Visa inlägg taggade med 'psykisk ohälsa'

lördag 18 mars 2017 - 14:30

-

Vad gör man,
när man inte räcker till?

Vad gör man,
när mörkret är för stort?

Vad gör man,
när kampen bara fortsätter?

 

Då ger man en kram.
Då pratar man om ljuset.
Då finns man där.

 

Vad gör man,
när man känner sig hjälplös?

Vad gör man,
när demonerna härjar?

Vad gör man,
när kampen tilltar i styrka?

 

Då sitter man bredvid.
Då visar man änglarna.
Då finns man fortfarande där.

 

Vad gör man,
när man ser ärren?

Vad gör man,
när man känner ångesten?

Vad gör man,
när vännen lider av psykisk ohälsa?

 

Då är man tyst.
Då är man lugnet.
Då finns man där.

 

Även när en fredagkväll slutar med ambulansfärd till akuten.

onsdag 28 december 2016 - 17:44

JULLOVSLÄGER VID PIXNE

Julen är förbi ännu en gång och i år hade vi nog den lugnaste julen på länge. Johanna låg i 38 graders feber hela julafton så hon och pojkvännen Andreas fick stanna hemma. Pappa och jag firade jul i början av dagen, bland annat med julbön och att tända ljus på gravarna, och kvällen spenderade jag hos mamma. Vi öppnade julklappar, myste tillsammans och hade en fin, nykter jul. Jag hade inga förväntningar i år och jag märkte att jag hade mer julstämning än många tidigare år, trots att en del av familjen saknades. På juldagen for jag hem till Kvevlax och då firade jag, Johanna och Andreas jul.

 

20161225 1728181

 

 

Igår och idag har jag varit hjälpledare på ett Se mej-läger vid Pixnekliniken i Malax. Det här var elfte året i rad och vi hade fler deltagare än någonsin tidigare. Det var fantastiskt att se att så många hade hittat dit. Det visar att sådan här verksamhet behövs. 

Gårdagen började som vanligt med samling och presentationsrunda. Vi som har varit med ett tag börjar kunna varandras historier utan och innan men det kommer hela tiden nya deltagare så det är nödvändigt varje gång. Den här gången sträckte sig åldern från 9-21 (beroende på om man räknar mig som deltagare eller inte) så det var väldigt varierat. Det är konstigt hur diskussionerna flyter på, trots att en del bara är hälften så gamla som resten men där ser man att barn har mycket större insikt i det som sker omkring dem än vad många vuxna tror. 

En stor del av de här lägren går åt till fritid och andra aktiviteter. Diskussionerna kan bli ganska tunga ibland och vi behöver bryta av med något roligt däremellan. Igår var vi en sväng till Öjberget där vi grillade marschmallows och lekte lekar. Några fick för sig att de skulle klättra upp i slalombacken och rulla ner. Det var en höjdare och ingen spydde efteråt. Idag skrinnade vi i ishallen som ligger ett par hundra meter från Pixnekliniken. Det var uppskattat av både barn och vuxna. 

 

20161228 1129211

 

 

Diskussionerna under det här lägret har haft större fokus på oss själva än våra föräldrar. Vi diskuterade, bland annat, hur viktigt vårt eget välmående är och vad vi gör för att må bra när det är tungt. Idag hade vi en diskussion om olika roller man som barn tar och jag tror att de flesta kände igen sig i en eller flera av dem. De här diskussionerna är otroligt viktiga för att vi ska veta hur och varför vi reagerar på ett visst sätt. Det handlar om att göra oss medvetna om olika beteendemönster och ge oss redskap att agera på ett sätt som inte skadar oss själva eller andra. Jag lär mig fortfarande en massa på de här lägren och hittills har ingen annan lyckats ge mig de insikter jag har fått där.

Det var otroligt roligt att se hur snabbt de nya deltagarna kom med i gemenskapen denna gång. Lägret var bara två dagar men redan i slutet av första dagen var det som om många hade känt varandra länge. Jag tror att det här beror på att alla har en sak gemensamt. Alla har en förälder som missbrukar eller mår psykiskt dåligt och känner igen sig i andras historier. På dessa läger får alla vara sig själva, utan att behöva dölja något. Vi har haft skratt, tårar och en hel del bus under våra läger men det som alltid slår mig är hur mycket kärlek som finns inbäddat i allt. Kramar utdelas till höger och vänster och har man behov av att prata utanför diskussionerna är det bara att rycka någon i ärmen, antingen en deltagare eller ledare. Man behöver aldrig känna sig underlig eller utanför på grund av sin förälders problematik och det gör att många kan slappna av.

Nu ska jag bara ta det lugnt resten av kvällen och njuta av tystnaden! ;)