att räcka till.

söndag 25 september 2016 - 20:20 | 14 Kommentarer

vexala

Att försöka sälja vår lägenhet är tungt. Mycket för att vi står inför en stor förändring och förändringar är det jag är sämst på. Att inte veta exakt när eller hur det kommer att bli gör inte situationen bätre. Men också för att jag känner mig dömd. Tänk om folk hatar våra möbler, kanske de skulle köpa om jag inte valt den blomman och kom jag nu ihåg att torka bort fingerspår från varje glasyta. Berättar mäklaren helt säkert allt och lyfter hon nu månne fram trähuscharmen. En del av mitt liv ska bli någon annans och jag har svårt att överlåta det ansvaret på en främmande människa. Att bara vänta och egentligen inte kunna påverka något gör mig väldigt stressad. Tillsammans med alla val som borde tas till bygget är försäljningen en sak för mycket att känna ansvar för.

En stor del av min stress överlag tror jag  utgörs av ett ämne som Elin och Sara tog upp i sin podd för en tid sedan. Additionsstress. Det handlar om hur du får intryck från flera olika håll och upplever att du ensam borde lyckas med vad tio andra personer gör tillsammans.

Exempel. Jag följer en kvinna på instagram som renoverar ett drömhus från 1800-talet. En annan som odlar och har en otroligt vacker trädgård, en tredje som har fyra barn och ett framgånsrikt företag men som ändå hinner inreda och skapa otroliga pyssel tillsammans med barnen. Kvinnan med mitt drömjobb lagar endast vegetarisk och ekologisk mat men ser ändå på mycket serier tillsammans med sin man. Tillsammans ja, en annan satsar på att resa bort två gånger i året utan barn för att stärka relationen och där emellan reser var och varannan människa både till Maldiverna och Thailand. Om de inte ordnar sitt drömbröllop då förstås som man givetvis kan följa via sociala medier.

Personligt inrett hus, perfekt trädgård, glada (helst också många) barn med rena och trendiga kläder, hälsosam mat, ett utvecklande och kreativt yrke, resor, tillsammanstid, egentid och sociala uppdateringar där emellan. Alla andra har ju det så, så varför orkar inte du?

Andas.

Alla andra har det inte så. Eller det hoppas jag i alla fall.

Häromdagen kände jag mig lite bra som lagat mat som både vi och Melker gillade. Sedan fick jag dåligt samvete för att pasta bara är kolhydrater och kött ska man inte äta för mycket av. Jag själv är ett praktexempel på att vilja vara rätt. Många av de här sakerna är lyxproblem men likväl är de aspekter som i högsta grad påverkar just min, och många andras, vardag.

Skit i dom andra och fokusera på dig själv. Skulle förstås vara en enkel lösning. Att inte jämföra sig med andra tror jag dock är omöjligt, dessutom blir jag till lika stor del inspirerad av det jag ser som jag blir stressad. Så jag vet inte. 

En sak i taget tror jag är den bästa lösningen. En stund för lägenhetsvisning, en för köksplanering och en för lördagskaffe i stan. Utan dåligt samvete för allt annat som borde tänkas på och göras. Det finns viktigare saker att hålla ihop för. 

Kommentarer

  • Emma

    25.09.2016 22:45 (11 månader sen)

    oj vilken bra text, igenkänningsfaktorn är hög. en sak i taget låter så rätt.

    • Marie Håkans

      27.09.2016 20:10 (11 månader sen)

      Tack! Jag tror tyvärr att många känner likadant. Jo vi får jobba för det :)


  • Linn

    26.09.2016 09:14 (11 månader sen)

    Fint skrivet, tack det hjälpte min måndag att känna att nån annan funderar på liknande saker. Försöker också fokusera på en sak i gången. Tänk vad tråkigt om allt bara var färdigserverat och man hade allt på en gång. Tror att vi också lär oss så jädrans mycket av process och förändring.<3

    • Marie Håkans

      27.09.2016 20:12 (11 månader sen)

      Tack, och så är det. Då skulle man antagligen vara stressad över något helt annat. Och jo, utveckling är bra!


  • Jennifer

    26.09.2016 15:03 (11 månader sen)

    Hej från en som är precis likadan! Men vem är perfekt liksom? Synd bara att man vill prestera på så många plan på en gång, hus, barn, arbetsliv och annars bara leva.. Intalar mig själv varje dag att jag gör mitt bästa och det räcker. Gott och väl dessutom! Du med. Alla. Kram!

    • Marie Håkans

      27.09.2016 20:14 (11 månader sen)

      Ja det är konstigt. Jag börjar lite förstå traditionen med att först leva tillsammans några år, gifta sig, få en stadig inkomst och skapa ett hem. Och sedan få barn. Men knappast är nu det alltid lätt heller, speciellt då man aldrig riktigt kan planera dom där barnen :) Vi kämpar på!


  • Christina

    27.09.2016 19:39 (11 månader sen)

    Vilket jättebra inlägg Marie. Känner igen mig i många av dina tankar.

    • Marie Håkans

      27.09.2016 20:15 (11 månader sen)

      Tack Christina! Det är skönt att veta att jag inte är ensam. Samtidigt synd att många känner en allt större press att prestera på alla plan.


  • Josefine

    29.09.2016 08:27 (11 månader sen)

    Men hjälp! Additionsstress, detta har jag aldrig tänkt på men det är ju SÅÅ SANT! Tänk så mycket värre det måste ha blivit iom sociala medier åxå. Ja menar 1950 såg man väl bara grannens nya bil och frodiga pääääronland som man skulle leva upp till. Idag är det som du sa tio rena trendiga barn, yoga varje kväll, resa jorden runt koka enbart hemlagad eko mat och allt detta då samtidigt som man inreder sitt hem men vintage och stickar sockor medan äppelkakan frodas i ugnen. Huhhu, inte så konstigt om man är trött och stressad! Undras om det är lite enklare för kararna...?

    • Marie Håkans

      30.09.2016 12:51 (11 månader sen)

      Näpen exakt. Det positiva är väl att du kan se en större mångfald och att det finns olika sätt att leva och att alla tvååringar faktiskt inte kan cykla även om grannens barn kan det :D Men, det är ju oftast det mest perfekta som visas upp. Jag har faktiskt inte tänkt på männen! Men ja, antagligen. Kanske de stressas mera av ytan och att "den ultimata mannen" oftast har både skägg och sixpack på magen :D


  • Sandra Neuman

    29.09.2016 23:05 (11 månader sen)

    Det poddavsnittet var väldigt lärorikt! Jag pysslade i jordgubbslandet när jag lyssnade på det, minns jag. :) Och vi är nog ganska många som faller för additionsstressen. :( Men! Jag har en lösning på ditt makaronproblem! I hyllan för glutenfritt finns det majsmakaroner! Vi äter nästan bara makaroner och spagetti gjord på majs eller bönor/linser. Dels är det bra för mitt annars svajiga blodsocker, men så känns det också lite bättre att ge det åt barnen istället för vanlig pasta :) Gott är det också. Åtminstone majspasta brukar finnas i typ alla butiker.

    • Marie Håkans

      30.09.2016 12:52 (11 månader sen)

      Det låter intressant, ska absolut testas :)


  • Patricia Ström

    30.09.2016 20:13 (11 månader sen)

    Allt blir bra bara ni flyttar in. Då funderar ni inte längre på om ni valde rätt eller fel. Det där som du skriver om att "känna sig dömd" (iofs skriver du gällande försäljningen), det jagade mig i varenda husval. Först funderade man på vad man tyckte var fint... sedan på vad andra ska tycka. Och det är ju egentligen hemskt för det är ni som ska bo där, ingen annan! Du är ju tillsammans med ett smarthead så knuffa över några val gällande huset på honom. :)


  • Marie Håkans

    03.10.2016 13:39 (11 månader sen)

    Jag hoppas det! Jo men det gäller också huset, och är ju ännu dummare eftersom precis som du säger, de andra ska ju inte bo där. Folk har överlag så mycket åsikter om byggande och hus. Man ska inte ta ner för många träd för då blir det blåsigt och man ska inte spara träd för då är det mörkt och myggigt. För många fönster är tunga att tvätta och ljust golv är dumt för att smuts syns. Det kan vi ju nog räkna ut själva liksom :D Haha, jag ska vidarebefordra det, väldigt snabbt skulle gå isåfall :)


Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.