Visa inlägg taggade med 'mission'

tisdag 17 januari 2017 - 17:24

Tre snabba

Hu, så trött jag varit på sistone. Förra veckan jobbade jag som barnskötare, avverkade frilansdeadlines och förhandlade om ett översättningsuppdrag. I helgen tog jag dessutom första stegen till att möblera om mitt hem till en ateljé.

Igår var jag till psykolog och det var så bra så bra. Fick en massa bra tankegods med mig och är nu hoppfull angående min mentala hälsa. Inte illa!

Här är tre grejer jag velat blogga om på sistone:

1. Helsingfors är en ljuvlig stad. Det här är en helt ny insikt för mig. Efter återkomsten från Hongkong är jag faktiskt lite kär i den här staden. Arkitekturen, tystnaden, snön, kaféerna, muséerna, simhallarna, de lustiga typerna. Att havet är så nära. Att stan e så otroligt liten. På minuslistan (jämfört med HK) finns att alkoholen är så synlig överallt. Mitt på dagen i spårvagnen: spritlukt från en man mitt i vagnen som halsar ur en starkspritflaska, fzzz-ljud längst bak i vagnen när två personer i min ålder öppnar varsin öl. Jag ba: I Hongkong är det förbjudet att både dricka och äta i allmänna färdmedel! (Psst föresten: i den här veckans Kyrkpressen kan ni läsa min essä om vad mission är i Hongkong, tips tips.)

2. Jag har en känsla av att mitt konstår kommer att handla ganska mycket om att komma underfund med arbetslivet. Om jag ska jobba 40 år till före jag får gå i pension, då måste jag ju (jaja, priviligierad_tjej_88 här hej) ha ett arbetsliv som inte tar musten ur mig. Jag vill jobba, men jag vill inte jobba på ett sånt sätt att jag blir sjuk. Konståret är ett sätt att ta kontroll över det här. Jag vill testa att ha ett arbetsliv där jag kan ta pauser när jag behöver det. Det går ju liksom inte att säga på ett vikariat: Ni vet nästa vecka när det är så där extra mycket jobb här på kontoret? Jag tror inte jag pallar det, så jag stannar hemma den veckan och går på muséer i stället. 

Jag är trött på att jobba så saakelis hårt och ändå gå runt med en känsla att det jag gör inte duger till. Det måste ju finnas en lösning.

3. Ansökningstiden för kursen Min Mission (som jag gick för att få resa till Hongkong) har förlängts till 27.1. Här läser du mera om kursen. Jag träffade Charlotte i morse (den underbara kvinnan som drar utbildningen) och hon sa att det kommit tillräckligt med anmälningar för att kursen ska bli av (jei!) men att det ännu finns plats. Så alla ni som vaknat sent, ta chansen nu att gå en högklassig utbildning som ger dig chans att åka utomlands på praktik!

 

Regnbagrum i Light ChurchInspirationsbild för dig som funderar på att åka ut på praktik. Tänk om du hamnar i en kyrka där alla rum är inredda enligt olika färger! I just det här rummet har jag spelat pick-up-a-stick-game med roliga skolbarn och haft ett ganska genant möte med en Chinese Medicine Practicioner.

söndag 8 januari 2017 - 18:21

Podcast från Hongkong!

Här är äntligen min podcast från Hongkong! Jag hade stora planer på att klippa in lite ljud från staden, men ni vet hur det går. Det som ska vara ett litet roligt projekt sväller upp och blir för stort och oöverkomligt. Så nu lägger jag bara upp den utan spännande ljudvärldar. Jag tycker det håller ihop rätt bra ändå, helt utan klipp!

 Skarmklipp 2017 01 08 19.00.01

Klicka på skärmdumpen för att komma till podden. 

 

Och här är en fråga jag glömde svara på i podden: 

Hillevi frågar: Är engelskkunskaperna bättre i Hongkong än i Finland? 

Nej. Trots att Hongkong varit en brittisk koloni och trots att alla skolor undervisar i engelska är kunskaperna inte bättre än i Finland. Det finns en stor rädsla för att prata engelska, och många säger också att det är otroligt svårt för en kines att lära sig engelska.

Jag jobbade en gång i veckan med engelskundervisning i en kantonesisk kyrka, med tre pensionerade herrar som kollegor. Trots att de alla jobbat hela sina liv som engelsklärare så var det faktiskt ganska begränsat hur mycket vi kunde förstå varandra. I vissa fall var det enklare att kommunciera med barnen som vi undervisade. En speciellt smärtsam situation var när en flicka på 8 år läste högt ur textboken I would like to have som French fries och läraren rättade henne och sa att det heter Flench flies, och om och om igen skulle hela gruppen upprepa detta.

Men å andra sidan: jag klarade mig bra utan att kunna kantonesiska i de centrala delarna av Hongkong. De flesta butiksägare kan engelska och ifall jag var på en restaurang och personalen inte kunde engelska så var det alltid någon annan kund som kunde översätta.

 

Hoppas ni gillar podden!

 

Och PS. Ifall du blev intresserad av att åka på en liknande missionspraktik så kan du ännu på måndag 9.1 anmäla dig till Finska Missionssällskapets kurs Min Mission. Trots att min egen praktik var ganska jobbig så kan jag ändå varmt rekommendera att ta den här chansen att åka ut i världen! Det går också bra att gå kursen utan att åka på praktik. Det här är definitivt något för dig som har ett hjärta som klappar för global rättvisa.

 

OBS! Ansökningsdatumet till kursen har förlängts till 27.1. Så ännu hinner du!

onsdag 7 december 2016 - 14:18

Från hjärtat

För många år sedan kunde jag använda bloggen som terapi. Skriva om allt som kändes skit och med ordens (och peppande bloggläsares!) makt blev det lite lättare att hålla ihop livet. Sedan jag flyttade bloggen till Sevendays har jag varit skyggare för att göra på det sättet, ni är så många fler som läser och kan missförstå. Behovet att terapiskriva har inte heller funnits på samma sätt eftersom jag haft vänner omkring mig.

Men nu sitter jag här, kutryggad på en obekväm liten stol i min lilla klaustrofobiska lägenhet i Hongkong och känner att så mycket just nu är piss. Kanske en klassisk hiss och diss-lista kan hjälpa.

DISS

  • Jag har ont i halsen och feberkänningar. Hela dagen har gått i självömkandets tecken.
  • Solen sken och jag fick sån lust att gå ut ett varv, bara för att köpa cupnoodles och ingefära (och provköra mina nya solglasögon). Men luften var otroligt förorenad idag, så jag var tvungen att hålla handen för munnen och näsan hela vägen. Så äckligt med luftföroreningar, tänk att människor faktiskt inte tar tag i sitt miljöskadebeteende fastän de bor mitt i den här sheissen.
  • Den här missionspraktiken är verkligen inte alls vad jag tänkt mig. (Betyder inte att min organisation skulle ha gjort något på ett dåligt sätt, men idag känner jag bara sån besvikelse över att vara i en miljonstad och inte i en by på landet och syssla med getuppfödning.)
  • Jag har i flera veckor försökt ordna en semesterresa åt mig själv min sista vecka i Sydostasien. Här finns ju så många fina platser att se; stränder, fester, kulturer, bara en kort flygresa bort. Men jag är för trött på att fixa allt själv, på att inte ha någon att åka med och ja – på att inte egentligen ha pengar för att göra en resa till Bali, Vietnam eller Borneo. Så jag stannar i Hongkong den där sista lediga veckan, och hoppas innerligt att jag ska få plats på ett gästhus på en ö här utanför.
  • Fick höra att det här med att göra kubistiska kaniner bara är en typisk bildkonstuppgift i alla gymnasier och därmed inget konstnärligt intressant och unikt. Naturligtvis gjorde det här mig arg över att vara så missförstådd.
  • Tänker kaostankar om konståret, att det ska skita sig och att jag bara inbillat mig att jag har konstnärlig förmåga.
  • Jag saknar verkligen möjligheten att hänga i en soffa i stället för att balansera på en äcklig liten pall.
  • Jag blev så irriterad på en hongkong-kompis igår. Tyckte hon var för krävande med var vi skulle äta middag. Jag var hungrig och sjuk och ville bara äta nudlar i ett sunkigt köpcentrum nära mitt hem medan hon med viss överlägsenhet tyckte jag var en löjlig västerlänning som går med på att luras av köpcentrets dyra priser och med bestämda steg släpade hon iväg mig till ett litet nudelhak, som – bör medges – var mycket charmigare än köpcentrets dito, och billigare, MEN som kanske ändå inte helt var värt att en sjuk kvinna ska traska iväg femton minuter extra genom människo- och trafikmyllret. Jäkla kulturskillnader.
  • Stor diss: Hjärtat gör så ont att jag är frestad att bli likgiltig.
  • Nu fick jag någon sorts huvudvärk/tandvärk också.

 

HISS

  • Jag klarade av att avboka mitt kvällsjobb pga sjukdomen. Det är alltid svårt att göra folk besvikna, men speciellt svårt känns det här i Hongkong där folk sällan verkar stanna hemma och vila när de är sjuka. De bara proppar i sig mediciner och tar på sig en kirurgmask. Jag fick svaret "human is important than work" på whatsapp och det gjorde mig glad.
  • Det känns faktiskt lite roligt att tänka på att jag ska ha staycation en vecka på en ö här. Det kommer inte att vara tropiskt varmt, men typ som en kall finsk sommar.
  • Jag har hittat en ylletröja som är 100% ull. Helt otroligt i den här staden av plast.
  • Jag har tolv dagar kvar i Hongkong och jag räknade precis antalet rena trosor: tolv. Aaw yiss.
  • Om cirka 14 dagar kommer jag att sitta i en bastu och sedan slänga mig i en vak. Aah, den känslan i huden. Jag har blivit en sån FINNE medan jag varit borta från Finland.
  • Jag gjorde en lista på det jag åstadkommit i kommunikationsväg under praktiken och blev väldigt överraskad av hur lång den var. Jag har liksom bara jobbat med kommunikation två dagar i veckan men ändå skrivit två kolumner, två artiklar, bloggat, instagrammat och dessutom spelat in en pod? (Poden tänkte jag klippa och lägga upp på fredag om Gud så vill.)
  • Under mitt skrivbord finns hela tre cupnoodles-burkar, varav en har en helt ny smak.
  • Jag har hittat tillbaka till Sandra Beijers blogg. Hade glömt att hon faktiskt är inspirerande, inte bara ångestframkallande med sitt till synes underbara liv.
  • På fredag ska jag få äta italiensk pizza i bra sällskap.

 

Tack för terapistunden kära läsare. Nu ska den här murveln klättra upp till sitt trånga loft och sova. Och bli frisk.

onsdag 30 november 2016 - 13:35

Kulturfonden och livet just nu

 Kulturfonden selfie

 

Boom, nu har jag lämnat in min ansökan till Kulturfonden. Då är det bara att hoppas att jag ska få pengar för att måla tavlor till en utställning. Hah, det är ju helt overkligt att kunna skriva ut det och veta att det är sant och varken lögn, förbannad lögn eller statistik. Jag är på konstvägen nu vänner och det känns BRA.

Jag bara måste ge en eloge till Kulturfondens ansökningssystem. Det är så enkelt, överskådligt och vänligt på något sätt. Oavsett om vi som söker om pengar får dem eller inte så har vi tvingats fundera över budgeter, målsättningar, tidsplaner. Tvingats glömma artighetsfraserna och bara kontakta dem som kunde funka som samarbetsparter i projektet. Det var verkligen bra för mig att grunna i några dagar på den där ansökan för mitt kommande konstår känns mycket mera verkligt nu. Jag har ju en tidsplan, en samarbetspartner och en budget (vilket inte är det samma som att jag hade pengar, men ändå: en budget).

De senaste veckorna har varit så otroligt intensiva. Det har hänt så mycket på så många fronter (bara en sån sak att jag plötsligt har mer vänner här än jag hinner umgås med) att jag är helt slut, trots att jag precis varit på en tre dagars "semester" i Ascension House och vilat upp mig. Ascension House är ett gästhem som drivs av skandinaviska volontärer här i Hongkong (tycker aboslut att du ska ansöka om att bli volontär där om du funderar på att ta ett mellanår). Min kompis Anna är där som volontär och det är alltid en ynnest att få hälsa på där. Och dessa tre nätter då jag fick sova i en dubbelsäng var helt himmelska. Att bo på tre kvadrat är inte så bra för själen, men att få ta semester från det lilla kvarteret: DET är alla sorters bra för själen.

Tack för era frågor till podden (se förra inlägget)! Jag har tyvärr inte ännu hunnit spela in den, men hoppas hinna göra det nästa vecka. Så om du ännu kommer på någon fråga om mitt hongkongliv: knattra gärna in det i kommentarsfältet.

Yesbox, nu dags för efterlängtat Girlmore Girls-maraton för den här tjejen som by the way har ny frisyr.

 

fredag 18 november 2016 - 11:40

Podfrågor!

Skarmklipp 2016 11 18 18.15.55

Hej på er, och tack för den översvallande positiva responsen på mitt galna beslut att bli fri konstnär. (Känns fortfarande helt världsfrånvänt att skriva ut det.) Jag har också haft flera samtal med mina kolleger om beslutet och jag är så förvånad över att alla är så peppande. Ingen har sagt att det är ansvarslöst, själviskt, inbillningssjukt eller något annat otrevligt. Så TACK för det!

En helt annan sak: jag tänkte spela in en pod om vad det egentligen är som jag gör här i Hongkong. Det är ju inte så att jag bara köper XL-byxor och fattar stora (XL-)livsbeslut. Jag är ju här på missionspraktik för Finska Missionssällskapet. Men vad betyder det?

För att inte den här podden ska bli en enda långtråkig monolog tänkte jag bygga upp den kring frågor från er. För visst har ni frågor? Det kan ju inte vara helt självklart för er vad jag gör här och varför? Därför är nu kommentarsfältet ert (som det förstås alltid är): Ställ en fråga om vad jag fyller dagarna med i Hongkong!  Senast på måndag 22.11 behöver jag ha era frågor.

 

15058688 10154590523905856 1168524775 nÄr det månne det här Liisa gör i Hongkong? Utövar märkliga tempelritualer med en massa blingbling runtomkring? Bara den som frågar kan få ett svar.

 

PS. Jag vet att jag fortfarande inte har besvarat alla frågor från min tidigare frågestund evigheter sedan, fastän jag lovade att svara på allt. Löftet står fast. Jag tänker svara på dem alla, men eftersom jag vill ge ordentliga svar tar det tid. Men svaren kommer, I promise. De är nästan här.

fredag 4 november 2016 - 05:50

Vlogg: mini-lägenheten i Hongkong!

Hehe, här är min första videoblogg någonsin! Det känns ytterst pinsamt att publicera den, i denna totalt oredigerade version. Men det är väl bra att ge den här polerade somevärlden lite authenticity. Exakt så här aningslös och pinsam kan jag vara. OCH RÖD I FEJSET.

Alltså: videon är en rundtur i mitt lilla lilla hem i Hongkong. Lägenheten kan inte vara mer än 3,5 kvadrat, har jag räknat ut. Jag filmade det här redan för några veckor sedan, när jag precis flyttat in. Därför pratar jag om min praktikpartner som om hon ännu bodde i Hongkong, och därför har jag redan varit på bröllopet vars inbjudan jag visar upp i videon (det var inte så annorlunda än en finsk vigsel). Det högljudda bruset kommer från luftkonditioneringen som står på för fullt hela tiden, dag som natt. Det är först när jag ser videon som jag inser att det där bruset faktiskt är konstant.

PS. I nästa nummer av FMS tidning Mission kommer en krönika där jag berättar mera om hur det är att bo så här smått. Läs den! (Här kan du prenumerera på tidningen. Helt gratis. Välproducerad och snyggt layoutad info om hur världen faktiskt blir lite bättre hela tiden. Läsning som ger hopp.)

Kan ni gissa hyran för den här?

tisdag 27 september 2016 - 22:21

Missions-bonanza på instagram!

Hej hej, det är lite för tyst här på bloggen nu. Jag skulle så gärna vilja dokumentera upptakten till mitt Hongkong-farande, men jag har inte sinnesro nog att göra blogginlägg. Som tur är det jag som har hand om sevendays instagramkonto den här veckan, och där går jag bananas över min stundande avfärd. 

Bland annat har jag fått sevendays följare att säga pip pip pip och så har jag delgett mina viktigaste tankar kring vad mission egentligen är. In och följ! @sevendays.fi heter instagramkontot, och mitt eget instagrammande hittar du på @liteskrik.

 

Skarmklipp 2016 09 27 22.28.12Jaja, några (långa) steg ifrån att kunna titluera mig selfie-queen men jag jobbar på det.

tisdag 13 september 2016 - 20:09

Det är ingen fara!

Hej på er från Rödbergens sjukstuga! Jag vaknade i morse med feber och halsont och har tillbringat hela dagen med att a) dricka heta drycker med ingefära, vitlök och citron, och b) sova. Kunde vara angenämt om det inte vore för yrseln och smärtan i halsen.

Märker att mitt senaste inlägg om att Taiwan blev Hongkong kanske ger intrycket att jag bara tycker att allt med hela resan är väldigt vämjeligt. (Speciellt den där trött-sura bilden ger ju det intrycket, haha.) Men så är det INTE.

Det är ju ett enormt privilegium att jag får åka dit. Fastän det bara för någon dag kändes som att jag hade bakat en vacker sufflé som mitt i allt pös ihop till en torr pannkaka. Men hallå: det är bara lite ändrade planer, inget mer.

Jag ska ju ändå få göra något jag drömt om länge: att tillbringa november nån annanstans än i Finland. Jag ska få vara i en ny kultur, få uppleva hur vardagen kan se ut på andra sidan jorden. Äta alla sorters street-food. Följa hack i häl på Finska Missionssällskapets informatör för det kinesiska området och se hur hon jobbar. Ja, hur kommunicerar man egentligen världsförbättring från tre länder?

Det ska också bli skönt att ta en sorts time-out. Mitt Kyrkpressen-jobb tar slut på torsdag, så resan blir ett bra sätt att få perspektiv på året som gått på KP och att smida planer för framtiden. Jag har ingen aning om vad jag ska göra i januari när jag återvänt från Hongkong. Ingen aning. Men lite time-out ska nog hjälpa mig att komma på vad nästa steg kunde vara.

tisdag 6 september 2016 - 21:35

Det sket sig med Taiwan

Mitt i vår intensiva deadlinedag på jobbet ringde min praktikkoordinator. Kan du sätta dig ner, andas några djupa andetag? Är du redo att ta emot förändringar?

Jag gjorde som hon sa, och fick ta emot nyheten att min praktik till Taiwan inte blir av. Den som skulle starta om tre veckor. I stället är det nu Hongkong som gäller. Sådär bara. Det är bara down the drain med mandarinkinesiskan jag stretat på med, för  – haha! – i Hongkong är det kantonesiska som gäller.

 

Bild 06 09 2016 kl. 22.01

Haha, säger jag.

 

Det blir alltså inget barnhemsjobb och fängelsearbete, utan i stället kommunikationsjobb och engelskaundervisning. Inte illa det heller förstås, även om en av mina orsaker att göra den här praktiken var att få jobba mera diakonalt (tänk socialarbete om ordet är dig obekant) i stället för det teoretiska distanserade som jag hållit på med så mycket.

Så hej mina sponsorer (som jag faktiskt råkat få några av via bloggen, helt fantastiskt): jag kommer ändå att ha en massa intressant att berätta åt er efter praktiken, trots landbytet. Och mitt löfte om bildspel håller fortfarande i sig. Faktum är att era sekiner kommer ännu mera till pass nu – vi märkte nämligen att det inte var helt billigt att ordna om våra flyg på så här kort varsel.

Jag var riktigt miserabel i dag efter jobbet. Salla, som jag ska resa med, hade ringt Finnair och försökt avboka en del av vår resa men fått beskedet att hur vi än gör så blir det 300-400 euro dyrare än vad vi redan betalat. Våra flygbiljetter till Taiwan innebar en mellanlandning i Hongkong och vi trodde att det skulle ha gått att bara stanna i Hongkong och skippa fortsättningsflyget till Taiwan. Men tydligen innebär det att vår returresa annulleras. Det kände så hopplöst att jag köpte fryspizza och lyxglass på vägen hem och kände mig tvungen att bingewatcha Gilmore Girls hela kvällen.

Men så här är det. Det här året handlar för mig om att öva mig i tillit (så står det ju skrivet på min moodboard för 2016!). De här planändringarna får helt enkelt bli övningar i att hantera att allt inte blir som planerat, att jag inte kan ha kontroll över allt och framför allt: att ta emot de situationer som livet slänger mig i. Det är dags att placera den här resan i större händer än mina.

 

 

 

Skarmklipp 2016 09 06 21.47.42

Pinterest. En räddare när det gäller att hitta ny inspiration snabbt.

tisdag 23 augusti 2016 - 19:38

Att fixa före Taiwan + Kyrkpressenfie 11

14138974 10154339109310856 1410751823 o

Det här kan mycket väl bli den sista Kyrkpressen-selfien ni får se av mig eftersom mitt vikariat tar slut om några veckor. Jag har bytt rum! Nuförtiden delar jag rum med Christa i stället för att sitta ensam i ett stort rum längst bort i korridoren. Det är SÅ bra. Jag tycker om att dela arbetsrum, det känns både mysigt och proffsigt samtidigt.


Den här bilden togs efter en mycket intensiv dag på jobbet, för att döda tid före jag skulle traska iväg för att få mina vaccinationer. (Känns som att man måste lägga till en sådan klausul om man insinuerar bloggande från arbetsplats.)

Men nu är jag alltså vaccinerad mot Hepatit B och Japansk hjärnhinneinflammation, hurra! Som tur hade jag ett ganska bra vaccinationsskydd från min Indienresa 2011, annars hade jag ännu haft en massa andra sprutor att ta.

Sakta börjar det faktiskt sjunka in att jag ska till Taiwan i oktober. Det är så himlans mycket att fixa före det. Se bara:

X Flygbiljetter
X Reseförsäkring
X Vaccin mot Japansk hjärnhinneinflammation
X Vaccin mot Hepatit B
Ta reda på blodgrupp
Läkarintyg
Vaccin mot Tyfus
Praktikavtal
Lära mig mandarinkinesiska
Försöka få sponsorering

(Psst! Vill du eller din organisation sponsorera min missionspraktik? I utbyte kommer jag gärna och berättar om Finska Missionssällskapets arbete i Taiwan när jag återvänder till Finland på våren (Hur går egentligen ett fängelsebesök till? Visst har du alltid undrat om en sån sak?). Du kan sponsorera till exempel mitt blodprov som kostade 45 euro, eller ja varför inte slå på stort och sponsorera flygbiljetterna på 1000 euro :D? Mejla liisa.mendelin at gmail.com så reder vi ut det! Oavsett summa så kommer jag och berättar ALLT, med bildspel OBS.)

Kopiera mitt pass
Göra en reseanmälan till utrikesministeriet
Kolla om mitt bankkort funkar i Taiwan, kääk, om inte: åtgärda
Fixa visum
Kolla om mitt telefonabonnemang funkar i Taiwan
Gör en Facts about Finland-presentation
Tänka ut gåvor till handledare och andra hjälpsamma typer
Packa
Övertala Rabbe att komma på besök till Taiwan

Gaaah, det är ett heltidsjobb att fixa sånt här! (Samtidigt som jag ju förstås är djupt privilegierad som har möjlighet att få göra den här otroliga resan.)

Har du varit i Taiwan, eller Kina? Berätta något om det, jag slukar alla stoorin med hull och hår!