torsdag 9 mars 2017 - 10:31

Bananasböckerna!

Bananasbocker

De här böckerna och tidningarna köpte jag igår när jag gick bananas på Akadmen. Erika och Sandra frågade, så här kommer rapport!

 

Vi börjar med orsaken till att jag gick in till bokhandeln överhuvudtaget:

 

Bananasbocker2

Huili. En liten tidskrift som jag tänker ska hjälpa mig att lära mig vila.

 

Bananasbocker3

I den finns till exempel tips på hur man reparerar stickade grejer. Det visste jag redan, men det fanns en massa annat skönt att vila ögonen på också.

 

Bananasbocker6

Som till exempel en artikel om mitt favoritämne: textilindustrin och förbättringen av den. Det här temat är extra intressant för mig just nu eftersom jag har blivit tillfrågad att hålla en peppföreläsning kring temat på Global Aktion i slutet av april. Global Aktion är Finska Missionssällskapets nätverk för unga vuxna som vill förändra världen. Jag ska prata den 22 april kl 10.30 på Observatoriegatan 18 i Helsingfors. Förutom mitt peppande ordnas det klädswap. Välkommen!

 

Bananasbocker4

Jag köpte också den här tidningen. Maailman kuvalehti. Jag har tydliga minnen av den från när jag var liten. Den fanns alltid hos äldre släktingar, på ett bord bredvid en läsfåtölj. Då var layouten helt annan. Stram och allvarlig med rött och svart och raka linjer. Min nyfikenhet på den här förnyelsen avgjorde köpbeslutet.

 

Bananasbocker5

Den innehåller en massa bilder och intressanta reportage om världen.

 

Bananasbocker7

När jag såg den här bjässen började jag nästan dregla. Tänkte först att den knappast kan lära mig så mycket nytt, jag har ändå läst och tänkt en hel del kring klädindustrin de fem-sex senaste åren. Men boken visade sig vara ganska fackmässigt uppbyggd, men på ett estetiskt sätt. Så jag ser den mera som ett uppslagsverk att gå till när jag till exempel funderar på vad regenatfibrerna egentligen heter när de står på tvättlappen.

 

Bananasbocker8

Dregel, dregel. Vänligen notera att jag lackat naglarna. Detta är något jag inte gjort på evigheter, men som jag gjort nu som en del av massagefastan. Att ta hand om och piffa min kropp är att ta hand om och piffa min själ.

 

Bananasbocker9

En fibertabell!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

 

Bananasbocker10

Den här boken har jag väntat på ända sedan jag läste Oneiron och upptäckte att Koko Hubara (som driver bloggen/webbzinet Ruskeat tytöt) hade kritiserat den ganska hårt för kulturell appropriering, något som jag inte alls tänkt i läsningen av första halvan av Oneiron. När jag fortsatta läsa andra halvan var det med helt andra ögon. Laura Lindstedt använder sig väldigt starkt av stereotyper i boken. Jag är fortfarande osäker på om det är avsiktligt och därför smart på någon metanivå eller om det bara är slarvigt. Ser fram emot att läsa Koko Hubaras egen bok!

 

En annan bok lämplig att införskaffa på kvinnodagen är denna:

 

Bananasbocker11

En klassiker, säger så många. Dags att ta reda på!

 

Urk, nu måste jag bara läsa klart de sista 70 sidorna av Goldfinch av Donna Tartt. Jag vet att det här ska vara en jättebra bok, men jag har nog läst den i helt fel tid i livet. Meningarna är för långa och förvirrande för min utmattade hjärna. Jag får bara korta stunder av flow i läsandet och den där boken är ju så himla tjock! 

fredag 28 oktober 2016 - 11:38

Wow, I didn't know you were so curvy!

Kläder. Jag försökte tänka igenom dem väldigt noga när jag packade inför Hongkong. Anade att det kunde vara svårt att hitta plagg i min storlek i Asien. Ändå gick det så att jag fort fick ett behov av ett par lösa stilfulla byxor, som går ner över halva vaden (de kallas visst culottes i modesammanhang?). Svala men täckande. Alla byxor jag packat var för varma och alla kjolstyg lite för korta för att passa i de mer städade sammanhangen.

Så jag begav mig ut i detta konsumtionsmecka.

En affär hade väldigt bra urval av precis den typen av byxor jag sökte. Olika material, färger, skärningar. I storlek M. Det är ofta den storleken jag har hemma i Finland så jag plockade glatt med mig tio par byxor och gick mot provrummen. På vägen dit frågade jag av en försäljare om de också har större storlekar ifall de här byxorna inte passade. Yes, yes. But you try these first.

Jag frustade mig igenom de där tio paren och insåg att inget av dem passade på mig. Ifall jag lyckades få dem över låren och höfterna så var jag tvungen att dra in magen något oerhört för att få dem fastknäppta. I de flesta fall stannade försöket halvvägs över knäna. Om det var något par som jag fick på mig helt så var de för korta på mig, mera shorts än culottes liksom.

Väl ute ur provrummet bad jag en annan försäljare att hämta en större storlek av de tre paren som jag trodde kunde passa om bara storleken var lite större. But noo, only one size sa hon. One size fits all. Förutom mig då. Den klumpiga västerlänningen.

I en annan affär hittade jag ett par snygga linnebyxor, i storlek M. Den här gången bad jag om en större storlek redan innan jag gick in i provrummet. Försäljaren granskade mig med en proffsig blick. No. M is fine for you. Okej, hon visste säkert bättre än jag hur det här snofsiga märkets kläder passar på olika kroppar. Så jag provade. Och förstås var de för tighta, även om jag faktiskt fick dem på mig helt utan problem. När jag bad om en större storlek fick jag den uppskattande kommentaren Wow, I didn't know you were SO CURVY! Nej, inte jag heller.

Det visade sig ändå att även L var för tight, så jag bad om en ännu större storlek. Jag fick en mycket förvånad, lite tom blick. But L is the biggest size. Så jag fick överge de vackra linnebyxorna och köpa ett par stretchiga jerseybyxor –  supercomfy, right? – som faktiskt fanns i storlek XL.

Jag skulle förstå svårigheten att hitta stora storlekar om det var så att alla här faktiskt var pyttesmå. Visst, majoriteten av kvinnorna har väldigt smala höfter (och smalt allt annat också) och de flesta människor är kortare än jag. Men jag ser dagligen också människor i min egen storlek, som till och med har större rumpor än jag. Vaaar köper ni era kläder, vaaar? har jag lust att fråga. Alla klädaffärer jag hittills vadat omrking i säljer så fruktansvärt små kläder. Asian sizes.

 

Outfit G.O.D. jersey culotte pants, red linen topSo so curvy. Ryggsäcken är Anello (typ en japansk Fjällräven), linnetopp från loppiset Punavuoren Patina, skorna är Birkenstock och byxorna är G.O.D (ett fancy Hongkong-märke). Gatan är utanför min arbetsplats. Fotograf är min handledare Upu. I magen finns en bibimbap.

tisdag 28 juni 2016 - 13:16

Världens lättaste snyggfrisyr

Kyrkpressenfie11

Hejhå, länge sedan en jobbselfie syntes här (och lika bra är väl det med tanke på att jobb antagligen inte betyder att ta selfies). Men jag fick bara en känsla av att dagens frisyr måste visas upp.

Jag har hållit på ett tag nu med komplicerade flätor som tar enormt med armmuskler och morgonnerver att få till stånd. I morse var tiden ändå knappare än vanligt, så jag slängde bara ihop något. Och det visade sig vara en rätt classy hairdo. Först en halvknut, sedan en halvknut under det. Fäst med minisnoddar.

I detta hår har jag i dag layoutat annonser och lagt sista handen vid ett pressmeddelande om sommarens och höstens nya böcker från vårt förlag (Fontana Media). Vi har så många bra böcker på gång! Lite pirrig känsla alltid efter att man skickat ut ett pressmeddelande. Kommer det att nappa? Blir det en stor personintervju eller en liten notis, eller bara absolut inget alls? Det kan man inte så noga veta.

Efter lunchen tog jag en snabb sväng via loppiset på Sandvikens torg. Och hittade linneskjortan som ska göra min sommar:

SkjortaVuokko är ett finskt märke som typ bara gör kvalitet. Men så kostade skjortan också skjortan, hehe. Men försäljaren sa att den passar bra med mina ögon så då är den säkert värt det.

 

 

 

onsdag 15 juni 2016 - 20:43

3 screenshots på det som gör mig glad just nu

Ibland måste man bara skramla ihop det som gör en glad. Trots att det först kan kännas omöjligt ("inget i hela världen kan göra mig glad!") så kan det ändå efter en stund dyka upp enkla ting som gör livet lite gladare. Här är mina tre banala ting. Vilka är dina?

 

 

 

1. Flätor är min nya vardagskreativitet.

När jag tänker på mitt behov av kreativitet i vardagen ser jag framför mig stora målardukar och bestämda penseldrag, kanske att jag lär mig en ny bellydance-move från youtube eller att jag skriver något skönlitterärt eller varför inte komonerar skön ljuv musik.

Det är ju fina visioner men inget jag lärt mig att kombinera med ett heltidsjobb. Ändå vill jag har kreativiteten. Och då har flätning visat sig vara det jag både hinner och vill göra. Min kusin Jenni Petänen är något så roligt som en lettitaiteilija (flätningskonstnär) och hennes och min syster Lauras bok Letille har varit en jättebra hjälp för att komma igång. Plötsligt kan jag göra fiskbensflätor.

Skarmklipp 2016 06 15 21.16.18

Klicka på bilden för att komma till Jennis youtubekanal.

 

 

2. Ibland är konsumtion faktiskt en bra lösning.

Jag har de senaste veckorna blivit orimligt arg på mina byxor och kjolar, ja de har alltså blivit för små. Att de täcks! Eller att min mage täcks. Trots att jag äter helt okej, motionerar helt okej och älskar min kropp helt okej, – trots detta gör min kropp uppror. Att den täcks.

Nåjah, den lyckligaste dagen den här veckan var när jag gick in i den etisk-ekologiska affären Nudge och bad expediten hjälpa mig hitta rätt jeansstorlek. Jeans! Det är åratal sedan jag köpt sådana senast, och antagligen evigheter sedan jag köpt jeans som faktiskt är rätt storlek och modell för mig. Det är också första gången jag köpt ekologiska och etiska sådana (har inte orkat forska så mycket, men så påstod lapparna). Kings of Indigo - K.O.I heter de.

Skarmklipp 2016 06 15 21.01.16Ett klick på bilden för dig till Nudges webshop.

 

 

3. B-teveserier från Australien

Yle har äntligen gett oss en ersättare till McLeods daughters, den australiensiska B-teveserien som jag var helt fast i för typ två år sedan. Ersättaren heter Mako Mermaids. Tre sjöjungfrur blir utkickade från sitt stim, och får skäl att försöka agera landpeople.

Stundom väldigt dåligt skådespel och manus, men stundom helt briljanta scener. Som när tjejerna första gången ska walk with legs. Är det nån annan än jag som slappnar av väldigt bra till halvbra konstiga teveserier från Australien?

 

Skarmklipp 2016 06 15 20.49.45Bilden är länkad till serien på Arenan.

 

tisdag 2 februari 2016 - 23:03

Allt enklare kläder

Hurra, jag har blivit klädutmanad av Linnea! Det må gå på småtimmarna men här ska det minsann svaras. Jag råkade till och med ha en outfitbild i lager:

outfityoga

 

Vad gör du för att hålla dig varm under vintern?
Imiterar ett får så gott det går. Yllekalsare. Tunn ylletröja ovanpå någon tunn trikåtröja. Megastor yllehalsduk, rejäl jacka med foder av fårludd. Yllesockor. Fårludd inne i skorna också. Bä-hääh!

Vad är din filosofi vad gällande kläder?

Det har jag skrivit om här. I korthet: jag vill inte ha blod på mina kläder. Varken mitt eget eller andras. Kläderna ska alltså inte skava, dra åt och vara obekväma. Och viktigare: de ska ha producerats under människovärdiga och skapelsesköna förhållanden. Det är målet, som jag inte riktigt alla gånger lyckas uppnå. (Nu i helgen var jag till exempel på Sverigebåt och mea culpa jag köpte två tveksamt producerade toppar för att jag charmades av den fina materialsammansättningen.)

Loppis är okej, men jag har blivit allt striktare med vad jag tar hem därifrån. Det ska vara bra kvalitet, är så trött på skitkläder.

Det senaste halvåret har jag börjat dras mot allt enklare kläder, och på något futilt sätt ett försök att klä mig mera stilrent. Till min stora förvåning har jag börjat trivas i vit skjorta, svart kavaj och svarta byxor (ja det låter helt sjukt, jag måste visa er någon gång så att ni fattar).

Vad har du på dig på bilden?
Detta är en på-väg-till-yogan-efter-jobbet-bild. Där under finns alltså en yogaoutfit (jag orkar aldrig klä om inför yogan, vill bara kunna skala av mig ett lager innan jag rullar ut min matta). Duckfeet-skor, arbetarbyxor jag ärvt av Rabbe, svart topp och grå trikåtröja från loppis, lila aıno-ylletröja från loppis (älskvärt plagg!) och nippanappa-ryggsäck från loppis.

Hur piffar du upp din look?
Oj, piff. Jag som förr hade ett helt lager av dinglande örhängen i de mest varierande utföranden (Vattenmeloner! Fåglar! Elefanter!) märker att jag nu dag ut och dag in trär in samma silverringar i öronen. Så det piffet är inte längre mitt bästa piff. Nä, nu får jag i stället säga så här: mitt bästa piff är att jag lyckats hitta pärlorna i min egen garderob. Den där ryggsäcken på bilden är helt perfekt, jag blir glad av att använda den så gott som varje dag. Min stora gula vävda yllehalsduk som förutom halsduksjobbet även tjänstgör som extra filt vid både yoga och sverigebåtar. Och det samma gäller också för mina silverringar. Varje dag krokar jag in dem i öronen och de blir bara snyggare. DET gör att jag känner mig piffig. Trygga favoriter.

 

Jag skickar utmaningen vidare till Elin, Elin, Sandra och Amanda!

torsdag 17 december 2015 - 11:05

Det går att göra uppror

Min goda vän och trogna läsare Ylva undrar:

Jag vet att du, liksom jag, har en svaghet för kläder och skönhet, samtidigt som du är kritisk mot modeindustrin och ytlighetssamhället - kan du inte berätta om hur du hanterar den spänningen? Och skriv jättegärna mer om klädminnen, loppisfynd och andra filosofier och historier kring kläder, jag tycker det är vansinnigt skoj att läsa. Har du ångrat att du lade ner Morgonminuter-bloggen, har du nångång tänkt på att göra ett liknande projekt eller blir det ofrånkomligt en prestationsfråga att klä sig på morgonen i så fall?

 

Jag ångrar inte att jag lade ner Morgonminuterna, och planerar inget liknande projekt. Det var en rolig tid, att samla så mycket tankar om kläder på ett enda ställe. Det kändes inte som en prestationsgrej, för jag fotade outfits bara när jag verkligen ville dela en rolig eller sällsynt lyckad outfit. I dag hinner jag inte lägga så mycket tid på kläder om morgnarna, så mina outfits har blivit lite tråkigare. Och tid för att fota kläderna finns det ännu mindre av.

Men här är ändå en gårdagens, bara för att:

outfitdec

Slakajeans från Kårens gratisloppis i Åbo. Vit skjorta från en hemma-gratisloppis. Vit NoaNoa-kofta från Krakow i Polen (där jag shoppade som en tok mellan förintelselägerbesöken, verkligen bisarrt). Den stora gula yllehalsduken fyndade mamma på loppis till min Frida Kahlo-outfit på penkis. Handväskan är loppis. Skorna är ett par Duckfeet som äntligen börjar bli lite mjukare nu under tredje vintern i bruk. Filtret heter något med Bokeh och jag missbrukar det med stor glädje.

 

Så till Ylvas huvudfråga: Hur hanterar jag spänningen mellan å ena sidan svaghet för kläder och skönhet, och å andra sidan kritiken av modeindustrin och ytlighetssamhället?

Jag tror att det går att göra uppror, och faktiskt – jag tror att det kan göras just genom att tränga djupare in i kläderna och skönheten. Den kommersiella modeindustrin är enligt mig en förvrängning av något som i sig är gott. En korruption. Det är inget fel med att uppskatta skönhet och att tycka om att uttrycka sig själv genom kläder. Men det kan bli fel om vi tar för lättvindigt på det.

Om vi inte stannar upp och tänker och känner efter. Varifrån kommer det här plagget? Vem har gjort det? Hur har fibrerna kommit till? Hur mycket kläder behöver en människa egentligen? Det kan låta som snobberier men jag tror att det är livsviktigt. Vi måste sluta utnyttja de människor som tar enorm skada i den globala klädproduktionen.

Skarmklipp 2015 12 16 20.54.45

En HBL–artikel av Julia Wiraeus som jag använde i min gradu. 

 

Jag tycker om kläder. För att kunna göra det med gott samvete försöker jag:

1. Köpa så lite nytt som möjligt.

2. Reparera de kläder jag har.

3. Sy om gamla kläder när jag får nya behov. 

4. Hitta det jag behöver på loppisar och klädbytartillfällen.

5. Fråga efter ursprunget. När jag väl har behov av något nytt så strävar jag efter att alltid fråga efter plaggets ursprung. Var görs tyget? Vem syr kläderna? Hurdana arbetsförhållanden har de? Får de organisera sig fackligt och hur långa är arbetsdagarna? Ofta möts jag av en förbluffande okunskap. På sistone har inhemska R-collection och Sievi fått gott betyg av mig, medan ett besök i Karhus flaggskeppbutik i Helsingfors centrum var direkt pinsamt. Det finns inget finskt med deras skor, förutom brändet och designen. Inget etiskt heller för den delen. Åtminstone kunde försäljaren inte påvisa något övertygande, utan började i stället pika mig för mina converse-skor (som jag ärvt av min syster och som är trådslitna och reparerade flera gånger). Ska jag stå där och efterlysa etik med de skorna liksom.

6. Leka med kläderna. Jag gör små brott mot normerna. Det finns för tusan inga stilregler som är eviga.

Skarmklipp 2015 12 16 21.09.29Bild.

 

Tack för frågan, Ylva! Jag ska försöka posta mera outfits och klädhistorier, för sånt är ju faktiskt vansinnigt skoj.

 

PS. En orsak till att jag lade ner Morgonminuterna-bloggen var att jag fick så få kommentarer, fastän statistiken visade på många besökare. Så, om du gillar en blogg och vill att den ska fortsätta finnas: försök kommentera då och då, som ett tack för att du får gratis underhållning. Kommentarerna betyder massor för min motivation att blogga, jag blir så glad varje gång jag ser någon annans rader än mina i den här bloggen.

fredag 13 februari 2015 - 23:35

Begränsningar

 

Jag tycker ofta att begränsningar är en förutsättning för kreativitet. De är någon sorts startpunkt.

Det är svårt att bygga ett hus från scratch men lätt att renovera ett gammalt. Eller nåja, åtminstone är det lättare att vara kreativ med ett gammalt hus än med en tom tomt. Om inga begränsingar finns, om man får fria händer att skapa vad som helst så händer det lätt att man bara sitter där med ett tomt vitt papper som ter sig mycket tråkigare än en snabbkoll på instagram.

Iman Aldebe är en av Sveriges mest omtalade designers just nu, kanske mest för att hon har skapat den första slöjan för polisen. Jag tror att en del i varför hennes design är så intressant är att hon utgår ifrån en begränsning: hon vill göra mode för muslimer och utgår från de klädkoder som hennes tolkning av islam för med sig. Men hon begränsas inte av klädkoderna, utan använder dem som en studsmatta för att nå nya höjder.

Här kan du se ett kort nyhetsinslag om hennes design: Hon moderniserar muslimskt mode.


Skarmklipp 2015 02 13 23.32.32

 

söndag 25 januari 2015 - 17:20

Sweatshop

 

Sweatshop är en mini-realityserie där tre unga norska fashionistor åker till Kambodja för att jobba i klädfabrik. De tvingas inse hur deras livsstil påverkar andra människor. Sakta inser de hur otroligt privilegierade de är, och att människorna som syr deras kläder för svältlöner faktiskt inte gör det av fri vilja, att de också haft drömmar. Skillnaden är att de kambodjanska textilarbetarnas drömmar sakta grusats medan de suttit i 14 år och sytt exakt samma söm, om och om igen.

Vi säger ofta att världen är orättvis, men står lite handfallna inför det hela. Kanske för att vi lätt blandar ihop den här typen av orättvisor med andra hemskheter i världen som vi står maktlösa inför. Vad kan jag göra åt att Putin verkar ha förlorat alla proportioner? Vad kan jag göra åt miljökatastrofer? Ingenting. Världen barkar ändå åt skogen, oavsett vad jag gör.

Och det kanske stämmer på vissa orättvisor, men inte på den enorma orättvisa som sweatshops utgör. För här är vi faktiskt inte maktlösa – det är ju faktiskt vår livsstil som orsakar det här lidandet.

Vad var och en av oss kan göra:

Köpa färre kläder. Reparera, sy om. Hitta det vi behöver på loppis. Göra research innan vi köper nytt. Fråga om produktionen i butiken –  och om expediten inte kan visa att produktionen är etisk så är det bara att gå ut ur butiken, oavsett hur mycket vi suktar efter just den där grejen.

Eller som Vivienne Westwood säger det: 

 

söndag 4 januari 2015 - 20:53

Balklänningar och militärkängor

Hej, ni har väl inte missat den korta (på riktigt korta: 6min!) radiodokumentären Balklänningar och militärkängor som tangerar Nanós masterarbete i fotokonst? Bra, tänkte väl det. Ni har alltid bättre koll än jag.

Jag kan samtidigt passa på att berätta att jag i dag  kom tillbaka till mitt Åbohem efter 18 dagar på vift. Så skönt. Jag har hittills tupplurat, lagat mat, ätit mat, sorterat bort kläder och lump, besökt toaletten utan att stänga dörren, lyssnat på soundtracket till Narnia, slängt bort 18 dagars husis, kollat att det lyser i Suvi-Tuulias fönster, noterat att Gado har studentlunch i morgon (samt bokat lunchdejt till den lunchen) OCH observerat att Åbo Underrättelser skrivit om Åbofeministerna:

Borde bli läsbart om du klickar på bilden!

fredag 19 december 2014 - 12:39

Limma skor

Jag har ett par gamla slitna converse-skor jag ärvt av min syster. De har tjänat mig troget i många år, men nu har gummit i sidorna spruckit upp, sulan blivit gropig och tyget riktigt slitet. Jag tänkte slänga bort dem men stannade upp när jag läste i Modemanifestet om tanken att reparera skor genom att limma tyg på dem. Jag köpte Karlssons klister och grävde fram gamla tygbitar ur mitt lager.

Jag började med att limma tyg på insidan, för att sulan var så söndrig och för att lappa igen de pekfingerstora hålen i sidorna. Också på utsidan fyllde jag igen hålen med lim.

Gjorde jag det igen skulle jag välja ett annat lim än Karlssons klister, som blir stenhårt när det torkar. Kan hända att jag får skavsår av de limmade ställena sen när jag börjar använda skorna igen på våren.

Jag klippte ut bitar i stadigt brunt tyg och limmade på utsidan, för att täcka över hålen och ge stadga åt tyget.

Sen gick jag bananas och pyntade baksidan av skorna med blått tyg. Tjänar inget syfte alls, men jag tycker det blev snyggt.