Visa inlägg taggade med 'vacciner'

lördag 22 april 2017 - 16:30

Oh well.

Ett par brutala faktafel uppdagades i dag i vaccininlägget här under.

1. Svärmors syrra hette faktiskt Monica.
2. Hon var inte lillasyster, hon var storasyster.
3. Hon dog i kikhosta.

 

I övrigt vill jag påpeka att jag verkligen blev tagen på sängen av mitt inlägg. Har ju förstått att det kan bli hett om öronen när man tar upp vacciner, men trodde inte att en enda människa i hela världen kan reagera på det där menlösa dravlet (oh well - jag hade jättefel).

Jag tycker att det är urintressant att läsa om åsikter ur olika läger, men tonen blir oftast så råjsig att man (nå, jag) hellre backar än lär sig av varandra, vilket förstås alltid är synd. Skulle så gärna vilja förstå.

De vaccinkritiker jag själv känner är så otroligt pålästa och argumentstarka att jag aldrig ens vågar gå i närheten när det nalkas diskussion. Är riktigt imponerad av mig själv att jag inte ens tvekade före jag publicerade inlägget här under, haha. Har tydligen ingen självbevarelsedrift längre.

En av grejerna som diskuterades i mitt kommentarsfält igår var frågorna om att medierna inte skriver nåt som går emot "statens linje". Jag skulle inte orka dra den här harangen, men kan ändå tycka det är en märklig uppfattning. Är det inte just det journalister jobbar med - att granska statsmakten? 

Min kollega Heidi skrev en bra kolumn för cirka ett år sedan. "Hur ska journalister hantera vaccinfrågor?". Hoppas ni är prenumeranter så ni kan ta del av den (annars kan man bli det för 1 euro, ser jag). Där ställer hon många bra frågor. Vem ska medierna vända sig till för att få bägge sidorna representerade så att artikeln blir balanserad och trovärdig? Är en ensaksrörelse som denna jämbördig med en myndighet? I don't know. Det är så infekterat och svårt att man knappt vågar utveckla.

Ändå är jag helt säker på att de medier jag dagligen läser gör sitt allra yttersta för att ge mig rådande fakta och forskning, helt utan smutsiga baktankar och piskor från staten (jag raljerar stort här nu, men tänker att det här påminner lite om diskussionen om när "media mörkar nationaliteter på brottslingar").

Att diskutera det här var ändå semi-roligt ända tills jag fick ett superargt mejl om hur rutten och ansvarslös jag är (det tycker jag var ruttet). Jag trodde att man får hålla ändlösa monologer om sina egna livsval, så länge man var snäll. Men har lärt mig en läxa: Det gäller inte när man snackar vacciner.

Som avslutning vill jag tipsa om Anders Eklunds artikel "Det stora vaccinkriget". I morgon ska vi diskutera .. typ namn, väder och hållbar utveckling. Tack ändå till er som var vänliga och sakliga.

torsdag 20 april 2017 - 20:00

Skyddar hela flocken.

När man snart ska sätta en ny människa till världen har man cirka en miljon beslut att fatta. Det låg jag och filosoferade över i dag när barnen var i skolan och Sami låg och snarkade av sig ett nattskift bredvid mig.

Ska man göra den där dna-screeningen som säger exakt vilka ärftliga sjukdomar barnet har anlag för? Behöver vi en försäkring ifall barnet blir sjuk? Får jag ens en försäkring med tanke på tidigare förlossningar? Bla bla bla. Från sjukdomar skenade tankarna vidare till vaccinationer som sannerligen är aktuella de första åren i barnens liv.

Tänkte en stund på svärmors lillasyster Karin som, om jag minns rätt, dog redan som tvååring i scharlakansfeber (eller var det kikhosta - nu minns jag inte). Och så tänkte jag en liten stund på vaccinmotståndet som har härjat (kanske främst i norra) Österbotten de senaste åren. Hur konstigt det skulle te sig för Karins föräldrar om de fortfarande levde. 

Inser nu att jag sitter här och bloggar om det mest infekterade som finns (vacciner), men när vi en gång kom in på det så skulle jag kunna passa på att berätta varför jag själv har vaccinerat mina barn, eftersom det kom på tal här i helgen. Om varför jag kommer att fortsätta vaccinera mitt nya barn om vi nu kommer så långt.

Jag har barn i min närhet som inte kan vaccineras, hur mycket deras föräldrar än skulle vilja - barnen är helt enkelt för allergiska. Och det finns ju också barn som av andra orsaker inte kan vaccineras (de kanske har nedsatt immunförsvar pga cancer eller andra rysliga sjukdomar). Alla ovaccinerade barn är ju ingalunda barn till vaccinmotståndare. Även om det finns av dem också.

När jag ser på det här med vacciner från ovan, så ser jag det som ett kollektivt, solidariskt system. De vaccinerade skyddar hela flocken. Vi vaccinerar vår familj, inte bara för vår egen skull, utan också för att minska risken för att en ovaccinerad ska smittas av en förödande sjukdom. Ju fler som vaccinerar sig kring ett ovaccinerat barn - desto mindre blir risken. 

Det är på något vis så ledsamt att den här gruppimmuniteten inte längre håller. Jag fattar förstås att det finns äckligheter i vacciner också, och att det förekommer vaccinskador etc. Men det är ju inte direkt så att man önskar tillbaka mässling och difteri och fan och hans moster. I synnerhet när man har ofrivilligt ovaccinerade barn omkring sig. Det tror jag också de som fortfarande minns vad de gamla barnsjukdomarna förde med sig håller med om.

Ja ja ja, allt kan man ändå inte skydda sig mot. Inte ens om man screenar DNA:t direkt på BB (ps. bestämde förresten att vi väljer bort det). Gonatt tå!

 

bebisar

 

Ps. Här kan ni (på finska) läsa om
mässlingproblematiken i Italien just nu.