måndag 17 april 2017 - 11:18

PENGAR PÅ TAL

Pengar kan ju göra en lycklig upp till en viss gräns. Jag har faktist aldrig känt mig dragen till fenomenet "bli rik". Om jag klarar mig utan att behöva vända på slantar i slutet av månaden, då är jag mer än nöjd. Men klart man skulle kunna hitta på saker att göra med pengar! Om jag vann 86 miljoner (som en här i Finland nu tydligen gjort här i påsktider), då skulle jag:

Köpa en fin trähuslägenhet i Åbo. I Portsa eller Martti. Typ den här. Och investera i lägenheter som jag hyr ut.

Jag skulle säga "skit i sommarjobbet" till Wille och så sku vi köpa en bil och köra runt i Europa hela sommaren. Se alla slott i Tyskland, äta glass i alla glasskiosker i Italien, åka till Frankrike och inspireras inför Piaf och dricka öl i Irland. Och allt annat man kan hitta på!

Självklart skulle jag köpa en segelbåt + en najsig motorbåt till pappa.

Renovera skären åt mina föräldrar.

Ta mamma och syster på shoppingresa till New York.

Och vännerna på lyxig spasemester i Karibien.

Producera en musikal och casta alla begåvade kollegor jag har i rollerna. Själv skulle jag förståss också vilja vara med!

Göra ett showreel till mig själv (främst för att jag behöver det ganska mycket just nu) och instifta en fond varifrån man kan få hujsigt bra kulturstipendier.

Största delen skulle gå till välgörenhet i både när och fjärran miljö.

Vad skulle ni göra med pengar om ni fick släppa loss lite?

tisdag 11 april 2017 - 10:45

FRÅGESTUND

Hej på er kära ni. Vad säger ni om frågestund? Jag säger kör. Ett hederligt frågeinlägg och jag lovar att jag svarar på allt. Det skulle vara jättegulligt om jag ens fick fem frågor. För nog är ni ju ett par som läser den här bloggen om man ska tro statistiken. Något speciellt som intresserar er?

IMG 8916

söndag 19 mars 2017 - 18:15

EN RIKTIG THROWBACK

Vilken underbar söndag vi haft! Har bland annat hunnit ha ett möte kring min artikel jag ska sammanställa och förhoppningsvis publicera (lite akademisk är jag trots allt) samt rett upp hela min externa hårddisk. Hittade förståss ganska många godbitar jag nu tänkte dela med mig av här till er.

 

En minimal version av en Sarah som snart ska börja på tvåan i gymnasiet.

16299 1185814414

 

Vår underbara Netta som tyvärr togs från oss sommaren 2013. Hon var så speciell på så många sätt. Hennes nos buckandes mot ens ben och blicken upp under bordet när hon ville smaka gurka. Och alltid så glad.

IMG 1263

 

Där stod jag utanför Dramaten (men oh my så långt hår) och drömde. Då visste jag inte på vilka musikalspår livet skulle ta mig på. Sedan den här bilden är tagen har jag fått göra huvudroller i Rent, Hair, Les Miserables, Sugar och Sound of Music. 

P1150087

Och hur glad blir man inte av dessa somriga foton från svunna tider aka typ 2011-2013?

Bild 56

Bild 58

IMG 3153

Bild 27

DSC 0213 2

 

Pannluggen hösten 2014.

IMG 8629

 

Min älskade superduktiga lillasyster på en färja i Stockholm hösten 2015.

IMG 2

Och en godbit från Kreta 2015.

IMG 6708

torsdag 9 mars 2017 - 21:27

GÄSTSKRIVER PÅ PODDTOPPEN.FI

Hej på er! Ikväll har mitt gästinlägg på poddtoppen kommit upp. Om ni vill läsa det kan ni göra det här. Skriver om min poddoskuld, vad jag längtar efter varje söndag och vilka poddar jag absolut inte kan ens tåla att lyssna på en sekund till. Och vad jag borde lyssna på istället för att lyssna på svammel. Kanske ni kan tipsa om något bra och lyssningsbart här nedan?

Skarmavbild 2017 03 09 kl. 21.27.10

söndag 5 februari 2017 - 14:16

DÄRFÖR VILL JAG INTE VARA MED IDOL

Och dylika program. The Voice. Et cetera. Läs rubriken för att förstå. Det här temat är ständigt återkommande i mitt liv. Läste att pappamonologerna tangerat ämnet lite (återkommer snart till kopplingen). Blev inspirerad att äntligen säga ifrån påriktigt.

Nej jag vill inte ställa upp i Idol eller The Voice. Och jag hatar att jag ständigt måste förklara varför. Det känns som att många har någon form av tro om att om man är i underhållningsbranchen och om man bara syns på tv, då går karriären spikrakt uppåt. Så kanske jag också tänkte. När jag var 17.

Jag är musikalartist. Jag är skådespelare. Jag är sångerska. Jag dansar (om än inte så bra). Jag älskar att uttrycka mig på scen. Känna så att det syns hela vägen till sista raden och stolsrygg 198. Jag lever för att pour my heart and soul out inför människor. Konstigt yrkesval må någon tycka, men det är simply bara på scen jag trivs bäst. Där var det händer här och nu och varje liten centimeter syns utåt och kan påverka någon. Där är jag i mitt esse. Och magin finns i att allt hänger på stunden och timingen. Allt detta känns för mig stort.

Tv och studio är sedan en helt annan grej. Skitcoolt och branchfolket är så talangfulla. Man kanske ska vara av en speciell kaliber, vad vet jag. Jag älskar ju utmaningar och får jag en chans kanske jag skulle ta den. Men. Inte om det innebar att jag behövde försvara mitt yrke och min talang, min kärlek till scenen inför en jury vald för att de kan göra roliga youtubevideon eller råkat vara barnstjärnor. Eller för Finlands befolkning som kanske inte alls är insatta utan tycker att lösögonfransar är det snyggaste på den tävlande. Jag skulle simply inte våga lägga scenmagin i deras händer. Jag tror inte att man kan tävla i scenuttryck. Det hänger för mycket på gemene mans personliga upplever av en sekund.

Jag har nu ovan redogört för min kärlek till det som händer där och då, här och nu på scen. Och ni som känner mig vet hur jag svärmar inför det. Och hur mycket jag inte har valt mitt yrke (eller något annat här i världen för den delen) för att kändhet eller stjärnstatus är något jag längtat efter eller tror kommer ta mig längre och till regnbågens slut.

Jag vill klättra på karriärsstegen för att jag har talang, för att regissörer och koreografer och musical directors tror på mig. Litar på att jag kan göra a hell of a job. För att de tycker att jag ersätter kvaliteter som en bra arbetstagare och kollega ska ha. För att jag tar mitt jobb på allvar och förbereder mig och kan leverera. Överraska. Utvecklas. Många i tv program så som Idol och The Voice eller varför inte just UMK som Sebastian skrev om besitter dessa kunskaper. Men syns det genom rutan? Får de en ärlig chans? Nej. För det primära syftet med det hela är att göra tv. Att pleasea tittare hemma i soffan. Matti Meikäläinen som inte vet något om magin som sker på scenen utan som äter popcorn samtidigt och kanske har öroninflammation så han inte hör ordentigt och sen inte heller minns rätt nummer att rösta på så det blir whatever som sedan resulterar i att den med mest talang och kanske mest erfarenhet faller pladask och blir stämplad som den som inte vann. Eller eviga tvåan.

För där sitter folket hemma och tycker till. Och jag tänker inte säga att jag inte gör det samma. Men kanske just därför vill jag inte alls ställa upp på allt det där. Visst kan ni gå och se mig på teatern och gå hem och tycka diverse om mitt scenspråk, men då känns det iallafall som att jag fått en ärlig chans var människor har sett mig på arbetet i en roll. Det var inte Sarah som stod rakt av, naken och skör och försökte vinna er kärlek för att bara vara lite känd under en programsäsong.

Jag älskar melodifestival och eurovision. Och om jag skulle ställa upp är det på grund av att jag kan stå helt helhjärtat bakom en bra låt. Jag tycker fortfarande att UMK, mello och eurovisionen har tappat sin grundpelare sången. Nu är det kommersiellt med sångrösten som kanske prio fem. Allt annat är så mycket viktigare (exemel från gårdagens mello) för att gemene man i soffan ska vara nöjd. Från proffs till koff liksom. Det handlar inte längre om talang utan ett koncept. Och så får det väl vara.

Ska man ställa upp på dylikt ska det vara kul. UMK och Eurovision skulle kunna vara roligt. Idol och Voice skulle bara vara ett angstit misstag från min sida. Och teatrar som anställer bara kända namn i huvudroller, screw them. Då hittar jag på något eget istället. Kunskap och talang kommer aldrig kunna trampas på av ytlig fame i det långa loppet. Så är det bara.

imageCosette in Les Miserables 2013

 

 

fredag 30 december 2016 - 23:55

ÅRSRESUMÉ 2016

När förberedelserna inför nyårsmaten nu puttrar på i ugnen (min Åbougn jeee) och alla lådor äro provisoriskt bortstuvade inför festen (jess vi har nyårsfest ala flyttkaos) tänkte jag mig göra en liten årsresumé på det gågna året.

2016 må ha varit ett skitigt år i världshistorien, men i stora drag ett bra år för mig personligen.

Nyåret 2015 firade jag i Helsingfors med vänner och pojkvän. Från första dagen på det nya året fick jag ge honom en kyss, och på samma sätt kommer säcken knytas ihop imorgon. Ljuvligt att få vara lyckligt kär! Och jag tar det inte förgivet. Aldrig nånsin mer. Vintern studerade jag mina sista kurser och skrev febrilt på gradun samtidigt som jag gjorde Sugar i Tammerfors. Där nånstans i samma veva fick jag berätta om det som väntade med sommaren, Sound of music! Vi repeterade hela våren och jag blev knäpp av att musikala i två städer och studera i en. Alla helger var upptagna och jag var trött. Opererade bort visdomständerna gjorde jag också, samt besökte St Petersburg.

 

image21En understudy i huvudroll

image29Hejdå visdomständer

 

image22Vinterpalatset i St Petersburg

Men maj kom och gradun trycktes gul! Vilken happy day det var. Men även stressigt när det var nippan nappan till deadline och jag bara ville kasta den i ån. Sugar hade sin sista föreställning med mig medverkande och jag var full som en kastrull due to skumppa. Sov mig genom 1 maj på grund av detta. Hälsade på Petronella i Göteborg gjorde jag också!

image23Petronella och hennes evamensutställning på KTH

Och så kom sommaren och Raseborg. Vilken sommar alltså! Levde drömmen som Maria i Sound of music, träffade så otroliga människor och fick se så mycket. Min första sommar i södra Finland. Bodde i Ekenäs och i Åbo, åkte mycke tåg emellan. Ah, Sound of music på Raseborg sommarterater. Vilken fin upplevelse det var! Känner mig så tacksam.image2

image24

 

Efter publikrekord på över 20 000 hoppade jag på ett flyg till Norge med Josefine och Antonia. Vi skulle vandra i Jotunheimen var vi besteg både Galdøpigg och vandrade Besseggen. En milstolpe i mitt liv! Och så fick jag 2 musikaljobb att välja mellan (detta har jag väl inte ens sagt åt er?) och det blev jobbigt att välja. Men jag valde Åbo Svenska Teater och Piaf. Vilket jag är väldigt nöjd med idag.

image25Påväg mot toppen av Galdøpigg

Och sen flyttade jag till Åland. Och det kan vi allt om redan. En tid som präglades av utmaningar och hemlängtan i en rejäl tristess. Men min långpraktik var superb och den ledde mig till idag när jag är totalt färdig vad gäller mina universitetsstudier. Ska bara lämna in anhållan om betyg och så är jag utexaminerad. 2016 blir alltså mitt sista år som studerande På Åbo Akademiimage28

Talterapeut-Sarah

 

Sommaren och hösten bjöd också på fina resor och möten. Bland annat alla helger i Helsingfors med vänner och syster, Stockholmweekend med Wille och besök hos Rebecca i Linköping.

image26

image27

Och här är jag. Nyinflyttad i åbo med en massa kul att se fram emot. Jag känner mig hemma, nöjd med tillvaron och ser fram emot rutiner i mitt liv. De rutiner som följer med att inte pendla mellan flera städer som en ekkorre på koffein. Nu ska jag bo in mig och skapa en vardag!

Gott nytt år kära läsare. Tack för att ni läser detta och för att ni finns när man behöver lufta hjärnan (men mest hjärtat). Ha en härlig nyårskväll! Bring it on 2017! Jazzhands. Puss!

söndag 20 november 2016 - 23:05

SISTA TIMMARNA SOM 26

Borde gå och lägga mig, men här sitter jag och filosoferar medan kokosljuset sakta brinner ut. Imorgon fyller jag 27 år. Imorgon, det kommer i skrivande stund exakt om 53 min. Då har jag mig själv som 26 år bakom mig och resten av livet framför mig.

Förra födelsedagen vaknade jag upp i Tammerfors. I min musikalstad. Iår kommer jag vakna upp på Åland. Tänk vad livet för en på knasiga spår. Alltid på språng. Förra året musikalade jag mig igenom min födelsedag, iår är det talterapi som är ledordet i ja må hon leva-visan. Och i och för sig summerar det vad mitt liv förhoppningsvis kommer kantas av, även som 27-åring. En salig oviss kompott av musikal och talterapi.

Som 26 gjorde jag en huvudroll på finska. Sugar Kane, en flamsig blondin som bara ville bli älskad av en man. Riktiga Sarah, hon har varit älskad av en underbar man hela sitt tjugosjätte år i livet. Det är jag tacksam för. 26-åriga Sarah spenderade också för första gången sommaren någon annan stans än hemma i Österbotten. Jag besteg berg, nordens högsta till och med. Och det blev även mitt sista år som studerande. Nu får det vara nog med skolor för ett tag. Har trots allt min gula gradu i hand! När jag var 26 flyttade jag ur min lilla prisesslägenhet på Kungsgårdsgatan och åkte mer Viking Line än någonsin förut. Jag började träna thaiboxing. Det hörni! Och jag opererade ut de sista visdomständerna. Jag reste till St Petersburg, Norge, Stockholm, Göteborg och Linköping. Flyttade till fucking Åland. Jisses.

Tittade mig i spegeln när jag borstade tänderna nyss. Visst ser man äldre ut. Hyn är inte den samma. Ögonen inte lika klara. Och ämnesomsättningen, den är då verkligen inte som förr. Men jag mår bra av att vara klokare. Det gör jag verkligen.

Men vad önskar jag mig av 27 då? Kärlek. Tid med nära och kära. Och ett hem. Och det tror jag att jag kommer att få. Och äventyr. Man kan aldrig få för lite av äventyr. Bring it on bara. Rockenroll!

Skarmavbild 2016 11 20 kl. 23.24.47

tisdag 13 september 2016 - 23:13

TANKAR I MITT HUVUD

#1

Kan man åka till New York i januari?

 

#2

Vad fasiken är uppföljningsbesök översatt till finska?

 

#3

Ber nån mig sjunga en endaste do-re-mi till spricker jag (på tal om konsertförfrågningar)

 

#4

Vem skyfflar bort döda igelkottar från vägen? (såg två idag yyyl)

 

#5 

Hur länge ska det egentligen ta innan man känner sig nöjd med sitt yttre igen? Har en sån svacka.

 

#6

Undrar vad jag ska bli när jag blir stor.. En talterapeut som jobbar med vuxna kanske?

 

image28A captain with seven children, what's so fearsome about that?

onsdag 20 juli 2016 - 16:18

UPPDATERING ANGÅENDE FRAMTIDSANGSTEN

Vet ni, ett stort tack ska ni ha för de fina kommentarerna på mitt angstiga inlägg om framtiden. Det visade sig (ylläri) att jag inte är så ensam om ovisshet och känslorna som kommer som biverkning av det.

Tillsammans kom vi fram till att det inte går att göra så mycket annat än att vänta och se vad framtiden ger. Vad ger det mig att angsta över det här nu och försöka planera allt i minsta detalj samt förstöra sommaren? Jag får inget till godo för det. Du får inget. Ingen får nåt. Så hur mycket min hjärna än vill störa sommarfriden med att hitta på olika teorier om vad som händer i januari, så kommer de knappast att kunna användas i praktiken.

Jag kommer påbörja min långpraktik på Åland och sen får vi se hur det känns. Vad som bränns. Vad som händer i båda brancherna och vad jag känner att hjärtat vill göra. Jag vet ju inte nu hur marknaden ser ut för varken musikal, teater eller talterapi.

Men om jag får önska? Jag visste att jag fick det. Då skulle jag vilja få två års tillsvidare på Åbo Svenska Teater. Det skulle jag allt älska. Nu slänger jag iväg den önskningen till stjärnorna åså får vi se vad som händer. Next best skulle vara att få jobba superfritt som talterapeut. Lätta lite på köerna och välja arbetstider själv. Finns det sånt? Vet ej. Men om det inte finns får jag väl skapa det själv. Det är så man lyckas här i världen.

Det enda jag vet är att jag skulle vilja ha en tax. Och det är ju sen nåt helt annat! En trävhårig brun gullig typ som skulle heta Hamlet. Tänker jag på den blir jag glad. Och ja, jag har redan övertalat Wille.

Nu - iväg och njut av sommaren. Den är bekymmersfri och najs.

image73

onsdag 13 juli 2016 - 14:04

14 SAKER NI KANSKE INTE VISSTE OM MIG

Har inte fattat grejen med Sondheim.

Är en saltgurkperiodare. Ibland äter jag alltså saltgurka på precis allt. I precis allt.

Dricker inte kaffe. Äter inget som ens smakar lite av kaffe. Öh.

Tål inte gröna ärter, plockar ur dem ur maten som en trotsig fyraåring.

Älskar kombinationen av berg och hav/sjö. Österrike och norra Italien är därför my thing.

Jag kan bli så in i skitingens arg. Och ledsen. Är en sån dramaqueen. Men det går över på typ 1 min. Så jag förstår helt när folk i min omgivning inte hänger med på noterna.

Får obekväma myror i hela kroppen av att tala om mig själv i till exempel tidningsintervjuer.

Har inget tålamod och hatar att vänta.

Min största idol i livet är Zooey Deschanel. Och min syster Sannah. Men det är för att dom båda är knasiga.

Tycker det är jättesvårt att sjunga så fort jag får en vanlig sladdmikrogon framför mig. Det ligger så mycket pressure i den lilla apparaten.

Tycker om att kolla på doctor pimplepopper på instagram..

Är löjligt höjdrädd. Och tycker inte om krypande krälande saker.

Har en fast princip om att om man ska gå på teater ska man vara där senast 30 min på förhand. Alla mina kompisar vet att den här regeln är helig och har inget undantag.

Min girlcrush här i livet är the one snd only Zara Larsson.