söndag 29 maj 2016 - 18:00

Nu är det sommar.

"Är det sommar nu?" frågade ena barnet i morse. Och jag blev riktigt glad när jag märkte att svaret är ja. Visst är det sommar nu! Det kändes speciellt i morse när jag vaknade klockan halv 8. Gick ut i solen med kaffe och bok. Satt och läste två timmar innan någon annan vaknade. Då är det nog sommar. När man kan gå från sängen direkt ut i solstolen utan att behöva klä på sig.

Går inte ens att beskriva den känslan. När Replot är alldeles tyst, tyst, tyst och fåglarna sjunger som dårar och morgonsolen glittrar och det är vått och äckligt i gräset, men ändå så varmt och härligt att det bränner i kinderna. Då förvandlas man ganska snabbt till en lycklig, rofylld själ.

Jag tyckte att jag vilade och njöt hela helgen. Bara åt, sov i solstolen, läste och badade bastu. Ändå lyckades jag tvätta alla fönster, tömma utedasset och plantera två körsbärsträd. Allt jobbigt känns bara roligt här. Fattar inte hur det går ihop.

Som bonusmaterial kommer här en liten bildkavalkad:

 

replot5

replot6

replot8

replot1

replot2

replot3

replot4

replot12

replot9

replot11

replot13

replot7

lördag 28 maj 2016 - 12:00

Ett foto i timmen.

I går morse när jag stod i duschen kom jag plötsligt på att jag borde göra ett klassiskt efit-inlägg. Dessvärre var jag lite besviken på mig själv att jag inte hade kommit på det en minut tidigare, så jag hade haft möjligheten att ta ett foto på morgonmonstret (här syftar jag alltså på mig själv). Men tyvärr startar detta ett foto i timmen-inlägg först 7.01.

Jag har blivit urusel på att berätta om vad jag gör i den här bloggen. Kanske för att jag ibland känner mig lite privat och hellre berättar vad jag tänker på. Men låt oss föreställa oss att det är 2012 för en dag. Här kommer ett foto i timmen (eller det gör det inte alls - ibland kommer det tre foton i timmen och ibland inget alls, men här kommer oavsett en bildrapport från en fredag):

 

EFIT1

 

07.00 Väckning. Jag är urusel på att stiga upp i tid. Jag tänker alltid att jag hinner snooza några gånger - och det hinner jag uppenbarligen, för jag kommer aldrig för sent till jobbet. Här ser ni min krispiga after shower-uppenbarelse.

 

efit2

 

07.15 Frukost. Här äter barnen frukost framför tv:n (äter någon frukost vid matbordet på vardagar?) medan jag fönar håret. Orkar aldrig äta frukost hemma. Har liksom ingen ro i kroppen att sitta där och njuta.

 

efit23

 

07.45 Lähtö. I dag var det bara jag och Matheo som åkte vidare. Sami och Milken var lediga. Som vanligt rivs alla lådor ut innan alla har hittat rätt keps och så.

 

efit7

 

08.00 Jobba. Som vanligt var det jag som kom först till jobbet. Räknar aldrig att någon av mina kollegor ska vara på plats före 8.15, så den här stunden är härlig. Även om jag alltid tycker att kontoret ser så sorgligt ut innan någon har tänt lamporna och livat upp stämningen. Här sitter jag i en stund av stillhet och äter min macka som jag har köpt på vägen. 

 

efit9

 

09.00 Vi ska snart ha Jan Guillou på besök under våra jubileumsföreläsningar. Så Anna-Lena satt och gjorde kampanjen för det. Själv filade jag på det sista inför Sommar & sol-bilagan, skrev blogginlägg eller vad jag nu annars kan tänkas göra. Här snabbspolar vi två timmar, för jag satt vid exakt samma dator och utförde exakt samma syssla.

 

efit11

 

11.00 Fredagslunch. Varje fredag åker jag motvilligt med till Svenska klubben på lunch. Jag pallar verkligen inte att äta beasås så ofta, men jag vill ju inte sitta ensam och äta heller. Därför följer jag med. Men jag har inte ätit sås på flera månader. Svenska klubben på fredag måste ha högsta sidu morjens-faktorn i hela stan (eller som någon sa: där ska man verkligen inte vistas om man t.ex vill idka utomäkenskapliga affärer). Bara bekanta.

 

efit8

 

12.00 Lunchen slut. Som ni ser var också Anna och Bugaboon med. Från jobbet har hon lyckats hålla sig undan rätt bra, men fredagssåsen är tydligen svår att slita sig från. 

 

efit12

 

12.05 Biljetter. På hemvägen stack jag in huvudet på Studio Ticket och köpte biljetter till kvällens keikka med Heartbeat band och Erik Sjöholm. När jag kom tillbaka till kontoret stod Erik himself i Vbl:s kök med en reporter. Det resulterade i denna artikel.

 

wfit7

 

13.00 Möte. Här sitter vi och väntar på ett möte som ska börja 13.00. Jag berättar att jag håller på med ett efit-inlägg och Kaj rivstartar för att undvika att vara med på bild. Ni ser ju hur bra det lyckas. Sedan börjar mötet. Den här veckan var en ovanlig fredag, för vi hade inget fredagsmöte pga. att alldeles för många av oss var borta på diverse jobbkeikkor på annat håll. Sedan snabbspolar vi lite igen, för jag sitter två timmar vid datorn och jobbar.

 

efit13

 

15.00 Vinlotteri. Varje fredag klockan tre har vi vinlotteri på jobbet. 3-4 vinflaskor står på spel och man vinner i princip aldrig. Men det är olidligt spännande och så roligt när allt egentligen handlar om att man river ut varandra ur tävlingen. Här har vi vinexperterna Kojonen och Nyberg. 

 

efit14

 

15.10. JAG VANN. Men plötsligt händer det och jag vinner en flaska. Ja, det är helt otroligt! Jag blir så glad att jag spricker! Fram till 16.00 avslutar jag veckans jobb och vinkar hejdå till praktikant-Sofie, som är sista dagen på kontoret. 

 

efit16

 

16.00 Kompisdejt. Efter jobbet träffar jag mina goda vänner Daniela och Staffan. Äter en mycket rolig smörgås som heter Pain Roti Räksmörgås. Det tog flera minuter innan vi slutade skratta. Vi pratar om livet och jag försöker övertala dem att flytta tillbaka till Österbotten. Och där flyger två timmar i väg och jag inser att jag måste skynda mig hemåt om jag ska hinna smaka på mitt nyvunna vin innan konserten på Ritz. 

 

efit17

 

18.30 Hemma. Hemma är det tomt och tyst, eftersom Sami skjutsar barnen till Vörå. De ska övernatta hos svärisarna, så jag äter lite, byter kläder, lyssnar på Heartbeat Band. Sami kommer hem och vi dricker ett glas vin. 

 

efit18

 

19.45 Kaos i hallen. Vi klär på oss och drar mot Ritz. Här försöker jag snabbt visa att jag gör öppen sko-premiär. 

 

efit19

 

19.50 Cykla. Vi cyklar över bron. Så skönt att cykla nu när det är varmt ute. 

 

efit20

 

20.00 Erik Sjöholm. Erik drar en makalöst bra show. Herregud så bra! Jag måste skriva mer om Erik en annan gång. Vilken otrolig talang! Jag sitter med gåshud från öron till tår och tänker att han måste vara vår nästa stora stjärna. I pausen träffar jag cirka precis varenda en person som jag känner i Vasa (värre än Svenska klubben).

 

efit21

 

21.00 The Heartbeat Band. Flera gånger under spelning rörs jag till tårar. Får riktigt lägga band på mig själv för att inte tårarna ska rinna. Alltså HOHHO så Felicia och Macke och gänget är bra. Fortsättningsvis är Hands that built min favoritlåt, men den nya singeln Pills kanske kan hota första platsen. Ni måste lyssna på dem på Spotify. Samma med Erik. Gör det bara.

 

efit22

 

23.00 Hemåt. Eftersom Sami ska på jobb följande morgon tänker vi att det är bäst att vi snabbt åker hemåt innan vi kommer på sämre tankar, så vi cyklar hemåt över bron och äter hamppare. Här någonstans glömde jag att jag hade ett efit-uppdrag och stoppade kameran djupt ner i väskan. Ni kan föreställa er att vi gick och lade oss väldigt trötta och harmoniska.

torsdag 26 maj 2016 - 21:20

Tre episoder från Vörå.

I dag var jag på en jobbkeikka i Vörå (det händer med jämna mellanrum eftersom jag ingår i Kommunbladets redaktionsråd). Under de här två timmarna hände tre speciella grejer. En äcklig grej, en rolig grej och en konstig grej. Jag tror verkligen inte att det här intresserar någon annan än mig själv, men strunt samma.

 

1. Den äckliga episoden: Egentligen ville jag kalla den här för den fascinerande episoden, men jag tänkte att ni högst antagligen tror att jag fullkomligt har tappat fattningen. Det var nämligen så att en fasantupp hade blivit överkörd på Larvin (eller Larvvägen som det heter, men har någon någonsin kallat Larvin för dess riktiga namn?). Fasantuppen hade gått i exakt två delar. Det var den sjukaste syn jag någonsin har sett. En död fasantupp i två delar med vingarna utfällda. Så stilig och så sorgesam. Och så oerhört udda som roadkill. Wow, tänkte jag.

2. Den konstiga episoden: Den här situationen utspelade sig också på Larvin. Det hände sig så att en medelålders man segade fram i 60 på 80-väg så jag lade plattan i mattan på Sevendays-bilen för att köra om. Jag hade en lunch att passa och hade ingen lust att söndagsåka. Jag hinner bara köra om och glida tillbaka i min fil innan medelåldersmannen i den lilla ljusblåa bilen demonstrativt lägger gasen i botten och KÖR OM MIG IGEN. Blänger surt på mig, visar var skåpet ska stå. "Kom int här, flicka lilla, och tro att du kan köra om en tuff gubbe som jag". Jag skrattade och vinkade. Men mentalt vevade jag såklart aggressivt med långfingret. Gubbjävel, tänkte jag.

3. Den roliga episoden: I dag var praktikanternas sista dag, så efter lunchen sprang jag in till en butik för att köpa lite ballonger (ni vet, såna där långa, smala som man kan snurra till t.ex hundar och penisar). Längre fram i affären ser jag Samis storebror vid fruktdisken, så jag tjoar fram längs hyllorna "Jocke, heeej Jocke! Hallå!". Ända tills Jocke vänder sig om och visar sig vara någon helt annan än just Jocke. "Oj oj oj, fel fel fel, sori sori sori", säger jag och springer jättesnabbt till ballonghyllan. 

Efter alla dessa känslosvall kändes det återigen riktigt tryggt och skönt att ta Larvin ut ur byn. SÅ mycket händer i Vörå på bara två timmar.

torsdag 26 maj 2016 - 10:30

Vinn biljetter till Norrvallas sommarfest.

Inlägget är ett kommersiellt samarbete 
med Folkhälsan Utbildning
***

 

Ni kanske känner till det urösterbottniska ordspråket "ingen sommar utan Norrvallas sommarfest". Nå, om inte, så känner ni nu.

Återigen är det dags för mig att lotta ut ett familjepaket till årets uppsättning. För många kids häromkring (inklusive mina egna) är Norrvallas sommarfest en av sommarens absoluta höjdpunkter. 

Om man något jag har påpekat varje gång jag har pratat om sommarfesten med någon så är det den ohyggligt goda fingertoppskänslan som teamet bakom sommarfesten besitter. Precis varje år har de valt de mest klockrena artisterna. Ni minns när Sean Banan var riktigt het bland barnen? Ja, då kom han. Ni minns när KAJ var det allra hetaste? Ja, då kom de! För att inte tala om Måns Zelmerlöv ifjol. Folkhälsan vet exakt vilka artister de ska boka för att barnen ska gå bananas.

Och precis samma grej hände i år. Båda barnen hurrade när jag berättade vem som kommer. Hasse Andersson! Samir & Viktor! Nellie Fors! De träffade helt rätt. 

Festen äger alltså rum torsdagen den 7 juli på Norrvallas fotbollsplan i Vörå. Starten går efter 16 och festen beräknas sluta vid 21-snåret. Som vanligt finns det massor av hoppslott och roliga aktiviteter för barn med myror i brallan. Och för dem av de lite latare slaget (jag syftar nu direkt på mig själv) finns det ju en hel gräsmatta där man kan picknicka och slösnacka med sina kompisar. Skönt att ligga och slappa medan barnen springer runt och lever vilda västern. Musik som barnen diggar, körv i handen och sol i sinnet.

Elsas Kök står för tilltugget under tillställningen, både på konsertområdet och i restaurangen. Som programledare för festen fungerar mina gamla kollegor Magnus Hansén och Nicke Aldén från Radio X3M. 

Tycker verkligen om att det är en fest för hela familjen. Mommon och faffor och 2-åringar och trettioåringar i en enda glad massa. Om man någon gång i livet ska släpa hela släkten på festival, så är det verkligen nu!

Visst ses vi där?

 

 

TÄVLING: VINN FAMILJEBILJETT

 

Tillsammans med Folkhälsan Utbildning lottar jag nu ut biljetter för en hel familj. Kommentera under inlägget vem som ingår i familjen och varför just ni ska få en helfestlig dag i Vörå. Tävlingen avslutas nästa torsdag 3.6. Lycka till!

Om du vill vara på den säkra sidan kan du köpa biljetterna på NetTicket redan i dag. Här kommer du direkt till dem. Vill du läsa mer om festen? Här kommer du till Facebook-evenemanget! Där finns all info du behöver veta.

 

 

222

tisdag 24 maj 2016 - 19:30

Nu blir det lättare för dig att kommentera.

När jag flyttade min blogg till Sevendays kopplade jag för första gången på förhandsmoderering av kommentarer. Jag var starkt emot det till en början, eftersom jag ansåg att det tog död på aktiviteten i mina kommentarsfält (jag ville inte att de vilda debatterna skulle vara beroende av min inblandning). Men vi ville ha en enhetlig linje och när jag tänkte på vilket ansvar jag som bloggare bär för att kommentarsfältet inte blir vilda västern, så tänkte jag om. 

Om någon kommenterar osakligheter och olagligheter på min blogg, så är det jag som bloggare som är ansvarig för att att det innehållet figurerar i min blogg. Därför känns det nu skönt och tryggt att ha koll på vad som släpps igenom. Under det dryga året jag har bloggat här har jag kanske raderat en handfull osakliga kommentarer (de flesta i samband med flyktingkrisen, surprise surprise).

Överlag blir det glesare bland kommentarerna i bloggar. Förstås är det här ett mönster som inte bara gäller men Sevendays bloggare (man kan säga att det är ett STRUKTURELLT PROBLEM), men ibland har jag fått uppfattningen om att ni också tycker det är så trögt att kommentera här eftersom captcha-koden är så svår.

Därför har vi nu tagit till oss kritiken och bytt upp oss till ett bättre kommentarssystem. Från och med i dag behöver du bara kryssa i om du anser dig vara en robot eller ej. Härligt, va? Själv tycker jag det är fantastiskt. Jag vill ju att det ska vara en låg tröskel till att kommentera här.

måndag 23 maj 2016 - 22:50

Bra måndag.

Jag hade redan gått och lagt mig, men så blev jag hungrig och var tvungen att hämta lite smörgåsar. Och nu när jag en gång är up and runnin' kan jag ju passa på att slänga hit några rader.

För att vara en måndag var det här en fullt godkänd dag. Kanske var det den tropiska hettan som gjorde att dagen flöt på i ett enda guldskimmer, trots att vi hade fullt upp på kontoret. Herregud vad värmen gör gott!

Åt lunch med min kompis Sari på August. Jag äter väldigt sällan kompisluncher, för jag äter med mina kompisar på jobbet. Men tänkte på det i dag, hur hälsosamt det är att sticka sig ut ur bubblan emellan. Var som en nyare, gladare människa efter en timme med Sari. Visste ni förresten att hon är regionchef för Brottsofferjouren? Här kan ni t.ex läsa om hur chef hon är.

Sedan kom jag hem och gjorde det där vanliga. Plockade upp Matheo ur en pool i Vikinga, salladsmiddag, läxläsning och så en stunds pliktskyldigt legobygge. Jag läste en störig quote häromdagen. Love is not what you say, it's what you do. Kände mig väldigt träffad. Oftast ligger jag i soffan bakom någon skärm och ropar högt hur mycket jag älskar barnen. "Baaa-aarnen, har jag sagt att jag älskar er i daaa-aaag?". Och de ba "VAD SÄGER DU VI HÖR INTE VAD DU SÄGER". Men egentligen tror jag kärlek mera handlar om att uppoffra sig och vara närvarande. Jag tycker verkligen inte alls om att leka. Men ibland gör jag det bara för att jag ser hur glada de blir (jestas så de skiner upp när jag bjuder till).

Och så lite högläsning ur nya Lasse-Maja och några mackor på det. Vad mer kan man egentligen begära?

Sover bredvid min yngre sweatlock inatt:

 

24

söndag 22 maj 2016 - 18:30

Kalasväder.

22

21

"Nåå hej, det är Linn här igen, jag undrar bara om hon kan stanna en stund till? De tycker inte att kalaset är slut riktigt än!"

 

Vi har haft lite holabaloo och festligheter här på gården i dag (det kunde ni kanske ana på tants utsmyckning). Ingen av oss fyller på sommaren och det är så otroligt synd med tanke på hur trevligt det är att ha kalas i maj. Allt är så grönt och vackert. Till och med Brändö ser ut att vara idyllernas idyll. Nå, bara det att få ha kalas utomhus! Så mycket roligare!

Matheos kalas har vi försökt ha ungefär sedan han fyllde i februari, men det har kommit resor, jobb, sjukdomar och allt möjligt annat emellan. Men sini nu! Tre månader senare lyckades vi få till en söndag som både jag och Sami var lediga samtidigt (det här var Samis första lediga helg på 10 veckor!). Har haft så monumentalt dåligt samvete för att vi aldrig har fått till det - och i och med att Matheo blev sjuk i veckan har det verkligen varit darr på ribban. Är så glad att vi lyckades! 

Och vilken dag det blev alltså! Har så fantastiskt fina bilder från i dag, jag skulle så vilja visa er allihop, men nu tycker jag dessvärre inte att det är min rätt. Men ni kan föreställa er strålande sol, skattjakt och alla eurovisionshits på högsta volym. Genomsvettiga ungar i alla träd, picnic och överraskningsbesök av Lofus. Inte undra på att man är lite trött i skåpet. Aloha!

lördag 21 maj 2016 - 22:00

5 saker som andra hatar som jag älskar.

Alla människor jag känner har konstiga böjelser och underĺiga fasoner. Så också jag. I nio fall av tio är jag hopplöst mainstream. Men där emellan gömmer sig konstiga ovanor. Här kommer en lista över 5 punkter som jag älskar, men som vanliga människor hatar.

1. Syltlök. Jag älskar syltlök. Det är så oerhört gott i grytor och i sallader. Det händer nästan aldrig att jag träffar på folk som älskar syltlök (tvärtom, de flesta rynkar ihop hela ansiktet när syltlök kommer på tal). Men alltså finns det nå godare?

2. Vabba. Det är inte så att jag älskar att se mina barn sjuka. Men eftersom de sällan är dödssjuka uppskattar jag så att vara hemma med dem i en stilla, kravlös tillvaro. Gå in i tv- och soffbubblan. Dessutom är de tack och lov härliga när de är sjuka. De vill bara ligga nära, nära, nära. Och så sover de mest hela dagen. Och man själv får smygsova lika mycket. 

3. Att sova med jobbkläderna på. När Sami kommer hem klär han direkt av sig alla kläder och byter till mjukisbyxor och hela köret. Utan undantag. Han skulle aldrig gå i jeans här hemma. Har aldrig hänt, kommer aldrig att hända. Jag kan ännu gå i kavaj klockan 19. Jag har liksom ingen skillnad. Ibland går jag direkt med läderbyxorna och somnar i soffan. Uppskattar så mycket att vara hemma att det liksom räcker. Struntar vad jag har på mig. 

4. Springa i spöregn. Ju sämre väder, desto större sannolikhet att du finner mig ute i joggingspåret. Jag springer sällan i härliga, varma solnedgångar. Däremot springer jag alltid i ösregn. Det är något med syret som jag älskar så mycket. Fuktiga förhållanden passar mig så mycket bättre. Jag kan inte ens springa i hetta. Jag svimmar direkt. Tappar lusten och tjurar hem. Inväntar regn.

5. Sjukhus. Hur omvänt det än låter: Ingen annanstans känner jag mig lika trygg som på sjukhus. Jag har många safety places i mitt liv, men just sjukhus är en av dem. Oftast när jag har varit intagen på sjukhus så har jag kanske haft anledningar att vara orolig, men jag har ändå känt mig så oerhört trygg och väl omhändertagen. Folk som har vårdat mig har alltid varit det närmaste änglar man kommer. Vasa centralsjukhus, jag älskar dig. TAYS, jag älskar dig. Gissningsvis är jag också den enda i hela världen som ÄLSKAR sjukhusmat.

 

16

lördag 21 maj 2016 - 16:00

Är du fri?

WP167943 image89

 

Angående mitt inlägg om framgång jag skrev häromdagen kom det en intressant kommentar som jag tänkte gå lite djupare in på. Lina skrev så här:

 

"Men är det inte så att du har just allt det där? Så verkar det i bloggen: Snygg, utåtriktad, många vänner, söta barn, fin man, föräldrar (och till och med äldre generationen!) i livet, drömmig lägenhet + villa, reser till Thailand, framgångsrik bloggare, framgångsrik på jobbet och med andra projekt. Så intressant att du tydligen upplever det annorlunda! Det skulle vara väldigt fint att få läsa om baksidan. Jag tror det skulle ge många mycket. Jag är en av dem som har tänkt att du verkar ha allt. Men alla har vi ju våra sorger och rädslor."

 

Det var också någon annan som skrev något liknande "Du har inte tänkt på att du faktiskt framstår som just en sådan människa som du drömde om?".

Nej. Det hade jag faktiskt inte.

Kanske för att jag alltid trodde att livet alltid var lätt för sådana som det går bra för. Visst, jag har ett fantastiskt bra liv. Jag är så tacksam för allt livet gett mig så här långt. Baxnade när jag läste kommentaren här ovan. Liksom kan man ens ha allt det där? Och herregud, kan jag ha allt det där? Tydligen!

Men ser jag mig själv som framgångsrik? Näe. Är det ett lätt liv jag lever? Näe.

Jag har inte tänkt så mycket på den här frågan förrän den här veckan, så det kan hända att jag inte riktigt har tänkt klart. Men vad betyder egentligen framgång för mig? Den definitionen har förändrats betydligt sedan jag klippte & klistrade. Då var framgång väldigt tydligt kopplat till prestationer och yttre faktorer. 

I dag skulle jag definiera en framgångsrik person helt annorlunda. Framgång kopplar jag väldigt starkt till frihet. Jag kan inte riktigt sätta fingret på hur jag menar, men jag  är ute efter någon slags frihetskänsla. En framgångsrik person är någon som känner sig fri. 

Jag vet inte om det var det jag försökte säga med mitt förra inlägg. Att de personer som traditionellt betraktas som framgångsrika oftast har ett stort ansvar och en hård press att leverera - och det tär på frihetskänslan. Man tror ofta att livet blir lättare när man klättrar på sin personliga livsstege, men det behöver nödvändigtvis inte vara så. Att klättra på karriässtegen kanske bara gör allt tuffare?

Personligen kan jag ibland tycka att jag lever för tajt med jobbet. Vilket betyder att jobbet ibland äter ur min fritidskaka. Det händer att jag jobbar när jag egentligen borde hänga med barnen, vilket är dåligt både för mina barn och för mitt eget samvete. Jag älskar mitt jobb, och det priset får ibland min familj betala. Som jag sa: Alltid betalar man nåt.

Och jobbar jag inte rent fysiskt, så kanske jag sitter och dagdrömmer om något jag borde göra på jobbet. 

Och tar vi exempel från ovan: Thailand, villa etc. Sånt kostar pengar. Vilket också "berättigar" en att jobba ännu mera. Jag menar, alla dessa framgångsfaktorer kostar, i rena pengar eller andra valutor (t.ex familjetid). Jag vill så mycket (kaikki nyt heti!), och ibland blir det dyrt. Sånt tär på frihetskänslan. 

Att dra morgonshowen på Radio X3M är bland de mest prestigefyllda jobb du kan ha i mediesvenskfinland. Jobbar man där vet man att man är kompetent as hell (ja, då kan man nästan klappa sig på axeln och säga "grattis, jag är härmed en erkänt framgångsrik radioredaktör"). Men för det jobbet får du också betala ett ganska högt pris. Du kan t.ex fråga någon som har jobbat där vad det gör med kroppen och psyket att stiga upp klockan 5 varje dag, i flera år. Här igen - alltid betalar man nåt.

"Det skulle vara roligt att läsa om baksidan också", skriver Lina. Jag trodde att jag redan gnällde jättemycket i den här bloggen (haha!). Om man ser på de yttre faktorerna i mitt liv kan jag förstå att det kan se ut som i Linas kommentar, men faktum är att jag kämpar rätt mycket med mina egna demoner, precis som hon skriver. "Alla har vi ju våra sorger och rädslor". 

Jag har svinhöga krav på mig själv. Jag behöver massor av återhämtning (som jag sällan har tid med). Jag är ingen naturbegåvning, utan jobbar jättemycket med min nervositet och ångest. Jag kämpar ganska mycket med att överhuvudtaget orka lyssna på mina egna tankar.

Ni ser, inne i mitt huvud är det inte särskilt "lätt". Tvärtom, det är skitsvårt. Det kräver mycket att hålla sig på topp i min bransch. Det är tufft att vara en bra morsa vid sidan av. Det är inte bara så där man håller trädgårdar och relationer levande. Man kanske tror att det bara är att kasta på håret och fyra av pepsondent-leenden. Men så är det sällan. Och det veeeet vi ju alla. Däremot förstod jag aldrig att många erkända framgångsfaktorer ofta äter av frihetskänslan.

Jag har blivit betydligt snällare med mig själv de senaste åren. Och lärt mig lita på mig själv allt bättre. Men fullständigt fri är jag nog inte. Sorgligt nog är det bara jag själv som håller mig bakbunden.

I en dålig stund för kanske ett år minns jag en kväll när vi satt och åt kvällsmål. "Vet du, Sami, allt var egentligen så mycket lättare förr när jag var mammaledig, kontot var tomt och jag fick vakna och inte ha en endaste en plan för dagen". Jag vet inte om det är hela sanningen, men när det kommer till frihetskänslan vill jag påstå att den var bättre förr i tiden.

Konklusion: Jag har alltid beundrat fel sorts framgång.

Vad är framgång för dig?

fredag 20 maj 2016 - 22:10

5 saker jag ser fram emot i sommar.

FullSizeRender 2

 

1. Min första riktiga semester. Att verkligen få vara ledig. Fem frikkin' veckor. Hela juli och en vecka in i augusti. Det känns verkligen som en livstid. Tänk att bara stänga av allt. Och fokusera fullt ut på återhämtning och nuet. Inte för att jag känner mig nära på lika trött som ifjol, men längtar ändå så otroligt efter att få koppla bort omvärlden. Ser fram emot att skapa ett härligt sommarlov för oss och barnen. 

2. Dåligt nät på Replot. Det här händer lite ihop med punkt 1. Längtar efter att tagga ner på min uppkoppling. Inte vara fästväxt i mobil och mejl. Dessvärre noterade jag förra helgen på Replot att nätet funkade skitbra. Hoppas på att det blir lika slött som förra sommaren när det drev en till vansinne (laggade utaf helfvetet). Längtar efter distans till internet. Att bara få fylla bloggen med miljoner bilder och ett slött "hej hej!". 

 

FullSizeRender

 

3. Böcker. Den senaste tiden har jag varit så fruktansvärt trött att jag knappt har fått barnen i säng innan jag själv har stupat. Sedan vi var på vintersemester i mars (där hade jag brutal läsdiarré) har jag inte kommit igenom en endaste en bok. Jag har läst samma bok i två månader (!). Men under sommaren förändras allt. Ni vet, när man till och med läser gående till och från utedasset. Ah, har så många bra böcker som väntar här.

4. Min fest. Jag börjar bli tjatig på den här punkten. Men det kommer att bli så fruktansvärt roligt att kröna min semester med en hejdundrande gårdsfest. Speciellt när jag märker att det faktiskt är skitkul att ställa till med party. Varför har jag inte ställt till stora fester förr? Det bästa är att jag efter festen har en vecka på mig att vila upp mig innan jobbet kallar. Har redan bestämt att jag inte tänker sova på hela natten.

 

FullSizeRender 1

 

5. Bastu. Jag premiärbadade förra helgen. Och det var nästan så jag tjöt av lycka. Nog är det ju alldeles fantastiskt att elda, bära vatten och sedan sitta där och prata. Oftast har man bara det ena barnet med sig och man får liksom alltid ett speciellt moment där. Att fredagsbada med mamma när man var yngre var ju bland det bästa. Aldrig är man så harmonisk som after-sauna. När håret står på ända och man är riktigt, riktigt trött och ren. Utifrån och in.

Tänk att vi har allt det här framför oss!