Gina G och andra fina ESC-minnen.

torsdag 11 maj 2017 - 14:30 | 2 Kommentarer

Inte är jag ju sämre än att jag
gör veckans blogglista på Sevendays.

 

Jag tycker att Eurovision Song Contest är: En tv-show för bra för att vara sann. Jag menar, har vi någon gång samlat så mycket galenskap på en och samma scen? När jag var barn var jag mer eller mindre besatt. Jag skojar inte när jag säger att jag tror att jag har sett eurovisionen från 1996 närmare hundra gånger (tv-utbudet var inte så huisit på den tiden och det var en av de få program jag hade lyckats banda på VHS). Det samma gäller Miss Universum från 1997.

 

Den bästa vinnarlåten genom tiderna: Tja, det sällan så att mina egna favoriter vinner. Men jag kan minnas hur festligt jag tyckte det var 1998 när den ljuvliga transan Dana International från Israel vann med falsksången Diva. Jag var kanske 12, men för första gången förstod jag kraften i den här tävlingen. Lika glad blev jag när Conchita Wurst 16 år senare vann 2014. Fast så där bra-låt-mässigt är det väl ändå Euphoria.

 

Min åsikt om politikens roll i sångtävlingen: Exakt så här ska politik bedrivas. Att påverka den allmänna opinionen och rådande orättvisor med kultur, glitter och glamour. Ah, så jag njuter när man lindar in politiska budskap i åmande och kråmande, tonartsbyten, flygande vargar, bongotrummor, dålig engelska och falska ballader. Det är förbjudet att blanda in politik och bla bla bla, men klart som korvspad att man ska balansera på gränsen för att det ska vara roligt.

 

I år vinner: Italien, tyvärr. Tycker inte om den. 

 

Så här laddar jag upp för finalen: Med sushi hemma hos mig och Familjen Kaos på Wasa Teater. Och naturligtvis med en liveblogg denna afton. 

 

En perfekt eurovisionslåt ska innehålla: Ett bra budskap. Ett tonartsbyte. Helst något riktigt osmakligt moment också. Kanske just den där flygande vargen eller bongotrumman. 

 

Det här kunde förbättras med ESC: Lite som med svenska melodifestivalen - jag orkar inte riktigt med semi-finalerna. Men förstår förstås att det måste vara så i och med att antalet deltagande länder ökar hela tiden. Helst skulle jag ha bara en stor maxad final. Inte de här utdragna showerna mitt i veckan.

 

Det bästa med ESC är: Att man sannerligen påminns om vilken kulturellt splittrad (eller kanske man kan vara positiv och istället säga mångsidig) världsdel Europa verkligen är. Europa - inte är det enspårigt inte.

 

Mitt bästa eurovisionsminne: Ja, skulle det kanske vara Finlands bidrag just 1996 när den där stackars arma Jasmine sjöng fel i "Niin kaunis on taivas"? Minns att jag skämdes som en tok hela året när jag kollade. ELLER NEJ! Nu vet jag! Det var Gina G samma år. Med låten "Ooh.. aah .. just a little bit". ESC var ju inte alls någon tävling för popmusik på den tiden och Ginas låt kändes närmast FÖRBJUDEN då. Mitt i allt värsta sexiga techno-låten. Kanske hon var startskottet till en helt ny era för eurovisionen? 

Taggar:

2

Kommentarer

  • DolceBambini

    11.05.2017 20:23 (3 månader sen)

    Jag minns då länderna ännu helst måste framföra bidrag på sina internationella språk och man hade inte möjlighet att snoka fram bidragen på förhand så det var alltid festligt med ESC i min barndom. I vilket skede det liksom mest blev "bara" engelska, i mer el mindre skala vet jag inte riktigt. ^_^ Och javisst, vem minns inte Diva? :-)

    • Linn Jung

      11.05.2017 20:50 (3 månader sen)

      Före 1999 måste bidragen framföras på landets egna officiella språk. Men sedan dess är det fritt fram på vilka språk som helst (i semifinal 1 i år var ju bara en låt på portugisiska och resten på engelska).


Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.