Har jag blivit lurad?

måndag 25 januari 2016 - 22:20 | 58 Kommentarer

315

 

Jag såg att Janina bloggade om Smoukahontas senaste klipp "My boobs are fake", där Saara berättar att hon som 17-åring, i samråd med sina föräldrar, skaffade sig bröstinplantat efter en lång, plågsam, platt väntan på bröst i sina tonår. Precis som Janina skrev var slutklämmen mycket catchig:

 

"I am not promoting trying to change who you naturally are, but I am most definitely promoting doing what makes you happy. Whatever it is. Shaming women for doing whatever the fuck they want with their bodies has to end.

 

Det här med skönhetsingrepp är ett ämne som går i cykler i bloggvärlden, men ända sedan i julas har jag tänkt återuppta ämnet eeeen sista gång (HAH!) här. Det var nämligen så att vi hade glöggkväll med chicksen i mellandagarna och det slutade nästan med att vi brottades under ostbrickan eftersom vi var så osams. 

Det är kanske just det här med doing what makes you happy i den etiska diskussionen kring skönhetsoperationer som jag inte riktigt kan släppa. Jag tycker så klart att det är fantastiskt att kvinnor i dag har möjlighet att ta makten över områden där de tidigare känt sig obekväma. Och slutshaming och bodyshaming, precis som Smoukahontas säger, has to end. 

Det var nämligen så att en Raseborg-kompis utan att blinka kunde räkna upp tiotals brudar som "unnat sig" bröstinplantat och läppförstoringar och diverse ingrepp den senaste tiden - och nu snackar vi alltså riktigt vanliga kvinnor med vanliga jobb och högst vanliga liv. Jag blev faktiskt riktigt chockad och paff över hur normaliserat ingrepp har blivit på vissa orter. 

Och visst är det fantastiskt som Smoukahontas säger i videon, att hon känner sig mer självsäker, mer feminin och lite lyckligare i sig själv. Men jag kan inte ändå hålla mig ifrån att fråga "men vaaaaarför?".

Varför behöver vi bröst för att vara feminina? Vem säger det? Vad tillför brösten när det kommer till självförtroende? Vem har bestämt att de hör ihop? Vill liksom ropa högt: Är det ingen som fattar att vi blir luuuuurade?

Vad jag har förstått är det många som fixar brösten som en liten gåva till sig själv när barnen har ammat klart och de vill ha tillbaka sin ursprungliga form och storlek. "Jag vill bara bli mig själv igen, känna mig som en kvinna". Nå, om vi återgår till glöggkvällen när vi sköt skarpt sa en kompis att det eventuellt är svårt för mig att relatera till just det argumentet, eftersom jag aldrig har haft särdeles stora meloner. Och ja, det stämmer säkert delvis. 

Men oavsett vidhåller jag min åsikt: Det är inte hälsosamt att i längden tro att vi med hjälp av yttre ingrepp (större bröst) kan hela sådant som är trasigt på insidan (självförtroende). Jag hör den där jävla radioreklamen om bröstkliniken varje dag i bilen, hånskrattar varje gång.

Och ja ja ja, låt oss då säga att vi ändå blir lite lyckligare och får lite bättre självförtroende efteråt - är det trots det en industri och en samhällsutveckling vi vill understöda? Är det verkligen det vi vill? Ska vi kollektivt göra det så lätt?

Jag är dessutom så jävla trött på att höra argumentet "jag gör det för min egen skull". Man ba "yeah right, om du skulle vara den sista människan på gjorde och det fanns en robot som skulle kunna operera dig - du skulle säääkert lägga dig under kriven för din egen skull". 

På ett teoretiskt plan tycker jag det är fantastiskt och feministiskt att vi kvinnor har chansen att styra upp livet där skon klämmer, men när allt bottnar i att kvinnor ska känna sig så osäkra att de är villiga att genomgå riskfyllda operationer för att förändra HUR DE SER UT (!) och BLI SIG SJÄLVA (!) känns det tyvärr inte lika vettigt längre. Man hör ju hur det låter - att förändra sitt utseende för att bli accepterad av sig själv och omvärlden. 

Jag vet inte vad som är rätt eller fel (säkert glömmer jag många värdefulla aspekter i den här diskussionen ikväll, förlåt på förhand). Kanske man rent av bara ska bejaka sånt som gör en lycklig? Inte vara så svår? Och så vill man ju gud förbjude inte shejma någon. För allt i världen.

Men jag skulle liksom ändå vilja lägga in en slutpunkt i min nya religion här under. Att kvinnor inte alltid ska tro att de behöver ändra sig. Vare sig de gör det för sin egen skull, sina partners, eller för andras skull. Alla som säger att du måste ändra ditt yttre för att känna glädje i ditt inre - de har fel. De har också blivit lurade någonstans på vägen.

Men jag klandrar ingen. Det här vrickade synsättet som råder har fått oss att tvivla på vad det innebär att acceptera, vad det betyder att ha självförtroende, vad det innebär att vara en lycklig och lyckad människa. Tro mig, jag får också slå huvudet i väggen mellan varven för att hålla mig sansad. 

Gör vad som krävs för att uppnå största möjliga lycka - ja!

Men ifrågasätt.

Ifrågasätt

Ifrågasätt. 

Ifrågasätt.

Vem dikterar dina villkor?

Kommentarer

  • Johanna Koo

    25.01.2016 22:51 (8 månader sen)

    Håller helt med!!! Självförtroendet har ingenting att göra med bröst eller läppar!! Ugah!

    • Linn Jung

      25.01.2016 23:14 (8 månader sen)

      Ugah!


  • S

    25.01.2016 22:56 (8 månader sen)

    Word!


  • Karolina Åsmus

    25.01.2016 23:01 (8 månader sen)

    Aj aj aj så bra skrivet!! EXAKT det här tänkte jag när jag såg videon också.

    • Linn Jung

      25.01.2016 23:14 (8 månader sen)

      Tackar, tackar.


  • Elin Sandholm

    25.01.2016 23:25 (8 månader sen)

    Oj jestas vad jag håller med. Funderade lite själv på det där med bröst och saker efter barn och hörde mig själv säga att jag nog skulle kunna göra det för min egen skull bla bla bla(vilket ju är lite bullshit). Följdfråga - var drar man gränsen? Är det ok att exempelvis lägga ut 250 e på ett frissabesök (fler gånger om året) men sedan inte operera en sned näsa? Båda har väl med utseende och självkänsla att göra? Eller är det på något sätt det feminima i bröst som gör det så ...krångligt?

    • Linn Jung

      26.01.2016 08:41 (8 månader sen)

      Jag vet inte om man kan dra allmänna riktlinjer i den här frågan (och jag tycker heller inte att jag är den som ska agera domare var gränsen går). Alla måste säkert funtsa på frågan själva, vare sig det gäller det etiska eller ekonomiska. Var går min gräns och varför?

    • Lotta

      26.01.2016 17:57 (8 månader sen)

      Jätte bra point med frissabesöket! Ja ja ja det är inte permanent, men vill man vara riktit petig så behöver inte implantat heller vara det.


  • Jaaaa!

    25.01.2016 23:52 (8 månader sen)

    Jaaa, precis! Varför! Det innebär alltid en risk att operera sig och inga implantat håller för evigt! Och förresten finns väl kvinnligheten i din attityd, inte din kropp!!!

    • Linn Jung

      26.01.2016 08:42 (8 månader sen)

      Ja, vad betyder ens "kvinnlighet"?


  • LillMorran

    26.01.2016 05:58 (8 månader sen)

    Ok, jag har officiellt tappat tron på våra unga!...SUCK!....YTA, yta, yta.....allt handlar om yta. att synnas. att vara bäst. Jag har tagit ett enhällit beslut med mig själv att inte ens uppmärksamma Sara Forsberg, Sara Larsson, såna ni vet, osv...för i mina ögon är de endast uppmärksamhets törstande unga, som jag hoppas o ber får en ljus framtid, även om de är tillfälligt just nu i focus! SUCK!!!!

    • Linn Jung

      26.01.2016 08:43 (8 månader sen)

      Jag tycker att Sara Larsson är så jävla smart! Samma Smoukahontas. Och kan man klandra någon för att törsta efter uppmärksamhet? Go Saror!


  • Skärgårdsidyll

    26.01.2016 07:01 (8 månader sen)

    I den här frågan är vi heeeelt överens. Snackade Smokahontas bröst igår på jobbet under kafferasten och diskussionen gick väl lite som under er glöggkväll men utan wrestling. Kan inte få in det i min skalle att brösten skulle definiera mig som människa. Eller läpparna eller magen eller rumpan heller för den delen. Och skulle min dotter be om bröst för att må bra skulle jag skaffa hjälp. Och då pratar jag inte om knivar. Utan om terapi där vi benade ut vad det egentliga problemet är. Det är som du säger. Industrin dikterar hur vi kvinnor ska må och känna. Ingen fan gör det för sig själv. Man gör det för att passa in. Men whyyyyy? Why duger vi inte var och som vi är?

    • Linn Jung

      26.01.2016 08:46 (8 månader sen)

      Det är just det som skaver i mig. Att omvärlden faktiskt fått oss att tror att det är är det här vi vill. AV EGEN VILJA!


  • Tove

    26.01.2016 07:03 (8 månader sen)

    Hmmm... Jag håller med i viss mån. Jag tycker det är hemskt att nån opererar sig för att passa in, att bli accepterad i samhället. MEN jag har i sig nog alltid varit för skönhetsoperationer om man på riktigt vill operera sig och på riktigt börjar känna sig bättre av det. T.ex. jag - jag sku helt bra kunna operera hängande ögonlock (har inte ännu grymma men vet att det går i släkten) och förminska boobsen. Jag har inget "inuti som måste hellre fixas" - jag är självsäker och lycklig. Vad är liksom skillnaden till att köpa t.ex. nya jeans och i butiken titta "yes, dessa sitter bra" och sen sätta på dem och känna sig snygg och nöjd? Jo, operation är ett ingrepp på kroppen - men om personen som går under kniven inte ser det som en stor juttu (såsom jag), vad är då skillnaden? Men med detta sagt, så tycker jag ju självklart det finns gränser. Om en person är sönder inuti, hjälper varken nya jeans eller operation.

    • Linn Jung

      26.01.2016 08:49 (8 månader sen)

      Ja, som jag sa här ovan så är jag osäker på huruvida man kan dra allmänna riktlinjer i den här frågan (och jag tycker heller inte att jag är den som ska agera domare var gränsen går). Alla måste säkert funtsa på frågan själva, vare sig det gäller det etiska eller ekonomiska. Var går min gräns och varför? Vad tycker du själv är skillnad på jeans och bröst?

    • Johanna Koo

      26.01.2016 11:25 (8 månader sen)

      Det finns en jätteskillnad mellan att operera något som stör livet....tex just hängande ögonlock....hängande på så sätt att man börjar se dåligt....eller annat som påverkar rent praktiskt....Men bröstimplanter och läppförstorningar hör väldigt sällan i den kategorin...


  • Jen

    26.01.2016 08:02 (8 månader sen)

    Jag är verkligen tudelad till detta, tycker att man får göra som man vill OM man verkligen funderat genom sitt beslut fem, femton, femtio gånger och konsulterat läkare och psykolog före. Det är verkligen typiskt nämligen att vi skuldbelägger kvinnor även för detta. Men o andra sidan skulle jag aldrig själv kunna ens föreställa mig att göra en skönhetsoperation av två anledningar, jag VILL inte ändra på min kropp, även om jag såklart inte är helt nöjd med allt så är den ändå min och en del av det som jag känner som jag, är rädd att det skulle förändra mig igrunden om jag skulle börja karva här o där. Anledning två är medicinsk det är väldigt riskfyllda operationer vilket folk verkar glömma, eftersom jag varit tvungen att gå igenom tunga operationer av medicinska skäl skulle jag aldrig ALDRIG frivilligt lägga mig under kniven.

    • Linn Jung

      26.01.2016 08:55 (8 månader sen)

      Jag är inte här för att skuldbelägga, verkligen inte. Alla som blivit hjälpta den kosmetiska vägen - hurra! Alla som blivit lyckligare efter operationer - hurra! Men kan inte ändå undra över i vilket skede det blev så här. Ska det verkligen vara så här?


  • Maya

    26.01.2016 09:18 (8 månader sen)

    Jag tycker att det inte är hela världen med frissabesök etc. vilka inte medför risker. Jag kan bara inte förstå att människor, speciellt mammor vilka har små barn att ta hand om, väljer med flit att riskera sitt liv och hälsa för att bli vackrare eller för att få ett bättre självförtroende! Man kan ju inte välja om man blir sjuk och hamnar på operationsbordet och dör av en komplikation men att man själv väljer att göra det?? Hur skall man någonsin kunna motivera det åt t.ex. sitt egna barn om något händer? "Mamma måste nu få större pattar men tyvärr dog hon". Läkarna berättar inte rakt ut vilken risk en operation alltid är, ta redan på och fundera om det är värt det!!


  • Caroline

    26.01.2016 09:31 (8 månader sen)

    Bra skrivet! Vi måste nog börja inifrån, inte utifrån för att hitta en bra självkänsla. Det känns som att allt spårar ur, hur stora ska brösten vara när vår dotter växer upp? Idag gör vi en liten fix för att få "normala bröst". Var är vi om femton år, då när "små" bröst inte existerar längre? Ännu större? Av Egen erfarenhet kan jag säga att man inte alls behöver ha så stora bröst för att det ska påverka den fysiska hälsan. Efter tre barn har min bröst gått från stora till att just å just existera. Där hänger de som två tunna hundöron, ett längre än det andra. Men jag är lika stolt och nöjd över min kropp som jag var innan barnen, om inte kanske lite stoltare än innan barnen! Låt inte brösten definiera den du är!


  • Marie

    26.01.2016 09:33 (8 månader sen)

    Nja, jag vet inte. Mina bröst har alltid varit min favoritkroppsdel och oavsett om jag tyckt att magen hänger eller låren är lite breda, så har de fått mig att känna mig fin. Antagligen en i grunden helt skev kroppsbild som är påverkad av normen av hur en kvinna ska se ut, men ändå. Efter att ha ammat så försvann brösten och jag skulle så gärna vilja vara stolt ändå. Jag har ju bärt och gett liv åt ett baarn. Men nej, jag gömmer undan dem och blir lite ledsen varje gång jag måste se dem. Ändå skulle jag inte operera, för jag tycker inte att det är värt det, men min poäng är att jag kan förstå de som väljer att göra det. Jag får väl helt enkelt hitta en ny favoritkroppsdel.


  • Sara

    26.01.2016 09:44 (8 månader sen)

    Jag tycker operationer är obehagliga och jag har definitivt inget behov av att ändra mina bröst bara för att jag inte är nöjd med dem (är så pass "gammal" att jag kommit över det stadiet). MEN, det är grymt irriterande att inte hitta bh:ar som passar. I "vanliga" butiker såsom Lindex finns inte min storlek. I en enda liten underklädesbutikskedja i Finland har jag hittat min storlek. För ca 70-120 euro per bh. Jag brukar ibland köpa från England eftersom det är lite billigare. Men blir det fel storlek får man ju själv stå för frakten tillbaka. I något skede var jag så arg på allt detta (plus dålig hållning, ont i ryggen) att jag försökte få en bröstförminskning via kommunen. gick inte igenom - som vanligt är jag dålig på att tala för min sak. Sedan minskade faktiskt brösten lite efter att jag fått första barnet. Så var nöjd med mina hänglappar ett tag då - fanns ju liite större utbud i underklädesbutikens sortiment. Andra barnet på väg nu och vi är tillbaka till samma problem. Kan bara hoppas det löser sig på samma sätt som senast. (Det var ju dock inte graviditet som från början orsakat att jag har stora bröst - har alltid haft det, men vid graviditet är de ohanterbara). Så ja, med allt detta förklarat, så ville jag bara säga att i ett fall som mitt kanske det ändå lite har att göra med att jag skulle vilja ändra brösten för MIN EGEN skull

    • Em

      27.01.2016 09:55 (8 månader sen)

      Men precis. har inte kunnat köpa Bhs i "vanliga" affärer sen typ konfirmationen. Om man nu hittar något i "rätt" storelek som inte kostar som ett par märkesjeans e de så dåli kvalite att de inte håller upp något. Då man var på sitt föraste och bodde vid köttdisken var det ju fint med en klyfta men nu med lite ålder till så känner jag av både rygg och nacke och går ofta med typ sportbhs för att stöda upp. Känner mig sådär läcker. Att ha spagettitoppar sommartid är inte att tänka på. ´ Jag har övervägt att få bortopererat en del men vad jag läst mig till tror jag att jag endå inte plats i stödkategorin så det har lämnat därhän tills vidare. Men jag har stor förståelse för de som vill ändra på något. vilken del eller om det gäller förstoring eller förminskning är sak samma. Ja de kanske beror på samhället, men det är dethär samhället vi lever i. och vi lever nu.


  • A

    26.01.2016 11:06 (8 månader sen)

    Jag, som själv av medicinska skäl är tvungen att besöka läkare minst en gång i året, kan inte sluta fundera på om människor som väljer att genomgå skönhetsoperationer har väldigt små problem eller väldigt stora. Bröst innebär inte automatiskt lycka (jag har i överflöd), även om många tycks tro det. Men visst är det ju coolt om det verkligen är så att nåns lycka hänger på ett par större bröst. Så fantastisk värld den personen lever i! Tycker Sara F kunde ha gjort sin video såå mycket bättre. Nu blev det ett försvarstal och bara såå fel.


  • Silje

    26.01.2016 11:10 (8 månader sen)

    Väääldigt bra skrivet Linn!


  • Ia

    26.01.2016 11:40 (8 månader sen)

    Varför? Ja, det är frågan.. Varför lever vi i en kultur där det är så svårt att som kvinna känna sig nöjd med sig själv om man inte är tillräckligt smal, tillräckligt vältränad och har lämpligt stora bröst? Det är ju nog DET som är boven och det samhället som ska ifrågasättas. Jag har alltid varit ganska plattbröstad. Tills jag blev gravid. Då växte brösten med minst en kupstorlek. Jag såg mig i spegeln och kände äntligen igen mig själv. Det var inte det att jag plötsligt fått sjukt stora boobs. Det var det att jag äntligen såg ut som min inre bild av mig själv. Nå, tiden gick, jag slutade amma, brösten krympte, och spegelbilden som mötte mig hade igen mindre bröst än vad den liksom borde. Nu är jag inne på andra varvet med barn två och njuter för fullt av att igen ha lite större byst. Snart måste jag ge upp dem och återgå till att se ut som någon som inte helt är jag själv. Jag tror inte jag gör en bröstoperation, men gör jag det så blir det nog just för att se ut som min egen mentala bild av mig själv. Och också om jag ju inte skulle lägga mig under operationsroboten om det inte fanns någon annan levande själ kvar på jorden, så ser jag det nog ändå ganska mycket just som för min egen skull. Jag behöver liksom inte se snygg ut. Jag behöver se ut som jag. Det är många år sedan jag senast rakade benen, meikkade mig eller gjorde något mer revolutionerande åt mitt hår än klippte bort de torraste topparna. Jag vet inte om jag skulle orka börja med något av det, för det känns inte viktigt FÖR MIG, men de där brösten kanske nog lite gör det. Jag tycker (som du själv också skriver många gånger) att gränsdragningen inte är så solklar. Vilken utseendefixering är harmlös och helt naturlig, och vilken är att gå steget för långt?


  • Ila

    26.01.2016 11:55 (8 månader sen)

    Jag kan berätta att jag kom ganska sent in i puberteten. Det tog länge för mina bröst att börja växa och sen växte de inte särskilt länge när de väl börjat. ;) Till råga på detta blev jag mobbad av ett gäng pojkar under högstadietiden just på grund av min platta uppenbarelse. Det tog ååår för mig att komma över detta. Fy f-n vad ungar kan vara elaka. Min högsta önskan när jag var ca 13-18(+) år var att få en bröstförstoring "för min egen skull". Yeah right... Jag tror också att om man "fixar" en grej med en operation tar det inte länge tills man vill fixa nästa grej, och nästa... Man "lappar symptomen" istället för att åtgärda problemet. Precis som du säger! Nu är jag sååå glad att jag aldrig opererade mig, för det var inte där skon (bh:n?) klämde. Det handlar nog mera om att lära sig acceptera och älska sig själv och sin kropp, precis för den man är. Ja det låter klyschigt, jag vet. Men det är tragiskt nog något som få av oss kan eller har fått lära sig. Visst hade det varit kul att få ha ett par snygga meloner också (om den goda gudinnan hade varit givmildare den dagen man föddes), men jag tröstar mig med att det hade gett mig ännu mera ryggproblem och gjort det svårare att träna. ;) Man får hitta sina "plåster på såren" och skratta bort det svåra. Idag är jag iaf lycklig över mina bröst, för de är små, unika och de är mina. Jag älskar dem!


  • Ingela

    26.01.2016 12:22 (8 månader sen)

    Allt handlar ju om normen hur en kvinna ska se ut. Nu har jag inte själv tänkt så mycket på det här med skönhetsoperationer av något slag, men det är ju samma problem som alla överviktiga dras med dagligen. Av alla överviktiga kvinnor i världen är det inte många som livet igenom försöker banta för sin egen skull. Nejdå, det är för att få omvärldens respekt. Det hjälper inte att personer som befinner sig innanför ramarna för normen försöker övertyga dig om att det inte spelar någon roll hur du ser ut, deras gärningar avslöjar det ändå i något skede. Jag som gått upp och ner i vikt hela livet, har sett det där om och om igen. Och igen.


  • jw

    26.01.2016 14:49 (8 månader sen)

    Detta har jag aldrig förstått om er kvinnor, ni använder makeup för att höja erat självförtroende, men dömer andra för att göra nästa steget efter det? why? as smoukahontas said, stop judging, whatever floats your boat :)

    • Janica

      26.01.2016 17:14 (8 månader sen)

      AMEN! En vettig kommentar i hela detta inlägg!!

    • Jen

      27.01.2016 08:49 (8 månader sen)

      Nu kan jag bara prata för mig själv men jag tycker ändå det är enorm skillnad på att sminka sig /färga håret och skönhetsoperera sig. Sminket och färgen tvättar du lätt bort men ingreppet ska du leva med i resten av ditt liv (om du inte opererar om dig vill säga). När jag tittar på foton från nittiotalet så tänker jag hääärreguud hur sminkade vi oss då egentligen, nå som tur var det en trend och inget bestående men hade man gjort Pamela Anderson bröst hade dom ju suttit kvar trots att den "trenden" är förbi för länge sen. Plus att ett ingrepp är förenat med många risker, i värsta fall livshotande.


  • Susanne

    26.01.2016 15:19 (8 månader sen)

    Bra skrivet, sorglig värld vi lever i egentligen...


  • anonym

    26.01.2016 17:40 (8 månader sen)

    Dessutom - en operation innebär alltid en risk. Och så fan heller jag vill riskera livet för att få större bröst!


  • S. med punkt

    26.01.2016 18:51 (8 månader sen)

    Jag håller helt med angående att alla ska få bestämma själva men att det är sorgligt att kvinnor känner att de blir lyckligare av att förstora brösten. Mycket lätt skulle jag kunna gå i spinn och utgjuta mig över hur fel och läskigt det är. Det som håller mig någorlunda i schack är dock tanken på högklackade skor. Ja, just det, högklackade skor. Som ger foten en helknasig vinkel. Som ofta är hala och kalla och aldrig har gjort att man står stadigare eller går snabbare, men som gör att benen ser längre och smalare ut och får rumpan att puta ut sådär sexigt. Vem, vid sina sinnens fulla bruk, har egentligen högklackat "för sin egen skull"? Ingen, gissar jag. Men ve och fasa varje gång jag för det på tal... "Nog måste man ju få känna sig fin ibland!" Jovisst, jag vet. Så för mig själv har jag bestämt att om jag tycker högklackat är ok trots att fötterna lider så har jag egentligen inget att anföra mot bröstoperationer heller.

    • pink

      28.01.2016 21:13 (8 månader sen)

      Klackskor eller ej är mer en smaksak än ett sätt att se extra 'kvinnlig' ut, tycker jag. Jag gillar högklackat - för min egen skull tycker jag själv. Min man säger att han uppskattar hur jag ser ut och går i högklackat. Det är ju trevligt att höra, men påverkar inte hur mycket jag använder klackar. Ibland är det direkt praktiskt - på vinterstövlar kommer det mindre slask upp på läderdelen av skon och klacken kan bita sig in i isen och göra stövlarna mindre hala än flatbottnade skor. Min rygg mår också bättre av att jag använder varierande klackhöjd. För mig, som har storlek 38, är maxhöjden som ännu känns bra ca 9cm, 6-7cm känns bäst. Mina favorit promenadskor för dagar då jag ska stå och gå mycket (ändå inte för raska hundpromenader) har 7,5cm klack. Men jag vägrar att använda obekväma skor,oberoende av klackhöjd. =)


  • Sofia

    26.01.2016 19:27 (8 månader sen)

    Nja, håller nog inte helt med här. För många handlar det garanterat om vad en partner, en vän eller samhället med dess eviga normer tycker och tänker, men för många handlar det nog också om precis just vad man själv känner. Om man vill ha en större kupa - om det verkligen är så att det hjälper självförtroendet på traven och gör att man blir tryggare i och nöjdare med sig själv, well why the hell not? Ser ingen orsak till att man skulle behöva gå omkring och må dåligt när det finns hjälp att få. Tror just bröstförstoringar är ett ämne som väcker lite extra många tankar, förmodligen eftersom många än idag tror att en bröstförstoring är synonymt med två osmakligt stora runda klot som ser fullständigt onaturliga ut - en bröstförstoring kan ju de facto vara hur naturlig och smakfull som helst. Jag förstår alla dem som förstorar sina bröst - själv sportar jag c-kupa, och älskar dem, hade aldrig velat vara utan dem eller ha en mindre kupstorlek, då hade jag nog också övervägt operation. Tack för ett bra inlägg!

    • Elsa

      26.01.2016 21:13 (8 månader sen)

      Ja just det. Ingen orsak att gå omkring och må dåligt. Nej. Men fundera nu för fan först om man behöver hjälp med insidan eller utsidan i det fallet. Solklart tycker jag. Jag vet inte men känns som att det är de som är "svaga" ( sorry, hittar inte ett bättre uttryck nu) som måste ha hjälp med sitt utseende. Det var så bra skrivet av Linn!

    • Jenny

      26.01.2016 21:31 (8 månader sen)

      Jag ser det som väldigt motsägelsefullt att du i sista stycket säger att du förstår "alla" som förstorar sina bröst, men just i stycket innan uttrycker dig i riktigt dömande och värderande termer angående HUR man väljer att förstora dem. Som kommentar till ursprungsinlägget vill jag bara säga att sista människan på jorden-argumentet är ju helt onödigt. Ingen av oss lever i ett vacuum, vi befinner oss i det här samhället i det här tidevarvet med de normer som råder, och vi förhåller oss alla till det på det sätt vi bäst förmår. Visst, problematisera fritt, men när det görs så här som en direkt kommentar till Saras video kommer det ju oundvikligen att peka ut henne som en del av problemet.

      • Linn Jung

        26.01.2016 21:35 (8 månader sen)

        Hon är en del av problemet, ja. Men ska hon belastas för det? Nej.


  • T

    26.01.2016 19:30 (8 månader sen)

    Väldigt många trångsynta kommentarer i diskussionen (från "båda sidorna"), inte bara här utan på alla bloggar där ämnet tagits upp. Vill på något sätt ännu förtydliga din så viktiga poäng i att alltid IFRÅGASÄTTA normer och beteenden och att våga se saken ur alla möjliga perspektiv! Hur tydligt du än försökte formulera det här (till och med mantra-aktivt) så verkar många ha missat eller missförstått poängen.


  • A

    26.01.2016 19:52 (8 månader sen)

    Men varför ska man ifrågasätt om andras val i livet! Vi som int vill operera oss (ja, jag e nöjd som ja e) vi behöver int ändå ifrågasätt andra kvinnor som opererar sig, låt dem göra de då! De e deras liv å de väljer va di gör me sina liv! Du sukta ju efter grått hår, de fanns väl int nån som kommentera att du int ska göra de fö de er int din naturliga hårfärg, ingen funderar om du had dåligt självförtroende med din naturliga hårfärg då du så gärna vila ha de grått, eller när du skaffa dedär löshåre ditt. De va ditt val för att DU känd de fin i de. Vissa känner sig helt enkelt int fin me sina bröst, vi behöver int ifrågasätt de. De e nu min åsikt iaf, var och en med sitt :)


  • Heidi

    26.01.2016 20:00 (8 månader sen)

    Blir bara ledsen över det här. Hur vi måste definiera oss från vad samhället dikterar, det västerländska idealet. Tänker mig att det redan har gått så långt att asiater väljer att förstora ögonen, förminska näsor och afrikanska kvinnor i sin tur bleker ansiktet för att se mer västerländska ut? Ursäkta min tankeparallell men är inte detta väldigt mycket tredje riket och jakten på den renaste rasen? Är det de vi också eftersträvar här? Mjuka, fylliga bröst, putig rumpa, atletiskt men slankt utseende, långt hår, naturlig skönhet genom brun-utan-sol, concealer, primer, BB-kräm, ögonkräm, hudserum, glansspray you name it. Jag blir bara så ledsen på att det uppenbarligen inte räcker till att enbart vara som du är född, det motbevisar ju gång på gång att du inte duger som du är. Tyvärr..


  • Ab

    26.01.2016 20:06 (8 månader sen)

    Men för vems skull sminkar kvinnor sig då? Eller går till frissan och fixar håret? Tränar? Klär upp sig? Gör vi det för vår egen skull? Varifrån har vi då fått en ide om att man måste sminka sig, fixa håret och klä upp sig? Ja- okej, förstår allas poäng att en operation har sina risker, men tror faktist inte att t.ex. smink och hårfärg är speciellt hälsosamt heller? Eller varför det skulle vara mer acceptabelt enligt er än en operation?


  • Anni

    26.01.2016 21:08 (8 månader sen)

    Jag har stora bröst och har hatat dem hela mitt vuxna liv. Tunga, obekväma, avskyr alla jumppaövningar där man ligger på mage, svårt att hitta kläder som sitter snyggt o.s.v. Har nån gång tänkt att det skulle vara fantastiskt att förminska dem. Men har följt med den där danska serien om misslyckade skönhetsoperationer och kommer aldrig göra någon operation. Huj va mycket vidrigt man fått se i det programmet.


  • Maria

    26.01.2016 21:54 (8 månader sen)

    Vill man operera sig får man göra det eftersom att alla själva får välja vad de väljer att göra med sin kropp. Det har ingen annan något att säga till om. Kvinnor som väljer att operera sig bär ej skulden. Att vilja ändra på sitt utseende är det inget fel på. Det är inget vi valt. Den konstanta pressen vi bär på om att vara vackra, fina, söta, runda, smala, slanka, fylliga och sexiga på samma gång. Det är felet.


  • Frida

    26.01.2016 22:10 (8 månader sen)

    Väldigt intressant diskussion. Har tyvärr inget att komma med som inte blivit sagt, men det är intressant att följa med. Tack dock för att du tar upp ämnet!


  • Josefin

    26.01.2016 23:42 (8 månader sen)

    "Bodyshaming has to end" säger du. Har du tänkt på att det är precis det du gör? Hackar ner på personer som inte tänker som du. Kvinnor som inte tänker som du. Är det inte på tiden att vi kvinnor börjar lyfta upp varandra istället för att klanka ner på varandra? För jiiisses vilka heta kommentarer det finns om kvinnors kroppar här. "JA SÅ TYCKER JAG OCKSÅ ALLA SOM OPERERAR SIG ÄR ÄCKLIIIGA MÄNNISKOOOR" är i princip vad jag läser? Varför? Det är nästan som ni hetsar varandra att skriva illa om folk som gjort en operation. Då kanske du också måste fråga dig själv, VARFÖR provoceras JAG så mycket av andras val? Jag har aldrig opererat mig. Kommer aldrig göra heller. Men inte sitter jag framför min dator och hänger ut personer "titta på denna brud som vill förstora sina bröst pga samhället, urk". Här har en brud gått ut med att hon vill ändra sina bröst för att HON SJÄLV vill det, sedan går du på och gör det till en negativ grej för henne? VAD försöker du åstadkomma? Såra folk? För det gör du. Jag som inte tänker operera mig blir t.om. ledsen. Att vi kvinnor inte kommit längre... Om du vill att kvinnor ska göra egna val. Låt dem göra det då. Och hylla dem för att dem vågar. Skulle aldrig våra göra en operation pga att DU, samhället, går på och kritiserar såhär hårt. Åt det hållet tänkte du inte.

    • Linn Jung

      27.01.2016 08:31 (8 månader sen)

      Meeeen Josefin, läs texten en gång till. Gärna också inlägget jag skrev igår. Jag har inte skrivit illa om någon. Hela den här debatten handlar inte att ifrågasätta den enskilda människan och individen. Utan ifrågasätt normer, strukturer och rådande ideal. Det måste man väl rimligtvis kunna förstå om man läser texten. Det är en väldigt stor skillnad. Det handlar inte alls om att hindra kvinnor från att göra val, utan det handlar om att vi alla tillsammans ska funtsa på var vi står och vart vi vill! Visst?

    • Anna

      29.01.2016 00:17 (8 månader sen)

      Oj. Du verkar inte alls ha läst vad Linn skrev. Kvinnor får göra vilka val de vill. Men vad vi behöver fundera på är normerna som styr varför kvinnornas utseende är så viktigt. Varför skallvi vara smala (en norm som ger upphov till bantning och dieter), varför känner vi oss gråa och fulare utan smink trots att det är Så vi egentligen ser ut. Varför är det alltid något vi skall förändra med vårt utseende för stt se bra ut nog? Att fundera över sådana frågor är inte samma sak som att skuldbelägga eller bodyshamea. För alla kvinnor (inklusive mig själv) som gör de hör sakerna är påverkade av normerna och strukturerna. Det är inte mitt fel, eller ditt eller någon annans. Men det är en struktur som påverkar oss att tänka i de banorna, som har lärt oss att vi alltid kan bli lite snyggare. Och det är DET vi måste fundera över.


  • Evelina

    27.01.2016 15:09 (8 månader sen)

    AMEN.


  • Natchos

    27.01.2016 19:22 (8 månader sen)

    AMEN sistah!


  • Julia

    27.01.2016 21:50 (8 månader sen)

    Linn, du är en sån klok kvinna! Tack för att du tar upp viktiga teman i din blogg.


  • Mumsan

    28.01.2016 08:02 (8 månader sen)

    Så det man fastnat på nu är att en person inte känt sig feminin nog rent fysiskt och därför "fixat sig". En diskussion om självbild är bra bara man kommer in på alla aspekter. Kanske nån redan tog upp det, men hur många minns att det finns folk som gör könskorrigering? Ska de behöva vara nöjda med vad de fötts med? En kvinna föds i en mans kropp och bestämmer sig för att vilja se ut som en kvinna eftersom ingen uppfattar henne som så och hon känner sig inte hemma i sin kropp. Hon vill bli feminin all the way. Här antar jag de flesta tycker det är fullständigt acceptabelt med en "fysisk feminiseringsprocess". Om en operation sker "inom könet" då? Då ändras läget plötsligt. Inte alls lika accepterat. Fortsatt tanke: Om den här på-nytt-födda-kvinnan i nåt skede kommer på att hon vill ha större bröst än tidigare tänkt, för att känna sig mer feminin, hur ställer vi oss till den saken? Ska vi ens ha en åsikt om det?


  • Sandra

    28.01.2016 16:43 (8 månader sen)

    Jag håller med dej till en stor del och lite synd är det att man känner sej tvungen att operera sej för att få bättre självförtoende, men jag tror argumenten skulle vara väldigt annorlunda om diskussionen handlat om könsförändring. Jag tror helt ärligt att om man opererar kroppen så gör man det till största del för sej själv. Män och kvinnor som känner att de är födda till fel kön byter ju inte kön eller opererar sej för att samhället har lagt upp en sån norm, utan för att de är obekväma i sina egna kroppar. Av den orsaken förstår jag mej på kirurgingrepp, känslan av att vara obekväm i sin egen kropp skulle ju vara förskräcklig.

    • Mumsan

      28.01.2016 23:59 (8 månader sen)

      Min poäng var närmast den att om en som redan genomgått könskorrigering fortsätter feminisera sig eller maskulinisera sig ytterligare, för att denne inte är nöjd med nivån av sin femininitet/maskulinitet -> Då ses det som ett eget val. Men om det då sker så här, att en kvinna känner att hon inte är feminin nog, då ifrågasätts hennes intentioner av en del andra - främst kvinnor. Det verkar omöjligt för dem att hon själv skulle känna så som hon säger sig känna. Utomstående konsensus anser att det är patriarkatet som pådyvlat henne åsikten. Den utgår från att hon är svag. Förstå mig rätt, jag vill inte att nån ska operera sig pga. vad andra säger eller för att deras självförtroendet blivit illa tilltygat av löjliga skönhetsideal, men jag har en stark känsla av att ibland är vägen till helvetet asfalterat med goda intentioner. Gränsen mellan man och kvinna, maskulint och feminint är inte rak och abrupt. Den är en gråzon. Det är fullt möjligt att en kvinna, med kvinnligt kön och upplever sig vara kvinna, har en längtan av att vara mera feminin helt av sig självt.


  • Mamma till en liten flicka

    01.02.2016 09:37 (8 månader sen)

    Jaa! Du har satt ord på mina tankar! Men den viktigaste saken tycker jag du har glömt bort, den delen om hur vi sommar mammor till små flickor visar att det inte är okej att vara nöjd med sig själv som man blivit skapad. För när våra små flickor växer upp och vi kämpar för att få dem att känna sig vackra i sitt eget skinn, så gör vi ju det med silikon brösten och förstorade läppar.. Tror någon allvarligt sen att våra små flickor kommer att må bra och känna som vi säger att de skall känna och strunta i att deras mamma inte känner så.. Det är påväg åt såå fel håll! Förstår att det blev catfight på glöggkvällen! :)


  • Liljan

    05.02.2016 20:07 (8 månader sen)

    AMEN amen amen! Jag älskar dej, du är bäst. Jag har alltid haft minibröst. Födde en ungre, ammade och nu har jag inga bröst alls. Alltså min snubbe har typ större bröst, hahah. Men jag känner ånger! Vill ha stora bröst! Och jag är så ARG på samhället, på strukturerna, att dom får mej att känna mej ful! Kommer aldrig lägga mej under kniven, för det kunde jag aldrig förklara till min dotter och jag vill inte låta samhället diktera min skönhet. Men redan det att jag sminkar mej ger mej bad vibes ibland. Jävla värld o alla normer!


Skriv kommentar