Visa inlägg taggade med 'feminism'

fredag 26 maj 2017 - 13:00

Som playdough.

Jag försvann in i mitt nya jobb den senaste månaden, och har inte synts till här på bloggen därav. Jag jobbar med radioandakter och det är väldigt roligt men gör mig också trött. Slut på lägesrapport, över till breakup-tankar!

 

Skarmklipp 2017 05 26 12.55.28

 

Jag har storkonsumerat internetberättelser om breakups på sistone, och ett tema som förekommer i många av dem är detta med att plocka upp spillrorna av sig själv. Det är både skitjobbigt och faktiskt lite spännande. För mig är fördelningen 60% skitjobbigt och 40% lite spännande.

Cissi Wallin sa i det första avnsittet av den nya podden Penntricket att män ofta är som betongklumpar som inte förväntas anpassa sig efter sin omgivning. "Han är nu sådär bara, det är bara att ta honom som han är!" Kvinnor däremot är ofta som playdough, som modellera, alltså flexibla och formbara. De förväntas anpassa sig så att de inte stör andra. Den här förväntningen är internaliserad hos de flesta kvinnor, så att vi liksom självanpassar oss före nån ens hinner be oss att göra det.

Jag känner  igen mig. Wallins tes gäller på ett allmänt plan, men för mig blir den extra tydlig i förhållanden. När jag är ihop med nån förstärks de sidor av mig som är kompatibla med honom, eventuellt på bekostnad av mina egna preferensers blomstring. När jag var ihop med Fredrik (för länge sen!) spelade jag till exempel en massa teve-spel och åt chips. Det är något jag tycker om att göra, men inget jag någonsin självmant skulle få till stånd. Jag tror inte ens att jag köpt en påse chips sen vi gjorde slut 2013. Kom att tänka på det förra veckan när Laura köpte hem chips och dipp och vi nästan förgicks av hur otroligt gott det var. Det här var en viktig del av mitt liv i två år, men inte längre.

Jag tror mig vara en ganska stel modellera. Säger nej skärp dig om en pojkvän för tydligt kräver anpassning, typ om det är något som gäller mitt utseende. Men trots att jag är stel modellera så är jag ändå en pleaser, en person som automatiskt försöker vara andra till lags. Har en pojkvän en gång sagt att jag ser tjock ut eller har fula glasögon så stannar det kvar och mala i huvudet, trots att jag lagt ner foten och argumenterat högt och klart för att det där är fula ord som inte betyder nånting alls i den här galaxen, kanske är de guld värda i Malströmsgalaxen men inte här.

De vassa kommentarerna lämnar kvar i medvetandet, likaså de snällare kommentarerna som kanske kunde klassas som konstruktiv feedback. Och om förhållandet sakta sluttar neråt och jag känner mig oälskad så är det som att de där kommentarerna ersätter alla positiva och självsäkra tankar jag har om mig själv. Jag ger arga blickar åt min putande mage, jag skaffar nya glasögon trots att ögonläkaren säger att de inte behöver förnyas. Kan alla mina fel bara rättas till så kanske jag kan bli älskad. Ett hemskt tankemönster.

Under 3,5 år har jag hunnit göra en miljon mikroanpassningar. En del av dem är säkert helt vanligt sunt beteende i ett förhållande, förstås formas man av sin partner. Men alltför många av mina mikoranpassningar är beklagliga, för nu står jag här utan att riktigt veta vem jag är längre. Vad är Liisa och vad är den Liisa som anpassat sig efter Rabbe?

Det här kommer att ta tid att reda ut. Krashen var hård och spillrorna flög ut lite varstans. I dag planterar jag om mina krukväxter. Riktiga Liisa eller Liisa som anpassat sig? Riktiga Liisa. I morgon ska jag på krokikurs. Riktiga Liisa? Jo, men också en Liisa uppmuntrad av Rabbe.

Fokus nu är alltså på att definiera mina egna konturer igen. Den här gången med vattenfast tusch. Aldrig mera vill jag vara en pleaser. Det är slutkompromissat nu.

Kan du känna igen dig i det här? Som kvinna eller man, som playdough eller betong?

 

söndag 2 april 2017 - 20:41

Fem tjing så blir du min (kommunalvalskandidat)

Sevendays tema den här veckan är kommunalvalet, och det finns en blogglista den hugade kan fylla i. Jag är själv lite on the lazy side så jag svarar bara på en enda punkt:

 

När jag väljer min kandidat tänker jag på:

1. Kön. Det är väldigt få gånger jag röstat på en man, antagligen bara när det valet stått mellan man nummer ett och man nummer två. Hur klok och medkännande en man än är så kan han inte representera mig gott nog när det gäller politiska beslut, this I know.

2. Parti. I mitt första val röstade på en ung feministisk kvinna som inte blev invald – i stället gick min röst till att stöda en äldre man som lutade åt höger. Då insåg jag att det ju faktiskt inte gäller så mycket att hitta en kandidat en kan identifiera sig med, som att hitta ett parti vars linje en kan stå för. Här är vänster-högerskalan fortfarande mitt bästa verktyg. Hur ska resurserna fördelas? Jag vill ha höga skatter och ett samhälle som tar hand om de mest utsatta. Jag vill också att samhället tar hand om miljön, flyktingar, glesbygden och kollektivtrafiken – och som inte låter sig förblindas av "marknadskrafterna". Så jag brukar rösta på ett vänsterparti. Någon gång på SDP, oftast på Vänstern. (Har ju bott i Åbo där jag fått rösta på Li Andersson i flera omgångar, vilken lyx.)

3. Språk. Kandidaten måste vara svenskspråkig (i presidentval är det ju sällan möjligt, men annars). Någon annan minoritet kunde jag oc

kså rösta på. Det är viktigt för mig att det finns minoriteter med i beslutsfattandet. Det är så mycket som en majoritetsperson inte ser.

4. Tro. Det här var ett viktigt kriterium för mig tidigare, men just nu verkar det som att det bara leder mig till Kristdemokraterna. I den bästa av världar skulle min kandidat ha en insider-syn på vad religion innebär. Men i det land vi har just nu är jag glad så länge det finns partier som jobbar för medmänsklighet och resursfördelning. Ur ett kristet perspektiv så tycker jag ändå att Vänsterns och SDP:s prioriteringar står närmast den Jesus jag har som idol.

5. Ålder. Så ung att kandidaten vet hur det är att inte äga sitt boende, men så gammal att hon lärt sig hushålla med sina mentala resurser. 

 

Här finns Yles valkompass. Och här är Hesaris, för den som kan finska och bor i de större städer som finns i valmaskinen.

Valdagen är söndagen den 9 april 2017 och förhandsröstning i Finland ordnas 29.3-4.4.2017 och utomlands 29.3-1.4.2017. 

 

Använd din röst, det är freakin' awesome att vi har demokrati i det här landet!

 

Skarmklipp 2017 04 02 20.14.02

Hur ska vi leva ihop, undrar kaninerna. – Vi ska ha bättre cykelvägar, säger 34% av dem enligt de senaste opinionsmätningarna. (Min målning från 2006)

 

 

Och bara ett litet PS: Huj så trött jag är på att devisen "Hem, tro, fosterland" används så mycket i det här valet för att beskriva en konservativ politisk hållning. Jag älskar mitt hem! Jag tycker det är superviktigt med positiv religionsfrihet, och värdesätter att få bo i ett land med fred. Men jag vill inte rösta på Sannfinländarna, Kristdemokraterna eller Samlingspartiet för det. Fatta. Så himla luddig devis.

 

Tillägg: Nu har jag gjort lite tester och läst lite valmanfiest hit och dit. Det är troligt att min röst den här gången går till den här kandidaten.

torsdag 9 mars 2017 - 10:31

Bananasböckerna!

Bananasbocker

De här böckerna och tidningarna köpte jag igår när jag gick bananas på Akadmen. Erika och Sandra frågade, så här kommer rapport!

 

Vi börjar med orsaken till att jag gick in till bokhandeln överhuvudtaget:

 

Bananasbocker2

Huili. En liten tidskrift som jag tänker ska hjälpa mig att lära mig vila.

 

Bananasbocker3

I den finns till exempel tips på hur man reparerar stickade grejer. Det visste jag redan, men det fanns en massa annat skönt att vila ögonen på också.

 

Bananasbocker6

Som till exempel en artikel om mitt favoritämne: textilindustrin och förbättringen av den. Det här temat är extra intressant för mig just nu eftersom jag har blivit tillfrågad att hålla en peppföreläsning kring temat på Global Aktion i slutet av april. Global Aktion är Finska Missionssällskapets nätverk för unga vuxna som vill förändra världen. Jag ska prata den 22 april kl 10.30 på Observatoriegatan 18 i Helsingfors. Förutom mitt peppande ordnas det klädswap. Välkommen!

 

Bananasbocker4

Jag köpte också den här tidningen. Maailman kuvalehti. Jag har tydliga minnen av den från när jag var liten. Den fanns alltid hos äldre släktingar, på ett bord bredvid en läsfåtölj. Då var layouten helt annan. Stram och allvarlig med rött och svart och raka linjer. Min nyfikenhet på den här förnyelsen avgjorde köpbeslutet.

 

Bananasbocker5

Den innehåller en massa bilder och intressanta reportage om världen.

 

Bananasbocker7

När jag såg den här bjässen började jag nästan dregla. Tänkte först att den knappast kan lära mig så mycket nytt, jag har ändå läst och tänkt en hel del kring klädindustrin de fem-sex senaste åren. Men boken visade sig vara ganska fackmässigt uppbyggd, men på ett estetiskt sätt. Så jag ser den mera som ett uppslagsverk att gå till när jag till exempel funderar på vad regenatfibrerna egentligen heter när de står på tvättlappen.

 

Bananasbocker8

Dregel, dregel. Vänligen notera att jag lackat naglarna. Detta är något jag inte gjort på evigheter, men som jag gjort nu som en del av massagefastan. Att ta hand om och piffa min kropp är att ta hand om och piffa min själ.

 

Bananasbocker9

En fibertabell!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

 

Bananasbocker10

Den här boken har jag väntat på ända sedan jag läste Oneiron och upptäckte att Koko Hubara (som driver bloggen/webbzinet Ruskeat tytöt) hade kritiserat den ganska hårt för kulturell appropriering, något som jag inte alls tänkt i läsningen av första halvan av Oneiron. När jag fortsatta läsa andra halvan var det med helt andra ögon. Laura Lindstedt använder sig väldigt starkt av stereotyper i boken. Jag är fortfarande osäker på om det är avsiktligt och därför smart på någon metanivå eller om det bara är slarvigt. Ser fram emot att läsa Koko Hubaras egen bok!

 

En annan bok lämplig att införskaffa på kvinnodagen är denna:

 

Bananasbocker11

En klassiker, säger så många. Dags att ta reda på!

 

Urk, nu måste jag bara läsa klart de sista 70 sidorna av Goldfinch av Donna Tartt. Jag vet att det här ska vara en jättebra bok, men jag har nog läst den i helt fel tid i livet. Meningarna är för långa och förvirrande för min utmattade hjärna. Jag får bara korta stunder av flow i läsandet och den där boken är ju så himla tjock!