Visa alla inlägg skrivna februari 2015

fredag 27 februari 2015 - 22:57

EN VUXENS BEKÄNNELSER

Det är rätt så mycket man kommer fram till ju mer vuxen man blir. Allt från självkänsla och krav på respekt till vad man egentligen vill med sitt liv. Förutom att jag numera föredrar rött vin framför vitt, typ alla gånger, och kunde äta oliver burkvis så kan jag till och med trycka i mig en och annan broccoli utan att få spyreflex. Det enda jag ännu barnsligt plockar bort om det har råkat hamna i mitt hungriga synfält är ärter. De där gröna små jäklarna kan verkligen förstöra det mesta i matväg. Nu när jag riktit tänker efter kan jag inte heller tåla anjovis eller lever för den delen. Men vem vet, kanske det här faller mig i smaken om nåt år. Kaffe däremot, det ska nog till en psykos innan jag lär mig uppskatta den drycken.

 

Att bli vuxen definieras ju tyvärr inte enbart utifrån våra matvanor. Inte heller de där få synliga blodkärlen på inre sidan av höger vad som bara tycks sprida sig ju mer tiden går. Att jag inte är 20 längre märks tydligt på många håll å kanter i mitt liv. Som tillexempel det att jag vägrar lyssna på bullshitt. Det finns noll tolerans för idioter. Jag vågar säga ifrån. Jag tänker ett, om inte två, steg frammåt och låter inte alltid enbart känslan styra. Jag trampas inte på. Även om mitt hjärta säger annat så försöker jag vara rationell. De som känner mej vet att det här är typ omöjligheternas omöjlighet. Men pressrelease - jag har liksom lite lärt mej. Tyvärr har jag inte lika starkt kvar min godtrohet och världsbild om att kärlek är evig lyfter oss up where we belong och övervinner allt. Visst vill jag ännu tro det. Visst tror jag det. Men inte lika uppfyllt och stort. Något i mig har förstått att det ibland går andra vägar. Och det finner jag faktist ganska tråkigt. Jag var faktist stolt över allt rosaskimmer som försegick i mitt huvud. Möjligtvis får jag jobba på det..

 

Jag kan numera tacka nej. Till och med uttala ordet högt. Jag längtar ut från mina 23 kvadrat, vilket kanske också är en produkt av att många nära vänner köper och inreder fina lägenheter med sjukt smart planlösning. Och här sitter jag i mina prinsesslakan och ser varenda vrå av min pyttelilla bostadsyta. Jag kan tycka att nomadlivet jag har bakom mig var en stor bedrift, och jag kan glädjas åt alla fanstyg jag satt mig själv i. Även skämmas och ångra. För trust me, det finns vissa saker i livet man får ångra. Men mest blickar jag frammåt. Och bara frammåt. Jag målar upp visioner, fastän jag inte har en endaste aning om hur det kommer bli. Och det är faktist helt perfectly fine. För vet ni vad? Allt ordnar sig alltid på något sätt. Kanske inte direkt, men om man lärt sig nåt av dessa 25 jordsnurr så är det att tiden är den enda hjälpande medicinen. Och skratt förståss. Och nån att bry sig om. 

 

Kan man kalla sig vuxen om man önskar sig en gris till födelsedagspresent och drömmer om att få vara en riktig prinsessa? Är man vuxen om man inte riktit ännu är redo att sätta på sig talterapeutrocken? Är man vuxen om man helre lär sig all dialog ur nya disneyfilmer än pluggar perus finsk grammatik för att man vid detta laget borde behärska det? Är man vuxen om man är orädd inför vad som komma skall?

 

Jag har då ingen aning om vart världen tar mig. Men nåt jag vet är iallafall att jag är med på nästan vad som helst. Helst inte bungyjump eller fallskärmshoppning eller att kräla bland insekter eller gudskelov ha ihjäl nån. Men efter det, nästan vad som helst. Och ja! Varför jag skrev det här inlägget om vuxenhet var väl för att jag kom hem från skolans datasal och konstaterade högljutt här i mina rosa 23 kvadrat att DET ÄR FREDAG! Och det måste ju vara den härligaste känslan på hela veckan fast det endast innebär Downton Abbey maraton. Och mina damer och herrar, för Sarah Nedergård är detta vuxenpoäng. Tjitjing!

fredag 27 februari 2015 - 15:28

FREDAGSGLAM PÅ TEATERN

Idag har jag hållit hus på teatern där det ordnats första hjälpen utbildning. Nyttigt och bra för teaterpersonal eftersom det alltid med jämna mellanrum händer ett och annat under föreställning. Som vaktis har jag två gånger varit med om att behöva ringa 112! Oftast beror det på cirkulationsstörningar hos någon i publiken eller så har nån i ensamblen haft bröstsmärtor. Det är alltid bra att repetera hur man frigör andningsvägar, ger hjärt och lungräddning och hur man stoppar en blödning. Då är det mindre scary sen när det verkligen händer. Senast jag repeterade detta var i gymnasiet, så det ver verkligen på tiden att jag tog tag i saken. 

 

11007702 10152885428048071 1836561718 n

11039577 10152885427968071 1373984002 n

10603007 10152885427978071 424706887 n

Glammigt värre under hypotermifilten!

11015386 10152885427973071 878227515 n

torsdag 26 februari 2015 - 16:00

MUSIKALER I MITT LIV PART 2

Dags för nästa musikal i ordningen. Under min andra musikalutbildning International Musical Theatre Education gjorde vi musikalen RENT i Jakobstad våren 2012. Av tre kvinnliga huvudroller fick jag göra Mimi, en aidssjuk drogmissbrukande tjej som försöker klara livshanken med hjälp av att jobba på strippklubb. Låter ganska tragiskt, intesant? Men Mimi har ett hjärta som längtar efter kärlek. Hon tror på att det inte finns nån dag utom idag. The heart may freeze, or it can burn. The pain will ease, if I can learn. There is no future, there is no past. I live this moment as my last. There's only yes, only tonight. We must let go, to know whats right. No other road, no other day, no day but today.

 

Enligt äventyrslystna och uppmärksamhetstörstande Mimi handlar det om att ta vara här och nu och ta vara på dagen som att den är den sista. För tillslut blev det den sista även för henne. I slutet dör hon, i sin kärleks armar. Ganska tragiskt det också, men själva musikalen berättar en varm historia om ett gäng vänner i New York som struggles with life, men som transvestiten Angel så har dom varandra, och det räcker. Otroligt fin historia och ännu bättre musik. Helt arbets- och karaktärmässigt är Mimi den roligaste rollen jag gjort hittills. Det fanns så många nyanser att jobba med. Mimi, det var ett nöje att spela dig!

 

rent hemsida 18Mimi och Roger i scenen "Would you light my candle". De träffas för första gången när Mimi går en våning ner för att fråga om grannen har tändstickor, ingen har nämligen råd att betala el och hela höghuset är kallt och nedsläckt.

 

mimi

Här har vi henne! Mimi Marques 19 år gammal, anställd på Cat scratch club.

 

mimi2

rent

 

11012237 10152883086243071 1572284814 n

11020301 10152883086283071 179409258 n

11026667 10152883086278071 818680609 n Maureen, Mimi och en halv Joanne..

 

rent hemsida 24

 

rent hemsida 27

rent hemsida 25

tisdag 24 februari 2015 - 13:58

VAD VECKA 9 HAR ATT BJUDA PÅ

Den här veckan kör full fart vad det gäller skolarbeten. Studiebesök, workshop med språkliga tester, språkprov, uppsatsskrivande, praktikhandledning, tvåspråkighet, engelskauppsats och en helg med fokus på gradun. Min kalender verkar vara en neverending story just nu. Dessutom ska jag hinna dansa på kvällarna och gärna rasta hjärnan på gymmet också. Annars blir det nog inget av allt annat. Röra på sig bör man, annars dör man. Och den dä känslan i ögonen när man suttit framför datorn och skrivit hela dagen - fy! Och så har jag ju ett jobb också. Extraknäcker på Åbo Svenska Teater som vaktmästare. Ni vet en sån som hälsar alla gäster välkomna, står i garderob och säljer programblad. Världens bästa extrajobb vid sidan av logopedistudierna. Åbo Svenska Teater känns som hemma (Musikalutbildningen jag gick 2011-2013 huserade där och sedan gjorde jag ju Hair där 2012-2013) och det är skönt att inte helt vara borta från teatermiljön. Teaterjobb är alltid roligt, fastän det ibland innebär att damsuga publikutrymmen istället för att belta en powerbalad på scen.

 

Nej nu får jag nog börja på med uppsatsskrivningen om logopedisk behandling vid utvecklingsstörning. Annars går min to-do list för dagen inte igenom.

 

vadrag

 

 

måndag 23 februari 2015 - 22:27

LADY GAGA GOES MUSIKAL!

Under nattens Oscarsgala visade Lady Gaga att hon minsann kan annat än Pokerface och Born this way. I ett potpurri hyllade hon musikalen Sound of Music som firar 50 år, och hon gjorde det med bravur! Lady Gaga har alltid varit en av de starkast lysande stjärnorna för mig, mycket tack vare hennes orginalitet och att hon vågar gå emot strömmen och skapa konst på de ibland mest absurda sätt. En sjukt duktig tjej heltenkelt! Tryck på play, för det här vill ni inte missa.

 

http://www.youtube.com/watch?v=vdqYmSf6tiE

lördag 21 februari 2015 - 16:57

SARAH SJUNGER DISNEY

Efter en mysig förmiddag med mannen i mitt liv och en storstädning kände jag hur fingrarna drogs till pianot. Här har jag nu suttit i fyra timmar och plöjt igenom lite ett och annat. Jag är absolut ingen pianist, kallar mig kanske helst hobbyspelare. Men det är kul att kunna kompa sig själv. Idag blev det ganska mycket disney, och som alltid slår det mig hur sjukt bra texter man kan hitta bland alla disneypärlor. Colours of the wind från Pocahontas speciellt. Ligger dessutom sjukt rätt i tiden nu.

 

You think the only people who are people, are the people who look and think like you. But if you walk the footsteps of a stranger, you'll learn things you never knew you never knew.

 

fredag 20 februari 2015 - 11:32

MUSIKALER I MITT LIV PART 1

Tänkte jag skulle bjussa på lite bilder och historier om föreställningar och musikaluppsättningar jag har fått möjligheten att vara med i. Först ut kommer West Side Story som var min första professionella musikal. Vi gjorde den på Norrlandsoperan i Umeå 2010! Det här var spännande tider ska ni veta. Jag studerade sista månaderna vid Musikalakademin och nu fick vi möjlighet att göra praktik. En bra och lärorik upplevelse tillsammans med sjukt duktiga och proffsiga kollegor. 

 

DSC00390

Här har vi då Rita (Sarah 20 år) som är en tjej i gänger Jets. Väldigt lågt skurna byxor och en topp som alltid åkte upp till brösten när jag dansade.

DSC2

2010 tog jag tydligen väldigt suddiga bilder, ursäkta. Men här ser ni sminkningen. Blå ögonskugga och barbirosa läppstift. Och håret, ju mer tuperat desto bättre. 

P1140625

Men det var helt fine, för i Jets såg vi alla lika underliga ut!

27097 363404087914 624042914 4762516 4128493 n

20100304 114840 pic 458508901 77184263

För mej var dansen det mest utmanande i denna produktion. Fredrik Benke Rydman var koreograf och han kryddade till föreställningen rejält med sjukt fin koreografi. Vi i Jets var mer hip hop och "nere" medan det andra gänget Sharks var mer latino och "uppe". Då det viset kunde man skilja koreografimässigt på de två rivalerna. 

 

Jag älskar musiken i West Side Story. Och för mig kommer musikalen alltid vara speciell. Efter 2010 har jag fått möjlighet att sjunga huvudrollen Maria några gånger, men aldrig under uppsättning utan fristående på konserter. Någonstans i bakhuvudet har jag väl ändå som en målbild att få göra henne påriktigt. Att få stå på balkongen och be Tony vara tyst för att min porturikanska far ropar "Maruka" innefrån huset. Bara du, det är dig som jag vill se föralltid. Varje blick varje ord och i allting som du gör, värt att leva för, alltid.

 

Det som jag tyvärr också lärde mig i denna uppsättning var hur hierarkiskt det kan vara inom ensamblar. Ensamble är alltså själva arbetsgruppen av musikalartister på scen. Själva artisterna. Huvudrollerna är också inräknade där, men om man i en produktion gör ensamble har man inte huvudroll utan många små roller. Hur som helst, vi blev några gånger refererade som "gymnasieeleverna". Vi var ju absolut inga såna. Vi var vuxna studerande och gjorde praktik ja, men vi var inte utfyllnad bland de professionella utan gjorde också vi ett hästjobb i en sångtung musikal var det nästan bara castats dansare. Varje dag tittade jag upp till de redan professionella musikalartisterna med stora ögon. Jag tyckte de var så himla häftiga och duktiga. Vissa av dem hade jag ju sett på musikalscener när jag var mindre! Men några tittade ner på oss. Och varje dag sedan dess har jag lovat mig själv att aldrig underskatta någon i vilken arbetsgrupp jag än är. Ensamble eller talterapi-teamarbete. Alla är lika viktiga och alla bidrar till en helhet som hela ensamblen uppnår tillsammans. Jag kommer aldrig vara otrevlig mot någon bara för att den har jobbat mindre än mej, eller har som uppgift att flytta rekvisita på scen. Om rekvisitan inte flyttas blir det ingen musikal och för alla är det någon gång första gången.

torsdag 19 februari 2015 - 09:40

TORSDAG 19.2 2015

image18

 

Godmorgon! Denna torsdag har jag planer på att vara effektivast någonsin. Ska först ta ett sväng via Manhattan kirppis och addera lite grejer till vårt loppisbord (nr 159, gå och fynda!) sen till bibban och läsa en sjukt lång artikel. Efter det väntar föreläsning i tvåspråkighet och hur man språkligt bedömmer barn som är två- eller flerspråkiga. Sen har jag träff med min forskningsgrupp. Vi forskar kring huruvida efrfarenheter i logopedistudier påverkar hur man bedömmer barns taltydlighet och det ingår i en kurs som heter forskningsövning. Sen blir det direkt till gymmet! Tror det blir en timme step och långstretch på det. 

onsdag 18 februari 2015 - 23:27

MIN HPV HISTORIA

Debatten går het. Och jag har i ärlighetens namn varit riktigt upprörd de senaste veckorna. Jag talar alltså om vaccinmotstånd. I det enkla, folk som väljer att inte vaccinera sina barn. Nu hör jag min pappa säga "men Sarah snälla sluta lägg energi på saker du inte kan påverka". Men jag vill påverka. Jag vill påverka så mycket så att jag blir blå i ansiktet. Sen hör jag min kära mor säga "men Sarah, alla har ju rätt till sin egna åsikt". Och hon har ju så rätt. Alla har rätt att tycka som dom vill. Alla ha rätt till sin åsikt. Och här kommer min.

Jag har lindriga cellförändringar i min livmoderhals. Varför då? Jo, på grund av ett virus. Viruset heter humant papilloma virus, HPV, och är den mest vanligaste sexuellt överförbara infektionen. Det är rätt och slätt så vanligt att man räknar med att de flesta sexuellt aktiva vuxna någon gång har haft det. Vissa källor talar om 90 % av sexuellt aktiva. Det är många! Man märker knappt av att man har HPV, och för mig uppdagades det på ett papa-prov för ca ett år sen. Jag visste inget om HPV. Vet inte om det beror på att jag varit ouppmärksam på sexualupplysningen eller om det var så att det bara snackats om de allra mest perus könssjukdomarna. Det hade helt enkelt bara gått förbi. Jag blev förståss skärrad. Kände mej förvirrad och försökte förstå hur detta har gått till och vad det innebar. Tog reda på, och i min panna började det blinka cancer stort med röda bokstäver. De flesta typer av HPV är ofarliga, men det finns de som kan orsaka cellförändringar i livmoderhalsen. De cellförändringarna kan i sin tur leda till livmoderhalscancer.

Jag har lindriga cellförändringar. Jag lider inte ett dugg av det fysiskt, men nog lite psykiskt. Det jobbigaste är kanske oron för att viruset inte skall avaktivera sig och att cellförändringarna skall leda till cancer. Det är inte stor risk. Men fortfarande finns risken. Det finns ju förståss alltid en risk, men för mig är den högre än om jag inte hade ett aktivt HPV härjandes i min kropp. Jag är dessutom en stor funderare och hittar mig själv i tankar kring barnlöshet och ett liv i sjukdom. Jag är inte rädd för att dö, men jag är destomera rädd för att inte kunna leva mitt liv fullt ut. Att behöva gå igenom cancer.

Nåväl, tillbaka till vaccin. De har nu forskats fram ett vaccin mot de två vanligaste typerna av HPV som kan leda till livmoderhalscancer. Vaccinet hör numera till det allmänna vaccinprogrammet här i Finland. Man kan alltså i dagens läge vaccinera sig och minimera risken för att drabbas av livmoderhalscancer. Dessutom vaccineras man samtidigt mot könssjukdomen kondylom. Jag är tyvärr för gammal för att ha att ha fått vaccinet. Men i en bättre värld drömmer jag om att jag nu var en 12 årig flicka vars föräldrar källkritiskt läste på och gladeligen tackar ja till vaccinet. Då skulle jag slippa oron.

Med min historia i bagaget kan jag simply inte förstå hur man inte vill vaccinera sig mot detta dumma och framför allt onödiga virus. Jag förstår om man är lite misstänksam på grund av influensavaccinskandalen, men hörni! Läkarna och hälsomyndigheterna vill inte oss illa. Det är inte min naivitet som talar när jag säger att ingen vill göra om samma misstag igen, utan mitt bondvett. Ju mer som vaccinerar sig, desto mindre blir smittade. Till slut kanske inte HPV finns mera. Varför tror ni man började vaccinera mot tuberkulos och polio? Det finns en orsak och vi får inte glömma den.

Men sanningen är den att vi har det för bra. Vi tror nästan att vi är odödliga. Vi har ingen syster som först låg i sanatorie i tre år och sen dog i tuberkulos. Vi har ingen lillebror som haltar på grund av polio. Vi behöver inte vara oroliga att våra fem veckors babysar blir smittade på rådgivningen, för vi blir alla vaccinerade mot mässlingen. Men det är snart inte verklighet mera om vi slutar vaccinera våra barn.

Alla har ett val, absolut. Jag önskar bara att mina föräldrar hade tackat ja till HPV vaccin om det hade erbjudits. För jag önskar ingen ett aktivt virus som ger dig cellförändringar i ett område som förhoppningsvis i framtiden skall hålla inne ett barn. Man vill nog inte ha cellförändringar någonstans över huvudtaget. Min verklighet är den nu att jag går på papa-prov en gång i halvåret för att se hur viruset utvecklas. Nästa gång torde vara i maj. Jag hoppas att allt ser bra ut då, att mitt immunförsvar har fightat viruseländet och att jag slipper oroa mej mera.

Har ni en HPV historia ni vill dela med er av? Jag tycker att man absolut inte behöver skämmas. Däremot borde man berätta så att allas historia kunde fungera i informativt syfte. Vi blir mindre ensamma och därmed kanske mindre fundersamma och oroliga.

onsdag 18 februari 2015 - 17:11

@ BIBLIOTEKET

Glad onsdag på er alla! Här sitter jag och läser på en tent jag borde komma igenom på fredag. Så här långt in i studietiden (började 2011) går nästan tentläsandet på rutin, vilket är skönt. Annat var det i början av universitetsstudierna. Har aldrig varit en typisk skoltjej. Gillade alltid att klättra i träd och stå framför spegeln och låtsas att jag var Celine Dion mer än att göra läxor. Och i gymnasiet var det nästan bara historia och psykologi bland läsämnena som intresserade mig. Och efter gymnasiet stod jag ju i danssalar eller sångövningsrum största delen av min vakna tid, så efter två år av musikalstudier var läshuvudet minst sagt rostigt. Kände mig allt som oftast ganska dum i huvvet.

 

Så kan jag nog känna ännu idag, men som all annan insikt som kommer med åldern har jag ju idag förstått att jag har andra bra kvalieteter som väger upp min usla koncentrationsförmåga och universitetsklyftighet. Jag är bland annat sjukt bra på att fake it til I make it. Och sen älskar jag ju att fundera på saker, så diskussionsdelarna i uppsatser är min klara favorit. Sen hjälper det ju att man studerar ett ämne som i sin helhet allt som oftast är väldigt intressant. Jag är faktist sjukt nöjd med att jag hittade logopedin. Dessutom tangerar ju min favoritdel inom talterapin, röst, väldigt mycket mitt hjärteämne sång, teater och musikal. Det är också någon form av röstspecialist jag sen nångång vill bli.

 

yyyyyyyyyyyyyyyyyyy2

Den uppmärksamma ser att det var fastlaskiainen igår. Därav är detta musikalhuvve en aning trött idag, men ändå glad. Det var troligvis min sista fastlaskiainen som unistuderande och jag hade verkligen en superb kväll!