Barn och svärta.

söndag 9 april 2017 - 19:30 | 7 Kommentarer

brando litteratursallskap

Samlarbild från 2012.

 

Som den kulturfondsnybörjare jag är hade jag ingen som helst aning om att avsikten för min ansökan skulle luftas i offentligheten (hade faktiskt glömt att de beviljade stipendierna publiceras i tidningen överhuvudtaget). Så jag var med stora ögon jag hörde "grattis, du ska skriva barnbok!" när jag stämplade in på jobbet förra veckan. 

"Iiiiiiiih" sa jag, tokrusade till min dator och klickade upp e-tidningen. Mycket riktigt stod det att jag hade fått ett litet stipendie för att skriva en barnbok. Och inte bara en barnbok - utan en barnbok på temat utbrändhet. "Jävlars", sa jag. För jag hade verkligen inte tänkt säga det högt åt någon. Där stod jag också och smilade (på en tre år gammal bild). Asch. Uhh.

Nåja, eftersom min hemlighet en gång var avslöjad, så kan jag väl prata om den. Och använda den som en morot för att på riktigt komma igång. Lite press kan väl aldrig vara helt fel.

De senaste dagarna har det, i och med terrorn i Stockholm, varit mycket aktuellt med att prata om svåra händelser med barn. Det finns inget som jag anser är så förlegat som att tiga om svärta och smärta inför barn (barn ser och hör om krig och elände precis lika ofta som vuxna - de förtjänar också en förklaring). 

Som förälder har jag alltid sökt mig till barnlitteratur när jag har behövt ta upp något aktuellt ämne. Jag tycker barnböcker är den bästa inkörsporten till allt. Så många bra diskussioner vi har haft, tack vare barnböcker. Just nu har vi en helt galen läsfas going on. I 9 fall av 10 hittar du oss liggande i vår säng där jag högläser för barnen (läser just nu min favvobok från barndomen, Mathilda av Roald Dahl). Och det säger jag inte för att skryta om min egen förträfflighet som högläsande förälder, utan kanske främst för att det är det enda jag kan göra med den här rotikroppen, haha.

Nå väl, till saken: Det finns en massa skitsaker som händer runtomkring människor, vuxna och barn hela tiden. Och för att komma över dem behöver vi snacka om dem, hitta förklaringar och tröst. Att barn på något sätt ska skyddas genom att vi tiger ihjäl det svåra är så mossigt, korkat och kontraproduktivt. Barn är ju inte dumma, om vi säger så.

Barn nås också av våld, sex, porr, krig, mens, depressioner, mobbning, terror, död, cancer, fattigdom, missbruk och morsor som bränner ut sig. Det här är många barns vardag. Ändå skrivs det förhållandevis få barnböcker om ämnen som anses "svåra att prata om". Förstås fler än i prinsessorna och prinsarnas tidevarv på det gamla goda 90-talet när jag växte upp, men ändå.

Därför har jag tänkt att jag ska ge det ett försök. Att uppfinna en barnbok på ett tema som jag själv anser vara lite underrepresenterat i barnlitteraturen. Vete fan om jag alls kan. Men det vet man ju sällan innan man ens har försökt. Här kunde man ju önska att man var lite mer som Pippi. Hur var det hon sa? "Det har jag aldrig provat tidigare så det klarar jag helt säkert!".

Kommentarer

  • Christina

    09.04.2017 20:29 (4 månader sen)

    Vad roligt Linn! :) Jag drömmer om att skriva barnbok också nångång.. Måste bara hitta ett annat underrepresenterat tema. Vi tar nog ofta böcker till hjälp i förskolan när vi ska prata svårigheter.


  • Jessica

    09.04.2017 20:30 (4 månader sen)

    Yes! Vilken sjukt bra idé! Det känns som det pågår en otroligt bra barnboksboom för tillfälle, men det här temat känns rätt underrepresenterat som du säger. Mycket skrivpepp till dig!


  • Mama

    09.04.2017 23:44 (4 månader sen)

    Det bokprojektet hejar jag också på! Gillar skarpt barnböcker som lyckas fånga min/mångas verkliga vardag med alla dess stora och små bekymmer och ljuvligheter. Har inte kollat om det finns såna, men i min barndom hade jag varit betjänt av barnböcker som behandlar ekonomiska problem och fattigdom, med en handling som utspelar sig i modern tid. (Plus någon som läst dem för mig och diskuterat.) Min familj drabbades hårt av "laman" på 90-talet, men ingen ville/förmådde/hade tid att(?) förklara läget för oss barn. Kanske trodde de sig därmed skydda oss också. Men det var i vart fall en urusel taktik, och där och då tog min barndom abrupt slut. Många nätter i många år grät jag mig till sömns i min ångest: "Hur ska vi klara oss? Kommer banken att ta vårt hem? Måste vi bo på gatan?" Ingen såg min ångest och ovissheten skapade otrygghet och ärr för livet. Ofta som en känsla av att katastrofen ständigt lurar runt hörnet. Jag hörde ju ofta min mamma gråta på kvällarna så jag tänkte att det måste vara illa. Barn ser och förstår väldigt mycket mer än många verkar tro, men man har ju inte direkt sinne för proportioner ännu i lågstadieåldern. Mycket hade kunnat bli annorlunda om nån tagit sig tid att förklara sammanhangen. Ovisshet är lika med otrygghet. Vi gör sannerligen alla misstag i vår barnuppfostran, men åtminstone den biten försöker jag fixa att jag är öppen inför barnen och förklarar sånt som ändå tydligt påverkar och kanske oroar dem. Det blev många ord. Men mera såna böcker var budskapet i korthet. ;) Tack och hej!


  • My

    10.04.2017 08:37 (4 månader sen)

    Va roligt! Har haft exakt samma idé i flera år men inte kommit till skott (har själv varit utbränd ch deprimerad i omgångar under mina barns barndomsår och funderat mycket på hur det har påverkat dem) Heja dej - du gör säkert en mycket bättre bok än jag skulle ha gjort! Ser fram emot att läsa den.


  • Kugge

    10.04.2017 16:25 (4 månader sen)

    Jättefin idé! Tips från coachen: gör upp en tidsplan och sätt en (nästan liiite för sträng) deadline och berätta åt alla att du ska skriva. Ha kanske till och med nån du rapporterar till. Du behöver inte ens skicka text, men ha nån att "hålla koll" på dig. Lycka till Linn! :)


  • Matti Hokkanen

    16.04.2017 05:19 (4 månader sen)

    Grattis och -lyckatill med Barnboken!


  • emzi

    25.04.2017 10:54 (4 månader sen)

    Grattis :D Skall bli intressant att följa med hur det går med boken :)


Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.