Visa alla inlägg skrivna oktober 2016

måndag 31 oktober 2016 - 21:27

SARAH PÅ YOUTUBE DEL 2

För en tid sen började jag med denna lilla serie. Som en walk down memory lane på vad som laddats upp på youtube materialwise under alla dessa år jag sjungit och hållt på. Förra delen, den utmynnade i en video från 2011 och nu fortsätter vi därifrån. Häng på!

 

Åh, jag får sån hjärtesnörp av den här sången. Jason Robert Browns I'm still hurting från musikalen The Last 5 Years. Minns att mitt hjärta värkte så mycket och att texten kändes som skriven till mig där jag stod i studion i Karperö och spelade in den i februari 2011. Men än igen, jag låter så uung. Och jag var ung. Visste mycket men ändå så litet om livet. Känner mig som en belevad tant när jag tänker på den här versionen av Sarah.

 

 

 

Och så lite Wicked sjunget av en Sarah som mellanårade i Vasa. I'm not that girl.

 

 

Och så vips flyttade jag till Åbo och tog med pianot under armen. Lyssnade tydligen mycket på Melissa Horn och spelade in den här sången som heter så mycket som Du är nog den. Genialisk den där Melissa.

 

 

Haha, här hittade jag ett praktexemplar på journalister som vill ha en och göra lite vad som helst. Idag vet jag inte om jag skulle ställa upp på det här. Rakt upp och ner på scen från ingenstans med inledningen jaaa men du kan ju ge oss ett litet smakprov, kom igen nuuu. Jaja. Och så fick det bli. Mitt på Hair-scenen.

 

 

Och så hoppar vi till 2013 och en nyinterrailad och mycket blond version av mig själv. Den här låten är så himla bra. Och Andreas är så himla bra.

 

 

 

Ojoj hörni, det finns så mycket fnissigt och hemskt på det där allas vårt youtube. Till och med när jag sjunger riktigt jäkla risigt falskt. Men det tar vi en annan gång, hehe. To be continued.

måndag 31 oktober 2016 - 20:21

MÅNDAGSSVAMMEL ALA DUSCH

Ursäkta rubriken och för att det låter som en maträtt anden i aladdin har kommit på.

Ibland önskar jag att man liksom diktering ala läkare kunde läsa in bloggstext när man står i duschen. Jag svär att om jag bara fick infinna mig i en dusch skulle jag kunna lösa nästan alla världens problem. Trump å hela skiten. Duschen är min optimala thinking zone.

Så att när jag ikväll stod där med kokosschampo i håret tänkte jag på följande

1. Idag åt jag en brie-ost till middag. Hur kan min matoinspiration kunnat spårat ur så olidligt? Vete sjutton. Jag måste ta tag i det här. Men vad gör man när man absolut har noll ork att laga middag efter jobbet? Jadu.

2. Utan min röst är jag ingenting. Idag har jag varit en mycket oexemplarisk talterapeut och raspat och väst mig igenom arbetsdagen. Vid tredje dagisbesöket trodde jag att nä nu får det här stackars lilla barnet sitta och öva praxisslingor alldeles ensam för nu tappar jag rösten. Med nöd och näppe höll den. Attans förkylningar som alltid attackerar det käraste jag jag har. Och varje gång det händer försvinner hela jag med den. Ingen röst, ingen sarah. Jag blir bokstavligen ett lost vrak. Tänk hur det kan hänga ihop ändå.

3. Ibland är det guld att skita i thaiboxingen och gå ut på en promenad i kalla luften. På med reflexväst och ringa syrran. Det var verkligen dagens high!

4. Det är kul att ha fått en bloggkollega på Åland. Och Anna, i december när jag kommer hem, då vill jag ta såna härna genom-spegeln tagna bilder. 

5. Jag har kanske ett jobb i januari. Och jag ska få åka till New York. Kanske mina lows vänder nu och livet slutar gå i uppförsbacke en stund. 

blogger image 1853698940

söndag 30 oktober 2016 - 11:11

FRÅN ÅLAND TILL NEW YORK

Hälsningar från en skön helg på Åland. Soundtracket är besök! I torsdags kom Sandra till ön för att gå på arbetsintervju och hon sov över hos mig. Det resulterade i aw på fredag och lite sightseeing. Nu just är Wille här och hör på mig när jag kraxar och snyter mig. Förkylningen tog mig och jag låter inte direkt röstmässigt som en exemplarisk talterapeut..

Men till nåt roligare. Jag ska åka till New York! Tjoho! Nu har vi köpt flygbiljetter och i början av januari åker vi iväg 10 dagar. Sånglektioner med musikalgurun, Broadway, Hamilton here I come! I'M SO EXCITED!

image40

image41

image42

image43

image44

onsdag 26 oktober 2016 - 22:21

MITT NYA MUSIKALÄVENTYR..

.. är så mycket som musikdramat Edith Piaf på Åbo Svenska Teater med premiär 14.9 2017. Åh! Det är så mycket som är så bra med det här. Jag får chansen att göra huvudroll som understudy till underbara Emma Klingenberg. Inplanerade föreställningar i huvudroll som US är verkligen inget man annars kan ta förgivet. Men nu! I's happening. Jukka Aaltonen regisserar pjäsen om Edith Piafs liv som är skriven av Peter Snickars och innehåller Piafs alla musikpärlor + lite till. Och detta sker på stora scen på Åbo Svenska Teater. Mitt hem. Världens bästa teater och världens härligaste personal. 

 

Förutom att det här blir en härlig utmaning dom heter duga älskar jag tanken att jag för en gångs skull kommer att bo i en stad, inte två. Inte pendla, utan vara på ett ställe i en lägenhet. Jag ska få bygga ett riktigt liv åt mig. 

 

Edith Piafs musik och liv är än så länge ganska okänt för mig. Och jag har inte läst ett ord franska i mitt liv. Men ioförsig har jag gjort två stora roller på finska också, utan att riktigt kunna det. Så visst ska detta gå! Vetja eje ska gaa, som min morfar brukar säga. Äventyr - I'm ready for ya!

image39

P.s. Hoppas de där ögonbrynen går att fixa till med enbart smink och inga pincetter.

tisdag 25 oktober 2016 - 21:48

BÄTTRE FEELING..

.. det får man av att komma hem till Åbo. Speciellt när man får träffa sina kära vänner och krama om dem så tårarna nästan trillar. Jag, Mikki och Ninni träffades för lunch i lördags på Fontana och gick sen en sväng på Silakkamarkkinat. 

 

image35

 

Bättre feeling får man också av att aktfullt träda in i Åbo Svenska Teaters vackra byggnad (som gäst) och titta på hujsigt bra teater. Kungens tal alltså - om ni inte sett den, se den! Peter Alqvist är en superstar som gör en hejdundrans skådespelarinsats som kungen som stammar + att han har gjort den otroliga scenografin. Kan man sluta vara så sjukt begåvad? Väldigt bra teater.

image36

image37

 

Lite trökigt att åka tillbaka till ön. Men när man kommer fram har lillasyster skickat post från London! Då blir man glad. Åh, vad jag saknar henne (min syster då, inte drottningen).

image38

 

Absolut mest feeling får man en tisdag som denna när man kämpat på jobbet och får meddelande av pojkvännen att man ska infinna sig på Mariebads spaavdelning kl 18.40! Say what. Och där fick jag en helkroppsmassage på 50 min. Det var himmelriket på jorden. Har jag världens bästa pojkvän? JA!

fredag 21 oktober 2016 - 19:08

INTE MIN TID

För det här inlägget hade jag behövt en kategori vid namn livet är ingen fest.

Hela den här hösten är en endaste lång prövning på att se hur mycket min redan tillskruvade hjärna tål. Helt seriöst får jag gråa hår och ser ut som att jag snart fyller 50. Ingen endaste taxfree-kräm kan hjälpa. När man inte got it, ja då är det så.

Man behöver lows för att veta när man har highs. Enklare än abc. Det skrev jag som bildtext till en insta-bild var jag står redo att äntra scenen i en huvudroll. Fräsh som få. Nu är jag bara grå. Vem har huvudrollen i mitt liv hösten 2016? Vet inte.

Det är liksom allt. Känner mig dålig. Längtar hem. För mycket pressure på mig själv? Svar ja. Distansförhållande är skit. Konstaterat. Vad gör jag i januari? Söka jobb. Vilket jobb? Vuxen? Hur är man det? Pengar. Det behöver man. Ekonomi-sömnlösheten. Jag kan ju fasiken inte finska. Missar jag allt som bara spelas upp framför ögonen på mig på sociala medier men i där å då händer flera hundra kilometer bort? Ja. Gör det ont i mig? Ja. Att se sina nära och käras liv spegla förbi och känna att man inte kan vara ens känslomässigt delaktig för hjärnan kokar över, det är surt så sablars. Jag vill ju vara där. Har velat svära 4 ggr i detta inlägg redan men satt dit töntord som sablar istället. Svär alltid när jag är besviken och arg. Aldrig annars.

Nä hörni. Just nu är det inte alls överhuvudtaget not at all int ens lite min tid.

I hopp om att det svänger.

Trevlig helg och tack för alla likes och kommentarer på förra inlägget om ruttnande äggstockar! Tänk, vi är ju ändå ett helt gäng som kollektivt vill slå - nej de får man int göra, ursäkta mig stampa de där moraltanterna på tårna.

tisdag 18 oktober 2016 - 17:37

ÖSTERBOTTEN: DINA ÄGGSTOCKAR RUTTNAR

Låt oss prata om något viktigt. Michaela skrev ett så himla bra inlägg med rubriken 26 och singel, inte okej i Österbotten. Och varför det är bra är inte bara för att hon är en superduktig bloggerska utan för att she puts it out there. De där Österbottniska kraven. 

För att vara ärlig står det mig just nu upp i halsen. Alla borden som följer med när man fyller 27 och har Sundom som hemort. Nu pratar vi då inte om vad man vill - det är en helt annan sak. Ibland vet jag inte ens skillnad på vad jag vill och vad jag borde. Helt enkelt för att det är svårt att skilja på vad som är inrotat i ens huvve eller inristat i barken på traditionens släktträd. 

Min mamma fick mig när hon var 25. Min mormor fick mamma när hon var typ 20. Klart det påverkar en! Man vill medvetet och omedvetet vara som sina föräldrar. Eller så vill man inte. Men min point i det hela är att jag rent livsmässigt inte skulle känna för att ha barn just nu. Sen absolut, men inte nu. Har så mycket annat jag kan tänka mig att göra. Men samtidigt så har jag någon lite djävulsk pinne i röven som skriker åt mig att mina äggstockar snart ruttnar. Och som ni vet gör dom inte det. Inte ännu. Men den där djävulska pinnen i röven är från Österbotten och då finns det inte någon hejd på kraven man ställer på sig själv. Plötsligt är man ju megamassor efter med det där att bli vuxen och mogen och fulländad i sitt liv. Jag vet att det här kanske inte är så som det är objektivt sett. Men det är så som det känns. 

Det löjliga i den här sagan är ju att det påverkar mig massivt. De där osynliga kraven på vad jag borde och vad jag inte borde göra som någonstans fostrats i mig alla de där åren boende på Solfvägen. Och mina föräldrar går faktist helt fria från anklagelser av den här sorten, de har tvärtom alltid varit de som sagt att jag inte behöver göra nåt bara för att alla andra gör det. Jag har helt själv låtit mig påverkas av alla dessa pekpinnar. Kanske jag hittar på dem själv? Vad vet jag. Då gör jag bannemej inte livet lätt för mig själv (men när har jag nånsin gjort det, not my style). 

 

Många, och då nästan alltid äldre kvinnor, känner tydligen att de har rätten att påpeka att det nog borde börja vara dags. Och snäll som jag är ger jag inte dem den där käftsmällen rubricerad ge fan i mina äggstockar och vad jag tänker göra med dem. Jag kommenterar bara sävligt att ja visst skulle det vara roligt med smått, vi får se när det händer och sen går jag hem och funderar i all oändlighet på om jag ens kan få barn. Och när man sen snurrat in sig på det en dyster kväll på Åland, ja då ni. Då kan det gå dåligt med nattsömnen kommande natt.

 

Jah, kände bara att jag måste skriva av min så att skavsåren får luftas lite. Någon annan som känner som jag?

11825868 957493804293587 7883163714757841886 nFoto: Anna Riska

 

söndag 16 oktober 2016 - 21:06

HEJ LINKÖPING!

Linköping bjöd på toppenhelg! Som absolut gick alldeles för snabbt. Men så är det när man har roligt. Vilken vacker stad! Med mysfaktor. Och så bor ju Rebecca där. Världens bästa Rebecca. 

image21

image23

Rebecca har bott här nu i snart två år. Tänk vad tiden går! Hon är en cooling som jobbar på Domstolen och sitter ting. På lördag, efter en dunderfrulle med plättar, cyklade vi iväg mot hennes jobb och jag fick kolla in var hon arbetar. Har aldrig varit inne i en rättsal tidigare, så det tyckte jag ju självklart var lite coolt.

image25

image26

image27

Rebecca utanför hennes jobb

 

Och mer då? Jo sen strosade vi runt på stan och sightseeade. Och fikade på Babettes! Gott. En cykeltur längs Stångån och en sväng in i den vackra Domkyrkan var en ungdomskör övade och sjöng så vackert. 

image28

image29

image30

image31

 

Efter en mellandöd i soffan svirade vi om till lite festligare kläder och förade lite till 90-tals musik. Rebecca hade reserverat bord på restaurangen 1854, vilket jag är väldans glad för. Vi fick jättegod mat! Vi åt båda kräftpastan och drack varsin god fördrink på limoncello och basilika innan den kom in. Sen gick vi upp till nyöppnade Taket! Gillade atmosfären där massor! Vidare till Malt och Humle och sen slutade kvällen på Harrys. En helkväll alltså. Supertrevligt!

image32

image33

image34

 

Som ni säkert förstår och ser, helgen har varit toppen. Idag går mest ut på att resa. Tåg + en trökig resa med Mariella tillbaka till Åland. Sitter i baren just nu (pga enda bekväma sittplatsen) och funderar på när båtbändens sound och spellista ska ändras. Säkerligen aldrig.

fredag 14 oktober 2016 - 23:21

ÅLAND-STHLM-LINKÖPING

Idag har jag påminnt mig själv om att andas lite extra. På jobbet var det stressigt och jag hann med att hålla både gruppterapi och avslutande av talterapiperiod. Plus tillverka AKK material till ett dagis. Sen cyklade jag i racerfart mot hamnen och Amorella.

Båten tog mig till Stockholm var jag gick i lugnans ro genom gamla stan utan att stressa. Vackra fina Stockholm. Gick till centralen och väntade på mitt tåg till Linköping. Inställt. Viltolycka they say. Väntar en timme till. Nu så!

Nu Rebecca, nu är jag påväg. Snart är jag hos dig i Linköping. Du och jag och en tjejhelg som heter duga! Ska bli så najs! Återkommer med vad vi hittade på sen. Ha en härlig helg hörni!

image20

torsdag 13 oktober 2016 - 22:18

SARAH PÅ YOUTUBE DEL 1

Sökte runt efter klipp att skicka iväg i jobbsyfte här för nån dag sen. Där finns ändå en hel samling, utan att jag tänkt på det själv. Den äldsta är från 2010 och är en inspelning från ett vardagsrum i Umeå med en strumpa på mikrofonen. Så här låter alltså Sarah 20 år

 

Och här, ett år senare 2011. På Ritz open mic. Minns att den där sångtexten skar i hjärtat och var så olidligt ärlig.

 

Haha och här är ett klipp från ett pubgig i Åbo med Markus Månskensbonden Bergfors. Saknar nästan klubbspelnigarna nu. Det var för det mesta så opretansiöst och spontant. Skön feeling liksom.

 

 

Alltså det finns hur mycket som helst. Får dela upp det i flera inlägg för det här blev verkligen en walk down memory lane. Här ser ni mig och Andreas anno 2011. Riktit i början av vår trubadurkarriär. Minns att vi fick mycket beröm för den här covern. Men att tilläggas är ändå att det är tur att man utvecklats sen det här!