onsdag 21 september 2016 - 21:36

Kom med på demo!

Efter att jag slutade jobba förra veckan har jag äntligen haft tid att läsa tidningen ordentligt på morgnarna, och fundera över nyheterna medan jag diskat undan. Fundera över samhället överlag, sånt som jag tydligen inte kan kombinera med heltidsjobb. Och mitt hjärta vill bara sucka.

För någon dag sedan läste jag Lina Teirs text om att vara "teoretisk tolerant" på Wee see you:s fb-sida. (Gå in och gilla den sidan för övrigt!) Lina Teirs text fick mig att skämmas, med rätta. Jag hör till den där tysta majoriteten. Den som är tolerant i teorin*. Hon ställer en mycket viktig fråga: 

Jag känner så många människor som säger sig vara toleranta, som gillar artiklar på facebook om medmänsklighet och som tycker att det är förfärligt med rasismen i vårt land. Många av dem känner ändå inte en enda asylsökande personligen. Kanske tänker de att de asylsökande kan bli kompis med integrationskonsulten. Hur ska Matias (Linas vän från Irak) kunna gissa att de inte är rasister?

Ja, autch. Hur ska den som är utsatt veta att jag är på hens sida när jag gör så lite för att visa det? Jag är den som delar info, visst. Jag ber. Men jag är också den som blir stum när en kvinna i parken börjar prata om hur "nämä mustalaiset" kommer och skräpar ner i stan. Nej, jag känner inte en enda asylsökare eller flykting, inte på djupet. Hur ska de då veta att jag inte är en medlöpare, en rasist? Jag vill inte vara den tysta snällisen.

We shall have to repent in this generation , not so much for the evil deeds of the wicked people, but for the appalling silence of the good people.
– Martin Luther King, Jr.

Det ordnas en stor demonstration mot rasismen på lördag i Helsingfors (Peli poikki!- fb-event här). Om du är i stan: kom med. Det är det minsta vi kan göra för att visa att vi finns, att vi ser. Klockan tolv på Medborgartorget.

 

 

Skarmklipp 2016 09 21 22.30.59

Dags att slipa slagorden. Inga rasister på våra gator!

 

*Jag vill ändå klämma in en liten reservation mot att anävnda ordet tolerant. För mig uttrycker tolerans en minsta möjliga mänsklig hållning – att tolerera en annan människa. Jag vill ha högre mål än så, typ gränslös kärlek.

fredag 16 september 2016 - 17:36

5 saker jag kommer att sakna från Kyrkpressen

Wohoo, igår var min sista dag på Svenskfinlands största tidning (det visste ni väl att Kyrkpressen är?). Det är wohoo eftersom jag nu kan fokusera fullt på att förbereda min Hongkong-avfärd, men det är också buhuu på grund av att det alltid är lite lessamt att lämna ett bra jobb.

En hommage till Kyrkpressen är på sin plats. Här är fem saker jag kommer att sakna:

 

Skarmklipp 2016 09 16 16.48.09

1. Kaffepauserna

En tidningsredaktion utan kaffepauser är oftast en otrevlig plats där de enda orsakerna att prata med en kollega har med arbetsuppgifter att göra. Inte ett helt vetenskapligt underbyggt påstående men men. Utan gemensamma kaffepauser blir det lätt klickbildning och hård stämning på en redaktion. Det är trots allt ett snabbt tempo och hårda ord kan yttras när en stackars nybörjare är för långsam med att våga ringa politiker och ställa svåra frågor. Man behöver få se sina kolleger som snällisar också. Kyrkpressen har två kaffepauser om dagen (Hur långa de är? En branschhemlighet).

 

Skarmklipp 2016 09 16 16.51.39

 

2. Absurditetsgraden

För någon vecka sedan hajade jag till när jag hörde Christa säga åt Sofia i rapp ton för att avsluta en diskussion om arbetsfördelning: "Okej så om du tar domprostgården så tar jag helgmålsringningen? Bra." Trots att det är så vardag att skriva om kyrkrelaterade grejer så kommer ändå de där sällsynta stunderna av klarhet när man inser hur absurdt det är att vi sitter där och är superkompetenta experter på något som kan te sig som ett ganska begränsat ämne. (Vilket kyrka förstås inte är – ja Ted och Kaj I'm looking at you – eftersom kyrkan ändå är människors försök att tillsammans hantera livets samlade mängd av sheisse och glädje – och livet, gott folk, kommer aldrig att sluta vara något att skriva om.)

 

Skarmklipp 2016 09 16 16.56.32 

3. Kreativiteten

En person på redaktionen som har en lite osynlig roll just nu är redaktionssekreteraren Nina, som alltså på redaktionspråk är det som kallas nyhetschef. Hennes namn syns sällan i tryck men det är hon som koordinerar hela kaoset till en tidning varje vecka. Men inte bara det, hon kommer ständigt med nya idéer för det där lilla extra, de små grejerna som gör det roligare att läsa tidningen.

Vi hittar en rolig bild till den där notisen! Vi beställer färgläggningsbilder i stället för de vanliga illustrationerna! Vi lägger upp dem på webben när hela serien är klar! Vi skapar en spotify-lista med de nya psalmerna, och förstås också för de där sacred harp-sångerna! Jag ringer präster som har hundar och frågar om det tror att hunden får komma med till himlen! Sådär håller hon på.

Det har varit en ynnest att få handledas i sitt skrivande av en så kreativ person som Nina, som ofta har ett helt annat perspektiv än jag. Hennes lekfullhet och kreativitet smittar av sig på resten av redaktionen och alla vågar leva ut sin egen kreativitet lite mer. Så bra.

 

Skarmklipp 2016 09 16 17.03.33

4. Kvaliteten

I dessa mediekristider har det varit en otrolig lyx att få jobba på en redaktion som redan gjort sina sparåtgärder. I stället riktar man blickarna framåt och ger sig attan på att varje vecka göra den bästa tidningen som just den veckan kan ge. Vi har bra samtal över innehållet, nödvändiga feedbackmöten och vettiga redaktionsrutiner. Bara det att min text i regel passerar två par ögon innan tryck är oerhört i jämförelse med en dagstidning där jag bara täcktes be en upptagen kollega läsa de texter som jag verkligen var osäker på.

Det är kul att vara bra på nånting. På en vanlig nyhetsredaktion har ju alla lite olika områden som de är bra på, men ofta får journalisterna ändå jobba med teman som de är oinsatta i. För någon kan det vara just det som är kul med journalistjobbet – att på en kvart sätta sig in i vad Regulation of a Transcription Factor Activating Protease kan innebära – men jag är alldeles för mycket av en perfektionist för att klara av att höfta fram en intervju på ett tema jag inte är ens lite insatt i. På Kyrkpressen har jag njutit av att slippa den där enorma startsträckan. De flesta uppdrag har jag redan haft den där grundläggande kunskapen i, så att jag lätt kunnat läsa in mig på temat. Med en veckodeadline hinner texterna dessutom hänga med i bakhuvudet en lite längre tid, och det är lyx. Medan tandborsten rumlar runt i munnen kan jag inse att en kolumn jag skrev under dagen inte är helt hundra. Bara att justera nästa dag då.

  

Skarmklipp 2016 09 16 17.09.04

 

5. Människorna

Förstås, tänkte jag skriva. Men det är ju inte alls en självklarhet att man trivs med sina kollegor. Ändå har jag mått så väl med människorna på Kyrkpressen och Fontana Media. Alla är sig själva och ingen har något att förlora på att vara trevlig. Det finns så mycket snällhet och omtänksamhet på Sandvikskajen! Inte en enda kollega har gett mig anledning att skämmas för hur jag går klädd vissa dagar eller för att jag rätt ofta bara lägger mig raklång på min trasmatta.

Att jobba på en plats som producerar andlig litteratur (Fontana Media) och djuplodande personporträtt (Kyrkpressen) gör att samtalsämnena lätt går från yta till djup vilket ju är något av det bästa jag vet. Å andra sidan finns det också en självklar förståelse för när det helt enkelt är bäst att snacka om finlandssvenska dialekter eller vegetarisk matlagning eller dåliga böcker man läst på sistone.

Det här är människor som gärna ordnar gratisloppis i mötesrummet, som öser bakverk över kaffebordet, som tar med sina telningar ibland och som letar reda på en missionärsbiografi över Ethel Witting-Chow åt mig (Witting-Chow åkte i slutet av 1960-talet till just Hongkong dit också jag ska åka om två veckor). Så tokigt fina är de!

---

Se där, vilken lovsång det blev. Märker att jag fortfarande talar om denna arbetsplats som vi. Dags att öva bort det nu, och styra in skutan mot nya äventyr!

tisdag 13 september 2016 - 20:09

Det är ingen fara!

Hej på er från Rödbergens sjukstuga! Jag vaknade i morse med feber och halsont och har tillbringat hela dagen med att a) dricka heta drycker med ingefära, vitlök och citron, och b) sova. Kunde vara angenämt om det inte vore för yrseln och smärtan i halsen.

Märker att mitt senaste inlägg om att Taiwan blev Hongkong kanske ger intrycket att jag bara tycker att allt med hela resan är väldigt vämjeligt. (Speciellt den där trött-sura bilden ger ju det intrycket, haha.) Men så är det INTE.

Det är ju ett enormt privilegium att jag får åka dit. Fastän det bara för någon dag kändes som att jag hade bakat en vacker sufflé som mitt i allt pös ihop till en torr pannkaka. Men hallå: det är bara lite ändrade planer, inget mer.

Jag ska ju ändå få göra något jag drömt om länge: att tillbringa november nån annanstans än i Finland. Jag ska få vara i en ny kultur, få uppleva hur vardagen kan se ut på andra sidan jorden. Äta alla sorters street-food. Följa hack i häl på Finska Missionssällskapets informatör för det kinesiska området och se hur hon jobbar. Ja, hur kommunicerar man egentligen världsförbättring från tre länder?

Det ska också bli skönt att ta en sorts time-out. Mitt Kyrkpressen-jobb tar slut på torsdag, så resan blir ett bra sätt att få perspektiv på året som gått på KP och att smida planer för framtiden. Jag har ingen aning om vad jag ska göra i januari när jag återvänt från Hongkong. Ingen aning. Men lite time-out ska nog hjälpa mig att komma på vad nästa steg kunde vara.

tisdag 6 september 2016 - 21:35

Det sket sig med Taiwan

Mitt i vår intensiva deadlinedag på jobbet ringde min praktikkoordinator. Kan du sätta dig ner, andas några djupa andetag? Är du redo att ta emot förändringar?

Jag gjorde som hon sa, och fick ta emot nyheten att min praktik till Taiwan inte blir av. Den som skulle starta om tre veckor. I stället är det nu Hongkong som gäller. Sådär bara. Det är bara down the drain med mandarinkinesiskan jag stretat på med, för  – haha! – i Hongkong är det kantonesiska som gäller.

 

Bild 06 09 2016 kl. 22.01

Haha, säger jag.

 

Det blir alltså inget barnhemsjobb och fängelsearbete, utan i stället kommunikationsjobb och engelskaundervisning. Inte illa det heller förstås, även om en av mina orsaker att göra den här praktiken var att få jobba mera diakonalt (tänk socialarbete om ordet är dig obekant) i stället för det teoretiska distanserade som jag hållit på med så mycket.

Så hej mina sponsorer (som jag faktiskt råkat få några av via bloggen, helt fantastiskt): jag kommer ändå att ha en massa intressant att berätta åt er efter praktiken, trots landbytet. Och mitt löfte om bildspel håller fortfarande i sig. Faktum är att era sekiner kommer ännu mera till pass nu – vi märkte nämligen att det inte var helt billigt att ordna om våra flyg på så här kort varsel.

Jag var riktigt miserabel i dag efter jobbet. Salla, som jag ska resa med, hade ringt Finnair och försökt avboka en del av vår resa men fått beskedet att hur vi än gör så blir det 300-400 euro dyrare än vad vi redan betalat. Våra flygbiljetter till Taiwan innebar en mellanlandning i Hongkong och vi trodde att det skulle ha gått att bara stanna i Hongkong och skippa fortsättningsflyget till Taiwan. Men tydligen innebär det att vår returresa annulleras. Det kände så hopplöst att jag köpte fryspizza och lyxglass på vägen hem och kände mig tvungen att bingewatcha Gilmore Girls hela kvällen.

Men så här är det. Det här året handlar för mig om att öva mig i tillit (så står det ju skrivet på min moodboard för 2016!). De här planändringarna får helt enkelt bli övningar i att hantera att allt inte blir som planerat, att jag inte kan ha kontroll över allt och framför allt: att ta emot de situationer som livet slänger mig i. Det är dags att placera den här resan i större händer än mina.

 

 

 

Skarmklipp 2016 09 06 21.47.42

Pinterest. En räddare när det gäller att hitta ny inspiration snabbt.

tisdag 23 augusti 2016 - 19:38

Att fixa före Taiwan + Kyrkpressenfie 11

14138974 10154339109310856 1410751823 o

Det här kan mycket väl bli den sista Kyrkpressen-selfien ni får se av mig eftersom mitt vikariat tar slut om några veckor. Jag har bytt rum! Nuförtiden delar jag rum med Christa i stället för att sitta ensam i ett stort rum längst bort i korridoren. Det är SÅ bra. Jag tycker om att dela arbetsrum, det känns både mysigt och proffsigt samtidigt.


Den här bilden togs efter en mycket intensiv dag på jobbet, för att döda tid före jag skulle traska iväg för att få mina vaccinationer. (Känns som att man måste lägga till en sådan klausul om man insinuerar bloggande från arbetsplats.)

Men nu är jag alltså vaccinerad mot Hepatit B och Japansk hjärnhinneinflammation, hurra! Som tur hade jag ett ganska bra vaccinationsskydd från min Indienresa 2011, annars hade jag ännu haft en massa andra sprutor att ta.

Sakta börjar det faktiskt sjunka in att jag ska till Taiwan i oktober. Det är så himlans mycket att fixa före det. Se bara:

X Flygbiljetter
X Reseförsäkring
X Vaccin mot Japansk hjärnhinneinflammation
X Vaccin mot Hepatit B
Ta reda på blodgrupp
Läkarintyg
Vaccin mot Tyfus
Praktikavtal
Lära mig mandarinkinesiska
Försöka få sponsorering

(Psst! Vill du eller din organisation sponsorera min missionspraktik? I utbyte kommer jag gärna och berättar om Finska Missionssällskapets arbete i Taiwan när jag återvänder till Finland på våren (Hur går egentligen ett fängelsebesök till? Visst har du alltid undrat om en sån sak?). Du kan sponsorera till exempel mitt blodprov som kostade 45 euro, eller ja varför inte slå på stort och sponsorera flygbiljetterna på 1000 euro :D? Mejla liisa.mendelin at gmail.com så reder vi ut det! Oavsett summa så kommer jag och berättar ALLT, med bildspel OBS.)

Kopiera mitt pass
Göra en reseanmälan till utrikesministeriet
Kolla om mitt bankkort funkar i Taiwan, kääk, om inte: åtgärda
Fixa visum
Kolla om mitt telefonabonnemang funkar i Taiwan
Gör en Facts about Finland-presentation
Tänka ut gåvor till handledare och andra hjälpsamma typer
Packa
Övertala Rabbe att komma på besök till Taiwan

Gaaah, det är ett heltidsjobb att fixa sånt här! (Samtidigt som jag ju förstås är djupt privilegierad som har möjlighet att få göra den här otroliga resan.)

Har du varit i Taiwan, eller Kina? Berätta något om det, jag slukar alla stoorin med hull och hår!

tisdag 16 augusti 2016 - 19:37

Ett bildregn och en lovsång till Humlefestivalen

I morse låg jag länge i sängen och scrollade genom en massa some-flöden. Folk har haft det så roligt i helgen! Det har varit flow-festival i Helsingfors och Vasa open air (med the cardigans, weeping willows och manic street preachers!) eller så har folk varit på fina skogsvandringar. Trots att andra verkar ha haft det så bra så kände jag noll avundsjuka, för vet ni, jag har själv haft det så otroligt bra i helgen. Det finns nämligen inget jag hellre skulle ha gjort än vara på lilla mysiga Humlefestivalen i Monäs utanför Nykarleby.

 

Skarmklipp 2016 08 16 18.18.45

 

De senaste åren har jag noterat att arrangörerna av Humlefestivalen verkar ha fått ett ryck: ny energi, nytt engagemang. Dit borde jag åka, har jag tänkt många gånger – utan att det blivit av. 

Men i år fanns festivalen inskriven i kalendern långt före, eftersom jag skulle medverka i programmet. Jag är så glad att det blev av att åka dit. Och att Rabbe kom med, vilken fullträff. (Det här kan mycket väl kompensera att vi inte hade råd att åka på någon resa utomlands på tumis i år. Faktiskt. Behöver ni en tumisresa? Boka in Humlefestivalen nästa år.)

 

Skarmklipp 2016 08 16 18.20.00

Tygtryck, kanske den populäraste workshopen.

Skarmklipp 2016 08 16 18.19.35

Hej hej, här står Rabbe, jag och Patrik. Man kunde ju tro att jag spexar till det lite här, men nej, jag försökte faktiskt ha en normal min när jag såg att Petter höjde kameran. Borde kanske öva.

 

Humlefestivalen är en konst- och musikfestival som ordnas av ett gäng baptister. Ja, det är en kristen festival men jag tycker stämningen var så öppen och ledig (haha, som om det inte skulle vara öppen och ledig stämning på övriga kristna sammanhang...att jag inte har några dubier att rekommendera Humlefestivalen för den som ser sig som en sökare, agnostiker, ja varför inte ateist eller allmänt bara obrydd om andlighet. Det är konsten och musiken som står i fokus, även om det också finns andligare inslag i programmet. Men som på alla festivaler så deltar man ju bara i det man själv vill delta i.

 

Skarmklipp 2016 08 16 18.21.05

Skarmklipp 2016 08 16 18.24.58

 

Det var en lyx att vara på ett evenemang där alla detaljer var så genomtänkta. Allt från dekoren med trasiga bildäck och korrugerad plåt (temat var ”In my backyard!”) till kokosbollarna och det ekologiska teet i kaféet till valet av kortfilmer och att bjuda in afghaner och syrier att fixa maten (och spontant uppstod en barberarsalong när det visade sig att någon av syrierna kände någon som var en skicklig frisör). Och plantering av tallplantor i mörkret, så genomtänkt och fint. Det var också ett genidrag att spänna upp en slackline mellan några träd.

 

Skarmklipp 2016 08 16 18.21.58

Afgansk mat, nam nam.

 

Skarmklipp 2016 08 16 18.17.37

Och brunch på morgonen, slurps.

 

Skarmklipp 2016 08 16 18.22.24

Här deltar jag i "Talking heads". Vi pratade om gemenskap, engagemang, världsförbättring. Jag berättade om att shoppingfasta och att skippa kött på tallriken...

 

Skarmklipp 2016 08 16 18.20.36

... och direkt efter talkshowen gick jag runt på loppiset och köpte inte bara en utan fyra klänningar. Senare på kvällen åt jag också grillad kyckling eftersom falafeln var slut. Jaja, lika bra att vara öppen med det. >>>Det går inte alltid att leva som man lär.<<<

 

Jag vet ingen annat sammanhang där jag på kvällen kan dansa mig svettig till högklassig musik (Amelie goes to Belgrad!), bli oändligt berörd av David Åhléns sakrala inde-gitarrplinkplonk – bada bastu mitt i natten – OCH på morgonen dimpa ner på en meditationspall och delta i tidebön och sjunga taizésånger. Det brukar liksom vara antingen eller. Antingen är man på en högklassig musikfestival eller så är man på någon kristen sammankomst där allt kretsar kring det som snävt kallas ”andlighet”. Som Patrik sa när jag nämnde det här: ”Här får hela jag vara.” Precis. Så kändes det, som att man inte behövde tona ner någon del av sig själv.

 

Skarmklipp 2016 08 16 18.23.27

Skarmklipp 2016 08 16 18.24.33

Vilket band alltså, Amelie goes to Belgrad. Redan på första tonerna kände jag och Rabbe ett otroligt sug att stiga upp och dansa, och inte långt efter oss kom en massa människor upp på dansgolvet. Unga, barn, äldre, nyfinländare. Vi fick lära oss nya danssteg, så bra grej!


Skarmklipp 2016 08 16 18.26.29

 

Skarmklipp 2016 08 16 18.25.53

Mellan konserterna ordnades en konstvandring med små tallplantor.

 

Skarmklipp 2016 08 16 18.27.21

Till slut fick plantorna åka ner i jorden.

 

Skarmklipp 2016 08 16 18.28.14

 

Det slog mig först i nattbastun att hela evenemanget faktiskt var alkoholfritt. Att jag hade haft sommarens roligaste kväll utan en enda droppe alkohol i blodet. Bara endorfiner. Därför var det också en väldigt liten effort att kravla sig upp ur sängen nästa morgon för att gå på tidebön. Kläder på bara.

Alla bilder i det här inlägget är tagna av skickliga Petter West. Tack för attt jag fick använda dem! Så roligt att blogga när jag för en gångs skull hade bra bilder.

måndag 8 augusti 2016 - 22:35

Bästa Helsingforstipsen

Min kompis Elin från Svärje ska besöka Helsingfors och ville ha tips. Först tanken var jag ju inget vet om denna stad. Jag har ju mest traskat triangeln hem-jobb-matbutik det senaste året. Men med hjälp av Rabbe vaskade jag ändå fram en hel del favoritgöromål i denna stad. Försökte mitt bästa att komplettera listan med bilder, men det ser inte bättre ut än att jag varit usel på att dokumentera den här staden. Några fjuttiga bilder får ni, det är allt.

Här är vår lista, fyll gärna på med dina egna tips i kommentarerna! 

  • Ta båten till Sveaborg/Suomenlinna. Båten går från Salutorget/Kauppatori, kostar vanlig lokaltrafiksbiljett, låt er inte luras av de dyrare båtarna. Ungefär en kvart tar båtturen. Ta med picknickgrejer och simkläder (om vädret är snällt). Reservera gärna gott om tid. Bra picknickplatser finns åtminstone på klipporna på Västra Svartön och på gräskullarna på Vargön. Jag drömmer om att få bo på Sveaborg.

 

Skarmklipp 2016 08 08 22.13.51

Klippor på Västra Svartön. Och en Rabbe för proportion.

 

Skarmklipp 2016 08 08 22.18.49

Utsikt från Vargön. Urgammal bild från när jag sommarjobbade på Hufvudstadsbladet och fick åka ut en dag med Jannica och göra scoop på att "Sveaborgs sandvallar rasar ihop".

 

  • Allmänt tips: hyr de gula stadscyklarna (del av kollektivtrafiken), de är helt nya och funkar jättebra har jag hört.
  • Besök ortodoxa Uspenskijkatedralen på Skatudden, det är en rätt liten katedral (ändå den största ortodoxa katedralen i nord- och västeuropa) i tegel uppe på ett berg. Lugn stämning, rökelse i luften osv. Nedanför i de gamla magasinen finns det ljuvliga kaféet Johan & Nyström, med utsökt utbud av kaffe- och tesorter.
  • Kafé Regatta (där borde man kunna SUP:a och paddla också) nära Sibeliusmonumentet. Det här är mera Rabbes tips än mitt. Jag har bara besökt platsen för att skriva en artikel om det, men visst är det ett roligt ställe. En klumpig stockstuga vid stranden, med massor av stamgäster, kanelbullar och den något udda grejen att man får tio cent om man hämtar mera kaffe (santsikuppi). Knappast veganvänligt.
  • Sandudds sandstrand (vid en stor och gemytlig begravningsplats). I fall vädret påbjuder strandhäng alltså, annars är det en rätt tråkig strand tycker jag. (Det här var mest Rabbes tips.)
  • Loppis på Sandvikens torg +lunch i Sandvikens saluhall. Det här är riktigt nära mitt jobb. Loppiset på torget är lagom stort, med åtminstone 30-50 försäljare varje sommardag. Där finns några tanter som har samlat på sig rikliga förråd av vintage Marimekko- och Vuokko-kläder som de säljer. Plaggen kan vara rätt dyra (jag köpte en skjorta för 35 euro en gång) men de är bra kvalitet och säljs till mycket dyrare priser på nätet.

 

Skarmklipp 2016 08 08 22.14.53

Från Ai Weiwei- utställningen i HAM (Helsinki Art Museum). Just den utställningen har dragit vidare, men HAM har en permanent utställning av Tove Janssons stora festfresker som är jättefina.

 

  • Konstmuséet Kiasma. Centralt läge, bra kafé (ett av få där man fortfarande borde få bordsservering) och ofta roliga/berörande utställningar. Modern konst.
  • Konstmuséet Ateneum. Här gick Tove Jansson i konstskola (tror jag, visst var det så? Och en massa andra finska konstnärer.), i dag är det ett museum i flera våningar med många olika utställningar. Jag har stor lust att se Alice Neel-utställningen som är där just nu.
  • Simma på Simstadion, och föreställ dig att du är en olympisk simmare från 1952.
  • Promenera runt Tölöviken, ta en kaffe på Sinisen Huvilan kahvila. Rabbes tips, jag har aldrig varit där. Men något jag däremot kan rekommendera är att SUP:a på Tölöviken, det finns några olika ställen som hyr ut brädor. Det är lite läskigt/spännande att ståpaddla under järnvägsbron medan tågen bullrar över en och duvorna blänger illvilligt. Jag var mycket nöjd med Hakuna Matata SUP rental
  • Ett annat promenadtips är att gå längs med södra strandkanten av stan. Till exempel med början vid Salutorget och slutdestination Kafé Birgitta vid Eirastranden. Därifrån kan man ta buss tillbaka till centrum.

 

Skarmklipp 2016 08 08 22.32.38

 

  • Veganska/vegetariska lunchstället Zucchini har så otroooligt god mat. Nån sorts sås gjord av färska ärter har fastnat i smakminnet.

  • Restaurang Fafas har jättegod falafel, finns på flera ställen i stan. Bland annat på Stora Robertsgatan som är en trevlig gågata. Där finns också kaféet Plootu, som är en stor favorit. En möbelaffär och kafé i ett. En fantastisk chokladrawcake dyker upp i smakminnet.

  • Bar/restaurang Ysi på Nylandsgatan 9 har jättegod enkel mat och på samma adress finns även Piece n love som har helt fantastiska pizzor.

  • Och ännu lite shopping. Nudge är min favoritklädaffär. Den har endast (?) ekologiska och etiska kläder och ett stort utbud av ny finsk design. Visst är det dyrt, men så står det också "etiskt och ekologiskt" på många av prislapparna. I samma lokal finns en liten lunchrestaurang med nån sorts asiatisk-fusion-rullar. Ser gulligt ut, men jag är tveksam till om någon kan bli mätt på den maten.

  • Ruohonjuuri är min go-to-butik för ekologisk kosmetik, mat, choklad (otroligt brett utbud) och en och annan take away-rawfood-portion. Finns på flera ställen.

 

Skarmklipp 2016 08 08 22.14.25Vy från Eirastranden. Där vid Agricolakyrkan bor jag.

 

Det var den tipsturnén. Har jag glömt något? Vad skulle du vilja tipsa om i Helsingfors?

söndag 7 augusti 2016 - 19:48

Tre år, schalom!

Häromdagen inträffade Rabbes och min treårsdag.

Alltid när årsdagar, födelsedagar eller vändagar närmar sig sänker sig en kladdig filt över mig. Som från ingenstans börjar jag drömma om storslagna romantiska gester. Rabbe ska hitta på en massa klurigt, överraskande och speisigt program. Det ska vara gåvor och musik och jag ska vara prinsessa, och gärna är det nu jag ska få chansen att instagramma något helt extraordinärt.

Det är som om all jämställdhet blåst ur skallen och ersatts med amerikanska romantiska filmer, för det är ju så kärlek ska se ut. Att han bara ska anstränga sig och hon bara ska vara söt. Men det är ju totalt orättvist. Varför ska han behöva ha sådana krav på sig? Varför skulle jag – mer än han – ha förtjänat att vara en liten prinsessa? Kan vi inte båda få vara prinsessor?

Jag jamsade på i de här spåren dagen före vår årsdag. Att jag ville att han skulle hitta på något speciellt och annorlunda. En upplevelse. Att vårt förhållande behövde något extra just nu. Jams jams.

När årsdagen väl kom hade han faktiskt tänkt ut ett program (skulle väl bara våga göra annat). Efter jobbet körde vi motorcykel genom duggregnet till Sompasauna, en olaglig (tja, åtminstone saknar den bygglov) skrotbastu, och badade bastu tillsammans med ett gäng okända nakna karlar. Klättrade nerför en sned trappa till havet och tvättade oss bäst vi kunde.

– Du ville ju ha en upplevelse, sa han.

Sant. Och det var en fin upplevelse.

 

13942357 10157252033805029 662624524 n

Se där, en ballerina och en yogini. 

13933244 10157252033890029 817690665 n

 

13940895 10157252039915029 1256663740 n

Väl hemma uppmuntrade/bad/tvingade jag min syster Laura att ta treårsfoton av oss (måste ju mata instagram). Jag är så glad att hon gick med på det, hon är en så otroligt bra fotograf. Och det handlar inte bara om att mata instagram (och bloggen hehe) utan om att foton är viktiga. Jag vill kunna minnas den här tiden i mitt liv när jag är gammal. Jag vill kunna påminnas också nu om hur roligt det var att gå ner på gatan och flamsa fram roliga poseringar. Hur vi nästan blev påkörda.

Jag vill minnas hur otroligt glad jag är över att ha Rabbe i mitt liv.

 

söndag 17 juli 2016 - 22:28

Läst på sistone!

Hej från Öja! Den här veckan är jag och Rabbe på hans föräldrars stuga och njuter av allt möjligt somrigt. Mitt i allt kommer det regniga dagar och jag får tid att blogga.

Medan jag packade inför den här resan föll min blick på mitt nattduksbord. Böckerna där är verkligen laidasta laitaan (allt möjligt). Se bara:

 

13576611 10154197862745856 1248223743 n

Bibeln, Dagens lösen och missionshistoria varvat med Lena Dunham och en handbok i ashtanga-yoga. Lite akademisk feminism och så Rabbes pappas ordlösa serieroman Neri. Det här är en av orsakerna till att jag tycker om böcker: att det går att dyka in i så vitt skilda verkligheter bara genom att snusa lite på torra sidor i olika böcker.

Sedan jag senast gjorde en läserapport i april, har jag läst följande:

 

Teemestarin kirja av Emmi Itäranta OK ++

The Life-changing Magic of Tidying Up av Marie Kondo OK ++

Not That Kind of Girl av Lena Dunham OK –

Det händer när du vilar av Tomas Sjödin OK +

 

Jag hade alltför höga förväntningar på Lena Dunhams bok. Underrubriken är typ "A young woman tells you what she´s 'learned' " och det stämmer verkligen inte. Eller så har jag missförstått citattecknen kring learned. Kanske det faktiskt ska betyda att hon inte har lärt sig någonting alls. Boken är enbart en lång räcka observationer som Lena Dunham gjort under sitt livs gång. Helt intressanta saker i och för sig, men det kommer aldrig en tillstymmelse till lärdom i texten. Vad är det hon har lärt sig? Jag vet inte. Men jag vet nu väldigt mycket om hennes sexuella erfarenheter och att hon verkar ha haft någon sorts ångestproblem i barndomen. Det som stör mig är att det här bara beskrivs rakt upp och ner, utan någon egentlig röd tråd eller struktur. (Jag får lust att ta på mig hårdhandskarna och redigera boken riktigt ordentligt.) Jag hade gärna läst vad hon till exempel lärt sig om att älska sin kropp, men jag får bara en lång beskrivning av en bantningskur som misslyckas. Jag trodde jag skulle få ett lass med pepp och "älska dig själv som du är", men nej.

Marie Kondos bok däremot var superbra, även om jag förstår att man kan bli provocerad av hennes principfasthet. Och visst finns det problem: är det verkligen ansvarsfullt att göra sig av med alla grejer som inte "spark joy"? Vad händer med de grejerna, vem ska ta hand om dem? Om jag har ett par vinterskor som är bra och etiskt producerade men inte "spark joy", ska jag bara göra mig av med dem och köpa nya? För vilka pengar? Nåja, problemen till trots tycker jag att boken verkligen lyckades inspirera mig till att göra en sista stor utrensning i år, en gång för alla. Det är ju inte kul att hela tiden gå runt och granska sina grejer med en kritisk blick (tycker jag verkligen om dig? vad ska du vara bra för?). Rensandet måste få nå sitt mål någon gång, och tack vare Marie Kondo tror jag faktiskt att målet är i sikte nu.

Har du läst någon av de här böckerna? 

tisdag 28 juni 2016 - 21:13

Springivern och Malenas sommarprat

Malena Björndahls sommarprat, det är så bra. Hur bra? Så bra att jag orkade springa mycket längre än vanligt på en av mina sällsynta kvällslenkkin. Maigad så långt jag sprang, och hårt (för att vara jag). Jag orkade till och med göra solhälsningar och armhävningar lite här och där under vägen. Tack Malena, det var ett ärligt och bra sommarprat. Som hjälpte mig att tänka nya tankar och springa underverk.

Jag har aldrig varit särskilt bra på att springa, även om jag ända sedan gymnasiet försökt komma in i det. Ivern har fort bytts till total motivationsbrist. De senaste åren jag ändå i långsam takt tagit en lenkki typ en gång i månaden eller så. Ofta driven ut av ångestskäl. Lufta skallen och lillhjärtat. Men det har sakta börjat vända, till att jag nu plötsligt klarade av att springa från Rödbergen till Olympiaterminalen och tillbaka längs med Eirastranden (jag mäter aldrig mina sträckor i kilometer, siffror har väldigt lite med mitt motionerande att göra).

Här är några saker som gjort det lättare för mig att springa:

1. Mina fivefingers. Barfotaskorna är inte bara fruktansvärt snygga utan även sköna att springa i. Jag får inte ont i knäna av dem, vilket alltid var ett problem tidigare med konventionella springskor. Tycker fortfarande efter ett år att det är roligt att klä på mig dem, och det motiverar mig att ta en lenkki. Känner mig också mera som en earthling när jag springer med dem.

2. Alla mina jumppakläder hänger på samma galge. Lätt att ta på sig, lätta att hänga av sig. Jag tvättar dem bara när de börjar lukta för äckligt.

3. Något år sedan fick jag tipset att springa så långsamt att det känns töntigt, och det har verkligen ökat lusten att springa. Jag får sällan ont i sidan längre, inte heller blodsmak och grisflås. Jag springer i maklig takt och njuter av syret och utsikten. Mot slutet kan jag klämma in lite hårdare fart för att kunna landa med ett ordenlitgt flås på innergårdens stenplattor.

4. Ett powerplagg. Det är mycket lite lättare att masa sig ut om jag vet att det är min Led Zeppelin-t-skjorta som hänger på jumppagalgen. Med den på är jag inte bara en röd flåsare, jag är också en tuffing.

5. Sporadiskt sällskap. Ibland händer det att jag springer med Rabbe. Det är bra dels för att det är mysigt (obviously) men också för att han kan höja min ribba lite. De gånger jag springer ensam är det lätt att ta det lite för lugnt, så att jag blir besviken efteråt när endorfinerna inte infunnit sig. Med Rabbe springer jag lite längre, och eventuellt lite hårdare.

6. Springandet är en belöning, inte ett straff. Det här är egentligen Rabbes visdom. Det är mycket mera motiverande att byta om till springkläder om det är själva springandet som lockar i stället för någon skräpmatsbelöning efteråt. (Även om blåbärs-kardemummaglassen i frysen ofta hägrar i tankarna när jag är på språng.)

fivefingersOskarpa fivefingers i Mariehamn. Fötterna liknar tassar på en varelse i Mumindalen, sa Ylva en gång. Fjantiga, sa Rabbe. Åsikterna haglar men jag står fast vid att de är snygga och framför allt tuffa.