torsdag 16 mars 2017 - 10:15

aprilbröllop.

För snart ett år sedan stod jag och Andreas och frös i fäbodaskogen tillsammans med heliumballonger, sidenband, assistenter och bästa fotograf-Karolina. Hon ville ordna en stylad brudparsfotografering och det är precis en sådan sak som är typiskt mig att anmäla mig till. Men det är ju så roligt. Att få prova ut kläder och smycken, bli sminkad och fixad och allt helt utan press eftersom det ändå inte är du som gjort valen. 

Fotograferingens tema var lite lekfullt romatiskt och jag tycker att det lyckades bra. Eller jag är förvånad att hon lyckades ta någon seriös bild. Jag tror nämligen att vi gapskrattade mest hela tiden. Av nervositet, glädje och slutligen för att det blev så otroligt kallt och vi helt enkelt inte orkade se kära ut mera. Det är kallt med aprilbröllop. 

DuVi 170314 marieandreas 0002

 

DuVi 170314 marieandreas 0009

 

DuVi 170314 marieandreas 0014

 

DuVi 170314 marieandreas 0023

 

DuVi 170314 marieandreas 0027

 

DuVi 170314 marieandreas 0050

 

 

Vill ni se mera bilder från fotograferingen, veta varifrån kläder och smycken kommer eller se på en hel massa andra söta barn och fina brudpar. Gå till Bildbolaget och boka Karolina. Hon är duktig på att skapa en avslappnad stämning men lyckas ändå ta bilder i exakt rätt ögonblick. 

onsdag 4 januari 2017 - 17:28

att planera syskon.

bild

 

Fyra dagar in på ett år vi inte ännu vet så mycket om. En sak är jag i alla fall säker på och det är att 2017 blir bebisarnas år. Jag vet inte om det bara gäller mina vänner, bekanta, bloggare och personer jag följer på instagram. Men väldigt, väldigt många är gravida. Vissa med sitt första och desto fler med andra, tredje eller fjärde barnet. Det beror antagligen mest på min ålder och vilka kretsar jag umgås i men säkert också en del på ekonomiskt läge och samhällstrender. Det känns som att folk har fler barn nu igen. Linn bloggade om just det här för någon månad sedan och fick mycket respons av flerbarnsföräldrar som höll med.

Oavsett orsak eller samhällsekonomi så är det ju otroligt roligt. I december fick jag en ny liten vän i Kvevlax som jag ser fram emot att träffa och redan i mars och maj kommer två till. Och det är bara mina närmaste vänner. I mammagrupperna med barn födda 2015 ska flera av Melkers kompisar bli storasyskon i år och vissa har redan blivit det. Är alltså två år den ultimata åldersskillnaden? 

Jag har tyckt det. Att de jag växt upp med som haft syskon som varit två år äldre eller yngre verkar ha en så fin relation och alltid någon att umgås med. Att de är nästan jämnåriga och i samma skede av livet men ändå har egna vänner och intressen. Det är förstås en grov generalisering och jag är medveten om att syskonrelationer kan se ut på alla olika vis, helt oberoende av åldersskillnad. Men jag tycker det är intressant ändå, att det är så vanligt med just två år mellan barn. 

Allra mest funderar jag på det här för att jag tror att vi inte kommer att följa det upplägget. Jag tycker att jag ganska nyligen börjat känna mig som en egen person och att då igen vara gravid med all oro och ångest, gå igenom en förlossning, amma och samtidigt ta hand om en tvååring känns avlägset. Men det är jag och jag förstår fullkomligt personer som tänker annorlunda. Som känner sig redo för en till bebis efter bara några månader och som gärna vill stanna hemma en längre tid med flera barn i stället för att jobba korta perioder.

Jag förstår också att detta egentligen inte är något att planera eftersom man ändå aldrig kan veta hur det går. Ibland går det väldigt mycket snabbare än man tänkt att få en bebis och ibland går det inte alls. 

Men hur tänker ni? Och hur ser det ut hemma hos er gällande åldersskillnad? Hade ni någon "plan" och har den i så fall ändrats på vägen? 

 

På bilden ser ni två nyblivna storebröder julen 1989. De är födda -86 och -83 så det jag har erfarenhet av är alltså att ha syskon med tre års mellanrum. 

tisdag 20 december 2016 - 21:38

att ha tid för en ny serie.

kok

Här ser ni en av mina favoritutsikter. Middag som lagar sig själv. Andreas är pappaledig i tre veckor nu så det finns tid för sådant. För matlagning, besök till kakelbutiker, husbygge, julklappsshopping, cafébesök och veckohandlande före klockan 16. Lyxsaker helt enkelt.

Tid för mig att blogga kunde man också tro. Men nej. Jag är nämligen besatt. Av SKAM. Och jag har märkt att jag inte är den enda. Det roliga är att jag visste att jag skulle fastna för den norska ungdomsserien redan före jag såg det första avsnittet. Jag råkade nämligen se två av skådespelarna på Skavlan i höstas och blev intresserad. Och så släppte Arenan serien med svensk text nu. Väldigt passligt. 

Jag såg första säsongen på en dag. Det har jag tydligen tid med. Men det är så bra och jag är så fascinerad av Noora. Nu kanske jag måste klippa håret och börja ha skjorta och läppstift varje dag. 

 

Se på SKAM. Det är för alla. 

 

 

 

 

måndag 12 december 2016 - 11:57

ett födelsedagsbarn från förr.

Tolfte december och min tjugosjunde födelsedag. En väldigt odramatisk ålder och jag var nästan säker på att jag blir 28. Det är svårt att hålla reda på det där när man fyller sent på året, jag hinner aldrig liksom ikapp de andra. Speciellt inte Andreas som är född i januari. 

 

Men 27 alltså. Dagen till ära ska ni få en tillbakablick på fem år av mitt liv. 2005-2010. Efter det känns det som att jag sett ganska likadan ut. 

DSCN1864 copy kopia

Vi börjar 2005. Det här är nog sommaren mellan ettan och tvåan i gymnasiet och jag har hundratals selfien från det året. Profilbilder till berusad.org antagligen. Här i klassisk monochrome. Snyggfiltret som tog bort ojämn hudton och tydligen också gjorde så att ögonbrynen försvann. Katten på bilden heter Laban och fyller snart 13. En riktig gubbkatt. 

 

0040E01D2549169FE1F51E5DA6B2779B kopia

Den här bilden är ganska exakt 10 år gammal. Julfest i Norra vallgrund UF 2006. Jag valde den främst på grund av outfiten. Tänk att jag ägt ett par kostymbyxor? Och de där bältena var ju otroligt populära, ju större och mer strass desto bättre. Nina hänger också med i kostymbyxor och paljetter. Alla hade en digitalkamera och allt dokumenterades. Jag har otroliga mängder bilder från de här åren och det är superroligt. Nu fotar jag det mesta med mobilen och bilderna stannar där. 

544 kopiaHär visar Sara upp en annan trend från 2006. Plastdiademet. Bilden är från äldstes dag. I Korsholm hade vi ingen tradition med dansuppvisning och långklänningar. Vi drack bacardi breezer i en uf-lokal, himla trevligt det också. 

 

IMG 1482

2007 blev jag student.

DSCN2750 kopia

Och gick på inträdesprov till PF. Den här bilden är tagen samma dag och det enda jag minns är att en av de kvinnliga intervjuarna såg ner i min urringning och jag reagerade med att dra upp klänningen. Något jag ångrade genast då jag tänkte att det var ett tecken på osäkerhet. 

 

DSCN0942 kopia

Men in slapp jag ändå och fick gå på min allra första sitz som universitetsstuderande. Att jag bara var 17 år var tydligen inget hinder. 

Forsta skolveckan 024 kopia2

SL381133 kopia

Sedan ser det mest ut så här. 2008 var vi tutorer och festade liksom både för egen och gulisarnas del. Guldkort till Fontana och en nerspilld halare. Och tubtopp. Alltid tubtopp. Ett kaotiskt, härligt och ångestfyllt år av mitt liv som jag nog kunde skriva en roman om. 

 

IMG 4896 Fotor

2009 hade jag oftast en högmidjad kjol och tubtopp, eller som här en tight tröja med urringning på ryggen. Och tights. På morgonen tog jag på mig tights och en lång vit topp från Gina tricot och sedan började jag fundera vad som skulle passa till. En lång skjorta som den Emila har på bilden, eller kanske en längre topp, som den Mia har. Bekvämt var det ju i alla fall. 

IMG 5367 kopia Fotor

2009 var också året när jag träffade Andreas. 

IMG 8696 Fotor

Och det år jag firade min tjugoårsdag med en stor överraskningsfest. 

 

 IMG 9595 Fotor

Och som avslutning, en julig bild från december 2010. Vi närmare granskning ser jag ju inte alls ut så här mera, men med risk för överdosering av bilder på mig själv i tubtopp så får det räcka. 2011-2015 kan vi ta en annan gång. Kanske om 10 år. 

torsdag 17 november 2016 - 21:04

att lufta hjärnan.

Lite så här känns mitt liv just nu.

fullsizeoutput 1322Som att jag surfar med elva flikar öppna. Köksdörrar, takpanel, garderober, inbbyggd säng, mail, pinterest, kakel som är slut, sociala medier och lite akustiska covers för att lugna hjärnan. Igår kände jag den för första gången, inredningslikgiltigheten. Vi måste välja ett golvkakel till hjälpköket för att värmepumpen ska ha något att stå på och det borde ske ganska snabbt. Det enda jag kunde känna var att jag inte orkar bry mig. Det får se ut hur det vill. Synd bara att jag vet att jag inte tycker det imorgon.  

Då kan man behöva göra lite sånt här. 

IMG 3917

Gå på ett festligt event och prova glasögon och dricka vin. Silmäasema ville visa upp märket Andy Wolf och vi bjöds på både modeshow och musik. Jag och Jessica provade väldigt många bågar med kulturtantvibbar men också många fina par. Och jag blev lite kär i djn. Han var så himla glad. Och antagligen 22 år. Väldigt trevligt för att vara en vanlig torsdag i alla fall.

 

IMG 4014 Fotor

Så kan man också dra runt den här mannen några tiotals varv på gården. Snö vinner över slask alla gånger. Och Melker tyckte nog att det var roligare än det ser ut. 

tradgardskurs

Och igår var jag på trädgårdskurs. Det är synd att vi bara träffas en gång i månaden för jag är alltid så motiverad när jag varit där. Två timmar när jag bara kan tänka på gräsmatta, blommor och placering av äppelträd. Det bästa är att det varken är bråttom eller så noga eftersom trädgården antagligen blir ett långtidsprojekt. Och att det bara kan bli bättre än den platta jordhög vi har nu. 

 

Kommer ni ihåg att jag för en tid sedan skrev att jag måste börja fokusera på en sak i taget? Tydligen går det inte så bra. 

lördag 22 oktober 2016 - 19:05

en alldeles ovanlig lördag.

Jag bloggar aldrig på lördagar. Då äter jag fisksoppa på loftet, träffar familj, armerar golv eller äter middag med min sambo. Efter klockan åtta. 

Idag är varken Melker eller Andreas hemma så då gör jag det här. 

IMG 0036 Fotor

Äter mikrogröt, dricker öl och ser på top 10 mest romantiska frierierna på youtube. En inblick i hur patetiskt mitt singelliv skulle vara alltså. Nu känns det ändå inte ensamt utan ganska skönt. Jag har gått på loppis, provat kläder och stått superlänge och sett på smink vid citymarket. Gått till övre våningen av Gina tricot och till Amalia. Ni som rör er med vagn förstår.

Ikväll ska jag se på Grey's Anatomy som jag missat att det börjat igen och äta Fazers nya julchoklad. Och kanske förbereda lite för imorgon då tre vänner kommer hit på brunch. 

 

hostlordag

Ensamtid, kompistid och sedan kommer mina grabbar hem igen. Den bästa av världar. 

måndag 3 oktober 2016 - 13:39

oktobermåndag.

Oj bara vi sku få sålt lägenheten nu så du sku bli glad igensa Andreas igår. Och jag håller med. Jag har svårt att fokusera på annat och går bara runt och ser fel. Och städar. Och städar, och städar. Idag har vi visning igen så håll tummarna för att rätt person dyker upp nu. 

Lista postiva punkter om varje dag, har jag hört att man ska göra för att flytta fokus och se de bra sakerna bättre. Så det ska jag göra nu. Eftersom bara halva dagen gått fuskar jag lite och tar med hela veckan. 

Elsa

- Mamma och pappa har tagit en hundvalp. Elsa, en finsk lapphund. Kan man bli fluffigare? Melker tror att hon är en katt och jag klandrar honom inte eftersom det bor en katt som är större än Elsa i samma hus. 

 

- Jag har börjat på en kurs i trädgårdsplanering och det är superkul. Bland det jag ser fram emot allra mest med att bo i hus är att ha en gård. Att kunna vara ute och göra saker tillsammans utan att behöva gå till en park. Och att ha projekt. Jag älskar projekt. 

 

Melker

 

- Melkers höstblåsor har bleknat och i helgen fick han medicin mot öroninflammation så han kan ju bara börja må bättre nu. Jag gillar inte att behöva gå till läkare och att han ska äta antibiotika. Men nog är det ändå skönt att få en diagnos och något konkret som hjälper. 

 

- Ikväll ska vi gå och äta trerätters till Strampen med Emilia och Anton. Mat är alltid positivt. 

 

Blev jag gladare? Kanske lite. Åtminstone blev jag hungrig. Sista städningen nu då, en visning och sedan middag. Hoppas ni har en fin måndag!

söndag 25 september 2016 - 20:20

att räcka till.

vexala

Att försöka sälja vår lägenhet är tungt. Mycket för att vi står inför en stor förändring och förändringar är det jag är sämst på. Att inte veta exakt när eller hur det kommer att bli gör inte situationen bätre. Men också för att jag känner mig dömd. Tänk om folk hatar våra möbler, kanske de skulle köpa om jag inte valt den blomman och kom jag nu ihåg att torka bort fingerspår från varje glasyta. Berättar mäklaren helt säkert allt och lyfter hon nu månne fram trähuscharmen. En del av mitt liv ska bli någon annans och jag har svårt att överlåta det ansvaret på en främmande människa. Att bara vänta och egentligen inte kunna påverka något gör mig väldigt stressad. Tillsammans med alla val som borde tas till bygget är försäljningen en sak för mycket att känna ansvar för.

En stor del av min stress överlag tror jag  utgörs av ett ämne som Elin och Sara tog upp i sin podd för en tid sedan. Additionsstress. Det handlar om hur du får intryck från flera olika håll och upplever att du ensam borde lyckas med vad tio andra personer gör tillsammans.

Exempel. Jag följer en kvinna på instagram som renoverar ett drömhus från 1800-talet. En annan som odlar och har en otroligt vacker trädgård, en tredje som har fyra barn och ett framgånsrikt företag men som ändå hinner inreda och skapa otroliga pyssel tillsammans med barnen. Kvinnan med mitt drömjobb lagar endast vegetarisk och ekologisk mat men ser ändå på mycket serier tillsammans med sin man. Tillsammans ja, en annan satsar på att resa bort två gånger i året utan barn för att stärka relationen och där emellan reser var och varannan människa både till Maldiverna och Thailand. Om de inte ordnar sitt drömbröllop då förstås som man givetvis kan följa via sociala medier.

Personligt inrett hus, perfekt trädgård, glada (helst också många) barn med rena och trendiga kläder, hälsosam mat, ett utvecklande och kreativt yrke, resor, tillsammanstid, egentid och sociala uppdateringar där emellan. Alla andra har ju det så, så varför orkar inte du?

Andas.

Alla andra har det inte så. Eller det hoppas jag i alla fall.

Häromdagen kände jag mig lite bra som lagat mat som både vi och Melker gillade. Sedan fick jag dåligt samvete för att pasta bara är kolhydrater och kött ska man inte äta för mycket av. Jag själv är ett praktexempel på att vilja vara rätt. Många av de här sakerna är lyxproblem men likväl är de aspekter som i högsta grad påverkar just min, och många andras, vardag.

Skit i dom andra och fokusera på dig själv. Skulle förstås vara en enkel lösning. Att inte jämföra sig med andra tror jag dock är omöjligt, dessutom blir jag till lika stor del inspirerad av det jag ser som jag blir stressad. Så jag vet inte. 

En sak i taget tror jag är den bästa lösningen. En stund för lägenhetsvisning, en för köksplanering och en för lördagskaffe i stan. Utan dåligt samvete för allt annat som borde tänkas på och göras. Det finns viktigare saker att hålla ihop för. 

måndag 22 augusti 2016 - 21:59

att starta om.

 

IMG 2993 Fotor

Augusti, klar morgonluft, skolstart, vassa blyertspennor, en helt oanvänd bok och nya skor. Lite senare en tid att äntligen återförenas med de saknade studiekompisarna, den första lunchen för att förfasas över hur gulisarna bara blir yngre och en chans att spana efter nytt och gammalt ögongodis. Den första ollistisdagen, en helt ny kalender och ett löfte om att i år. I år ska varenda liten portfolio lämnas in i tid. 

De år jag inte började i skolan hade jag ett nytt jobb att gå till vilket förstås också innebär nya rutiner och kontakter. Just nu saknar jag det där. Känslan av nystart och att allt är möjligt. Oftast gick ju ändå allt som vanligt och dagarna flöt ihop till en vardag. Men ändå. Jag trivs med att vara vårdledig och hemma, men att jag skulle lära mig en hel massa nya saker kan jag väl inte direkt påstå. Våra dagar anpassas efter Melkers rutiner och vilja och jag tänker att jag hinner satsa på mig själv senare. 

Men. If you can dream it you can do it, som de yogafrälsta och små vitlaserade skyltar så fint uttrycker det, så nu har jag anmält mig till höstens kurser. Lettering, flätning och trädgårdsplanering. Ni kanske kommer ihåg hur det gick senast? Då blev min kurs inställd och jag var djupt besviken så nu tänkte jag att det var säkrast att välja tre saker. Tre rätt olika saker dessutom. Jag saknar ännu något i träningsväg så tipsa gärna om ni sett något kul.

 

En ny årstid, tre nya färdigheter och ett hus som ska byggas. Månne det inte ska vara tillräckligt.

torsdag 23 juni 2016 - 14:58

att springa en mil.

Ett av mina livsmål är att springa tio kilometer. Ingenting för många och vissa menar att det är något alla med en hyfsad grundkondition klarar av. Jag vet att det är långt ifrån omöjligt men vägen dit betyder att jag måste jobba med en av mina största svagheter. Att acceptera att jag inte kan precis allt på första försöket och att inte ge upp när det blir för svårt. Raska promenader varvat med lugn löpning eller två kilometer ofta för att få upp flåset finns liksom inte. Det ska vara tio kilometer och helst nu. 

Senast jag bestämde mig för det här var hösten 2014. Efter några rundor var jag uppe i fem kilometer och jag tyckte nästan att det var lite roligt att utmana mig själv att försöka orka längre. Sedan blev jag gravid och efter det tog jag inte ett löpsteg.  Man kan springa som gravid men allt som innehåller något slags men eller någon risk för att jag skulle kunna orsaka ett missfall var totalt otänkbart. Så jag satt stilla. I ett och ett halvt år. 

Igår fick jag ett ryck och bestämde mig för att ta tag i det här igen. Det var långt ifrån skönt eller avslappnande och jag fick noll bra idéer under mina tre kilometer. Däremot formulerade jag ett hatbrev åt Apple för att de har usla hörlurar. En liten stund fungerade det att ha den vänstra luren i höger öra men sedan gav jag upp och sprang i tystnad. 

Men känslan efteråt. Den är ju den bästa. 

Säger alla. Ingen eufori där heller. Varken när jag konstaterade att jag tagit mig hem eller när jag genomsvettig och med skakande ben stod och sjöng måne och sol och den blomstertid nu kommer för barnet som studsade i sin säng en timme efter sovdags. Psalmer är annars inget att rekommendera när du är andfådd. Du kan få syrebrist. 

Det känns nog lättare redan nästa gång. Sa den peppande halvmaratonlöparen jag bor med.  Jag hoppas det. Då ska jag i alla fall se till att ta med rätt hörlurar.