Visa alla inlägg skrivna november 2016

måndag 28 november 2016 - 11:53

STUCK ON VIKING LINE

Nånstans där bland lunchtuggorna i kafferummet förstod jag att detta kunde hända. När det blåser för mycket och/eller fel vind tar Viking Line inte in i Långnäs. Och då får man åka till Stockholm. Exakt det hände mig inatt. Som tur bjussar de på en mysig hytt, frukost och lunch. Men jag tycker ju lite synd om mina klienter som inte får talterapi idag på grund av att jag är stuck på sjön. Så här är jag, den ofrivilliga kryssaren.

Men mig går det ingen nöd på. Har definitivt grejer att göra. Praktikredogörelse och projektbeskrivningar och planer för eventuell turnè med vårt girlpowerprojekt. Och så drömmer jag mig vidare mot ny lägenhet och New York. Angående the latter så har jag nu bokat in mig till två riktigt bra sångpedagoger. Den ena blir jag så starstrucked av så jag knappt kan sitta still när jag tänker på det. Hon coachar musikalartisterna i Disneys Broadway produktioner, bland annat Sierra Boggess inför rollen som Ariel. Och hon förberedde Nicole Kidman till rollen i Moulin Rouge. Alltså jah. Ni kanske förstår fjärillarna i min mage just nu. 

Och på Grace spelar de julmusik och jag tycker att livet är riktigt toppen at the moment! Glömt är alla angstiga Ålandstankar. Om någon frågar mig vad som varit bäst med Ålandsvistelsen så svarar jag nog början och slutet.

image21

söndag 27 november 2016 - 21:02

LILLAJUL I ÅBO

Det blev en lillajul i Åbo. Och en härlig sådan. Har hunnit med så mycket ljuvligt och krama om så otroligt många kära. Och mest hann jag mysa med han jag älskar alra mest och skall flytta ihop med om en månad. Jag känner mig så pirrig och nykär! Tänk att jag ska få bo ihop med världens bästaste man för mig. Ibland är livet allt som en disneysaga.

Ehem, jorden kallar och ursäkta puttinuttet. Se här istället - bilder från helgen.

Ida fyllde år i fredags, så efter att jag gått på arbetsintervju bjöd jag henne på lunch på Pure. Gott!

15227951 10154377633288071 1134055056 n

Hann också träffa klasskompisarna och gå och se Kungens tal på Åbo Svenska Teater för andra gången. Lika bra som första! På lördagen var det dags för julöppning i Åbo och julmarknad på gamla stortorget. Megamys so to say. Wille bjöd mig på middag på Sergios. Och juleljusen tändes på gågatan och hundratals tjejer samlades och skrek när Robin läste nån dikt han absolut inte hade skrivit själv. Men där stod vi ändå.

15227865 10154377633023071 910686581 n

15226361 10154377632333071 249532671 n

15226629 10154377632948071 718556731 n

15209273 10154377632608071 372224473 n

Lördag kväll hade vi biljetter till musikalen Rock of Ages på Dominoteatteri. Vilken show! Och vad skönt att få se riktigt riktigt bra musikalartister och skådespelare. Efter förra helgens musikalmord på Åland var det rena rama himmelriket att sitta och lyssna på 80-tals rock med visserligen ganska sugig story, men ändå! Det gjorde inget. Alla på scen var såna stjärnor! Det fanns timing, smarta scenbyten och fokus-switchar och framför allt riktigt genuina uttryck. Och för att inte tala om sången. Wow. Jag vill skicka tusen röda rosor till regissören, för det var verkligen verkligen lyckat! Jag känner ännu av Don't stop believing solot i benen. 

Se nu, jag sågar inte bara! Jag hyllar även. Men då ska man vara förtjänt av det.

15218664 10154377633088071 1780324825 n

15218310 10154377632863071 673416906 n

 

Efter att ha fått en bra dos musikallycka gick vi hem till Softi på glögg och träffade Kåren och hennes norska kärlek. En mysig kväll med music quiz och skratt. Och jag fick ha på mig min nya favvoklänning. Grön sammet! Ah.

15240044 10154377633233071 1538223196 n

 

 

Nu är det inte länge kvar tills jag får vara Åbo bo på heltid. 2 och en halv vecka kvar på Åland. Det kommer gå fort!

fredag 25 november 2016 - 02:27

KOMMUNALPOLITIKER NEDERGÅRD? TROR INTE DET

Nu vill jag bara berätta hur det känns, utan att sabba möjligheter i framtiden eller kliva någon på tårna. Sorry to say it, men nu måste vi snacka politik.

Jag har två gånger i mitt liv nu blivit tillfrågad att ställa upp i kommunalvalet. Jag, Sarah Nedergård the disneynörd. Är jag flattered? Ja, till en början. Men sedan när jag tänker ett steg längre, så nej.

Första gången var 2013 när jag satt i en buss och gapskrattade hela vägen till Åbo på grund av att förfrågan kom så oväntat. Hade aldrig i mitt liv föreställt mig själv som någon inom nåt politiskt. Andra gången kom det som en mindre chock, för då hade jag börjat luska fram hur det funkar. De vill ha nån som ska le framför kameran och kunna vara charmig för att fiska röster till the parti.

Känns det bra? Nej. Speciellt bra känns det inte heller när svaret på frågan hur skulle jag kunna vara politiker, jag är ju inte ett dugg insatt och jag kan inget om sånt där är
- nej du behöver inte kunna något.

Smickrande möjligtvis. Men mitt förtroende falerar lite där och då.

Jag är tacksam för att ha blivit påtänkt. Jag är glad för att någon känner att jag har vettiga åsikter som de upplever jag skulle kunna föra fram med en hejdundrans kämparglöd. Men kan jag något om vägunderlag, fonder och ekonomi? Njet. Ingenting. Jag har denna höst lärt mig hur ett sjukhus funkar och har vetat sedan igår vad ett sjukhusdistrikt är. Jag har noll koll på allt annat än undantagsvis jämställdhetsfrågor, köttätande och hur man mest logiskt skulle kunna sköta kulturkarnevalen. Städa kan jag också vara riktigt bra på, om jag har lust.

Jag vill gärna att den jag väljer att lägga min röst på ska veta något om hur man är en kommunalpolitiker. Man kan ju för skjutsingen studera sånt här! Jag har musikalat mig och inte tagit en endaste kurs i offentlig förvaltning. Ekonomi är för mig att välja bort den dyraste osten.

Fick också svaret att man kan ju ställa upp och se vart de tar mig. NEJ! Det är inte alls jag. Om jag ska göra nåt ska det vara påriktit å helhjärtat å satsat. I just don't wanna be another pretty face. Jag har åsikter, å jag tror de kan bli hörda. Men när vet jag inte. Jag kämpar på på mitt sätt. Kanske jag vaknar upp en dag och känner en enorm lust att få vara med på fullmäktigemöten. Kanske. Då ringer jag er!

Och ni i partien å partiet. Jag vet inte ens till vilken av er jag hör. Finns det ett bra parti? Då väljer jag det. Det braiga partiet. För vettiga människor som vill satsa på utbildning och kultur. Som vill ha minst krusiduller och mest glada fejs. Som kan införa köttfria dagar i alla dagis/skolor. Som satsar på att nå ut till dem som inte tar miljöhotet på allvar. Och som sätter allt krut på att total jämställdhet ska råda och medmänsklighet ska vara det som får oss att vilja vakna upp varje morgon. In med teater som obligatoriskt ämne i grundskolan!

Ja ni hör ju. Jag ska inte bli kommunalpolitiker. Och jag tänker inte stå å vinka å fiska rösten och vara med bara för att. Det får nån annan göra.

Until jag får feelis, politik so long.

Och medans jag väntar på feelisen, tack till alla ni som kan och orkar kämpa för en bättre värld. Även på kommunalnivå.

torsdag 24 november 2016 - 18:49

HAM4BEY

Har ni sett det här? Gillar ni Hamilton och/eller Beyonce? Eller när begåvade människor verkligen får till det? Kolla då in det här. Waow bara waow.

onsdag 23 november 2016 - 20:17

LIVET SOM ARBETSTAGARE

Ja, vette sjutton vart tiden springer iväg. Men nu är jag 27 år fyllda och imorgon är det torsdag (bra att vi har det på klart). Satt mig just ner ännu tuggandes min middag för kvällen som fick bli omelett med allt vad jag kunde hitta i kylskåpet. Broccoli, tomater, rödlök, oliver, paprika och koriander som stod och slokade brevid spisen. 

Att arbeta fulltid måndag till fredag ser ut så här. Livet går ut på att arbeta, och det är kanske först nu här på Åland jag har märkt det. Kanske just för att jag annars har haft så ofasta och varierande arbetstider. Här slog det mig verkligen. Och jag gillar ju det inte så värst mycket.

Efter en dag av artikulationsträning med dysfonologiska barn (vokaler denna gång, thank god för lite variation mot dentalisering), strokepatient och en hel radiramsa med utlåtanden och materialtillverkning (hittade på ett roligt varken eller-spel idag som jag tror ungarna kommer att gilla imorgon på gruppterapin) kommer man hem och konstaterar att om 45 min borde jag befinna mig på gymmet. Man slänger i sig en jogurt och talar med en vän (för att bibehålla ens lite sanity i denna ensamma håla) som man lagt på högtalare samtidigt som man söker efter en ren träningsbh (jag längtar minsann efter att få ha en egen tvättmaskin igen).

Och sen har vi då thaiboxingen som jag kör måndagar och onsdagar. Det enda jag kommer sakna med Åland. Nej, kommer sakna mina kollegor lite också faktist. Nu är det inte långt kvar. Jag ser ljuset i tunneln. Åbo, snart har du mig igen.

blogger image 676416436En Pippi och Aura å för något år sedan

söndag 20 november 2016 - 23:05

SISTA TIMMARNA SOM 26

Borde gå och lägga mig, men här sitter jag och filosoferar medan kokosljuset sakta brinner ut. Imorgon fyller jag 27 år. Imorgon, det kommer i skrivande stund exakt om 53 min. Då har jag mig själv som 26 år bakom mig och resten av livet framför mig.

Förra födelsedagen vaknade jag upp i Tammerfors. I min musikalstad. Iår kommer jag vakna upp på Åland. Tänk vad livet för en på knasiga spår. Alltid på språng. Förra året musikalade jag mig igenom min födelsedag, iår är det talterapi som är ledordet i ja må hon leva-visan. Och i och för sig summerar det vad mitt liv förhoppningsvis kommer kantas av, även som 27-åring. En salig oviss kompott av musikal och talterapi.

Som 26 gjorde jag en huvudroll på finska. Sugar Kane, en flamsig blondin som bara ville bli älskad av en man. Riktiga Sarah, hon har varit älskad av en underbar man hela sitt tjugosjätte år i livet. Det är jag tacksam för. 26-åriga Sarah spenderade också för första gången sommaren någon annan stans än hemma i Österbotten. Jag besteg berg, nordens högsta till och med. Och det blev även mitt sista år som studerande. Nu får det vara nog med skolor för ett tag. Har trots allt min gula gradu i hand! När jag var 26 flyttade jag ur min lilla prisesslägenhet på Kungsgårdsgatan och åkte mer Viking Line än någonsin förut. Jag började träna thaiboxing. Det hörni! Och jag opererade ut de sista visdomständerna. Jag reste till St Petersburg, Norge, Stockholm, Göteborg och Linköping. Flyttade till fucking Åland. Jisses.

Tittade mig i spegeln när jag borstade tänderna nyss. Visst ser man äldre ut. Hyn är inte den samma. Ögonen inte lika klara. Och ämnesomsättningen, den är då verkligen inte som förr. Men jag mår bra av att vara klokare. Det gör jag verkligen.

Men vad önskar jag mig av 27 då? Kärlek. Tid med nära och kära. Och ett hem. Och det tror jag att jag kommer att få. Och äventyr. Man kan aldrig få för lite av äventyr. Bring it on bara. Rockenroll!

Skarmavbild 2016 11 20 kl. 23.24.47

söndag 20 november 2016 - 13:38

SOUND OF MUSIC PÅ ÅLAND

I fredags efter jobbet cyklade jag in till Mariehamn och mötte upp detta härliga gäng. Raseborg-reunion på Åland!

image17

Så himla roligt att en stor del av sommarens teateräventyr kunde reunite på Åland av alla ställen. Det var så härligt att få krama om dem. Men Åland var inte en ren slump för 1. Teater Alandica gör Sound of Music 2. Jag råkar vara här. Bäst! Så fredag kväll, traskade vi alla mot Alandica och fick se en minst sagt annan version av musikalen vi spelade för 20 000 personer i somras på Raseborg.

image18

Den här versionen var annorlunda med större ensamble, tillagda roller och annan text. Var så spänd och ivrig på att få se nåt helt nytt av denna älskade historia. Tyvärr var det riktigt bottennapp. Tyvärr. Kände ingenting (jag som har så lätt till känslor via teater och musik) och det fanns noll kemi och utstrålning hos huvudrollerna. Destomer hos barnen! Lille Kurt blev kvällens stora stjärna. Nä, jämförbart med musikalmord. Jag är ledsen att jag måste vara så hård, men tyvärr är detta min bild av kvällen och om det inte varit för att jag var där med ett sällskap hade jag gått i pausen.

Nåväl, efter det åt vi alla middag på Kvarter 5. Gudomligt god mat. Rekommenderar verkligen deras tapasmeny. På söndag vinkade jag sedan av gänget i hamnen efter många kramar. Älskade Raseborg-familj. Ni är mig kära!

image19

Och kolla vad jag fick av Ellen (vår ena Gretl). Så gulligt! Tack världens finaste du.

image20

torsdag 17 november 2016 - 20:10

DETTA VILL JAG SE PÅ BROADWAY

Flygbiljetterna är bokade och den femte januari åker jag och Ulriikka iväg till New York. I'm so excited! Jag ska äntligen få se staden där musikalerna aldrig sover. Broadway liksom. Mina drömmars gata. Nu är frågan bara den, vad allt vill jag se?

Jo. Helst vill jag se Hamilton förståss. Men biljetterna kostar ca 500 dollar. Vilket är dyrt.

Förutom världens bästa Hamilton vill jag se Kinky Boots. För att rollen som Lauren är något jag verkligen skulle vilja göra någon gång i framtiden och musiken är helgalen. Skriven av Cindy Lauper.

Skarmavbild 2016 11 17 kl. 20.01.43

Jag vill också väldigt otroligt gärna se Alladin. Hallå, disney. Såklart.

Skarmavbild 2016 11 17 kl. 20.02.16

 

Colour Purple.

Skarmavbild 2016 11 17 kl. 20.03.19

Matilda av Roald Dahl.

Skarmavbild 2016 11 17 kl. 20.09.29

Och Book of Mormon för att jag skrattar ihjäl mig så mycket till klippen som finns på youtube. 

Skarmavbild 2016 11 17 kl. 20.06.13

torsdag 17 november 2016 - 19:09

EN TORSDAGSLISTA

Den här torsdagen, den sista som 26 år, kände jag att jag bara kallt tänker skippa gymmet och åka hem och lägga mig i sängen och göra absolut ingenting. Som jag skrev igår hopar sig allt, och jag förstår inte riktigt varför. Men eftersom ett blogginlägg om ingenting inte är så intressant, så bjuder jag eder på en lista.

Tänker på: Hur jag och Wille kommer att ha det i vårt första gemensamma hem. I januari händer det! Kan knappt bärga mig. Fantiserar om ett hem fullt av färg. Sanningen är ju den att jag inte riktigt vet hurudan inredningsstil jag gillar. Blir roligt att fantisera fram!

Tittar på: Bachelor Sweden, och fnissar så högt att grannarna snart börjar undra vad jag röker. Men kan Sebastian sluta vara så himla charmig? 

Läser: Fortfarande talterapeututlåtanden. Och om hur alla i finlandssvenska bloggvärlden ska på gala.

Har på mig: Musse mysbyxorna. Traditionellt hemmaplagg.

Lyssnar på: Allt med Zara Larsson. Jag är fortfarande helt såld på den tjejen.

Känner: Att min förkylning har gjort comeback volym två. Vilket känns surt. Dagis-bobbor!

Äter: Batatgryta (med jordnötssmör, ingefära och en massa mums) + kokosris. Rebers recepttips.

Vill ha: Ledigt och tid för återhämtning så att jag hinner börja känna mig motiverad igen.

Ser fram emot: Julen. Att få komma hem till Vasa och krama om alla nära och kära, i sällskap av Wille denna jul. Vår första jul tillsammans!

 

image15

image16

onsdag 16 november 2016 - 14:19

HOPELESS CASE

Tänkte bara säga att jag totalt misslyckats med mitt mål att hitta lugnet och vara zen här på Åland. Totalt. Fan också. Det var ju här jag skulle finna lugnet och tiden att inte göra något alls. I Finland får inte talterapeuter diagnostisera (men nog i Sverige) men om jag fick det skulle jag direkt och genast tillskriva mig diagnosen hopeless case. Vem sjutsingen lägger till allt i mitt schema? Vilken jubelidiot den människan är (ja som ni fattar så är det ju mig själv jag talar om).