Visa inlägg taggade med 'fasta'

fredag 10 mars 2017 - 20:22

Provocerande med massage?

Skarmklipp 2017 03 09 12.35.18

 

Den eminenta bloggen Bloggkoll gjorde mig uppmärksam på att det kanske inte är helt självklart för alla varför det kunde vara provocerande för någon att jag massagefastar i år. Som jag alltså skrev i det här blogginlägget.

Det är det egocentriska i det hela som jag tänker mig kan provocera. Fastan ska enligt den kristna traditionen inte vara ännu ett av dessa individualistiska självförbättringsprojekt som vår kultur redan är full av, utan något som handlar om att avstå från något kroppsligt för att få mera rum för Gud och medmänniskan. Men i stället för att fasta från något dåligt beteende så fastar jag alltså i år till något. Och detta något är inget som vid första anblicken ter sig särskilt medmänskligt eller andligt.

Min massagefasta går ut på att gå på massage en gång i veckan, eller göra något annan kärleksbehandling för min kropp. Jag har svårt för det här, eftersom jag ser det som något som bara extremt privilegierade och rika människor kan göra. Pengar ska gå till mat och kläder, inte till världsligt bjäfs. Typ. 

Men min utmattning har gjort att jag just nu har väldigt låg kapacitet och lust att vara till för någon annan människa än mig själv. Jag har inte samma intresse för andras liv och mående som jag hade tidigare. Jag orkar inte gå till de asylsökandes demonstration på järnvägstorget och visa mitt stöd. Jag har till och med gått förbi den några gånger, med god tid men totalt utan lust att sätta mig in i andra människors situation. Just nu är jag väldigt egoistisk. Jag vill bli något annat än det.

Min kungstanke med massagefastan är att jag genom att lära mig vara nådig mot mig själv kan lära mig att a) vara nådig mot andra och b) återfinna lusten att vara en god medmänniska. För att kunna göra det behöver jag hitta tillbaka till Guds kärlek till varje människa, även mig. Bara därifrån kan jag ösa ut kärlek till andra utan att själv bli ett tomt skal.

Hittills i massagefastan har jag varit på massage en gång, simmat en gång, tvättat mig med en hemgjord skrubb (superenkel att göra av olja och socker) och lackat naglarna. Känner redan att jag behöver mer, mer.

 

 

PS. Har ni märkt att fastan på sistone har blivit något som allt fler människor känner till vad det är? My och Joppe på x3m fastar från sociala medier (om jag hörde rätt genom bruset när jag borstade tänderna), likaså gör Anne Hietanen och Karkki kör ekofasta. Och även Ellen? Bara det här att ordet fasta blivit mer etablerat (i stället för typ strejk och detox), och att människor verkar veta att det kan handla om annat än att fasta från mat eller banta. Så var det verkligen inte för några år sedan när jag fattigdomsfastade och folk bara va va va? Kul att medvetenheten ökar!

 

torsdag 9 mars 2017 - 10:31

Bananasböckerna!

Bananasbocker

De här böckerna och tidningarna köpte jag igår när jag gick bananas på Akadmen. Erika och Sandra frågade, så här kommer rapport!

 

Vi börjar med orsaken till att jag gick in till bokhandeln överhuvudtaget:

 

Bananasbocker2

Huili. En liten tidskrift som jag tänker ska hjälpa mig att lära mig vila.

 

Bananasbocker3

I den finns till exempel tips på hur man reparerar stickade grejer. Det visste jag redan, men det fanns en massa annat skönt att vila ögonen på också.

 

Bananasbocker6

Som till exempel en artikel om mitt favoritämne: textilindustrin och förbättringen av den. Det här temat är extra intressant för mig just nu eftersom jag har blivit tillfrågad att hålla en peppföreläsning kring temat på Global Aktion i slutet av april. Global Aktion är Finska Missionssällskapets nätverk för unga vuxna som vill förändra världen. Jag ska prata den 22 april kl 10.30 på Observatoriegatan 18 i Helsingfors. Förutom mitt peppande ordnas det klädswap. Välkommen!

 

Bananasbocker4

Jag köpte också den här tidningen. Maailman kuvalehti. Jag har tydliga minnen av den från när jag var liten. Den fanns alltid hos äldre släktingar, på ett bord bredvid en läsfåtölj. Då var layouten helt annan. Stram och allvarlig med rött och svart och raka linjer. Min nyfikenhet på den här förnyelsen avgjorde köpbeslutet.

 

Bananasbocker5

Den innehåller en massa bilder och intressanta reportage om världen.

 

Bananasbocker7

När jag såg den här bjässen började jag nästan dregla. Tänkte först att den knappast kan lära mig så mycket nytt, jag har ändå läst och tänkt en hel del kring klädindustrin de fem-sex senaste åren. Men boken visade sig vara ganska fackmässigt uppbyggd, men på ett estetiskt sätt. Så jag ser den mera som ett uppslagsverk att gå till när jag till exempel funderar på vad regenatfibrerna egentligen heter när de står på tvättlappen.

 

Bananasbocker8

Dregel, dregel. Vänligen notera att jag lackat naglarna. Detta är något jag inte gjort på evigheter, men som jag gjort nu som en del av massagefastan. Att ta hand om och piffa min kropp är att ta hand om och piffa min själ.

 

Bananasbocker9

En fibertabell!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

 

Bananasbocker10

Den här boken har jag väntat på ända sedan jag läste Oneiron och upptäckte att Koko Hubara (som driver bloggen/webbzinet Ruskeat tytöt) hade kritiserat den ganska hårt för kulturell appropriering, något som jag inte alls tänkt i läsningen av första halvan av Oneiron. När jag fortsatta läsa andra halvan var det med helt andra ögon. Laura Lindstedt använder sig väldigt starkt av stereotyper i boken. Jag är fortfarande osäker på om det är avsiktligt och därför smart på någon metanivå eller om det bara är slarvigt. Ser fram emot att läsa Koko Hubaras egen bok!

 

En annan bok lämplig att införskaffa på kvinnodagen är denna:

 

Bananasbocker11

En klassiker, säger så många. Dags att ta reda på!

 

Urk, nu måste jag bara läsa klart de sista 70 sidorna av Goldfinch av Donna Tartt. Jag vet att det här ska vara en jättebra bok, men jag har nog läst den i helt fel tid i livet. Meningarna är för långa och förvirrande för min utmattade hjärna. Jag får bara korta stunder av flow i läsandet och den där boken är ju så himla tjock! 

torsdag 2 mars 2017 - 20:42

Provocerande men genialt?

Den här bloggen går på sparlåga just nu, på grund av att all min energi går åt till att försöka vila ut mig ur min utmattning. Men nu när fastan är här igen kan jag inte låta bli att berätta hurdan idé jag fick för fastan i år. Jag tycker den är genial!

De senaste åren har jag haft många rätt krävande fastor. Gett bort hälften av inkomsten till välgörenhet, konsumtionsstrejkat, fastat från kaffe, från sociala medier. Men i år är jag sjukskriven för utmattning (och jaja depression också, inget att hymla om) och känner bara nej inför att fasta genom prestationer. Jag är redan vegetarian och känner att veganism i nuläget inte är klokt med tanke på utmattningen (vet inte annars heller om veganism faktiskt är lösningen på våra ekologiska problem). Annars är det ju en toppengrej att skippa köttet under 40 dagar fram till påsk, vilket är ett av de vanligaste sätten som kristna fastat på genom århundradena.

Men så slog det mig att kanske det går att hitta på en mera nådig fasta, något som hjälper mig att inse att Guds kärlek till mig faktiskt kommer före mina prestationer. Och det första riktigt nådiga jag kom att tänka på är massage! Att under fastan en gång i veckan gå på massage, eller på annat sätt ge kärleksbehandling till min kropp, kanske klippa mig, besöka Georgsgatans simhall. Måste ännu kolla om jag kan ha råd med det, har noll inkomst just nu, i väntan på att bostadsbidrag och sjukdagpenning ska uppenbara sig. Men jag tänker mig att pengarna till massagen nog ska dyka upp bara jag har tillit.

På gårdagens askonsdagsmässa (som för mig är en årlig tradition att inleda fastan med) i Gamla kyrkan nämndes det flera gånger att Gud vill oss liv, att vi inte ska klä oss i säck och aska under fastan utan smörja in vårt hår med olja. Allright, säger jag. Det känns lite otippat men jag är övertygad om att efter allt sheisse som jag varit med om det senaste året så har Gud nu bestämt sig för att bjuda mig på en sju veckors spaupplevelse av rang. Lite som kompensation kanske, eller som påminnelse om att jag verkligen varit på villovägar på sistone och nu behöver komma hem.

Det handlar kanske om att jag nu äntligen ska få lämna prestations-Liisa bakom mig. Omvänd dig och tro evangelium, sa prästen medan jag fick ett kors av aska i pannan under mässan. Jag tolkar det som en omvändelse från prestationen till nåden, för det är ju ändå nåd hela evangeliet sjunger om.

Det är så vanligt att folk i dag skyller vår intensiva prestationskultur på Luther. Det gjorde min psykolog också för någon månad sen och det var nära att jag fick feil i hovo. Hon liksom skyllde mitt illamående på Luther, när det ju faktiskt är den lutherska nåden som burit mig genom de värsta stunderna. Jag är älskad och värdefull, oavsett hur snyggt mitt CV är.

Så massagefasta, gott folk. Någon som hakar på?

 

Skarmklipp 2017 03 02 21.23.33Vila. Mys. Kuddar. Bild från en tid när mitt kuddägande var ymnigt.

 

 

PS. Jag är ledsen om mina tidigare fastor (som många gånger fått oväntat stor medial uppmärksamhet) har gett dig prestationsångest. Jag var bara så ivrig över dessa häftiga möjligheter att öva in nya goda vanor och därmed göra världen bättre. Men jag fattar nu. Vi behöver också vara snälla mot oss själva ibland. Sori.

 

söndag 28 februari 2016 - 22:28

Outfits och fasterapport

Hopla, här kommer en fasterapport i racerfart. I början av fastan lovade jag att fasta från tre saker: animalier, socker och behå (åtm några dagar i veckan). Hur har det gått hittills? Så här:

 

-->Animalier: Delvis fail, delvis win.

Mina luncher innehåller oftast mjölkprodukter, eftersom jag inte velat besvära jobbköket med en önskan om veganmat (vegetariskt känns redan som ett projekt där). Frukostarna har jag däremot lyckats göra veganska. Har bytt ut smör och ost på mackan mot något av följande: hummus, jordnötssmör, tahini, Oatlys På Mackan, medelhavspasta med cashew och paprika (pirkka säljer en god en, leta efter liten burk på samma hylla som peston), pirkkas medelhavspasta med salvia (samma hylla). På med lite gurka, tomat, avokado eller groddar. Smaskens.

 

-->Socker: Delvis fail, delvis win.

Jag har lyckats säga nej till de sockriga efterrätterna som jobbköket bjussar på varje dag (förutom hedelmäpäivä). Jag har upptäckt att det går att ta en frukt i stället. Kaffepauserna är en annan utmaning, speciellt den där ena dagen när en kollega slängde fram tre olika chokladtårtor på kaffebordet. Det var nära att jag kallade honom Satan (i stället hulkade jag dramatiskt). Men jag har klarat av att nöja mig med en medhavd frukt eller bara låtsas som att min tekopp är precis lika god som sockret på bordet. Ibland har jag ändå feilat, speciellt om det är stressiga dagar. En Fazers blå där, en ingefäragodis här.

Att säga nej till sockret är den svåraste fasta jag någonsin haft. Det här är faktiskt första gången jag sockerstrejkar och det är skrämmande att märka hur beroende jag är av de där vita kristallerna. Jag som trodde att jag åt rätt lite socker har fått uppdatera min självbild.

 

-->Behå: WIN!

Jag trodde att en behålös dag i veckan skulle vara en stor utmaning. Tänkte att jag nog får vänja mig långsamt för att inte få värk i kroppen. Men hörni! De behålösa dagarna blev fort 2-3 i veckan och min kropp värker faktiskt mer de dagar jag har behå än de dagar jag är utan. Förvånansvärt fort blev jag också så frimodig att jag gått på yoga utan behå. Nu hänger min sportbehå helt sysslolös och sorglig på sin galge. Den attraherar mig inte alls.

Det är ju helt logiskt egentligen: utan en massa remmar hit och dit som spänner åt och skaver är kroppen mycket gladare. Förstås. Men tänk ändå om det är så att hela den här behågrejen bara är lurendrejeri? Tänk om det är så att våra bröst mår mycket bättre utan denna udda mackapär? Svindlande. (Det här är säkert jätteindividuellt och jag hävdar inte att alla skulle ha samma upplevelse, men varför inte testa?)

Så två outfits på det. Den hugade kan ju försöka gissa om de är tagna på behålösa dagar eller inte.

outfit feb2

Smutsigt hår i knut. Vit skjorta i viskos, från mammas garderob. Handledsvärmare i ylle som jag fått av mamma. Labelled-byxor som faktiskt skräddarsytts enligt just mina mått, på Åland, av gamla herrbyxor. De var inte alls dyra med tanke på arbetet bakom (typ 90-100 euro? inklusive frakt!), rekommenderas att beställa byxor av Linda på Labelled! Och så de sedvanliga Duckfeet-skorna.

 

outfit feb

En bild tagen efter jobbet, på väg till yogan. Allt är loppis förutom skorna, yogamattan och den svarta fransiga halsduken. De rosa Benetton-yllebyxorna är mitt senaste loppisfynd. Jag känner mig mycket konstnärlig i dem. Återigen är detta en outfit där jag bara behöver skala av ett lager för att vara yogaklädd.

 

Hur går det med din fasta? Fails eller wins?

måndag 15 februari 2016 - 20:13

Misslyckanden och morgonilska

Jag var så arg i morse. Trots att helgen varit trevlig – nej, ljuvlig – med snusande på ett riktigt nykommet syskonbarn och besök i både kyrka och simhall med två plötsligt mycket äldre syskonbarn. Trots solsken och trots generöst slappande.

Det är som om ilskan inte förstod att jag inte bäddat för den. Jag hade ju manglat lakanen för lyckan, friden, feng shuin. Det var inte hopplösheten, irritationen och utsiktslösheten som skulle få trycka sina huvuden mot de omsorgsfullt påträdda dynvaren.

Jag var nästan trotsigt arg. Jag höll i härdigt fast i ilskan, trots att morgonbussen kom bara en minut efter att jag ställt mig för att vänta på den. Trots att jag fick en sittplats. Trots att jag kunde se havet när bussen rullade över bron från Drumsö. Ilskan var min rättighet, min, bara min. Så ofta som jag går runt och är en snällis så har jag ju liksom tjänat in ett helt lass ilska. Jag bibehöll stadigt min ilska trots att min arbetsplats i dag inledde sitt gratisloppis.

På lunchen var jag arg över att efterrätten – apelsinkvark – såg så god ut i all sin icke-veganskhet, på eftermiddagskaffet var jag arg över att jag inte fick äta av chokladen på bordet, på grund av någon löljig skenhelig idé om fasta som jag kommit på.

Så arg, så arg. Till slut grävde jag ändå fram sockrigt ingefäragodis ur min arbetsgömma, och norpade den nästsista fazers blå ur skålen på kaffebordet. Hällde mjölk i teet av bara farten.

Jag får väl börja om fastan i morgon. Herrens nåd är var morgon ny sägs det.

---

Tog en tupplur när jag kom hem. Pratade med Laura. Läste lite Dagens lösen (min nya favoritandaktsbok, det berättar jag mera om i torsdagens KP), läste lite bibel, och läste slutligen lite i Martina Moliis-Mellbergs mästerverk till bok A och fastnade för orden:

och Atlas, han står där. väntar på att någon annan ska
fatta hans beslut. gör du inte det, Atlas? väntar du
på mig? på att jag ska krossa sanden med mina ord och
mina viljor. på att jag ska tvinga himlen ur händerna på
dig. du är svag, Atlas. hur många himlar du än orkar bära
är du svag tills du låter bli.

---

Jag vill låta bli.

 

Skarmklipp 2016 02 15 20.39.22En tidigare stund av surpuppighet, från min instagram @liteskrik som sover så sjuttons efter min adventsfasta. Har inte ännu uppbådat tillräckligt driv för att att raclaima mitt instagrammande. Kanske när det blir ljusare igen. Kanske när ilskan släpper.

måndag 8 februari 2016 - 20:47

3 saker jag vill avstå från

Karnevale! Vi är mitt inne i fastlagen just nu och det innebär party party, speciellt i matväg.

Hör bara: I går var det fastlagssöndag och jag fick träffa mitt fina bärarlag på en wafflelicious brunsch, oj madre, vi åt mandelmassa och grädde på våfflor. I dag hade vi filmkväll efter jobbet och jag lyckades på någon vänster svänga ihop en härlig korngrynssallad med avokado, tomat och fetaost. Kollegerna bjöd på himmelsk hummus, brassigt bröd och ofantligt god ost. Nam nam. I morgon är det fastlagstisdag och jag hoppas innerligt att vårt jobblunchställe bjuder på maffiga fastlagsbullar. Annars blir det att gå ut på stan och jaga.

Varför denna hets? Jo, karnevale är att säga hejdå till köttet inför fastan som börjar på onsdag. Eftersom jag redan sagt heippa för gott åt mitt kött så går min karnevale i år ut på att säga adieu till mjölkprodukter och socker. Japp, det blir en veganfasta igen (här är ett bra recept från förra årets veganfasta). Och socker, för att få lite ny utmaning, och för att flera från mitt bärarlag också planerar att fasta från socker. Det är ju alltid viktigt med kamratstöd.

Vill du också vara vegan under fastan (alltså i 40 dagar fram till påsk) så kan du få virtuellt kamratstöd i facebookeventet Fasta som den kristna veganföreningen Vildåsnan ordnar. En bra inspirationskälla är också gruppen Matnörderi på veganskt vis.

Ja, för det finns ett tankespår inom kristendomen där djuren inte är skapade primärt för att vara mat, utan för att vara våra vänner. Det ska jag utforska närmare under fastan, har jag tänkt. (Om någon har ett djur att erbjuda mig som vän så är jag lyhörd, dock inte katt för jag är mycket allergisk.)

Eftersom jag har svårt att fasta bara från en sak, så jag slänger med en lite roligare grej också, inspirerad av Ila Nordmans fantastiskt intressanta blogginlägg om bröst. Under fastan tänkte jag våga vara behålös någon dag i veckan. Också utanför hemmet. Spännande, och ganska långt utanför min bekvämlighetsruta. (Men vilken rolig utmaning för den dagliga outfiten!)

För mig handlar inte fasta om att utsätta mig för något obehagligt och farligt. Det handlar om att utmana mig själv att ta steg närmare den varelse jag är skapad till att vara. Om Gud hade tänkt att det behövs behåar hade hon väl planerat våra kroppar på ett annat sätt.

Så där ja. Har du tänkt fasta i år? Hur? Från vad, till vad? Är det något du undrar över med fastan?

fredag 4 december 2015 - 12:31

Medieloppan

Denna regniga decemberfredag visade sig vara dagen då jag syns till också på lite andra platser än på mitt jobb.

Min krönika i Sevendays-tidningen kan ni läsa här (bläddra mot slutet). Den handlar om den konstiga längtan efter en julkrubba.

Och här är en artikel om adventsfastan i Vasabladet: Hon instagramstrejkar till jul. Älskar kärleken i kommentarsfältet.

Skarmavbild 2015 12 04 kl. 12.37.11

 

onsdag 2 december 2015 - 13:37

Kyrkpressenfie 6

Kyrkpressenfie6

Heippatirallaa, i dag är jag så trött att det behövs dessa dubbla filter för att inte skrämma slag på eventuella småbarn och hjärtsköra. Gick och lade mig för sent, somnade aldrig pga av hosta och när väckarklockan ringde passade jag på att välta ett vattenglas över hela mitt liv. Länge sedan jag varit en sån svärande farkost till morgonmonster.

Men på jobbet uträttar jag saker i bra takt. Kanske det är tröttheten som tar bort alla tankar om att det ska göras bra om det alls ska göras. Nu bara gör jag.

I morse ringde Heidi Kojonen från Vasabladet och intervjuade mig om adventsfastan, eller skärmfastan som hon genialiskt nog kallade det. Jag var lite disträ medan jag väntade på att få korrläsa hennes text (som var bra!). Lite orolig. Men som min kollega Nina sa: Det är nyttigt att påminnas om hur stort förtroende vi journalister förvaltar när vi tar hand om de ord som människor ger åt oss.

 

måndag 30 november 2015 - 21:59

Heimani mett + fasterapport

Efter fem dagar av ynklighet blev jag äntligen frisk i söndags!

Mirakulöst nog hände detta:

Jag tog en härmed-är-jag-frisk-dusch, släpade ner två lass tvätt till tvättstugan, släpade upp tre lass grunkor till vindsförrådet, justerade möbleringen, packade upp mina böcker (och förstod först nu hur mycket jag saknat dem, hur mycket del av min personlighet de är), hängde upp mitt enda julpynt och improviserade en adventsljusstake. Hade tänkt hälsa på syskonbarn och kuta iväg till adventskyrkan också, men nån reson fick det vara. Jag var ju ändå toipilas (superbra finskt ord).

Tänker friskheten till ära göra en Amanda och bjuda er på sällan skådade bilder från mitt nya hem. Varsågoda, ett hörn av hemmet från två olika vinklar:

adventshem

Mitt master bedroom sett från köket. Framme i vänstra hörnet kan ni skymta min adventsljusstake: fyra värmeljus på ett fat. Avancerat.

 

adventshem2Och här ser vi mitt master bedroom sett från hallen, med mitt enda julpynt hängande i fönstret. Jag delar alltså en tvåa med min syster och mitt rum är egentligen ett vardagsrum med ett jättestort fönster och tre dörrar. Tämligen svårt att inreda, men sakta sakta närmar jag mig hemkänsla. Och hemkänsla, det är allt jag begär.

---

Och som sockret på bottnen och bonusen på chefslönen: en kort rapport om adventfastans första dag!

Jag har njutit massor av att ha något som tvingar mig bort från facebook, instagram och twitter. Inte alls svårt att hålla mig borta från insta och twitter, men dessvärre behövde jag kolla några grejer på fb i jobbärenden i dag. Men innan jag loggade in sade jag tyst för mig själv vilket mitt syfte var ("kolla in den fb-gruppen, söka upp den infon"). Lyckades hålla mig från att börja scrolla ner i flödet, hurra.

En sak som Rabbe säkert sagt många gånger (den myslurven har varit borta från fb i snart ett år!) men som först nu sjönk in hos mig är följande: den mesta infon på fb är ju onödig. SANT. Det är njutbart att inte ha den infon i min skalle nu.

torsdag 26 februari 2015 - 11:05

Nej, inte påsk snart.

En vecka av fasta är förbi, och jag har ännu sex veckor utan mjölk och ägg framför mig. Det är lite jobbigt, men jag gläds. Det känns som en rensning, en ordentlig städning inför påsken som jag anar kommer nån gång, men inte än.

Så snubblar jag över bilderna på instagram, de av påskpynt och gula indredningsdetaljer. Passerar godishyllan i affären och märker att det burits in en helt ny hylla full av kinderägg, mignonägg och de där gräsliga chokladhararna som bara är en kopia av de lika gräsliga jultomtarna. Ett skal av choklad, en glansig folieyta och ett mörkt hål innuti.

Snart är påsken här! ropar reklamen och börjar rusta för nästa konsumtionsrush. Den är ju van från julen att börja tidigt (julmusik i oktober är väl den nya normen), så sex veckor innan påsk är väl ingenting?

Stopp. Jo, det är visst nånting. Före påsken kommer en sju veckor lång fasta, en tid av enklare livsföring och eftertänksamhet. Fastan är en tid att vandra i öknen, att leva med lättare bagage. Det är en värdefull tid.

Precis som med julen så är det tydlig skillnad på dagarna inför påsken. Den ena  dagen blir Josef och Maria nekade rum i härbärget, och nästa dag föds Jesus. Den ena dagen är Jesus död och begraven, den nästa är graven tom.

Kommersialiseringen av högtiderna suddar ut de här gränserna mellan dagarna. Juldagen är inte längre speciell, för julkrubban har legat framme i skyltfönster i en månads tid redan. Långfredagen är inte längre sorglig, för fredagar innebär ju fredagsmys, och de glada kycklingarna har redan prytt hemmet i en månad. Vi hinner tröttna på högtidspyntet redan innan högtiden inträffar.

Vi är i öknen än. Låt oss vara här, i bara sex veckor till. Sedan ska vi festa!

Veganmat 2015 02 26 10.48.08Det finns glädje i öknen också, den är bara lite annorlunda. I går var min fasteglädje att jag lyckades göra en god vegansk gryta av kylskåpsrester.