Visa inlägg taggade med 'frågestund'

söndag 23 april 2017 - 19:24

SVAR PÅ FRÅGESTUND

Tack för era frågor hörni. Så roligt att svara på både musikalgrejer, talterapistuff och livsrelaterade ting. Eftersom ni är så bra att svara när man ber er, kanske ni kan kommentera i detta inlägg om det finns något önskemål på blogginlägg också? Er önskan är härmed min lag.

 

Nåväl, då sätter vi igång.

 

Vad är det bästa och sämsta med talterapiyrket?

Bra fråga. Det bästa är definitivt att det är så himla varierande. En arbetsdag är aldrig lik den andra, vilket passar mig som behöver ombyte och lätt blir uttråkad. Som talterapeut kan man jobba inom så otroligt många områden och med människor från 0 till 99 år. Det passar mig. Jag får utlopp för min fantasi, spontanitet och får varje dag skräddarsy tjänster åt klienter. Det gillar jag. Och det är inget stillasittande arbete. Inga sjuka axlar här inte! Det sämsta kanske är krångliga föräldrar. 98 % av tiden är barns föräldrar ljuvliga och övertacksamma och samarbetsvilliga. Men sen finns det den där 2 % som gör att man matt vill lägga sig ner under bordet och räkna till 10.

 

Tror du att människan är gjord för att leva med en och samma person resten av livet eller är tvåsamhet bara ett påhitt?

Jaa hörni. Jag tror tvåsamhet är ett påhitt för de som det passar. Men det passar inte alla. Och det är bra att det inte gör det! Normer är ju kanske lite förlegat och jobbigt. Jag vill påstå att tvåsamhet är något jag själv gärna är en del av. Jag vill ha tills döden skiljer oss åt och så vidare. Men det säger jag från den livssituation jag är i just nu. Nu ser jag inget annat än att jag och Wille ska vara han och jag tills mitt skinn är skruttit och han har gråstarr. Det är målet och drömmen. Men saker och ting händer på vägen. Det vet vi ju alla. Saker ingen kan varken förutse eller göra något åt. Vi alla är ju bara människor. Självklart önskar jag att vi i framtiden orkar kämpa oss igenom vad helst som utmanar oss två som par. Men man kan aldrig veta. Kanske vaknar jag upp när jag är 55 och upptäcker att jag gillar kvinnor mer än män? Eller att man trivs bättre själv. Who knows liksom.

resizedimage800600 image73

Logoped eller talterapeut? Vilken är den korrekta termen att använda i Finland?

Vilken bra fråga som vi nu ska reda ut en gång för alla. I Finland heter det talterapeut och i Sverige logoped. Punkt. I Finland finns det inget som heter logoped. Man studerar logopedi ja, men blir talterapeut.

 

Vad är det bästa med att jobba som musikalartist? Hur har din resa till yrket sett ut? Har det alltid varit självklart för dig att du ville hålla på med musikal?

Det bästa med att jobba som musikalartist är att jag år vara och påverka andra människor genom att sjunga, dansa och spela teater. Jag får ge dem en upplevelse, en känsla, ett fönster till själen, en tanke. Jag får även utlopp för mitt eget stora känsloregister. Och det är ju roligt! Allt händer här och nu tillsammans med härliga kollegor som man lär sig av varje dag. Och man blir aldrig fullärd. Det finns alltid något nytt att lära sig.

Min resa till yrket kan man kortfattat ta så att jag fått gå två musikalutbildningar, Musikalakademin i Sverige och International Musical Theater Education i Finland, varifrån jag lärt mig allt jag kan och fått ett fint kontaktnät samt träffat människor (ping Georg Malvius) som litar på mig som skådespelare och arbetstagare. Jag har jobbat rumpan av mig, alltid varit ödmjuk och gjort mitt bästa i alla lägen. Längs vägen har jag också fått otaligt många nej. Men jag gav inte upp utan fortsatte kämpa. Och här står jag idag, inte alls fullärd, men på god väg!

Jag tror att det var skrivet i stjärnorna att jag skulle få hålla på med just detta. Det är kanske det mest naturliga hos mig. Att få gestalta karaktärer, tolka och brista ut i sång när talade ord inte räcker till. Att få svettas i livliga dansnummer och låta min kropp tala om hur jag mår. Att låta musiken berätta. Och jag är så tacksam att jag inte behöver stå på sidan och tråna. Jag har dock inte sagt ända sedan jag var fyra år att jag ska bli just musikalartist. Det växte på mig. Hade inte tagit en endaste dans- eller sånglektion innan 18 års ålder. Visst ville jag bli sångerska. Men just musikalartist kom till mig någon gång i gymnasiet. Jag ville inte singersongwrighta eller stå i studio. Pop eller rockband var kul, men inte helt min grej. Keikkor på barer fick jag nog av. Längtade aldrig efter någon skiva. Men däremot det som händer där och då i live-uppträdanden. Där såg jag magin. Därför blev det musikal.

resizedimage800636 image111

 

Hur går det med odlingarna?

Tack det går bra! Jag har dödat en kaffeplanta. Men alla andra växter har klarat sig! Och koriandern får jag inte att växa. Men annars står både basilikan, gräslöken, blodskräppan och rukolan sig högt upp i krukorna. Sådde faktist lite blommor och en avokadokärna här nu också som vi ska se vad blir till. Och i sommar ska jag pröva på morot i hink! Och kanske potatis.

 

Top 5 yrken jag hade studerat om jag inte valt musikal eller talterapi.

1. Producent

2. Regissör

3. Studierådgivare

4. Akutvårdare

5. Speciallärare

 

Hur mycket övar du sång i veckan? Hur går det till då du övar?

Här kommer sanningens ögonblick. Just nu: noll. Nada. Njet. Är jag världens sämsta musikalartist? Möjligen. Men det beror lite på om jag har nåt speciellt att öva till. Förr i tiden (nu pratar vi 2008-2012) övade jag nästan varje dag. Och ibland två gånger per dag. Jag säger inte att jag inte behöver öva nu, det gör jag. Muskler är färskvara. Jag skulle till exempel kunna lägga lite mer kärlek på att sjunga klassiskt och utveckla den sidan av min röst. Och träna överlag för att stämbanden ska orka med två yrken var jag använder rösten som mitt främsta arbetsverktyg.

Om jag övar, då övar jag teknik genom övningsprogram som jag antingen kommit på själv eller fått via sånglärare. Eller så övar jag konkret med en sång. Finns det något svårt i sången, till exempel en ton mitt i ett register eller taktändring, då övar jag tills jag kan det i sömnen. Är faktist inte en tekniknörd, utan kör ofta på känsla och hoppas att rösten gör det den bör. Vilket den ofta gör (tack vare att jag tränat som en tok tidigare i mitt liv).

resizedimage800600 image117

 

Har ditt och Willes förhållande ändrat sedan ni blev sambon? Vad är isåfall annorlunda nu?

Både ja och nej. Klart allt förändras när man bor tillsammans. Till kommer ju tjafs om städning och disk och diskussion om prioriteringar. Men det är också skönt. Förut levde vi ju ganska mycket från varandra och då blir det rätt mycket press på tiden när man ses. Nu kan jag sitta i soffan och Wille vid skrivbordet. Vi behöver liksom inte vara nära helatiden för att han ligger i sängen brevid mig imorgon igen, inte 200 km ifrån. Det vi dock blivit dåliga på är kvalitetstid, så nu har vi faktist bokat in en dejt åt oss kommande veckan. Det behöver man också! Sen märker man ju saker hos varann som man inte gjorde när man bodde isär. Som till exempel Willes sätt att vakna till sin väckarklocka. Han hoppar upp med ett ryck och blir så förskräckt varje gång. Jag, som alltid vaknar innan mitt alarm, ligger brevid och skrattar ihjäl mig, varje gång. Annorlunda är också att han får se mina dåliga sidor som är alltför kort tålamod, nolltolerans för skämt på morgonkvisten och min otäcka förmåga att provocera.