Visa inlägg taggade med 'sparsamhet'

onsdag 10 februari 2016 - 10:34

Svampar, tång och light sabres

Jag läste en vacker och inspirerande text om frivillig enkelhet, On Voluntary Simplicity, and Frugality och en liten varm boll av drömmar började växa i hjärtat. En dröm om svampar, gurkor, tång och ljussvärd. Kanske också någon av er kan ha glädje av texten.

Ashar wants a light sabre. Like, *really wants* a light sabre – the kind that extends it’s red plastic blade when you push the button. He’s seen one in Big W for 50 bucks. We don’t buy it for him.

--

The storms have come, and the beach is full of seaweed. We gather some fresh-looking bits of golden kelp, take it home, dry it out, and put it in jars for winter soups and stews.

After the storms, the field mushrooms come out. We gather them from the grass verges infront of beachside houses. Other mums from my kid’s primary school see me. We probably look like dorks. But we get fresh field mushrooms.

torsdag 5 april 2012 - 09:08

Skärtorsdag, sammanfattningsdag

Nu vänner börjar fastan lida mot sitt slut, och med bara fyra dagar kvar av totala 47 sammanfattar jag nu vad jag lärt mig av att leva på hälften mindre pengar än vanligt:

  • Veckohandla är hejsan. Att handla på mätt mage med inköpslista vinner 5-0 mot att handla trött och hungrig utan inköpslista. Det är otroligt skönt att kunna gå raka vägen hem efter en studiedag och veta att där finns allt jag behöver den här veckan, dessutom är det billigare i längden.
  • Att låta konsumtion ta tid skalar bort onödiga inköp. Under fastan har jag många gånger tänkt "det där ska jag köpa sen när fastan tar slut", men nu kommer jag inte längre ihåg vad det var som var så viktigt att köpa, alltså kan det inte ha varit så viktigt trots allt. De enda saker som står sig kvar i minnet är en symaskin och en "groddningslåda", och båda känns som långsiktiga investeringar. 
  • Brödbak är en njutning. Man kan lyssna på en bra podcast medan man knådar, och slänger man in bröden i frysen har man färskt bröd varje morgon. Man får själv bestämma mängden rågmjöl, och slänga i lite sojakross om man vill ha proteinrikt bröd. Och helt sjukt billigt är det.
  • Det finns värre saker än att ha constant bad hair day. Det är de facto ganska spännande att se vad mitt hår hittar på när jag inte utsätter det för frissabesök.
  • Det behöver inte kosta att ha fritid. Min bästa belöning efter en studiedag just nu är att se på film jag lånat på bibban medan jag reparerar kläder jag hittat i min garderob. Kostnad? Nada!
  • Jag har haft råd att köpa fair trade-produkter fastän jag levt på 3,35 om dagen. När jag på påskdagen återgår till 6 euro om dagen borde jag alltså ha råd med ekoprodukter också.
  • Det är en lyx att resa.

Det känns som att jag vunnit.

onsdag 14 mars 2012 - 16:23

Inte så fattigt trots allt

Idag fick jag sitta en hel lunch och bara formulera mig om fattigdomsfastan med Nina från KP. Och jag kom på att det är lite töntigt att kalla min fasta för fattigdomsfasta. För jag känner mig inte fattig, och jag klarar mig bra. Det är inte alls jobbigt att leva på hälften av vad jag brukar. Jag bara planerar min mat lite bättre. De facto är jag mättare, gladare och generösare som "fattig". Och Nina hade en viktig poäng i att man nog inte kan kalla självvald fattigdom för fattigdom, det är liksom lite fräckt. Min tanke med fattigdomsfastan var ju inte att vara fräck utan solidarisk, men just nu känns det som att jag bara njuter av de goda frukterna av "fattigdom":

Jag har koll på min ekonomi, och jag känner mig väldigt fri från konsumtionshjulet. Jag har börjat uppskatta billiga råvaror framför dyra halvvägsprodukter. Jag har börjat se på vin, fetaost och avokado som en stor lyx, något jag kan njuta av då och då, inget jag "förtjänar" bara för att jag har en lång studiedag bakom mig när jag står i matbutiken och söker tröst.

Jag har det lite för bra för att kalla mig fattig, så hädanefter talar jag om enkelhetsfasta.

måndag 20 februari 2012 - 18:21

Det blir att välja bort avokadon

Det kan verka onödigt för en studerande att bege sig in på fattigdomsfasta, för jag är ju liksom redan fattig. Jo, jag hör till Finlands fattigaste (rätta mig om jag har fel), men jag har ändå möjlighet till smålyxigheter: bio nu som då, avokado på min smörgås och en maffig beställning till adlibris en gång om året. Jag tog studielån för att resa till Indien en månad. Jag är priviligerad.

Men 1,4 miljarder av jordens befolkning är inte lika priviligerade. De lever på under en euro per dag, medan jag efter snabb uträkning sprätter iväg 6,7 euro på en dag (hyran icke inräknad). Det är inte mycket, men det är ändå en förmån och lyx som jag lätt glömmer bort.

Under min fasta vill jag dela de där 1,4 miljarder människornas levnadsvillkor. Jag vet varför jag gör det (se tidigare blogginlägg), men jag vet inte vad jag förväntar mig att få ut av det. Kanske en ny syn på livet, kanske ingenting alls. Vi får väl se.

Tyvärr visar det sig redan nu att det är omöjligt att fullt ut dela de extremt fattigas levnadsvillkor. Jag skulle t.ex. inte ha bostad om jag levde i extrem fattigdom, för en euro om dagen räcker inte till hyra. Ett annat hinder är att jag inte kan gå ner till att faktiskt leva på en euro per dag. Det går inte i Finland, även om man inte hade andra kostnader än mat. Du lever inte en vecka på 6 euro utan att skada din hälsa. Jag tänker mig i stället en mellanväg där jag skär ner mina per-dag-kostnader med hälften. Så den ekonomiska formeln jag ska leva efter i fyrtio dagar ser ut så här:

Under fastan ska mitt brukskonto endast innehålla:
hyra + (40 x (6,7/2)) =
hyra + 135 euro

Jag darrar till lite när jag ser på den där siffran. Det är faktiskt lite pengar för att fixa mat för 40 dagar. Men det kan gå, och jag ska testa. Jag får helt enkelt välja bort avokadon, fetaosten, biobesöken, krogbesöken och tågresorna till människor jag tycker om.

På onsdag rensar jag bort överflödet på mitt konto (som nog inte blir så jättestort), och flyttar över det till Gemensamt Ansvars fasteinsamling som du kan läsa om här. Jag funderade länge på vart jag ska flytta över mina extra pengar, och jag fastnade för GA för att det är en folkrörelse som hjälper både hemma i Finland och i hjälpbehövande länder. 60 procent av intäkterna går till Kyrkans Utlandshjälps utvecklingssamarbete och katastrofhjälp. 20 procent används till mål i Finland (i år handlar det om ett komplicerat smålånesystem), och de resterande 20 procenten går till det hjälparbete som kyrkan och församlingarna utför.

Det tycker jag känns bra.



måndag 20 februari 2012 - 13:25

Fattigdomsfasta


Startpunkt ett.
En komma fyra miljarder människor lever på mindre än en euro per dag, i dag. Deras tillstånd kallas extrem fattigdom.

Startpunkt två.
Jag har länge drömt om att åka någonstans långt bort och göra volontärarbete. För att göra världen lite bättre och utvidga mina inre vyer (alternativt växa som människa, upptäcka mitt inre jag, finna harmoni, låta bitarna falla på plats, ja ni fattar).

Startpunkt tre.
Min väns bror åkte till ett afrikanskt land ett år för att volontärarbeta.  Året präglades något oväntat av en stark otillräcklighetskänsla. Vad hjälper det att en person åker ut och jobbar häcken av sig och sedan reser tillbaka? Situationen återgår snart till vad det var innan volontären gjorde sin insats. Volontärarbetaren kanske har utvidgat sina vyer (upptäckt sitt inre jag), men har situationen blivit bättre i världen? Bara volontärens flygresor räcker till för att radera det goda han jobbat för gratis under ett helt år. Min väns bror kom fram till att det bästa sättet att förbättra världen inte är att en massa vilsna människor letar sig till volontärprojekt för att kompensera för sitt dåliga västvärldssamvete. Det bästa sättet att förbättra världen, enligt honom, är att stanna där man är, gå en bra utbildning, få ett bra jobb och - här kommer poängen - leva så anspråkslöst som möjligt och ge bort allt överflöd till en pålitlig biståndsorganisation.

Hur sorgligt det än är så blir inte världen bättre av att jag reser till andra sidan jorden för att rädda sköldpaddor från tjuvskytte eller lära analfabeter att läsa. Världen blir inte bättre av att jag får göra den resan. Men världen kan bli bättre av att jag lever anspråklöst och ger bort mitt överflöd till en pålitlig organisation som vet vad de gör.

Men fasta?
Den kristna världen går på onsdag in i en fyrtio dagar lång fasta, en tid att avstå från något onödigt för att i stället fokusera på något nödvändigare. Den moderna människans fasta brukar ofta handla om att avstå från t.ex. alkohol, godis, kött eller bakelser. Jag tänkte i år testa på en fasta som antagligen tvingar mig att avstå från alla fyra sakerna. Jag tänkte fattigdomsfasta, inspirerad av min väns brors upplevelse. Hur det går till i praktiken berättar jag snart!