tisdag 14 mars 2017 - 11:00

Ta reda på kön eller ej.

WP159323 befunky instant 113

 

Precis som 100 % av alla andra kvinnor som någon gång odlat ett barn inom sig känner jag att det är fullkomligt absurt att det just nu ligger en människa i en människa (alltså i mig!!!). Även om det här med förökning förmodligen är det mest naturliga som finns på denna jord, så känns allt det här ändå totalt främmande för en klinisk och rationell nutidsmänniska som jag. Sa jag just rationell? HAHA.

Men får det liksom inte att gå ihop att där ligger en nästan fullt utvecklad människa (googlar man vecka 21 så ser ju bilderna ut så här). Har ju sett en hel del prematurbarn i mina dagar och det känns ju helvilt att fostret snart är så stort att det har chans att överleva utanför min kropp. Tänker till exempel på min bloggkollega Nina här på Sevendays som födde barn i vecka 23. Galen tanke att jag skulle föda barn om två veckor och det skulle potentiellt kunna gå vägen.

Ja, det är mycket som känns vrickat. Också det faktum att det inte är en liten könlös hermelin där inne, utan faktiskt en person med könsorgan. Har bara tänkt att vi ska få "en baby". Inte att det ska komma en pojke eller flicka eller något däremellan. Den här gången tänker jag inte ta reda på vad det lutar mot heller. Det får komma vad det komma vill (om så en könlös hermelin).

Finns ändå ingenting i könet som säger något om barnet och dess egenskaper, fallenhet, personlighet och intressen. Det har i alla fall de senaste nio åren lärt mig av ett flickebarn och ett gossebarn. Allt det som skulle gälla pojkar gällde inte oss. Lika lite som allt det traditionellt flickiga gällde flickan. Och det är väl alltid hälsosamt att inse. Att alla variationer är möjliga.

Ska vänta till sista sekund för att ta reda på vem som är trean och vad hen har mellan benen. Tänker att det kan ge mig en sista push att ta oss igenom förlossningen. Än så länge spelar det ingen roll (jag menar, här finns det inga barnrum som ska målas ljusblå eller rosa, moahaha). Mitt huvudsakliga fokus ligger bara på att hålla hermelinen inne så länge som möjligt. Och det är helt enough just nu.

Av vilka orsaker har ni tagit reda på alternativt inte tagit reda på könet under en graviditet?

måndag 13 mars 2017 - 09:00

Ekofasta – ypperlig träning i återanvändning

Inlägget är ett kommersiellt samarbete
med ekofasta.fi
***

 

Det har knappast undgått någon att mitt shopstop under hela 2016 - som man brukar säga på finska - var en lätt knackkorv. Jag köpte inga nyproducerade kläder eller skor - och det funkade hur bra som helst. Att låna, byta och köpa på loppis är väldigt lätt om man har tid och lust (och råkar befinna sig någorlunda inom ramarna för den finska kroppsnormen).

Officiellt avslutades mitt köpstopp vid årsskiftet, men det skulle dröja nästan två månader innan jag slutligen bröt det. Jag hade helt enkelt inga behov (eller ja, i slutet av februari hade min mage växt så mycket att ett par gravidbyxor var tvungen sak). Men i övrigt hade jag säkert kunnat fortsätta ett år till. 

Blev därför mycket glad när jag blev kontaktad av gänget bakom Ekofastan 2017. Har ni hört om den? Jag hade hört om den via min bloggkollega Liisa här på Sevendays (vill minnas att hon har ekofastat förr). Tycker det här kunde vara en ypperlig övning om man tycker det är för hardcore att ta sig an ett helt år på direkten.

 

ekofasta1

Foglossningsbälte har jag lånat av Nadia.

 

Själv tycker jag det shoppingfria året gav mig cirka 700 nya aha-upplevelser. Så här i efterhand kan jag nästan få avsmak av mängden kläder folk släpar hem (som om shopping skulle vara lite av ett fritidsintresse, uäk). Det ploppar upp nya butiker och shoppingcenter överallt, folk köper som dårar och jätteofta undrar jag: Kommer inte gränsen emot snart? Eller har den redan kommit? Så här mycket kläder behöver ingen normal människa.

Bakom det här suveräna initiativet står Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland i samarbete med Finlands svenska Marthaförbund, Changemaker-nätverket och Finska missionssällskapet. Fokus ligger alltså på återanvändning och att man under de sju veckorna som fastan pågår ska låta bli att köpa nya prylar och därmed funtsa på alternativ till nyproducerat. Lite som jag redan sa: låna, byta, reparera etc.

 

EKOFASTA

Babystuff är urenkelt att fynda begagnat.

 

Såg att Karin hade gjort den officiella ekofasta-listan, där hon bland annat berättar att vi har delat barnvagnen här ovan (min bloggkollega Ellen har också gjort listan här). Det är ju ett ypperligt sätt att göra saker och ting lättare för sig under småbarnsåren. Har själv lånat ut vår spjälsäng till Annika och bilstolen får jag senare av Anna. Ge vidare, byt och dela!

ekofasta.fi finns massor av bra läsning och inspiration om du vill hänga med på fastan. Där läste jag till exempel att finländarna slänger årligen 70 000 ton textiler (det om något säger ju att vi kanske kunde dra ner på konsumtionen litegrann). Jag vågar påstå att det är så mycket lättare än ni tror (i alla fall om man är en privilegierad tant från Brändö arbetarklass). Jag utmanar er i alla fall att testa!

 

ekofasta2

Loppisfyndad bomber som jag har pimpat med stryka på-bokstäver.

 

Ni som deltar i ekofastan får gärna dela med er av era erfarenheter i sociala medier. Hashtagga dina inlägg med #ekofasta, så kan vi inspireras av varandra!

 

Läs mer här.

Och gilla sidan på Facebook här.

fredag 10 mars 2017 - 21:41

Sämst av tre.

Fredagkväll och ensam hemma. Aj aj aj så härligt. Tänkte jag skulle ta upp en grej som har slagit mig många gånger (senast här i kommentarsfältet igår). Lite om det fysiska och psykiska. Och hur det påverkar hela upplevelsen kring graviditeten. Ähh. Låt mig förklara.

Många som har snackat med mig den här gången har varit så glada för att det har gått så bra hittills. Med det får man ha i åtanke att mitt fostervatten gick ungefär i de veckorna jag är nu när jag väntade Milken (sjuka tanke!). Och då hade jag blött som en tok från från start.

Fysiskt var den graviditeten en mardröm (man kunde aldrig riktigt förutse vad som skulle hända när man reste sig - blodbad eller vattenbad?). Därför förstår jag såklart att folk säger att det är skönt när det har gått bra (tycker också själv det är fruktansvärt skönt).

Ur babyperspektiv har den här graviditeten varit rena rama barnleken. Allt har gått som smort. Inga blödningar. Inga sammandragningar. Inga tidiga vattenavgångar. Nada.

Ändå hävdar jag i nuläget att Milkens graviditet var lättare än den här.

Huuuur kan du tycka så, med tanke på hur galna omständigheterna var då, kanske du undrar. Svaret är skitlätt. Och det har absolut ingenting med fysiska förutsättningar att göra. Utan bara med psyket.

Med Milken hade jag huvudet med mig ända i mål. Inte en gång tvivlade jag på mig själv och min egen förmåga. Klart jag hade ont och hade lejdon, men jag tappade aldrig tron på livet och framtiden. Oavsett utgång visste jag att allt kommer ordna sig. Vilket det såklart också gjorde.

Och så länge jag har huvudet med sig så fixar jag nästan allt. Även om kroppen var lite svajig och inte riktigt höll hela vägen, så var hjärnan kanske skarpare än någonsin. Och det gjorde att hela upplevelsen blev uthärdlig - trots alla problem som ploppade upp längs vägen.

Den här gången har varit så sjukt mycket tuffare när jag har fajtats mot både kroppen och knoppen. Nu känner jag tilltro till livet igen (därför vågar jag skriva det här), men det har varit så fruktansvärt mycket svärta i huvudet under månaderna som har gått. Kan inte ens längre räkna gångerna jag har tappat tron på mig själv och livet i stort.

Finns ingen fysisk smärta som kan mäta sig med den psykiska tomheten som greppar strupen och säger att du aldrig mer kommer skratta igen. Finns ingen känsla som är så skräckframkallande och förlamande som känslan när du tror att livet alltid kommer vara så här mörkt, tomt, kallt.

Och det tror man ju alltid när man är mitt inne i det.

Har byggt upp en galen respekt för folk som tampas med och övervinner psykiska sjukdomar och depressioner. Har insett att jag föredrar fysisk smärta hundra gånger om - bara jag får känna att det är mitt vanliga jag som styr i hjärncockpiten. Är verkligen urusel på att vara nere i gropen.

Har nog aldrig mått så här skit i hela mitt liv och gissar att det till 90 % har berott på att huvudet föll av kroppen sisådär i januari. Är SÅ JÄVLA GLAD att jag pikkuhiljaa har hittat tillbaka till ratten. Nu styr jag igen. Lite vingrigt och trevande, på en osandad skogsväg, men tror jag börjar ha ett hum om vart vi är på väg.

Så ja och nej, den här graviditeten är både bättre och sämre. Fast mest sämre. Men vad vet vi - kanske den avancerar och överraskar på slutet?

torsdag 9 mars 2017 - 15:00

Med glädjeklumpen i halsen.

Inlägget är ett kommersiellt samarbete
med Förlaget
***

 

Vesta Linnea och monstermamman

 

Jag är en person som är väldigt lättrörd. Lägg ett halvt kilo preggohormoner på det och ni har gråtmaskin utan dess like. Jag gråter när jag ser på tv, jag gråter när folk är snälla, jag gråter när jag läser böcker. Och speciellt gråter jag när jag läser Vesta-Linnéa. 

Det är inte första gången jag säger det, men Tove Appelgrens Vesta-Linnéa-böcker är något alldeles extra för mig.  Det finns inte en endaste en bok om Vesta-Linnéa som inte träffar min absolut ömmaste smärtpunkt. Det blir kramp i käken varje gång. Kan ju inte släppa loss hulklipen mitt i natisagan - man måste ju ändå "tänka på barnen". 

Vi har läst "Vesta-Linnéa och monstermamman" så många gånger och det är så lätt att identifiera sig både med mamman och barnet i alla de här böckerna. Minns exakt hur det kändes när man som barn blev missförstådd och kände sig orättvist behandlad. Besvikelsen. Ilskan. Tårarna som brände.

I det här fallet handlar allt om en skitdag från början till slut - och servis som till slut går sönder. Kombinera ett grinigt barn med en irriterad morsa. Och så en dockservis som slås i spillror av misstag. Det var liksom inte meningen, men när båda är sura från början är det så lätt att det skär sig och alla börjar gorma. Även om det faktiskt inte var någons fel, egentligen.

 

Vesta Linnea och monstermamman1

 

Det är så lätt att känna barnets ilska. Och samtidigt identifiera sig med morsan. I det här fallet "Monstermamman". Ibland går det bara inte att hålla sig när man är jättetrött och jätteirriterad. Hur mycket misstag det än må vara frågan om.

 

vesta linnea Tove Appelgren

 

Jag har ofrivilligt varit en monstermamma alldeles för länge. Det var svårare än jag trodde att orka med två jättestora, kompetenta barn när man själv är svag. Vet exakt fiilisen när Vesta-Linnéas morsa gråter i sin sambos famn i soffan. "Jag är världens värsta mamma", säger hon. "Jag borde inte alls få ha barn".

Då gråter jag förstås.

Dels för att det fortfarande finns barn hos oss som säger sig flytta bort när babyn kommer. Dels för att jag ofta känner att jag har tagit mig vatten över huvudet. Men främst för att Tove Appelgren är en sån CHEF på att knipa om hjärtat, just exakt där det bränner.

 

vestalinnea monstermamman

 

Och det är ändå ingenting mot storlipen som kommer när mamman piper fram ett förlåt. "Förlåt, min älskade unge". Där vid ordet älskade har jag absolut ingen röst kvar. Får verkligen krampaktigt hålla käkarna i styr för att kunna viska fram fortsättningen. "Det är liksom så, att jag inte alltid tycker om det du gör, men jag älskar dig alltid".

Så lätt, så lätt, så lätt att känna igen sig.

Mina barn har alltid älskat Vesta-Linnéa-böckerna och vi har läst dem om och om och om igen. Tror det ligger något befriande i att läsa om barn som får vara skitarga och älskade - samtidigt. Och när du en gång är i farten ska du inte heller missa "Vesta-Linnéas svarstaste tanke" och "Vesta-Linnéa i månskenet". Alla är så fruktansvärt ljuvliga i all sin svärta. 

Just den här monstermamman köpte jag också till min systerson Willy i julklapp, tänker mig att den kan vara bra att luta sig mot, både för mor och son mitt i den allra värsta fyraåriga trotsåldern. Och lika bra funkar den läääänge efteråt. Rekommenderar verkligen!

 

Med koden MONSTERMAMMAN får alla mina läsare -15 % på samtliga Vesta-linnéa-titlar fram till april i Förlagets webbshop.

 

Här kan du köpa Vesta-Linnéa och monstermamman.

 

Missa inte heller att följa Förlaget
Instagram och Facebook

onsdag 8 mars 2017 - 19:30

Användbar kvinnodagsfras.

mm

 

En gång om året, eller i alla fall den åttonde mars, brukar man se ut som Milken på bilden här ovan när man scrollar sina vanliga someflöden. Tänkte liksom att det är 2017 och att folk har läst på lite om internationella kvinnodagen, kanske upplevt den förut och att vi således kunde använda dagen till att lyfta viktiga frågor. Hade gärna sett lite mindre rosor och choklad (också i år).

Däremot råkade jag stöta på en bra typ efter jobbet som lärde mig en användbar replik när folk envisas med sina gratulationer på kvinnodagen. Man ska rynka hela ansiktet och ropa: "GRATULERAR DU AIDSSMITTADE PÅ VÄRLDSAIDSDAGEN DÅ OCKSÅ, ELLER?". Jaja, synd att ingen har kommit med ett grattis sedan dess. 

Hade tänkt mig att jag skulle hålla dikttraditionen från ifjol levande. Men i dag var det alldeles för roligt på jobbet, så hann aldrig dra fram min inre poet. Därför får vi göra det som trenden säger - återanvända. Hej!

måndag 6 mars 2017 - 11:00

Ofin fråga.

Jag utlovade en obekväm historia från ölserveringsområdet från mellon i Växjö. Stämningen i korridorerna i arenan var festlig och klockan var kanske kvart före start och vi stod och trängde oss kring ett ståbord.

Det var svettigt, trångt och packat. Jag och Nathalié stod som bordvakter i det enda lediga bordet som fanns tillgängligt (alla andra köade efter en skumpa eller en sista öl innan det var dags att söka oss till våra sittplatser). 

Fram till bordet stegade två snygga pantertanter, cirka 40 plus. De hade inget ledigt bord och frågade:

- Tjena, får vi stå här medan era vänner köar?

- Nåmen såklart, sa vi på hård finlandssvenska.

- Ah, snällt. Tack! Det var så trångt här. Säg till när vi ska gå!

- Iiingen panik, det är lugnt, stå kvar ni!

 

Och så började såklart smalltalket (eftersom svenskar i regel är trevliga):

- Ja, vad tror ni om dagens tävling då?

- Vi är här för att heja på vår kompis Krista, så vi tror förstås på henne! Ni då?

- Vi är här med FO/O, så vi håller på dem!

 

Eftersom pojkarna i FO/O är relativt unga (18-19 år) och dessa pinglor lite äldre drog Nathalié till med en rimlig fråga (ja, det får man väl ändå säga).

- Ja, så ni kanske är deras mammor då?

Och exakt här dog stämningen. Den gick från hundra till noll på 0.2 sekunder. Det gick att skära i luften. Det blev akward, helt enkelt.

- Nee, vi är bara deras vänner, sa de torrt.

Eftersom magin var bruten blev vi mycket glada att våra finska vänner kom tillbaka med händerna fulla av skumpa och öl. Vi sa adjö och så tänkte vi inte mer på det. 

Ända tills Jema messade en screenshot följande morgon: 

 

17121998 1504284612938806 1583255421 o

 

Den vi just hade mammat var alltså en flickvän (inte undra på att stämningen var lite "spänd", heh).

söndag 5 mars 2017 - 18:15

Gött att tänka framåt.

Alltså dagens väder, hur kan det vara så ljuvligt? Satt nere vid Smulterö en lång stund medan barnen åkte pulka. Det var så varmt i ansiktet att man lätt kunde tro att det var slutet av april. Såg att det fina vädret ska fortsätta ännu måndag och tisdag. Sol, sol, sol.

Det gör så mycket för finländaren när hon får två timmar solljus efter jobbet. Nu går solen ner först någon gång efter 18 och det är som ett helt nytt liv har börjat. Även om man bara ligger i soffan efter jobbet så är känslan ändå så mycket mer winning. 

När jag satt lutad mot solväggen nere på Smulterö tänkte jag lite på sommaren och hur speciell den här sommaren ska bli. Eftersom jag har bf i slutet av juli får jag gå på mammaledigt redan i slutet av juni. Och eftersom jag har fem veckor semester att ta ut före det får jag gå på semester redan i slutet av maj. Så det här betyder en HELT ledig sommar från maj och framåt. Både för mig och barnen (så skönt att inte behöva pussla med barnvakter när skola och förskola slutar!).

Förstås slirade tanken iväg till Soltorpet. Som bäst grävs det för fullt där. Vi drar dricksvatten till tomten nu. Det beslutet fattade vi långt före vi ens började överväga nyfödingar i den här familjen. Och så här i efterhand är jag så tacksam för det. Kunde inte komma mer lägligt. Kommer att göra våra babysomrar så mycket lättare. Bara tanken på att transportera vatten till alla bajsblöjor gör mig helt sveitto

Kommer att bosätta mig där när från skolavslutningen och framåt. Gissar att det känns skönt att återvända hemåt när babyn kommer. Monsterbindor, ömmande bröst och nya människor gör sig bättre där man inte måste gå ut på utedasset mitt i natten. Där man inte måste diska. Eller väckas av myggor i en halvfuktig säng. När man får nya människor i familjen vill man bara ha en dusch, en bäddad säng och en Sale nära.

Jaja, känns alldeles galet att jag, den här veckan, har kommit halvvägs in i graviditeten. Jag är så stolt att jag står, lever och kan se fram emot en sommar.

Det trodde man fan inte för en tid sedan. 

 

linn

lördag 4 mars 2017 - 20:30

Min gissning inför Andra chansen.

mello vaxjo

 

Nästan varje dag sedan jag var på Mellon har jag tänkt att jag borde dra en liten rapport om hur det var att uppleva showen live. Men det känns som ett övermäktigt inlägg för just denna kväll, eftersom det bara återstår en halvtimme tills andra chansen går av stapeln. 

Läste just att fyra (!) bidrag går vidare från andra chansen till final (det var sannerligen lite i överkant). Tycker att det här duellsystemet är så orättvist. Hade hellre sett att det var en helt vanlig röstning, som i deltävlingarna. Inte fyra en mot en-dueller. Nåja, om jag sku dra en liten tippning här.

 

Duell 1

FO&O – Gotta Thing About You
De Vet Du – Road Trip

Jag gissar: Här tror jag på FO&O. Men det kanske beror på att jag har hört den fler gånger och sett dem live. Tycker ändå den svänger lite om man anstränger sig. Men sedan vet man ju att svenskar gillar pajiga, skojsiga nummer, så den där roadtrip-bilen kanske är "rolig". Mina barn tycker t.ex den är bra och det är alltid farligt, för de är kända för att ha usel musiksmak. Påminn mig att jag ska berätta en rolig historia om FO&O från Växjö lite senare.

 

Duell 2

Axel Schylström – När ingen ser
Lisa Ajax – I Don’t Give A

Jag gissar: Här tycker jag båda är semi-usla. Men Axel vinner för att präkigt folk stör sig på Lisas svärande. Plus att det är en pojke som sjunger = folk röstar flitigare. För mig spelar det ingen roll vem som går vidare.

 

Duell 3

Boris René – Her Kiss
Dismissed – Hearts Align

Jag gissar: Om jag ska vara ärlig fick jag youtuba båda för att minnas hur låtarna gick och artisterna såg ut. Och det är ju sällan bra i mellosammanhang. Tyvärr. Tycker inte om den svängiga Timberlake-popen i Her kiss. Men tror ändå den funkar bättre än Hearts align (man glömmer den snabbare). Här tycker jag det är SJUKT att någon av dessa ska gå till final. Fanns hundra andra bättre i startfältet.

 

Duell 4

Anton Hagman – Kiss You Goodbye
Loreen – Statements

Jag gissar: Här är jag osäker på om hårda youtubefans eller gamla meriter slår högre. Tycker Loreen gjorde ett bra framträdande förra veckan (även om de senaste årens mystik och flummighet känns lite väl påklistrade - liksom come on, du var just med i svenska Idol). Nå väl, sådana som Loreen äter små antons till frukost. 

 

Vad tror ni?

fredag 3 mars 2017 - 19:30

Från fredagssoffan.

Hej fredagkvällen, dig tillbringar jag tillsammans med mina barn i en soffa på en bränd ö mitt i ett vintervitt Österbotten (inatt kom det massor av snö!). Har en tortilla i magen,  ett nyfärgat hår och tulpaner på bordet. Kunde knappt bli bättre. Eller jo, stunden kunde också innehålla ett glas rödvin (men någon måtta får det vara på perfektionen).

 

hemma2

hemma3

 

Tänkte att jag kunde öppna datorn och låta hjärnan rinna ut på tangentbordet när jag ändå inte har annat för mig. Har alltså hängt några välförtjänta timmar i frissan denna eftermiddag. Har verkligen haft ett galet obehag för mitt hår och utväxt den senaste tiden. Det är inte KLOKT hur skönt det känns med nyklippt och slätt hår igen. Just nu är jag i en sånt skede när jag inte orkar med gerillakrig mot utväxt och lugg. Så jag färgade håret mörkt igen. Ni ska få se en bild när dagsljuset uppenbarar sig igen. 

Igår var Anna-Lena och Jenny med familjer här och gjorde sushi. I dag har jag haft en liten listeriaångest (jag åt den kallrökta laxen, jaix), men det var ju så gott. Och så spelade vi en omgång Det sociala spelet. Roligt att liva upp livet på en sketen torsdagkväll. Vi gjorde för övrigt en smarrig efterrätt igår (eller det var Anna-Lena som utförde). Lätt var den också! Hemgjord Bounty. Ungefär lika lätt som kokosbollar. Receptet hittar du här om du vill testa. Lovar det är värt det. 

Ps. Vi åt upp ALLT på bilden här nedan.

 

hemma4

 

I dag har jag gjort en mycket god gärning för denna blogg. Jag laddade min Canon-kamera och tänkte att det kunde vara dags för att återinföra bilder som ett element i den här bloggen. Kan verkligen beundra er för att ni har stått ut med så här otroligt texttunga inlägg (och återvunna instabilder). 

Nä, nu ska jag steka plättar och äta med grädde och jordgubbssylt. Har många kilo till målvikten. Hejtå!

onsdag 1 mars 2017 - 18:15

Inget som stör.

Det finns ju alltid ogjorda sysslor i en människas liv som tynger. Räkningar som ska betalas, beslut som ska fattas och uppgifter som ska tas tag i. Sällan är man helt fri från den där känslan att man borde borde borde.

Jag är till på köpet ganska usel på att ta tag i just sånt.

Kan till exempel stirra ångestfyllt på en räkningshög i en vecka utan att ta tag i den. Även om jag vet att jag hur lätt som helst kunde resa mig och betala dem. Och hur skönt det skulle vara efteråt. Men jag ba ooooorkar inte. Det är en egenskap jag finner totalt förkastlig i mig själv. Ser på Mello, köper chips och betalar en påminnelse istället.

Och låter räkningshögen tynga mig omedvetet.

I början av veckan fick jag ett megaryck och sa till mig själv: "Aj että det skulle vara skönt att vara helt fri från praktisk tyngd och dåligt samvete, nu prkl gör jag det!". Allt sånt som stör min feeling ska BORT. Redas upp. Förintas.

Så jag bet ihop och började med att betala alla räkningar jag samlat på mig (aaaah!). Sedan gick jag upp i arbetstid (YES!). Sedan styrde jag upp fjolårets bokföring för mitt företag med min bokförare (herregud den känslan var som en DROG!). Sedan tackade jag nej till några jobbuppdrag jag dragit mig för att tacka nej till (BRAVO!). Och så betade jag av alla olästa mejl i inkorgen - och svarade!

Och sedan var det som om jag svävade på moln. Allt som allt tog det två dagar att förinta all skit som stör mitt hjärnflow. Och vad lär vi oss av det? ABSOLUT INGENTING. Jag kommer antagligen att vara i samma sits igen om en månad. Men herreguuuuuuuuuud det är skönt att vara helt fri i tanken. Just nu finns det ingenting jag borde. Kunde leva i detta tillstånd lite oftare. 

Jaja, ville bara rapportera från ett behagligt tillstånd. Hejtå.