lördag 25 februari 2017 - 11:27

ST ANTON HERE I COME

Hälsningar från Vanda och en som snart ska boarda flyg till Arlanda. Där möter jag upp pappa och så hoppar vi på nästa till Österrike. Vi ska nämligen på tumisresa till Alperna! Skidsemester i en vecka. Jag har inte stått på skidor över 14 år (bytte till snowboard när jag var 14) men jag tror nog det ska gå bra. Har inte riktigt förstått att jag ska iväg och spendera en vecka bland alptoppar och dalar. Berg gör mig alltid så lycklig, så jag kommer säkert komma hem med övereufori.

Ett perfekt sätt att fira sin examen. Tusen tack för alla grattisar hörni. Ni är guld!

IMG 7337

 

torsdag 23 februari 2017 - 20:26

FILOSOFIE MAGISTER

I ett rött hölje med guldtofs döljer sig 5 år och 2 månader av slit. Där finns 301 studiepoäng. Det betyder 8127 timmar av studier (om man räknar enligt att ett studiepoäng motsvarar 27 studietimmar). I praktiken har det säkert gått åt hundratals mer. Detta innehåller all angst över att inte vara bra i skolan eller räcka till intellektuellt för ett universitet. Det innehåller även alla intressanta kurser och föreläsare jag fått gå samt inspireras av.

Där i ligger all huvudbry 2012-2014 om hur jag ska få min vardag att gå ihop med dubbelstudier vid Akademin och International Musical Theater Education. Allt spring mellan danslektioner och statistikföreläsningar blandat med afasiauskultationer när jag egentligen hade sånglektion. Alla kompletteringsuppgifter jag fått göra. Allt pusslande. Allt studieliv jag missade. Studier på dagarna och föreställning på kvällarna. Hair, Les Miserables och Sugar. Alla människor jag fått möta. Alla tidiga morgnar (vi snackar kl 5) jag satte mig på bussen från Tammerfors för att gå på morgonföreläsning och sedan åka tillbaka för att göra dubbelföreställning Les Miserables. Alla tågresor. Alla nätter med för lite sömn. Alla gånger jag typ gav upp och sa fuck this jag håller mig till musikal. Alla gånger ingen trodde på mig och alla gånger alla andra förutom jag själv trodde på mig.

Vetenskapsfilosofin. Utvecklingspsykologin. Gemenskapen. Kandidatavhandlingen jag skrev i aktpausen och den gula gradun som jag trodde att aldrig skulle nå över mållinjen. Fem praktikperioder. Åland. Tårarna när man kände sig totalt värdelös på Parkinssonkursen. Glädjen när man fick hjälpa en finsk man få tillbaka sin röststyrka. Glädjen i barnets ögon när hen lärde sig säga två istället få tlå. Tacksamheten i föräldrarnas ögon och busigeten i pappans blick när han fick bonda med sin dotter över lite lek i talterapin.

Där finns lyckan i att ha härliga klasskompisar och att få ett yrke. Att ha en framtid. Och att ha jobbat för den. Där finns så mycket slit att jag inte ens kan plita ner det i ord. Och fy fasiken vad jag är stolt över mig själv.

Filosofie magister Sarah Nedergård loggar härmed ut från Åbo Akademi. I did good. Tack för mig!

EAACE3DB 0D91 4113 AD06 A67FC205CC29

3D5A534F 347B 4D60 BBCB 5F25ABF26213

tisdag 21 februari 2017 - 23:29

ETT RIKTIGT FYND!

Jag är faktist inte bara arg på rasister och bakåtsträvande gubbjävlar över 40 (fast man skulle kunna kalla det ett heltidsjobb). Utöver att jag skriver hatiska inlägg mot osnälla idioter till mobbare är jag faktist en ganska behaglig (tänkte skriva lugn där innan men det är jag sisådär aldrig) människa med disneyglitter i fingerspetsarna som tror på att kärlek föder kärlek.

Nåja men nog om det, vill baa berätta att jag idag har varit ledig från jöbbet eftersom alla mina elever har sportlov här i Åbo. Så jag och Sabina tog en riktigt rejäl loppisdag. Och här får ni se mina skatter:

A57E0491 BDE4 4550 BF3D 8E67BCA950A8

 

 

Jag är såå nöjd över dagens kap. Skålar, krukor och glas och det bästa.. mina nya kupformade skumppaglas! I love them. Längtar tills jag får min diy-drinkvagn färdig så jag kan rada upp dem där. En stol kom jag också hem med! Tänka sig.

måndag 20 februari 2017 - 15:56

AVFALLSHANTERING FÖR RASISTER

I vilket avfall ska vi få sortera bort rasisterna? De som sitter hemma i sina soffor och vet inget alls. Vem är ni? Står ni bredvid mig vid övergångsstället och utger er för att ha ett hjärta och en hjärna men när det kommer till kritan går ni bara innanför dörren och skriver av ert hat och er avsaknad av hjärnceller på närmaste kommentatorsfält?

Det borde ingå i samhällstjänst att man måste gå och lyssna på asylsökande medmänniskors öde och berättelser. Igår var en så otroligt stark dag för mig. Programmet på We too see you på Wasa Teater var så himla viktigt och fint och bra och jag vill nästan inte gå tillbaka till min vardag som talterapeut för jag vill bara hänga med Gait, Mehdi, Hamza och Ali och alla andra duktiga konstnärer och musiker som jag fick träffa igår. Mötet gjorde mig till en rikare människa.

Jag skulle sjunga min sång igår. Eller inte min, Lina Teirs sång Vi kommer minnas allt. Det gick med nöd och näppe för jag hade känslorna totalt på utsidan av min kropp efter att ha lyssnat på Hamza och Alis berättelse om varför Irak inte är ett säkert ställe och varför de kommit hit. Att sjunga ett öppet brev till Sipilä är inge så lätt när man bara vill sparka och slå av orättvisa.

Sparka ut alla rasister ur detta land och låt unga män som Hamza och Ali stanna. De berikade mitt liv enormt. Låt barn, deras familjer och vänner stanna. Vi behöver dem. Vi behöver dem egentligen mer än vad de behöver oss.

Höjden av orättvisa är att läsa Sebbes eller Real Istens kommentarer under denna artikel. De är de som borde skickas till Irak. Stackars rasister. Tänk hur lite de vet. Tänk hur fattiga de är. Tänk, de går omkring i en värld och blundar och vet ingenting. Jag önskar dem inget gott. Inte en endaste god bakelse. Bara att tusen myror ska äta upp deras ögonlock så att de alltid känner sig trötta eller att deras hårddiskar förevigt alltid ska crascha. Eller hur det nu var Timbuktu sa det. Inget gott nånsin ska de få. Men det spelar ingen roll hur mycket illa jag än önskar dem, de ser själva till att de aldrig kommer få känna så som jag kände mig igår i vår varma medmänskliga samvaro under programmet och konserten. Buhu för dem.

 

Uppdatering. Kommentatorfunktionen togs bort för artikeln i fråga. Vilket betyder att alla fina kommentarer om evenemanget även försvann. Vad ska man göra åt dessa troll som förstör för precis allt och alla. Om de ändå hade balls att inte gömma sig bakom anonyma påhittade namn.

lördag 18 februari 2017 - 11:45

WE TOO SEE YOU @ WASA TEATER

Hej från en trång Onnibus mot Vasa. Ska medverka på Wasa Teaters välgörenhetsevenemang We too see you imorgon söndag 19.2. Konserten är slutsåld, men det finns massa bra program förutom den. Häng på vetja!

Program:

15.00 Dörrarna öppnas. I foajen och i teaterdamernas café finns konstutställningar av asylsökande och kaffe och arabiska delikatesser till försäljning.

16.00 Sagostund med Nina Dahl-Tallgren

16.00 Föreläsningen “U don´t know” med Hamza Aljubory och Ali Alrubaye.
Med U don´t Know vill Hamza och Ali – två unga irakiska män – återge sina personliga erfarenheter över att vara asylsökande i Finland och samtidigt klargöra varför de överhuvudtaget valde att fly från sitt hemland.

17.00 Konsert, stora scenen (slutsåld)

 

Själv ser jag mest framemot konstutställningarna och föreläsningen. Och att se alla människor som kommer vara på plats för att stöda We see you kampanjen för en mer human och rättvis asylpolitik i Finland. Medmänsklighet hörni! Det finaste vi har och kan ge.

IMG 7253

 

 

 

 

fredag 17 februari 2017 - 12:35

FEBRUARI VECKA 7

Måndag

Som ni läste om i mitt senaste blogginlägg så sträckkollade jag Skam efter jobbet och skämdes över att jag sket i att gå på bodycombat. På kvällen gick jag och dansade. Det var den måndagen.

 

Tisdag

Alla hjärtans dag! Solen sken. Livet log! Facetimade med Rebecca efter jobbet och gick via vår drömmiga blombutik bak hörnet där vi bor och köpte en blomma till Wille. Förberedde för kvällen gjorde jag också. Citron och lakritssorbet! Kl 19 hade vi bord på nya stället Kuori (också det bak hörnet) och det stället är härmed min nya favvorestaurang här i Åbo. Shit vad gott alltså! Ett vegeställe med snygg inredning. Väl hemma blev det sorbet och mohiton.

BC520185 E759 4BF1 B9AB FB0230FCBBA4

8480D1EE 1CE8 4CBA 8735 581F41466030

Sambos påväg för att fira kärleksdag

 

Onsdag

Efter jobbet traskade jag på stan och kunde inte låta bli att inhandla dessa coola brillor i rosa. Jag vet att man inte ska hypea vår i februari, men vad kan man när solen lyser och det är 5 plusgrader? Sophia kom körandes från Vasa för att lämna in sin gradu (den kvinnan är queen of kämparglöd, tänk er bebis som inte sover om nätterna + en slutförd gradu) och vi åt sommarrullar och umgicks hos oss. Riktigt vardagslyx!

5A6C704F 14D9 4B9A A4FB E63B22E1106E

CAB2F507 4860 4EAA BD27 4CE112CF8C26Sommarrullar och Sophia

 

Torsdag

Svintrött efter jobbet och svinsur efter ett trevligt brev från Kela gick jag och avreagerade mig på gymmet och sen jobbade jag vaktis på teatern. Kom hem och fråga om Wille ville se en fjantig film och det gjorde vi. Maid in Manhattan. Ni vet såna filmer man bara kan titta på utan att använda hjärnkapacitet? Jepp. Och jag somnade förståss.

 

Frsdag

Min lediga dag. Tog sovmorgon och kom just hem efter en promenad till Ekotori. Är på jakt efter låga kupformade skumppaglas typ såna här men hittade inga. Håller på att konstruera ihop en drinkvagn och skulle så gärna vilja ha snygga glas på den. Nu ska jag städa upp lite och laga lunch för att sedan hit the gym och jobba vaktis även ikväll. 

 

Lördag & söndag

Spenderas i Vasa med kompishäng och konsert på Wasa Teater på söndagen med We too see you gänget. Ser fram emot det! 

 

 

 

måndag 13 februari 2017 - 18:48

SKAMLIGT

Det hände mig också. Måste erkänna. Skamsligt. Jag som tänkte att jag inte ska dras med i denna fluga. Och nu är jag sist av alla på denna. Men här sitter jag och får inte nog av Noora och William och har sträckkollat i 5 h och skippat bodycombat. Helt flippat. Skam.

I början av veckoslutet var jag i Vasa och umgicks med älskade vänner, pratade om musikal för Övningsskolans musiklinje, övade för konserter och sjöng på ett bröllop. Gjorde mission impossible och ilfartade från Solf till tåget på 12 min och hann nätt och jämt med till Åbo. Väl tillbaka i mitt Åbo hängde jag med min syster och uprising filmstjärna! Hon hade premiär på FAST, en film jag hoppas visas på alla kortfilmsfestivalen i framtiden.

3008D360 C4F7 4E27 9722 4B8A10DF8CF7Sushi på nya stället Kachi i Vasa (är nog sist på det också)

 

14AB4ED1 FE0F 4A24 AE95 5E5D43ACF368Min filmstjärna på Baari i Åbo

 

Och idag är det måndag. Och jag kan inte slita mig från Skam. Helt värdelöst.

torsdag 9 februari 2017 - 22:37

DUO LIVING OCH SÅNT

Ikväll gick jag genom ett Åbo som kryllade av studerande firandes pikkulaskiainen. Jag var påväg till tågstation efter att ha spenderat kvällen på Duo Living på Köpmansgatan (helt i centrum alltså, mitt emot Hamburger Börs). Finlandssvenska bloggare i Åbo bjöd in till bloggträff hos Ida och Jutta i deras inredning- och lifestylebutik. Och vilken härlig butik!

Fick skumppa i handen och världens godaste lakrits i munnen. Redan där var det ju ett vinnande koncept. Butiken fyller fem år nu och satsar på dansk design men även lokalproducerat. Verkligt stiligt! Jag kom hem med en "champagne & rosa grace" doft till hemmet. Kommer göra sig bra i vårt badrum.

Det var härligt att få träffa inspirerande businesskvinnor som tog tag i saken och skapade verklighet av en dröm. Ida och Jutta har inte bara en vacker butik, de är duktiga och hemskt trevliga också! Ännu större orsak att gå in igen. Såg faktist några glas och en fin box jag gärna skulle ha hemma på hyllan.

Här hittar ni till deras webshop.

Förutom interiör fick vi även höra om Kombucha-komposten. Här glittrade mina ögon till. Äntligen ett sätt för oss att sortera kompost i köket fastän vi inte har en bioroskis på vår bakgård. Marina Gotthard-Ivars förevisade hur man lätt kunde tänka och agera grönt + skapa näring tilö sina gröna växter både inne och ute. Blev helt frälst och fick med mig fick med mig EM BOKACHI hem för att testa. Nu ska här göras mull med trevliga mikrober.

89389E5A 9E1F 42AD A8C0 F363264FDC5CMarina berättar om EM BOKASHI

 

EA4E8BBA 2A4E 4CBA 8FBA A6DD0F5CA7C2

27091371 897E 43CB A349 7765548F6F0DHärliga Ida och Jutta

 

Nu sitter jag på tåget mot Vasa. Ska hem på snabbvisit för att föreläsa i Övningsskolans gymnasium, repa konsert och sjunga på bröllop. Och krama om bästisar! På lördag eftermiddag åker jag tillbaka till Åbo Och hänger med syster som ska hälsa på. 

C6F65E35 ADC3 4315 8BF6 F68D2F354CA4Ikea och lite Åbo-reklam. Bland annat med Tom of Finland som bybrhe way är en hujsigt bra musikal som man absolut ska se!

måndag 6 februari 2017 - 16:15

LA LA LAND

Älskar man musikal och nyaste nytt går på biograferna så måste man ju gå och ta sig en titt. Jag talar förståss om La La Land med Ryan Gosling och Emma Stone. Gillade jag den? Om jag gjorde! I söndags tog jag boyfriend under armen och nynnandes på soundtracket gick vi iväg till Finnkino (har ju förståss lyssnat ihjäl mig redan).

Någon hade sagt att det är nya Moulin Rouge. Ganska höga förväntningar på det liksom. Och det var ju förståss inte Moulin Rouge, men det var inte som något annat heller. Det var mycket bättre. Jag älskade musiken, att det var väldigt jordnära och inte alls hujsig belting utan mera mysig jazz. Jag älskade också det visuella och flirtandet med forna Hollywood. Framförallt älskade jag skådespelarna. Vilken fullträff i talang! Blev nästan arg på Gosling då han visar sig kunna så jäkla mycket. När han började dansa svor jag typ (nånej egentligen hade jag hjärtemoji-ögon).

Och till det bästa utan att spoila något för er som ännu inte sett den. Efter att filmen var jag tvungen att samla mig. Visste inte riktigt vad jag skulle säga eller känna. På ett sätt som jag inte vet om var positivt eller negativt. Alltså positivt i bemärkelsen att det fick mig att känna och att filmen verkligen var bra, förståss. Men negativt i den bemärkelse att jag fick ransaka mig själv och mina val här i livet. Så är det väl med filmer som handlar om allt det där som tillkommer i en skådespelares/musikalartists/musikers liv. Auditions, drömmar som besannas eller krossas eller nås eller inte nås, osäkerheten, distansen, pendlandet, ännu mera osäkerhet, lyckan, kärleken, valen (as in choises inte valfisken). Here's to the fools who dream. 

Nej hörni, summa sumarum. Väldigt bra musikalfilm. Eller vad tycker ni som redan sett den?

dd4ee82f11b3f3a42ce9668a59f13293

bildkälla.

söndag 5 februari 2017 - 14:16

DÄRFÖR VILL JAG INTE VARA MED IDOL

Och dylika program. The Voice. Et cetera. Läs rubriken för att förstå. Det här temat är ständigt återkommande i mitt liv. Läste att pappamonologerna tangerat ämnet lite (återkommer snart till kopplingen). Blev inspirerad att äntligen säga ifrån påriktigt.

Nej jag vill inte ställa upp i Idol eller The Voice. Och jag hatar att jag ständigt måste förklara varför. Det känns som att många har någon form av tro om att om man är i underhållningsbranchen och om man bara syns på tv, då går karriären spikrakt uppåt. Så kanske jag också tänkte. När jag var 17.

Jag är musikalartist. Jag är skådespelare. Jag är sångerska. Jag dansar (om än inte så bra). Jag älskar att uttrycka mig på scen. Känna så att det syns hela vägen till sista raden och stolsrygg 198. Jag lever för att pour my heart and soul out inför människor. Konstigt yrkesval må någon tycka, men det är simply bara på scen jag trivs bäst. Där var det händer här och nu och varje liten centimeter syns utåt och kan påverka någon. Där är jag i mitt esse. Och magin finns i att allt hänger på stunden och timingen. Allt detta känns för mig stort.

Tv och studio är sedan en helt annan grej. Skitcoolt och branchfolket är så talangfulla. Man kanske ska vara av en speciell kaliber, vad vet jag. Jag älskar ju utmaningar och får jag en chans kanske jag skulle ta den. Men. Inte om det innebar att jag behövde försvara mitt yrke och min talang, min kärlek till scenen inför en jury vald för att de kan göra roliga youtubevideon eller råkat vara barnstjärnor. Eller för Finlands befolkning som kanske inte alls är insatta utan tycker att lösögonfransar är det snyggaste på den tävlande. Jag skulle simply inte våga lägga scenmagin i deras händer. Jag tror inte att man kan tävla i scenuttryck. Det hänger för mycket på gemene mans personliga upplever av en sekund.

Jag har nu ovan redogört för min kärlek till det som händer där och då, här och nu på scen. Och ni som känner mig vet hur jag svärmar inför det. Och hur mycket jag inte har valt mitt yrke (eller något annat här i världen för den delen) för att kändhet eller stjärnstatus är något jag längtat efter eller tror kommer ta mig längre och till regnbågens slut.

Jag vill klättra på karriärsstegen för att jag har talang, för att regissörer och koreografer och musical directors tror på mig. Litar på att jag kan göra a hell of a job. För att de tycker att jag ersätter kvaliteter som en bra arbetstagare och kollega ska ha. För att jag tar mitt jobb på allvar och förbereder mig och kan leverera. Överraska. Utvecklas. Många i tv program så som Idol och The Voice eller varför inte just UMK som Sebastian skrev om besitter dessa kunskaper. Men syns det genom rutan? Får de en ärlig chans? Nej. För det primära syftet med det hela är att göra tv. Att pleasea tittare hemma i soffan. Matti Meikäläinen som inte vet något om magin som sker på scenen utan som äter popcorn samtidigt och kanske har öroninflammation så han inte hör ordentigt och sen inte heller minns rätt nummer att rösta på så det blir whatever som sedan resulterar i att den med mest talang och kanske mest erfarenhet faller pladask och blir stämplad som den som inte vann. Eller eviga tvåan.

För där sitter folket hemma och tycker till. Och jag tänker inte säga att jag inte gör det samma. Men kanske just därför vill jag inte alls ställa upp på allt det där. Visst kan ni gå och se mig på teatern och gå hem och tycka diverse om mitt scenspråk, men då känns det iallafall som att jag fått en ärlig chans var människor har sett mig på arbetet i en roll. Det var inte Sarah som stod rakt av, naken och skör och försökte vinna er kärlek för att bara vara lite känd under en programsäsong.

Jag älskar melodifestival och eurovision. Och om jag skulle ställa upp är det på grund av att jag kan stå helt helhjärtat bakom en bra låt. Jag tycker fortfarande att UMK, mello och eurovisionen har tappat sin grundpelare sången. Nu är det kommersiellt med sångrösten som kanske prio fem. Allt annat är så mycket viktigare (exemel från gårdagens mello) för att gemene man i soffan ska vara nöjd. Från proffs till koff liksom. Det handlar inte längre om talang utan ett koncept. Och så får det väl vara.

Ska man ställa upp på dylikt ska det vara kul. UMK och Eurovision skulle kunna vara roligt. Idol och Voice skulle bara vara ett angstit misstag från min sida. Och teatrar som anställer bara kända namn i huvudroller, screw them. Då hittar jag på något eget istället. Kunskap och talang kommer aldrig kunna trampas på av ytlig fame i det långa loppet. Så är det bara.

imageCosette in Les Miserables 2013