När allt vänds upp och ner

tisdag 7 mars 2017 - 14:55 | 16 Kommentarer

Det är svårt att veta hur jag ska skriva om det här. Ska jag alls? Jo. För att det offentliga skrivandet är så helande på något sätt. Jag behöver berätta för att kunna gå vidare. Och för att det nu bara är något som människor omkring oss behöver få veta.

Jag och Rabbe har alltså gjort slut. En månad sedan. Jag ska försöka skriva om det utan att berätta desto mer om honom, vilket förstås är snudd på omöjligt. Men jag vill skriva om det för jag har fått så mycket livsstyrka av andras offentliga texter på temat. Till exempel från Sandra Beijer som bloggar om hur hon återhämtar sig från sitt uppbrott. Guld värt.

De här berättelserna behövs. Jag är knappast den enda personen på planeten som går igenom ett uppbrott just nu. Kanske just du kan ha glädje av att vandra med mig genom det här? Kanske vi kan styrka varandra? Vi blir helare vecka för vecka tänker jag mig.

Så hur är dagsformen, så här en månad efter uppbrottet? Inte så illa faktiskt. Jag är fortfarande sjukledig och börjar ha lärt mig en lugnare takt. Morgnarna och förmiddagarna är jag ofta ganska glad av mig. Mot kvällen kommer ångesten krypande. Som tur finns det medicin för det. Så då tar jag den och ser på O.C. från Netflix och handarbetar. Kväll efter kväll. Ibland sitter min syster eller en kompis bredvid mig. Men jag är ledsen och arg, som ett grundmodus genom allt jag gör.

Det har varit speciellt jobbigt att göra slut med tanke på alla drömmar som hinner ta form under 3,5 år tillsammans. Jag har drömt så mycket om vår gemensamma framtid. Allt det där är i kras nu. Var det bara slöseri med tid de senaste åren, när det ändå inte blev han och jag till evigheten?

Jag tror att det är en farlig tankefälla att gå in i. I det här läget är det ändå vettigare att tänka på allt annat som hänt i mitt liv de senaste åren, allt det som inte har med honom att göra.

Jag har ju till exempel jobbat som journalist på tre olika tidningar och som informatör i både Helsingfors och Hongkong. Jag har blivit magister. Bott i Åbo, Mariehamn, Borgå och Helsingfors. Skapat ett hem med min syster. Simning har etablerat sin plats som motionsform i mitt liv. Jag har lärt mig simma crawl (även om det var med hjälp av honom). Nu gillar jag att springa. Jag har varit på yogaretreat och kristna retreater. Jag har skapat nätverket Åbofeministerna, som ynglat av sig till åtminstone Vasa och Jakobstad vad jag vet om (det är alltså frågan om facebookgrupper där man peppar varandra och ordnar träffar kring ngt tema. Gå med i någon av dem om du vill!). Jag har lärt mig att fakturera för mitt arbete. Virkat en jäkla massa mormorsrutor till en stor filt. Jag har bott en höst i Hongkong och dessutom tagit ett beslut om timeout i mitt liv, genom att ha ett konstår 2017. Det finns vänskaper som fördjupats och numera har jag ett Bärarlag som aldrig är längre borta än en fb-chat.

Det här har jag kvar, trots att jag inte längre hör ihop med honom.

 

Skarmklipp 2017 03 07 18.54.09Den här tjejen lyssnar just nu väldigt mycket på Christina Aguileras album Stripped från 2002. Finns det bättre breakup-musik? Skulle inte tro det. Jag säger bara: Fighter, Beautiful, Can't Hold Us Down. Ai että.

Kommentarer

  • S

    07.03.2017 20:18 (7 månader sen)

    Om du gillar att simma, så leta efter en plats för vinterbad. Skojar inte, den absolut bästa ångestdödaren. Du mår så bra efteråt. This too shall pass.

    • Liisa Mendelin

      08.03.2017 21:22 (7 månader sen)

      Åh så bra tips! Det är ju helt sant att vinterbad är bra mot ångest, det hade jag glömt. Ska kolla om det finns nåt bra hak här i närheten. This too will pass mycket snabbare with some icy water.


  • malin/ en gul apelsin

    07.03.2017 20:22 (7 månader sen)

    Kära du! Så ledsamt. Och samtidigt: så fint att det finns musik att lyssna på och uppbyggande tankar att tänka och systrar och vänner att vara med. Jag tänker på dig! KRAM

    • Liisa Mendelin

      08.03.2017 21:23 (7 månader sen)

      Jag vet! SÅ ledsamt. Tack för dina tankar och ord!


  • Ileea

    07.03.2017 22:15 (7 månader sen)

    Vill ju kommentera något klokt, men har inget klokt att säga. Hoppas bara på att du kommer igenom också det här, och att du snart kan vara glad också på kvällarna. Jag har också följt med Sandra Beijers blogg den senaste tiden - så fint om man kan hitta tröst och styrka i andras skriverier. Många välgångsönskningar till dig!

    • Liisa Mendelin

      08.03.2017 21:24 (7 månader sen)

      Asch, inte måste man säga nåt klokt! :) Tack för orden, känner på mig att det nog kommer att sluta väl det här, bara jag låter tiden mala på lite mer.


  • Karin E

    08.03.2017 08:10 (7 månader sen)

    Man känner sig alltid så hjälplös i sina kommentarer då stora förskräckliga saker händer och man bara ... eh, kram. Men jag menar det verkligen, kram och styrka både att bryta ihop och skrapa ihop.

    • Liisa Mendelin

      08.03.2017 21:37 (7 månader sen)

      Tack Karin! Den eh..kramen värmer mycket!


  • Linn Jung

    08.03.2017 10:44 (7 månader sen)

    Vilket urbra inlägg! Kämpa, syster!


  • Rebecca

    08.03.2017 11:46 (7 månader sen)

    Vi kämpar vi tillsammans!


  • linnea p.

    08.03.2017 16:16 (7 månader sen)

    Nej usch så tråkigt, och så starkt. Känner så igen den där rädslan för att ha slösat bort ens tid (och kärlek). När jag varit i den där situationen att det nyligen tagit slut med någon jag en lång tid sett en framtid med, så brukar jag försöka tänka på erfarenhet och vilken jag skulle föredra. Aldrig har det varit den jag inte haft, att jag velat ha förhållandet ogjort, att jag trott att jag kunnat lära mig mer och att tiden hade varit mer givande om jag hade varit utan den jag nyss blivit utan. Tvärtom, långt ifrån. Det funkar inte alltid och tröstar inte alltid, ibland sipprar den där slöseripaniken igenom ändå, men oftast känns det fint att veta att det som varit i alla fall inte är något som ångras. Allt som inte ångras måste räknas som plus i kanten, och bonusar kan inte vara slöseri, så bara måste det vara, tänker jag. Äsch ja, ska sluta svamla men alltså I feel ya. Kram!

    • Liisa Mendelin

      08.03.2017 21:41 (7 månader sen)

      Det var en bra tanke, tack för den! Klok är du. Och det är sant, trots att jag är besviken och arg nu så är det här förhållandet inget jag ångrar. Det gav mig mycket gott, och hellre var jag där med honom än där utan honom. (Ifall valet är just det: utan, i stället för med den där icke-existerande andra som framtiden faktiskt skulle ha kunnat bli av med.) Krumelurtankar.


  • Ileea

    10.03.2017 21:13 (6 månader sen)

    Jag ville bara säga att Vasafeministerna idag gick över 100 medlemmar. Och då har gruppen inte ens varit aktiv i ett år. För tillfället planerar vi vår tredje feministträff. Dina initiativ ynglar av sig i flera led!

    • Liisa Mendelin

      10.03.2017 23:16 (6 månader sen)

      Så roligt att höra!


Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.