fredag 26 augusti 2016 - 13:30

Därför vill jag vara just här.

Både Amanda och Karolina skriver i dag, dock väldigt olika, om parförhållanden. Och nygift som jag är har jag ju funderat en hel del kring det här med att trivas i en relation. Vad är det egentligen som gör att just jag trivs så otroligt bra i den här relationen, att jag under inga omständigheter kan se mig någon annanstans?

Det vet jag nämligen exakt.

Ska härmed redogöra för några anledningar:

 
- Vi tar ansvar för vår egen lycka. Missförstå mig rätt här, jag säger inte att jag klarar mig bättre själv. Utan jag menar att min lycka aldrig ska hänga på honom. Tror många förväntar sig att bara man hittar den stora kärleken så ska allt bara "falla på plats". Jag förväntar mig inte heller att jag ska bära ansvar för Samis lycka. Vi delar en massa lycka och bär varandra, såklart. Men jag väntar inte på att någon ska hämta Den stora lyckan till mig. Lyckan börjar i oss själva.
 

- Vi är olika - och accepterar att vi är olika. Men det finns så otroligt mycket styrka i vår gemenskap. Att två så här viljestarka personer bor under samma tak är på inga vis lätt. Man får jobba på att förstå den andra (alla gånger går det verkligen inte). Men hur olika synsätt vi än har på världen, livet och vardagen, så vet jag ändå att vi står i bredd. Jag vet att han accepterar alla mina superäckliga defekter. Han har sett det allra fulaste i mig - ändå ser han på mig med snälla ögon (hohho, inser nu att det är helt otroligt).
 
- Vi uppoffrar ingenting. Det låter negativt när man säger det så där. Men jag menar kanske snarare att vi inte kontrollerar varandra. Där finns ingenting jag är mer allergisk för än kontroll. Jag vill vara precis så som jag alltid varit. Jag vill göra det som jag vill göra. Och det får jag. Jag rynkar inte heller på näsan när han gör sina val (eller försöker i alla fall att inte göra det). Alla får ha ett eget liv också. Att vi lever ihop betyder inte att vi måste tillbringa all tid tillsammans (även om vi ändå gör det, för att vi vill). För mig personligen bygger en lycklig relation på två självständiga individer. 
 
- Vi hänger ihop för att vi genuint vill. Trots att vi varje dag, i snart 10 år, har nött på varandra känner jag till 100 % att jag vill nöta lite till. Vi hänger ihop för att vi riktigt på riktigt älskar varandra. Ingen annanstans är det så tryggt och skönt att monsterbråka på som här. 

 

wedding2

3

torsdag 25 augusti 2016 - 09:00

En bok är alltid en uppskattad present.

Den fantastiske Alfredo

 

När vi en gång var inne på bloggvärlden igår: Den största fördelen med bloggvärlden så här långt har varit alla goda vänskapsband som jag har knutit längs vägen. Också så fantastiskt roligt att se att många av de här bloggkvinnorna som jag numera kallar mina vänner sedermera har blivit publicerade, vällästa och omtyckta författare. Sara, MalinPeppe! Numera också Amanda och Eva!

Och det finns ingenting jag hellre gör än läser författare jag känner. Det är någonting så oerhört kul när man ibland hör författarens röst i välbekanta formuleringar. Det händer ofta när jag läser Klingenbergs böcker. Just nu läser vi "Den fantastiske Alfredo" och det händer hela tiden att jag fnittrar högt för jag föreställer mig precis hur Malin har småskrattat när hon har lagt ihop vissa meningar och karaktärer.

Har för övrigt ägt tre exemplar av denna. Köpte en som present åt Matheos kompis, köpte samtidigt en åt oss själva och sedan fick vi plötsligt en från förlaget. Så nu väntar jag bara på att någon ska fylla så vi får ge bort en i present - igen.

Jag anser att böcker är de absolut bästa barnpresenterna. Tror jag har köpt någonstans mellan 10-15 av Malins böcker när vi har varit på väg till ett barnkalas. Som kompis är det nästan det minsta man kan göra. Att välja bekanta författare när det nalkas jul, födelsedag eller inflyttningsfest. Jag menar, Peppes bok, som jag rekommenderade häromdagen, är en utmärkt present till t.ex studenten. En bra bok är alltid en uppskattad present. Böcker är ju dessutom så himla snygga nu för tiden (Sanna Mander t.ex - scrolla ner här och se så fina omslag hon gör!). 

Ja, tror det var allt jag ville säga. Köp böcker i present! Och gärna böcker skrivna av bra typer (se ovan). Själv fortsätter vi gotta oss i sliskiga Alfredo om kvällarna. Alla tycker vi han är lika festlig. 

 

På tal om böcker: Michaela har ett superbra erbjudande från en ljudboksapp på sin blogg. Med koden seven får du lyssna helt gratis på alla ljusböcker i appen i 30 (!) dagar. Där kan du bland annat lyssna på "Det är något som inte stämmer". Klicketi-klick.

onsdag 24 augusti 2016 - 14:30

Gammal.

Charlotta, Pernilla, Julia, Malin, Sandra och alla möjliga kommenterade under mitt inlägg om bloggalan. Om det här med att känna sig gammal i vissa sammanhang. Och yngre i andra. Charlotta skrev att hon har bloggat i över tio år och är dessutom fem år äldre än mig och känner sig ändå inte det minsta gammal. 

Hur gammal man känner sig ligger ju ofta i relation till folk man umgås med. Och hur gammal man känner sig i bloggvärlden har ju att göra med i vilken del av bloggvärlden man befinner sig i. Och eftersom jag delvis jobbar med den finlandssvenska bloggvärlden så försöker jag i alla fall ha lite koll på det som skrivs och vilka skribenter som är lästa och omtyckta.

Det är kanske just här som det märks väldigt tydligt att jag har hängt i det här hörnet av internet rätt så länge (jag har varit med på den tiden när det var helt amazing att vi fick möjlighet att ladda upp bilder i våra blogginlägg). Jag har varit med i så många bloggdebatter (också i andra, tredje, fjärde, femte, sjätte ronden samma ämne diskuterades). Det finns ingenting som får mig att känna mig så gammal som när man ser att samma bloggämnen från 2008 återkommer. 

När man har slängt in sin åsikt i elden fem gånger orkar man inte riktigt en sjätte.

Utan jag tänker: Näe, det finns unga, fräscha förmågor som kan dra det här. De klarar sig alldeles utmärkt utan att den här gamla (skabbiga) räven kommer in och bombar debatten med sin gamla, jävla åsikt. 

Alla de här kvinnorna, med stor iver och stort objektiv, de ska få stå på de här scenerna och glittra. I bloggsammanhang är jag lastgammal. Eller jag känner mig som en uråldring. Kan det till och med ha varit så att jag livebloggade från finska vinterkriget?

En sak är dock säker - uråldringar behövs också. Är säker på att vi som befunnit oss i gemet länge har något att komma med. Och att det finns folk som känner igen sig i det veteranerna skriver. Jag känner i alla fall att jag inte kommer att vara klar med den här bloggen på minst tusen år (så lätt slipper ni mig inte). Även om det tidvis känns som om jag kunde vara farmor åt många av de här nya stjärnskotten.

Känner ibland så stor lust att bjuda hem dem. Servera hederlig torrkaka. Berätta om den gamla goda tiden på world wide webb. Ge dem föråldrade, goda råd som slutade gälla ungefär samtidigt som Papper gick i graven. Oavsiktligt säkert så där osympatiskt gubbigt, förmyndaraktigt.

Jag tycker att jag fortsättningsvis (i alla fall stundvis) är riktigt bra på att blogga. Men jag bloggar inte riktigt som folk gör nu för tiden (alla unga har så himla snygga bilder).

Men hey, någon måste ju föra den långradiga monologen.

Och det är just exakt jag.

Se nu på det här.

onsdag 24 augusti 2016 - 09:15

Att resa.

semester2

 

Det har blivit lite av en tradition att vi gör en resa med mamma och pappa någonstans varje vinter. Det har varit så otroligt sköna avbrott i vintern. Något att se fram emot hela hösten. I år kommer vi antagligen att pausa på det - inte på grund av att vi inte vill, utan för att det verkar bli lite meckigt att hitta en gemensam tidpunkt. Att pricka sex semestrar och skollov är ingen helppo nakki numera. Jag som redan nästan hade känt det vietnamesiska vattnet runt fotknölarna. Men det får vänta ett år eller så. Vintrarna tar ju tyvärr inte slut här.

Men det betyder istället att vi plötsligt hade chansen att hoppa på en helt annan resa. Istället åker vi och hälsar på Peppe, Magnus och Vidar till LA. Har ingen större lust att dimpa barnen någonstans och åka på en bröllopsresa på tumis, istället får de följa med till LA och ha roligt. Nu kommer jag att överleva vintern igen! 

Vad ska ni göra i vinter? Har ni någon överlevnadsstrategi?

tisdag 23 augusti 2016 - 08:45

Var ska man börja?

akern

 

Det är jättemånga som har frågat var man ska börja om man känner att man kanske borde prata med någon.

Hur den servicen fungerar tenderar vara väldigt olika beroende på var man bor. Och eftersom jag bara bor på en ort, så kan jag bara svara för den. Ni som känner till var man får hjälp i andra städer och kommuner kan tipsa i kommentarsfältet.

Vasa stad en fantastisk service, Horisonten, ett center för mental- och beroendevård för alla över 25 bast. Servicen är helt avgiftsfri och dit kan du vända dig i frågor som gäller missbruks- och beroendeproblem, mentalvårdsproblem och andra besvärliga livssituationer. 

 

Center för mental- och beroendevård Horisonten
Vasaesplanaden 20 B, 2 vån.
65100 Vasa

Öppethållningstider:
må kl. 8-17, ti-to kl. 8-16 och fre kl. 8-15

Kontakt till missbruksservicen må-fre kl. 10–12, tfn 040 719 3436.
Kontakt till mentalvårdsservicen må-fre kl. 10–12 tfn 040 809 6983

 

Källa.

måndag 22 augusti 2016 - 15:45

Galan 2016.

14059958 1273644056002864 40673579 o

 

Läser att det ska bli bloggala i Vasa igen i höst. Blir så genuint lycklig för alla unga och ivriga. Gud ska veta att jag har peppat inför bloggalor förr om åren. Tänkt på klädsel. Planerat förfester. Köpt skor. Samlat ihop squaden. Tippat vinnare och haft mig. 

Men näe.

Nu går det inte längre.

Redan ifjol märktes en så tydlig generationsväxling på galan. Det var de gamla tantveteranerna (jag pratar om er Eva, Amanda, Malin etc.) och så ett hav att nya, glittrande bloggstjärnor. Redan där tänkte jag "wow, jag är verkligen SÅ en föredetting". Jag känner inte att mitt bloggande går att att fira på bloggalor längre. Den här bloggen är mera en farmor. Som tycker om att prata gamla goda minnen från forna glansdagar. I en brunrutig tygsoffa från -63.

Har ba en sista hälsning: Om inte Caroline Eriksson eller Ellen Strömberg vinner nåt pris, så förlåter jag er aldrig. Eller ja, det gör jag väl. Men det är för bövelens deras tur. 

måndag 22 augusti 2016 - 09:10

3 böcker ni kan njuta av i höst.

I och med att jag helt stängde ner bloggen i juli (svårt att hitta off-knappen, men den finns där) hann jag läsa massor av böcker. Eller det kan ju förstås också ha att göra med det faktum att jag hade semester. Nå, hur som haver. 

Mina läsperioder går i vågor. Ibland kan det gå två, tre månader utan att jag läser en endaste en bok. Orkar liksom inte ta in mer. Och däremellan läser jag flera böcker i veckan. När jag läser sover jag mycket bättre (eller det är lättare att få tag i sömnen), så jag hoppas min nuvarande läsputki hålls i kraft lääänge. Finns inget bättre att gå till sängs i rena lakan, med en riktigt bra bok, i en pyjamas vars  bäst före datum passerade för flera år sedan.

Här kommer tre väldigt olika böcker som ni kan inleda höstsäsongen med. Ni kommer inte att bli besvikna.

 

2016 07 12 01.36.31 1

 

1. Peppe Öhman - Livet & Patriarkatet. Jag upplever många gånger att feministisk litteratur kan vara lite tung och svårläst, men det här är verkligen den feministiska litteraturens lättlästa, personliga, humoristiska .. handbok? Den innehåller i princip allt du behöver för att få en överblick om vad feminism handlar om. Utan svåra teorier och obegripliga begrepp. Peppe är färgstark, pedagogisk och så himla bra på att förklara. Tycker om alla egna erfarenheter och historier från förr. Slukade hela boken på en kväll. Hade gärna läst lika mycket till. Ett hett presenttips till gymnasieeleven, mamma och moffa. Alla kan läsa den här.

 

2016 08 22 08.43.04 1

 

2. Malin Persson Giolito - Störst av allt. Den här läste jag under flera svettiga dagar i solstolen (ursäkta för läbbig bild). Boken handlar om en blodig skolskjutning i Djursholm. Kunde inte släppa taget om den. Läste när jag grillade, när jag solade, när jag åt, när jag bastade, när jag egentligen borde ha lagt mig för länge sedan. Om skuld, klasskillnader, tonårsliv och makt.  

 

2016 08 21 02.45.39 1

 

3. Martina Haag - Det är något som inte stämmerDen här har ni säkert inte missat. Tyckte alla snackade om den tidigare i år. Martina Haag skriver, inspirerad av sin egen skilsmässa, om hur det känns att bli sviken och lämnad av den man älskar allra mest. Älskar känslan i boken. Smärtan och sorgen. Alla som någon gång varit hjärtekrossad kan säkert känna igen sig. Älskade också fjällmiljöerna som boken delvis utspelar sig i. Aldrig varit så sugen på att fly till fjälls och skriva en bok. Helt i min ensamhet. 

söndag 21 augusti 2016 - 17:30

Två Juthbacka-fynd.

Precis som 99 % av alla österbottningar har jag också varit en vända på Juthbacka-marknaden. Tycker det är lika svårt varje år, att få feeling inför så många saker (man går fyra stånd och så har man i princip sett hela marknaden). Men tålmodigt gick jag genom hela området och kom hem med två fynd (tre om man räknar in syltmunkarna). Eftersom jag har förstått att man ska visa upp sina fynd på inttänet, så kommer de här:

 

2016 08 21 05.18.34 1

 

1. Kekkonen-örhängen. Båda mina barn (inklusive alla andra jag har visat dem för) tyckte de var töntiga. Men jag gillar tanken på att ha en liten surgubbe hängande i vardera örat. Surgubbe for surgubbe. De bästa örhängen jag någonsin haft. 

 

gront glas vas

 

2. En grön glasvas. För en femma fick jag vasen. Vet inte riktigt om jag tycker den är jättefin eller om den mest påminner om en penis. Men jag tycker ju om grönt glas och vaser. Så tänkte den kunde stå i min bokhylla. De superfina smaragdgröna kastehelmi-lyktorna fick jag av Johan och Sofie när jag fyllde 30. Älskar dem.

Ja, he va he.

onsdag 17 augusti 2016 - 22:00

Spelar i division 6 i höst.

2 2


Mitt första
terapisamtal innehöll många bra juttun och viktiga aha-upplevelser, men det var en liten detalj som fastnade lite extra. I något skede pratade vi i förbifarten om att få "större kickar från mindre projekt". Och det har jag bookmarkat i mitt huvu inför hösten. Mitt mål under hösten och vintern är att få större kickar ur mindre saker.

Så har det verkligen inte varit hittills.

En av mina största förbannelser här i livet är mina projektboosts som mitt i allt ba VÄLLER över mig. Jag älskar projekt. Tycker det är så roligt med snabba kickar. Måla om ett rum, anlägga en stor rabatt, bygga en hylla, tapetsera en vägg, starta upp något på jobbet, springa ett lopp, klippa av mig håret, sortera, flytta eller renovera ett kök. Förändra, byta ut, starta upp, förbättra, se resultat. Blondinbella skrev om liknande energi-rus (som hon kallade det) på insta för en tid sedan. Är verkligen ingen Blondinbella, men kan relatera till hennes känsla.

Å ena sidan är det härligt. Å ena sidan är det utmattande. Sånt som är roligt äter också energi (hur mycket experter än hävdar att det inte gör det). Att vara en projektdriven människa är så givande när man är mitt inne i det. Men efteråt är man oftast ganska trött, mätt och har träningsvärk såväl i armar som huvud. Sällan kommer den där SUPERKICKEN man föreställt sig.

Någon gång kanske jag kan bli en sådan som slänger mig huvudstupa och lustfyllt in i alla projekthål, men just nu är det inte läge för det. Den här hösten ska jag inte förändra ett piss. Jag ska inte möblera om i mitt liv överhuvudtaget. Jag ska inte möblera om i vardagsrummet heller (och under inga omständigheter byta inredning). Jag ska bara förvalta, förvalta, förvalta. 

Jag ska inte skaffa mig nya hobbyer. Jag ska inte ta på mig något extrajobb som jag inte redan har. Jag ska inte träna (alls. någonting. inte ens lite. eller jo, om jag vill, så kan jag väl få någon gång). Jag ska inte ens ha superstädigt hemma. Jag ska öva på att bjuda hit folk när det ser ut som en svinstia. Jag ska öva på att vara mera lääsh i mina krav på ett bra liv. Jag ska helt enkelt gå ner en nivå. Bli en bättre och sämre version av mig själv (som förhoppningsvis blir lite piggare och gladare). Kanske är det så att kickarna kommer tillbaka sedan. Med lite mindre insats. Eller vad vet jag - behöver man ens kickar?

Att gå ner en division. Ha lite sunkigare hem. Äta mer. Göra mindre.

#goals

 

tisdag 16 augusti 2016 - 21:30

Bra moments.

De här första dagarna när barnen ska tillbaka till skolan efter sommarlovet blir alltid lika galna när man ska ränna runt i affären om kvällarna och köpa regnkläder, passande gummistövlar, innetofflor och tjofaderittan.

Därför får jag fatta mig bildrikt i dag. Min kompis Annika har knäppt de flesta bilderna. Fina stunder.

 

a1

ab

gg

1

ll

aa

a2

a4

a5

aaa

a3