Visa alla inlägg skrivna augusti 2016

tisdag 30 augusti 2016 - 21:15

FRAMME PÅ ÅLAND

Helt ärligt så har jag varit lite nervös för hur jag ska reagera när jag väl var här. Värsta farhågan var väl att komma till en håla. Inga människor. 20 km till närmsta matbutik som aldrig har öppet utanför arbetstid etc. Det var så länge sedan jag var här i Mariehamn så minnesbilderna var lite suddiga. Det + att det är höst och jag har hört ryktas om att ön avbefolkas rejält.

Ibland är jag bara så himla löjlig. Efter kvällens cykeltur här kring kan jag (nästan) ge min högra hand på att jag kommer att trivas. I en etta strax intill sjukhuset på Godbyvägen. Granne med en italiensk glassbar. So much för det hälsosamma livet. Men tänk vad mycket det finns att upptäcka! Och det tar inte så värst länge in till stan och inte heller till Kantarellen och Spar samt det där shoppingcentret (ja jag är löjlig, för när jag såg H&M pustade jag ut). Och det bästa, träningsverket. Kanske jag kan fullfölja mina planer på yoga och kickboxning. Det ser jag massivt fram emot.

Imorgon är första dagen på långpraktiken. Då checkar talterapeut Sarah in. Jag återkommer. Häj!

image86

tisdag 30 augusti 2016 - 10:06

DET ÄR VAD JAG TYCKER OM ALLRA BÄST - SLUTET PÅ SOUND OF MUSIC 2016

Ja, det är ju slut. Inga mer hoppande i sängen till små kissekatter med morrhår som kittlar, ingen mer fnissig dans med kapten Von Trapp och ingen mer komma springande genom ett hav av tusen människor i publiken för att återförenas med barnen. Men så är det. Jag är van.

Vad jag däremot inte är van med är själva konceptet sommarteater. I sommar var det första gången för mig. Och jag har lärt mig så mycket! Om teater, om Raseborg, om södra Finland, om natur, om talkoarbete och om mig själv som skådespelare.

På slutfesten som vi höll i Slottsknektens stuga efter sista föreställningen ville jag säga några ord. Men det var svårt med lyckotårar som ännu idag vill vattnas i ögonen när jag tänker på det. Läs detta nedan, och förstå att jag haft den bästa sommaren någonsin (har förkortat på vissa ställen).

 

Jag stod på första raden i Åbo Svenska Teater före föreställningen av Stormskärsmaja. Jan Lindroos kommer fram och säger med det samma att Raseborg sommarteater gör Sound of Music i sommar - nog ska du väl söka? En långväga tanke som blev verklighet. Tänk, där stod jag och hade inte den blekaste aning om vad jag faktist sku få vara med om.

Efter några teaterproduktioner är jag ganska van med det här att begrava föreställningar. Även de som varit mig extra kära. Jag försöker ofta att inte bli för sentimental och känslomässig. Men jag kan redan nu säga att det är omöjligt den här gången. Hjärtat klappar hårt för er alla ska ni veta. Kanske just för att jag vet att det klappar för er också. Och jag känner det ända hit.

Inget varar förevigt. Jag har valt att inte ge några fysiska gåvor här i slutet, men vill ändå säga några ord som jag hoppas kan stanna i längst inne i hjärtat. Så som ni kommer stanna längst inne i mitt hjärta.

Sven, tack för att du trodde och tror på mig. För att jag fick vara med ... Arbetsgruppen med Mona, Henrik, Heidi i spetsen.... Teddy, tack för din trygga hand med musiken. När jag i början tvivlade på vad det här ska bli av (tänk att jag ens gjorde det.. absurt!) så tänkte jag på att med Teddy som kapten vid musikrodret drar detta skepp i hamn tryggt och stabilt. Så är det. Du är ett geni Teddy och jag hoppas vi får jobba tillsammans fler gånger i framtiden. Det ser iallafall jag mycket fram emot. Robban (scenmästare) Du har ibland retat mig till gallfeber. Men du är bannemej ett undrens man! Du fixar och du trixar. Och vips har vi en scen som heter duga. En skicklig trollkarl som ger sitt allt. Jag har sett det. Allt blir gjort! Och till perfektion. Keep up the good work! Rätt man på rätt ställe. Babben och Göran. Jag vet inte vad jag ska säga, men jag tror jag blev kär i er från första stund jag träffade er. Det är något. Kanske förutbestämt av ödet. Men det bara sa klick! Jag beundrar er. Kim Snygg, du har lärt mig mer än massor. Mer än du kan förstå! Tack för att du tagit mig under dina sommarteater-räv-vingar och visat mig hur allt funkar och går till. Tack för att du hållit reda på mig och mina saker..

Tanja (Abedissan) och Selina (Liesl) och de många kilometrarna vi suttit i samma bil och alla trevliga stunder utanför. Jag planterar er och denna sommar längst in i mitt hjärta. Det här var bara början.

Och till alla alla alla alla ni som gjort den här sommaren till den bästa i mitt liv. För ja, Teddy, den blev precis som du sa. Den bästa någonsin! Tack för alla skjutsar, för alla skratt, för alla gråt, för allt pepp, för allt stöd, för alla fina ord och för att ni plockat upp efter mig och hjälpt mej leta efter alla mina borttappade saker. Vår gemenskap har varit otrolig. Som något jag aldrig varit med om förut. Och det känns så mycket och så stort! Jag kommer aldrig glömma er alla! Ni är så proffsiga och stora skådespelare hela bunten.

Och till sist. Barn. (här grät jag amazonas) Hur ska jag kunna lämna er? Ni har varit det bästa med denna underbara musikal. Att få se er utvecklas och lära er allt ni nu kan, det har varit underbart att se. Att få vara en del av. Ni är allihopa så duktiga och talangfulla! Varendaste en av er. Glöm aldrig att ni kan bli vad helst ni vill. Och hur ni vill. Precis vad som helst! Det finns inget som stoppar er förutom er själva! Jag var en gång 10 år och sa att jag ville bli sångerska. Många sa att det kan man inte bli. Det kan man visst! Om man arbetar hårt och är ödmjuk och snäll MEN vet sitt eget värde på vägen så kan drömmar faktist slå in. Men det händer inte av sig själv. Man kan inte vänta på det. Man måste se till att det händer. Och jag ser fram emot att se er växa upp till stjärnor hela bunten, vilken väg ni än väljer. Ni ska veta att jag alltid kommer heja på er.

Den dröm som dig skänts, allt ditt hopp all din tro. Allt vad vackrast har tänkts, under regnbågens bro. Gå över bergen, följ varje ström, vandra oförtrutet tills du nått din dröm. Med de textraderna lämnar jag Raseborgs sommarteater. För det har varit en endaste hel dröm som slog in. Och det har varit inte pga av publikrekord, fina recensioner eller sjukt bra väder utan PÅ GRUND AV ER!!!

Tack från botten av mitt hjärta. Jag kommer aldrig glömma er!

 

Kan ni förstå att jag fått vara med om något alldeles alldeles magiskt? Jag kan knappt förstå det själv. Och publikrekord gjorde vi. Över 20 000 människor såg oss. Kommer väl fatta det här någon gång i november när allt är mörkt och slaskigt. Då ska jag tänka tillbaka på min Raseborg-familj. Det kommer bannemej värma hejdlöst. 

Avslutar med en video från backstage som finaste Jaane har gjort. Ah. Snörvel och tacksamhet i massor.

 

tisdag 30 augusti 2016 - 09:22

DET SISTA AV SOMMAREN 2016

Jag fattar om ni inte riktigt hänger med i svängarna. Det gör inte jag heller. Därför kan det vara rätt bra att ha en blogg var man kan dokumentera vad man gör. Liksom deklarera för själen vad man fått vara med om. Och var. Var är alltid mitt största problem. Flänger runt som en idiot på stödhjul. 

Deklaration, begin.

Någonstans i maj gjorde jag min sista föreställning av Sugar i Tammerfors. Då startade också slutspurten av repetitionerna av Sound of Music. Jag rände av och an mellan Åbo och Tammerfors. Fick min gradu färdig, klar, finito och tryckt. Kände mig stolt.

Juni kom och före midsommar hade vi premiär. Midsommaren firades i Rimito med Wille, hans trillingbror Emil och svärfar. Var en sväng hemma i Vasa också, och firade morfar och hälsade på famillj och vänner.

Föreställningar, föreställningar, föreställningar juli ut. Firade min kusin och hans brud Sandra på deras bröllop. Dansade på Ollis med syster, pojkvän och vänner. Försökte njuta av att fira sommar Åbo, men sist och slutligen blev det inte så mycket zen-tid där.

Den fjärde augusti hade vi sista föreställningen av Sound of Music. Jag har lovat och ska berätta mer om känslorna kring det. Ett inlägg är på kommande. Men sen då? Jo, utan att sova begav jag mig från slutfest till Vasa på Danni och Özgurs bröllop. Söndag dag hoppade jag på tåget till Helsingfors och flög till Oslo med Josefine och Antonia, men den resan har ni ju sett biler på redan. Kom tillbaka till Finland fredagkväll och tog en detour in till Helsingfors och Arabia för att se till så min syster hade hamnat rätt i sin nya lägenhet. Efter en nattbuss hem till Åbo var det plattfall i soffan hela lördag. Efter det följde söndagsaudition, och måndag hälsade jag på Beata i Skomakarböle. Tisdag hem till Vasa och LOMA! 

Har alltså fått tillbringa senaste dryga två veckorna hemma. Vilket har varit underbart. Inte alls så avslappnande som jag hade lovat mig själv (kommer alltid på tusen saker som man både vill och måste göra), men ändå underbart. Har hängt på skären med mamma och pappa, syster + pojkvän + Wille som joinade. Har gått på Sevendays sommarfest på Faros. Har spelat kortspel och druckit vin och bastat. Ätit på Raawka. Ätit Magokoro. Ätit. Inte alls tränat. Fixat babyshower för Petronella och Markus. Metat fisk från bryggan. Hjälpt Josefine och Niko ordna förlovnings + examensfest och slutligen firat dem med dunder och brak. Sjöng på nåt bröllop där emellan.

Och vet ni vet jag är nu? Jo, på båten till Åland. Häshtäg det gäller att aldrig sitta still. 

image75

image76

image77

image789,9 hästarn ute på spegelblanka Utteröfjärden

image79Babyshower för Petronella och Markus hemma hos oss i Sundom

image80

Naked choklad-kaka. Hittade det fenomenala receptet härifrån.

image81

Josefine

image82

image83

Beundrar den härliga kvällshimlen på Granö, innan bastu.

image84

Österbotten vs. Nyland på Josefines och Nikos förlovningsfest i lördags. Och vilken fest det var!

image85Wille skuttar på Söderfjärden, innan avfärd mot Åbo.

söndag 28 augusti 2016 - 21:59

ETT LITET HEJ FRÅN ETT PIZZAHAK

Hej, det var länge sen. Har varit i sånt semestermode att jag varken fotat eller skrivit något som jag kan dela med er. Men det kommer. Ska bara avverka sista sommardagen. Den är idag.

Har just suttit 4 h i bil från Vasa och sitter just nu på närmsta pizzahak och väntar på pizzan jag snart ska dela med Wille. Imorgon börjar mitt nyttiga leverne. Ta upp träningen och ordentlig matlagning igen. Sånt där typiskt höstigt ni vet. Allt börjar om. Ska försöka bli av med den dåliga hy jag ådragit mig under semestern. Vete sjutton varifrån den kom? Har aldrig varit så här finnig. Inte ens i tonåren. Och nu är man ju 26 liksom.

Igår var det big time fest. Ska berätta mer om det. Och om allt annat! Vad som hänt och ska hända. För det är mycket. På tisdag till exempel flyttar jag ju till Åland! Spännande, spännande. För så känns det faktist. Och jag säger det med ett nyfiket leende på läpparna.

Jag kommer ha sån skrivripuli på Åland. Känner det på mig. Ni får bli mitt sociala liv utöver jobbet. Så gör vi. Är ni med?

image74

måndag 22 augusti 2016 - 13:36

SKÄREN-BOUND

Jag hittade lugnet. Och min pojkvän hämtade jag från Vasa tågstation i lördags. Och vi har bara hängt här på skären. Och det är det vi ska göra, hela veckan. 

Och jag försöker sadla om från att vara musikalartist till att vara nästan färdig talterapeut. Det känns lite höstigt. Inte alls jättefel. Någongång någonstans ska jag sluta skilja på mina yrken så himla mycket. Någongång någonstans ska jag vara båda utan krusiduller och konstigheter.

image72

image73

lördag 20 augusti 2016 - 00:46

SEVENDAYS SUMMERPARTY @ FAROS

Ikväll fick man klä upp sig lite och ta Anna under armen och gå på fest med bloggkollegorna. Superkul! Trerätters på Faros väntade. Jättegott var det. Och framför allt trevligt att umgås med alla sevendaysare. Ett supertrevligt gäng, verkligen. Tack hela härliga gånget för en toppenkväll! 

image65

image67

image68

image69

image70

torsdag 18 augusti 2016 - 23:23

NORGE PART 3 - BESSEGGEN

Efter att vi bestigit Galdøpigg satte vi oss i bilen i körriktning mot nästa destination. Vi körde söderut, mot både mobiltäckning och mindre genuin fjällighet. Vi stannade och åt en gudomlig middag (allt är gott efter trangia-mat) i Lom och så fortsatte vi mot Gjendesheim var vi skulle tillbringa nästa två nätter.

Gjendesheim var inte alls lika mysigt som Spiterstulen. Mer turistit. I Spiterstulen hade alla grym vandringsutrustning och i Gjendesheim gick folk med Nike Free och jeans. Det förklarar skillnaden ganska bra. Natten tillbringade vi i en stuga med norska kämppisar och torsdag morgon vaknade vi till en dag fylld av mer bergsvandring. Det var dags för Besseggen.

image51

Besseggen är en av Norges mest vandrade leder. Nånstans står det att man inte är en äkta norrman om man inte vandrat här. Nåväl, om du ska vandra Besseggen gör inte som vi utan gör så här

- Stig upp tidigt och ta den första båten till Memurubu varifrån leden startar
- Om du inte vill ta första båten, ställ dig iallafall i den långa kön till biljettkoppin
- Ta båten, gå inte andra vägen och ta båten tillbaka. Just don't. Då dör du höjddöden + att du får brottom till sista båten tillbaka till Gjendesheim.

Gjendesheim ligger vid ändan av en sjö som heter Gjende. Den är vackert grön. Från fjällstugan tar man sen en båt längs Gjende till Memurubu som är en annan fjällstation. Där startar man sin vandring. Och helst inte kl 11.30 som vi, utan tidigare om man vill vara framme nångång. Vi hade inte förstått oss på folkmängden och att det är kölappar vid biljettluckan. Vi hann alltså inte med de båtar vi hade tänkt.

image52

Vandringen börjar rätt så brant upp mot berget, men flatnar sedan av och man får njuta av exeptionellt vackra landskap i skön vandringsterräng som går både upp och ner och flatt emellanåt. Att vandra där med gröna Gjende och det blå Bessvattnet bakom sig var det vackraste jag sett på länge.

image53

image55

Vi satte oss ner var vi hittade ett ställe skyddat för vinden (bort från den mycket trafikerade vandringsleden) och lagade spenat-pasta och drack lite medhavt rödvin. Vilken ljuvlig lunch vi hade!

image54Lunch på fjället

Men där och då visste jag inte vad som väntade. Självaste kammen skulle bestigas. The Besseggen ridge. Såg på håll att det inte kommer gå, men lät mig övertalas. Till saken hör att jag är väldigt väldigt höjdrädd. Men med tanken att jag dagen innan bestigit nordens högsta berg och med en peppande Josefine och Antonia begav vi oss uppför.

image56Ser ni bergskammen? Den gick klättrade vi uppför

Jag gör aldrig om det kan jag säga. Har aldrig varit räddare i mitt liv. Jag själv vet ju knappt hur det efentligem var för jag koncentrerade mig på att stirra på Antonias lila Salomonskor. Jag var så rädd. Och enda sättet att ta mig upp, för det fanns ingen annan väg, var att stirra på dem och aldrig titta eller koncentrera mig på utsikten. När vi efter 1,5 h (fatta, att vara livrädd så länge) mådde jag illa och ville spy. Josefine bekände att hon varit skitskraj och Antonia som aldrig är höjdrädd tyckte det vi just gjort var lite väl hurja. För att förklara det så är det en smal bergskam som stupar ner på båda sidorna och det är klättring (as in lyfta sig upp på stenblock) 1,5 h uppåt tills man når toppen på 1700 meter över havet. Kolla fast detta klipp vid just innan 10 min. 

image57Väl uppe efter den sjukaste klättring jag nånsin varit med om

Men jo, som sagt gör jag aldrig om det där. Det är ett mirakel att mina kumpaner fick upp mig för den där bergskammen. Drömde mardrömmar i två nätter efteråt #traumatiserad.

Efter den omtalade kammen gick vi och gick vi och gick vi och tycktes aldrig komma fram. Det blev ganska folktomt där på slutet och motivationen tröt rejält med 1,5 h vandring kvar. Då hade vi trott att vi skulle vara framme redan i 1 h. Men då la vi på lite musik och vips orkade vi det sista (som förövrigt inte var det lättaste, så jäkla brant alltså).

image58

image59

image60Där nere är vår stuga nånstans

Väl nere vid fjällstationen åt vi en ljuvlig middag (fisken hette havskatt och fullkomligt smälte i munnen mums) och sedan somnade vi på stört. Det hade minsann varit en påfrestande dag.

Och jo, vår bordsgranne vid middagen sa att vi är ganska hardcore som kör både Galdøpigg och Besseggen på två dagar. And yes we are.

På fredag satte vi oss i bilen och körde i arla morgonstund mot Oslo. Vi stannade för lite lunch och shopping i Hamar. Sen var den Norge-resan förbi.

image61Streetview från Hamar

image62

Måste säga att jag är sjukt stolt över oss för att vi genomförde det här. Vi tog oss lite vatten över huvudet, men fick samtidigt en rejäl utmaning. Och en kul sådan! Jag är stolt över mig själv. Och vilka vyer vi fått se! Och vilken upplevelse vi fick. Äventyrsresor är alltid något extra. Kommer jag tillbaks? Absolut. Men jag går aldrig Besseggen igen. Aldrig. Inte ens drogad. Men att hyra bil och köra runt mellan fjällstationer och stanna för vandring, det gör jag definitivt igen.image63

torsdag 18 augusti 2016 - 22:17

SVÅRT ATT FÅ RO

Fick sätta mig på verandan för att fånga de sista strålarna kvällsol och riktigt tvingade mig själv att lyssna på vinden som prasslade i lönnen brevid. Jag vill vara så zen och avslappnad, men då hujedamej det skall vara så svårt för denna armade musikalartist. Hade lovat mig själv, och sett fram emot två veckor av ingenting hemma i Vasa. Jag hann bara stiga av tåget och så föddes ett nytt projekt. Ett roligt ett! Ska kanske berätta mer om det sen, om det blir av. Men nu just är det så in i bövelens i början så jag knappt vågar andas om det. Om vi ror detta i hamn skulle det iallafall bli en sjukt kul sommar 2017. För er i Vasatrakten också.

Nåväl. Jag blir tokig på mig själv. Min familj blir tokig på mig. Och min pojkvän blir tokig. Jag själv gör det av farten och märker inte så mycket av det. Förutom denna nykläckta roliga idè (som jag inte alls är ensam hjärna i) så har jag även ett annat projekt + ett beslut att göra. Och en långpraktik jag borde förbereda mig inför. Hur gör man det? Ja, ro lär jag inte hitta. 

Det här var i allafall ett försök. Där satt jag i 20 minuter och tittade på solen som gick bakom molnen. Det är liksom ändå 20 min. Bättre än ingenting.

image49

image50

tisdag 16 augusti 2016 - 13:10

SÄGER A MEN INTE B

Hej! Sitter på tåget mot Vasa. Är strax framme. Nästan 2 veckor av ledigt hemma väntar. Tänker inte göra mycket annat än att umgås med nära och kära och förbereda mig inför Ålands-flytten.

Lite thinking måste jag dock göra. Som ni sa, så löser sig ofta det där med framtiden. Och det har det gjort nu. Jag råkar nu bara plötsligt ha lyxproblemet att ha för mycket framtid och jag måste välja. Kan förståss inte säga så mycket mer än det just nu. Men nån dag ska jag berätta! Kan ju säga att jag är en väldans lyckligt lottad typ at the moment.

Sedan jag kommit hem från resan har jag umgåtts med Wille i Åbo. Bland annat sett Tarzan på bio och ätit tapas på Di Trevi. Har även varit på audition i Tammerfors samt hälsat på Beata i Skomakarböle. De har växthus och de mest underbara vinrankor.

Jepp. I love my life. Har det oförskämt bra nu.

image46

image47

image48

tisdag 16 augusti 2016 - 12:25

NORGE PART 2 - VISDALEN OCH GALDØPIGGEN

Väl framme i Spiterstulen i Visdalen kände vi direkt att här kommer vi trivas. Fjällstationen har fungerat som just station för vandrare sedan 1800-talet. Komplexet med huvudbyggnad och flera stugbyggnader ligger i dalen mitt mellan Norges och nordens två högsta berg Glittertind och Galdøpigg och själva stugan ligger på 1100 meters höjd över havet.

image30

Här var det verkligen supermysigt. En härlig stämning bildades av alla renodlade vandrarmänniskor som bodde där. Det kändes inte alls som ett ställe för turister utan genuint fjällen med sprakande brasor och vandrarkängor som torkade i vart hörn. Antonia sa när vi kom in, att här skulle jag kunna stanna i 2 veckor och göra ingenting och komma ut mer zen än någonsin. Det att det inte fanns nån telefonsändning hjälpte också till i avslappningsprocessen.

image31Antonia nere i kafeterian

Första dagen bestämde vi oss för att göra en kortare vandring, för att liksom komma in i rutinerna. Kvällen innan hade de haft info i brasrummet för alla gäster om vad man kunde ta för rutter för dagsutflykter. Så vi bestämde oss för att vandra Skauteflye! En tur uppför första branten vid stugan och sen in i dalen mot Glittertind. En vandring som om man skulle gå hela vägen skulle man komma fram till Glitterheim (fjällstation). Vi gick inte hela utan vände på mitten och var hemma vid Spiterstulen på eftermiddagen. Då hade vi tid för bastu, pool och en middag på deras restaurang. Och ett glas rött! Gött var det. Och fastän vi tyckte att Skauteflye var det vackraste vi sett någonsin, så var det inte ens nära det vi skulle få se de kommande dagarna. Den här tisdagen var det också sämst väder vad vi hade på hela resan. Regn och kall blåst.

image32

image33

image34

image35

På onsdagen steg vi upp tidigt, kokade gröt på vår trangia och gick med riktning Galdøpigg. Norges och nordens högsta berg. 2470 höjdmeter och ca 12 km rakt uppåt. Inget platt. Bara uppåt. I början var vi nog lyckligt ovetande om vad vi hade gett oss in på.

image36

image37 

 

När vi började komma till snön önskade jag att vi snart skulle få se toppen och vart vi var påväg. Tyvärr sa Josefines fancy kompass-klocka att vi ännu bara var på 1700 meters höjd. Så en rejäl bit uppåt hade vi kvar. Terrängen var mycket varierande. Högt. Stup. Lösa stenar, klippor, snö, bäckar, lös sand.. Men mest sten. Och i slutet: snö till knäna.

Nånstans där vid 2000 m blev jag höjdrädd. Lider nämligen av den åkomman. Grät lite men tog tag i mina traumor och bestämde att jag bannemej skulle ta mig förbi branten och uppå nästa topp. Rykten gick att efter den toppen skulle man the the topp. Slutdestinationen. Där fanns en stuga. Det var bara att bita ihop och knalla uppåt. I sakta mak. På min instagram kan man se en video på när vi hade 200 höjdmeter kvar. Vi var så slut! Men vi tog oss upp. Och på toppen (var de hade free wifi + ett pokemongym) köpte vi de dyraste cokisarna vi någonsin druckit (6 euro styck) och åt en välbehövd medhavd lunch (bröd + tonfisk + kikärter). Och nöjda var vi! Så in i sjutsingen. Vi hade ju bestigit nordens högsta berg! 2470 meter över havet. 4,5 h tog det. Najs!

image38Här nånstans började min höjdpanik. Bakom Josefine och Antonia stpar det rätt ner mot glaciären.

image39

image40

image41Selife på toppen!

Sen var det vara neråt kvar. Samma väg. Nu kunde höjdrädda jag njuta av vyerna, vilket var jätteskönt. Inte en endaste gång var jag höjdrädd nedåt. Kanske för att jag hade vant mig. Eller kanske för att jag hade såna endorfiner av att vi faktist klarat det. Efter 3,5 h var vi nere vid stugan igen.

image42Snö, snö och åter snö. Och en Josefine!

image44Jag och Jotunheimen

 

Ganska voittajafeelis efter den här dagen kan jag berätta för er! Nästa inlägg ska jag berätta om Besseggen. Om jag var häjdrädd på Galdøpigg, är det inget emot vad jag ska berätta om till näst.