingar

0

Kommentarer

Ingen har kommenterat denna sida ännu.

Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.