tisdag 15 augusti 2017 - 22:00

Skolstartströttman.

Nu märks det så tydligt att skolan har kört igång och att stora barnen inte ännu riktigt anpassat sig till tidiga väckningar och dagar som kräver någon form av hjärnkapacitet. När de kommer hem är de så trötta att de bara orkar bråka med varandra. Det enda som hjälper är att plocka fram det magiska vapnet (My). Då glömmer de bort att vara monster och pratar istället med snälla röster.

... i ungefär 2 minuter.

Nå väl, i kväll somnade båda strax efter 20. Och det är väl egentligen det bästa, att gå och lägga sig tidigt. Hur det går i skolan - och hur de själva trivs - är något som man som förälder sällan kan påverka. Däremot kan man erbjuda bästa möjliga omständigheter runt omkring, tänker jag. Att de är utvilade, mätta och förberedda. Och jag hoppas på lite piggare ungar om en tid, när värsta skolstartspirret lagt sig. 

Själv gick dagen åt till promenix, att förbereda lite sponsrat inlägg med ny partner, åka till bautaaffär och handla. På eftermiddagen somnade jag som en stock på soffan. Vaknade till att Sami kokade kaffe och bjöd på glass. Ja, livet som ledig är inte så mycket mer spännande än så. Dagarna bara swischar iväg fast man inte gör nånting.

Dagens upptäckt: att My tyvärr hamnar dras med samma (urgulliga) virvel som sin far mitt på huvudet. 

 

2017 08 15 09.06.15 2

 

Men det är tack och lov inget hon verkar ta särskilt hårt:

 

2017 08 15 08.59.35 3

måndag 14 augusti 2017 - 19:00

Lazy dazy.

2017 08 14 10.23.03 1

2017 08 14 10.36.11 2

 

I dag är första dagen, sedan My föddes, som jag känner mig så där kli-ig och trött i ögonen. Men det är förvisso inte Mys fel, utan vi lägger allt på den förfärligt tidiga väckningen vid 7.30 som skolbarnen tvingade oss till. Men vetja vi ska vänja oss vid det också (premiären gick i alla fall urbra). Känns ändå som full vacay här i huset eftersom både jag och Sami har semester. 

Överlag tycker jag det känns helvilt att jag inte ska tillbaka till jobbet nu på hösten. Alla dessa sista-semesterdagen-uppdateringarna som cirkulerar i flödena. Jag tror liksom att jag snart ska få skriva en sån. Men så är det ju inte. Känns så sjukt lyxigt att fortsätta sluiba här hemma. 

 

2017 08 13 05.35.43 1

 

Nå, det blev en ganska lat dag i dag. Putte och Fredrika var här på kaffe när vår kontakt på rådgivningen plingade på dörren (två hembesök får man efter att man fött - ett från mödrarådgivningen och ett från barnrådgivningen). My har fläskat till sig alldeles utmärkt. Hon är numera en välmående 4,5 kilos beef. Vi snackade bland annat om att tidigarelägga några vaccinationer er för att hinna få de mest väsentliga före vi åker till Vietnam i januari. 

 

2017 08 14 06.39.54 1

 

Igår tog vi fram sjalen (som jag har lånat av Jenny) och My verkar trivas mycket bra där inne. Synd att jag själv är så svag i ryggen ännu, så jag orkar inte så länge. Men My är en riktig megamysare. Precis sån som Matheo var. Tror hon skulle sova dygnet runt om hon fick bo här inne. Tidigare i dag uppskattade Sami hennes sömntimmar till cirka 22 h per dygn (jag tror kanske 21). Jag önskar det här skulle vara ett tillstånd som skulle fortsätta till barnet är ungefär 8. Då skulle de kunna vakna och vara allmänt ljuvliga.

 

2017 08 13 10.51.30 1

 

Ikväll kommer vi (alltså jag) att somna SÅ BRA. Inte ens någon friidrott som håller en vaken. Zzzzzz.

söndag 13 augusti 2017 - 21:30

Nu börjar det!

2017 08 13 09.09.38 1

 

"Obs, kom ihåg att skolan börjar i morgon!" messade en kompis tidigare i dag. Och även om jag den här gången kom i håg, så skulle det vara så typiskt mig att glömma en sån sak. 

I morgon börjar alltså min andra baby äntligen skolan. Och med äntligen menar jag inte att jag på något sätt vill bli av med henne, utan jag menar att hon har väntat i hundra år på att få börja i Vikinga. Tycker också att jag har betraktat henne som ett skolbarn i tre evigheter redan. Hon är så redo för det här. Tänker ibland på skoj att det är en himla tur att hon föddes för tidigt, så hon föddes 2010 - och inte 2011 som hon var beräknad. Vi hade säkert klättrat på väggarna big time om det "bara" var förskolan som började nu.

Tänkte också på det på fotbollsplanen tidigare i dag. Att hon nästan är längst i laget även om prematurer ofta sägs bli små livet ut. Så roligt att se när verkligheten överträffar spådomarna! Allt med Milkens utveckling är verkligen helt mirakulös. 

Men nu är pennorna vässade och väskorna packade. Barnens naglar är klippa och håren borstade. Någonstans där under 52 lager sommarlov hittade jag något som kunde liknas vid skolbarn. Väckarklockan är ställd på ett klockslag som i mitt liv känns som mitt i natten (hah, 7.45!). Tänkte vi skulle ta en morgonpromenad till skolan i morgon. Bara för jag själv ska få maxa pirret. Aj juku så jag tycker om skolstarter! Bor nu med en ettagluttare och en som går på trean (!).

Det enda frågetecknet är: HUUUR ska Myykki klara en hel dag utan sin megahönsiga bonusmamma?!

söndag 13 augusti 2017 - 12:30

Veckans blogglista: Pepplistan 2017.

Tre saker som får mig på extra bra humör: Nu får ni skadskjuta mig med ett luftgevär för att jag är så enformig, men jag säger ändå familjen. I morse när vi vaknade och låg och tindrade med en sovande My mellan oss sa jag (ursäkta klyschan) att få ett sånt här barn är exakt som att vara nykär. Man vill bara ligga och titta på babyn och ba väntar på att den ska vakna. Eller så är det ju inte alltid - det här är nog första gången som anknytningen har varit så här välfungerande direkt från start. Vi kan liksom inte få nog av My. Tänk vilken lyx hon har! Varje gång hon vaknar ligger åtta ögon och bara älskar ihjäl henne. Punkt nummer 2 är hösten. Inte klokt hur jag ser fram emot den. Punkt nummer 3. Att jag återigen ryms i (nästan alla) mina kläder. Så skönt att kasta Samis mjukisbyxor åt fanders. Älskar plötsligt mina gamla lumpor.

 

En person som är extra peppig: Här måste jag säga Anna-Lena. Finns nästan ingen som kan förmedla att hon tror på mig så mycket som Anna-Lena. Uppskattar att hon inte pepprar med peppighet så där överlag, för när hon väl peppar så går jag på varevigaste ord. Hit kan jag alltid vända mig för en egoboost när jag känner mig usel.

 

En perfekt morgon betyder: Jag skulle nästan kunna säga den här morgonen. Sami har semester, så vi sov alla till 10. Stora barnen hade redan vaknat när vi steg upp. De låg nerbäddade i varsin soffa och kollade på Sommarlov på SVT. Vi kokade gröt, rostade bröd, drack kaffe och diskuterade Mo Farah och Usain Bolt innan My vaknade vid 11. Nu ligger jag i sängen och bloggar och dricker resten av mitt kaffe. Ingen stress nånstans. Enda jag vet är att jag ska vara vid en fotbollsplan halv 3.

 

Det här gör jag när jag är på dåligt humör: Jag provocerar oavsiktligt fram ett gräl med någon, när jag istället borde ta en promenad. Jag har varit så orörlig i kroppen att jag hittills varit väldigt låst i mitt dåliga humör. Är så jävla glad att jag numera faktiskt KAN gå ut och göra av med all dålig energi i kroppen. Promenader iz da shit. Dåligt humör kan också användas till att skriva bra blogginlägg. Eller att städa riktigt snabbt.

 

Tre saker jag är extra tacksam över i dag: Här måste jag återigen, med risk för att låta upprepig och enformig, säga något som jag har sagt femtio gånger förr. Jag är så tacksam för att mitt psyke inte crashlandade totalt efter graviditeten, utan bara stiger uppåt, uppåt, uppåt. Läste Catzos inlägg om dystern och kan inte med ord beskriva hur skönt det är att leva utan den. Jag är så tacksam för att jag inte behöver gå omkring och oroa mig för en depression (det var förfärligt). Aj, ännu två punkter? Är tacksam för att jag har ett jobb att återgå till när jag är färdig med hemmalivet. Och att Fredrik Backman snart kommer ut med nästa bok om Björnstad (det var sommarens bästa bok, tyckte jag).

 

Det här tycker jag om med mig själv: Att jag på något vis alltid tycks landa på fötter. Hur mycket jag än torktumlas och hänger upp och ner mellan varven.

 

En pepplåt: Den här använder jag mig av många gånger i veckan när jag behöver tända till. Varje gång tänker jag på en skolresa med Sannäs skola. Minns att vi lyssnade på den i bussen och att stämningen var mkt god. Jag älskar Freddie Mercury och den här låten. Testa du också! Lägg på full volym och dansa lite i ditt vardagsrym, vetja.

 

 

En person jag vill skicka extra pepp åt: Nå, eftersom vi en gång var inne på Usain Bolt här tidigare, så skulle jag vilja hälsa följande åt honom: "Jag vet inte om du kom till VM för att vinna, kanske visste du att du var i dålig form efter en taskig period i ditt liv, kanske ville du bara njuta av banorna och publiken en sista gång. Men jag vill ändå tacka dig för ditt mod att försöka. Tycker i så fall du är en sån jävla vinnare och en god förebild. Idrott slutar inte alltid som en hollywoodfilm. De som säger att du borde ha slutat ifjol när du var på topp har fel. Jag tycker tvärtom - du visade för en hel värld att man kan njuta av idrott även om man inte vinner. Stor peppkram från Brändö!".

lördag 12 augusti 2017 - 21:00

Babymoon i Umeå.

Aj vilka fina dagar i Umeå vi fick!

Jag försökte verkligen carpa varenda liten nanosekund. Därför ekade bloggen tom i några dagar. Att åka iväg var verkligen det bästa spontana infallet på länge. Finns nog inget som är så skönt som att släppa allt bakom sig och bara checka in på ett hotell. Krispiga lakan, frukost och vita handdukar. 

Att göra det nu, medan My ännu sover 90 % av dagen, var så god tajming. Nu fick vi göra allt i fred. Sånt som man verkligen inte får när man har en äldre bebis. Som att shoppa, äta och dricka vin i fred och allt det där. Hon är ju en bebbe som inte direkt är bortskämd med tystnad, så Leo's Lekland var ju t.ex en utmärkt ljudmatta. Hon har i princip sovit sig igenom hela resan. Svärmor och svärfar hängde spontant på, så vi har fått både sällskap och en extrabaklucka (ny bokhylla till sovrummet, wuhuu!).

Ett bättre avslut på sommarlovet kunde vi inte få. Känner mig så rik på allt nu. Bäckenet och kroppen är så mycket bättre. Fast vi har varit i rörelse hela tiden, så känns det nästan ingenstans. Och barnen är så kära i sin lillasyster, vilket ju alltid värmer en mors ömma hjärta. Skulle det inte vara för sexårstrotset som har pågått mer eller mindre hela sommarlovet så skulle jag nästan tro att jag har det FÖR bra (och då menar jag Milkens - inte mitt). 

Ändå vill jag påstå att familjen är det bästa resesällskapet i världen. My förtjänar nog ett gulddiplom i stabilt humör (det samma gäller Masse - sån klippa). Vi får hoppas de håller i sig, för i januari bär det av på långflight (jiiihaaa!). Hoppas jag fortfarande ammar då, för noooog är det smidigt att aldrig behöva tänka på mat åt bebeto. Det har jag tänkt varje gång jag har ammat. Så skönt med en fungerande amning den här gången.

Tre andra saker som var utmärkta med vår landsflykt: 1. Filippa K-rean. 2. Comfort Hotel Winns ekologiska frukostbuffé. 3. Att äntligen få känna mig lite levande igen.

 

2017 08 12 08.37.43 1

onsdag 9 augusti 2017 - 17:00

Så snabbt, men så långsamt.

Här flyter dagarna på i rätt så snabb (men ändå så lååångsam) takt. Gårkvällen tillbringade vi i Kvevlax på Matheos fotbollsmatcher. Uppskattar storligen att My är en baby som inte kan hålla sig vaken i bil eller vagn - när bilen brummar i gång låter det zzzzz från baksätet. Eller ska vi säga: Varje gång vi är utanför hemmet, så vägrar hon vakna. Som förälder är det tryggt och skönt att åka iväg med den känslan i kroppen.

På förmiddagen i dag var jag på kaffe till kontoret. Kreivade så efter att få höra det senaste skvallret. Och på eftermiddagen kom Löfens Malin från Helsingfors på makaronilåda (hah, storfamiljen hade inte riktigt stajla till det i dag). Är så svältfödd på människor. Skulle kunna äta dem hela.

Men däremellan sitter jag i soffan och ammar. Tar små tupplurer och dricker jättemycket kaffe (aj että så jag älskar att inte ha halsbränna). Skulle för övrigt också kunna äta bebisen hel. Uff så jag tycker att hon är ljuvlig.

Tycker mig också ana att mitt bäcken är pikulite bättre nu. Jag får inte monstersmärtor varje gång jag har rört mig. Sakta, sakta blir det bättre med foglossningen. Synd bara att man inte är utrustad med så värst mycket tålamod. Jag skulle vilja att allt skulle vara återställt, vältränat och perfekt helst redan igår. Men å andra sidan så får jag hela tiden tänka på att My faktiskt bara är 11 dagar. Ännu för 11 dagar sedan var jag en jättestor boll med dåligt humör. Herregud så mycket som har hänt sedan dess!  I vilken annan livssituation kan 11 dagar känns så här otroligt långsamma?

För att riktigt maxa de sista sommarlovsdagarna med barnen åker vi över till Sverige imorgonbitti. Jag ville hellre till Stockholm, men det blev lite meckigt att flyga utan namn och personnummer, så vi kör några dagar i Umeå. Barnen får pretty much bestämma vad vi ska göra. Som kompensation för att jag har varit vidrig hela sommaren. Alla blev mycket exhalterade över min spontana bokning!

Skönt att komma bort hemifrån också. Den här lägenheten har vi sett alldeles tillräckligt av den senaste tiden. Nu ska jag packa och skjutsa runt halva familjen på diverse kalas och fotboll och det ena med det fjärde. Kanske vi hörs när vi kommer fram till Sverige!

tisdag 8 augusti 2017 - 13:00

Att vara o-gravid är livet.

2017 08 08 12.41.07 2

 

Det kan hända att min babytid inte alls är så ljuvlig som den verkar, att den egentligen - och objektivt sett - är helt vanlig. Men i kontrast till hur EKLIT jag upplever det att vara gravid, så känns det nya livet så fruktansvärt gött. Imorse vaknade jag tre timmar före alla andra. Jag vaknade 7, medan resten snarkade vidare till 10. Duschade, surfade och njöt i absurda mått. Att vara ensam i tystnad är nästan lika härligt som att inte vara gravid. Då tänkte jag lite på följande:

Det finns tre saker som jag njuter av speciellt mycket nu. Det är 1. sömnen. 2. att inte behöva akta sig för hungern. 3. att inte vara kissnödig jämt. Går inte att beskriva hur mycket jag uppskattar alla.

I slutet av graviditeten sov jag rätt så illa. Knyckigt, smärtsamt, kissnödigt, halsbrännigt och alldeles för lite. Säg den gravida som inte sover dåligt på slutrakan! SOM jag längtade till att bomben skulle brisera, så sömnen inte skulle lida så hårt. Fine, visst vaknar jag ett par gånger om natten nu, men det är ändå en sån monstruös skillnad från hur det var innan. Att få sova gott är verkligen allt i en välmående vardag. Att sova en hel natt utan att kissa är en grej som man inte vet att man saknar före man har varit där.

"Att inte behöva akta sig för hungern" låter kanske snudd på ätstört, vilket jag inte avser. Utan jag menar att det är så GALET SKÖNT att inte behöva planera hela sitt liv kring att hålla blodsockret på jämn nivå (för annars spyr man). Att inte må illa direkt hungern slår på är SÅ SKÖNT. Aj, så skönt det är att dra iväg utan safety bananer i väskan. Häromdagen när jag inte var hemma kände jag mig pikilite hungrig och famlade i panik i väskan efter nåt ätbart, innan det slog mig - herregud, jag mår ju inte ens illa! Jag kan helt avslappnat gå hem utan att spy! No worries. Hakuna matata!

Såna här småsaker låter så löjliga nu när jag säger dem högt, men de inverkar så otroligt på den allmänna feelingen i livet. Att vara utvilad och avslappnad. Det här ständiga (men mot slutet: svaga) illamåendet som har följt mig i 9 månader är helt borta. Att inte vara gravid är verkligen LIVET!

 

2017 08 07 08.38.12 1

måndag 7 augusti 2017 - 19:00

3 bilder från dagen som gick.

2017 08 07 11.16.01 1

 

I dag vaknade vi till en lös och ledig dag. Inga planer, inga måsten. Frukostklubben sammanträdde och bestämde tre stora (HAH!) utfärder för dagen. 1. H&M för att köpa amningstoppar. 2. Magokoro för svullolunch. 3. Storhandla på Lidl (den här foglossningen jag tampas med är ej från denna jord och gör mina dagliga utfärder till Sale mycket smärtsamma). 

Har fattat tycke för Lidl under vintern som gick. Tycker de har så bra grönsaker och rotfrukter. Och bröd! Och yoghurt! Och allt som är gott. Lidl har verkligen gått och skärpt sig under de senaste åren. Så mycket inhemskt i hyllorna nu. Oookej, inser att jag sitter här och bloggar om Lidl. Vi går vidare.

 

2017 08 07 05.37.24 1

 

Jag har ju längtat alldeles ohyggligt efter sushi den senaste tiden (även om jag verkligen inte har idkat total avhållsamhet under graviditeten - det gick bara inte). I och med att Matheo har tjatat så mycket efter sushi var det också mycket lätt att ge efter för dagens gemensamma craving. Aj så vi åt!

Medan jag köpte amningstoppar efter maten (i H&M träffade jag t.ex en mycket glad Anna Riska) fick Sami feeling och tog alla barnen till BR Lelukauppa och köpte en stor jävla Nerf ÅT SIG SJÄLV. Trodde jag sku förgås av dårskap när jag såg att de kom gående med vagnen och ett fett gevär stack fram där under. Nå, nu har alla mina stora barn ett eget vapen när de krigar och bygger baser på gården. Så kan man också inleda sin semester om man är 3,9 år.

 

2017 08 07 01.10.03 1

 

Myykki vaknade först när vi kom hem, missade alla dagens spännande utfärder. Varken sushi, BR eller Lidl hann hon uppleva. Däremot var hon mycket läcker i sin nya jumpsuit som min kompis Elin skickade häromdagen. Notera gärna den mycket avslappnade fingerposen. 

Nä, nu ska jag ordna lite i min garderob och se om jag ryms i kläder som inte är gravidkläder - alltid lika spännande!

söndag 6 augusti 2017 - 22:00

Premiär för trebarnsmorsan.

Ay caramba, i dag har jag haft min första ensamdag som trebarnsmorsa (Sami hade ett sista skift att beta av här mellan pappaledighet och semester). Hade nästan lite jännäkakka igår kväll när jag tänkte på vad det skulle betyda. Utmaningen låg i att barn 1 hade träning i Gerby, barn 2 hade matcher i Jungsund och barn 3 är en vecka gammal (vilket är en jännäkakka i sig). Och som vanligt så infaller alla tider samtidigt, så det blev ett taxirally utan dess like.

Men ser man på! I dag igen hade jag flyt. Sami slutade lite tidigare, så han hann med. Och My vaknade inte en gång på de två timmarna vi var ute och såg på fotboll (till Milkens stora besvikelse - hon gjorde ju för bövelen tre mål!). Så alla kom hem utan kakka i byxorna. Både mor och dotter.

Också den övriga dagen gick bra. Tänk så mycket hjälp man kan ha en sexåring och en nioåring! De handlade mat som två världsvaningar medan jag haltade efter med vagnen. De hackade upp grönsaker till lunch medan jag ammade. Och de lekte jättetyst så jag fick snarka en stund på soffan. Jag älskar dem så jag får hål i huvudet. De är dagens hjältar. Men det är nog också barnet här nedan. När vi kom hem från Jungsund (bra namn på plats för övrigt) åt hon en gång och har sovit ever since.

Halleluja!

 

limy1

söndag 6 augusti 2017 - 11:45

Hårdvalutan.

Den senaste kvarten har jag ägnat åt att snabbspola ett dussintal poddar i hopp om att hitta en podd där det snackades om att mänsklig skörhet och svaghet har blivit hårdvaluta de senaste åren. Jag minns att jag lyssnade på ett dylikt resonemang någon natt när jag inte kunde sova här i slutet av graviditeten. Men nu hittar jag det iiiiiiiiinteeeeee.

Jag minns inte ens vilken podd det var (En varg söker sin podd? Alex och Sigge? Lillelördag?), men poängen var ungefär att "visa sig svag" har blivit det nya stark. Att blotta sina mörka sidor har blivit det nya ljusa. Ni fattar. Pendeln har svängt. Vi vill inte längre ha blott solskenshistorier, utan vi vill ha hjärta och smärta. Det har blivit önskvärt att vara skör. I synnerhet i det offenliga.

Där vinns poängerna med svärtan.

Jag har tänkt en del på det nu i och med min förlossningsberättelse. Många har sagt till mig efteråt hur skönt det var att läsa den, efter många andra "skräckhistorier". 

Jag har ju alltid varit en sann vän av oversharing. Och det har funkat bra för mig. Ju mer vi delar med varandra, desto lättare känns det i hjärtat. Med tanke på hur många blogginlägg på temat psykisk ohälsa som har figurerat i gruppen Finlandssvenska bloggare de senaste året tyder på att det nog känns mindre ensamt om vi pratar högt om våra inre mörker.

Jag tror inte att folk fattade vidden av förfäliga förlossningar innan internet kom och gjorde mörker till hårdvaluta. Jag tror inte att folk fattade hur vanligt det är med psykisk ohälsa innan internet uppmuntrade oss att prata. Ja, det är väl bra, eller? 

Men precis som Carrie couldn't I help but wonder: Om nu våra forna glansbilder av verkligheten fick oss att blotta våra svagheter - kommer då våra blottade svagheter att längta efter glansbilder?

Har slitits lite mellan de här två världarna. Å ena sidan vill jag säga att "yes, det här med nyfödda barn är så himla ljuvligt - prova du också!". Men å andra sidan vill jag säga "Men! Det är inte alltid så här - det är de facto ganska ovanligt! Så skyll inte på mig om det blir EKLIT". Fast å tredje sidan vill jag säga "Men ni ska inte bli rädda fast det också blir jättejobbigt, för det går ju över!". Men å fjärde sidan vill jag säga: Lyssna inte på mig överhuvudtaget.

Men till pointen: Jag tycker det har snackats så mycket om skräckhistorier vs. glansbilder i bloggvärldens de senaste åren att man till sist blir lite nojig att man är en sån som sprider sådana själv. Men just nu är jag verkligen glansbildens budbärare (som kommer att få er att längta efter sprickorna i fasaden). Som vanligt läser man på egen risk, hah!

Oavsett hoppas jag ingen "vinner poänger med svärtan", eller vilka andra känslor som helst. Känslor kan väl ändå bara få vara känslor, va?

 

bbbb

Det ocensurerade konstverket ovan heter
"Fläckig amningshjärna tänker till".