Visa inlägg taggade med 'gula huset'

torsdag 13 juli 2017 - 15:00

Sevendays stora inredningslista.

I gårkväll var jag hos Anna-Lena på smörgåstårtaparty med mina jobbästisar från HSS Media (saknar dem varje dag). Eftersom ifrågavarande värdinna har ett mycket vackert och häpnadsväckande hem blev det en hel del snack om inredning. Således tänkte jag det kunde vara läge för att göra Sevendays inredningslista, även om den redan kom och gick (kan ju inte riktigt beskyllas för att vara dagsaktuell - vare sig det gäller Sevvans veckolistor eller inredning).

Vi bor på Brändö i Vasa och jag tycker fortfarande, efter sex år på samma tomt, att Brändö är Vasas bästa paradisö. Vi bor någon hundra meter från stranden, har en gård och promenadavstånd till centrum och jobb. Dessutom är skolan supernära och affären är i grannhuset. Här bor dessutom bra typer i alla hörn (och en hel del alkisar). Älskar Brändö.

 

2017 07 13 11.36.23 3

 

Inredning för mig är:

Egentligen ingenting jag tänker på särskilt ofta. Men ändå ett viktigt inslag för att jag ska trivas hemma. Det bästa inredningstipset är ju alltid att städa. Är inte längre så noga över att allt här hemma är matchy-matchy och skitsnyggt - hellre får det vara rent och dofta gott. Vardagsrummet har sett exakt likadant ut i flera år nu. Har blivit helt mättad på att piffa och ha mig.

Jag tycker till exempel att den där "Every cloud..."-tavlan (se bild nedan) är urtöntig när jag tänker på den, men å andra sidan har jag bara goda minnen av den. Jag beställde den när jag låg på sjukhuset i Tammerfors. Tyckte där och då att den passade mig och mitt liv väldigt bra. Livet var tungt och hårt, men lärde mig samtidigt en massa om livet. I ett annat liv hade jag säkert plockat bort den och lagt i nåt annat, men nu orkar jag inte slösa energi på sådana värdsliga detaljer. Jag är ju i grund och botten en tönt - klart som korvspad jag kan ha en töntig tavla då.

 

2017 07 13 11.24.56 1

 

Jag skulle beskriva min stil i hemmet som:

Ja-a du. Inte är den enhetlig och inte kan jag säga att jag ser någon röd tråd. Det är nog bara en blandning av färger, former och grejer jag får god feeling av. Det rationella i mig säger kanske att man inte kan mixa ett 60-taligt Ikea Stockholm-bord med Ektorp-soffor. Men har alltid gillat färgkombinationen brun valnöt (påminner mig om fammo och faffas hus) och just den där slitna gråa färgen som sofforna har. Så då skiter jag i förnuftet.

I övrigt tycker jag om färger, mönster och ljusstakar i mässing. Och att det är städat, som jag redan sa. Måste vara ett ålderstecken, men har blivit riktigt allergisk mot oreda de senaste åren. Det betyder inte att det ofta är städat hemma hos oss, men däremot att jag vantrivs så in i helvete när det är stökigt. Jag kan inte alls slappna av förrän alla saker finns på sin plats. 

 

2017 07 13 11.29.04 1

 

En inredningspryl jag ångrar att jag köpt:

För två år sedan köpte jag en matta som var alldeles för omysig och grå för mina fötter. Klicka på länk för bild. Men den gick tack och lov inte till spillo, för den används numera på Replot. Det var något hjärnsläpp jag hade en tid när jag trodde att jag plötsligt kunde leva i ett helgrått vardagsrum. Tog kanske en dag eller två innan jag fick del i huvu och bar in alla Marimekko-kuddar igen. Bilden här ovan har inget med det att göra, utan föreställer bara mitt halvdöda olivträd och väggen där vi fortfarande, efter sex år, saknar en tavla.

Bonusfakta: Tavlan på golvet är faktiskt också, nu när jag tänker på det, graviditetsrelaterad. Jag var i mitten av min graviditet med Matheo och illamåendet började så småningom avta. Mamma och pappa var i stan (vi bodde ännu på Strandgatan då) och de tvingade mig ut på en promenad efter tusen år inomhus. Vi gick ner till Kuntsi-museet och där köpte pappa en rulle av den då nyssutkomna feministtapeten, som han sedermera lät rama in och gav i present.

 

Min favoritsak i hemmet:

Det kan eventuellt vara min moffas gamla bautainstrument på väggen i vardagsrummet. Kan ha med min förkärlek till mässingstuff att göra. Tycker det är så fint. Har många favoritprylar nu när jag tänker efter. Vårt köksbord, taklampan i sovrummet, min turkosa häst i Bitossi-keramik, Mona-Lisa på toaletten och gud vet vad. Kunde hålla på i evigheter.

 

2017 07 13 11.24.20 2

 

Så här vill jag ha mitt hem:

Jag skulle vilja att alla rum var som köket. Att det funkar, är lätt att städa och ser fresh ut. Det finns absolut ingenting jag älskar så mycket som det här köket som min fellow brändöromantiker Thomas Berglund planerade och verkställde under vår vintersemester ifjol. Tycker hela köket symboliserar det jag älskar med Gula huset. Det är gammalt och skrangligt (byggt 1935), men känns ändå aktuellt och ändamålsenligt 2017. 

Men åter till frågan: Jag vill ha mitt hem lite större än vad det är nu. Det är egentligen allt jag önskar. Och att barnens rum inte alltid skulle vara så råddigt och eklit. Men det är egentligen deras problem - inte mitt.

 

2017 07 13 03.19.15 1

2017 07 03 06.48.12 3

 

Den bästa inredningsdesignern: 

Är en inredningsdesigner den som designar typ en soffa eller den som placerar soffan i rätt sorts miljö? Hur ska jag kunna besvara frågan när jag inte är intelligent nog att förstå skillnaden, vavava?

Nåmen om vi säger folk i branschen som inspirerar mig och gör bra saker, så röstar jag på alla de som gör mönster på Marimekko, Amelia Widell som gör Melimeli-sofforna, Thomas Berglund som jag nämnde tidigare, Evalis Sundkvist från Elsa Möbel som har gjort min fina bokhylla och min bästis Karin Lindroos som alltid inreder så otroligt fint (ni har väl inte missat Folkets hus?). Finns så många inspirerande människor inom inredning, men vi stannar här.

 

En inredningsstil jag inte förstår mig på:

Jag förstår mig på nästan allt, utom på texter på väggar/prylar/kuddar etc. Förstår mig inte kanske heller på bautastora vitrinskåp som har parat sig med bokhyllor där mellan 80- och 90-talet. Kan också leva utan ljusbruna, snurrbara läderfåtöljer med jättehöga ryggstöd. Men om det är någon som är jättekär i en sån, så varen lugna, jag förstår nog. 

 

Det finaste hemmet jag sett:

Som jag sa tycker jag Karin har det väldigt fint. Likaså min kaveri Nadia. Emmi i Ekenäs. Malin Klingenberg har det mysigt. Äsch, tycker det är så tassigt att man ska prestera i inredning. De finaste hemmen är ju de som folk tycker om att komma hem till.

Jag tänker ofta att det skulle kunna vara jättefint här hemma. Bara man skulle vara tillräckligt intresserad och liksom orkade. Men jag kan tycka att mitt intresse helt enkelt ligger någon annanstans - och det får man leva med. Vi har det bra här, även om vi har en ful säng, en bokhylla som borde dammtorkas och ett badrum som definitivt har sett sina bästa dagar. 

 

2017 07 10 08.13.45 1

2017 07 13 09.57.33 2


Hade jag en miljon att lägga på inredning:

... så skulle jag promt försöka lösa ut pengarna och lägga det på något annat. Meeen om ni nu envisas, så skulle jag flytta till ett större hus med pool och någon som klipper gräset. Jag tror vårt nuvarande hem är 95 kvadrat och även om det låter rätt rymligt, så är det lite tajt med tanke på att familjemedlemmarna snart är fem till antalet och sovrummen är totalt två (men ni känner ju till det där och stjärterummet).

Skulle antagligen försöka köpa upp en tom, vildvuxen tomt som ligger nära vårt nuvarande hem och be någon bygga ett trevligt hus med tillräckligt många sovrum. Babyn som kommer har bara en egen hörna bredvid vår säng. Där ska den få chilla i min gamla vagga. Pappa har nu lagt i nya hamparep och vi har tvättat upp sängskyddet som svärmor sydde till Milken 2010. Nog trycker vi gladeligen in en unge till!

söndag 4 juni 2017 - 22:00

Nästan helt förgäves, men ändå inte.

I morse när vi vaknade fick jag världens snilleblixt. Eller nåja, det kan hända att en klassisk muta inte går under begreppet snilleblixt, men i stunden kände jag mig smart. Jag sa "älskade barn, som den genomgoda mor jag är kommer jag härmed att erbjuda er ett stycke fidget spinner vardera om ni städar ert rum från grunden". Här kan tilläggas att jag visste att deras craving var total. Och att jag hittills sagt att jag tycker fidget spinners är en totalt useless grej att ha (lite som Furby en gång i tiden - de är roliga max en vecka).

Alla barnen vrålade i kör och tyckte deras mor var av gudarna sänd. De städade som två välprogrammerade maskiner i timmarna tre (!). De städade till och med under sängarna, dammtorkade, dammsugade och organiserade i hyllorna. Jag var så häpen att jag knappt fick någonting gjort i rummet bredvid där jag själv försökte upprätthålla någonslags halvstädning. De städade så otroligt duktigt att jag aldrig sett på maken. Hela hemmet ba sken av stjärnglans när vi var klara.

Paus för bildbevis:

 

Gula huset 1

Gula huset 2

gula huset 3

 

Nåja, sedan hoppade vi i bilen (eller om man nu kan kalla att sakta vanka ner för trappan, halta ut på gården och kvida sig in i bilen för "hoppa") och påbörjade jakten på spinners. Jävlar i helvete vad trött jag var i ryggen efter rundor på Minimani, Biltema och Brändö loppis. Men de var slut överallt.

Det var mycket tyst i baksätet hem, om vi säger så. Det var tre timmar av städning som de aldrig fick tillbaka - helt förgäves. Ja, det var nästan så att till och med jag tyckte synd om dem. 

Men så kommer vi till den delen av filmen där det sedan svänger. När handlingen plötsligt börjar vända mot rätt håll. När livet reser sig från det onda till det goda (man kan säga att universum stod på min sida).

Barnen hade nyligen somnat när min kompis Kia plötsligt messar det mest osannolika "Hey, har Matheo en fidget spinner?". Hon skriver att hennes son säljer och att hon just köpt en till Masse (våra barn ska på samma läger i morgon). Liksom VAD är oddsen? Här har jag halva kvällen googlat webbshoppar och eländiga leveranstider och så ska jag få två redan imorgonbitti.

Ja, vejt ni, det är de små sakerna här i livet som gör att det känns som man har flyt (nu vill jag bara att det blir morgon och att barnen ska vakna!!). Städning lönar sig alltid.

söndag 26 mars 2017 - 12:00

Bo större.

Puustellikok

 

Även om Gula huset är skrangligt, snett och alldeles för litet för en fempersoners familj har jag helt utelsutit tanken på att flytta härifrån. Jag vill inte. Jag vill bo på gång- och cykelavstånd från stan, jag vill att barnen ska få gå i skola i Vikinga och jag vill för evigt vara en Brändöromantiker. Trivs alldeles ypperligt här.

Därför utreder vi nu möjligheten att bygga uppåt mot vinden. Det är lågt till tak, kallt och förfallet, men skam den som ger sig. Tänker inte ge mig innan minst tre experter har sett på den och konstaterat att det är 100 % omöjligt. Har två planerare på kommande och är mycket entusiastisk. 

Jag har ju spanat efter större boende på Brändö-Vikinga i åratal, men det verkar vara så gott som omöjligt att komma över något i rimlig prisklass. Och så är det svårt att hitta något mittemellan-alternativ mellan höghusfyra på Sundsgatan eller halvmiljonhus på Vikingavägen. Har ju en förkärlek till gamla, trähus, men de alltid så smååå. Därför tror jag att det här är det rimligaste alternativet. Säkert också det billigaste. 

Också så ypperlig tajming att komma på ett dylikt projekt när man ska ha flera barn (haha, insert stor ironi). Vet inte vad det är med oss, boende och nyfödda barn. Tydligen har vi glömt hur asigt det var att flytta samtidigt som jag var nysnittad och Milken vårdades på sjukhus. Meeen som vanligt brukar det ordna sig. Och den här gången kan vi ju försöka tajma renovering med en tidpunkt när vi kan fly till Replot. Inte blir ju någonting gjort om man inte gör det.  

Vad har ni för erfarenheter av vindsrenoveringar? Känner ni bra byggare i Vasa? Tipsa gärna, tack!

måndag 17 oktober 2016 - 09:30

Höstlovets första dag.

slapp

 

I dag är det måndag och höstlovets första dag. Här ligger vi och äter frukost framför YouTube (en recension av Fifa17 som tydligen är jättebra). Vaknade ovanligt tidigt för att vara jag. Hade en genast en känsla av att det här blir en bra dag. Mitt humör var gott och kaffet som jag hällde upp var närmast perfekt. Matheo var redan vaken, kramade ihjäl honom på väg till köket. Milken sov fortfarande i min säng (alltid en seger när man lyckas nästla sig ur alla barnarmar som håller en fånge utan att väcka den som armarna tillhör).

Tänkte på hur synd det är för bloggens del att barnen växer och blir egna personer. Det finns så himla mycket jag skulle vilja berätta om dem, hur härliga de är, så roliga historier de berättar och hur bra typer de är. Men det känns sällan helt rätt. De är sina egna nu. Och kan berätta helt själv. Även om jag så gärna - helst varje dag - längtar efter att hejdlöst berätta hur stolt jag är över dem.

Vädret i Österbotten är grått och trist och fuktigt. Så i dag ska vi ha en innedag. Har en vision om att förvandla ett gammalt tv-bord till en soffa (eller kanske mer någon form av daybed till barnens rum). Måste bara skaffa lite skumgummi först. Om det blir ett lyckat projekt kan jag visa er. Om det går åt helvete kan ni gärna glömma att jag överhuvudtaget nämnde det här.

Ha en riktigt bra start på veckan. Nu: Påtår.

måndag 19 september 2016 - 20:30

Hemma, hemma.

Just nu är jag rekommenderad lunginflammationsvila (allt som jag gör ska jag ställa i relation till: "skulle jag göra det här med lunginflammation?"). Och det är sannerligen lättare sagt än gjort. De första dagarna har jag brutit den ordinationen åtminstone hundra gånger. Jag övar mig på att låta bli, men aaaaaaah så svårt att bara ligga stilla och vila. Jag får verkligen skälla på mig själv för att låta bli det ena och det andra (men det är knepigt, med tanke på att jag samtidigt övar mig på att använda snällrösten).

I dag när jag klev in genom dörren (ja, ursäkta, jag gick till affären och handlade med lunginflammation) tänkte jag på hur praktiskt det är att jag är en person som verkligen trivs hemma. Här kommer jag att tillbringa oceaner av tid de kommande veckorna. Under täcket. Med en bok. Efter en tupplur.

Vissa dagar kommer jag att blogga, vissa dagar kommer jag att vrida mig i ångest under täcket. Vissa dagar kommer jag att vara jätteglad och superpigg och megapepp, vissa dagar kommer jag att monsungråta. Ja, det är så det är och så det måste få vara just nu.

Någon gång kommer det att vända.

Vissa dagar vill jag prata om det, vissa dagar vill jag bara visa en outfit. Vissa dagar vill jag berätta allt, andra dagar vill jag backa. Ja, lite så som den här bloggen alltid har varit. Den lever och den lär.

Här kommer några bilder från världens bästa plats, vilan.

 

 

2016 09 19 07.42.15 1

2016 09 19 07.40.15 1

2016 09 19 07.43.32 1

lördag 16 april 2016 - 19:45

Bara vara hemma.

13010131 1182895895077681 1659172886 o2

13010135 1182895888411015 122009515 o2

13016533 1182895875077683 1678960262 o2

13035553 1182895871744350 1462365582 o2

 

Veckan som gick kändes mest som ett enda springande hit och dit. Hann inte alls tanka ensamhet i samma takt som jag gjorde av med den. Med undantag för en sväng till Vörå i dag har jag bara varit hemma. 

Ju aktivare veckan tenderar vara, desto svårare är det att bara slappa när det väl blir helg. För då känner jag liksom att jag borde hinna i kapp med disk och tvätt och skit. Alltid lika svårt att varva ner när man väl är ute och gasar. Får riktigt tvinga mig att hållas hemma, inte ringa efter sällskap, inte åka iväg någonstans, inte dra till Replot, inte röja i hemmaskiten. Inte någonting! Kedja mig fast i soffan och tvinga mig själv att vara tyst.

För jag inser rationellt att jag behöver det. Även om det är så fruktansvärt tråkigt och ineffektivt (ibland måste det vuxna jaget säga till på skarpen). Hela huset ser ut som en svinstia, men jag röjde ett rum så att jag skulle få sinneso. Här tänker jag nu lata mig, äta en chokladplatta och hälla upp en Crowmoor. Drömma om min fest och mentalplantera lite äppelträd på Replot. Mmm.

onsdag 16 mars 2016 - 19:30

Köket - en fullskalig rapport.

Ja, som jag redan skrev blev köket en braksuccé. Det blev exakt som jag ville ha det. Passar utmärkt med den gamla, platsbyggda delen från 30-talet utan att för den delen vara tråkigt. Jag har ju tjatat om det här i flera år och är så attans glad att jag äntligen fick det gjort (eller jag och jag, det var verkligen inte jag som gjorde det). 

 

16

 

Inspirationen till köksluckorna kom från vår fina Elsa Möbel-bokhylla. Tycker så mycket om enkla, matta, vita luckor utan handtag. På bilden här under ser ni att lådorna nertill har små diskreta handtag (lådor utan handtag är ju inte kanske helt hundra om man vill hålla sina nerver i skick).

 

19

 

Bänkskivan är grå med sliten look. Tycker jag är trevligt, så syns det inte hur snuskig jag är. 

 

17

 

Det enda som jag var pikulite orolig för var att kaklet skulle skära sig med tapeten. Men jag tycker det funkar superbra (tapeten sponsrade Aveo för många år sedan). Kan inte tröttna på den, tydligen. Väggen till höger målades nu i samma mörkgråa, nästan svarta, nyans som tapeten. 

 

20

 

Det gulligaste i köket är när hela huset lutar (finns inte en rak linje någonstans i ett hus som närmar sig 100 år) så mycket att kakelraden längst upp blir bara kortare och kortare ju närmare väggen vi kommer. Tycker fläktröret blev lyckat också. Förr hade vi skåp ända upp, blev trevligt med ett synligt.

 

21

 

Där har vi också gömt in en diskmaskin. Den gamla var så fruktansvärt ful (och gul). Voi glädjen i att ha en fullstor diskmaskin! Överlag glädjen att ha ett kök som funkar är obeskrivlig! Allt har varit så halvhjärtat och ruttet. Man har fasat för sitt liv varje gång man har öppnat en kökslucka.

Och allt det här är egentligen på grund av er som tipsade mig om köksrenoveringar på insta. Jag slängde ut en fråga och någon tipsade mig genom att tagga Brändöbon Thomas Berglund. Följande dag ringde han upp och sa "Hej, någon taggade mig på din instagram, behöver du hjälp med köket?".

Och det behövde jag. Han levererade en skiss som vi godkände nästan rakt av. I efterhand känns det gälit att allt gick så smidigt. Han var hos oss en gång för att ta mått och så lämnade vi över nycklarna och när vi kom hem var allt klart. Så ni kan verkligen ta mig på orden när jag säger att det här är en man som kan sin sak. Han har planerat och verkställt like a boss (på hans insta hittar du några bilder från oss).

 

22

 

Ett Puustelli-kök är kanske lite dyrare än genomsnittet (för att inte tala om Ikea), men giftfritt och inhemskt (med 30 års garanti) kändes ändå som ett mer lockande alternativ när vi vägde för- och nackdelar. Ni märker att jag har fyllt 30, va? Oberserva att vi har superfin belysning uppåt mot kaklet nu också.

 

23

 

Och om ni undrar vad jag ska göra just nu. Så är det att fylla på dessa. Om ni tror att jag tycker det ska bli tråkigt tror ni fel. Allt med ett nytt kök är så rooooligt.

Här kan ni se hur eländigt det var förr i tiden. Åh, så mycket bättre nu, visst?

söndag 10 januari 2016 - 21:30

Ur en annan synvinkel.

Om man ska vänta på dagsljus i det här landet, får man oftast vänta förgäves. Tänkte vi kunde fortsätta husesynen denna trötta afton i Gula huset. Det var någon som påpekade att man alltid ser vardagsrummet från samma vinkel (ja, det stämmer, oftast ligger jag i soffan och fotar därmed bokhyllan).

 

44 

Men om jag stiger upp och lägger mig i bokhyllan. Ja, då ser jag två soffor. Den här vinkeln syns väldigt sällan i den här bloggen, eftersom den är så tråkig. Den lever inte riktigt upp till mitt så kallade inredningsmotto och det vill jag ju inte att ni ska få veta heller. Att jag ur vissa vinklar är så innerligt intetsägande (skoja, ni vet redan allt om mig).

 

2

 

Ni vet ju också att jag har massor av sådana här. I alla världens metalliska färger. Tycker det ser lite glest ut här, så måste eventuellt samla på mig några fler.

 

48

 

Och lägger jag mig tillbaka i andra soffan (vilket jag verkligen måste efter min första dag på skridskor) - då ser jag detta framför mig. Vägen till köket. Dit jag nu ska vandra på en kvällsmacka eller två.

 

49

 

Tjohej!

lördag 12 december 2015 - 18:30

Köket: Före.

I dag när jag stod och kokade grönsakssoppa slog det mig att jag kunde berätta lite om den stundande köksrenoveringen. Jag vet ju förstås inte hur intresserade ni är av dylikt, men själv är jag ju alldeles barnsligt förtjust i att gotta mig i andras husliga makeovers.

Eftersom den här lördagen var en renodlad vilodag för mig orkade jag inte ens städa undan disken innan jag tog fram kameran. Men å andra sidan: Lite diskbänksrealism har väl ingen dött av. Ni får njuta av mina halvmögliga tallrikar (har förstått att det är sånt som går hem nu för tiden). 

I vårt kök finns två långsidor. På den ena sidan finns den ursprungliga delen, och på den andra sidan finns en serie som härstammar från det ljuvliga 90-talet. Huset är byggt på 30-talet, så den ena sidan har förmodligen bytts ut en och annan gång sedan dess. Är dock så himla glad att den äldre delen har bevarats ända till i dag. Däremot torde spisen vara original (i den gräddade Joannas mommo bullaplåt efter bullaplåt back in the days).

 

kok1

 

Här ovan ser du allt som ska blåsas ut. Hela den sidan ska bort. Känner en viss sorg över att den här pålitliga trotjänaren till spis ska hamna på Stormossen, men det finns ingen chans att vi får in en fullstor diskmaskin tillsammans med den där massiva saken.

Har aldrig varit särdeles förtjust i de öppna kryddhyllorna heller. Antingen ska man köra open shelving fullt ut, eller så ska man ha allt kaos bakom lyckta dörrar. Den där mellanvarianten är bara vidrig. 90-talet i all ära, men kryddhyllor, spegeldörrar och förskräckliga lysrör är inget vi vill minnas. 

 

9

 

Här är den gamla delen som kommer att förbli som den är. Skulle spontant säga att det är en av de bättre delarna hemma hos oss. Skulle aldrig i livet falla mig in att riva ut det, även om det kanske skulle vara att föredra rent praktiskt. Men det vägrar jag. För mig var det allra viktigast att det nya köket ska matcha det gamla.

Skulle jag ha börjat från nollnivå skulle jag kanske ha gjort nåt riktigt kreisit färgglatt kök. Eller ett riktigt läckert 50-tals kök. Men eftersom det här gamla köket betyder mycket för mig ville jag fortsätta på den vita, enkla linjen. 

Som inspiration hade jag bokhyllan som Elsa Möbel byggde åt mig tidigare i år. Ville att skåren skulle vara enkelt med raka linjer. Lite bryta av det gamla med nytt och fräscht. Ville också ha lägre skåp än nu. Nu är de ashöga och långsmala (inte så snyggt).

 

 

10

 

Jag frågade er på insta var och vem och när och hur man gör om man vill ha ett nytt kök i Vasa. Fick en massa bra tips! Någon tipsade om Thomas Berglund och till slut valde vi honom. Här är en skiss på hur det ska bli. Allt på bilden stämmer förutom att kaklen ska gå omlott (liksom inte rakt under varandra utan så här). Och fogarna blir svarta (jess!). Och så kaklar vi förstås ända upp till taket. Det som inte syns på bilden är all fantastisk belysning (både ovanför och under överskåpen). 

Velade länge mellan kromfärgad spis och fläkt, men valde allt enhetligt vitt, så den superfina gråa ytan på köksbänken får skina (här kan du se en bild på den). Också mycket glad över att få fullstor, integrerad diskmaskin.

Jag tycker förstås att det här köket kommer att bli sjukt snyggt (tänk när man får ställa fram alla fina grejer!), men framför allt uppskattar jag att allt ska funka. Nu är hälften av lådorna sönder. Kranen följer med varje gång man ska ha lite vatten. Fläkten är superäcklig och nu som då faller köksluckorna ner. Uh, så skönt det ska bli.

Nå, vad tror ni?

måndag 23 november 2015 - 21:26

Här sitter vi och tänker och tänker.

17

 

God kväll, här har vi mys och hjärngympa. Vi har haft en köksplanerare på besök och nu sitter vi och tänker och tänker och tänker. Jag har ju aldrig byggt ett kök eller över huvud taget tänkt på vad som funkar i ett kök. Själv är jag ju världens minst kräsna (har ju levt med söndrig kran och trasiga lådor i flera år).

Jag har bara några få krav: 1. Jag vill enbart ha lådor nertill. 2. Jag vill ha fullstor diskmaskin. 3. Jag vill ha högre diskbänk. 4. Köket får gärna matcha bokhyllan från Elsa Möbel. 5. Allt får gärna monteras när vi är på vintersemester, men förhoppninsvis inte bli så dyrt att jag måste gråta. 

Skulle ni kunna hjälpa lite här: Vad är viktigast i ett kök? Vad är det bästa i era kök? Vad ångrar ni mest? Berätta allt!