måndag 23 oktober 2017 - 20:36

#delaljus-listan!

Skarmklipp 2017 04 26 21.22.41

Plötsligt är det så mörkt överallt. Jag blir lika förvånad varje år över att det faktiskt känns som att någon dragit en svart säck över vårt hus. Jag försöker titta ut men ser bara min egen trötta spegelbild.

Dags för lite ljus, eller hur? Vi kör #delaljus-listan!

 

Vad ger ljus i ditt liv?

Vänner. Konst. Musik. På sistone har jag börjat inse hur häftigt och njutningsfullt klassisk musik faktiskt är. Att sätta på Arvo Pärt på Spotify är som att taket rycks bort och in flödar kaskader av ljus.

 

Skarmklipp 2017 10 23 21.11.04


Hur överlever du höstmörkret? Mina fem knep.

1. En gång i veckan tar jag en springtur i dagsljus. Flås + ljus = endorfiner!

2. Mitt arbetsbord är vid ett stort fönster, tänker mig att jag tankar ljus i samma takt som ormbunken bredvid mig.

3. Yoga. (Jag vågar nästan inte skriva ut att jag yogar varje morgon före jobbet, det låter så pretentiöst. Men det handlar mer om överlevnad än om duktighet.) 

4. Orkar inte komma på en fyra! Eller jo: min arbiskurs i crouqui på måndagskvällarna. Man hasar in som en död krukväxt och kommer ut som en guldpalm!

5. Perjantaidinneri. Jag, Riikka och Suvi-Tuulia skapade konceptet fredagsmiddag när jag blev singel i vintras. Nu är det så roligt att ha en middag ute på stan att se fram emot varje vecka. Ni ser ju:

 

Skarmklipp 2017 10 23 21.24.04


Om du inte kan prata med en vän, vem lyssnar?

Dagboken, Gud och förhoppningsvis psykiatern jag ska träffa på fredag.


Varför är det viktigt att prata när man har det svårt?

För att en del troll spricker i ljuset. For realz.


Hur kan du vara ett ljus för något annan?

Just nu klarar jag inte av att vara så mycket ljus. Jag har så många obesvarade meddelanden på messenger och whatsapp, noll krafter att höra mig för hur andra har det. Det enda jag kan göra i nuläget är att försöka vara närvarande, inkännande och empatisk mot de människor jag möter i min vardag. Ibland lyckas det.

Skarmklipp 2017 10 23 21.48.10En crouqui jag var nöjd med.


Snart är det allhelgona. Vem minns du som har gett ljus i ditt liv? 

I år ska jag tända ett ljus för mummu, mormor, som dog i våras. Jag ser mig själv i henne på många sätt. Klädintresset, svårmodet, lyssnandet.


En person jag vill skicka extra ljus till i höstmörkret

Till dig som är på vippen att bränna ut dig. Jag önskar jag kunde vara din bromskloss. Säg ifrån till den som ger dig för många uppgifter. Inget är värt att din hjärna och kropp tar skada. 

 

En låt som får mig på bra humör

Den här. 

 

Skarmklipp 2017 10 23 20.38.40En födelsedagsselfie på det! Numera är jag 29 jordsnurr! Tänk det. Vid det här laget trodde nog tonårsliisa att jag skulle ha ett fast jobb, söt familj och frodig trädgård. I stället har jag en massa olika jobb, promenadavstånd till allt världens och ett resekonto som snart ska få bekosta en resa till Nepal. Det ni. Livet blir annorlunda, inte sämre.

söndag 22 oktober 2017 - 17:27

3 bra söndagsting

Dags för lite konstgjord andning åt bloggen nu för att inte tvingas ta livet av den. (Jag har alltså lovat mig själv att sluta blogga helt ifall jag slinker in i en ny bloggpaus.)

Vardagen är jobbig just nu. Jag har alldeles för mycket jobb. Varje dag är superintensiv och den senaste veckan har jag gjort en massa tabbar pga stress. Inte bra. Men. Vi ska gå igenom mina to do-listor med min förman kommande vecka, då ska vi banne mig se till att det blir ändring på detta.

Det är söndag kväll, och jag har hela dagen haft en krypande känsla i kroppen. Snart börjar ännu en intensiv jobbvecka. Men här är några saker som hjälper mot den ångesten just nu:

 

1. Dumpad

Dumpad är en SÅ bra serie från Norge som finns på Arenan nu. 3-4-minuters episoder av olika dumpningar som folk på riktigt råkat ut för. Roligt, viss igenkänningsfaktor och bara så bra teve. Klick, klick.

 

2. Loppisbesök

Jag tog en loppisrunda efter kyrkan idag, och det var så skönt att strosa runt bland alla märkliga saker som folk vill bli av med. Hittade ett nytt glas att ha min tandborste i, eftersom mitt nuvarande glas flyttar ut samtidigt som min syster i lsutet av månaden. (Jag har förresten fått en ny kämppis kirrad, tack alla som hjälpte till att sprida budet!)

 

3. Tack och lov

Tack och lov är ett radioprogram med andliga önskesånger. Finns på Arenan. Jag har lyssnat på Tack och lov några söndagskvällar i rad nu, medan jag diskat, städat eller ritat. Världen får på nåt sätt sina rätta proportioner igen, av det märkliga mischmashet av andliga sånger som lyssnarna önskar. Bara typ hälften är i min egen smak, men det är något väldigt vilsamt i att Svenskfinland skickar in sina märkliga och ljuvliga önskningar, och att en trygg radioröst i lugn takt presenterar vilken inspelning av önskningarna han hittat. En njutning. Klick klick.

 

 

 

fredag 15 september 2017 - 14:19

Nu eller aldrig

Skarmklipp 2017 09 15 14.26.02

Det blev ännu en av dessa bloggtystnader. Men det är ni ju bekanta med om ni följt min blogg. Nu tänkte jag bryta den, den här gången med – hör och häpna – inställningen att blogga kravlöst. Hehe, det har ni nog aldrig hört förr!

Jag tänker liksom bara knattra och publicera, utan att granska inläggen före de åker ut. Och: jag tänker faktiskt att det här får saakeli vara sista gången jag kommer tillbaka från en bloggtystnad. Om jag inte får det att funka den här gången heller så slutar jag helt. Hårda bud, men jag behöver ein bisschen piskrapp.

Vad är på gång då? Nytt jobb, nytt dejtande och bara i allmänhet ett nytt liv.

Let's break it down:

Det bästa med mitt nya arbetsliv är att jag jobbar 80 procent. Jag är alltså ledig varje fredag. Världens bästa grej. Mitt jobb går ut på att vara informatör för de tre svenska evangelisk-lutherska församlingarna i Helsingfors. Jag får layouta (älsklingssyssla!), göra kommunikationsplaner och visionera. Det är roligt men också väldigt splittrat. Jag kunde göra hundra grejer men måste själv sätta gränser så att arbetsmängden blir rimlig. 

Och vet ni vad? Jag har faktiskt blivit bättre på att sätta gränser. Jag har blivit en nej-sägare! För att lyckas med det har det varit viktigt med såna sunda grejer som att våga rulla ut yogamattan på jobbet (alla är ju stentrötta i något skede av arbetsdagen, då måste man få ligga ner och bara blunda eller jumpa lite) och rita tankekartor och babbla med kolleger om ditt och datt. Många pauser är nyckeln till att orka jobba. Det måste vara okej att emellanåt bara stå och titta ut genom fönstret, också en stressig dag.

Nytt dejtande! Spännande visst? Jag är inte ännu på nåt sätt färdigt repad efter mitt förra förhållande och hade egentligen planerat att vara en ensam, empowered singel länge till. Men: Jos haluat saada Jumalan nauramaan, tee sunnitelmia. (Om du vill få Gud att skratta: gör planer.) Livet är ju så att det egentligen är ytterst lite vi har kontroll över. Vi bara lever och får ta emot det som ges oss, som så ofta är något vi aldrig kunde fått för oss att planera.

Men att dejta alltså. Det är så roligt, och helande på nåt vis. Det är märkligt att umgås med en kille som inte vill ändra på mig, utan faktiskt verkar tycka om mig precis så som jag är. Hela mitt jag får vara jag. Så enormt skönt att slippa prestera. Återstår att se vad det hela leder till, men just nu är han en helande miljö för mig.

Nytt liv! Serr? Ja, kanske ett lite pampigt påstående men det känns faktiskt som att jag lever ett nytt liv. Ett halvår efter uppbrottet innebär ett halvår av nya minnen, nya bekantskaper (och fördjupade vänskaper!) och nya rutiner. Det är jag som bestämmer mina morgon- och kvällsrutiner. Jag yogar mera, springer oftare och tar faktiskt mera tid för kreativitet. Häromveckan målade jag ett par fötter. Igår anmälde jag mig till två arbiskurser i konst. Varje gång jag går på konstmuseum känner jag en stor lust att skapa något liknande. Det känns nytt.

Skarmklipp 2017 09 15 15.05.05Jag behöver större papper.

onsdag 8 mars 2017 - 21:50

En otypiskt bra sjukskrivningsdag

I dag var en bra dag. Jag var till en sjukskötare som sade att mitt beslut att göra slut var väldigt järkevä (vettigt) men att det nu bara är så att känslorna får stå ut med att bli påtrampade av förnuftet ett tag. De är liksom lite långsammare. Sjukskötaren hade glasögon som fick hennes ögon att se lite större ut. Hon rekommenderade mindfulness.

Efter det gick jag till Georgsgatans simhall (bra att passa på när jag ändå kommit mig ut ur lägenheten) och lyckades för första gången i min historia av besök vid denna inrättning tajma besöket så att jag fick ha nästan hela "snabba simmare"-banan för mig själv. Det! Och jag simmade utan att räkna varven, försökte i stället njuta av att min kropp klarar av att simma. Vara i vattnet, njuta av rörelsen, fantisera att jag är en fisk (jag kan väl inte vara den enda som gör det?). 

Sedan gick jag till Akademen och gick bananas. Köpte lite för mycket böcker och tidningar. Men det var bra grejer, lovar. När jag satt i en fåtölj där inne och avsvettade mig – ni vet när man går inomhus för länge med vinterjacka och pälsmössa och bara behöver ta av jackan och sätta sig ner en kvart – så då whatsappade Suvi-Tuulia mig och bjöd in till häng och kamratstöd medan hon skulle visa upp sin nuvarande lägenhet för potentiella nya hyresgäster. Jag gick dit och glömde totalt bort alla möjliga andra evenemang jag kunde ha deltagit i på kvinnodagen. Det fanns ju så många bra, men det bästa var nog ändå att få vara en stund i Suvi-Tuulias närhet. Hon är så rolig och vettig och obrydd precis där det är vettigt att vara obrydd ("de som kommer hit på visning har berättat så mycket om sig själva i sina mejl, men jag bryr ju mig inte alls").

Väl hemkommen har jag ätit ravioli med stekt-vitlök-och-spenat-röra. Det är min bästa enkla mat just nu. Jag alternerar den rätten med Dr Oetkers spenatpizza on and on and on. Måste komma på nån rätt utan spenat snart annars kommer jag att överdosera det gröna guldet.

Så i dag var en bra dag. Men nu på kvällen känner jag igen hur hjärtat börjar bulta snabbare och ångesten kommer krypande. Det känns som att tinningarna trycker in några millimeter mot hjärnan och som att jag får en klump i halsen. Försökte vara förutseende och ta ångestmedicin i god tid, men det hann bli ett glapp här innan den kickar in. Bara att andas 4-5-6-andningen* och distrahera mig med bloggskrivning tills det går över.

Nu sömn. Tror jag behöver vila hela morgondagen efter de här eskapaderna.

 

Skarmklipp 2017 03 08 22.24.53En trött nyckelpiga på Femkantens hälsostation i dag. Jag var piggare än den och kände mig lite skadeglad.

 

 

*Andas in medan du räknar till 4, håll andan medan du räknar till 5, andas ut medan du räknar till 6. Smart tips från en av Sandra Beijers bloggläsare. Förstår ni varför jag stormgillar hennes blogg just nu?

torsdag 2 mars 2017 - 20:42

Provocerande men genialt?

Den här bloggen går på sparlåga just nu, på grund av att all min energi går åt till att försöka vila ut mig ur min utmattning. Men nu när fastan är här igen kan jag inte låta bli att berätta hurdan idé jag fick för fastan i år. Jag tycker den är genial!

De senaste åren har jag haft många rätt krävande fastor. Gett bort hälften av inkomsten till välgörenhet, konsumtionsstrejkat, fastat från kaffe, från sociala medier. Men i år är jag sjukskriven för utmattning (och jaja depression också, inget att hymla om) och känner bara nej inför att fasta genom prestationer. Jag är redan vegetarian och känner att veganism i nuläget inte är klokt med tanke på utmattningen (vet inte annars heller om veganism faktiskt är lösningen på våra ekologiska problem). Annars är det ju en toppengrej att skippa köttet under 40 dagar fram till påsk, vilket är ett av de vanligaste sätten som kristna fastat på genom århundradena.

Men så slog det mig att kanske det går att hitta på en mera nådig fasta, något som hjälper mig att inse att Guds kärlek till mig faktiskt kommer före mina prestationer. Och det första riktigt nådiga jag kom att tänka på är massage! Att under fastan en gång i veckan gå på massage, eller på annat sätt ge kärleksbehandling till min kropp, kanske klippa mig, besöka Georgsgatans simhall. Måste ännu kolla om jag kan ha råd med det, har noll inkomst just nu, i väntan på att bostadsbidrag och sjukdagpenning ska uppenbara sig. Men jag tänker mig att pengarna till massagen nog ska dyka upp bara jag har tillit.

På gårdagens askonsdagsmässa (som för mig är en årlig tradition att inleda fastan med) i Gamla kyrkan nämndes det flera gånger att Gud vill oss liv, att vi inte ska klä oss i säck och aska under fastan utan smörja in vårt hår med olja. Allright, säger jag. Det känns lite otippat men jag är övertygad om att efter allt sheisse som jag varit med om det senaste året så har Gud nu bestämt sig för att bjuda mig på en sju veckors spaupplevelse av rang. Lite som kompensation kanske, eller som påminnelse om att jag verkligen varit på villovägar på sistone och nu behöver komma hem.

Det handlar kanske om att jag nu äntligen ska få lämna prestations-Liisa bakom mig. Omvänd dig och tro evangelium, sa prästen medan jag fick ett kors av aska i pannan under mässan. Jag tolkar det som en omvändelse från prestationen till nåden, för det är ju ändå nåd hela evangeliet sjunger om.

Det är så vanligt att folk i dag skyller vår intensiva prestationskultur på Luther. Det gjorde min psykolog också för någon månad sen och det var nära att jag fick feil i hovo. Hon liksom skyllde mitt illamående på Luther, när det ju faktiskt är den lutherska nåden som burit mig genom de värsta stunderna. Jag är älskad och värdefull, oavsett hur snyggt mitt CV är.

Så massagefasta, gott folk. Någon som hakar på?

 

Skarmklipp 2017 03 02 21.23.33Vila. Mys. Kuddar. Bild från en tid när mitt kuddägande var ymnigt.

 

 

PS. Jag är ledsen om mina tidigare fastor (som många gånger fått oväntat stor medial uppmärksamhet) har gett dig prestationsångest. Jag var bara så ivrig över dessa häftiga möjligheter att öva in nya goda vanor och därmed göra världen bättre. Men jag fattar nu. Vi behöver också vara snälla mot oss själva ibland. Sori.

 

söndag 12 februari 2017 - 20:29

Alla dessa krokar

Jag har en blogg, men det är så mycket jag inte kan skriva om här just nu. Det händer massor i mitt liv, men i det fördolda. Men det jag däremot kan skriva är att jag nu varit sjukskriven en vecka för utmattning (jag trodde inte att man kunde bli sjukskriven om man inte hade ett jobb, men det kan man tydligen. Trodde du att man inte kan bli utmattad om man inte har ett jobb? Det kan man.). I morgon får jag veta om jag kan vara sjukskriven en vecka till. Jag både hoppas och hoppas inte på det.

Jag kan också skriva att jag känner mig lite ensam. Jag kastar ut mångt fler sociala krokar än jag är van vid att göra, och till exempel i dag märkte jag till slut att jag inte längre visste åt vilket håll jag skulle kasta krokarna. Så jag gick ensam till kyrkan och satt efteråt ensam på kafé. Med en bok, en chokladcroissant och en liten liten cappucino (liten eftersom jag inte borde dricka koffein, men ändå en cappucino eftersom jag längtat efter den smaken i en vecka). Det är väldigt bekant detta att gå på kafé ensam, det gjorde jag hela tiden i Hongkong.

Jag förstår att det inte alltid går att nappa på en utkastad krok. Jag är den första att försvara rätten att inte nappa på alla dessa krokar som slängs ut. Så jag är inte ute efter att ge dåligt samvete till den som fått en krok slängd framför sig men inte kunnat nappa. Men bara detta att jag är ovan. Före Hongkong hade jag inga problem med ensamhet (jag älskade den och omhuldade den med vindruvor och fläktande palmblad), men sedan jag kom tillbaka har den börjat skava. Och det är något jag helt enkelt får jobba med, därav krokarna.

Det är trots allt förvånansvärt många av mina krokar på sistone som gett napp. Jag blir glad så fort jag tänker på alla de gångerna. Till exempel igår när Suvi-Tuulia kom med mig på muséum och kaféhäng och sedan till kino Orion på sing-along av West Side Story (vet ni hur svårt det är att sjunga med i Tonight utan att fnittra?) Så bra napp. Eller i dag när Anna ringde från Hongkong precis när jag tyckte att jag suttit lite för länge på kaféet. Och där behövde jag inte ens kasta ut en krok. Precis som när Ylva bara fortsätter att dyka upp i Helsingfors fastän hon inte ens bor här. Är så lyckligt över det.

Att kasta ut en krok behöver inte vara en så stor grej. Det är det ju inte heller när man metar på riktigt. Då är det bara svisch! och så åker kroken med masken iväg genom luften och ett plopp när den landar i vattnet. Svisch och plopp. Inte svårare än så.

Skarmklipp 2017 02 12 21.00.08En bild från när det nappade big time: hela bärarlaget kom på kafé med mig förra söndagen. Så bra, I'm lovin' them. Alla borde få ha ett bärarlag.

tisdag 17 januari 2017 - 17:24

Tre snabba

Hu, så trött jag varit på sistone. Förra veckan jobbade jag som barnskötare, avverkade frilansdeadlines och förhandlade om ett översättningsuppdrag. I helgen tog jag dessutom första stegen till att möblera om mitt hem till en ateljé.

Igår var jag till psykolog och det var så bra så bra. Fick en massa bra tankegods med mig och är nu hoppfull angående min mentala hälsa. Inte illa!

Här är tre grejer jag velat blogga om på sistone:

1. Helsingfors är en ljuvlig stad. Det här är en helt ny insikt för mig. Efter återkomsten från Hongkong är jag faktiskt lite kär i den här staden. Arkitekturen, tystnaden, snön, kaféerna, muséerna, simhallarna, de lustiga typerna. Att havet är så nära. Att stan e så otroligt liten. På minuslistan (jämfört med HK) finns att alkoholen är så synlig överallt. Mitt på dagen i spårvagnen: spritlukt från en man mitt i vagnen som halsar ur en starkspritflaska, fzzz-ljud längst bak i vagnen när två personer i min ålder öppnar varsin öl. Jag ba: I Hongkong är det förbjudet att både dricka och äta i allmänna färdmedel! (Psst föresten: i den här veckans Kyrkpressen kan ni läsa min essä om vad mission är i Hongkong, tips tips.)

2. Jag har en känsla av att mitt konstår kommer att handla ganska mycket om att komma underfund med arbetslivet. Om jag ska jobba 40 år till före jag får gå i pension, då måste jag ju (jaja, priviligierad_tjej_88 här hej) ha ett arbetsliv som inte tar musten ur mig. Jag vill jobba, men jag vill inte jobba på ett sånt sätt att jag blir sjuk. Konståret är ett sätt att ta kontroll över det här. Jag vill testa att ha ett arbetsliv där jag kan ta pauser när jag behöver det. Det går ju liksom inte att säga på ett vikariat: Ni vet nästa vecka när det är så där extra mycket jobb här på kontoret? Jag tror inte jag pallar det, så jag stannar hemma den veckan och går på muséer i stället. 

Jag är trött på att jobba så saakelis hårt och ändå gå runt med en känsla att det jag gör inte duger till. Det måste ju finnas en lösning.

3. Ansökningstiden för kursen Min Mission (som jag gick för att få resa till Hongkong) har förlängts till 27.1. Här läser du mera om kursen. Jag träffade Charlotte i morse (den underbara kvinnan som drar utbildningen) och hon sa att det kommit tillräckligt med anmälningar för att kursen ska bli av (jei!) men att det ännu finns plats. Så alla ni som vaknat sent, ta chansen nu att gå en högklassig utbildning som ger dig chans att åka utomlands på praktik!

 

Regnbagrum i Light ChurchInspirationsbild för dig som funderar på att åka ut på praktik. Tänk om du hamnar i en kyrka där alla rum är inredda enligt olika färger! I just det här rummet har jag spelat pick-up-a-stick-game med roliga skolbarn och haft ett ganska genant möte med en Chinese Medicine Practicioner.

söndag 8 januari 2017 - 10:53

Livstecken från en känslig blomma

Hej på er. Det är som om bloggen och jag själv försvann in i ett tomt vakuum de sista veckorna i Hongkong. Det är dags att ge ifrån mig lite livstecken så ni inte tror att.. tja, att något hemskt hänt eller så.

Jag är tillbaka i Finland nu, och rockar sakta igång mitt år som konstnär och frilansare. Just nu är det mest fokus på frilansande, som går oväntat bra. Det bara flyger in projekt genom fönster och dörrar.

Men jag är väldigt trött också. Den sista veckan i Hongkong fick jag panikattacker. Dem ska jag snart bearbeta med en psykolog, för att inte fastna i rädsla för att göra äventyrliga saker. Det har varit väldigt tungt att vara i Hongkong, har jag insett nu när jag är tillbaka i tryggheten och kan låta de tunga känslorna få lite mera dagsljus. Där var jag liksom tvungen att bearbeta saker snabbt för att överleva dagen, men här finns det möjlighet att bearbeta allt som hänt och kanske landa i deppighet och ångest utan att det är hela världen.

Nu klamrar jag mig fast i goda rutiner för att så småningom börja må bättre. Jag knaprar kosttillskott, undviker socker, yogar varje dag (är det någon annan som hakat på Adrienes 31 day yoga revolution?), försöker meditera en kvart om dagen* och lyssnar väldigt ofta på den här radiosnutten som min kloka hongkong-vän Anna tipsade mig om:

 

Tove Folkesson – Får man vara en så känslig blomma?

 

 

 

 

 

*ja min meditationstyp är kristen djupmeditation, så ni behöver inte vara oroliga, alla ni varmt troende kristna som nu och då skriver oroliga meddelanden åt mig om hur farligt det är med yoga och "österländsk vishet". Jag är trygg i att kombinera yoga och kristen tro och någon dag ska jag blogga uttömmande om det. But it is not this day.

torsdag 7 april 2016 - 20:54

8 saker jag gör i stället för att blogga

Vet ni, jag har varit en så otroligt trött mask på sistone. Jag känner mig som en betydligt slappare version av den slaka kuken (visst har ni sett på Full Patte?). Skulle inte orka leka kurragömma. Jag är en grå mask som släpar sig till jobb varje morgon, ger all sin energi där och som sedan släpar sig hem via matbutiken.

Heltidsjobb, I don't get you. Du är så rolig men du gör mig så trött.

Eftersom jag sitter mycket framför en dator på jobbet har det inte alls lockat att närma mig bloggy när jag väl släpat mig hem. I stället har jag:

1. Tagit tupplurer. Älsk på det.

2. Yogat. (Fortfarande med Adriene.)

3. Tupplurat.

4. Läst böcker. 

Här har jag verkligen överträffat mig själv och hittat tillbaka till slukaråldern. Sedan årets början har jag läst

Oneiron av Laura Lindstedt OK 
Arra av Maria Turschaninoff OK ++
Wild av Cheryl Strayed OK +
Taivaslaulu av Pauliina Rauhala OK ++
Missdåd av Karin Erlandsson OK +

På gång: Women Who Run With the Wolves av Clarissa Pinkola Estés 

Som den systematiskt lagda märker har jag ett system: Eftersom ett av mina mål för i år är att göra min 95-procentiga finska till 100-procentig har jag bestämt att var tredje bok jag läser ska vara på finska. Efter den finska får jag koppla av med en svensk och en engelsk bok och sedan börjar varvet om från början. Har funkat bra hittills!

Så fortsätter listan över vad jag gjort i stället för att blogga:

5. Använt all google-fu jag kunnat uppbåda för att hitta bilder av den här ryggsäcken in action. Sedan har jag köpt den och inspirerad av Wild  har jag börjat drömma om att vandra. Det är ju bara att gå. Jag kan gå. 

6. Provat ungefär hundra olika glasögon med Rabbe som smakråd innan jag slutligen valde dessa:

Skarmklipp 2016 04 07 21.10.48Här kan man leka med tanken att det inte är min tunga som sticker ut ur munnen utan att det där helt enkelt är min underläpp. 

 

7. Jag har köpt färgpennor som blir vattenfärg. Ja, det är fantastiskt. Dessutom har jag målat lite med dem.

8. Jag har noterat att min underström inte är glad! Ni vet, den som vilar under ytan. På ytan kan jag ha glädjetoppar och frustrationsdalar, men den där stadiga strömmen som löper under alltihopa: den är inte glad. Jag saknar den glada underströmmen, är trött på den här jag har i stället: den trötta, cyniska, modfällda. Så tillsammans med Rabbe har jag funderat över vad det är som saknas, va jere som feilas. Vi utarbetade Glädjehanden:

GladjehandenDet finns sex olika områden som inverkar på glädjen för en Liisa. De symobliseras av handens fem fingrar och handflatan.

Tummen är kärleksrelation (den där andra tummen som skymtar är Rabbes), pekfingret är andra relationer, till vänner, familj, kolleger. Långfingret är kreativitet, ringfingret är jobb och trygg inkomst. Lillfingret är motion och hälsa och handflatan symboliserar inre frid och gudsrelation. Det är inte realistiskt att alla fingrarna ska vara fulla med färg hela tiden, det går upp och ner.

Medan jag målade den här kom jag på vilket område som just nu bara ekar tomt. Handflatan. Det är bra, då vet jag vad jag behöver skapa rum för i min vardag. (Att faktiskt skapa det där rummet är svårare.) 

Sådär. Känns väldigt privat att dela med mig av Glädjehanden men tänker att kanske någon av er också kan få ut något av den.

 

Det var allt för den här gången. Ses igen om typ några veckor om den här bloggtakten håller i sig. Ha det bra!

tisdag 15 december 2015 - 08:50

Tre tips

Tre bra grejer från mitt liv just nu:

1. Ricinolja. För ett tag sedan tipsade jag om den fantastiska konjac-svampen, som förenklat och förundrat min ansiktsrengöring med stormkliv. Nu när det är lite kyligare har jag ändå märkt att huden kan bli lite fnasig och torr, trots svampens underbara egenskaper. Lösningen för mig var att impulsköpa ricinolja på Ruohonjuuri. Det är en tjockare olja som efter en veckas bruk visat sig vara perfekt att smörja in ansiktet med efter rengöring med konjac-svampen. Trots att oljan är tjock sugs den in snabbt och får huden att kännas ren och återfuktad. Funkar fint som sminkborttagning och punktbehandling på blemmor och finnar, helt otroligt. Tydligen ska det gå att snabba på hårväxten också med den, men det har jag inte provat.

m risiinioljy nettisivut

Bildkälla.

 

2. Lotta Greens julkalender. Det roligaste jag sett på länge. Illustrationer! Videon! Den här bilden är min favorit hittills. Se på armarna, bara se:

04

Bildkälla.

 

3. Mensappen Clue. Bokför din menscykel, med allt vad den innebär av humör, kroppskänningar, motion, energinivå, PMS. Jag har använt den i över ett år nu och under den tiden lärt mig otroligt mycket om min kropp och mitt humör. De där återkommande dagarna när Rabbe är den mest irriterande människan som finns – ja, det kanske inte är honom det är fel på utan helt enkelt jag som har stuff going on. Det går att ställa in Clue så att den skickar ett alarm när PMS är på väg, vilket hjälper åtminstone mig i att i någon mån hantera mitt humör. Bra app. Gratis dessutom. Och till skillnad från de flesta andra mensappar så är. den. inte. rosa.

header2Bildkälla.