söndag 2 april 2017 - 20:41

Fem tjing så blir du min (kommunalvalskandidat)

Sevendays tema den här veckan är kommunalvalet, och det finns en blogglista den hugade kan fylla i. Jag är själv lite on the lazy side så jag svarar bara på en enda punkt:

 

När jag väljer min kandidat tänker jag på:

1. Kön. Det är väldigt få gånger jag röstat på en man, antagligen bara när det valet stått mellan man nummer ett och man nummer två. Hur klok och medkännande en man än är så kan han inte representera mig gott nog när det gäller politiska beslut, this I know.

2. Parti. I mitt första val röstade på en ung feministisk kvinna som inte blev invald – i stället gick min röst till att stöda en äldre man som lutade åt höger. Då insåg jag att det ju faktiskt inte gäller så mycket att hitta en kandidat en kan identifiera sig med, som att hitta ett parti vars linje en kan stå för. Här är vänster-högerskalan fortfarande mitt bästa verktyg. Hur ska resurserna fördelas? Jag vill ha höga skatter och ett samhälle som tar hand om de mest utsatta. Jag vill också att samhället tar hand om miljön, flyktingar, glesbygden och kollektivtrafiken – och som inte låter sig förblindas av "marknadskrafterna". Så jag brukar rösta på ett vänsterparti. Någon gång på SDP, oftast på Vänstern. (Har ju bott i Åbo där jag fått rösta på Li Andersson i flera omgångar, vilken lyx.)

3. Språk. Kandidaten måste vara svenskspråkig (i presidentval är det ju sällan möjligt, men annars). Någon annan minoritet kunde jag oc

kså rösta på. Det är viktigt för mig att det finns minoriteter med i beslutsfattandet. Det är så mycket som en majoritetsperson inte ser.

4. Tro. Det här var ett viktigt kriterium för mig tidigare, men just nu verkar det som att det bara leder mig till Kristdemokraterna. I den bästa av världar skulle min kandidat ha en insider-syn på vad religion innebär. Men i det land vi har just nu är jag glad så länge det finns partier som jobbar för medmänsklighet och resursfördelning. Ur ett kristet perspektiv så tycker jag ändå att Vänsterns och SDP:s prioriteringar står närmast den Jesus jag har som idol.

5. Ålder. Så ung att kandidaten vet hur det är att inte äga sitt boende, men så gammal att hon lärt sig hushålla med sina mentala resurser. 

 

Här finns Yles valkompass. Och här är Hesaris, för den som kan finska och bor i de större städer som finns i valmaskinen.

Valdagen är söndagen den 9 april 2017 och förhandsröstning i Finland ordnas 29.3-4.4.2017 och utomlands 29.3-1.4.2017. 

 

Använd din röst, det är freakin' awesome att vi har demokrati i det här landet!

 

Skarmklipp 2017 04 02 20.14.02

Hur ska vi leva ihop, undrar kaninerna. – Vi ska ha bättre cykelvägar, säger 34% av dem enligt de senaste opinionsmätningarna. (Min målning från 2006)

 

 

Och bara ett litet PS: Huj så trött jag är på att devisen "Hem, tro, fosterland" används så mycket i det här valet för att beskriva en konservativ politisk hållning. Jag älskar mitt hem! Jag tycker det är superviktigt med positiv religionsfrihet, och värdesätter att få bo i ett land med fred. Men jag vill inte rösta på Sannfinländarna, Kristdemokraterna eller Samlingspartiet för det. Fatta. Så himla luddig devis.

 

Tillägg: Nu har jag gjort lite tester och läst lite valmanfiest hit och dit. Det är troligt att min röst den här gången går till den här kandidaten.

söndag 31 maj 2015 - 11:45

Ge mer.

Jag sitter i en obekväm ställning och äter min frukost medan jag läser Nette Björkqvists reportage Europas utstötta. Jag hoppas artikeln är öppen för alla behöver läsa den. Alla. Du med.

Det handlar om de romska tiggarna, om vad som faktiskt händer med de slantar vi i våra generösaste stunder slänger i en paffmugg. Senast jag gav var för några veckor sedan, när jag kom ut ur kyrkan och en kvinna satt där och frös. Vad gav jag, kanske 50 cent? Och gick sedan på kafé och "unnade mig" te och bakelse för betydligt mer.

Vad skulle hända om vi faktiskt gav mer? Jag tror inte att det skulle bli någon katastrof alls. Det som skulle hända var att de föräldrar som kommer hit för att tigga kunde skicka mer pengar till sina barn, som kunde köpa hela skor så att de kunde gå i skola. De kanske kunde köpa mat också, tvättpulver. Till slut kanske föräldrarna inte skulle behöva resa iväg långa vägar för att tigga för att deras livssituation hade förbättrats så mycket att de kanske till och med fick jobb. Om vi blev generösa på riktigt kunde vi faktiskt få en förändring till stånd.

För, som framkommer i reportaget, vi har haft tiggarkommittéer i EU nu i tio års tid, och ingenting har blivit bättre. Romerna är fortfarande Europas mest diskriminerade folkgrupp. Herregud, politiker kan tala om att det är synd att Hitler inte lyckades ta livet av dem alla när han nu en gång höll på.

Det går alldeles för långsamt att vänta på att stora organ ska få något till stånd. Men vi kan göra små ändringar som faktiskt leder nån vart. TIll exempel så här:

1. Se till att alltid ha kontanter på dig. Det är inte svårt.

2. Ge pengar varje gång du ser en tiggare. Stanna upp, säg hej, ge pengar. Är det för svårt att ge varje gång så kan du börja med att ge varannan gång. Bara du ger. Det är inte fy skam att ge slantar, inte heller fy skam att ge sedlar. Det som däremot kan vara lite konstigt är att ge smörgåsar eller avlagda saker. Tiggarna är vuxna människor som själv vet bäst hur de vill använda sina pengar.

Det är faktiskt bara en slump att vi råkade födas här och inte där. Visa medmänsklighet.

Skarmklipp 2015 05 31 12.07.30

Skarmklipp 2015 05 31 12.07.56

Foto: Evy Nickström

söndag 26 april 2015 - 19:18

Vila + Den kristna vänstern

Jag har vilodag från gradun i dag men jag har vilat i kanske två sekunder. I stället har jag:

Firat högmässa. Tvättat tre maskiner tvätt. Dragit ner alla mattor på gården, borstat av dem med rotborste. Pratat om mattställningen med en farbror på innergården. Sopat golvet och torkat av det. Sorterat bort grejer från mitt bohag.

Min dammsugare har gett upp, därför denna stenåldersvariant av städning. Men det är helt okej, det är bra mycket lugnare att städa så här än med en brummande, ylande, protesterande stressklump i hasorna. Jag har i stället nästan njutit av städningen och lyssnat på bra radio medan jag jobbade.

Bland annat på det här från Sveriges radio:

Det teologiska rummet: Kristendomen som en revolutionär kraft

Ett urbra avsnitt där en författare, en nunna, en ekumeniker och en journalist diskuterar den socialistiska kristendomen. Det är rysligt skönt att höra på människor som levt ett kristet vänsterliv länge och bara öser ut sin visdom ur det. Jag tyckte det var lätt att lyssna, definitivt en bra intro till att förstå den kristna vänstern!

måndag 20 april 2015 - 11:20

Nej det här landet

Kära blogg, det är sista graduruschen nu och därför får du lida. Men vet om att jag har tusen tankar och känslor som virvlar runt, som vill ut. Det är inte brist på vilja, det är brist på tid.

Jag hinner inte själv skriva om valresultatet men tyckte att Janne Wass skrev en ruskigt bra analys av situationen här: Vad är det för fel på de finländska väljarna?

Läs den.

"Vi skyfflade igen om Samlingspartiet och Centern och hoppades att nu - den här gången - ska det väl gå bättre än sist. Det här har vi gjort sen Matti Vanhanens första regering, och - handen på hjärtat - har det blivit bättre? Jag menar, oberoende av vad man har för politisk läggning, så känns det ju som om Samlingspartiet och Centern har fått försöka nu. Nice try guys, men tänk om vi skulle testa på något annat här emellan?"