Visa inlägg taggade med 'body positivity'

tisdag 26 september 2017 - 21:13

Att konstant köpa större byxor

Skarmklipp 2017 09 26 21.09.43

Med Zara Larsson och Destiny's Child i lurarna länkade jag i dag fram längs havskajen och funderade på kroppen.

Det senaste halvåret har jag köpt nya byxor fler gånger än jag kan räkna, samtidigt som jag sorterat bort för små byxor – även det fler gånger än jag kan räkna. Varje gång jag gått till UFF eller Fida har jag jagat så stora byxor att jag helt säkert ska slippa köpa större nånsin igen. Jag har letat i XXL-räckena och provat kopiösa mängder byxor för att hitta ett par – det hittas alltid bara ett par – som inte skaver nånstans när jag sitter eller går. Och likt förbannat har byxorna blivit för små andra gången jag ska använda dem.

Hallå kroppen! Vad är det här för jånor? Det har varit lite kämpigt att bära på en kropp i förändring i detta kapitalistiska samhälle som matar och profiterar på kvinnors kroppshat. Men idag när jag sprang fram i havsvinden och kände en enorm hästkraft i benen slog det mig att den här nya kroppen är rätt bra den med. Därav denna lista:

 

Vad jag lärt mig om kroppen av att konstant köpa större byxor

1. Kroppen slutar inte förändras efter puberteten. Länge trodde jag att den kropp jag hade som 21-åring skulle fortsätta att vara min bara jag hade lite disciplin. Nu har jag i och för sig inte haft någon jämt flytande ström av kroppslig disciplin de senaste 7 åren men hävdar ändå att detta är sant: Kroppen fortsätter att förändras längs med åren. Hållning, vikt, hud, ansikte, hår. Allt utvecklas.

2. Det finns andra sätt att se på kroppen än den kapitalistiska. Simhallar, omklädningsrum, crouquis-timmar, body positivity-instagramkonton. Det går att träna upp en mera älskande attityd till sin egen och andras kroppar, men då gäller det att regelbundet mata sin blick med andra bilder än ***Reklamkroppen***.

3. Det finns en ny, stark skönhet i min nya kropp. De större byxorna behövs för att jag fått mera mage, höfter, rumpa och lår. Ibland känns det fortfarande klumpigt med den här nya kroppen som inte är lika lätt att yoga med som den en gång var, som tar upp mera plats i kollektivtrafiken och behöver större handdukar. Men det som gör den här kroppen vackrare än min tidigare kropp är: mina ben som liksom har lika delar mera muskler och pondus nuförtiden, och mina silvriga tigerränder som dykt upp här och där. Jag har hört att de kallas bristningar men jag fattar inte: inget har brustit. Tvärtom har det inre ljuset brutit fram. Snyggare än alla tatueringar i världen.

4. Mera kropp betyder mera jag. I en kultur som ofta vill få kvinnor att bli mindre känns det befriande att min kropp bestämt sig för att bli större. Jag tar mer plats, och har därför lättare att hävda mig i situationer där någon vill förminska mig. Nu kan det ju hända att ingen annan märkt av denna förändring. Jag går åtminstone inte runt och kollar om andra gått upp fyra numror i byxstorlek sen senast, men den inre vetskapen om att det finns mera centimetrar av mig är hisnande. Mera Liisa i världen.

Varsågoda. Dela gärna med er om ni fått liknande insikter!