Visa alla inlägg skrivna januari 2017

måndag 30 januari 2017 - 15:33

VECKA 5

Arbetsdagar som är fem timmar långa går så himla snabbt förbi. Och sen sitter man här och vet inte riktigt vad man ska göra av sin tid. Köket är städat och tulpanerna är snittade (som någon smärre hemmafru). Det var väl det här jag ville? Ett vanligt liv. Varsågod Sarah.

Den här veckan ska jag förutom jobba, dansa och träna, se till att vi får "vårt nya kakel" beställt. Varför det är inom situationstecken är för att jag tänkte vi skulle försöka förnya och piffa upp köket med kakeldekor. Skulle vilja ha någor skojigt så som detta eller detta. Färg gör en ju så otroligt mycket gladare. Mer färg bara! Allstans.

I lördags hade vi inflyttningsfest för våra vaktiskollegor. Festen började med att gäster + slagborren hjälptes åt att sätta upp vår stringhylla som Wille ärvt av sin farbror. Jag gillar den. Och jag gillar Skärgårdsbaren var vi dansade hela natten lång ända tills det blev söndag morgon. Och jag gillar våra vaktiskollegor.

 

image77

image78

image79

Nu tänker jag googla på hur man håller växter vid liv. Planerar nämligen att fylla hela vårt ofärdiga vardagsrum med gröna växter! Måste bara kolla så att jag kan hålla dem vid liv först.

fredag 27 januari 2017 - 13:32

SEE THE LINE WHERE THE SKY MEETS THE SEE, IT CALLS ME

En kväll i New York spontangick jag på bio. Allt för att undvika Cats. Hatar Cats (den enda gången hatar och musikal infinner sig i samma mening). Moana har kommit ut på biograferna där och självklart ville jag se nyaste disneyfilmen. Köpte Twizzlers och en Snapple och satte mig i biosalongen. Ända sedan dess har sången How far I'll go snurrat i mitt huvud morgon till kväll. Älskar hur sången andas längtan ut till något större. Sådär som Disney bara kan göra det. Den väcker samma känsla av längtan ut till det okända och utmanande outforksade precis som Go the distance eller Part of your world också gör.

Jag känner det verkligen i hjärta och själ. Det liksom fyller upp varje ven och jag känner solen på näsan även fast det skulle vara en gråmulen dag. See the line where the sky meets the see, it calls to me. And no one knowes how far it goes. If the winds in my sail on the see stays behind me, no one knows how far I'll go. Ni hör ju själva! Tack Disney för att ni får mig att känna så här och inspireras. I en sång om att längra ut till ett okänt hav, finns det olidligt mycket symbolik som även passar in i en liten musikalartists värld. Ah Disney. Plain love.

Och sen är det ju ganska coolt att det är Lin Manuel Miranda som skrivit musiken. Ni som följer med bloggen vet ju att jag är head over heals for Hamilton.

tisdag 24 januari 2017 - 15:30

VARDAGEN RULLAR PÅ

Livet börjar sakta men säkert rulla på här i Åbo. Tror jag har glömt att berätta det, men har påbörjat nytt jobb. Tituleras numera speciallärare på svenska lågstadieskolorna i Åbo (en lapp jag trodde jag aldrig skulle klistra på min tröja). Men mina arbetsuppgifter är snarlika som en talterapeuts. Och det är ju vad jag är nu. Talterapeut. Väntar bara på betyget och legitimationen från Valvira.

image75

image76

Förutom jobb dansar jag två gånger i veckan (helre än bäst) och gymmar på Elixia. Och umgås med min sambo! Tänka sig. Det står Kreutzman/Nedergård på dörren. Drömmigt!

 

image74

Och sen jag kom hem från Amerikat har jag även hunnit bli fadder till Roy Ingmar Bergfors. Hans namngivningsfest hölls i helgen i Vasa och det kan vara det finaste i denna värld just nu. Jag är fairy godmother till lilla Roy! 

 

Så att. Vardagen rullar på. Hoppas ni har det bra och inte känner er allt för nedslagna av världen (det är ganska lätt att göra det i dessa dagar, syftar just nu på denna bild)

 

söndag 22 januari 2017 - 19:55

WE ALSO VISITED BOSTON

Förutom att besöka New York som ni kan läsa om här och här, så bestämde vi oss även för att spendera några dagar i Ulriikkas studiestad Boston. Från Porth Authority tog vi Greyhound buses raka spåret. Kostade cirka gurka 30 dollar och tog 4,5 timmar. Wifi hela vägen.

I Boston var luften betydligt friskare och gatorna betydlit mer rymliga. Det vardagliga människomyllret bestod ej av zombisar utan helt vanliga människor med ögon som utstrålade medmänskligt liv. Vi spenderade två dagar i denna stad och besökte bland annat Harvard University (nu är jag en klok typ som rört i guldtån), Berkley Collage of Music (var Ulriikka har studerat), Fenwey Park (Red Socks hemarena), gick på jazzklubb, vandrade i hamnen och besökte flera mysiga saluhallar. En kväll sprang vi typ 1 km från Cheesecake factory (såå överskattad restaurang) till en biograf för att vi i sista sekund kom på att vi ville se La La Land men vi var alldeles för sent ute och fick gå hem och kolla Sex and the city på mini iPhone-skärm istället. Inte helt fel det heller i och för sig.

Boston kändes så genuint. Och havsnära. Skulle jag haft fler än två dagar skulle jag planerat in whalewatching och googlat upp bästa seafoodrestaurangen i stan. Men det får bli en annan gång. Men gott folk - det var bra att se en kontrast till New York.

image60

image61

image62Boston Public Garden

 

image63

image64

image65Hamnen utanför Boston Aquarium

 

image71

image66

image67

image68Haymarket

 

image72

image69

image70Harvard University

 

image73Fenway Park

söndag 22 januari 2017 - 17:40

VARFÖR JAG INTE GILLADE NEW YORK

Borta bra men hemma bäst. Man säger ju det av en orsak. Tänk att man behöver resa över halva jordklotet för att förstå hur bra man har det och att gräset inte alls är varken coolare eller bättre på andra sidan. Höga hus och en frihetsgudinna i all ära.

Jag kom inte hem och var amerikafrälst. Snarare tvärt om. Kände nån form av avsky mot allt jag sett. Kanske var det zombiemänniskorna på New Yorks gator som stirrade tomt ut i intet när de stressade framåt. De såg inte allt som hände kring dem. Kanske är det för många intryck och de kan inte ta in allt i den där miljonstaden? Faschinerande är fel ord. Snarare skrämmande. Under tunnelbanefärden till JFK stod en man i gången och pratade högt om sin tro i 50 minuter i sträck. Ingen tittade på honom. Ingen såg honom. Fastän han var högljudd. Jag undrar om de på gatan skulle se om han fick ett slaganfall. Det var som att de bara kopplade bort.

Förutom zombimänniskorna är ju maten förskräcklig. Och förskräckligt dyr. Men det visste ju alla redan. På fronten inget nytt.

Och allting är sådär halvdant. Bussarna skulle knappast gå igenom en besiktning i Finland, och vägarna var asfalterade av tyrannusaurus rex (korta arbetsodugliga armar ger dåligt asfaltresultat liksom).

På Park Avenue öppnade dörrmannen för en och bar ens väskor samtidigt som man inte behövde ringa taxin själv. På sidogatan kämpar den hemlösa för sitt liv i den kalla natten. Ingen ser honom. Han ser bara alla tusen ljus på Time Square. Och jag ser hur vrickad världen är.

Och om jag tycker att världen kan vara vrickad och orättvis i Europa så är den om möjligt tredubbelt så olidlig i USA. Jag som vill tro på att alla kan vara likvärdiga och att vår värld kommer längst med att tänka på alla som människor och peronligheter istället för att gruppera och generalisera - fick ju slaganfall där borta. Blev uppriktigt ledsen av behovet att lägga medmänniskor i fack. I en stad fylld av så många kulturer, åldrar, ursprung och yrken skulle man ju tänka att de kommit längre. Men nej.

På håll kan det vara svårt att förstå det trumpna USA. Men när man kommer dit, då stirrar man verkligheten i vitögat. Jag visste inte att världen var så kall och rå. Bitter näst intill.

Sen råkade vi ju hamna hemma hos en Trump-voter också. Berättar mer om det sen. Som ni förstår förstörde det min vecka totalt. Jag kan simply inte förstå nöjet med coola skyskrapor när människor inte kan tänka medmänskligt.

Som tur var alla teatermänniskor jag mötte av samma åsikt som mig. På Broadway hittade jag värmen jag saknade på de kalla avenyerna. På Broadway fann jag ett slående hjärta som var varmt och behagligt. Som tur.

Någon annan som känner som jag efter att ha besökt New York?

fredag 20 januari 2017 - 17:58

NEW YORK DEL 2

Dag 5 spenderade vi förmiddagen på Radio City Hall (coolt att gå i samma korridorer som Broadwaystjärnor och stora artister har vandrat) samt dansade lite till. På eftermiddagen gick jag en sväng till Central Park igen och vandrade förbi Museum of National History Museum och Metropolitan stears (var Blair i Gossip Girl ofta sitter och äter lunch). På kvällen såg jag Kinky Boots och det var HELT OTROLIGT. Har längtat länge efter att få sen den (när jag knarkat den på Youtube i nästan två år) och nu blev drömmen sann. Och jag hade en helt underbar plats på tredje raden. Musikalen var alldeles otroligt bra. Älskar karaktären Lauren och önskar lite att jag nån gång i livet får spela henne. En så otroligt genuint älskvärd historia om att vara sig själv och acceptera alla för de dom är. Precis vad jag behövde där och då.

image45

image46

image47

Dag 6. New York bjöd denna onsdag på ett ljuvligt vårväder och man kunde knappt tro sina ögon när man fick ta av sig jackan. Tidigare under resan hade det varit så kallt att man ville ha på sig dubbla vantar och dricka steamed applejuice i varje hörn, men nu - nu var temperaturen på vår sida. Efter dansen gick jag österut mot East River längs 48 th street. Gick förbi Grand Central Station (igen) och Chrysler Building och kom ut till FNs byggnad. Där satte jag mig i solen och njöt av semestermode. Efter en stund vandrade Cate Blachet förbi (!) med sin familj. Kändisspotting! Sen tog vi subway till Chinatown på lunch och vandrade sedan till Brooklyn Bridge. Efter att vi vandrat över till Brooklyn och tillbaka till manhattan (och efter x antal foton) gick vi genom Wallstreet till Staten Island Ferry. Det var dags för frihetsgudinna spotting! På kvällen gick Ulriikka på dansföreställning, men jag hade köpt en fin Hamilton-bok så jag ville helre sätta mig på Starbucks och läsa den. Sagt och gjort.

image48

image49

image50

image51

Lunch i Chinatown

image52image53

image54

Brooklyn Bridge

image55

image56

image57Utaikt från Staten Island ferry

Dag 7 sov vi ut läänge eftersom jag hade blivit sjuk. Sen packade vi ihop vårt stuff i New Jersey och tog bussen in till Manhattan för att leta upp Mary Setrakian. Jag skulle nämligen få ta sånglektion med denna gudinna som även undervisar storheter som Sierra Boggess och Nicole Kidman. Den här sånglektionen var alldeles wow. Nästan så att jag inte förstår att jag fått vara med om det. Värt alla tvåhundra dollar i hela världen. Önskar att jag kunde få ha henne som sånglärare varje vecka. Hon var alldeles amazing. Hamnade även på hennes instagram. Starstrucked och flattered indeed!

image58

 

Efter det sprang vi till Port Authority för att hinna med bussen till Boston. To be continued..

 

Taggar:

Kategorier:

Resor

Skriv en kommentar 2

onsdag 18 januari 2017 - 18:20

NEW YORK DEL 1

Och så fick jag då för första gången se Broadway. Vilken upplevelse! Vi kom fram sent på kvällen den 5 januari och efter vad som kändes som evigheter i ESTA kön hoppade vi på en 18 dollars buss in till Port Authority (busstation ett kvarter från Time Square). Vi bodde ej på hotell, ej heller Air Bnb. Vi hade genom en kollega fått kontakt med en finsk dam som bodde på andra sidan Hudson river från Manhattan sett, i Cliffside Park i New Jersey, så vi fick för en ganska billig peng inkvartera hos henne.

image23Cliffside Park

Första dagen var jag så begeistrad av allting. Minsta lilla gatuskylt eller hus fick mig att tappa andan. Ni skulle ha sett mig när jag kom ut på Time Square. Eller gick förbi Theater District. Det var svårt att förstå att man var där. Som mitt i en film. Och där stod lilla jag.

Syftet med vår resa var lite annat än bara att turista. Men visst har jag hunnit se mycket! Men ännumer blev osett. Till en annan gång! Vårt mål med vår amerikaresa var att skaffa inspiration och komma hem med ny musikalkunskap. Därför har jag nu under våra 10 dagar på resande fot tagit sånglektioner av två lärare samt dansat klasser på Broadway Dance Center. Och sett musikal förståss!

Dag 1. En dag av att försöka hitta rätt buss från New Jersey. Väl inne på Manhattan gick jag runt med öppen mun och tog in atmosfären. Spottade alla teatrar på Broadway. Gick lite i butiker på Time Square (Disney förståss) och vandrade 5th avenue. Drack steamed applejuice i Bryant Park och åt choko på Public Librarys trappa. Sen vandrade vi runt i vackra Central park. Jag ska bannemej åka tillbaka till NY på hösten när löven är sådär gula och härliga. Vilken drömmig plats Central Park måste vara då. På kvällen såg vi The Colour Purple på Jacobs Theater vilket var alldeles magiskt. Det var deras tredje sista föreställning och stämningen i publiken var vibrerande häftig. En verkligt stark musikal med hujsit bra sångare. När Cynthia Erivo sjöng I'm here fulgrät jag av lycka och gör det typ nu också bara av att tänka på det.

image25

image26

image27Times Square

 

image28Isrinken i Bryant Park

 

image29

Public Library

 

image30

image31

image32Central Park

 

image34

Dag 2 var det snöstorm och kallt som tusan. Vi bestämde oss för att ta drop in klasser på Broadway Dance Center. Där gäller det definitivt att inte ta en för hög nivå. Oh my god alltså. Helt galet vilket tempo. Men sjukt kul. Jag som verkligen inte är en dansare gick på nivå 2 klasserna - beginner. Alldeles lagom nivå för mig! Förutom BDC såg jag Empire State Building, Grand Central Station och på kvällen gick vi och såg Aladdin. Tyvärr var det en besvikelse. Jag som hade sett så mycket fram emot den musikalen! I huvudrollen som Aladdin var Adams Jacobs och han var alldeles underbar. Ni vet fastän man sitter högst uppe i teatern på tredje balkong ser man hans lysande ögon som värmer ens musikalhjärta. Rätt man på rätt ställe! Och James Monroe Iglehart som anden. Han var så sjuktbra, om än trött. Men. Hon som gjorde Jasmine (understudy), hon hade ingen prinsessröst alls och jag var så besviken. Hon lät twangad och nasal. Skulle passa i In The Heights, men inte i disney. Åh, jag var såå besviken. Där fick jag lära mig att Broadway inte alltid behöver ha en hög nivå.

image33

image35Grand Central Station

image36Broadway Dance Center

 

 

Dag 3. Då åt vi lunch i Little Italy och vandrade Soho samt Chinatown tillsammans innan Ulriikka åkte uptown till dansstudion. Jag ville se Downtown, Ground Zero, Wallstreet och Battery Park och det slutade med att jag vandrade hela vägen från Batterypark till Time Square. Ulriikka skulle se Cats, men det är min absoluta non-favorite musikal. Tänkte lite att jag skulle se Kinky Boots på kvällen, men istället gick jag på bio och såg nyaste disneyfilmen Moana. Den var underbar.

image37Little Italy

image38Soho

image39

image40Downtown och Ground Zero

image41Pear A

 

Dag 4 och måndag. Vi dansade och jag hade sånglektion med David Brunetti. Wow alltså! Så roligt att hänga med teaterfolk på Broadway. David har utvecklat en egen teknik (baserad på Meisner) som hjälper en musikalskådespelare att tolka sin text. Det var verkligen en superb sånglektion. Fick en massa bra tankar och tips att ta med mig hem inför Piaf som jag spelar på Åbo Svenska Teater i höst. På kvällen åkte vi till Greenwicht Village och åt på ett mexikanskt ställe och drack drinkar. Måndagslyx liksom!

image42Drömmen alltså. Men vi lyckades inte få biljetter.

image43

image44Empire state building en sen kväll strax vid Harolds Square

tisdag 17 januari 2017 - 02:00

ARRIVING HOME

Hello Finland. Jag är äntligen hemma, och det är såå najs. Tro mig, jag har haft en superb resa med massa inspirationsboostar och coola saker coming my way. Jag menar - New York. And I will tell you all! Som att vandra i en film (full av zombisar med no soul-eyes). Det har varit amazing men även tärt på krafterna. Mer om det sen (när jag sovit mer än 2 h på 48 h).

Vad var bäst? Sång- och danslektionerna i New York. Så jäkla ballt alltså. Hade inte alls förväntat mig få beröm. Men det fick jag! Och mycket lärde jag mig. Känns som att jag fick mycket värdefullt att ta med mig i väskan hem att unpack när jag väl trillar in genom dörren i Åbo och vardagen rullar på (sitter just nu på en buss från flygfältet).

Sämst har varit a hell of a resa hem. Steg upp 06.00 i söndags och åkte buss från Boston till New York, virrvarrade oss genom metrosystem hela vägen från Manhattan till JFK, satte oss på ett 11 h flyg till Berlin (förseningar å skit) som gör att vi missar vår connectionflight. Väl på Tegel i Berlin har de glömt att boka om oss till flyget de lovade och istället för 2 h väntetid blev det 9 h. Ni förstår ju själva hur det känns när man bara vill sova i sin egen säng och inte kämpa på ett flygfält. Men där satt vi. En hel jävla dag. Åkte in till Berlin och tvångsturistade. Låtom mig understryka att jag inte gillar Air Berlin at the moment (personalen är bra på att säga nej men inte erbjuda lösningar - typ som att vi fick en vattenflaska i handen and no more). Och nu är det praktiskt taget tisdag.

Har massa bilder och massa anekdoter. Vill ni se? Nåt speciellt ni vill veta?

Jag ska berätta om Trump. Om zombisarna. Varför jag grät en hel kväll på grund av en tant. Och om musikalerna (både de bra och de dåliga). Om vädret och Brooklyn bridge. Om hamnkvarteren i Boston och Central Park i New York. Och mitt möte med Mary Setrakian.

Men nu. Måste. Jag. Få. Sova.

Ey yo hörs imorn.

 

image17

image18

image19

image20

image21

image22

Taggar:

Kategorier:

Resor

Skriv en kommentar 6

torsdag 5 januari 2017 - 02:55

ÅBO - NEW YORK

Här kommer en mitt-i-natten-uppdatering från bussen till flygfältet. Sov kanske 1 h. Hur ska man kunna sova när man har Broadwayfjärillar i magen? Hur som helst. Bussen är på Vanda 04.20 nånting och flyget går 06.30. Jag är i god tid.

Ska bli härligt med 10 dagar i New York och Boston. Kollade på Tony Awards igår och insåg att jag snart kommer vara där och se allt det där. Ser så himla mycket fram emot det! Härlig start på 2017.

Och nyår firade vi in i Åbo i vår lägenhet. Rebecca kom från Vasa och Albin och Roope joinade. Middag, spel och dyrverkerier vid ån. Jag älskar Åbo! Mitt första nyår i min nya hemstad. I'm in love. Och årets första dag hade vi krabbis och tittade på tusen filmen. Mys liksom!

Vi hörs när jag är tillbaka på finsk mark. Kolla min instagram för uppdateringar vetja!

 

image12

image13

image14

image15

image16

tisdag 3 januari 2017 - 21:09

GÅ MUSIKALWORKSHOP MED MIG!

Vem vill hänga med på musikalworkshop? JAG! Två veckoslut i mars ordnar Arbis i Vasa musikalworkshop med mig och Jonathan Nylén på pianot. Här kan ni läsa hela kursbeskrivningen, men in short går det ut på masterclasser var alla lär sig av alla. Vi jobbar röst- och tolkningsmässigt med en solosång per man samt övar in ett ensamblenummer. Det enda som behövs förkunskapsmässigt är att man gillar att sjunga framför en publik. Hänger ni på? Det skulle vara såå kul! Anmälningarna börjar imorgon, så anmäl er och häng med på två sjuukt roliga veckoslut!

image9