fredag 10 mars 2017 - 20:22

Provocerande med massage?

Skarmklipp 2017 03 09 12.35.18

 

Den eminenta bloggen Bloggkoll gjorde mig uppmärksam på att det kanske inte är helt självklart för alla varför det kunde vara provocerande för någon att jag massagefastar i år. Som jag alltså skrev i det här blogginlägget.

Det är det egocentriska i det hela som jag tänker mig kan provocera. Fastan ska enligt den kristna traditionen inte vara ännu ett av dessa individualistiska självförbättringsprojekt som vår kultur redan är full av, utan något som handlar om att avstå från något kroppsligt för att få mera rum för Gud och medmänniskan. Men i stället för att fasta från något dåligt beteende så fastar jag alltså i år till något. Och detta något är inget som vid första anblicken ter sig särskilt medmänskligt eller andligt.

Min massagefasta går ut på att gå på massage en gång i veckan, eller göra något annan kärleksbehandling för min kropp. Jag har svårt för det här, eftersom jag ser det som något som bara extremt privilegierade och rika människor kan göra. Pengar ska gå till mat och kläder, inte till världsligt bjäfs. Typ. 

Men min utmattning har gjort att jag just nu har väldigt låg kapacitet och lust att vara till för någon annan människa än mig själv. Jag har inte samma intresse för andras liv och mående som jag hade tidigare. Jag orkar inte gå till de asylsökandes demonstration på järnvägstorget och visa mitt stöd. Jag har till och med gått förbi den några gånger, med god tid men totalt utan lust att sätta mig in i andra människors situation. Just nu är jag väldigt egoistisk. Jag vill bli något annat än det.

Min kungstanke med massagefastan är att jag genom att lära mig vara nådig mot mig själv kan lära mig att a) vara nådig mot andra och b) återfinna lusten att vara en god medmänniska. För att kunna göra det behöver jag hitta tillbaka till Guds kärlek till varje människa, även mig. Bara därifrån kan jag ösa ut kärlek till andra utan att själv bli ett tomt skal.

Hittills i massagefastan har jag varit på massage en gång, simmat en gång, tvättat mig med en hemgjord skrubb (superenkel att göra av olja och socker) och lackat naglarna. Känner redan att jag behöver mer, mer.

 

 

PS. Har ni märkt att fastan på sistone har blivit något som allt fler människor känner till vad det är? My och Joppe på x3m fastar från sociala medier (om jag hörde rätt genom bruset när jag borstade tänderna), likaså gör Anne Hietanen och Karkki kör ekofasta. Och även Ellen? Bara det här att ordet fasta blivit mer etablerat (i stället för typ strejk och detox), och att människor verkar veta att det kan handla om annat än att fasta från mat eller banta. Så var det verkligen inte för några år sedan när jag fattigdomsfastade och folk bara va va va? Kul att medvetenheten ökar!

 

torsdag 2 mars 2017 - 20:42

Provocerande men genialt?

Den här bloggen går på sparlåga just nu, på grund av att all min energi går åt till att försöka vila ut mig ur min utmattning. Men nu när fastan är här igen kan jag inte låta bli att berätta hurdan idé jag fick för fastan i år. Jag tycker den är genial!

De senaste åren har jag haft många rätt krävande fastor. Gett bort hälften av inkomsten till välgörenhet, konsumtionsstrejkat, fastat från kaffe, från sociala medier. Men i år är jag sjukskriven för utmattning (och jaja depression också, inget att hymla om) och känner bara nej inför att fasta genom prestationer. Jag är redan vegetarian och känner att veganism i nuläget inte är klokt med tanke på utmattningen (vet inte annars heller om veganism faktiskt är lösningen på våra ekologiska problem). Annars är det ju en toppengrej att skippa köttet under 40 dagar fram till påsk, vilket är ett av de vanligaste sätten som kristna fastat på genom århundradena.

Men så slog det mig att kanske det går att hitta på en mera nådig fasta, något som hjälper mig att inse att Guds kärlek till mig faktiskt kommer före mina prestationer. Och det första riktigt nådiga jag kom att tänka på är massage! Att under fastan en gång i veckan gå på massage, eller på annat sätt ge kärleksbehandling till min kropp, kanske klippa mig, besöka Georgsgatans simhall. Måste ännu kolla om jag kan ha råd med det, har noll inkomst just nu, i väntan på att bostadsbidrag och sjukdagpenning ska uppenbara sig. Men jag tänker mig att pengarna till massagen nog ska dyka upp bara jag har tillit.

På gårdagens askonsdagsmässa (som för mig är en årlig tradition att inleda fastan med) i Gamla kyrkan nämndes det flera gånger att Gud vill oss liv, att vi inte ska klä oss i säck och aska under fastan utan smörja in vårt hår med olja. Allright, säger jag. Det känns lite otippat men jag är övertygad om att efter allt sheisse som jag varit med om det senaste året så har Gud nu bestämt sig för att bjuda mig på en sju veckors spaupplevelse av rang. Lite som kompensation kanske, eller som påminnelse om att jag verkligen varit på villovägar på sistone och nu behöver komma hem.

Det handlar kanske om att jag nu äntligen ska få lämna prestations-Liisa bakom mig. Omvänd dig och tro evangelium, sa prästen medan jag fick ett kors av aska i pannan under mässan. Jag tolkar det som en omvändelse från prestationen till nåden, för det är ju ändå nåd hela evangeliet sjunger om.

Det är så vanligt att folk i dag skyller vår intensiva prestationskultur på Luther. Det gjorde min psykolog också för någon månad sen och det var nära att jag fick feil i hovo. Hon liksom skyllde mitt illamående på Luther, när det ju faktiskt är den lutherska nåden som burit mig genom de värsta stunderna. Jag är älskad och värdefull, oavsett hur snyggt mitt CV är.

Så massagefasta, gott folk. Någon som hakar på?

 

Skarmklipp 2017 03 02 21.23.33Vila. Mys. Kuddar. Bild från en tid när mitt kuddägande var ymnigt.

 

 

PS. Jag är ledsen om mina tidigare fastor (som många gånger fått oväntat stor medial uppmärksamhet) har gett dig prestationsångest. Jag var bara så ivrig över dessa häftiga möjligheter att öva in nya goda vanor och därmed göra världen bättre. Men jag fattar nu. Vi behöver också vara snälla mot oss själva ibland. Sori.

 

torsdag 25 februari 2016 - 16:53

Yoga i KP

När jag var i Indien för fem evigheter sedan sa en lokal yogi något i stil med:

"Yoga is always spiritual, even if you say it's only fitness – eventually you need to see the spiritual part of it."

Jag nickade igenkännande men tänkte inombords "jaja, yoga är jumppa". Men den tanken funkar inte längre för mig. 

Nu har jag fått chansen att skriva en essä om kristet yogande till Kyrkpressen. Jag öser ur mina egna tankar, men har gjort en hel del research och pratat med Jyri Komulainen som forskar i kristendomens möte med nyandlighet. Han har funderat mycket på vad kyrkan borde göra för alla de finländare som utövar yoga. Och så bemöter han åtta vanliga kristna argument mot yoga.

Så, om du är intresserad av yoga och får Kyrkpressen hem till dig i dag (torsdag är ju som bekant Kyrkpressendag) så rekommenderar jag att du läser texten Mantra eller Fader vår? . Jag gör antagligen en kortare webbversion i morgon, men the real thing hittas fortfarande i papperstidningen.

Yoga Gympa5 MA webbJag trodde det skulle vara svårt att fota bilder som inte är för "sexy yoga for super flexible girls" (jag är så allergisk för de där yogabilderna som skapar mera prestationsångest än feelgood), men märkte fort att det inte alls var svårt. Jag är ju en myslurv, inte en yogagirl. Det är min kollega Malin Aho som har fotat.

söndag 13 december 2015 - 17:11

Inte lipat på jobbet ännu

Nästa fråga! Nu handlar det om yrke och utbildning. Du kan ännu ställa nya frågor här. Det kommer bilder mot slutet av inlägget, så håll ut!

Julia undrar:

hur gammal är du? hur är det att jobba på Krykpressen? vad är dina arbetsuppgifter etc. Vad har du gått för utbildning?

 

27 jordsnurr är jag. Hade min första ålderskris i oktober när jag sörjde över att jag inte kunde förbli 26, det var en så himla bra ålder.

-

Jag trivs VÄLDIGT bra på Kyrkpressen. Där får jag chansen att göra mera fördjupande journalistik än på en dagstidning (ordentlig research före intervjun, tänka över temat några extra varv, diskutera det hela) och dessutom är mina kolleger läsande människor med intressanta tankar och åsikter så luncherna och kaffepauserna är roliga. Än så länge har jag inte gråtit på jobbet (vilket förr eller senare händer på alla jobb) så det är ett mycket gott betyg för stressnivån och trivseln.

-

Mina arbetsuppgifter är dels att skriva artiklar till Kyrkpressen, men eftersom jag också jobbar på bokförlaget Fontana Media marknadsför jag även böcker. Jag layoutar annonser, sköter ett facebook-konto och pratar med kunder. Ibland är det stressigt att ha två olika arbetsgivare, men när det funkar tidsmässigt så är det skönt att ibland få släppa journalistjaget och bara fundera på snygga layouter ett tag. Förutom de här två blocken har jag en massa mindre och plottrigare arbetsuppgifter som ibland gör mig lite yr. Då ritar jag en mindmap och försöker ha feng shui igen.

-

Jag har studerat teologi vid Åbo Akademi i Åbo. Mitt huvudämne var Teologisk etik med religionsfilosofi, jätteintressant för den som obotligt funderar på livets mening. Förutom det har jag läst lite litteraturvetenskap (verkligen lite, men ändå) och som ett stort biämne Masskommunikation vid ÅA i Vasa, alltså media/journalistik. För att gå den utbildningen ska man vara verkligt motiverad för arbetsmängden är stor och tempot hetsigt. (Jag fick en utmattningsdepression under Vasaåret, men det berodde även på andra faktorer än utbildningen.) I våras blev jag klar teologie magister.

-

Lite bildregn på det:

mediaaret

2013. Mina studiekaveris på masskommunikation: Sören, Linn och Catrin. Daniel saknas på bilden. Liten men fin kärntrupp.

 

mediaaret2Så här såg jag själv ut under medieåret. Trött, sliten och med inre krav på att vara snygg och "mediecool" framför alla dessa kameror. På den här bilden har vi freezefreimat en väldigt rak mun.

 

Skarmklipp 2015 12 13 17.43.54

Min sista boktent vid ÅA innehöll de här böckerna. Jag måste ännu akta så att jag inte dreglar när jag ser den här typen av litteratur.

 

Skarmklipp 2015 12 13 17.45.42

Hopla. Nervositet inför en övningsgudstjänst, med min kurskamrat Claus. "Liturgiska övningar" är en av de roligaste kurserna jag gått vid Åbo Akademi. Vi fick lära oss allt som präster ska kunna i gudstjänster. Svårare och mera meningsladdat än vad man kunde tro.

 

Tack för frågorna Julia!

torsdag 12 november 2015 - 18:35

Vettigt tänkande människor

Tror att jag fick en fråga i Jessicas blogginlägg om tro och otro:

"Jag kan bara inte förstå hur en vettigt tänkande människa kan tro på detta istället för att tro på vetenskaperna. Hur jorden blev till? Hur människorna kom till? Hur ett barn blir till?"

Här läser jag helt fräckt in mig själv i "vettigt tänkande människa", hehe.

---

Här är mitt svar:

Jag tror att vetenskaperna svarar på frågan hur. Hur kom jorden till, hur utvecklades människorna. På de frågorna finns komplicerade svar som på molekylnivå kan teoretisera hur det gick till. Det är bra, det kan vi behöva.

Jag tror inte att religionernas uppgift är att svara på den kliniska frågan hur. Snarare på varför. Varför finns det människor? Varför finns det så mycket vackert och fascinerande i världen? Varför finns det ondska?

Religionernas svar på de frågorna är inte kliniska. Deras svar är inte rätt i alla situationer. Ofta använder religionerna mytologiska berättelser för att fundera på frågan varför. Där finns Adam och Eva (är det inte fascinerande att tänka att de här berättelserna är åtminstone 6000 år gamla och antagligen levde i en muntlig tradition långt innan de skrevs ner? Tänk om de handlar om något annat än det kliniska hur som vår tid är så besatt av?) och där finns detta med att Maria födde Jesus utan att ha haft sex. Ja där vet jag inte vad jag ska tro. Det är faktiskt inte en viktig fråga för mig, men jag antar att om nu Gud är alltings början och slut så kan det väl inte ha varit så svårt att fixa en jungfrufödsel.

Så kan man ju ställa frågan hur på ett annat sätt också. Inte det kliniska exakta sättet, det mätbara. Utan den mycket mera brännande frågan om hur tusan vi ska leva. Hur ska vi klara av att leva med all smärta och skönhet som finns i den här världen? Och där är jag glad över att få ingå i en gemenskap över tid och rum som jobbar med samma fråga. För på egen hand klarar jag inte av det här.

Och för att svara på Jessicas fråga om det inte är fel att höra till kyrkan om man inte kan formulera varför man gör det:

Jag tycker inte att det är fel att vilja höra till kyrkan för att ha nån slags slutplats när man dör. För att känna gemenskap. Det är faktiskt helt okej att höra till kyrkan "bara" för att ens föräldrar gjort det, för att man vill fortsätta en tradition, för att man tycker att det hör till ens kultur. Det är okej att höra till kyrkan fastän man inte kan formulera nån annan orsak än att man vill gifta sig i en fin lokal.

Det som berör vårt allra innersta (och allra yttersta) är så svårt att sätta ord på. Du behöver inte formulera varför du vill höra till kyrkan. Det finns andra som kan göra det. Alla behöver inte vara verbala.

 

Kyrkpressenfie5Smällde av en jobbselfie i dag men kände inte att jag kunde lägga tid på att peta ihop ett blogginlägg på arbetstid. Så ni får bilden nu. Plus ett filter. Nej två.

 

 

torsdag 28 maj 2015 - 11:22

Den är klar

Skarmklipp 2015 05 28 11.23.19

Min bebé är äntligen klar. Det har gått en vecka sedan jag lämnade över en svettig mapp med nyprintade papper till språkgranskningen, och några dagar sedan jag fick hämta den tryckta gradun från tryckeriet.

Skarmklipp 2015 05 28 11.24.01

Tre intensiva veckor tog det att fixa det som jag inte hunnit göra under hösten och våren då jag bara hade en till två gradudagar i veckan. Tre veckor med långa dagar, från tio till tio ungefär. Tre veckor med morgonmeditation, rigorösa snackspaket och en hel del dead mans pose i arbetsrummet.

Skarmklipp 2015 05 28 11.24.20

Det är över nu.

måndag 11 maj 2015 - 11:37

Fristadstanken

Jag är så glad att jag valde ett intressant tema till min gradu. Det betyder att jag kan använda den här fantastiska videon som exempel på en teori. Se den. Det handlar om Alsike kloster som utlyst sig själva till en fristad för flyktingar. De fungerar lite som en ambassad för ett annat land. Precis som polisen inte kan rusa in i till exempel Rysslands ambassad i Finland, så har inte polisen egentligen någonting att göra i Guds rikes ambassad. De som finns där hör hemma i ett annat rike.

söndag 26 april 2015 - 19:18

Vila + Den kristna vänstern

Jag har vilodag från gradun i dag men jag har vilat i kanske två sekunder. I stället har jag:

Firat högmässa. Tvättat tre maskiner tvätt. Dragit ner alla mattor på gården, borstat av dem med rotborste. Pratat om mattställningen med en farbror på innergården. Sopat golvet och torkat av det. Sorterat bort grejer från mitt bohag.

Min dammsugare har gett upp, därför denna stenåldersvariant av städning. Men det är helt okej, det är bra mycket lugnare att städa så här än med en brummande, ylande, protesterande stressklump i hasorna. Jag har i stället nästan njutit av städningen och lyssnat på bra radio medan jag jobbade.

Bland annat på det här från Sveriges radio:

Det teologiska rummet: Kristendomen som en revolutionär kraft

Ett urbra avsnitt där en författare, en nunna, en ekumeniker och en journalist diskuterar den socialistiska kristendomen. Det är rysligt skönt att höra på människor som levt ett kristet vänsterliv länge och bara öser ut sin visdom ur det. Jag tyckte det var lätt att lyssna, definitivt en bra intro till att förstå den kristna vänstern!

fredag 27 mars 2015 - 22:43

Bevismaterial ett

Ibland tänker jag att jag inte är så mycket teolog egentligen. Jag läser väldigt sällan teologisk litteratur på min fritid, den delen av min bokhylla är dessvärre rätt orörd. Bara när jag behöver något visst till något visst, bara då går jag dit och browsar. Annars är låglitteratur som Vampire Academy och Economista mycket roligare läsning.

Jag har sålt mina hebreiskaböcker. Jag är inte så intresserad av gamla kyrkor. Jag är inte heller så intresserad av att diskutera dogmer.

Visst, jag har koll på de viktigaste dogmerna och förstår poängen med dem, men när jag någon gång måste fördjupa mig i dem så känns de mest som ordakrobatik, som ett hittepåspråk, där orden egentligen kunde betyda någonting helt annat för att så mycket bygger på – nej, inte luftslott‚ men på, ja, andra dogmer. En lång kedja av statements som är supersvåra att översätta till vardagsspråk. Och de verifierar varandra i en lång spiralrörelse som någonstans långt tillbaka har en grund i något från Bibeln. Men det är lite vagt, lite abstrakt kan jag tycka. Inte så nära det livsnödvändiga, som jag ju tycker att tro är.

Men ändå. Det är fredagkväll och jag väljer att ha mitt fredagsmys med filmen om Martin Luther, eftersom min hermeneutikkurs fått mig att törsta efter tydligare bilder på reformationen, och för att en bok jag läser till gradun menar att något fundamentalt hände med vår konsumtionskultur efter reformationen. Och jag bestämmer mig för att jag vill skriva gradu i morgon, visst, för att en deadline igen närmar sig, men också för att det är så sjukt intressant.

Så, fredagsmys med Luther. Tror det är bevismaterial ett. Jag är teolog.

onsdag 25 februari 2015 - 14:13

En trött liturg

Jag har just haft min andra övningsgudstjänst och är helt utpumpad.

En gång för länge sen tänkte jag men kom igen när en präst beklagade sig över att hen var utmattad efter att ha hållit i trådarna för en gudstjänst. Nu är "men kom igen" inte orden som känns snällast, utan snarare bra gjort, nu behöver du säkert en tupplur eller tre.

För den som sitter i bänken kan det ju se enkelt ut. Prästen läser och sjunger saker ur en bok och that's it. Men när det inte bara är att jobba längs med bokens anvisningar, för varje gudstjänst är unik. Det ska plockas en text därifrån, en melodi härifrån och en bön ännu från längst bak i boken. Prästen ska veta när hen ska vara vänd mot församlingen och när mot altaret, när hen kan höja händerna till olika gester. Och är man inte en van sångare så är det väldigt nervöst att ensam sjunga de liturgiska melodierna, och framför allt att träffa den ton som kantorn tutar ut på orgeln. Lägg därtill en predikan jag skrev sent igår kväll och en halvtaskig nattsömn, ja, då är de flesta elementen åskådliggjorda. Ja en videokamera förstås. Våra övningsgudstjänster filmas.

Nu ska jag viga resten av dagen åt "tankning", som min arbetsrumskompis kallar det. Gå på forskarkaffe, gå hem, lägga mig på min spikmatta. Antagligen somna på min spikmatta. Se en film.

IMG 20150225 145228

På min förra övningsgudstjänst gick hälften av tiden åt att skyffla undan min lugg från ansiktet, så nu gjorde jag den enorma efforten att gräva fram hårspännen från mina djupa gömmor. Ny grej det här, att visa ansiktet.