tisdag 22 augusti 2017 - 13:30

Cykeltransformationen.

För något år sedan köpte jag en begagnad cykel åt Matheo på någon Facebook-loppis. Den var svart och gul, men de senaste årens hardcoreanvädning hade gjort den mera rostbrun än något annat. Den hade gjort sitt rent utseendemässigt, men jag tyckte väl ändå att den rullade rätt bra längs Brändös trottarer. 

Mileas gamla cykel var för liten nu när det var dags att styra upp skolstartsfordonen, så vi tog fram Matheos gamla rostverk, skrapade oss i huvudet och hmm:ade några gånger innan vi bestämde oss för att fråga snällt om faffa kanske kan spraymåla den lite för att minimera fulheten. Tänkte att den säkert duger en vända till.

Faffa sa såklart ja.

Men när vi skulle lyfta in den i faffas baklucka trodde vi att en prickskytt tog oss, för det small till alldeles förfärligt och ringen exploderade (aldrig i mitt liv kunde jag tro att ett cykeldäck kan få till en så pistolliknande knall). Nå, iväg körde faffa och fammo med cykeln och med Mileas önskemål klingande i luften "Jag vill ha en likadan cykel som mamma!" (bild, klicketiklick).

Nu är det så otroligt synd att vi inte har en före- och efterbild. För det här är på riktigt den största transformationen världen har sett sedan Jesus förvandlade vatten till vin. Tillbaka kom cykeln utan minsta antydan om rost. Med nya däck, ny sits ("för jag fåååååår såååå ooooont i sniiiipppaaaan"), ny färg och Gud vet vad. Hurra för återbruk! 

Min svärfar är bättre än din:

 

2017 08 22 12.40.18 1

måndag 21 augusti 2017 - 15:00

Boy Meets Girl - Finland.


Inlägget är ett kommersiellt
samarbete med Handelslaget KPO.
***

 

Om det är något som är 100 % aktuellt just nu så är det sköna kläder som man kan klä på sig direkt man vaknar och sedan leva i resten av dagen (utan att för den delen se ut som jag såg ut hela graviditeten, i Samis gamla sju numror för stora Adidas-byxor). Skönt, bekvämt och fint - så ska det vara. 

Häromveckan kom ett nytt brand till Finland, Boy Meets Girl, som riktar sig till yngre kvinnor. Jag hämtade en leverans av kläderna förra veckan och har bott i dem ever since. Känt mig lite som en ghettomama när jag gått omkring här hemma med napapaita och bebis under armen. Känns så skönt att jag kan öppna dörren när det plingar på, utan att behöva skämmas ihjäl (förr när barnen drog hem kompisar måste jag rusa in i rummet och gömma mig).

 

799A9244

799A9246

 

Kläderna är designade av Stacy Igel (det fanns faktiskt ett personporträtt i senaste Samarbete-tidningen - det kan du läsa här). Kläderna säljs bland annat på Macy's och Nordstrom i USA, och på Colette i Paris, men i Finland har Prisma ensamrätt på försäljningen. Häromkring finns de alltså i Vasa, Jakobstad och Karleby. Nära och bra!

 

799A9297

 

Förmiddagarna går i otroligt långsam takt nu för tiden. Medan stora barnen är i skolan dagdriver vi runt i pyjamas tills klockan har blivit lunch. Då är obekväma kläder totalt förbjudna. Helst ska det vara mjuka tajts och mjuka, amningsvänliga tröjor. Då mår jag som bäst! När man kan andas fritt och dansa hiphop i smyg (varje gång jag går förbi helfigurspegeln i hallen).

Prisnivån på BMG är mycket rimlig. Till exempel här kan du kolla vad plaggen i det här inlägget ligger på. 

 

799A9327

799A9355

 

Med "Live to inspire"-tröjan vill jag i dag säga två saker: 1. Amma där du känner för (om så mitt i en fotosession) och 2. Obekväma kläder är så 2005.

Boy meets girl var ett helt nytt brand för mig. Men jag har fått berättat för mig att BMG värnar om att att lyfta fram samhälleliga missförhållanden. De har donerat pengar bland annat till cancerforskning, lyft fram fenomen kring skolmobbning och flaggat för sexuella minoriteter och könsminoriteter under Pride-evenemang. Vilket för oss till mitt favoritplagg:

 

799A9377


F*ck bullies-tröjan
borde alla gå klädda i så här i skolstartstider. Eller i vilka tider som helst, faktiskt. Snäll ska man vara. Och inget annat.

Alla plagg i det här inlägget kommer från BMG, förutom byxorna här ovan. 

 

21017749 1398181646968140 688669438 o


En sån tröja
kan man spatsera in på skolgården i och se respektingivande ut. 

 

799A9523

20991455 1398186496967655 373972461 o

 

Det allra skönaste plagget är ändå den vita träningsjackan (eller bomberjacka, helt hur ni vill). Så tunt och härligt material att alla barn bara kastar sig efter mig, hah!

 

799A9259


Och så kan
man slänga naturligt med håret och ta sig ett glas vin vid avslutad photoshoot. Bilderna tog såklart Anna Riska

Och ja - Boy Meets Girl-kläder finns i din lokala Prisma-affär (du behöver inte åka till Colette den här gången). Tipsa dina tonåringar eller alla ghettomamas du känner! Mina bästa hemmakläder så här långt. Finns till salu redan nu!

 

Du kan också följa Boy Meets Girl här:

Instagram @boymeetsgirlusa
Facebook @BoyMeetsGirlClothing

måndag 21 augusti 2017 - 11:30

Majestätiska morgnar.

I dag började vi dagen med att kolla Peppes goda tips, den tjugo minuter långa Vice-dokumentären om rasist- och antirasistdemonstrationerna i Charlottesville. Om man vill ha lite besvärlig stämning över sitt morgonkaffe kan jag varmt rekommendera.

Aj, så vi har bra förmiddagar nu när jag är ledig och Sami har semester och stora barnen är i skolan (kan inte minnas när vi senast skulle ha haft så här mycket tid att prata med varandra). Så mycket bra att läsa, så mycket bra att se på INTTÄNET. Och sedan läsa upp och visa för varandra. Klicka på länken där ovan och se dokumentären. Länge sedan vi sett så många hatiska, oempatiska medelåldersmän på ett och samma ställe. 

Ibland vaknar babyn och skiter ner valfri förälder. I dag medan Sami cyklade stora barnen till skolan fick jag snällt sitta kvar i soffan med cirka 52 liter senapsbajs i famnen. Vågade inte röra mig förrän Sami var tillbaka. Var så rädd för att sprida det över hela soffan (blöjan får skärpa sig). Tur att han är en snabb cyklist. Jaja, gotta go. Nåt 400 grams malettköttpaket ropar på mig från kylskåpet och vill bli lunch. Häj!

 

my

söndag 20 augusti 2017 - 12:00

Söndag bland många.

För varje terrordåd minskar chocken - det har man läst många gånger i olika kolumner under det senaste dygnet. Jag ryckte inte ens på axlarna när jag hörde om knivattacken i Åbo. Jahapp, då kom den, sa jag och tömde diskmaskinen.

Å ena sidan är det synnerligen obehagligt, att något så djupt tragiskt kan normaliseras så pass snabbt att den inte skapar en större reaktion än en snabb axelryckning. Å andra sidan är det skönt att attackerna inte längre skapar någon rädsla, i alla fall vad det gäller mig själv. 

Minns ni känslan, chocken och den totalta mentala kollapsen i samband med Utøya? Jag minns exakt hur den tog över hela mig. Allt stannade. Man stirrade håglöst in i livesändningarna i flera dagar, totalt oförmögen att tänka andra tankar. Oförstående, iskall förlamning. 

Den känslan är ju inte direkt närvarande nu, om vi ska vara ärliga. Är både arg och tacksam, samtidigt. Arg över att jag inte blir arg när något som klassificeras som terrorbrott sker i mitt eget land. Tacksam för att jag inte känner mig det minsta rädd. Det går inte ens att vara rädd längre. För egentligen visste vi ju det här. Att terrorn förr eller senare skulle komma hit (om meningen med terror är att skapa rädsla, så har den verkligen inte uppnått sitt syfte här hos mig).

Det enda jag kanske kan reagera på är att i Finland blev det lite väl många obehagliga "vad var det vi sa?". Hade kanske önskat mig lite mer svensk stämning. Det var rörande att se hur svenskarna slöt upp efter dådet i Stockholm för en tid sedan. Men visst finns det fina hjältar här också. Bara man öppnar ögonen och vågar se dem.

För vissa är det här en tid av otröstlig sorg och saknad (må ni få det stöd och den värme ni behöver). Men för de allra flesta av oss är det här en solig söndag, som vilken annan solig söndag som helst. Ut i parker, ut på torg! Med modiga steg ut i livet.

 

2017 08 19 04.49.56 5

lördag 19 augusti 2017 - 18:00

Dagens goda ting är 3.

Trots att det råder allmän tyck-synd-om-mig-feeling i Gula huset (eller närmare bestämt i min förkylda kropp) har jag ändå noterat att det finns tre mycket goda ting omkring mig. Tro det eller ej, men jag kommer högst sannolikt att överleva. Kanske just tack vare dessa. Här kommer tre bra tips från mig till dig:

 

2017 08 17 05.15.37 2

 

1. Johanna Holmströms Själarnas ö. Jag tyckte så mycket om språket. Ska ni inleda er höstläsningsputki i dag, så är det här en god kandidat att börja med. En baksidestext som börjar med meningen "En höstnatt år 1891 dränker Kristina Andersson sina två sovande barn i Aura å. Sedan ror hon hem" kan ju omöjligt lämnas därhän. Så här ska en bok skrivas. 

 

2017 08 17 05.07.18 2

 

2. Nektariner. En sak som jag alltid förknippar med skolstart är nektariner. Just exakt vid den tidpunkten ska man äta nektariner. Herregud så de är goda nu! Söta, mjuka och alldeles alldeles underbara. Jag äter garanterat över rekommenderat dagligt intag. Och när jag inte äter dem som sådana hackar jag ner dem i sallad. I väntan på egna äpplen är detta min stora last. Minns att jag alltid köpte två stycken från Masa (så tassigt att jag fortfarande kallar S-market i Karis för Masa - det var ju ändå säkert 20 år sedan den bytte namn) när jag skulle cykla hem från gymnasiet. Snaskade i mig två nektariner på den 10 km långa cykelturen från centrum till Sannäs. Njöt.

 

2017 08 17 05.55.04 1

 

3. Höstskor. Rent klädmässigt tycker jag den bästa tiden är nu. När man återigen kan ha heltäckande skor utan att dö svettdöden. Och långbyxor! Och tröjor! Men allra mest uppskattar jag att få in foten i mina egna skor. Efter månader av svullofötter är det rena rama drömmen att få sticka in foten i något annat än Samis flipflops (snacka om att känna sig som Askungen). I går plockade jag fram fram alla skor jag hade slängt upp på vinden. Bra känsla ändå. Att göra sig av med flipflops och annan skit som påminner om sommaren som aldrig riktigt levererade. 

  

2017 08 19 01.26.41 2

 

Bubblare: Min superfina bebis. Nog är hon ju himla härlig att titta på! Här med nytvättat hår och välkammad sidobena. 

lördag 19 augusti 2017 - 12:00

Momflu.

God morgon från en förkylningspatient med återfall. Det var kanske ingen superbra idé att sitta utomhus på en terrass igårkväll, när halsen redan kändes som ett kilo tallbarr när jag åkte hemifrån. Snorar, svettas och hostar som en gnällig gubbe. I övrigt var Sevendays sommarfest en matsuccé utan dess like (herregud så Faros är bra på mat!). I dag tackar jag mig för att jag åkte hem redan efter fyra timmar (det här återfallet är helt enough). 

Nu är jag lite nojig över att jag ska smitta ner bebutten. Men kanske de på något magiskt vis är skyddade? Skulle verkligen inte orka med gnällbebbe när jag själv är gnällvuxen.

Men det var i alla fall trevligt att träffa alla igår. Satt bredvid Nadia och mittemot Sebastian (hur bra tur kan man ha?). Herregud Sebastian är en rolig människa. Önskar att han bodde närmare så han kunde ingå i mitt mammagäng (om jag nu hade ett sånt). 

Den här morgonen har jag mest drömt mig bort till Phu Quoc. Klickat igenom 700 bilder på Tripadvisor. Läst högt för barnen om "Vietnams finaste paradisö". Matheo ba "kan vi inte fara till Umeå istället?" - föga imponerad av min äventyrsentusiasm. Nu försöker jag samtidigt klura ut hur jag ska spara så här sjukt mycket pengar på så kort tid. Kanske kunde vara en god idé att frilansa lite och sälja allt skrot på vinden. För ingenting slår känslan att ha en solsemester framför sig när höstmörkret faller. Mina bästa resenannys (mamma och pappa) kommer som vanligt med. 

Men först måste jag bli frisk från min manflu. Igår lyckades jag kamouflera den rätt så bra. I dag ser jag ut som en avlägsen släkting till Frankensteins monster. God lördag på er! Vilodagen är nu.

 

2017 08 18 10.55.41 7

fredag 18 augusti 2017 - 11:15

Barnkalas i Vasa.

2017 08 18 11.00.38 2

 

Jag undrar om vi har haft en enda barnkalasfri vecka på hela sommarlovet. Någon enstaka vecka kanske har förflutit, men det är inte många. Och gladast är väl jag, när kalas-sms:en plingar till. Så tacksam att barnen har kompisar, att de blir bjudna. Också ikväll väntar ett kalas på Hoplop!

Det fick mig att tänka på barnkalas överlag.

Ända tills i år har vi haft kalasen hemma hos oss. Jag har hittills lekt principfast och sagt att vi minsann inte ska göra kalasen till en big deal, barnen får nöja sig med lite kaka och lek hemma hos oss. Men som den orubbliga och karaktärsstarka förälder jag är fick jag lov att ändra mig. Det blev ohållbart med hundra svettiga vildingar på dryga 90 kvadrat. Även om jag tycker det är aningen störigt att kalas också kan bli en sport man numera ska prestera i (störst och bäst kalas vinner!).

Men det var ändå främst för Samis och min del som vi beslöt oss för att outsourca kalasen någon annanstans. Volymen här hemma överskred rekommenderad nivå redan innan alla hade fått av sig skorna. #tinnitus #burnout #barnout

Utbudet av outsourcade barnkalas har ökat rejält i Vasa de senaste åren, vilket man som förälder uppskattar. Dock kan man kanske diskutera huruvida det är rimligt att lägga flera hundra euro på en 2 timmars grej (inte för att det precis är gratis att ställa till kalas hemma heller). Milken fyller sju om två månader och hon snackar redan om kalaset (hurudant kalas hon ska ha varierar från timme till timme). Här är en minneslista (främst till mig själv) över kalas jag hört talas om lately:

 

- Leklandskalas på Hoplop 
- Leklandskalas på Swingeling
- Bowlingkalas (med discobowling dårå, förstås)
- Flätkalas på frisörsalong
- Filmkalas på bion
- Klätterkalas på Zip-park
- Bondgårdskalas på Alkulan tila
- Utklädningskalas på Österbottens museum
- Picnickalas i en park
- Kalas på Wasa sports gym
- Tidsresakalas på Brages friluftsmuseum

 

Av de alternativen valde vi inget. När Matheo fyllde 9 hyrde vi en inomhusplan (en futsalplan) på Tennis center. Han ville ha ett fotbollskalas, vilket vi tyckte var fullständigt rimligt med tanke på hans galna intresse för fotboll. Vi körde via Lidl och köpte några glasskakor och kex och sånt (här kan man säga att vi kom lätt undan) och så körde vi till Tennis center och dukade lite i mötesrummet ovanför planen. Sedan spelade kalasbarnen fotboll i en timme (tror de var 12 st allt som allt). Tror banhyran låg på cirka 40 euro för en timme.

Att inte behöva kalasstäda före och efter kalaset är ju i sig värt 100 000 euro. Det här var det bästa kalaset vi haft!

Nu hamnade vi verkligen ut på villovägar här, men det jag skulle säga var: jag såg att någon efterlyste tips på bra UF-företag som behövs här i trakten (ni vet, såna där ung företagare-företag som unga startar när de studerar typ företagsekonomi) i en grupp på Facebook. Här kommer ett URBRA tips från mig: Kan någon av er starta ett företag som satsar på sportkalas utomhus? Allt som behövs är en gräsplatt och en glad ungdom som styr upp och dömer fotbollsmatchen (eller vilken sport man nu väljer) - och typ hämtar en glasskaka från Lidl? Vintertid kanske det kan vara lite knepigt att äta glasskaka i en snödriva, men då kanske man kan byta ut den mot varm choklad. Aj så jag skulle bli glad! Snälla säg att någon kan starta en sån tjänst! Nära kalasbarnets hem - okomplicerat och lätt!

I övrigt kan ni gärna tipsa om andra sorts kalas i kommentarsfältet. Tack på förhand! Let's make barnkalas enkelt igen.

torsdag 17 augusti 2017 - 10:30

Om amning.

 

"Från start kände jag dendär omisskänliga känslan i hjärtregionen. Det var som någon, vid varje amningstillfälle, klämde åt om hjärtat på mig och hällde is i lungorna, det knöt sig i bröstet på mig och jag kände en känsla av ångest stiga till ytan, varje gång."

 

Så skriver Sara Rasmus om sin amning i ett blogginlägg i dag. Jag har själv tänkt skriva om amning i flera dagar, men inte kommit till skott (tror jag har dragit på mig höstens första förkylning, iiiih så det river i halsen).

Det är ju inte bara en eller två punkter med kroppen som fascinerar en så man nästan faller omkull när man tänker på det. Kroppen är ju både galen och trevlig på samma gång. Men mest fascinerande. Tänker exempelvis på mitt eget humör före och efter förlossningen. Hur kan det vara så stor skillnad? En massa kemiska sammansättningar och hormoner i mitt inre labb som har rörts om - och plötsligt är dystern som bortblåst! Pang, boom, borta!

Nu är jag inte så insatt i amning. Men om vi snackar om hormoner så har man ju i alla fall hört att oxytocin och prolaktin frigörs vid amning, vilket ska vara bra skit för moderskänslor, avslappning, moderns välbefinnande och god feeling överlag. 

Ändå reagerade jag med ett "yes, igenkänning!" när jag läste Saras beskrivning här ovan. Bör dock nämnas att jag är fullständigt fine med amningen (har aldrig varit med om en mer smärtfri start). Allt funkar urbra så här långt. Trivs i min amning.

Men jag har många gånger tänkt på hur fascinerande de där fem första sekunderna är - från när babyn greppar bröstet och mjölken rinner till - att man kan bli så fruktansvärt low. Och sedan känns allt normalt igen. Är det någon som vet vad det kallas och beror på? Det där djupt ledsna halsgropsknipet som håller i sig några sekunder vid varje amningsstart. Säger inte att det nödvändigtvis är samma som Sara känner, men ändå. Måste ju vara nåt hormonellt jox?

Lite som en 5 sekunders snabbövergående depression. Men så på den sjätte sekunden svänger allt - och istället blir jag MEGATÖRSTIG! Ni som uppskattar Sunes sommar kan föreställa er att det här är jag. Amningstörsten är banne mig inte att leka med. Mitt i allt känns det som man befunnit sig i en öken de närmaste 31 åren. Nog är ju kroppen så himla märklig. Hela det där inre systemet får mig att baxna.

Och det är ju trevligt att se att de gosiga kinderna på kinddrottningen här nedan bara blir gosigare och gosigare. Det gör att man eventuellt kan stå ut med femsekundersdeppen och ökentörsten ett tag till (dock är jag glad att jag lade på mig 20 extrakilon för den här amningen ba river av mig kilo efter kilo varje dag - borde ha satsat på 30 istället). Nå väl, vi tar väl en bulle till! Dags för kaffe!

 

2017 08 17 10.12.09 1

My, snart tre veckor.

tisdag 15 augusti 2017 - 22:00

Skolstartströttman.

Nu märks det så tydligt att skolan har kört igång och att stora barnen inte ännu riktigt anpassat sig till tidiga väckningar och dagar som kräver någon form av hjärnkapacitet. När de kommer hem är de så trötta att de bara orkar bråka med varandra. Det enda som hjälper är att plocka fram det magiska vapnet (My). Då glömmer de bort att vara monster och pratar istället med snälla röster.

... i ungefär 2 minuter.

Nå väl, i kväll somnade båda strax efter 20. Och det är väl egentligen det bästa, att gå och lägga sig tidigt. Hur det går i skolan - och hur de själva trivs - är något som man som förälder sällan kan påverka. Däremot kan man erbjuda bästa möjliga omständigheter runt omkring, tänker jag. Att de är utvilade, mätta och förberedda. Och jag hoppas på lite piggare ungar om en tid, när värsta skolstartspirret lagt sig. 

Själv gick dagen åt till promenix, att förbereda lite sponsrat inlägg med ny partner, åka till bautaaffär och handla. På eftermiddagen somnade jag som en stock på soffan. Vaknade till att Sami kokade kaffe och bjöd på glass. Ja, livet som ledig är inte så mycket mer spännande än så. Dagarna bara swischar iväg fast man inte gör nånting.

Dagens upptäckt: att My tyvärr hamnar dras med samma (urgulliga) virvel som sin far mitt på huvudet. 

 

2017 08 15 09.06.15 2

 

Men det är tack och lov inget hon verkar ta särskilt hårt:

 

2017 08 15 08.59.35 3

måndag 14 augusti 2017 - 19:00

Lazy dazy.

2017 08 14 10.23.03 1

2017 08 14 10.36.11 2

 

I dag är första dagen, sedan My föddes, som jag känner mig så där kli-ig och trött i ögonen. Men det är förvisso inte Mys fel, utan vi lägger allt på den förfärligt tidiga väckningen vid 7.30 som skolbarnen tvingade oss till. Men vetja vi ska vänja oss vid det också (premiären gick i alla fall urbra). Känns ändå som full vacay här i huset eftersom både jag och Sami har semester. 

Överlag tycker jag det känns helvilt att jag inte ska tillbaka till jobbet nu på hösten. Alla dessa sista-semesterdagen-uppdateringarna som cirkulerar i flödena. Jag tror liksom att jag snart ska få skriva en sån. Men så är det ju inte. Känns så sjukt lyxigt att fortsätta sluiba här hemma. 

 

2017 08 13 05.35.43 1

 

Nå, det blev en ganska lat dag i dag. Putte och Fredrika var här på kaffe när vår kontakt på rådgivningen plingade på dörren (två hembesök får man efter att man fött - ett från mödrarådgivningen och ett från barnrådgivningen). My har fläskat till sig alldeles utmärkt. Hon är numera en välmående 4,5 kilos beef. Vi snackade bland annat om att tidigarelägga några vaccinationer er för att hinna få de mest väsentliga före vi åker till Vietnam i januari. 

 

2017 08 14 06.39.54 1

 

Igår tog vi fram sjalen (som jag har lånat av Jenny) och My verkar trivas mycket bra där inne. Synd att jag själv är så svag i ryggen ännu, så jag orkar inte så länge. Men My är en riktig megamysare. Precis sån som Matheo var. Tror hon skulle sova dygnet runt om hon fick bo här inne. Tidigare i dag uppskattade Sami hennes sömntimmar till cirka 22 h per dygn (jag tror kanske 21). Jag önskar det här skulle vara ett tillstånd som skulle fortsätta till barnet är ungefär 8. Då skulle de kunna vakna och vara allmänt ljuvliga.

 

2017 08 13 10.51.30 1

 

Ikväll kommer vi (alltså jag) att somna SÅ BRA. Inte ens någon friidrott som håller en vaken. Zzzzzz.