söndag 21 maj 2017 - 21:23

BRÖLLOP I VAPP

Precis som jag snarvlat tidigare om här i bloggen, var ju jag och sambon på vappen-bröllop i Stockholm. Ett magiskt sådant. Och det var inte mindre än denna brutta aka 99 mäktigaste kvinnorna i Sverige aka Malin Påhls som gifte sig med sin Henrik. Världena coolaste Malin.

Min vän Sandra bad mig blogga om bröllopet. Och det gör jag så gärna!

Möhippa: dagen innan pga att Malin är tidseffektiviteten själv som planerat in tid för att detta spektakel skulle ske. Creds till henne! Vill man ha nåt gjort och kalendern är full tar man tag i det själv. Först samlades vi för knytis och lekar och sedan lurade vi med henne till en bastuflotte i Stockholm skärgård. Mysigt och alkoholfritt pga brudens växande mage!

D404772D ED69 4469 8F34 FA45724256A6Tågordningen i kyrkan

7CA17D42 A8EA 42C6 A521 BB5059066AA5Det vackra brudparet

Var? St Katarina kyrka på Söder. Så vackert vigselsställe! Och sjukt bra kantor (inte ofta man kan säga så). Sedan var det mellanskål på magnifika Södra Teatern med 180 graders utsikt över Stockholm. Det var nåt det! Middagen hölls på Clustret. En våning på Skeppsbron i Gamla Stan. Ja ni hör ju, det var sjukt fina ställen!

4D0F6C34 A7D2 48FD A215 DBA45070BE32

Utsikten från Södra Teatern

 

21BBA0D6 2B2E 42E1 A2AB D7D8E7315591Josefine fångade brudbuketten! Och hon står näst på tur vad gäller bröllop, helt riktigt.

Jag sjöng: Romanssi och Vilar glad i din famn under vigseln. Och under festen bjöd jag, Frida Andersson och Sanna Carlsson på Mmbop ala Hanson! Malins favorit i barndomen + att hon gifte sig med en Hansson.

79F2C2FA FD78 4CAB 8DF6 483B6A77C2D4Frida och jag innan vigseln. Är så löjligt starstruck över denna fantastiska kvinna!

 

Det bästa var att Malin och Henrik verkligen fått egen prägel, "knorr" som Malin själv skulle säga, på hela bröllopet. Hon bar en klänning av riktigt hantverk ala marimekko malinstyle och han hade en fluga i trä. Buketten var en krans som hon bar på och hela festen innehöll suveräna tal och konstnärsskap. Precis så som de två är!

Vackra Malin och Henrik. Tack för att vi fick fira er dag tillsammans med er!

 

torsdag 15 september 2016 - 20:32

OKEJ, HÄR KOMMER BRÖLLOPSSNACK

Inatt drömde jag att jag var på bröllop. Och mitt eget dessutom. Minns inte med vem det var, men min pojkvän var det inte iallafall. Knasigt. Ska det här betyda att jag är redo to take the next step. Kanske. Jag tror jag är det. Sjukt kul skulle det vara. Men man ska ju vara två om saken. 

Jag tycker inte man behöver skämmas över att man ser fram emot att ta det där steget att säga ja till varandra. För många är det super obetydligt med giftemål, men as the disneyprincess I am så har jag ärligt sagt typ planerat mitt bröllop sedan jag var liten. Jag är bara sån. 

Men planer ändras. Liksom pojkvänner kommer och går. Mina drömmar om the big day har gått från disneybröllop med megaklänning till bohembröllis på en äng. Båtar, bryggor och lador. Ja, allt har jag fantiserat om. Idag är jag snart 27 år och skulle gärna gifta mig på skären på vår sandstrand. Tänk vad allt ändras. Det jag stått fast vid är iallafall att det inte kommer vara kyrkligt. Jag gillar tanken om glassbar till dessert och crazyt program. Och min syster ska sjunga Westlifes sång Flying without wings.

Av bästis-gänget kommer jag vara sist ut. Om jag ens får gifta mig. Man vet ju aldrig något här i livet, och att ta saker och ting förgivet är verkligen inte något jag någonsin gör. Kommer det hända om två, eller fem eller tie år? Ingen vet. Fastän jag annars inte har så stor skillnad med saker, så vill jag nog ändå bli friad till. Fråga inte varför. Vet inte. Så är det bara och jag tänker inte försvara mig.

Här har vi nu min plötsligt påhittade spontana jag-ser-fram-emot-ett-eventuellt-bröllop lista (om jag fick bestämma själv alltså)

Frieri på restaurang? Nej. Men int heller efter fredagsbastun. Lite satsat får de ändå vara.

En eller två ringar? En. En sån här. 

Vara bridezilla? Ehm, har en känsla av att jag blir likt en bröllopsproducent och hela spektaklet förvandlas till en musikalproduktion.

Brudtärnor? Ja, Petroenella Josefine Sophia och Sannah.

Musik? Ja, massor. Vill gå in till den här. Och vill ha den här på vigseln. Och den här ska in på nåt vis. Kanske man skulle ha karaokerum? Det skulle vara nåt. Och sen om ni undrar, den som sjunger nåt från eller ens nämner Les Miserables under bröllopet slängs ut (det är så söndertjatat). 

Klänning? Nån med axelband och djup urringning. Nån lite annorlunda.

Färgskala? Den mest brokiga du hittar. Färgglatt ska det va!

Gästlistan och bordsplacering? Det enda jag inte ser fram emot med att gifta mig. Hur ska man kunna välja vem som får komma och inte? Och hur dom ska sitta? Ett omöjligt dilemma. En sak är dock säker, jag kommer iallafall stå fast vid att släktingar inte ska bjudas bara för att de är släktingar. 

Mat? Åh, det roligaste ju. En rolig buffee. Nåt spexigt liksom! Ingen bröllopstårta för jag gillar inte kaka så värst mycket. Nån rolig förrätt (ingen skagentoast nej). 

Hoppas på? En massa överraskningsprogram och att min pappa håller tal. Och att alla dansar och har kul!

 

Ack, drömma bör man annars dör man. Jag hoppas att jag inte jinxar allt nu. Att jag någon gång ska få säga ja, jag ska älska dig för resten av mitt liv till just honom. Kan inte ni göra en lista också? Berätta om era tankar och drömmar kring det här med giftemål? Eller om ni redan är gifta, vad var det bästa med att ordna bröllop? Vad minns man sedan efteråt? 

IMG 5511

 

 

söndag 3 juli 2016 - 21:02

ALLTSÅ TACK!

Jag vet int vart jag ska ta vägen. Är så hjärtegladeligen sprudlande lycklig över alla som har varit och kollat Sound of Music den här helgen. Världens bästa tjejliga ala my girls från Vasa, ratatabloggare, Sandra å Linus, Helsingforstjejer, Sabina och Jerry. Alla! Österbottenbusslaster och bekanta. Mitt hjärta spricker av värme!

TACK TACK TACK för att ni hejar på mig och överöser mig med kärlek. Jag är så jädrans lyckligt lottad. Och dödstrött. Så nu ska jag pussa på min pojkvän (har inte varit hemma på en vecka) och slockna på stört.

image10

torsdag 30 juni 2016 - 15:23

JUST DON'T LISTEN TO ANY OF IT

Kate Winslets mycket inspirerande tal från när hon tog emot en award på Brittish Academy Film Awards dök upp på Facebook, och nu bara måste jag dela det här också. Så att ni får se det. Så att alla får se det. För vad hon säger är så rätt. Never give up! Låt ingen ta ifrån dig din dröm. Man kan så mycket man är villig att satsa. Låt aldrig någon hindra dig från att nå dina drömmar!

http://youtu.be/usyTz7gOn8Y

lördag 4 juni 2016 - 16:39

SÅ ATT SJÄLEN KAN FÅ RO

Senaste dygnet är som taget ut Ulf Lundells öppna landskap. Igår eftermiddag åkte vi med Willes pappa ut ti deras sommarställe i Rimito. Vi åt god mat ala sommar as in första nypotatisen för iår och rökt lax och senapssill. Skålade i skumppa gjorde vi också! Det var som att min kropp fattade att man nu klarat av det jävliga vinterhalvåret och jag började genast andas lättare. Plussa på en vedeldad bastu sen på kvällen och sitta på bryggan och lyssna på vindpustarna som sakta närmade sig våra brunbrända ben. Ah. Och så tränade vi på longboard-åkning med Willes trillingsyster Ida. Och spelade spel samt åt massa godis. Ah. Jepp jag är nöjd.

image3

image4

image5

image6

image7

image8

image9

image10

image11

söndag 3 april 2016 - 17:30

KÄRLEKSBREV TILL HJÄRTEKLUBBEN

Ah. Känner mej helt blödig. Kanske för att jag stigit upp 5.15 imorse. Eller för att jag lyssnat på en skara Sound of Music-barn sjunga edelwais hela dagen under repetitionerna. För att jag fått å får leva min dröm. Men vad är en dröm om man inte har nån att dela den med?

Ibland stannar man upp mitt i livet, som här på ett tåg nånstans utanför Salo. Man stannar upp och andas in känslan av hur lyckligt lottad man är för att något form av öde har tagit en dit var man är idag. Inte karriärsmässigt. Inte pengar eller makt. Inget sånt strunt. Utan nu handlar det om själ och hjärta. Det där riktiga och viktiga. Det som gör en till den man är idag. För mig började det redan när jag var någon månad gammal. Då träffade jag för första gången Sophia. Nåt åt senare dök Josefine upp i dagis. Och när vi började tvåan anslöt sig Petronella. Sedan den dagen har vi alla varit sammanslagna på ett eller annat vis. Oskiljaktiga. Ibland försökte tonårsfasoner skilja på oss, men det gick inte alls. Vi hittade tillbaka. Tack och lov. För dom här tjejerna är bannemej det jag är mest stolt över o denna värld.

Sophia är så klok. Och lugn. Hon har läst mer böcker än vad jag skulle hinna med om jag hade nio liv. Hon är omtänksam och vill förändra världen till det bättre. Vilket är viktigt. Hon tycker också om att vara ensam. Vilket jag inte alls gör. Och en gång blev jag så glad att se henne så jag totalt välte omkull henne i min kram. Där låg vi båda på golvet. Så olika men ändå så lika. Och när hon skrattar. Då är världen en vacker plats!

Josefine dansar de roligaste och mest energiska fuldanserna jag vet. Och envisare tjej får man leta efter. Bestämmer hon sig för nåt, då blir det bannemej så. Här hittas karaktär och ambition! Och hon kan säga till om man uppför sig illa. Lite som en storasyster. Det är guld värt. Att sitta i Josefines soffa med ett glas rödvin och titta på film samtidigt som man sakta lutar sitt huvud mot hennes axel. Det känns som hemma. Det doftar hemma.

Petronella kan titta på en och man behöver inte ens säga vad man har på hjärtat. För hon vet redan. Ibland känns det som att vi delar blodomlopp. Jag är hon och hon är jag. Sammanväxta som två trädrötter som grott tillsammans. Och vad Petronella än gör så blir det succé. Duktig på så många sätt. Min stora idol som jag lär mig så mycket av för varje år som går. Och förundras av. Hennes sätt är alltid inställt på positiv med ett extra sting av kämparglöd. Min hjälte.

Jag är så kär i mina bästa vänner. Och tacksam för att jag får vara del av vår systerskara. Hjärteklubben, som vi döpte oss till i lågstadiet. Världens bästa hjärteklubben. Ibland kan den där magiska kärleken finnas i annat än de traditionella kärleksrelationerna mellan två personer. Jag känner så starkt hur mitt hjärta bankar extra för de här tre. Hur mitt hjärta typ är dessa tre. Och jag är så stolt över vad de gör och vad som händer i deras liv. Hur de kämpar, skrattar, drömmer, förundras och ibland har leidon. Vad de åstadkommit. Vad de gör för mig varje dag med att bara finnas. För finns gör dom, alltid här för mig.

Jag hjärtis, är glömsk och virrig och påflugen och hetsk. Så det är tur att ni, hjärter, hjärten och hjärteligen visar mig hur man kan vara för att ta sig igenom detta liv allra bäst. Jag sitter oftast inte still och kan känna mig otrygg i min värld av icke kontinuitet. Men då ringer jag er, eller textar. Och jag faller på plats. Det är vad ni gör för mig. Ni ger mig en betydande plats i världen. För att jag har er. För att jag får vara eran.

image5