Genomtänkta planer och våndan i att blir vuxen.

tisdag 21 juli 2015 - 12:50 | 16 Kommentarer

20120611 133822

 

Internet är ju lite som folk överlag. Ibland blir man kär, ibland blir man rörd, ibland blir man så irriterad att man måste gå ut och sparka i en vägg. För att slutligen reagera i ett blogginlägg.

Jag ramlade över en diskussion i morse som fick mig att gå in i mig själv för en analytisk stund (nå, jag kissade och stod 2 minuter vid kaffeautomaten). Ämnet var förvisso inget nytt. Den här diskussionen är en evighetsdiskussion som kommer leva vidare i all oändlighet. Har ni inte fört den själv, så har ni garanterat deltagit i den kring ett kaffebord nära dig. 

Man kan dela upp mänskligheten i två läger. De som är den 1. planerande typen och de som är den 2. hopplöst impulsiva typen. Jag har skrivit om det här förut, att jag är så ofrånkomligt spontan när det kommer till stora beslut att jag så gott som aldrig lider av beslutsångest. 

Jag läste alltså en lång diskussion där det diskuterades klassiska blivuxenfrågor. De här vanliga frågorna som väldigt många i min bekantskapskrets tampas med just nu. Det är väldigt tydligt att jag närmar mig 30 med stormsteg.

 

Ska man förlova sig före man gifter sig? Ska man fria före man förlovar sig? Ska man ha barn före man gifter sig? Eller ska man rent av ha fast anställning innan man försöker få barn? Och hur är det nu igen - borde man kanske köpa lägenhet innan man ska ha barn? Och för att få lägenhet borde man kanske få fast anställning? Och för att få anställning borde man vänta med barn? Och innan man köper hus kanske man vill bo i stan? Men så vill man kanske ha hund och den trivs bättre på landet och då behöver man kanske två bilar? Och förresten så vill jag inte fria utan vänta på att han gör det!

 

När jag blev gravid var 21 och mitt i en statsvetenskaplig utbildning. Jag hade bott ihop med Sami i en månad, vi hade känt varandra i sex. Klart som fan att vi sa "Hoppsan hejsan, ja tack!". Det kändes ändå rätt. När jag blev gravid andra gången var jag mitt i en kandidatuppsats, tre meter från mållinjen. Klart som fan att vi sa "PAUS, vi kör ett till nu när vi en gång är på G". Jag tror inte alls på att man ska vänta in rätt läge. 

Det hade aldrig kommit bättre lägen. 

Det går inte att tänka igenom allt så noggrannt alla gånger. Folk planerar och planerar. I vissa fall kan jag tycka att folk planerar sönder sina liv. Väntar och väntar. Funderar och funderar. Av allt jag erfarit hittills i livet har ingenting blivit bättre bara för att det har blivit genomtänkt. 

När jag läser diskussioner som den här skulle jag bara vilja svepa in som en vitskimrande, lockig ängel i deras nattliga drömmar och viska Disney-igt i deras öron "Gör det du vill göra nu!". Vänta inte på det där ögonblicket. När du väl har planerat färdigt kan det vara för sent. 

Köp det där huset, säg upp dig från jobbet, spotta ut p-pillret och skaffa dig den där förfärligt högljudda skocken med höns! Dumpa rövhålet till pojkvän, adoptera och flytta dit du vill! Strunta i barn, sök den där tjänsten och ta den vägen du drömmer om.

Jag vet att traditioner är fina och att göra saker i en viss ordningsföljd kan fylla någon slags funktion. Men lås dig inte vid petitesser. Lyssna inte på andra.

"Oj så snabbt det gick med er sommarstuga!" säger folk. Klart det gick. Jag vill inte vänta i flera år på att den Perfekta Dunderstugan dyker upp. Jag vill att vi ska ha en plats där vi kan vara lyckliga här och nu. Medan barnen är små och jag fortfarande vill det här. Vissa letar i flera år. Men sådan är inte jag. Jag ville testa på det här NU. Inte sedan. Sedan kanske jag vill någonting annat.

Någon vacker dag kommer min impulisivitet bita mig i röven, var så säker, men hittills har den bara fört med sig spänning och glädje. Om jag hade analyserat sönder mina val hade jag aldrig haft barn ("jag är för ung, ingen utbildning, ogift"), inget hus ("nä, vi måste nog vänta tills jag också har gått på visning"), ingen sommarstuga ("nä, vi måste nog vänta tills du också har gått på visning"), inget jobb ("nä, jag har ju nog utbildat mig till journalist, kanske jag inte ska komma över till annonsavdelningen"). 

Jag säger inte att det har varit lätt alla gånger. Men jag säger att det aldrig skulle ha blivit av om jag hade fastnat i planeringsskedet. Man vet ju faktiskt aldrig när livet fräser förbi i 190 km/h. Då vill jag inte stå där med hängiga axlar och snopen blick och ångra att mina genomtänkta planer aldrig hann se dagens ljus.

Våga bara göra. Lovar att det ordnar sig.

 

Kommentarer

  • Michaela (mammaspring)

    21.07.2015 14:07 (2 år sen)

    Amen. Hear hear. Och så vidare. Så. Jäkla. Rätt. Alldleles för ofta har jag sett människor i min närhet streta och jobba för något de i slutändan aldrig fått njuta av. Ta som exempel min farsgubbe som i tiden jobbade och slet för att som pensionär kunna njuta av sköna livet på stugan. Nå hur gick det? Karln gick och dog långt innan pensionsåldern så det blev inga ljuva dagar. Det här har fått mig att inse att livet kan vara jävligt kort om det vill sig riktigt illa. Lika bra att försöka ta vara på den lilla tid som finns att tillgå. Sen måste jag också påpeka att jag kan bli enormt provocerad av människor i min närhet som exempelvis väntar med att smaka nypotatis före midsommar och stoltserar med sitt val att just vänta med stort V. Det klickar bara till i mig och helst av allt skulle jag ha lust att skrika att man kanske inte lever tills dess.


  • Linda

    21.07.2015 14:19 (2 år sen)

    Jag och min man är lika spontana. Funderar inte i det oändliga över inköp och dylikt! Kör på impuls och hittills har det gått bra. Gäller barn, tomtköp,husbygge, flytt, försäljning av hus,nya bilar, köp av villatomt (med chansningen att vi kanske kanske skulle få bygga hus där. Vilket vi nu gjort!) Sen har vi t ex bokat sista minutenresor och rest dagen efter (med 4 små barn). Visst bör man planera ibland men lite spontanitet skadar inte. :-) Du glömde bort den 3:e kategorin. Folk som aldrig planerar! Irriterande folkslag det med.. du vet sådana som litar på att andra ställer upp då de är "i pisset". Tex vet länge på förhand om att de ska flytta men har inte alls planerat HUR i all världen det ska lösa sig utan bärhjälp, bil etc. Och de ska flytta IDAG! Typ. *huh* (Jo, det finns såna!)


  • sofie

    21.07.2015 18:31 (2 år sen)

    Så bra skrivet. Älskar din blogg!


  • Jenny

    21.07.2015 19:03 (2 år sen)

    Alltså du är KUNG, Linn!!


  • Sarah Nedergård

    21.07.2015 19:41 (2 år sen)

    Så. Jäkla. Sant!


  • Sara

    21.07.2015 20:08 (2 år sen)

    Detta inlägg borde ramas in och hängas på väggen! Allas väggar! Amen


  • therese

    21.07.2015 20:31 (2 år sen)

    Oj att planera har jag försökt men varför? Det blir ju ändå aldrig som man tänkt! Skulle inte flytta ihop med pojkvännen innan jag hade fast jobb och innan han varit i "milin", vi flyttade ihop ett år innan han for dit och jag hade inte fastanställning innan, det fick jag efteråt. Vi skulle vänta med att skaffa barn tills han hade jobb efter milin. Blev gravid när han slutade skolan och bebisen kom 1,5 månad efter att han blivit civil. Resten har blivit väldigt spontant med husköp, bröllop planerat på 3,5 månader osv. Meeen dom säger ju att man bara lever en gång. Nu ska vi sälja huset för det var inte det bästa beslut vi gjort hittills ;)


  • fredrika

    21.07.2015 20:33 (2 år sen)

    Säkert bara jag men jag kopplar spontana folk du beskriver med folk som hamnar i tv programmet lyxfällan! Mvh en mega spontan person som har tur att ha en planerande förnuftigt sambo som kompletterar mig :)


  • Johanna

    21.07.2015 21:00 (2 år sen)

    Finns också en till kategori. Håller med om att det finns de som planerar och planerar och aldrig kommer till skott men det finns också vi som tycker om att planera och faktiskt gör något åt våra planer. Tycker du gör indelningen lite för snäv då du lägger likhetstecken mellan att planera och beslutsångest. Jag älskar att planera men jag är också jäkligt målmedveten och beslutångest lider jag verkligen inte av. Men tack för ditt inlägg. Behöver kanske lite mer spontanitet i mitt liv så jag inte låser fast mina planer och kastar bort nyckeln. Bra att kunna ändra sig också.


  • Ida

    21.07.2015 21:54 (2 år sen)

    You nailed it! Har många i min bekantskapskrets som tykt att jag och min man har haft brottom med vissa saker och inte planerat till slut och hur har det gått? Jag och min man har egetbyggt nytt hus och snart tre barn precis som vi önskat och de där andra bor ensamma och börjar sakta men säkert ha någon sorts ålderskris över just det, att de är ensamma. Som man bäddar...


  • Ia

    21.07.2015 22:02 (2 år sen)

    Alltså jätteklokt skrivet, men en lite annan synvinkel; Nu kan jag bara tala för mig själv, för jag har aldrig diskuterat det här med någon annan, så jag vet inte om det här är ett unikt "problem" för bara mig, eller om alla planerare och ältare lider av samma dilemma, men, jag VET faktist inte vad jag vill, eller vad jag drömmer. Lyssna på maaaagkänslan! Följ ditt hjääärta! Skrålar livscoachar. Men jag HAr ingen magkänsla. Jag VET inte vad mitt hjärta vill. Sjukt tragiskt! Visst, det kan vara (är säkert) en form av rädsla det handlar om, men det är inte en sådan där: "Jag vet nog vad jag på riktigt vill, men jag vågar inte hoppa!"-rädsla, utan kanske då i så fall mer en "jag är så införtvivlat rädd att jag inte ens vågar ha en magkänsla, eller inte ens vågar söka min dröm, och inte ens vågar medge att det är för att jag är så rädd som det är så".. Då är man helt enkelt tvungen att planera och fundera och älta. Du ropar: Hoppa! och jag ropar "men jag vet ju för fan inte åt vilket håll!"

    • Cecilia

      21.07.2015 23:47 (2 år sen)

      Du är absolut inte ensam om detta problem! Jag tycker i alla fall att det är ett problem. Skulle man bara ha nån slags magkänsla om vart man skall hoppa!!

    • Elin

      22.07.2015 08:44 (2 år sen)

      Samma känsla här!


  • Alexandra

    21.07.2015 22:16 (2 år sen)

    Preciiiiis! Har tänkt så mycke på de här! Man ska göra saker nu som man vill! Inte bara fundera och planera allt för framtiden. Forever börjar SÅ här.


  • Karl

    21.07.2015 23:46 (2 år sen)

    Det är väl klart att det är enklare att vara "spontan" om man har en make/sambo som har ett jobb där man i praktiken har ett garanterat livslångt anställningsförhållande. Vem har hört om en permitterad/uppsagd polis? För oss andra kommer verkligheten ofta emot.


  • Lilly

    24.07.2015 11:53 (2 år sen)

    Härligt inlägg och superhärlig låt. <3 Det är verkligen så att barn tycker jag man absolut inte kan planera fram. Det kommer ju naturligt. Många gånger väldigt oplanerat också. ;)


Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.