torsdag 9 mars 2017 - 10:31

Bananasböckerna!

Bananasbocker

De här böckerna och tidningarna köpte jag igår när jag gick bananas på Akadmen. Erika och Sandra frågade, så här kommer rapport!

 

Vi börjar med orsaken till att jag gick in till bokhandeln överhuvudtaget:

 

Bananasbocker2

Huili. En liten tidskrift som jag tänker ska hjälpa mig att lära mig vila.

 

Bananasbocker3

I den finns till exempel tips på hur man reparerar stickade grejer. Det visste jag redan, men det fanns en massa annat skönt att vila ögonen på också.

 

Bananasbocker6

Som till exempel en artikel om mitt favoritämne: textilindustrin och förbättringen av den. Det här temat är extra intressant för mig just nu eftersom jag har blivit tillfrågad att hålla en peppföreläsning kring temat på Global Aktion i slutet av april. Global Aktion är Finska Missionssällskapets nätverk för unga vuxna som vill förändra världen. Jag ska prata den 22 april kl 10.30 på Observatoriegatan 18 i Helsingfors. Förutom mitt peppande ordnas det klädswap. Välkommen!

 

Bananasbocker4

Jag köpte också den här tidningen. Maailman kuvalehti. Jag har tydliga minnen av den från när jag var liten. Den fanns alltid hos äldre släktingar, på ett bord bredvid en läsfåtölj. Då var layouten helt annan. Stram och allvarlig med rött och svart och raka linjer. Min nyfikenhet på den här förnyelsen avgjorde köpbeslutet.

 

Bananasbocker5

Den innehåller en massa bilder och intressanta reportage om världen.

 

Bananasbocker7

När jag såg den här bjässen började jag nästan dregla. Tänkte först att den knappast kan lära mig så mycket nytt, jag har ändå läst och tänkt en hel del kring klädindustrin de fem-sex senaste åren. Men boken visade sig vara ganska fackmässigt uppbyggd, men på ett estetiskt sätt. Så jag ser den mera som ett uppslagsverk att gå till när jag till exempel funderar på vad regenatfibrerna egentligen heter när de står på tvättlappen.

 

Bananasbocker8

Dregel, dregel. Vänligen notera att jag lackat naglarna. Detta är något jag inte gjort på evigheter, men som jag gjort nu som en del av massagefastan. Att ta hand om och piffa min kropp är att ta hand om och piffa min själ.

 

Bananasbocker9

En fibertabell!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

 

Bananasbocker10

Den här boken har jag väntat på ända sedan jag läste Oneiron och upptäckte att Koko Hubara (som driver bloggen/webbzinet Ruskeat tytöt) hade kritiserat den ganska hårt för kulturell appropriering, något som jag inte alls tänkt i läsningen av första halvan av Oneiron. När jag fortsatta läsa andra halvan var det med helt andra ögon. Laura Lindstedt använder sig väldigt starkt av stereotyper i boken. Jag är fortfarande osäker på om det är avsiktligt och därför smart på någon metanivå eller om det bara är slarvigt. Ser fram emot att läsa Koko Hubaras egen bok!

 

En annan bok lämplig att införskaffa på kvinnodagen är denna:

 

Bananasbocker11

En klassiker, säger så många. Dags att ta reda på!

 

Urk, nu måste jag bara läsa klart de sista 70 sidorna av Goldfinch av Donna Tartt. Jag vet att det här ska vara en jättebra bok, men jag har nog läst den i helt fel tid i livet. Meningarna är för långa och förvirrande för min utmattade hjärna. Jag får bara korta stunder av flow i läsandet och den där boken är ju så himla tjock! 

söndag 17 juli 2016 - 22:28

Läst på sistone!

Hej från Öja! Den här veckan är jag och Rabbe på hans föräldrars stuga och njuter av allt möjligt somrigt. Mitt i allt kommer det regniga dagar och jag får tid att blogga.

Medan jag packade inför den här resan föll min blick på mitt nattduksbord. Böckerna där är verkligen laidasta laitaan (allt möjligt). Se bara:

 

13576611 10154197862745856 1248223743 n

Bibeln, Dagens lösen och missionshistoria varvat med Lena Dunham och en handbok i ashtanga-yoga. Lite akademisk feminism och så Rabbes pappas ordlösa serieroman Neri. Det här är en av orsakerna till att jag tycker om böcker: att det går att dyka in i så vitt skilda verkligheter bara genom att snusa lite på torra sidor i olika böcker.

Sedan jag senast gjorde en läserapport i april, har jag läst följande:

 

Teemestarin kirja av Emmi Itäranta OK ++

The Life-changing Magic of Tidying Up av Marie Kondo OK ++

Not That Kind of Girl av Lena Dunham OK –

Det händer när du vilar av Tomas Sjödin OK +

 

Jag hade alltför höga förväntningar på Lena Dunhams bok. Underrubriken är typ "A young woman tells you what she´s 'learned' " och det stämmer verkligen inte. Eller så har jag missförstått citattecknen kring learned. Kanske det faktiskt ska betyda att hon inte har lärt sig någonting alls. Boken är enbart en lång räcka observationer som Lena Dunham gjort under sitt livs gång. Helt intressanta saker i och för sig, men det kommer aldrig en tillstymmelse till lärdom i texten. Vad är det hon har lärt sig? Jag vet inte. Men jag vet nu väldigt mycket om hennes sexuella erfarenheter och att hon verkar ha haft någon sorts ångestproblem i barndomen. Det som stör mig är att det här bara beskrivs rakt upp och ner, utan någon egentlig röd tråd eller struktur. (Jag får lust att ta på mig hårdhandskarna och redigera boken riktigt ordentligt.) Jag hade gärna läst vad hon till exempel lärt sig om att älska sin kropp, men jag får bara en lång beskrivning av en bantningskur som misslyckas. Jag trodde jag skulle få ett lass med pepp och "älska dig själv som du är", men nej.

Marie Kondos bok däremot var superbra, även om jag förstår att man kan bli provocerad av hennes principfasthet. Och visst finns det problem: är det verkligen ansvarsfullt att göra sig av med alla grejer som inte "spark joy"? Vad händer med de grejerna, vem ska ta hand om dem? Om jag har ett par vinterskor som är bra och etiskt producerade men inte "spark joy", ska jag bara göra mig av med dem och köpa nya? För vilka pengar? Nåja, problemen till trots tycker jag att boken verkligen lyckades inspirera mig till att göra en sista stor utrensning i år, en gång för alla. Det är ju inte kul att hela tiden gå runt och granska sina grejer med en kritisk blick (tycker jag verkligen om dig? vad ska du vara bra för?). Rensandet måste få nå sitt mål någon gång, och tack vare Marie Kondo tror jag faktiskt att målet är i sikte nu.

Har du läst någon av de här böckerna? 

torsdag 7 april 2016 - 20:54

8 saker jag gör i stället för att blogga

Vet ni, jag har varit en så otroligt trött mask på sistone. Jag känner mig som en betydligt slappare version av den slaka kuken (visst har ni sett på Full Patte?). Skulle inte orka leka kurragömma. Jag är en grå mask som släpar sig till jobb varje morgon, ger all sin energi där och som sedan släpar sig hem via matbutiken.

Heltidsjobb, I don't get you. Du är så rolig men du gör mig så trött.

Eftersom jag sitter mycket framför en dator på jobbet har det inte alls lockat att närma mig bloggy när jag väl släpat mig hem. I stället har jag:

1. Tagit tupplurer. Älsk på det.

2. Yogat. (Fortfarande med Adriene.)

3. Tupplurat.

4. Läst böcker. 

Här har jag verkligen överträffat mig själv och hittat tillbaka till slukaråldern. Sedan årets början har jag läst

Oneiron av Laura Lindstedt OK 
Arra av Maria Turschaninoff OK ++
Wild av Cheryl Strayed OK +
Taivaslaulu av Pauliina Rauhala OK ++
Missdåd av Karin Erlandsson OK +

På gång: Women Who Run With the Wolves av Clarissa Pinkola Estés 

Som den systematiskt lagda märker har jag ett system: Eftersom ett av mina mål för i år är att göra min 95-procentiga finska till 100-procentig har jag bestämt att var tredje bok jag läser ska vara på finska. Efter den finska får jag koppla av med en svensk och en engelsk bok och sedan börjar varvet om från början. Har funkat bra hittills!

Så fortsätter listan över vad jag gjort i stället för att blogga:

5. Använt all google-fu jag kunnat uppbåda för att hitta bilder av den här ryggsäcken in action. Sedan har jag köpt den och inspirerad av Wild  har jag börjat drömma om att vandra. Det är ju bara att gå. Jag kan gå. 

6. Provat ungefär hundra olika glasögon med Rabbe som smakråd innan jag slutligen valde dessa:

Skarmklipp 2016 04 07 21.10.48Här kan man leka med tanken att det inte är min tunga som sticker ut ur munnen utan att det där helt enkelt är min underläpp. 

 

7. Jag har köpt färgpennor som blir vattenfärg. Ja, det är fantastiskt. Dessutom har jag målat lite med dem.

8. Jag har noterat att min underström inte är glad! Ni vet, den som vilar under ytan. På ytan kan jag ha glädjetoppar och frustrationsdalar, men den där stadiga strömmen som löper under alltihopa: den är inte glad. Jag saknar den glada underströmmen, är trött på den här jag har i stället: den trötta, cyniska, modfällda. Så tillsammans med Rabbe har jag funderat över vad det är som saknas, va jere som feilas. Vi utarbetade Glädjehanden:

GladjehandenDet finns sex olika områden som inverkar på glädjen för en Liisa. De symobliseras av handens fem fingrar och handflatan.

Tummen är kärleksrelation (den där andra tummen som skymtar är Rabbes), pekfingret är andra relationer, till vänner, familj, kolleger. Långfingret är kreativitet, ringfingret är jobb och trygg inkomst. Lillfingret är motion och hälsa och handflatan symboliserar inre frid och gudsrelation. Det är inte realistiskt att alla fingrarna ska vara fulla med färg hela tiden, det går upp och ner.

Medan jag målade den här kom jag på vilket område som just nu bara ekar tomt. Handflatan. Det är bra, då vet jag vad jag behöver skapa rum för i min vardag. (Att faktiskt skapa det där rummet är svårare.) 

Sådär. Känns väldigt privat att dela med mig av Glädjehanden men tänker att kanske någon av er också kan få ut något av den.

 

Det var allt för den här gången. Ses igen om typ några veckor om den här bloggtakten håller i sig. Ha det bra!

måndag 30 november 2015 - 21:59

Heimani mett + fasterapport

Efter fem dagar av ynklighet blev jag äntligen frisk i söndags!

Mirakulöst nog hände detta:

Jag tog en härmed-är-jag-frisk-dusch, släpade ner två lass tvätt till tvättstugan, släpade upp tre lass grunkor till vindsförrådet, justerade möbleringen, packade upp mina böcker (och förstod först nu hur mycket jag saknat dem, hur mycket del av min personlighet de är), hängde upp mitt enda julpynt och improviserade en adventsljusstake. Hade tänkt hälsa på syskonbarn och kuta iväg till adventskyrkan också, men nån reson fick det vara. Jag var ju ändå toipilas (superbra finskt ord).

Tänker friskheten till ära göra en Amanda och bjuda er på sällan skådade bilder från mitt nya hem. Varsågoda, ett hörn av hemmet från två olika vinklar:

adventshem

Mitt master bedroom sett från köket. Framme i vänstra hörnet kan ni skymta min adventsljusstake: fyra värmeljus på ett fat. Avancerat.

 

adventshem2Och här ser vi mitt master bedroom sett från hallen, med mitt enda julpynt hängande i fönstret. Jag delar alltså en tvåa med min syster och mitt rum är egentligen ett vardagsrum med ett jättestort fönster och tre dörrar. Tämligen svårt att inreda, men sakta sakta närmar jag mig hemkänsla. Och hemkänsla, det är allt jag begär.

---

Och som sockret på bottnen och bonusen på chefslönen: en kort rapport om adventfastans första dag!

Jag har njutit massor av att ha något som tvingar mig bort från facebook, instagram och twitter. Inte alls svårt att hålla mig borta från insta och twitter, men dessvärre behövde jag kolla några grejer på fb i jobbärenden i dag. Men innan jag loggade in sade jag tyst för mig själv vilket mitt syfte var ("kolla in den fb-gruppen, söka upp den infon"). Lyckades hålla mig från att börja scrolla ner i flödet, hurra.

En sak som Rabbe säkert sagt många gånger (den myslurven har varit borta från fb i snart ett år!) men som först nu sjönk in hos mig är följande: den mesta infon på fb är ju onödig. SANT. Det är njutbart att inte ha den infon i min skalle nu.

torsdag 17 januari 2013 - 18:20

Där är vi.



Hufvudstadsbladets lista på vårens böcker. Se där. Under romaner, noveller och lyrik.
 Där finns ju mitt namn.
Spännande.
Nu gäller det alltså att få klart den också.

onsdag 19 december 2012 - 15:54

Fördelar med Österbotten del två

Så jag var på väg hem från Academill. Lite trött och hängig. Gick förbi ett bokantikvariat. Stannade upp, backade. Jo, the Hunger Games-trilogin var där i skyltfönstret, alla tre böckerna på engelska och till ett minimalt pris. Jag tänkte jo, jag tänkte nej, jag tänkte jo. Sen nej. Började gå vidare, men det kändes som att jag borde höja blicken lite, och titta in i butiken. Jag såg ett öra och en skäggstubb, och en välbekant sjömanshatt. Där stod tydligen min pappa och småpratade med försäljaren.

Tio minuter senare går jag ut ur butiken och är fylld med mysglädje, sån glädje som tydligen bara bor i gamla antikvariat där gamla människor har all tid i världen att småprata om släktingar och böcker. 
Dessutom vet jag nu exakt vad jag kommer att få i julklapp.


torsdag 29 november 2012 - 21:36

Utmanad att tänka allvarligare om abort

Spännande, spännande. Jag har äntligen läst Caitlin Morans Konsten att vara kvinna och kan verkligen rekommendera den. Även om den blir sämre mot slutet och liksom lite tjatig, så är den fruktansvärt bra och fruktansvärt rolig 90 procent av sidorna.

Det är lätt att hålla med Moran, hennes feminism är lika vettig som min tänker jag föga ödmjukt. Men så kommer kapitlet om abort, och hon argumenterar för abort utgående från sina egna och andra kvinnors erfarenheter. Och det slår mig att det är väldigt länge sedan jag läst argument för abort. Det är flera år sedan jag själv brottats med frågan på allvar, och jag märker lite förläget nu att mina slutsatser från den brottningen var något i stil med ja men livet är ändå ett mysterium, heligt på något vis, men förstås är varje situation unik och jag kan inte komma utifrån och säga något om andras beslut. Lite halvflummigt, med reservationen att jag inte själv skulle klara av att ta ett abortbeslut, men att jag inte dömer den som gör det. Passligt fint, gulligt och konfirmandvänligt.

Men Moran får mig att inse att jag måste ta frågan på större allvar. Jag tror hennes abortskildring är den första positiva berättelse jag läst om ämnet, faktiskt. Hon förklarar hur hon tänkte före, under och efter. Hon berättar om stigmatiseringen, hur det är hemligt och skamligt att göra abort. Det är ett väldigt läsvärt kapitel.

Sen är det ju alltid kul att få sina fastgrodda ideal utmanade. Livets helighet? Ptja:

"Jag kan inte förstå anti-abortargument som kretsar kring livets okränkbarhet. Som art har ju vi människor tämligen eftertryckligt visat att vi inte alls håller livet i helgd. Vårt uppgivna accepterande av krig, svält, epidemier, smärta och livslång, tärande fattigdom visar tydligt att oavsett vad vi intalar oss, så har vi bara gjort halvhjärtade försök att på allvar behandla människolivet som okränkbart.
Mot bakgrund av detta kan jag inte för mitt liv begripa varför gravida kvinnor -kvinnor som försöker fatta förnuftiga beslut om sin egen, ja som regel hela familjens framtid - ska utsättas för större påtryckningar om att värna livet än till exempel Vladimir Putin, Världsbanken eller katolska kyrkan.

torsdag 10 maj 2012 - 09:12

Katekesen, hopla!

Idag har jag läst Katekesen från pärm till pärm, och det är faktiskt första gången fastän jag studerat teologi i fem år. Det är svårt att förstå varför jag inte gjort det tidigare, för Katekesen är både tunn och lättläst. Dessutom är den kärnan i den kristna tron, så man kan ju tänka sig att den är ett bra ställe att börja på om man är nyfiken på kristendom. I stället började jag med gymnasiets rellaböcker som fascinerade mig oerhört, för alla vackra bilder och djupa förklaringars skull. Jag hade inte ens en tanke på att läsa Katekesen, och varför skulle jag ens ha haft det? Det står ju inte "kristendomens grunder" på pärmen, vilket det kanske borde göra.

Jag har länge tänkt att Katekesen säkert är svår och tråkig, cirka femton kilometer från riktiga människors liv. Så fel jag hade. Katekesen är ju så vardagsnära. Biskop Eero Huovinen gör verkligen ett fint arbete i att förklara buden, trosbekännelsen och Fader vår på att människonära sätt. Det är lite pinsamt nästan att jag först nu inser att bud nummer åtta handlar om skitprat. Prata inte skit om andra människor, hur elementärt och vardagsnära är inte det? Och så svårt att följa.

Orsaken till att jag nu läst Katekesen är att jag behöver den som jämförelsematerial till min kandi, och därför är även mitt exemplar fullt av studieflags. B står för bekymmer jag hittat i boken (några riktigt allvarliga), och Ö för övertygelser, som den förstås är proppfull av (vissa mer övertygande än andra).

Har du läst katekesen? Eller ens rört vid den nån gång? Är  du lika begeistrad som jag?

tisdag 6 mars 2012 - 15:09

Inte längre irrelevant.

Just nu är jag inne i en period där teologi känns tråkigt, irrelevant och allmänt blä. Det är inget farligt, de här perioderna kommer och går. Men när man är inne i en Period är det extra fint att ramla över en sån här text:

"Kärleksrelationerna belastas i vår kultur ofta med orealistiska förväntningar. Vi måste diskutera tendensen att kärleken reduceras till en avgränsad relation där ett par söker sin egen lycka medan, eller kanske trots att, hela vår mänskliga livsmiljö är hotad. Om paret inte förstår hur alla former av kärlek ytterst hänger samman kan det leda till att deras kärleksrelation blir så intensivt inåtriktad att den till slut imploderar. Kärleken i en parrelation löper akut risk att kvävas om den hålls isolerad från andra relationer."

-Werner G. Jeanrond, Kärlekens teologi

fredag 24 juni 2011 - 10:23

Marianne!

Känner att jag måste förklara mig lite angående att Marianne Fredrikssons bok Älskade barn fått omdömet DÅLIG på min läslista här nere till höger. (Ja, jag tror ju att var och en av er har stenkoll på läslistan. Att ni drömmer om den på natten och diskuterar den på kafferasten på jobbet.)



För det första. Marianne Fredriksson är en av mina absoluta favoritförfattare. Vår bekantskap började med Anna, Hanna och Johanna och fortsatte med Simon och ekarna. Jag fascinerades av världarna hon skapade, de starka personligheterna. Sträckläsningsmaterial, verkligen. Sen, nästan samtidigt som jag snubblade in på teologi, upptäckte jag att hon ju också har ett helt batteri av böcker som skildrar bibliska berättelser. Syndafloden om Noas ark, och trilogin Paradisets barn om Adam och Eva och deras ungar. Och förstås, Enligt Maria Magdalena. Jag läste de här böckerna samtidigt som jag brottades med mitt förhållande till Bibeln, och jag kan bara säga att hon påverkat mitt och B:s förhållande positivt. Hon har lärt mig att leva mig in i de heliga berättelserna och visat för mig hur B faktiskt kan vara mer givande än tagande.

Marianne Fredriksson är alltså en favorit, och jag myser till lite när jag läser wikipedias lista över hela hennes författarskap. Det finns så många böcker jag ännu inte läst, så mycket att se fram emot.

Men för det andra. Älskade barn gjorde mig besviken. Den började bra, med att bygga upp två personligheter; en mamma och en vuxen dotter. Där fanns styrka, livskraft och ta-tag-i -saker. Men någonstans på vägen mot slutet blir det otroligt bråttom av någon anledning, och jag kan bara inte fatta varför huvudkaraktären helt plötsligt inleder ett förhållande med en gammal gubbe. Det finns inget som leder till situationen, läsaren har ingen aning om vad det är med gubben som är så himla förföriskt och bra. Hux flux bara får man en sex-scen och sen får gubben bli pappa åt det barn som den höggravida hjältinnan väntar på. WHAT?

Därav omdömet DÅLIG. Men jag har inte förlorat hoppet om att hennes övriga böcker kommer att vara hur bra som helst. Alla misslyckas då och då, och jag hoppas att Älskade barn är Marianne Fredrikssons enda misstag. hoppashoppashoppas.

Har ni erfarenheter av Marianne Fredrikssons författarskap? Gillade ni Älskade barn?