Visa inlägg taggade med 'vesta-linnéa och monstermamman'

torsdag 9 mars 2017 - 15:00

Med glädjeklumpen i halsen.

Inlägget är ett kommersiellt samarbete
med Förlaget
***

 

Vesta Linnea och monstermamman

 

Jag är en person som är väldigt lättrörd. Lägg ett halvt kilo preggohormoner på det och ni har gråtmaskin utan dess like. Jag gråter när jag ser på tv, jag gråter när folk är snälla, jag gråter när jag läser böcker. Och speciellt gråter jag när jag läser Vesta-Linnéa. 

Det är inte första gången jag säger det, men Tove Appelgrens Vesta-Linnéa-böcker är något alldeles extra för mig.  Det finns inte en endaste en bok om Vesta-Linnéa som inte träffar min absolut ömmaste smärtpunkt. Det blir kramp i käken varje gång. Kan ju inte släppa loss hulklipen mitt i natisagan - man måste ju ändå "tänka på barnen". 

Vi har läst "Vesta-Linnéa och monstermamman" så många gånger och det är så lätt att identifiera sig både med mamman och barnet i alla de här böckerna. Minns exakt hur det kändes när man som barn blev missförstådd och kände sig orättvist behandlad. Besvikelsen. Ilskan. Tårarna som brände.

I det här fallet handlar allt om en skitdag från början till slut - och servis som till slut går sönder. Kombinera ett grinigt barn med en irriterad morsa. Och så en dockservis som slås i spillror av misstag. Det var liksom inte meningen, men när båda är sura från början är det så lätt att det skär sig och alla börjar gorma. Även om det faktiskt inte var någons fel, egentligen.

 

Vesta Linnea och monstermamman1

 

Det är så lätt att känna barnets ilska. Och samtidigt identifiera sig med morsan. I det här fallet "Monstermamman". Ibland går det bara inte att hålla sig när man är jättetrött och jätteirriterad. Hur mycket misstag det än må vara frågan om.

 

vesta linnea Tove Appelgren

 

Jag har ofrivilligt varit en monstermamma alldeles för länge. Det var svårare än jag trodde att orka med två jättestora, kompetenta barn när man själv är svag. Vet exakt fiilisen när Vesta-Linnéas morsa gråter i sin sambos famn i soffan. "Jag är världens värsta mamma", säger hon. "Jag borde inte alls få ha barn".

Då gråter jag förstås.

Dels för att det fortfarande finns barn hos oss som säger sig flytta bort när babyn kommer. Dels för att jag ofta känner att jag har tagit mig vatten över huvudet. Men främst för att Tove Appelgren är en sån CHEF på att knipa om hjärtat, just exakt där det bränner.

 

vestalinnea monstermamman

 

Och det är ändå ingenting mot storlipen som kommer när mamman piper fram ett förlåt. "Förlåt, min älskade unge". Där vid ordet älskade har jag absolut ingen röst kvar. Får verkligen krampaktigt hålla käkarna i styr för att kunna viska fram fortsättningen. "Det är liksom så, att jag inte alltid tycker om det du gör, men jag älskar dig alltid".

Så lätt, så lätt, så lätt att känna igen sig.

Mina barn har alltid älskat Vesta-Linnéa-böckerna och vi har läst dem om och om och om igen. Tror det ligger något befriande i att läsa om barn som får vara skitarga och älskade - samtidigt. Och när du en gång är i farten ska du inte heller missa "Vesta-Linnéas svarstaste tanke" och "Vesta-Linnéa i månskenet". Alla är så fruktansvärt ljuvliga i all sin svärta. 

Just den här monstermamman köpte jag också till min systerson Willy i julklapp, tänker mig att den kan vara bra att luta sig mot, både för mor och son mitt i den allra värsta fyraåriga trotsåldern. Och lika bra funkar den läääänge efteråt. Rekommenderar verkligen!

 

Med koden MONSTERMAMMAN får alla mina läsare -15 % på samtliga Vesta-linnéa-titlar fram till april i Förlagets webbshop.

 

Här kan du köpa Vesta-Linnéa och monstermamman.

 

Missa inte heller att följa Förlaget
Instagram och Facebook