Visa inlägg taggade med 'bloggande'

torsdag 8 december 2016 - 11:39

Att frilansa är att trotsa sin flunssa

Hej på er och TACK för all pepp efter gårdagens inlägg! Det känns lite som good old bloggdays igen, där bloggen är mera personligt babbel med alla kranar öppna och kommentarerna rullar in och kommunikationen är rak och varm och fin. I stället för kolumnaktiga skriverier, eller tematiska helheter som liknar tidningsartiklar. Det är ju de här öppna tårkanalerna som gör det roligt att blogga.

Jag är fortfarande sjuk men tack vare ett flitigt användande av näskannan (prisar min egen klarsynthet för att jag tog med den från Finland!) har halsontet förvandlats till snorande (alltid en vinst när man når det steget i en förkylningsprocess) och tack vare dubbla täcken har frysandet mattats av. Men yrseln och trögheten sitter i.

På grund av detta har jag stannat hemma också idag, men varit tvungen att jobba på en artikel som jag hade deadline för i dag. Så otrooligt segt gick det. Försökte läsa in mig på inbördeskriget i Myanmar men var till slut tvungen att lägga mig platt och inse att just den här artikeln får klara sig utan den infon. Som tur hade jag skrivit största delen av artikeln under friskare dagar så nu var det bara att göra en slutredigering (utan inbördeskrige-infon). Nu har jag skickat in artikeln och en svag eufori sprider sig i kroppen. Nu kan jag ägna resten av dagen åt vila, Netflix och cupnoodles (dags att testa den nya smaken i kväll, whohoo!).

Känner en viss mani inför att se klart alla gamla Gilmore Girls-avsnitt så fort som möjligt. Så att jag kan se de nya avsnitten så länge som åtminstone nån annan bloggande människa ser dem. Vill liksom vara med i analysen, diskussionen. Min enda åsikt hittills är att jag blir rädd för Lorelais ansikte i trailern. Tänk så mycket skönare om hon inte var så konstigt sminkad för att se ung ut, utan i stället fick se ut som sin ålder. Obs, inte menat som att skamma henne. Jag blev bara rädd.

Skarmklipp 2016 12 08 18.02.03Och så en bild på en bläckfisk-bibimbap, bara för att jag är så sugen på en sådan just nu. Men cupnoodles, det är ju också nåt.

 

fredag 15 januari 2016 - 21:10

Tämja kalendern

Vet ni varför jag inte bloggat på tio dagar? Nå, det är ju inte världens konstigaste att jag har mina sporadiska bloggpauser. Orsaker är det lätt att gissa: stress, mycket på gång, motivationsbrist. Ja, de orsakerna är alla sanna, men den springande punkten är denna:

Jag har skrivit in bloggtid i kalendern.

Jag, som de senaste två åren levt hyfsat väl utan fysisk kalender (mobilens kalender har räckt bra) har nu införskaffat mig en redig kalender med skilda rutor för "goals this month", "action steps" och "rewards". Jag borde ha tagit det lugnt men kalendern var alldeles för färggrann och inbjudande. Jag skrev in allt världens i kalendern och plötsligt var mitt januari fullproppat med just det: allt världens.

Ett av mina goals för januari var att satsa mer på bloggen. Så jag bokade in varannan kväll för det, tänkte att en takt på ett inlägg varannan dag låter hälsosamt och bra. Kvällsrutorna fylldes dessutom med idéer. Fortsätt svara på frågestunden. Uppdatera länklistan. Blogga om noppning av kläder.

Urk. Det kändes inspirerande när jag skrev in mina bloggämnen, men sen när arbetsdagen var slut och jag visste att nu är det "bloggdags hela kvällen" så kändes det allt annat än inspirerande. Det blev ett krav.

Och den här bloggen ska ju vara min kravfria zon. Platsen där jag skriver av hjärtats lust, inte av pliktkänsla.

Min nya kalender kan nog vara helt bra ännu, men jag måste lära mig att tämja den först.

Februari får bli tämjningsmånaden.

torsdag 17 december 2015 - 11:05

Det går att göra uppror

Min goda vän och trogna läsare Ylva undrar:

Jag vet att du, liksom jag, har en svaghet för kläder och skönhet, samtidigt som du är kritisk mot modeindustrin och ytlighetssamhället - kan du inte berätta om hur du hanterar den spänningen? Och skriv jättegärna mer om klädminnen, loppisfynd och andra filosofier och historier kring kläder, jag tycker det är vansinnigt skoj att läsa. Har du ångrat att du lade ner Morgonminuter-bloggen, har du nångång tänkt på att göra ett liknande projekt eller blir det ofrånkomligt en prestationsfråga att klä sig på morgonen i så fall?

 

Jag ångrar inte att jag lade ner Morgonminuterna, och planerar inget liknande projekt. Det var en rolig tid, att samla så mycket tankar om kläder på ett enda ställe. Det kändes inte som en prestationsgrej, för jag fotade outfits bara när jag verkligen ville dela en rolig eller sällsynt lyckad outfit. I dag hinner jag inte lägga så mycket tid på kläder om morgnarna, så mina outfits har blivit lite tråkigare. Och tid för att fota kläderna finns det ännu mindre av.

Men här är ändå en gårdagens, bara för att:

outfitdec

Slakajeans från Kårens gratisloppis i Åbo. Vit skjorta från en hemma-gratisloppis. Vit NoaNoa-kofta från Krakow i Polen (där jag shoppade som en tok mellan förintelselägerbesöken, verkligen bisarrt). Den stora gula yllehalsduken fyndade mamma på loppis till min Frida Kahlo-outfit på penkis. Handväskan är loppis. Skorna är ett par Duckfeet som äntligen börjar bli lite mjukare nu under tredje vintern i bruk. Filtret heter något med Bokeh och jag missbrukar det med stor glädje.

 

Så till Ylvas huvudfråga: Hur hanterar jag spänningen mellan å ena sidan svaghet för kläder och skönhet, och å andra sidan kritiken av modeindustrin och ytlighetssamhället?

Jag tror att det går att göra uppror, och faktiskt – jag tror att det kan göras just genom att tränga djupare in i kläderna och skönheten. Den kommersiella modeindustrin är enligt mig en förvrängning av något som i sig är gott. En korruption. Det är inget fel med att uppskatta skönhet och att tycka om att uttrycka sig själv genom kläder. Men det kan bli fel om vi tar för lättvindigt på det.

Om vi inte stannar upp och tänker och känner efter. Varifrån kommer det här plagget? Vem har gjort det? Hur har fibrerna kommit till? Hur mycket kläder behöver en människa egentligen? Det kan låta som snobberier men jag tror att det är livsviktigt. Vi måste sluta utnyttja de människor som tar enorm skada i den globala klädproduktionen.

Skarmklipp 2015 12 16 20.54.45

En HBL–artikel av Julia Wiraeus som jag använde i min gradu. 

 

Jag tycker om kläder. För att kunna göra det med gott samvete försöker jag:

1. Köpa så lite nytt som möjligt.

2. Reparera de kläder jag har.

3. Sy om gamla kläder när jag får nya behov. 

4. Hitta det jag behöver på loppisar och klädbytartillfällen.

5. Fråga efter ursprunget. När jag väl har behov av något nytt så strävar jag efter att alltid fråga efter plaggets ursprung. Var görs tyget? Vem syr kläderna? Hurdana arbetsförhållanden har de? Får de organisera sig fackligt och hur långa är arbetsdagarna? Ofta möts jag av en förbluffande okunskap. På sistone har inhemska R-collection och Sievi fått gott betyg av mig, medan ett besök i Karhus flaggskeppbutik i Helsingfors centrum var direkt pinsamt. Det finns inget finskt med deras skor, förutom brändet och designen. Inget etiskt heller för den delen. Åtminstone kunde försäljaren inte påvisa något övertygande, utan började i stället pika mig för mina converse-skor (som jag ärvt av min syster och som är trådslitna och reparerade flera gånger). Ska jag stå där och efterlysa etik med de skorna liksom.

6. Leka med kläderna. Jag gör små brott mot normerna. Det finns för tusan inga stilregler som är eviga.

Skarmklipp 2015 12 16 21.09.29Bild.

 

Tack för frågan, Ylva! Jag ska försöka posta mera outfits och klädhistorier, för sånt är ju faktiskt vansinnigt skoj.

 

PS. En orsak till att jag lade ner Morgonminuterna-bloggen var att jag fick så få kommentarer, fastän statistiken visade på många besökare. Så, om du gillar en blogg och vill att den ska fortsätta finnas: försök kommentera då och då, som ett tack för att du får gratis underhållning. Kommentarerna betyder massor för min motivation att blogga, jag blir så glad varje gång jag ser någon annans rader än mina i den här bloggen.

lördag 12 december 2015 - 14:22

Kvaliteten på Sevendaysbloggarna

Äntligen är det lördag, och äntligen har jag tid att blogga. (I övrigt har tiden gått åt till firmajulfest, simning, jobb, gräl, lenkki och byk-kaos.)

Nu ska jag börja svara på era frågor (som man för övrigt gärna får fortsätta ställa här).

Sofie frågar:

Vad tror du krävs för att få blogga på sevendays? Det är ju många av bloggarna här som inte blivit uppdaterade sen i somras, så kvalitén på många av bloggarna är ju usel.. Var du med från början på sevendays? Vad fick dig att börja blogga här? :)

 

Jag vet inte exakt vad som krävs för att få blogga Sevendays. Men jag har förstått att ett mål är att ha ett väldigt brett utbud av bloggar. Därför är det inte bara de vanligaste bloggtyperna som finns här (de vanligaste tror jag är mamma-, tränings-, mat-, inredning-, mode- och skönhetsbloggar), utan även andra nischer som kan tilltala andra människotyper än de vanligaste bloggläsarna. (Typ män.)

Den som inte driver de vanligaste bloggtyperna håller egentligen på och bryter ny mark. Har man en speciell nisch så är det svårt att veta hurdan ton man ska ha i bloggen, hur man ska balansera mellan fakta och personligt flashande. Det kan lätt leda till bloggtorka. Alla som bloggar här på Sevendays har inte en jättestor bloggvana, men sitter ändå på intressant kunskap och berättelser.

Sedan tror jag inte att bra kvalitet på en blogg nödvändigtvis behöver innebära att den uppdateras ofta. Bloggar som uppdaterar mera sällan kan ändå leverera otroligt bra innehåll. Som till exempel Patricia Rodas fotoblogg.

 

Skarmklipp 2015 12 12 15.03.11Min gamla blogg, liteskrik.blogspot.fi.

 

Jag har bloggat på Sevendays sedan starten i februari. Innan sajten öppnades var det en öppen ansökan som jag deltog i, och blev vald. Till en början var jag tveksam till om just jag passar här. Det kändes så kommersiellt och en stor del av det jag bloggat om tidigare handlar ju uttryckligen om konsumtionskritik. Jag var på något sätt rädd för att bli utnyttjad, för att "sälja ut mig". Haha. Gjorde till och med en lista på hur jag förhåller mig till annonsering, för att inte glömma var hjärtat står.

Jag övervanns ändå av frestelsen att få fler läsare, att få prata om mina hjärtefrågor med fler människor. Att uppgradera mitt bloggande (som jag ändå hållit på med i typ tio år). Och så är jag så förtjust i Linn (som jag studerade journalistik med). Därför är jag på Sevendays.

Tack för frågan Sofie! 

 

Skarmklipp 2015 12 12 15.03.42Mitt allra första inlägg på Sevendays.