Visa inlägg taggade med 'fivefingers'

tisdag 28 juni 2016 - 21:13

Springivern och Malenas sommarprat

Malena Björndahls sommarprat, det är så bra. Hur bra? Så bra att jag orkade springa mycket längre än vanligt på en av mina sällsynta kvällslenkkin. Maigad så långt jag sprang, och hårt (för att vara jag). Jag orkade till och med göra solhälsningar och armhävningar lite här och där under vägen. Tack Malena, det var ett ärligt och bra sommarprat. Som hjälpte mig att tänka nya tankar och springa underverk.

Jag har aldrig varit särskilt bra på att springa, även om jag ända sedan gymnasiet försökt komma in i det. Ivern har fort bytts till total motivationsbrist. De senaste åren jag ändå i långsam takt tagit en lenkki typ en gång i månaden eller så. Ofta driven ut av ångestskäl. Lufta skallen och lillhjärtat. Men det har sakta börjat vända, till att jag nu plötsligt klarade av att springa från Rödbergen till Olympiaterminalen och tillbaka längs med Eirastranden (jag mäter aldrig mina sträckor i kilometer, siffror har väldigt lite med mitt motionerande att göra).

Här är några saker som gjort det lättare för mig att springa:

1. Mina fivefingers. Barfotaskorna är inte bara fruktansvärt snygga utan även sköna att springa i. Jag får inte ont i knäna av dem, vilket alltid var ett problem tidigare med konventionella springskor. Tycker fortfarande efter ett år att det är roligt att klä på mig dem, och det motiverar mig att ta en lenkki. Känner mig också mera som en earthling när jag springer med dem.

2. Alla mina jumppakläder hänger på samma galge. Lätt att ta på sig, lätta att hänga av sig. Jag tvättar dem bara när de börjar lukta för äckligt.

3. Något år sedan fick jag tipset att springa så långsamt att det känns töntigt, och det har verkligen ökat lusten att springa. Jag får sällan ont i sidan längre, inte heller blodsmak och grisflås. Jag springer i maklig takt och njuter av syret och utsikten. Mot slutet kan jag klämma in lite hårdare fart för att kunna landa med ett ordenlitgt flås på innergårdens stenplattor.

4. Ett powerplagg. Det är mycket lite lättare att masa sig ut om jag vet att det är min Led Zeppelin-t-skjorta som hänger på jumppagalgen. Med den på är jag inte bara en röd flåsare, jag är också en tuffing.

5. Sporadiskt sällskap. Ibland händer det att jag springer med Rabbe. Det är bra dels för att det är mysigt (obviously) men också för att han kan höja min ribba lite. De gånger jag springer ensam är det lätt att ta det lite för lugnt, så att jag blir besviken efteråt när endorfinerna inte infunnit sig. Med Rabbe springer jag lite längre, och eventuellt lite hårdare.

6. Springandet är en belöning, inte ett straff. Det här är egentligen Rabbes visdom. Det är mycket mera motiverande att byta om till springkläder om det är själva springandet som lockar i stället för någon skräpmatsbelöning efteråt. (Även om blåbärs-kardemummaglassen i frysen ofta hägrar i tankarna när jag är på språng.)

fivefingersOskarpa fivefingers i Mariehamn. Fötterna liknar tassar på en varelse i Mumindalen, sa Ylva en gång. Fjantiga, sa Rabbe. Åsikterna haglar men jag står fast vid att de är snygga och framför allt tuffa.

tisdag 14 juli 2015 - 21:44

Hänt i veckan/knegar på/jämna plågor

Hopla, där for nästan en vecka igen. Som jag lite anade blev det tråkigt att dela med mig varje dag av hur det går med femeurosutmaningen. Så här en dryg vecka in i utmaningen att klara mig på fem euro om dagen kan jag ändå meddela: Det går bra.

Jag har lärt mig göra pannkaka på fiilis. Vad som helst slinker ju ner i en sån och det är billigt, mättande och världens enklaste lunchlådegrund. Några maffiga bitar pannkaka plus en sallad med soltorkad tomat är så mycket bättre lunch än microgröt. Nam.

Jag har klarat av att hålla mig till budgeten. Och då gick jag ändå på kafé i helgen!

Viktiga milstolpar i mitt liv i övrigt:

- har sprungit med mina fivefingers för första gången, efter att i flera veckor mest ha promenerat och klättrat med dem. Det är sant som alla säger, det gör otroligt ont i vaderna efteråt.

- plockade fram humoristen i mig och deltog i statistcasting. Gjorde därmed  lokaltevepremiär (start 6:40 i klippet).

- har badat vid två av Mariehamns officiella badstränder och två hemliga. Och tydligen börjat säga bada i stället för simma. Jag ålandifieras!

 

PS. Du vet nog vad jag tänker säga här. I morgon är det onsdag och andrumsdag! I mitt andrum i Radio Vega i morgon fantiserar jag om att flytta bort från alla jobbiga människor. Strax före sjunyheterna och strax efter nionyheterna.

måndag 8 juni 2015 - 12:00

Lomanainen

IMG 20150608 122110

Massor har hänt sedan jag skrev inlägget om ordet lifestyle. (Har svarat på alla kommentarer där nu, äntligen.) Jag har till exempel:

– gjort mina sista deeds vid Åbo Akademi (lämnat in betygsanhållan, tömt mitt skrivbord).

– släpat tusen ikeaenheter till loppis.

– sålt saker via fb-gruppen fleamarket Turku och fått en ny vän som säger att your profile pic is beautiful and I will come and visit you in Åland in summer.

– flyttat från Åbo (snyft, brööl)

– köpt Fivefingers i examensgåva till mig själv. (De är helt kreisi och mina fötter suckar lyckligt varje gång jag trär dem i skorna.)

– varit med Rabbe till Oslo och hängt med dessa fina typer:

Skarmklipp 2015 06 08 12.00.08

Några snabba Oslotips: Mathallen i Vulkan, Frognerbadet, Vigelandsparken, promenad längs med Akerselva (till exempel från Mathallen till Oslo Sentralstation), gå in i Operahuset (i stället för att bara gå runt på taket. Där inne kan man få stirra på en gigantisk träkonstrukiton och tänka oj, plus att operans toaletter finns bland mina top fem toaletter i världen). 

IMG 20150608 121742
Har man turen att få bo hos en barnfamilj kan också dessa aktiviteter ingå: gå på skogstur, hoppa på trampolin, leka vattenkrig, se Frozen.

Nu sitter jag hos Rabbe i Helsingfors och behöver åtgärda en hel del saker. Med livet, grejerna, jobbet. Fixarmössan på alltså, även om jag numera kan titulera mig lomanainen (semesterkvinna).